Den 27:de december 2020 började jag med mitt klockprojekt. Delarna och nixie-rören har legat och väntat på att jag ska få tid och ork att slutföra projektet. Från början var det tänkt att bara vara en klocka som matchade rörförstärkaren, men allt eftersom har jag blivit oinspirerad att gå vidare med projektet. Det skulle bli en härva av kablar med den design jag valde, och när jag brände den ena IC-kretsen efter den andra hamnade delarna längre och längre bort från medvetandet.
Idag fortsatte jag med projektet. Efter att ha planhyvlat en kluven gren av ene gröpte jag ur underdelen så att huvudkretskortet fick plats. Därefter borrade jag hål för mässingsrören som fungerar som kabelkanaler till varje sifferpar. Ovanpå varje rör placerade jag de tre tefaten som jag svarvade igår.
Efter några timmars lödande var jag äntligen klar att testa allt. Besvikelsen blev stor när jag insåg att adresseringen till varje sifferpar inte fungerade. Efter att ha studerat databladet insåg jag att mina antaganden varit felaktiga. Lyckligtvis kunde jag löda på två trådar mellan adresspinnen och 5 volt för att vara på banan igen.
Någon timme senare var klockprogrammet som hämtar tiden från internet via det trådlösa nätverket klart. Nu går tankarna att klockan inte ska stå uppe i Nirvana som det först var tänkt. Delvis för att min fru gillar klockan, men också att vi saknar en klocka i vardagsrummet. Att titta på armbandsuret eller mobilen tar lite för lång tid när man hastigt behöver veta vad klockan är. – Jag kan alltid göra en ny och bättre klocka om behovet skulle dyka upp.
Idag har jag betat av några punkter på listan med nyligen tillkomna problem. Det första var att fixa en enkel ståltråd så att man kan låsa upp nätdörren mellan ankorna och gässen. Det blir lite jobbigt om man råkar stänga dörren om sig på fel sida av haspen. Det är inte alla som har fickorna fulla med verktyg och pinaler som Mac Gyver… eller jag för den delen. Hönsen ska snart flytta ner till den lite svarare hönsgården, men fram till dess behöver dörrarna bytas mot gallerdörrar i båda ändar av växthuset. Ventilationen fungerar visserligen hjälpligt, men höns är lite känsliga när det kommer till fläktsurr. De klarar bättre av flygplan och annat tillfälligt buller. Det kändes lite meningslöst att byta dörrarna just idag då det blåst, och imorgon ska det bli svalare igen. Nu är det i alla fall förberett inför nästa år de dagar som är varma fram till att de flyttar ner till hönsgården och jag kan börja förbereda jorden för paprika, gurka och andra värmeälskande grödor.
Det har blivit tillräckligt varmt för att kunna stå i kortärmat i verkstan. En förutsättning om man ska svarva utan att riskera fastna med muddarna i 500 rpm. Jag fick en snabb genomgång av min son förra veckan för att gå igenom säkerhet och lite tips inför mitt lilla “Nixie-klocks-projekt”. Tanken är att jag ska sätta tre flygande tefat på mässingspinnar i olika höjd. Det kommer bli unikt och samtidigt lite roligt. Det kommer se ut som två utomjordingar i varje tefat som kommer se ut som frågetecken varje gång klockan slår tjugotvå minuter över tio på kvällen. Egentligen skulle jag vilja göra varje tefat lite vidare, men just nu har jag inget träämne som skulle passa.
Senare på eftermiddagen gick jag upp och körde lite på banan. Vid ett tillfälle snävade jag lite för tidigt efter ett hopp och körde rakt genom “stolpmuren” som inte riktigt klarat vintern. Det kan också ha varit så att jag inte gjort ett fullgott jobb när det begav sig. Efter att jag med spett, gummiklubba, skruvdragare och spade åtgärdat problemet ville min fru dra ut mig och hennes brorson på ytterligare en körning. Det var i princip bara problem och elände. Först kördes en drivaxel av på brorsonens bil, sedan nöttes en kabel av på min bil och slutligen lyckades min fru köra sönder ett hjul. Vissa dagar går allt sönder samtidigt och andra flyter på utan problem. Det hör lite sporten till att saker går sönder och nöts ut.
