Category Archives: Elektronikverkstad

Semestern kan börja

Under de senaste dagarna har bloggskrivandet lagts lite på paus. Jag har väl inte riktigt haft ro att sätta mig ner på kvällen för att skriva. Istället har jag suttit utomhus med min fru och tagit en avkopplande drink i kvällsvärmen.

Jag har bristen på skrivandet trots allt gjort en hel del. Bland annat börjar jag bli klar med min temperatur och ljusmätare för växthusen. Det verkar som att allt fungerar som det ska, men jag behöver jobba lite mer med inkapsling och monteringsfästen. Version 1 av “Demeter” har fått hämta in data från det större växthuset medan jag modifierar program och utformning av nästa version.

Jag försöker beta av några enkla projekt innan jag sätter igång med något mer avancerat och tidskrävande. Hönstraktorn som stått utanför verkstan är nu klar för användning. Det har dragit ut lite på tiden eftersom jag inte haft någon press att slutföra renoveringen samtidigt som det funnits både roligare och viktigare saker att ta tag i. Nu är i alla fall det klart, och jag behöver inte bli påmind om att jag egentligen borde sätta sol- och vindskydd på den mobila hönsgården.

I lördags fixade jag markarmering till den andra foderstationen i sommarhagarna. Inte för att det var speciellt lerigt just nu, men i höst kommer det förmodligen bli annorlunda när det regnat i några dagar. Jag passade på att jämna till utanför så att man inte behöver snava i gropar eller studsa runt med trehjulingen när man åker ut för att fodra.

Igår var en dag då jag gick runt och “skrotade” på gården. Jag fyllde odlingslådornas vattenmagasin och gjorde en första gallring av morötterna. Imorgon ska jag försöka hinna olja in lådorna med svart olja. Det kommer att bli ett lyft, som bieffekt kommer de absorbera värme mycket bättre och kanske hålla några år till.

De sista ärtplantorna letade sig upp på odlingsplatån efter att jag förberett jorden med hästgödsel. En och annan sten avlägsnades för att underlätta framtida jordbearbetning. Vi får se hur bra ärtplantorna levererar. Det är ju sol nästa hela dagen just där.

Idag åkte vi och köpte lite plantor som planterats i blomlådor och krukor. Jag drev ju aldrig upp några pelargoner i år, så vi har surt nog fått köpa färdiga plantor. Eventuellt kommer jag kunna övervintra pelargonerna i orangeriet i år. Tidigare år har jag ju inte varit så framgångsrik på den punkten.

Skönt med omväxling – Lux och Lyx

I måndags kom kretskorten till Demeter som ska mäta soltemperatur och ljusstyrka och jämföra det med lufttemperaturen. Jag skulle säkert kunna klara mig utan denna information, men det blir lite roligare att odla om man kan kombinera det med teknik. Vädret har kanske inte varit så “utomhusaktivitetsvänligt”, så det har passat bra att kunna sitta i HQ och löda mikroskopiskt små komponenter och fippla med programmering och annat som kräver tak över huvudet.

Nu har några dagar gått och erfarenheterna från det första utkastet har redan resulterat i en vidareutveckling och optimering… så nu väntar jag på ett nytt kretskort som ska lödas så fort väder och leveranskedjan från Kina tillåter.

Just nu lever jag i lyx! – När jag helst behagar, kan jag ta en knippe koriander eller basilika och för att laga en sås, eller ha som ingrediens i matlagningen- och bättre kommer det bli ju längre in i odlingssäsongen jag kommer. Just nu väntar jag med spänning på övriga grödor som sakta men säkert kommer börja leverera. Jag behöver inte ens vattna! Det enda jag behöver göra är att se till så att systemen sköter sig och anpassa parametrar efter yttre faktorer som temperatur och solinstrålning. Det hoppas jag naturligtvis på att kunna automatisera när jag byggt upp med tillräckliga erfarenheter baserade på de mätningar och observationer jag gör.

Att ha koll på lux ger lyx!

Hur kan tiden rusa iväg så fort?

Tänk om vinterhalvåret skulle kunna vara lika kort som sommarhalvåret! Då skulle man kanske få lite mer gjort. Å andra sidan om vinterhalvåret skulle vara lika kort som sommaren skulle man inte hinna med någonting. Jag röstar för att sommarmånaderna skulle vara längre än vintermånaderna. Å tredje sidan kanske det heller inte är bra med tanke på klimatförändringarna.

