Category Archives: Drönare

ABS, TRK, PPK, GCP, Morötter, Choklad och död.

Den här veckan har passerat obemärkt med mycket fokus på drönare i både praktik och teori. Halva veckan gick åt till att designa och skriva ut plastdetaljer i ABS till Daidalos landningsställ som ska kunna fällas upp för att inte skymma kameravyn när man panorerar. Vidare har jag trillat långt ner i kunskapens kaninhål för att lära mig mer om fotogrammetri. Kruxet är att få en så exakt modell av verkligheten för att sedan kunna mäta i modellen. Jag har pratat med två företag som håller på med anläggning där det är intressant att få fram modeller av en arbetsplats för att enkelt kunna mäta volymer, avstånd, höjdskillnader och ytor. Jag har även pratat med en byggnadsantikvarie som tyckte att det skulle vara intressant att titta närmare på fotogrammetri för att skapa 3D-modeller av byggnader och platser. För att få en modell som motsvarar verkligheten finns det en hel del att tänka på, och teorin bakom kräver att man förstår och behärskar en hel del tekniker och processer för att det ska bli riktigt bra. Det är helt klart någonting som jag skulle kunna tänka mig att arbeta med som komplement till min nuvarande verksamhet som i dagsläget är ganska stillasittande.

Morötterna verkar fortsätta växa trots att de sedan länge skördats. Jag kommer inte ihåg att morötterna var så stora, eller att de hade förgreningar på roten. Purjolöken verkar tåla vintern ganska bra och har vuxit sig större än för någon månad sedan. Perfekt att hämta en purjolök när det behövs.

Igår fick jag ett vadderat kuvert innehållande choklad från ”K”. Jag har redan snaskat i mig ett antal praliner för att motverka mörkrets negativa effekter.

Idag var det hönsslakt här på gården. Jag tog mest hand om att organisera och försöka hålla undan vid varje station i hanteringen. Vatten ska värmas, rensbord ska tas fram och käls i plast, slaktrester och fjädrar ska samlas in och bortskaffas. Det blev totalt 13 höns och tuppar som fick sätta livet till. Nu får vi hoppas att det blir lite lugnare uppe i lilla Spanien där det bitvis har varit slagsmål med både blodvite och död som följd.

Fotogrammetri

Förbannade snö, och förbannade mörker! Man hinner knappt komma hem tidigt och det är redan lite för mörkt för att försöka sig på att skapa en tredimensionell bild av gården. Jag fortsatte där jag fick avbryta förra helgen innan snön och min tankspriddhet satte stopp för försöket att fånga bilder över gården som skulle revolutionera mina framtida markarbeten här på gården. Jag lyckades i alla fall bevisa att konceptet fungerar. För att kunna göra lite mer exakta mätningar kommer det att krävas RTK och GCP. RTK är korrigering av GPS-koordinater i realtid och GCP är geografiska kontrollpunkter som man markerar på marken och sedan i efterhand kan peka ut på råmaterialet för att minska felen som annars uppstår med mättekniken. Jag har i alla fall konstaterat att högen med jord vid lilla Stonehenge är cirka 7 kubikmeter. Jag kontrollmätte växthusets höjd upp till taklutningen från snökanten och fick på centimetern samma mått som på avbildningen, vilket förmodligen är mer tur än skicklighet, men det visar ändå potentialen i tekniken. Jag får ta några nya bildsekvenser när det är lite ljusare ute – kanske när snön har smält så att jag kan göra en lite bättre jämförelsestudie.

Hönsen uppe i växthuset har fått en värmelampa insatt. Det har varit en hel del gruff och vissa av tupparna har fått flytta ut i kylan igen. De kommer förmodligen ganska snart få gå under bilan. Den saken överlåter jag med varm hand åt E, som inte har några betänkligheter när det kommer till djurens bästa.

Sista skörden?

Jag försökte mig på att flyga lite med min drönare som jag i första hand använder för fotografering. Tanken var att jag skulle göra en tredimensionell bild genom att ta bilder i sekvens över ett rutmönster i alla vinklar för att sedan sy ihop materialet i ett specialprogram för ändamålet. Det blev tyvärr inga bilder. Jag råkade glömma skyddet för själva kameran på och när uppdraget var slutfört var batteriet nästan slut och jag fick nödlanda utan att som jag är van vid, ha en strömmad bild från cockpit. Snön tilltog, och jag får skjuta upp mitt försök till nästa helg. Då ska jag ha gjort en checklista, som man bör ha när man ska flyga drönare.

