Category Archives: Drönare

Efterkalkyl och uppstädning

På förmiddagen bakade jag mitt surdegsbröd och förberedde en drönarrutt för att kartlägga och mäta banans verkliga längd. Trots uppehåll var det ganska rått utomhus så det dröjde en stund innan jag bestämde mig för att klä på mig paltor lämpade för utomhusaktiviteter.

Efter att ha kontrollerat gårdagens gjutning av plintar beslöt jag mig för att åka upp till Betongringen och skruva ihop bjälklaget till förarpodiet. När jag bara lagt och skruvat ihop reglarna i en ram vilande på balkskorna kunde jag konstatera att gårdagens inmätning var mer eller mindre i våg i alla ledder. Jag skulle ha varit tvungen att justera några millimeter för att få allt i våg, men jag tyckte att det var gott nog och lät reglarna vila direkt i skorna.

Eftersom jag planerat en 3D-fotografering av banan tyckte jag att det var på sin plats att få bort alla saker som gjort sin sak på bygget. Det är dessutom alltid trevlig att kunna hålla snyggt runt ett projekt, även om det inte är helt avslutat. Då behöver man inte heller ursäkta sig för att allt ser ut som just ett pågående bygge som kan uppfattas som någonting som aldrig kommer att bli färdigt.

Det blev totalt 97 betongplattor som mäter 15×15 centimeter. Det är lite drygt 2 kvadratmeter marksten som kan komma till användning vid ett senare tillfälle, och eftersom formarna fortfarande finns kvar så kan kvadratmetrarna utvidgas i takt med att jag får betong över i kommande projekt.

Betongblandaren körde jag tillbaka till grannen, och hoppas på att jag inte slitit på den för mycket så att jag kan låna den igen när jag känner mig sugen på att blanda mer betong. Jag har alltid blandat betong för hand, men det är ganska smidigt och inte alls lika tungt att ta hjälp av en maskin.

Efter att ha städat uppe vid banan programmerade jag drönaren med fotograferingsuppdraget, placerade ut GPS-korrigeringen och tryckte på start. Efter några minuter var de 24 bilderna tagna och jag kunde ladda upp bilderna till servern för bearbetning.

Det mest spännande var att ta reda på hur lång banan blev. Av beräknade 28 säckar cement gick det åt 26 till de beräknade 1,56 kubikmetrarna som skulle räcka till 60 meter bana om den var 65 centimeter bred och höll 4 centimeter tjocklek över hela längden. Banan blev mer eller mindre exakt 60 meter lång. Den blev 60.017 meter lång enligt mina mätningar. Den kan både bli längre och kortare beroende på hur duktig man är på att köra.

Eftersom jag redan byggt bjälklaget för förarpodiet så vet jag att jag behöver 16,6 löpmeter 34 x 145 trall. Det motsvarar ungefär 4 stycken 5-meters brädor. Hade jag inte mätt så hade jag nog gissat på 3 eller 5 och antingen fått göra ett återbesök på brädgården eller fått en bräda över.

Det här projektet har jag använt drönaren istället för att gå ut och mäta och höfta som jag normalt brukar göra, och jag kan konstatera att det finns en hel del vinster i beräkningsarbetet om man lär sig att använda drönare och fotogrammetri på rätt sätt.

Brödet blev så bra som jag hade hoppats på. Förra veckans bröd blev lite för smuligt. Det gäller att våga låta degen vara kladdig när den sätts i formen. 10 dubbelmackor med gräddost håller mig alert i två arbetsveckor framöver. Som jag säkert nämnt tidigare så vakuumförpackar jag mackorna och fryser in dem. – Med en “vackamacka” vid 10-tiden håller man sig glad och alert hela vägen fram till lunch.

Superkrafter

Med drygt 2590 högupplösta bilder att bearbeta efter förra helgens drönarbildsinsamling över gården har veckans lediga stunder gått åt till att försöka skapa en användbar 3D-modell för framtida planeringsarbeten. Som tur är så har min yrkesroll medfört att jag haft sinnesnärvaro att spara servrar och annan hårdvara som annars skulle ha skrotats. Jag har startat ett otal antal beräkningsprocesser som slutat i resursbrist på det ena eller andra sättet. Man kan tycka att 750 gigabyte RAM-minne tillsammans med ett avancerat grafikkort och snabba SSD-hårddiskar konfigurerade i både spegling och redundans ska räcka och bli över. För ett jobb på kanske 500 bilder skulle det utan tvekan fungera, och även för de 2595 bilder som jag har räcker det om man vill ha en 3D-modell med hyfsad upplösning. Då tar en körning ungefär 8 timmar. Vill man däremot höja ribban och skapa en 3D-modell med absolut högsta upplösning krävs det ytterligare lite resurser eller konfigurationer samt väntan. I morse innan jag åkte till jobbet startade jag ett jobb som förmodligen inte kommer bli klart förrän imorgon eller i natt. Egentligen behöver jag inte en bättre eller noggrannare 3D-modell, men jag vill se vad som är möjligt. Jag kan redan nu mäta avstånd på några få centimeters precision sittandes vid skrivbordet som det är redan nu.

Fast punkt i tillvaron

De sista två dagarna på semestern som avslutades förra helgen gick i uppstädningens tecken. Verkstan städades och växthusen rensades från ogräs. En buske planterades och bröd bakades inför den stundande arbetsveckan. Konstigt nog kändes det inte så tungt att komma tillbaka till arbetet efter fem lata semesterveckor. Nu kan jag övergå till lite kortare projekt och göra lite varje kväll när man kommer hem från jobbet. En sak som jag tänkt att göra under en längre tid, men som har blivit liggande, är att skapa en komplett 3D-modell av gården så att man under hösten och vintern kan planera och mäta volymer och avstånd utan att behöva ta på sig mössan för att man har en idé inför nästa sommarprojekt.

