Category Archives: Ankhus

9 november, 2025
Ankhus, Gårdsterapi, Lastman, RC-Bana

Slakt

I måndags placerade jag den nya badbaljan inne hos ankorna och fyllde upp med regnvatten som vi för tillfället har hur mycket som helst av samtidigt som båda växthusen är nedstängda och inte behöver något. Resten av veckan fram till lördag förlöpte mestadels i soffan efter att ha kommit hem från arbetet.

På lördagen var det fågelslakt. Hela dagen var riktigt ruggig med en regndimma som aldrig ville ge sig. Jag stod i sista ledet och förpackade samt malde färs. Lår och vissa bröstfiléer vakuumförpackade jag i så kallade mörningspåsar. De ska se till så att fukt kommer ut, samtidigt som bakterier inte får fäste under de dygn som de hänger i kylskåpet och mörar till sig. Vi har tidigare gjort försök med att hänga hela fåglar, men jag tycker inte riktigt att det blir bra. Första året gick det ganska bra men förra året hann det mesta få en liten unken lukt, som inte retar aptiten i rätt riktning. Jag är en av de första på plats som får plocka fram allt som behövs. Skållningsbad, paraffinbad, plockmaskin, slakttratt och allt annats som behövs för ett snabbt och barmhärtigt avslut. Det brukar också vara jag som får städa undan då alla andra går upp i huset och umgås. Min dotter stod vid min sida och plockade undan så pass mycket att vi kunde lämna det som var kvar till nästa dag.

På morgonen idag tog jag det lite lugnt fram till klockan 9. Sedan skickade jag ett meddelande till min granne och frågade om jag kunde låna hans Bobcat med grävaggregat då jag behövde gräva en grop för alla fjädrar som vi plockat under lördagen. Min grävmaskin lyckas inte gräva så djupt som jag vill, och det går mycket fortare med en större maskin. Jag började plocka undan resten av attiraljerna från slakten och det dröjde inte länge förrän jag hörde en maskin komma in på gården. “Men jag kunde ju ha kommit och hämtat.” sa jag till grannen. “Ja, men jag tänkte att jag kunde hjälpa till lite. Var vill du ha gropen?”. “Nä men jag kan nog gräva själv, du ska inte behöva…och dessutom hade jag tänkt flytta på lite betongfundament till belysningen uppe vid RC-banan.”. Efter att gropen var grävd, och innan jag hunnit reflektera över vad värdefullt det är med hjälpsamma grannar, hade han flyttat fram fundamenten och övertygat mig om att vi skulle gräva ner dem i marknivå. Jag är så tacksam att själv få lite mer hjälp än jag förväntat mig.

Efter att jag lagt ner fjädrarna i gropen fyllde jag igen och plattade till marken med Lastman. Det gick ganska snabbt så jag fick tid över till att jämna till groparna uppe vid RC-banan. När jag ändå skulle köra in hö och hade pallgaffeln på plats bestämde jag mig för att placera ut, och gräva ner betongfundamenten som ska vara basplattor för de fackverksmaster jag tänker använda till belysningen för longeringsvolten och RC-banan. Jag har tröttnat lite på entreprenörer som väntar en vecka med att lämna offert och sedan inte hör av sig på en månad, så nu tar jag det i egna händer och gör jobbet själv istället. Det börjar ändå bli lite för kallt på kvällarna att stå och köra RC-bil. Min förhoppning hade varit att kunna köra några kvällar fram till vintern, men i och med att belysningen inte kunde komma upp i tid, så har jag helt plötsligt tid fram till våren att få det klart. Nu ska jag försöka hitta några master och gräva kabeldiken fram till växthuset, så det finns lite att pyssla med på kvällarna.

2 november, 2025
Ankhus, Diverse, RC-Bana, RC-bilarna, Verkstan

Mikropaus i alla måsten

Trots mörker och sysslor som man själv inte alltid väljer faller ljuset och lyckan på en. Trots en gedigen göromålslista i bagaget tog jag en liten paus i alla måsten och passade på att njuta lite. Visserligen var jag tvungen att först dränera vatten på RC-banan, men den här gången var jag utrustad med en batteridriven dräneringspump, så det var inte så betungande som att tidigare använt skyffel.