Jag tog in de sista chiliplantorna från växthuset och såg att det fanns lite tomater och tomatillo att plocka. Beväpnad med en stor rostfri balja började jag plocka och fyllde den upp till bredden. Jag gick in och kände mig ganska nöjd med skörden, men något sa att jag skulle ta en sväng till. Kanske jag har missat några tomater! Bäst att ta en sväng till för att se. Jo, det blev nästan en halv balja till.

Hälften av tomaterna och tomatillon har jag gjort en chutney på innehållande egen lök, egen vitlök och chili. Farinsockret, äppelcidervinägern, ingefäran, kanelen och saltet fick jag leta fram ur gömmorna. Det blev totalt 11 burkar i varierad storlek, så nu räcker den ett tag.

En fjärdedel av tomaterna får ligga och självmogna medan de gröna körsbärstomaterna kommer bli marmelad längre fram i nästa vecka då jag hoppas att få tid och lust med det.

Långsamt

Veckan har flutit fram i sakta mak med tre dagar hemma mellan soffan och skrivbordet med efterföljande två dagar med arbetsträning. Igår fick jag ett litet återfall mot rödvinshållet vid blåstömning, men idag har det gått åt rätt håll igen. Jag tror att min iver att försöka få kameran på drönaren att fungera tillsammans med de delarna jag fick hem med posten igår gjorde sitt med mitt hälsotillstånd då jag stod hukad långa stunder. Jag fick först inte kameran att fungera, men till slut hittade jag vad som var problem efter att spenderat en hel del tid på dåliga tips från medelålders män som killgissar på internet och leder en in på fel spår.

Idag har jag passat på att städa lite uppe i HQ och laddat lite småbatterier i väntan på de stora ska komma till drönarbygget. Dessvärre ser det ut som att de batterier som jag beställt är slut trots positivt lagersaldo på den internetshop som jag beställt ifrån. Motorerna verkar också låta vänta på sig och jag kan inte annat göra än att ge mig till tåls.

Idag har det varit fullt hus och jag har inte behövt lyfta ett finger. Det var lite det som var syftet med att bjuda hit ungdomarna som har städat ankgård och andra gårdssysslor som annars jag hade fått göra. Jag har inte ens fått hålla i en kniv eller bära ut tunga tallrikar till matbordet.

Startskottet för ett nytt projekt

Nu har jag äntligen börjat skruva på ett nytt projekt som jag gått och ruvat på i någon månads tid, och igår kom de första delarna som ivrigt packades upp och började skruvas ihop på köksbänken. Det handlar om en större drönare som ska orka lyfta lite mer än den i jämförelse pluttiga drönare som jag har för fotografering idag. Drönare kommer mäta cirka 130 centimeter i diameter med åtta motorer som vardera klarar att lyfta närmare 5 kilo vardera. Jag samlar ihop komponenter, begagnade och nya efter de kriterier som jag själv satt. Det är inte alltid lätt och utmaningarna är ganska många. Delar ska passa ihop med varandra och allt ska hålla för påfrestningarna. Jag hade lite tur som hittade en helt ny ram som passade mina ändamål på en konkursauktion och kom undan med en bråkdel av vad det skulle ha kostat att köpa materialet, eller för den del själva byggsatsen. Jag väntar på styrsystemet, motorer, fartreglage och propellrar som väntas komma om någon månad. Precis som i övrig fordonsindustri är det även komponentbrist i drönarvärlden. Kamera och bildöverföringssystem har jag också lyckats få tag i begagnat av någon som behövt uppgradera eller tröttnat. Drönaren får namnet Daidalos efter att ha diskuterat lämpliga namn med ”K” som har koll på vem som kan flyga i den grekiska mytologin. Min första tanke var Ikaros, men det var kanske inte så bra val.