Under veckan har jag byggt en hållare till värmeplattan för kretskort. Det blir lite besvärligt att arbeta på en yta som är 150 grader varm under ett mikroskop om den inte ligger i nivå med bordet. Efter lite klurande kom jag fram till en konstruktion som blev både snygg och stabil. Vitsen med att använda en värmeplatta är att man kan förvärma kretskort och komponenter så att man inte behöver värma onödigt mycket med varmluftsstationen när man ska få tennet att smälta. Ytmonterade komponenter tar visserligen lite plats, men det kräver att man har kontroll och kan montera med lite precision.

Nästa elektronikprojekt är en ljus- och temperaturmätare som jag ska använda i växthusen för att kunna styra vattningen beroende på temperatur och solinstrålning över dagen. Jag tror nämligen att ljuset har större inverkan på vattenbehovet än själva temperaturen…Men för att mer vetenskapligt kunna befästa mina teorier behöver jag kunna mäta både ljus och strålningstemperatur . Jag har redan konstruerat schemat, beställt komponenter och skickat iväg kretskortet för tillverkning. Förhoppningsvis har jag midsommarhelgen räddad.

Nu har jag gett tomatplantorna en blandning av epsomsalt och vedaska för att försöka tillgodose plantornas behov av magnesium och kalium. Saltet, som i vanliga fall används som badsalt ska tillgodose magnesium och vedaskan tillför kalium. Det ska förhoppningsvis göra att plantornas blad ska bli av med sina gula fläckar. Eftersom jag inte riktigt vet hur mycket jag ska dosera, har jag börjat med att blanda 1 matsked vedaska med en matsked badsalt, och sedan hällt ner en tesked av blandningen i varje “bevattningsrör”. Förhoppningsvis kommer tomatplantorna att gilla min häxblandning.

Egentligen är jag inte speciellt bekymrad, för jag har varje år haft samma “problem” utan att jag blivit utan tomater. Just nu håller jag på att optimera och kanske förstå tomatplantornas behov lite bättre. Koriandern verkar i alla fall trivas, och jag börjar få problem att få avsättning för örten. Till midsommar har jag gjort en gravad havsöring med koriander istället för dill. Vi får se hur det landar.

Det tog lite tid

Den 27:de december 2020 började jag med mitt klockprojekt. Delarna och nixie-rören har legat och väntat på att jag ska få tid och ork att slutföra projektet. Från början var det tänkt att bara vara en klocka som matchade rörförstärkaren, men allt eftersom har jag blivit oinspirerad att gå vidare med projektet. Det skulle bli en härva av kablar med den design jag valde, och när jag brände den ena IC-kretsen efter den andra hamnade delarna längre och längre bort från medvetandet.

Idag fortsatte jag med projektet. Efter att ha planhyvlat en kluven gren av ene gröpte jag ur underdelen så att huvudkretskortet fick plats. Därefter borrade jag hål för mässingsrören som fungerar som kabelkanaler till varje sifferpar. Ovanpå varje rör placerade jag de tre tefaten som jag svarvade igår.

Efter några timmars lödande var jag äntligen klar att testa allt. Besvikelsen blev stor när jag insåg att adresseringen till varje sifferpar inte fungerade. Efter att ha studerat databladet insåg jag att mina antaganden varit felaktiga. Lyckligtvis kunde jag löda på två trådar mellan adresspinnen och 5 volt för att vara på banan igen.

Någon timme senare var klockprogrammet som hämtar tiden från internet via det trådlösa nätverket klart. Nu går tankarna att klockan inte ska stå uppe i Nirvana som det först var tänkt. Delvis för att min fru gillar klockan, men också att vi saknar en klocka i vardagsrummet. Att titta på armbandsuret eller mobilen tar lite för lång tid när man hastigt behöver veta vad klockan är. – Jag kan alltid göra en ny och bättre klocka om behovet skulle dyka upp.

Dörrar och träslöjd

Idag har jag betat av några punkter på listan med nyligen tillkomna problem. Det första var att fixa en enkel ståltråd så att man kan låsa upp nätdörren mellan ankorna och gässen. Det blir lite jobbigt om man råkar stänga dörren om sig på fel sida av haspen. Det är inte alla som har fickorna fulla med verktyg och pinaler som Mac Gyver… eller jag för den delen. Hönsen ska snart flytta ner till den lite svarare hönsgården, men fram till dess behöver dörrarna bytas mot gallerdörrar i båda ändar av växthuset. Ventilationen fungerar visserligen hjälpligt, men höns är lite känsliga när det kommer till fläktsurr. De klarar bättre av flygplan och annat tillfälligt buller. Det kändes lite meningslöst att byta dörrarna just idag då det blåst, och imorgon ska det bli svalare igen. Nu är det i alla fall förberett inför nästa år de dagar som är varma fram till att de flyttar ner till hönsgården och jag kan börja förbereda jorden för paprika, gurka och andra värmeälskande grödor.