Pumpen fungerar över förväntan och dränerar bort mer vatten än vad jag trodde att den skulle klara av. Nu räcker det med att använda sopkvasten för att få bort det sista vattnet från banan.

Inte en enda gång behövde jag lämna förarpodiet för att vända eller hämta en felkörd bil utanför banan. Antingen är det banan som har blivit bra, eller jag som blivit duktig på att köra. Annars brukar det alltid vara en eller ett par gånger man får springa.

Lagom till att jag var klar med rengöringen av bilen hjälpte jag min fru med alla djur. De skulle ha vatten, hö, krubba, frön och annat foder. Jag körde in en halmbal till maskinhallen och tog ner en av IBC-tankarna från upplaget uppe vid gropen ner till verkstan för att göra om till ankdamm.

Efter alla nödvändiga göromål åkte vi hem till svärfar för att skruva lite RC-bilar. Nu har vi kommit så pass långt att vi börjat montera på delarna på chassiet. Svärfars gumma sitter och stickar samtidigt som vi skruvar. Ibland gör vi fel och får skruva om beroende på feltolkning av monteringsanvisningar, men för det mesta har vi bara trevligt.

Väl hemma igen förvandlade jag IBC-tanken till en badbalja med ramp. De plastbaljor som vi haft tidigare har spruckit då plasten varit för spröd. En IBC-tank har betydligt segare plast än vad en badbalja ämnad till bebisar på sommaren har. Nu hoppas jag på att baljan blir tillräckligt djup och att avståndet mellan ribborna på rampen blir tillräckligt glest så att den värsta leran på ankfötterna ska trilla av så att vattnet i baljan inte bli till en lerpöl i första taget, samtidigt som de ska kunna komma upp utan att fastna. Jag tänker mig att rampen upp ska göra att den värsta leran hinner lämna fötterna innan de hoppar i baljan. Egentligen skulle jag vilja göra en mycket större och djupare damm, men jag har prioriterat annat än så länge. Kanske att jag utökar ankgården till nästa år och bygger en permanent damm. Di får se om ork, inspiration och vilja är med mig.

Och min lista som jag skrev igår? – JA, den har blivit ännu längre nu!

17 november, 2024
Ankhus, Diverse, Lastman, Trädgård, Växthus

Inför vintern

Efter att ha löst några sudokun och skrivit min lista skred jag till verket. Jag gick ner till verkstan för att byta till vinterhjul på båda bilarna, men först var jag tvungen att röja undan från nästa generations framfart i verkstan. Tänk att man alltid behöver göra någonting först, innan man kan göra det man tänkt sig. Det jobbiga med att byta hjul är att man måste släpa upp och ner hjulen från loftet först. Nu har jag i alla fall en trappa att gå i. Tidigare skickade jag hjulen upp och ner med rep, och fick klättra upp och ner för en stege. Man börjar bli lite bekväm av sig! Efter att jag var klar med hjulskiftet gick jag upp till växthuset för att samla ihop alla slangar. Av någon anledning blir de lite skitiga och “slemmiga” när de ligger en hel säsong i fuktig miljö under växthuset. Efter avspolning var slangarna som nya igen, och kan plockas fram nästa år när odlingsnerverna börjar kittla i kroppen.

Bäst som jag håller på att beta av min lista får jag två nya saker att ta tag i. “Det vore bra om vi kunde fixa stolpen i hagen, och baljan inne hos ankorna har gått sönder igen.” Egentligen är det ju inga problem att fixa sådana småsaker, men det “stör” tempot. Efter tvätt med vatten och sprit kunde jag laga den senaste sprickan med gorilla-tejp. För att inte baljan ska spricka igen, körde jag in lite stenmjöl som baljan kan stå på. Nu skulle jag egentligen lagt några betongplattor under, men det får bli när jag utökar ankgården nästa år, om det ens behövs några plattor då. Det kanske blir en ordentlig damm istället. Hagstolpen som hästarna nästan ätit upp byttes ganska snabbt, och jag kunde fortsätta men mina förberedelser inför vintern.

