Idag har det varit helt galet med olika sylsslor i kombination med viljor. -Både mina och andras. Jag har försökt koncentrera mig på att ta hand om skörden samtidigt som vi haft besök av svärfar tillsammans med bihang för att skruva ihop lite RC-bil. Samtidigt har jag bakat bröd, successivt hållit undan i köket, och gjort allt det där andra som jag i huvudet hade planerat så bra, utan att ta i beräkningen att jag kanske borde vara lite trevlig och ungås. Nu försöker jag skriva några rader i bloggen, men inser att bilderna bättre kommer kunna förmedla det jag vill ha sagt.
Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.
Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.
Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.
Nu hinner man knappt komma hem förrän mörkret lägger sig. Jag har dock under veckan hunnit med en hel del. Taktiken har varit att göra någonting litet varje dag.
På måndagen hjälpte jag J med att gjuta stolpar till hennes fårhage som hon ska ha hos oss. Det är perfekt för oss som inte riktigt har tid med flerdjur, men samtidigt vill kunna hålla ogräset kort. Tanken är att fåren ska hålla till i dungen mellan ängshagarna under vintern, och på våren ska kunna gå i ängshagarna, för att senare under sommaren beta i andra hagar som inte tillhör oss. J är en av stalltjejerna tillika granne och fårägare.
Tisdag, onsdag och torsdag ägnades åt till att färdigställa skogshagen och sätta upp grindar. Det är ganska många moment när man tänker efter, men vips så är man klar och undrar vad som egentligen var så besvärligt.
Idag kunde jag hämta och sätta upp staketribborna till longeringsvolten. Efter att ha markerat och satt upp den övre ribban kunde jag med en mall enkelt få allt på exakt avstånd från varandra. Nu ska det läggas en bräda i nederkant för att göra en snygg övergång mellan gräs och sand samt kapa stolparna till samma längd ovanför den översta ribban. Jag känner mig ganska nöjd med att ha bytt ut staketet på lite mindre än två veckor från beslut att göra det till att det blivit gjort. Nu väntar jag bara på att få hjälp med att sätta upp belysningsstolpar och gräva fram el. Även om jag förmodligen skulle kunna göra det själv, så kan det vara skönt att få ett proffs som gör arbetet. Då vet jag att det blir lika bra som om jag själv skulle ha gjort det, fast mycket snabbare när väl grävmaskinist och elektriker behagar att sätta igång.
Nu ska jag börja laga plankstek med mos och grönsaker från egen odling och bearnaise på egna ägg.
Jag har upptäckt att jag egentligen inte har några fritidsproblem. Och det beror inte på att jag planerat och organiserat allt så perfekt – utan för att jag helt enkelt inte har någon fri tid. All tid är redan uppbokad, om än på osynliga kalendrar.
Det kan vara hinken med hönsmat som väntar troget i hallen, katten som stolt dragit in en gåva från naturen, eller trehjulingen som bestämt sig för att ta semester från laddningen. Lägg till lite hästar, ankor, vattenbyten och kvällsmörker, och vips är dagen slut.
Mina egna små projekt – tomater som borde plockas, idéer som borde testas i verkstan – de får ofta maka på sig. Friheten byts mot “måsten”, och ibland känns det som att min egentid är lika svår att hitta som en brödlåda som faktiskt är stängd.
Men mitt i allt detta finns också värmen, gemenskapen och känslan av att livet är rikt, även om det ibland är schemalagt till bristningsgränsen. Och kanske är det just konsten att hitta glimtar av frihet i det ofria som gör vardagen levbar – att kunna le åt paradoxen att man kan vara både sysselsatt till bristningsgränsen och samtidigt längta efter att få “göra ingenting”.
Jag har i alla fall hunnit med den näst sista tomatskörden och tagit hand om dem efter bästa förmåga. Den här gången blev det lika mycket som de föregående tre skördarna. Först skållar jag jag tomaterna i cirka 5 minuter. Sedan får de svalna innan jag kan klämma ut fruktköttet och koka i några timmar på svag värme för att få den där goda smaken. Därefter fyller jag halvliterslådor som sedan placeras i frysen för senare användning.
När så äntligen fredagen kommer kan jag börja planera för helgens aktiviteter. Konstigt nog är mitt huvud tomt på idéer. En sak som jag ändå stört mig på är alla små slånbärsbuskar som börjar växa utanför den bortre sommarhagen. Det kanske lossnar om jag börjar med att göra något smått och enkelt?