På eftermiddagen hann jag göra lite på ”matfronten”. Imorgon ska jag skruva fast de vertikala stolparna där hästarna ska kunna sticka ut huvudet för att dricka och äta. Det är en hel vetenskap om på vilken höjd och hur tätt saker bör vara så att inte hovar fastnar eller huvuden slås i, och mycket av tiden går åt till att resonera med byggherren om vad som är lämpligt ur byggtekniska och estetiska perspektiv. Jag kommer nog behöva stadga upp lite mer även om stolparna är ganska kraftiga så är inte konstruktionen så stum som jag skulle önska. Upp med ribborna, borra några hål, sätt upp några stag och dra om eltråden så är det nog så pass klart att man kan gå torrskodd när man utfodrar hästarna.

Tillbaka till det normala igen

Nu när dagarnas ljusa timmar förskjutits till det sämre för den som gillar att arbeta utomhus på eftermiddagen, hinner man inte med så mycket om man sätter spadan i backen klockan tre. Förmiddagen gick åt till att flyga drönare på hemligt uppdrag åt svärfar och sedan ägnade jag mig allt för mycket åt att försöka få liv i fyrhjulingen utan framgång. Startmotorn behöver bytas ut och det hjälper dessvärre inte att vare sig byta eller modifiera kolborstarna för att få liv i den igen. Allt blir så mycket mer besvärligt både för min fru som ska bära vatten och för mig som behöver flytta material och verktyg till olika ställen på gården.

Nu har jag börjat göra iordning foderstationerna till hästarna så att man slipper gå in i de leriga hagarna för att hänga upp hönät och fylla på med vatten i hinkarna. Nu ska man kunna göra det från den ”torra” sidan av staketet. För en gångs skull var det enkelt att borra de två stycken meterdjupa hålen med Borris. Inga stenar i vägen och relativt mjukt material gjorde att jag på knappt en timme kunde förbereda för gjutningsarbetet. Den sista stolpen kunde lodas in och gjutas innan mörkret hade tvingat oss att använda pannlampor.

Upp i det blå

Under veckan har det inte hänt så förfärligt mycket annat än att jag har förvärvsarbetat och latat mig. Jag har spenderat några timmar uppe i HQ och arbetat med lite tillbehör till drönaren som i framtiden kan ge mig lite omväxlande uppdrag från det normala. Nu går jag i tankarna på att skaffa en större drönare, men antingen får man inte allt man vill ha eller så får man punga ut med allt man har, så det lutar i vanlig ordning åt att bygga någonting själv. Jag har ju byggt några mindre drönare både åt mig själv och min son så jag får försöka gräva fram minnet så att jag kan ta upp där jag slutade senast och samtidigt hämta in de nyheter som tillkommit från Internet.

Inte så långt som planerat, och lite till!

  • Ta hand om tvätt
  • Töm diskmaskinen
  • Dammsug
  • Ved 8 säckar till
  • Städa verkstan
  • Städa HQ
  • Kolla på mammas scanner
  • Kolla till växthusen och skörda
  • Skaffa virke till ankgården
  • Planera mat
  • Plocka ner hagar i maskinhallen
  • Ta ner solskyddet

Enligt plan började jag skriva min lista på morgonen med en kopp espresso framför brasan i läshörnan. Jag betade av några enkla uppgifter på listan för att känna att jag kommit igång. Inne i växthusen kunde jag konstatera att det behövde skördas lite. Tomater gurka, paprika och chili samlades in på eftermiddagen efter att jag strukit städning och en del andra punkter. Jag fick ett inplanerat besök för att påbörja ett halvhemligt utvecklingsprojekt i arbetslivet där jag ska agera drönarpilot.

Efter någon blåsig timme uppe i luften och en efterföljande kaffepaus tog jag och rensade solrosfrön som jag samlat in. Jag hoppas på att jag tagit 7 olika solrosor och att växthöjden avspeglas av storleken på fröna. Efter att sorteringsarbetet var avslutat skördade jag allt moget från växthusen…Jo – än finns det hopp om ytterligare en skörd! Sedan bar det av till bygghandeln för att införskaffa virke och de ingredienser som saknades för kvällens måltid samt fyllning i form av köttfärs till paprikorna. Jag har börjat med att skålla tomaterna som ska krossas och frysas in. Om jag får ork imorgon så ska jag lägga in lite gurka, men fokus blir att fylla och frysa in paprikorna.