Alla krukor som stått utplacerade tömdes på innehåll, som sedan kördes upp till jordhögen. Tänk vad mycket snabbare det går när man kan använda lastmaskin istället för fyrhjuling eller skottkärra. Nu är nog alla plogningshinder ur vägen?

Med jämna mellanrum kommer en av grannarna med IBC-tankar, och lämpar av hos oss. Vi tar gladeligen emot dessa, då de är en viktig del i vårt bevattningssystem. Jag passade på att skicka ner två tankar till under växthuset när jag kunde få hjälp av lite ungdomar att tråckla ner dem genom luckan inne i växthuset. Nu har jag sju tankar, som förhoppningsvis ska räcka till både växthuset och orangeriet. När jag ändå hade gafflarna på Lastman och hade vägarna förbi, passade jag på att köra bort lite rivningsmaterial från badrumsbygget som är i full gång.

Som en sista kraftansträngning för dagen krattade jag ihop lite löv från kastanjeträdet och täckte kronärtskockorna och sparrisbädden. Sparrisen klarar sig säkert utan täckning, men kronärtskockorna, som ändå tog sig lite trots hararnas framfart, kanske behöver lite hjälp mot kylan. Nästa år kommer jag förhoppningsvis kunna njuta av sparris på våren och kronärtskockor på sensommaren.

12 maj, 2024
Ankhus, Drönarbild, Lilla Marocko, Orangeri

Kimrök, kitt och pill.

Idag har jag i princip bara hållit på med att få takfönsterna på orangeriet på plats förutom att jag tagit ut pelarognerna, rotsellerin och kronärtskockorna på solträning. Mitt som jag står där och knådar in kimrök i kittet för att få det svart istället för vitt så kommer jag på var jag ska kalla orangeriet för. Lilla Marocko får det nog bli!

Jag har fått klura lite på hur jag skulle gå tillväga för att dreva alla fönster och sedan sätta dit lister när man inte har någonstans att stå. Ett alternativ var att använda Lastman, men ett bord och två trappstegar gjorde att jag kunde ta ett fönster i taget, fram till det sista fönstret som överlägset tog längst tid. Jag tor att jag höll på lite över två timmar att få det på plats.

Jag har valt att klämma kittet mellan fönsterlisten och fönstret för att det inte ska synas så mycket kitt från insidan få jag inte har någon kittfals. Det var ingenting som jag tänkte på när jag sågade i höstas. Jag hade förvisso tänkt använda gummilister precis som jag gjort uppe i Lilla Spanien, men jag kom på andra tankar vid något tillfälle.

Under arbetets gång fick jag avbryta och hjälpa till med att flytta ankungar ut i den mobila hönsgården. Nu visade det sig att ankmamman inte tyckte det var en bra idé så de fick flytta tillbaka in i ankhuset. Det sista fönstret var lite knepigt att få på plats. Det är ganska trångt, och jag fick lirka in fönstret från sidan, vilket kändes lite riskabelt. Först hade jag tänkt be om hjälp, men istället spikade jag fast några ribbor i öppningen så att fönstret inte skulle trilla igenom. Jag fick plocka bort vindskivan och göra jobbet från tre olika håll. Det var upp och ner för stegen, men till slut var allt klart. Nu börjar det bli fason på gården. Nu saknas det bara ett gårdskök, ett renoverat badrum och en pensionärskuvös!

6 april, 2024
Ankhus, Diverse, Gårdsterapi, Orangeri, Pelargonrummet, Smart hem, Växthus

Bakslag

Under veckan så har vädret varit aprilbetonat. Det kom ändå inte så pass mycket snö så att jag behövde koppla på plogen. Kvällen före snön var det blåsigt och kallt, men torrt. Så pass torrt att jag kunde stryka på första lagret kalk på grunden till orangeriet. Kalken fäste bra och skiftade ganska snart från gråbeiget till vitt.

