I onsdags hämtade jag 5 nya batterier till Grimar. Eftersom de nya batterierna han hålla en högre laddning var det lika bra att byta alla på en gång. Förhoppningsvis håller de längre än de tidigare och behöver inte heller laddas lika ofta, även om man mer rutinmässigt sätter batterierna på laddning över natten. De nya batterierna var några millimeter bredare än de förra, men de fick ändå plats utan större problem. Jag fick klämma om några ringskor eftersom batteriterminalerna hade M6-bultar istället för M4-skruvar.
Idag kom jag hem lite tidigare och passade på att spola av Grimar med högtryckstvätten. Jag passade också på att tvätta några kylflänsar som jag varit förbi och fått hjälp med att kapa hos min vän R på eftermiddagen. Kylflänsarna ska användas i ett projekt på jobbet, och eftersom jag kunde sluta lite tidigare så var det väl inte mer än rätt att jag spolade av och filade bort alla grader efter sågningen. Vi får se om jag tar mig tid att borra de hål som kommer behövas, eller om jag gör det under nästa veckas ordinarie arbetstid.
Uppe i Pelargonrummet hade ett sista frågetecken kommit upp och två mikroskopiska selleriplantor. Jag kanske skulle ha bredsått istället. Om det inte funkar så får jag vara utan selleri i år. Annars så verkar allt gå som som det ska.
Helgvädret blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hoppades in i det sista att solen skulle kika fram idag, men den hann gå ner innan den visade sig. Istället bjöds det på regn och rusk. Med vädret som ursäkt kom jag inte igång förrän ganska sent på förmiddagen. Jag bakade ett bröd som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Jag hade hoppats på att det skulle resa sig mer i ugnen än vad det gjorde, Det gick dock tydligen att äta eftersom halva brödet redan var konsumerat på eftermiddagen.
En hel del tid gick åt till att väga upp hö, fixa “byttor”, tömma gödselkärror och ta in höbalar till Hö-hörnan i maskinhallen. Efter alla rutinuppdrag gick jag ut i orangeriet för att sedan fortsätta att plantera om nyuppkomna plantor i Pelargonrummet.
Eftersom Tuk-tuken började strejka igår baxade jag in den i verkstan för att försöka lista ut vad problemet är. Eftersom flaket inte riktigt ville tippas misstänkte jag att boven var strömförsörjningen. Naturligtvis sitter batterierna under flaket, så det tog lite tid att lista ut hur jag skulle komma åt batterierna. Jag lyckades tjuvkoppla hydraulpumpen förbi automatiken som stänger av strömmen när spänningen sjunker under en viss nivå. Efter att ha kopplat ur batterierna för att mäta varje var för sig, så kunde jag konstatera att ett batteri hade flera volt lägre spänning än sina kompisar. Jag försökte rekonditionera batteriet, men det lyckades tyvärr inte. Vi hade ändå tänkt byta batterier, men kanske inte just nu.
Nu har jag börjat med spegeln till det nedre badrummet. Det är ett “beställningsjobb” från min fru som vill att det ska matcha det rustika tvättstället som jag gjorde förra året. Det har inte riktigt funnits tid till att ta tag i denna lilla, men viktiga detalj. Antingen har annat varit högre prioriterat, eller så har det varit för kallt att hålla på i verkstan. Det är ganska kallt som det är nu, men med handskar, mössa och täckjacka funkar det.
Efter att ha fastställt mått som inte alltid stämmer med vad som är möjligt i verkligheten kompromissade vi till mått som fick plats och var proportionerligt riktiga. Med tydliga instruktioner och konkreta anvisningar är det mycket lättare att arbeta. Efter att ha hittat en bräda i rätt dimension, hyvlade jag ner den och plockade fram japan-sågen, ritsmåttet och stämjärnet för att få det så stabilt och exakt som jag vill ha det. Dessvärre spelar det ingen roll hur noggrann man är när man sågar – har man en skev planka så blir det skevt om man inte dristar sig till att såga snett. Det är ingen katastrof eftersom jag kan lägga allt i en metallram som kan tvinga allt på plats. Spegeln ska nog kunna ge en rättvis bild av betraktaren trots den skeva ramen.
Dagen har flutit på i sakta mak och speciellt mycket har jag inte gjort utöver det vanliga som att ta ut hästar och baka bröd. Jag hade inte planerat några större aktiviteter, just för att kunna göra lite vad jag känner för. Jag har dock gjort en liten sak för att förbättra på gården. Gässens dörr måste hakas upp, och jag stör mig lite på provisoriska lösningar som blir permanenta – även om de fungerar. En mindre insats krävdes för att kunna hålla dörren öppen på ett enklare och säkrare sätt. Jag har lite respekt för gässen, och hålla på med att försöka koppla ihop en snodd med ett snöre när man fruktar för sitt liv är ingen bra kombination. Nu kan jag öppna dörren och låta den glida in i haspen som automatiskt låser fast den…och sedan springa därifrån.