Eftersom det är hästhelg, och en av min frus arbetskollegor sköter all matlagning har jag helt plötsligt blivit överflödig. Det är verkligen skönt! Är det så här en riktig helg känns?
Idag har jag kunnat spendera tid uppe vid RC-banan för att jämna till underlaget. Nu är det inte så många tillfällen kvar att köra på innan det blir för mörkt eller kallt. Lite glädjande är att min fru är den som drar. Vag lever länge på citat som – “Ska vi köra idag?” – “Idag var banan bra!” – “Nu börjar jag bli farlig!” – “Fan vilken bra bana vi har.” – “Idag var det riktigt kul att köra!”
Idag har jag spenderat lite tid uppe vid banan och gett den lite kärlek med paddan. Efter ett tag blir banan ganska gropig, och det är lätt att tappa markkontakt. Nu har jag jämnat till alla raksträckor så att man kan dra på lite. Underlaget blir bara bättre och bättre. Gruskornen från 0-8 blandas med leran och och blir slitstarkt och stabilt. Det är mycket jobb, men det känns helt okej att lägga ner lite tid på något som uppskattas av fler än mig.
I måndags blev det inte så mycket aktivitet när jag kom hem. Under natten till måndag kände jag att någonting inte stod rätt till i kroppen. Jag låg mer eller mindre vaken från 3 på natten till klockan 6 på morgonen med smärtor i bröstet. Var det magknip eller något annat? Det blir väl bättre när jag börjar röra på mig. Till en början kändes allt bra, men när jag hade suttit en stund i bilen på väg till jobbet kände jag att vänsterarmen kändes tung och lite bortdomnad. Jag tog det säkra före det osäkra och åkte in till akuten, där jag skickades in till hjärtmottagningen. Efter blodprover och EKG blev jag friskförklarad och kunde åka därifrån. Vad det var är för mig lite oklart, men det kan ha varit någon muskelbristning, eller bara en kraftig muskelvärk från mitt arbete i hagen med spättning och klubbning av stolpar som gjorde sig påmind, eller så var det något jag hade ätit. Efter att ha vilat både måndag och tisdag kom jag hem och fick reda på att pumpen under växthuset jobbade frenetiskt. Det brukar betyda att vattnet tagit slut, men den här gången var det så att sektion 1 av bevattningssystemet hade låst sig i öppet läge, vilket hade resulterat i att tre av mina tomatlådor var dränkta med vatten med resultatet att vattnet tagit slut. Eftersom vattnet i vårt regnvattenmagasin också håller på att sina åkte jag ner till grannarna vid dammen och fyllde på två IBC-tankar som jag slangade över till magasinet under växthuset.
Idag har jag placerat ut extra tankar vid stallbyggnaden och på andra sidan av maskinhallen för att säkra vattenförsörjningen för den här säsongen. Jag ersatte stuprören med flexibla rör så att det blir lättare att få till det när man ska leda in vattnet i tankarna. Idag har det regnat ordentligt – tack och lov.
När man behöver lösa akuta saker blir rutiner som att laga mat lidande. Med pannlampa i mörkret har jag samlat ihop grönsaker till kvällens middag. I helgen är jag gräsänkling, och då ska jag försöka få en hel del gjort.
För en utomstående så kanske min tillvaro ter sig som idyllisk, men frågan är vem som skulle vilja lägga ner lita mycket jobb för att nå den där “perfekta” tillvaron. Att komma hem varje kväll och först behöva ta hand om det nödvändiga innan man kan göra något som man planerat tär på krafterna ibland. Varje eftermiddag funderar man på vad man ska äta till middag, och vad det finns tid till att spendera i köket. Jag älskar att laga mat, speciellt med sådant jag plockar från egen odling, men det är inte riktigt samma sak om det inte riktigt finns tid.
Mycket tid och ork går åt till att renovera skogshagen. Stolpar ska gjutas och bytas ut, stockar ska forslas bort och grenar ska tas om hand. Jag vet att jag kommer att bli klar, men det känns ganska tungt just nu. Varje timme spenderad i hagen i vackert väder skulle ha kunnat spenderas bättre på något roligare. Kanske skulle man ha kunnat rensa ogräs, städat huset, bakat bröd, eller något annat meningsfullt. Jag vet att jag kommer att komma ur denna svacka, men vägen dit kan kännas lite jobbig emellanåt.