Det har blivit tillräckligt varmt för att kunna stå i kortärmat i verkstan. En förutsättning om man ska svarva utan att riskera fastna med muddarna i 500 rpm. Jag fick en snabb genomgång av min son förra veckan för att gå igenom säkerhet och lite tips inför mitt lilla “Nixie-klocks-projekt”. Tanken är att jag ska sätta tre flygande tefat på mässingspinnar i olika höjd. Det kommer bli unikt och samtidigt lite roligt. Det kommer se ut som två utomjordingar i varje tefat som kommer se ut som frågetecken varje gång klockan slår tjugotvå minuter över tio på kvällen. Egentligen skulle jag vilja göra varje tefat lite vidare, men just nu har jag inget träämne som skulle passa.

Senare på eftermiddagen gick jag upp och körde lite på banan. Vid ett tillfälle snävade jag lite för tidigt efter ett hopp och körde rakt genom “stolpmuren” som inte riktigt klarat vintern. Det kan också ha varit så att jag inte gjort ett fullgott jobb när det begav sig. Efter att jag med spett, gummiklubba, skruvdragare och spade åtgärdat problemet ville min fru dra ut mig och hennes brorson på ytterligare en körning. Det var i princip bara problem och elände. Först kördes en drivaxel av på brorsonens bil, sedan nöttes en kabel av på min bil och slutligen lyckades min fru köra sönder ett hjul. Vissa dagar går allt sönder samtidigt och andra flyter på utan problem. Det hör lite sporten till att saker går sönder och nöts ut.

Tiden rusar

I onsdags kom mina mönsterkort och jag kunde börja löda fast komponenterna på baskortet som står för hela logiken. Tanken är att jag ska koppla ihop respektive sifferpar med individuella sladdar till baskortet så att jag har friheten att bygga en klocka fri att välja var jag placerar timmar, minuter och sekunder. Igår lödde jag fast de första elektronrören, men lyckades inte få dem att lysa av den enkla anledningen att kontakten till strömförsörjningen glappade. Det kom jag på först idag när jag fick lite tid att felsöka.

Idag, när jag hade identifierat problemet, skrev jag ett enkelt program som räknar ner från 99 till 00. För att kunna skicka tydliga signaler ostört mellan basen och sifferparskorten använder jag vanlig nätverkskabel som ska klara av spänningar upp till 300 volt. Den kabel som jag testat med är visserligen smal, men den är inte så smidig att jobba med. Varje signalkabel är så tunn att den är svår att skala utan att skada kardelerna. Jag kommer antagligen få gå upp en dimension på kabel för att det ska bli hållbart. Jag har i alla fall kommit så långt att jag känner mig säker på att jag kommer att kunna färdigställa mitt lilla projekt. Bara jag får lite tid på mig.

Kroppsvila fram till idag

Efter förra helgens kroppsarbete har jag mer eller mindre varit tvungen att vila upp kroppen. Tisdagen var riktigt seg, och jag var lite glad att det var normal arbetsdag fylld av stillasittande tankeverksamhet istället för råstyrka och envishet. Under resterande kvällar har jag fortsatt med att designa mönsterkorten för nixie-klockan Kronos. Min idé är att varje sifferpar för sekunder, minuter och timmar ska lyftas upp av individuella pelare placerade med olika längd istället för att alla siffror ska sitta på rad. Det kräver lite annat tänk kring hur logik och presentation ska separeras från varandra. Nu har jag kommit så långt att jag har kunnat beställa mönsterkorten som borde komma i nästa vecka lagom till helgen. Jag hoppas på att jag tänkt på alla detaljer när jag så noggrant som möjligt översatt kopplingsdäcken till el-schema och kretskortsdesign.

Idag kom ersättningspumparna till växthusen. Den pump som försörjer “lilla Italien” och “lilla Marocko” installerade jag idag. Som vanligt så passar inte de tidigare rörgängor med ersättarna, så man är alltid kort om passande adaptrar och kopplingar. EU borde lägga sig i, men det kanske inte finns så många rörmokare i parlamentet. Å andra sidan fylls lådan med kopplingar och adaptrar på med sådant som kanske passar nästa gång man ska leka VVS-tekniker. Jag är dock riktigt nöjd med de nya pumparna som levererar ett stabilt vattentryck från att man öppnar, tills att man stänger kranen. Det brukar annars vara lite si och så med den saken. Först öppnar man kranen och det kommer fullt ös, sedan sjunker trycket tills pumpen börjar pumpa igen, då trycket gradvis ökar, för att sedan åter sjunka.