Imorgon kommer listan att fyllas på och revideras. Jag tänkte att jag skulle hinna med att plocka lite svamp till hjortsteken som står på menyn imorgon efter att jag betat av allt på min lista och kan avsluta ännu en vilsam helg.

Skogsmikado

Vad är bättre än att äta färdigmat efter en hel dags aktivitet från 07:36 till 18:29? Igår fick jag min drönare såld på Blocket, och idag kunde jag äntligen inkassera ett bidrag till min kamera som jag lånat till från vår gemensamma bank som i första hand ska gå till ”riktiga” livsinvesteringar. Efter att jag skickat iväg paketet till en ivrigt väntande drönar-pilot kunde jag ägna mig åt västhuset och rensa ut lite vegetation som delvis hade lite gröna tomater på sig. Det blev cirka 3 liter gröna tomater och 5 liter röda tomater denna femte skördeomgång. De gröns aka bli en chutney och de röda kommer ta göra sällskap som såsunderlag tillsammans med de redan femton påsar som jag fryst ner för senare användning. En och annan gurka hade också ”ploppat” fram. Efter mitt växhusbesök gick jag ner till stallet för att sätta upp hinkar till den nya hästen. E tycker att varje häst ska ha sin bestämda box, och nu när vi införskaffat en ny häst vid namnet Garm, så ska han självklart ha egna hinkar ta dricka vatten och ”hästgröt” ur. Dagens arbeta var långt ifrån över efter stallbesöket om någon trodde det. Gårdagens trädfällning med hjälp av grannen skulle bärgas. Det blev hela fem kärror med stockar som mödosamt transporterades till mellanförvaret i en av ”sjukhagarna”, för att senare bli till ved. Just det! – Grannarna Ö och K kom över med sin hö-transportör för vinterförvaring i maskinhallen och lämnade ett halvt lamm som tack för höbärgningen. Det är lite kul och rörande att få U-klassat lammkött – det bästa som går att få! Dessvärre blev det ingen fotografering idag. Jag har börjat samla bilder till en fotobok med mina bästa stunder tillsammans med kameran och drönaren.

Slut på drönandet

I måndags var jag förbi neurologen och blev både lättad och frustrerad på samma gång. Jag fick veta att det inte fanns några patologiska förklaringar till mitt tillstånd i benet samtidigt som man inte heller kunde fastställa några fysiska orsaker utifrån den senaste magnetröntgenundersökningen. Jag fick ett lugnande besked om att det med all sannolikhet skulle bli bra igen, men att det skulle kunna ta tid. Jag bad om att få en remiss till en sjukgymnast för att om möjligt få tillbaka rörligheten igen. I onsdags fick jag till ett första besök med sjukgymnasten som fick hela skadeförloppet förklarat för sig. Jag fick äntligen en bekräftelse på att slaget på smalbenet orsakat en nervskada, vilket i inledningsskedet orsakat känselbortfall och svidande smärta i smalbenet, som i sin tur gjort att jag snedbelastat ryggen och gjort allt värre. För att bryta den nedåtgående spiralen fick jag genast ett antal övningar som skulle minska svullnaden i foten och stärka ryggen. Redan efter den första övningen kunde jag känna att svullnaden gick ner och känseln blev förnimbart något bättre. Min hållning fanns det lite att anmärka på, så jag fick några tips och en uppmaning att införskaffa svankstöd till kontorsstolen samt växla mellan sittande och stående när jag jobbar vid skrivbordet. Igår var det så dags att göra det första besöket för att lite mer aktivt arbeta med mina krämpor. Jag fick en uppmaning att sluta med mitt drönaktiga leverne i soffan, som om jag aldrig någonsin tidigare rört på mig. Jag fick klart för mig att muskler slutar att fungera efter två veckors inaktivitet, så vad ska inte två månader kunna göra. Jag fick med mig ytterligare övningar för att programmera om nervimpulserna samt övningar för att stärka ryggmuskulaturen. Jag blev till och med hotad med att få spendera tid på gymmet. Vi får väl se hur det blir med den saken – om jag kan utföra mina muskelövningar i samband med att jag gör någonting vettigt så föredrar jag naturligtvis det.