Idag har jag förberett inför våren med att installera pumpar och byta ut ventiler som inte klarade förra vintern. Jag klarade mig hela sommaren på endast två olika bevattningszoner, men nu hade jag tänkt att odla lite olika godsaker i växthuset som vill ha lite olika mängd vatten, och då kan det vara bra att styra det med fyra olika bevattningszoner. Jag såg att potatisen hade börjat komma upp i krukorna, så de fick lite vatten när jag ändå hade lyxen med rinnande vatten i växthuset.

På eftermiddagen tog jag hand om de lattor som jag förberedde reda för två år sedan och hade för avsikt att beklä utsidan av ankgården på samma sätt som jag gjort med hönsgården. Jag har ett antal gånger fått gå ut med häftpistolen och märla fast nät som släppt. Dessvärre räckte inte lattorna hela vägen. Det saknas närmare tio stycken. Vi får se om det dröjer lika länge till nästa gång jag har lite att göra.

Det börjar bli hög tid att måla både ankgård och hönsgård, men det får bli lite varmare innan jag börjar slabba med färg. Tomatplantorna har börjat sätta sina första karaktärsblad och nu återstår blott fem av de 45 frön som jag sått, sedan är jag i hamn med försådden.

26 maj, 2023
Ankhus, Diverse, Grävarbete, Verkstan

Grävis på banan igen

Under den gångna veckan har det mesta kretsat kring att jämna ut och snygga till marken framför ankhuset. Jag blev inte direkt förvånad över att den lilla kullen som jag skulle ta bort innehöll till 90 procent gatsten. Nu har jag några hundra till att stapla uppe vid gropen. Jag tror att jag körde upp närmare 7 lass med stenkuber innan jag kunde sätta igång med det jag egentligen tänkte göra. Efter tre dagar var allt plant och tillsnyggat. Idag kom den sista komponenten så att jag skulle kunna reparera Grävis, som har stått stilla i verkstan i väntan på lite kärlek. Den här gången kopplade jag in en manometer för att säkerställa rätt tryck i ledningarna. Jag ställde ner trycket något för att vara på den säkra sidan, och än så länge har jag kunnat gräva upp två rötter och plana ut lite mark utan problem. I helgen får vi se vad jag tar mig för. Det finns så mycket jag skulle kunna göra.

16 oktober, 2022
Ankhus, Diverse, Fotografering, M10

Fången i ankhuset

Det börjar bli dags att ta in slangar och utemöbler inför den kommande vintersäsongen. Än är det ingen fara, men det känns som att jag inte kommer att behöva vattna mer i trädgården i alla fall, och utomhus behöver man heller inte sitta.

Det var sol på förmiddagen och jag fortsatte arbetet med att dela av ankgården. Jag snickrade upp regelverket för att hålla upp nätet och målade tillsammans med solstrålarna, och färgen hann precis torka innan det började dugga lite smått. Mitt i arbetet med att häfta fast nätet inne i ankhuset började det regna lite mer ihållande för att övergå i kraftigt regn. Jag svor över att jag inte skulle hinna bli klar med mitt sisyfosarbete, men vädrets makter gav mig en chans att avdela ankgården, vilken jag tog. Sista delen av arbetet gjorde jag tillsammans med både ankor och gäss på var sin sida av nätet. Det som är kvar nu är att göra en ramp så att gässen obehindrat kan gå in och ut ur huset. Nu har Ankeborg delats av så att det även blivit ett Gåseborg.

9 oktober, 2022
Ankhus, Fotografering, M10, Skogen, Trädgård

Halvvägs

I morse var jag ute för att fylla korgen med svamp. Jag hade höga förhoppningar om att hitta gula kantareller, men jag fick nöja mig med några ynka taggsvampar och lika många trattkantareller. Det räcker i alla fall till en sås.