När jag ändå höll på med vattenförsörjningen till växthusen passade jag på att säkra stuprören från växthustaken som tenderar att glida isär, vilket gör att värdefull skänk från ovan riskerar att gå förlorad. Imorgon ska jag installera den andra pumpen så att “lilla Spanien” och tappställena utanför hönshuset och odlingsplatån kan göra tillvaron lite mer bekväm.

Påskafton och elektronik

Gårdagen spenderades mestadels åt till att laga mat och förbereda middagen till 12 personer. Två olika bröd bakade jag. Det ena till vanlig hushållskonsumtion och det andra till att rosta som ingrediens till förrätten som var en laxtoast på en bädd av ruccola med wasabidressing. Laxen var toppad med pepparrotsmajonäs och balsamvinägerkräm. När brödet var färdiggräddat satte jag temperaturen i den stora ugnen på drygt 100 grader för att tillreda lammfiolen insmord med timjan, rosmarin, salt, peppar, kondenserad, soltorkad tomatpasta och paprikapasta tillsammans med några deciliter vin i ett foliepaket. Där stod den från klockan 10:30 till 17:00. Under tiden hade jag förberett delad spetspaprika som jag rostade i den andra ugnen på hög värme. När de fått lagom färg smetade jag på en arrabiata, lite vitlök, gröna hackade oliver och parmesan. Paprikahalvorna rullade jag ihop och ställde undan för senare slutgräddning. Jag gillar när man får små rätter i rätten istället för att hela måltiden blir en mix av några olika råvaror. En liten skål med gulbetor strösslade med lite hacka lök och ingefära tillsammans med smulad fetaost och en “habanerokrona” på toppen blev bra tillbehör till lammfiolen, grönkålschips och potatisgratängen. Efterrätten bestod av chokladkaka med grädde, men den behövde jag inte bidra med.

Såhär dagen efter påskafton skulle man ju tycka att man inte orkade göra någonting, men jag har snarare varit lite rastlös hela dagen. Vädret är inte det bästa just nu, så aktiviteterna utomhus blir något begränsade. Jag fick en oväntad paus i mitt annars bitvis höga tempo och planterade om några plantor i orangeriet som hamnat lite på undantag. Jorden som de stått i har blivit alldeles för kompakt så rötterna får antingen för mycket vatten eller ingenting alls.

Egentligen skulle jag ha rensat ut i växthuset redan när jag plockade de sista tomaterna, men det var inte riktigt väder för det då heller. Med andningsmask och sekatör plockade jag bort plantor från alla 8 odlingskärl. Det blev en hel skopa full med kompostmaterial som jag körde upp till den stora högen som nästa år kommer vara perfekt som odlingsjord.

Ibland ser man inte det uppenbara. En sådan här ruskig dag borde man ju sitta i HQ och experimentera lite med elektronik. Problemet är bara att det känns som att man egentligen borde göra någonting annat, och det förtar lite av glädjen. Det tog dock inte speciellt länge innan jag kom till ro och kunde konstruera spänningsboostern till min nixie-klocka. Jag hade väl inte riktigt räknat med att jag skulle lyckas på första försöket. VIsserligen går jag efter ett färdigt kopplingsschema som jag säkert gått igenom och fått grepp om ett otal gånger, men det brukar alltid vara någon komponent som man vänder fel eller missar. Nu kan jag med 12 volt driva alla nixie-siffror med 140. Nu har jag alla delar i kedjan klar. – Från mikrokontrollen till chippet som omvandlar en signal från tre ledare till 4 ledare som sedan skickar signalen vidare till det sista chippet som sedan ansvara för att tända rätt siffra i nixieröret. På experimentkortet blir det snabbt ganska rörigt, men efter att ha ritat upp schemat i datorn och börjat designa kretskortet så blir det ordning på alla komponenter. Jag får bara hoppas på att jag ritar som jag byggt. Imorgon, om nu inte vädret blir bättre kanske jag kommer så långt att jag blir så pass färdig att kan beställa ett kretskort!