I onsdags kom mina mönsterkort och jag kunde börja löda fast komponenterna på baskortet som står för hela logiken. Tanken är att jag ska koppla ihop respektive sifferpar med individuella sladdar till baskortet så att jag har friheten att bygga en klocka fri att välja var jag placerar timmar, minuter och sekunder. Igår lödde jag fast de första elektronrören, men lyckades inte få dem att lysa av den enkla anledningen att kontakten till strömförsörjningen glappade. Det kom jag på först idag när jag fick lite tid att felsöka.
Idag, när jag hade identifierat problemet, skrev jag ett enkelt program som räknar ner från 99 till 00. För att kunna skicka tydliga signaler ostört mellan basen och sifferparskorten använder jag vanlig nätverkskabel som ska klara av spänningar upp till 300 volt. Den kabel som jag testat med är visserligen smal, men den är inte så smidig att jobba med. Varje signalkabel är så tunn att den är svår att skala utan att skada kardelerna. Jag kommer antagligen få gå upp en dimension på kabel för att det ska bli hållbart. Jag har i alla fall kommit så långt att jag känner mig säker på att jag kommer att kunna färdigställa mitt lilla projekt. Bara jag får lite tid på mig.
Efter förra helgens kroppsarbete har jag mer eller mindre varit tvungen att vila upp kroppen. Tisdagen var riktigt seg, och jag var lite glad att det var normal arbetsdag fylld av stillasittande tankeverksamhet istället för råstyrka och envishet. Under resterande kvällar har jag fortsatt med att designa mönsterkorten för nixie-klockan Kronos. Min idé är att varje sifferpar för sekunder, minuter och timmar ska lyftas upp av individuella pelare placerade med olika längd istället för att alla siffror ska sitta på rad. Det kräver lite annat tänk kring hur logik och presentation ska separeras från varandra. Nu har jag kommit så långt att jag har kunnat beställa mönsterkorten som borde komma i nästa vecka lagom till helgen. Jag hoppas på att jag tänkt på alla detaljer när jag så noggrant som möjligt översatt kopplingsdäcken till el-schema och kretskortsdesign.
Idag kom ersättningspumparna till växthusen. Den pump som försörjer “lilla Italien” och “lilla Marocko” installerade jag idag. Som vanligt så passar inte de tidigare rörgängor med ersättarna, så man är alltid kort om passande adaptrar och kopplingar. EU borde lägga sig i, men det kanske inte finns så många rörmokare i parlamentet. Å andra sidan fylls lådan med kopplingar och adaptrar på med sådant som kanske passar nästa gång man ska leka VVS-tekniker. Jag är dock riktigt nöjd med de nya pumparna som levererar ett stabilt vattentryck från att man öppnar, tills att man stänger kranen. Det brukar annars vara lite si och så med den saken. Först öppnar man kranen och det kommer fullt ös, sedan sjunker trycket tills pumpen börjar pumpa igen, då trycket gradvis ökar, för att sedan åter sjunka.
När jag ändå höll på med vattenförsörjningen till växthusen passade jag på att säkra stuprören från växthustaken som tenderar att glida isär, vilket gör att värdefull skänk från ovan riskerar att gå förlorad. Imorgon ska jag installera den andra pumpen så att “lilla Spanien” och tappställena utanför hönshuset och odlingsplatån kan göra tillvaron lite mer bekväm.
Gårdagen spenderades mestadels åt till att laga mat och förbereda middagen till 12 personer. Två olika bröd bakade jag. Det ena till vanlig hushållskonsumtion och det andra till att rosta som ingrediens till förrätten som var en laxtoast på en bädd av ruccola med wasabidressing. Laxen var toppad med pepparrotsmajonäs och balsamvinägerkräm. När brödet var färdiggräddat satte jag temperaturen i den stora ugnen på drygt 100 grader för att tillreda lammfiolen insmord med timjan, rosmarin, salt, peppar, kondenserad, soltorkad tomatpasta och paprikapasta tillsammans med några deciliter vin i ett foliepaket. Där stod den från klockan 10:30 till 17:00. Under tiden hade jag förberett delad spetspaprika som jag rostade i den andra ugnen på hög värme. När de fått lagom färg smetade jag på en arrabiata, lite vitlök, gröna hackade oliver och parmesan. Paprikahalvorna rullade jag ihop och ställde undan för senare slutgräddning. Jag gillar när man får små rätter i rätten istället för att hela måltiden blir en mix av några olika råvaror. En liten skål med gulbetor strösslade med lite hacka lök och ingefära tillsammans med smulad fetaost och en “habanerokrona” på toppen blev bra tillbehör till lammfiolen, grönkålschips och potatisgratängen. Efterrätten bestod av chokladkaka med grädde, men den behövde jag inte bidra med.