Jag försöker emellanåt ta en paus och skapa något som förenklar eller förgyller tillvaron, som en hållare för att kunna bära upp RC-bilar och kontroller till RC-banan under vår dagliga körning, eller skapa trivsel utefter banan. Min fru som ser att jag inte mår toppen brukar påminna mig om att – “allt du ser här på gården är något som du har skapat”. Det hjälper till – alla dagar i veckan!
Den här helgen har jag försökt balansera alla måsten mot sådant som jag tycker är rogivande. På fredagen tog jag hand om den andra tomatskörden av körsbärstomater och bifftomater. Körsbörstomaterna torkar jag och bifftomaterna blir sås. Nu blev det 15 lådor med tomatsås och 5 hyllplan med torkade tomater. Efter att jag tagit hand om tomaterna som jag skållade och kokade i fredags och paketerade på lördag morgon gick jag ut i skogen och försökte kombinera nytta med nöje. Det finns ett parti på banan som är ganska tuff för bilarna när de skrapar mot stenarna som kryper upp från underlaget. Nu tänkte jag att jag skulle försöka med flis som underlag på sträckan i fråga. Det kommer säkert att blanda sig med underlaget och bli till jord vad det lider, men det är ändå värt ett försök. Nu ska jag bara “rama” in själva vägsträckan med något.
Eftersom vi var bortbjudna på middag avrundade jag mitt nyttonöje för dagen med att plocka lite svamp som jag sett utefter skogshagen när jag samlat in grenar till flisningen.
Idag har jag i huvudsak varit uppe vid RC-banan och skapat lite trevnad i form utav en odlingsbänk vid den bortre kurvan. Planen är att ta sticklingar av lavendel och sätta ner i jorden, eller varför inte morötter eller potatis? Det kan bli ett fint inslag utefter banan. Jag använde gamla hagstolpar och stockar som jag samlat på mig när jag renoverat och röjt i skogshagen. Det känns inte som slöseri när man kan återanvända material till någonting som hade varit rätt onödigt med tanke på hur världen ser ut i övrigt med allt slit och släng. Nu målade jag med slipersolja istället för faluröd. Jag tänkte att det skulle framhäva lavendeln bättre än med rödfärg. Insidan klädde jag med dammpast så att det förhoppningsvis håller i några år.
Nu saknas det bara ett snyggt staket till löslongeringsvolten så att det kan se lite ordnat ut. MEn först ska skogshagen göras färdig innan jag ger mig i kast med den saken.
I övrigt har jag hunnit med att skörda lite potatis, väga in stolpar som ska gjutas, göra en ramp till gåsungarna i Annexet och putsa ängshagen.
Efter att jag blandat fröna med surdegen och satt den på jäsning en sista gång gick jag ut till RC-banan och skapade ett “konstverk” av de stenar som jag samlat in igår. Tre nätkorgar på behörigt avstånd från körbanan fyllda med stenar kommer att se prydligt ut när det blir grönskan behagar att infinna sig. Jag kanske får hjälpa till med lite jord ovanpå leran för att främja gräs framför tistlar, ryssgubbar, nässlor och gråbo.
En stor del av dagen har jag tröttat ut musklerna i skogshagen där man ser det ena trädet efter det andra som behöver fällas efter att man trott att man redan tagit ner alla döda träd. Det gick åt tre tankningar innan jag kände mig nöjd och kunde börja forsla bort stockarna. Fyra kärror med stockar fick jag ut innan orken började ta slut på riktigt. De sista större stockarna som lyckligtvis låg i “lastmaskinsterräng” hämtade jag med Lastman. Nu börjar det bli lite mycket stockar, och det börjar bli svårt att stapla och samtidigt få plats. Jag såg ett smart sätt att hålla stockarna på plats och gjorde ett försök. Det kräver i och för sig en lastmaskin till hjälp, men eftersom jag ändå har en så är det inga problem.
Efter att jag blivit klar med skogsarbetet och min fru med utfordring av alla fjäderfän körde vi lite RC-bil. Hon börjar bli riktigt farlig och vissa stunder är det hon som kör bättre än jag. Det börjar lossna och nu är det riktigt kul. Inte alls så många utflykter för att vända på bilar som tidigare. Vi kan till och med ha diskussioner om hur vissa delar av banan skulle kunna bli bättre. Oftast tycker jag att det behöver göras en insats medan vin fru tycker att det istället är en bra utmaning att banan är lite svår och oförutsägbar på sina håll.
Efter körningen gjorde jag den första tomatskörden. I år verkar det bli riktigt mycket. Förhoppningsvis kommer det att räcka ända fram till nästa gång jag plockar den första tomaten. Bifftomaterna kommer att i vanlig ordning skållas, krossas, kokas och frysas in. Körsbärstomaterna kommer jag att torka och sedan göra en pasta på, som också hamnar i frysen.