Cheng istället för Chong

Idag hade vi vägföreningsmöte så förmiddagen gick åt till att förbereda eftersom det hölls hemma hos oss. Mitt i allt stök gick strömmen under någon minut. Oavsett om det hade varit långvarigt eller ej så ville inte belysningen i köket komma igång igen. Ganska snart konstaterade jag att den smarta kontrollern i kontakten hade gett upp. Just de som man är dimbara har en tendens att gå sönder just vid strömavbrott. Som tur var hade jag en vanlig manuell kontakt jag kunde byta till. Gästerna kunde således se hur skitiga köksluckor vi har.

Efter att mötet var över gick jag upp i pelargonrummet för att plantera om lite plantor. Åtta av tio padrones hade kommit upp, och två var på gång. Det är 100 procents grobarhet på egna frön!

Då vädret var som det var bestämde jag mig för att försöka felsöka IoT-modulerna som vid det här laget har blivit tre till antalet. Eftersom jag hörde ett tydligt brummande när den var inkopplad misstänkte jag att det var en av kondensatorerna som inte längre ville vara med. Jag kunde ganska snart konstatera att den inte längre gjorde vad den skulle efter att jag lött bort den och testat den. Istället för 330 uF så kunde jag utläsa någon enstaka och förlustfaktorn var på närmare 1.7, när den kanske borde ligga på runt 0.07, vilket betyder att den förmodligen “torkat” ut. Nu hade jag delvis tur att jag hittade problemet ganska snabbt, men jag hade nog inte för ett halvår sedan ens vågat mig på en gissning om vad problemet var. Efter att ha bytt fyra kondensatorer tillverkade av Chong till Cheng så fungerar belysningen ute i hallen, i köket, över matbordet och soffbordet som det ska igen. Nästa gång ska jag vara beredd med några kondensatorer från Nichicon eller annan tillverkare med bra rykte. De kostar några kronor mer, men som med allt – det kostar på att ligga på topp!

Vårtecken

I veckan har jag inte hunnit med så mycket. Jag har vid några tillfällen kunnat spendera lite tid uppe i HQ för att komma vidare med mitt klock-projekt. Just nu håller jag framförallt på att byta ut färdiga moduler mot egenkomponerade. Dels för att lära mig, men också för att det blir enklare och renare när jag väl konstruerar själva kretskortet. Det är själva resan och erfarenheten som är viktigast i detta sammanhang. Jag är så nöjd med den nya utformningen uppe i HQ. Det är inte så mycket som egentligen är förändrat, men att instrumenten är placerade på rätt ställe och att komponenter och verktyg har en naturlig plats gör att det är enkelt att hålla ordning. Nu ska jag bara ha lite bättre belysning över bänken. Jag funderar på att komplettera med belysning under hyllplanen för att bli av med skuggorna som man själv orsakar.

Nu har jag kommit så långt att jag bytt ut den färdiga modulen för att kunna representera en 8 bitars signal med bara två utgångar på mikrokontrollern. Detta motsvarar två siffror i min klocka. Det fina är att jag kommer kunna utöka med de fyra resterande siffrorna utan att behöva använda fler utgångar på mikrokontrollern. Det öppnar upp möjligheten att kunna göra en lite mer intressant utformning av klockan då jag kan separera logiken från siffrorna och bara ha en tunn kabel till varje sifferpar. Just nu är det bara på idéstadiet och för den som är nyfiken på vad jag försöker åstadkomma får ge sig till tåls.

I Pelargonrummet går allt lite på rutin. Emellanåt går jag upp och kontrollerar hur många frön som har grott och hur det ut med fukten. Jag märker att jag har fått en mer pragmatisk inställning till odlingen. Jag går inte och oroar mig för att en viss planta inte utvecklas som alla andra, eller att ett och annat frö inte gror. Jag tror dock fortfarande på att förgro fröna i individuella koppar tills de har grott. Jag sparar en hel del vatten som annars dunstar bort och det går ändå snabbt att omplantera i större kruka när de kräver lite mer utrymme.

Idag var jag uppe och kontrollerade att bina hade mat och fortfarande levde. De har till och med börjat göra utflykter. Nu är frågan om jag vågar plocka bort isoleringen till ventilationen i botten av kupan, eller om jag ska vänta ett tag till. Jag vill inte att det ska bli för fuktigt i kupan. När jag ändå var uppe hos bina och vitlöksodlingen ligger mindre än ett stenkast ifrån gick jag dit och möttes av gröna stjälkar som börjat pressa sig upp genom snön som fortfarande ligger kvar på sina ställen.