Såhär dagen efter påskafton skulle man ju tycka att man inte orkade göra någonting, men jag har snarare varit lite rastlös hela dagen. Vädret är inte det bästa just nu, så aktiviteterna utomhus blir något begränsade. Jag fick en oväntad paus i mitt annars bitvis höga tempo och planterade om några plantor i orangeriet som hamnat lite på undantag. Jorden som de stått i har blivit alldeles för kompakt så rötterna får antingen för mycket vatten eller ingenting alls.
Egentligen skulle jag ha rensat ut i växthuset redan när jag plockade de sista tomaterna, men det var inte riktigt väder för det då heller. Med andningsmask och sekatör plockade jag bort plantor från alla 8 odlingskärl. Det blev en hel skopa full med kompostmaterial som jag körde upp till den stora högen som nästa år kommer vara perfekt som odlingsjord.
Ibland ser man inte det uppenbara. En sådan här ruskig dag borde man ju sitta i HQ och experimentera lite med elektronik. Problemet är bara att det känns som att man egentligen borde göra någonting annat, och det förtar lite av glädjen. Det tog dock inte speciellt länge innan jag kom till ro och kunde konstruera spänningsboostern till min nixie-klocka. Jag hade väl inte riktigt räknat med att jag skulle lyckas på första försöket. VIsserligen går jag efter ett färdigt kopplingsschema som jag säkert gått igenom och fått grepp om ett otal gånger, men det brukar alltid vara någon komponent som man vänder fel eller missar. Nu kan jag med 12 volt driva alla nixie-siffror med 140. Nu har jag alla delar i kedjan klar. – Från mikrokontrollen till chippet som omvandlar en signal från tre ledare till 4 ledare som sedan skickar signalen vidare till det sista chippet som sedan ansvara för att tända rätt siffra i nixieröret. På experimentkortet blir det snabbt ganska rörigt, men efter att ha ritat upp schemat i datorn och börjat designa kretskortet så blir det ordning på alla komponenter. Jag får bara hoppas på att jag ritar som jag byggt. Imorgon, om nu inte vädret blir bättre kanske jag kommer så långt att jag blir så pass färdig att kan beställa ett kretskort!
I veckan har jag inte hunnit med så mycket. Jag har vid några tillfällen kunnat spendera lite tid uppe i HQ för att komma vidare med mitt klock-projekt. Just nu håller jag framförallt på att byta ut färdiga moduler mot egenkomponerade. Dels för att lära mig, men också för att det blir enklare och renare när jag väl konstruerar själva kretskortet. Det är själva resan och erfarenheten som är viktigast i detta sammanhang. Jag är så nöjd med den nya utformningen uppe i HQ. Det är inte så mycket som egentligen är förändrat, men att instrumenten är placerade på rätt ställe och att komponenter och verktyg har en naturlig plats gör att det är enkelt att hålla ordning. Nu ska jag bara ha lite bättre belysning över bänken. Jag funderar på att komplettera med belysning under hyllplanen för att bli av med skuggorna som man själv orsakar.
Nu har jag kommit så långt att jag bytt ut den färdiga modulen för att kunna representera en 8 bitars signal med bara två utgångar på mikrokontrollern. Detta motsvarar två siffror i min klocka. Det fina är att jag kommer kunna utöka med de fyra resterande siffrorna utan att behöva använda fler utgångar på mikrokontrollern. Det öppnar upp möjligheten att kunna göra en lite mer intressant utformning av klockan då jag kan separera logiken från siffrorna och bara ha en tunn kabel till varje sifferpar. Just nu är det bara på idéstadiet och för den som är nyfiken på vad jag försöker åstadkomma får ge sig till tåls.
I Pelargonrummet går allt lite på rutin. Emellanåt går jag upp och kontrollerar hur många frön som har grott och hur det ut med fukten. Jag märker att jag har fått en mer pragmatisk inställning till odlingen. Jag går inte och oroar mig för att en viss planta inte utvecklas som alla andra, eller att ett och annat frö inte gror. Jag tror dock fortfarande på att förgro fröna i individuella koppar tills de har grott. Jag sparar en hel del vatten som annars dunstar bort och det går ändå snabbt att omplantera i större kruka när de kräver lite mer utrymme.