Idag blev jag klar med mitt fröbröd inför den första krävande arbetsveckan. Mer mentalt än fysiskt, men ändå! Brödet ser riktigt bra ut, så jag får hoppas att kommande vecka blir minst lika bra!
Bara ett sista träd, bara en sista gren, bara en sista tankning!…. När man röjer i en skogshage ser man det ena risiga trädet efter det andra – speciellt om man har cellulosahungriga hästar. Efter att jag borrat det sista hålet tyckte jag att jag skulle fälla alla halvfallna träd och rensa upp lite i skogshagen innan jag sätter nya stolpar som annars riskerar att träffas och skadas av ett fallande träd. Just nu ser det ut som ett slagfält med kvistar och stockar huller om buller. Jag hann inte klart innan muskler och rygg började säga ifrån, men jag pressade mig i alla fall igenom 5 tankar med soppa innan det kändes som att jag kommit någon vart. På sluttampen fick min hjälm en rejäl smäll innan trädstocken landade på ena axeln. Det lät mer än vad det kändes i hjälmen, men axeln fick sig en ordentlig smäll. Tur att hjälmen fick ta första smällen. Det var ett redan lutande lövträd (utan löv) som jag välte med handkraft. Jag räknade inte med att det skulle knäckas halvvägs upp och ramla “bakåt”. Nu vet jag till nästa gång att ha respekt även för döda träd!
Efter skogsarbetet körde min fru och jag lite RC-bilar. För min fru blev det cirka två varv innan det var dags för ett permanent depåstopp. Den här gången var det stötdämparfästet som inte längre ville vara med. Jag antar att det lätt blir så när man kör in i fasta hinder med full kraft. Nu har vi bestämt att hon själv ska bygga nästa bil. I mina tankar kanske det gör att hon kör lite försiktigare, men jag vet ju hur det är. Några varv lugnt, men med takt att “hornen” växer, så kör man allt vårdslösare.
Efter körningen fick jag hjälp av grannen att få sektionen till gavelporten på maskinhallen på plats. Det gick som smort förutom att vi hade problem med att få loss spännbandet som kilade fast sig i gångjärnet. Efter att min granne kommit på att vi kunde använda domkraft för att lyfta lite på porten utan att den skulle hakas av var det en smal sak att få sektionen på plats.
Efter att porten var fungerande igen åkte min fru och jag upp till hagen med “bytta” och vatten. Just nu håller jag på med matlagningen och väntar på att såsen ska “mogna”. Det är en tillfredsställelse att kunna plocka egna tomater, och när man glömt att vitlöken tagit slut så är det inte värre än att öppna dörren och ta några steg för att fylla på i köket.
Förra veckan var jag iväg några dagar till mina föräldrars landställe för att umgås och koppla bort allt som har med att bygga eller laga. Jag tog med mig kameran och fiskespöet väntade på mig när jag kom dit. Jag träffade några av mina kusiner samt alla mostrar som jag inte sett på ett tag. Två hela dagar gjorde susen. Två gånger var jag ute och fiskade, och jag nöjde mig när jag dragit upp en gädda. Dels för att bevisa för mig själv att jag fortfarande kan och dels för att man inte orkar äta så mycket gädda.
Väl hemma igen har tempot varierat, men det har varit folk här hela tiden. Min dotter, hennes sambo och deras katter kom och stannade över helgen. För att våra och deras katter inte skulle ryka ihop var jag tvungen att bygga en ny nätdörr med gångjärn och lås mellan källarvåningen och entréplan. Katterna delade sedan på förmånen att få vistas utomhus.
Jag rensade uppe vid RC-banan för att ha ambitionen att ta upp körningen igen. Min fru och jag har hunnit köra en gång de senaste dagarna, annars har vi haft gäster på besök. Verkstan städades på lördagen efter att jag ramat in skyltarna till de olika fågelhusen som min fru bränt. Jag passade på att få en av mina sopsorteringslådor uppmärkt när ändå brännpennan var framme. Jag har mer och mer kunnat hämta ingredienser från växthus och trädgård till matlagningen. Igår började jag rensa upp i skogshagarna. Jag fick fälla ett tiotal döda träd. Jag tänkte att det kan vara bra att röja upp innan man byter uttjänta stolpar till staketet. Hästarna är ju kvar i sommarhagarna ett par månader till så jag kan ta det ganska lugnt.