Resten av dagen har jag fördelat mellan Pelargonrummet och HQ. De paprika- och jalapeñoplantor som kikat upp har omplacerats i krukor utan lock. Jag passade även på att så lite basilika. Den brukar jag inte börja med att så i miniburkar, utan den bredsår jag direkt i sin kruka. En plastskiva över hjälper till att hålla fukten på plats.
I HQ har jag fortsatt med att steg för steg utveckla Kronos och alla funktioner som behövs för att det ska fungera i slutänden. Idag har jag koncentrerat mig på IC2 som är ett sätt att med två signalkablar kunna skicka information till exempelvis en krets som omvandlar signalen till en parallell signal. Eftersom jag har 6 stycken siffror för att visa tiden, och varje siffra behöver 10 olika signaler skulle utgångarna på microdatorn ganska snart ta slut. Nu klarar jag mig med att använda endast två utgångar istället för 60. Jag fick tillfälle att testa oscilloskopets förmåga att tolka signalerna. Just den här gången testade jag bara funktionen för att lära mig att använda den för framtida felsökning. Jag skrev ett litet testprogram som skickar ut siffrorna 0 till 9 med en halv sekunds intervall. Nästa steg i projektet blir att bygga en krets som skalar upp 5 till 170 volt för att kunna driva nixierören.
Jag kom på att jag inte sått någon padrones ännu, så jag satte 10 frön av det och 10 frön av något annat som jag faktiskt inte vet vad det är för frön. Jag skulle gissa på att det är chili, men man kan inte så noga veta när man märkt fröna med ett frågetecken.
Enstaka jalapeño har kommit upp med sina hjärtblad. Paprikan är på gång, men det dröjer nog några dagar till. Eftersom jag hade missat att dra upp värmen de första dagarna så blir groningsprocessen lite längre än normalt. Någon vecka hit eller dit brukar inte spela någon roll när man står där med fulla skottkärror och undrar vad man ska göra av alla frukter. I år tänkte jag satsa på att fermentera lite mer chili än förra året och kanske göra lite heta såser.
Eftersom det varit några dagar med plusgrader så smälter snön i rasande takt. Det brukar innebära att stelfruset byts mot lera. Utanför stalldörrarna omvandlas allt tolv till en sörja som blir till jord om man inte avlägsnar den. Först krattade jag bort så mycket jag kunde innan jag gick på med högtryckstvätten som fick gå varm idag. Det tog närmare tre timmar att rensa avloppet från fastfruset guck. När väl proppen släppte tömdes avloppsbrunnen i stallet på nolltid. Innan proppen släppte var jag tvungen att köra ut allt spolvatten med skottkärra. Jag passade på att spola rent golvet från torv när jag ändå höll på med vatten. Det är något speciellt när man kan spola av golvet i stallet och se allt försvinna ner i rännan. Även min fru och svärdotter passade på att kratta upp gåskluttar mellan Gåseborg och Ankeborg där de tenderar att vistas när marken är snötäckt.
Jag fick lite tid över att spendera uppe i HQ. Först öppnade jag rörförstärkaren som jag lödde ihop som byggsats. Den har på senare tid raspat och brusat en hel del. Jag lyckades identifiera några dåliga lödningar vilket löste problemet. Jag testade även nixie-rören och kunde konstatera att jag tidigare gjort fel när jag kopplat in dem. Utan strömbegränsningsmotstånd fick jag inte alla rör att lysa samtidigt. Det ena röret slukade all energi och lät resterande få svälta. Med lite experimenterande och studerande av databladet lyckades jag hitta ett motstånd som passade. Nu funderar jag på om jag ska bygga min egen strömförsörjning, eller om jag ska använda den som jag köpte färdig att leverera de 170 volt som behövs för att driva rören. Om jag ändå ska tillverka ett nytt kretskort är det mer tillfredsställande att ha designat allt från grunden själv. Jag har inte speciellt bråttom eftersom jag började för över fem år sedan med projektet. Även jag kan tydligen låta vissa saker få ligga och mogna!
Eftersom jag var lite orolig att bina inte skulle ha klarat den långa och bistra vintern gick jag upp till bi-kuporna efter att brödet var färdigbakat för att knacka och lägga örat mot locken. Jag kunde höra lite surr inifrån kuporna och kunde andas ut. Nu vet jag inte hur bra de klarat sig, men att det surrar är i alla fall ett gott tecken. Båda kupor visade tecken på liv, så än finns det hopp!