Idag var jag uppe och kontrollerade att bina hade mat och fortfarande levde. De har till och med börjat göra utflykter. Nu är frågan om jag vågar plocka bort isoleringen till ventilationen i botten av kupan, eller om jag ska vänta ett tag till. Jag vill inte att det ska bli för fuktigt i kupan. När jag ändå var uppe hos bina och vitlöksodlingen ligger mindre än ett stenkast ifrån gick jag dit och möttes av gröna stjälkar som börjat pressa sig upp genom snön som fortfarande ligger kvar på sina ställen.
Dagen har flutit på i sakta mak och speciellt mycket har jag inte gjort utöver det vanliga som att ta ut hästar och baka bröd. Jag hade inte planerat några större aktiviteter, just för att kunna göra lite vad jag känner för. Jag har dock gjort en liten sak för att förbättra på gården. Gässens dörr måste hakas upp, och jag stör mig lite på provisoriska lösningar som blir permanenta – även om de fungerar. En mindre insats krävdes för att kunna hålla dörren öppen på ett enklare och säkrare sätt. Jag har lite respekt för gässen, och hålla på med att försöka koppla ihop en snodd med ett snöre när man fruktar för sitt liv är ingen bra kombination. Nu kan jag öppna dörren och låta den glida in i haspen som automatiskt låser fast den…och sedan springa därifrån.
Resten av dagen har jag fördelat mellan Pelargonrummet och HQ. De paprika- och jalapeñoplantor som kikat upp har omplacerats i krukor utan lock. Jag passade även på att så lite basilika. Den brukar jag inte börja med att så i miniburkar, utan den bredsår jag direkt i sin kruka. En plastskiva över hjälper till att hålla fukten på plats.
I HQ har jag fortsatt med att steg för steg utveckla Kronos och alla funktioner som behövs för att det ska fungera i slutänden. Idag har jag koncentrerat mig på IC2 som är ett sätt att med två signalkablar kunna skicka information till exempelvis en krets som omvandlar signalen till en parallell signal. Eftersom jag har 6 stycken siffror för att visa tiden, och varje siffra behöver 10 olika signaler skulle utgångarna på microdatorn ganska snart ta slut. Nu klarar jag mig med att använda endast två utgångar istället för 60. Jag fick tillfälle att testa oscilloskopets förmåga att tolka signalerna. Just den här gången testade jag bara funktionen för att lära mig att använda den för framtida felsökning. Jag skrev ett litet testprogram som skickar ut siffrorna 0 till 9 med en halv sekunds intervall. Nästa steg i projektet blir att bygga en krets som skalar upp 5 till 170 volt för att kunna driva nixierören.
Jag kom på att jag inte sått någon padrones ännu, så jag satte 10 frön av det och 10 frön av något annat som jag faktiskt inte vet vad det är för frön. Jag skulle gissa på att det är chili, men man kan inte så noga veta när man märkt fröna med ett frågetecken.
Enstaka jalapeño har kommit upp med sina hjärtblad. Paprikan är på gång, men det dröjer nog några dagar till. Eftersom jag hade missat att dra upp värmen de första dagarna så blir groningsprocessen lite längre än normalt. Någon vecka hit eller dit brukar inte spela någon roll när man står där med fulla skottkärror och undrar vad man ska göra av alla frukter. I år tänkte jag satsa på att fermentera lite mer chili än förra året och kanske göra lite heta såser.
Eftersom det varit några dagar med plusgrader så smälter snön i rasande takt. Det brukar innebära att stelfruset byts mot lera. Utanför stalldörrarna omvandlas allt tolv till en sörja som blir till jord om man inte avlägsnar den. Först krattade jag bort så mycket jag kunde innan jag gick på med högtryckstvätten som fick gå varm idag. Det tog närmare tre timmar att rensa avloppet från fastfruset guck. När väl proppen släppte tömdes avloppsbrunnen i stallet på nolltid. Innan proppen släppte var jag tvungen att köra ut allt spolvatten med skottkärra. Jag passade på att spola rent golvet från torv när jag ändå höll på med vatten. Det är något speciellt när man kan spola av golvet i stallet och se allt försvinna ner i rännan. Även min fru och svärdotter passade på att kratta upp gåskluttar mellan Gåseborg och Ankeborg där de tenderar att vistas när marken är snötäckt.