Väl hemma igen började jag med ankgården. Det är bitvis ganska problematiskt med nyfikna och närgångna ankor som man riskerar att trampa på om man inte är uppmärksam. Jag försökte sjasa bort dem men det verkade bara få dem än mer nyfikna.

Nu har jag gjort klart två dörrar och kvar blir att göra en lucka på gaveln till ankhuset och dela av innergården som får bli det sista jag gör. Tiden räcker inte riktigt till att både ta hand om skörd, ägna mig åt något avkopplande och samtidigt hinna bygga på något som man helst skulle byggt redan från början. Nu ska jag laga middag och sedan kan jag ta det lite lugnt.

10 september, 2022
Ankhus, Fotografering, Gårdsterapi, M10, Skogen, Trädgård

Vardagssysslor igen

Efter några dagars avkoppling tillsammans med mina föräldrar har jag åter kommit tillbaka till vardagen. Veckans alla kvällar har ägnats åt att klyva ved för att fylla på lagret till i vinter. Just nu har jag ved för drygt två kalla månader och nu behöver jag kapa upp flera kubbar.

I övrigt har jag framför mig att dela av ankhuset så att gäss och ankor får vara ifred från varandra nu när de behöver tränga ihop sig, vilket allt som oftast utmynnar i käbbel och gruff. Just idag städas det så jag har inte tillträde dörrens imorgon. Jag passar istället på att skörda en omgång tomater och samlar in lite ingredienser till middagen. Vädret och ljuset bjuder inte på några spektakulära vyer annat än på morgonen då man har bråttom till jobbet. En och annan bild hinner ändå fastna på sensorn.

Man skulle ha lite mer energi så att man kunde ta sig an något större och roligare projekt, men jag vet att jag inte kommer att hinna med det om jag samtidigt ska förbereda gården för vinterhalvåret utan att känna mig pressad.

Jag får helt enkelt ta det lite lugnt och passa på att samla krafter samtidigt som jag ägnar mig åt stillsammare aktiviteter som att fotografera, laga mat och påta i trädgården.

31 juli, 2022
Ankhus, Diverse, Skogen, Trädgård, Växthus, Vildsvinsstängsel

11 timmar i sträck

Idag har jag äntligen fått upp elstaketet längs den nya sträckningen. Jag är helt slut i armarna och benen efter att ha släpat rullen med tråd och gått av och an längs stolparna. Jag tror att jag passerat varje stolpe ett tiotal gånger i olika ärenden. Isolatorer har skruvats upp verktyg har glömts kvar och ståltråd har rullats ut, spänts och efterspänts. På vissa ställen har jag behövt höja den nedersta tråden så det fick bli en träplatta med en fastskruvad isolator som lösning på problemet. Vi får se om det fungerar och om jag ska skicka in en ansökan till patentverket på min lösning. Tre extra 100mm stolpar var jag tvungen att få ner i marken där de nya grindarna skulle stå. Klockan 12 var jag klar med “Grävis”, eller “Borris Jönsson”, och då trodde jag att resten var en enkel match.

Jag hann precis plocka bort de förra stolparna när jag fick instruktion via telefon om hur ankor och gäss skulle utfordras. Anticimex mötte mig inne i stallet och hejade ivrigt på när jag hämtade maten. Efter lite tålamod och list lyckades jag rangera gäss och ankor in i varsin del av ankgården och kunde avsluta dagens arbete med att trimma under nedersta tråden på elstaketet och kontrollmäta att det är ström i hela slingan.

Igår gjorde jag en pizzasås av de tomater som mognat. Det blev några laddningar sås över som kommer att användas närhelst pizza står på menyn. Auuberginen blommar rikligt och paprikan fortsätter att bli röd.

Imorgon hoppas jag på ha lite ork till att tömma skogen på stockar och kanske byta den sista biten elstaket mot tråd, om jag nu får tag i trådspännare som tog slut.

← Older posts