Jag har inte riktigt haft tid eller ro att designa och skriva ut ramen till elektroniklådan för Nixie-Dynamis i veckan men nu fick jag tillfälle att göra två utskrifter som tog lite drygt 6 timmar att slutföras. Under tiden hann jag preparera elektronrören med krympslang så att de inte ligger och skallrar i hållarna. Jag spenderade en stund åt att göra lite analoga elektronikexperiment för att öka min förståelse inom området.
På sena eftermiddagen gick jag upp i Pelargonrummet för att starta upp årets odling. Det blev 60 frön av paprika, 10 av jalapeño och 20 små kapslar av persilja. Även om jag gjrot det här några gångenr så är jag alltid lite ringrostig med alla smarta inställningar för undervärme, luftvärme, höger och vänster element, extraelement och ljus för dag respektive natt. Sedan måste alla termometrar förses med batterier och kontrolleras att de fortfarande fungerar som de ska och vatten måste fyllas på i dunken. Nu hade jag ingen såjord, men jag tror inte att fröna bryr sig om de gror i fet premiumjord eller fattig såjord. Bara det finns fukt och värme så kommer de börja gro. Jorden var ganska torr, men efter att ha fått dra åt sig lite vatten kändes den bra.
När jag försöker sammanfatta året som gått är det lätt att fastna i det som tagit mest plats den sista tiden. Just nu är det utan tvekan ljussättningen som dominerat – ridbana, RC-bana, stolpar, spottar och skuggor som behövt tämjas. Det är kanske inte så konstigt. När mörkret kommer tidigt blir ljuset både ett praktiskt behov och ett sätt att hålla energin uppe.
Samtidigt känns det väldigt skönt att kunna konstatera att hagarna faktiskt blev klara. Det projektet började redan sommaren 2024 och har levt sitt eget liv parallellt med allt annat. Det är precis den typen av arbete som inte alltid syns så mycket när det pågår, men som gör stor skillnad när det väl är färdigt. Att kunna stryka något som dragit över flera säsonger från listan ger en särskild sorts tillfredsställelse.
Året har också handlat mycket om odling. Det blev riktigt mycket tomater, mycket tack vare att jag bytte jord, men även potatisen fungerade bra i år. Sådana projekt är lite otacksamma att dokumentera eftersom de följer årstiderna snarare än viljan, men när man står där med skörden i handen är det ändå svårt att inte känna att det varit värt besväret. Nu är jag också bättre rustad inför kommande odlingssäsong med ett övervintringsrum som gör att jag kan flytta ut plantor från Pelargonrummet till orangeriet och fortsätta inskolningen med riktiga solstrålar någon gång i slutet av mars. Även om det redan nu är ganska fullt med chili, så kommer det finnas plats för både paprika och tomat.
Jag har också gjort ett nytt försök med bina. Förra gången gick det inte som tänkt. Förhoppningen är att de klarar invintringen bättre den här gången när jag stödfodrat med både sockervatten och fodermassa. Att hålla bin är i sig ett projekt som kräver både ödmjukhet och tålamod – något som kanske inte alltid är min starkaste sida – men just därför känns det viktigt att inte ge upp. När jag var uppe för några dagar sedan och knackade på kuporna kunde jag höra lite surr, så det finns i alla fall hopp om att de ska klara av vintern.
Det finns förstås mycket som inte blev av, även om det mesta som jag påbörjade blev det. Trädgården är ett sådant område. Jag hade velat få till gångar, struktur och lite mer ordning, men tiden och orken räckte inte hela vägen. Och kanske är det okej! Alla projekt behöver inte bli klara samma år även om man börjar med dem i tankarna. Vissa får helt enkelt följa med som lösa trådar in i framtiden.
När jag ser tillbaka på 2025 är det inte mängden projekt som sticker ut, utan balansen mellan att avsluta och acceptera. Att bli klar med vissa saker, samtidigt som det är okej att andra får vila utan att för den skull behöva gå runt med ångest.
Ett område jag sannolikt kommer att ta tag i härnäst är att färdigställa badrum och sovrum, med skräddarsydda detaljer framtagna i snickeriverkstan. Inte som ett stort, pressat renoveringsprojekt utan mer som ett lugnare arbete där funktion och personliga lösningar får ta lite tid.
Det finns gott om idéer kvar till nästa år, men det finns fortfarande några dagar kvar på innevarande år att fylla med ett och annat mindre projekt.
Efter morgonfodringen fortsatte jag en stund utomhus för att sätta upp de två belysningsstolparna som jag förberett fästena till igår. Det gick ganska smidigt och snabbt att koppla in alla sladdar för att kunna tända ridbana och RC-bana individuellt. Dessvärre hann det bli för ljust innan jag kunde se hur det blev. Istället fick jag beta av andra saker på min lista.