Jag fick lite tid över att spendera uppe i HQ. Först öppnade jag rörförstärkaren som jag lödde ihop som byggsats. Den har på senare tid raspat och brusat en hel del. Jag lyckades identifiera några dåliga lödningar vilket löste problemet. Jag testade även nixie-rören och kunde konstatera att jag tidigare gjort fel när jag kopplat in dem. Utan strömbegränsningsmotstånd fick jag inte alla rör att lysa samtidigt. Det ena röret slukade all energi och lät resterande få svälta. Med lite experimenterande och studerande av databladet lyckades jag hitta ett motstånd som passade. Nu funderar jag på om jag ska bygga min egen strömförsörjning, eller om jag ska använda den som jag köpte färdig att leverera de 170 volt som behövs för att driva rören. Om jag ändå ska tillverka ett nytt kretskort är det mer tillfredsställande att ha designat allt från grunden själv. Jag har inte speciellt bråttom eftersom jag började för över fem år sedan med projektet. Även jag kan tydligen låta vissa saker få ligga och mogna!
I veckan kompletterade jag HQ med ett efterlängtat tillskott i form utav ett stereomikroskop. På senare tid har det blivit allt svårare att hålla på med småpilliga komponenter, och inte blir det bättre när motsvarande beräkningskraft som ENIAC hade, har krympt från att knappt få plats i ett helt rum, till att uppta en yta som får plats på mindre än en kvadratmillimeter. Än värre blir det när man ska läsa vad som står på komponenterna eller se till så att alla ben och pinnar sitter fastlödda ordentligt på kretskortet. Nu har jag all utrustning jag kan önska för att kunna kalla HQ för ett komplett elektroniklabb. Nåja – det finns säkert fler instrument och verktyg jag bara “måste” ha, men just nu är jag ganska nöjd.
För att motivera HQ:s existens tog jag och återupplivade ett elektronikprojekt som avstannade när jag inte kom vidare efter att ha lagt ner en massa tid på att i princip bara bränna upp sovjetiska IC-kretsar på löpande band. Det handlar om Kronos som är en klocka med elektronrör. Eftersom jag inte riktigt visste vilka komponenter som fortfarande fungerade kopplade jag upp en testrigg för att testa funktionen på kretsarna innan jag fortsätter. Den här gången ska göra allt i verifierade steg istället för att blint lita på att jag vet vad jag gör. En bra utgångspunkt är att förstå exakt hur drivkretsarna för elektronrören fungerar. Efter att ha läst databladen kopplade jag in chippen en och en och testade funktionen. Jag har totalt 6 stycken fungerande kretsar, och det är just 6 stycken jag behöver. Nu är det extra viktigt att jag bygger detta lugnt och metodiskt och inte gör bort mig på vägen.
Jag kommer att göra ett elschema och tillverka ett kretskort istället för att montera på prototypkort som tidigare. Det är mycket smidigare och blir väldigt mycket bättre och säkrare. Det innebär att jag får löda loss mina Nixie-rör från prototypkorten och börja om från början.
Nu är det inte så mycket slutmålet som är viktigt. Det är mer att metodiskt få bygga något i lugn och ro när tid finns. Jag ser mer slutresultatet som ett kvitto på att jag förstår och kan.
Idag har jag suttit och felsökt in till förbannelse, och jag har fått löda isär komponenter för att utesluta det ena efter det andra. Det verkar som att signalerna mellan datorn och drivkretsarna inte går fram. Det känns ju precis som med mitt ben om jag tänker efter. Nu la jag allt åt sidan för ett tag. Det är ganska svalt uppe i HQ just nu och det underlättar inte direkt felsökningen när man sitter och fryser. Jag tog faktiskt upp klockan till huset men det blev ganska snart ohållbart det med eftersom jag ganska snart saknade verktyg och mätinstrument. Jag kanske var lite för snabb att montera ihop det hela innan jag grundligt kontrollerat att varje modul fungerar som det är tänkt. Jag kommer nog på vad det kan vara för fel om jag låter klockan vila en stund. Nu ligger klockan med alla komponenter utanför och kan mest liknas vid ett nyslaktat djur som man tagit ut inälvorna på.