Visserligen är det ganska lerigt ute, men de som grävde ner kablarna i marken har inte gjort ett bra jobb. Uppe på ridvolten har de fyllt dikena med allt annat än bärande material. Jag har sett att de inte lagt de stenar som de fått upp tillbaka in i dikena. Istället har de tagit material från banan och fyllt igen med. Det är rent av farligt för en häst att springa på banan som det är nu. Det var kanske just av den anledningen som jag lurades till att anlita någon som kan. Det här blir definitivt ett backjobb för herr grävmaskinist!
För att i alla fall fixa till RC-banan som inte heller bar där de hade grävt, slängde jag ner en massa stora stenar som villigt slukades av geggamojan. Ovanpå fick jag lägga ett lager 0-32 och sedan padda. Till våren får jag kanske lägga på ett lager med 0-8 för att göra banan bättre. Just nu är det svårt att göra så mycket definitivt arbete på banan.
Efter att jag fixat till RC-banan hjälpligt gick jag in i orangeriet för att se över växterna. De lavendelsticklingar som jag satte förra veckan har redan börjat utveckla rötter och de chiliplantor som jag trodde hade drunknat i vatten har åter börjat växa.
Eftersom det regnat så långe det hittills varit mörkt ute har jag inte kunnat använda min vanliga drönare till att ta bilder på hur det blev med belysningen. Den tål inte vatten! Däremot klarar den lite större drönaren av lite lättare regn. Jag fick ge mig till tåls med att ladda upp alla nödvändiga batterier innan jag gjorde en snabb tur- och retur upp till RC-banan för att ta några flygbilder.
Nu ser man tydligt att det behöver förstärkas mer lite ljus i vissa kurvor för att få en perfekt kvällsbelysning över hela RC-banan. Jag är rätt nöjd redan nu, men man kan alltid fintrimma lite till för att få det perfekt. Fortsättning följer!
Trots att solen går ner tidigt så tenderar dagarna ändå att bli långa när man tvingas upp vid 7 på morgonen och inte har vett att gå och lägga sig igen efter att man tagit ut hästarna. Mineraler och annat godis som blöts upp och ges till hästarna morgon och kväll behöver emellanåt förberedas enligt ett givet recept. Det är betfor, kli, salt och lite andra mineraler som ska blandas ihop. Nu är det förberett för två veckor framåt.
Efter hästeriet tog jag mig i kragen och tog ner gardinerna i pergolan. Jag passade på att tömma ut gamla krukor i komposten och tog in diverse saker som jag inte riktigt prioriterat att utföra i år. Dammpumpen och filtret från dammen tog jag upp och tvättade rent. Filtret innehåller en hel del organiskt material som blir bra gödning till chiliplantorna. Det blev två kannor med det bruna guldet att ta tillvara på. När jag ändå var uppe och rörde mig i trädgården passade jag på att ta lite sticklingar av lavendeln. Vi får se hur de rotar sig inne i orangeriet. Någon av de 54 ska väl klara sig.
Först hade jag tänkt köra de gamla IBC-tankarna till tippen, men kom på andra tankar och använder dem som förvaringsutrymme till balplasten som oftast ligger i en oformlig hög fram till en av två återvinningsdagar per år då man får lämna in plasten. Man får inte slänga det på tippen av någon anledning. Den andra halvan som blivit över när jag gjorde ankdammen passade bra att samla upp sådant hö som inte går att använda till hästarna, men väl fungerar som kompostmaterial. Även detta brukar annars ligga i en hög som breder ut sig i maskinhallen. Nu kan jag köra upp den med pallgaffeln när den är full och sedan lyfta bort ramen och plastkanterna för att bekvämt kunna mata komposten.
På eftermiddagen tog jag hand om den andra hagen. Det hann bli mörkt innan jag hann klart så det blev inte så många fler bilder som kunde visa hur det blev i slutänden. Det är i alla fall skönt att ha det gjort, även om jag kommer behöva komplettera med mer matta mellan foderstation och grinden.
Idag har det varit helt galet med olika sylsslor i kombination med viljor. -Både mina och andras. Jag har försökt koncentrera mig på att ta hand om skörden samtidigt som vi haft besök av svärfar tillsammans med bihang för att skruva ihop lite RC-bil. Samtidigt har jag bakat bröd, successivt hållit undan i köket, och gjort allt det där andra som jag i huvudet hade planerat så bra, utan att ta i beräkningen att jag kanske borde vara lite trevlig och ungås. Nu försöker jag skriva några rader i bloggen, men inser att bilderna bättre kommer kunna förmedla det jag vill ha sagt.
Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.
Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.
Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.