För att skapa den digitala 3D-modellen av gården kommer jag använda drönarbilder som är tagna över hela gården i olika vinklar och riktningar. Sedan använder jag en programvara som skapar en modell utifrån dessa bilder. Förutsättningen är att man vet varifrån varje bild är tagen. Sedan matchas punkter och objekt i bilderna med varandra tillsammans med positionsinformationen för att skapa modellen. Mitt mål är att få en modell där jag kan mäta avstånd med en precision på 3-4 centimeter, vilket är mer än tillräckligt för att beräkna materialåtgång för att exempelvis anlägga en gång.

För att kunna göra detta måste drönaren själv veta var den befinner sig på centimeternivå i höjd och koordinater. En vanlig GPS visar en noggrannhet på några meter, så på något sätt måste man själv skapa en referens. Det kan man göra med att ställa ut en basstation som hela tiden uppdaterar drönaren med hur mycket fel satelliterna för tillfället visar. Det går ganska enkelt att göra med rätt utrustning, men det kräver att utrustningen ska veta var den egentligen står. Det är i och för sig inget problem om man säger att den står på en viss punkt, men utan att först korrigera den punkten mot verkligheten kan man fortfarande hamna flera meter ifrån verkligheten.

Lösningen blir att logga GPS-satelliterna under en längre tid och sedan få dessa data korrigerad i efterhand mot kända positioner på jordklotet. Det tar dock några timmar att få ett resultat som ligger inom några decimeter från sanningen, och lite drygt ett dygn för att komma ner på centimeternivå. Väntar man ytterligare 14 dagar så kan man komma ner på millimeternivå.

Hela veckan har jag skapat min egen fasta punkt och loggat data för att veta min exakta position på jorden.

Efter att ha ställt upp GPS-stationen exakt ovanför min fix-punkt på den exakta höjden kunde jag börja logga informationen som behövdes. Sedan tog det över 24 timmar innan jag fick mitt efterlängtade resultat, som inte skilde sig mycket från det som jag fick efter bara några timmar. Nu vet jag på någon centimeters avvikelse var min fixpunkt ligger. Utifrån den punkten kan jag sedan ta ut nya punkter i min omgivning.

Igår gjorde jag en första flygning över gården och tog drygt 2500 bilder som fortfarande bearbetas och beräknas. Min vanliga laptop räckte inte riktigt till beträffande beräkningskraft, så jag har spenderat större delen av dagen att bygga en beräkningsdator som förhoppningsvis klarar av uppgiften bättre. Förhoppningsvis kan jag se resultatet imorgon, och förhoppningsvis hittar även gården sin plats runt den punkt som veckan kretsat kring.

Lucialjus

Efter morgonfodringen fortsatte jag en stund utomhus för att sätta upp de två belysningsstolparna som jag förberett fästena till igår. Det gick ganska smidigt och snabbt att koppla in alla sladdar för att kunna tända ridbana och RC-bana individuellt. Dessvärre hann det bli för ljust innan jag kunde se hur det blev. Istället fick jag beta av andra saker på min lista.

Visserligen är det ganska lerigt ute, men de som grävde ner kablarna i marken har inte gjort ett bra jobb. Uppe på ridvolten har de fyllt dikena med allt annat än bärande material. Jag har sett att de inte lagt de stenar som de fått upp tillbaka in i dikena. Istället har de tagit material från banan och fyllt igen med. Det är rent av farligt för en häst att springa på banan som det är nu. Det var kanske just av den anledningen som jag lurades till att anlita någon som kan. Det här blir definitivt ett backjobb för herr grävmaskinist!

För att i alla fall fixa till RC-banan som inte heller bar där de hade grävt, slängde jag ner en massa stora stenar som villigt slukades av geggamojan. Ovanpå fick jag lägga ett lager 0-32 och sedan padda. Till våren får jag kanske lägga på ett lager med 0-8 för att göra banan bättre. Just nu är det svårt att göra så mycket definitivt arbete på banan.

Efter att jag fixat till RC-banan hjälpligt gick jag in i orangeriet för att se över växterna. De lavendelsticklingar som jag satte förra veckan har redan börjat utveckla rötter och de chiliplantor som jag trodde hade drunknat i vatten har åter börjat växa.

Eftersom det regnat så långe det hittills varit mörkt ute har jag inte kunnat använda min vanliga drönare till att ta bilder på hur det blev med belysningen. Den tål inte vatten! Däremot klarar den lite större drönaren av lite lättare regn. Jag fick ge mig till tåls med att ladda upp alla nödvändiga batterier innan jag gjorde en snabb tur- och retur upp till RC-banan för att ta några flygbilder.

Nu ser man tydligt att det behöver förstärkas mer lite ljus i vissa kurvor för att få en perfekt kvällsbelysning över hela RC-banan. Jag är rätt nöjd redan nu, men man kan alltid fintrimma lite till för att få det perfekt. Fortsättning följer!

Lyckad drönardag

Jag hann ladda alla batterier och göra en testflygning och kontrollera om den nya motordödaren fungerade innan den första personen i skaran av min uppdragsgivare anlände. Klockan 13:30 var hela delegationen samlad och 14:00 kunde vi göra den första provflygningen. Totalt gjorde vi tre flygningar innan ljuset gled oss ur händerna och kylan bestämde att vi skulle fortsätta en annan dag. Jag är nöjd över att allt som jag skulle leverera fungerade som jag tänkt mig.

Imorgon kanske jag hinner börja med sådden uppe i Pelargonrummet. Nu ska jag dock njuta av en lyckad insats och fundera över vad som ytterligare går att förbättra.

Killswitch, piggar och barnkammare

Under den gångna veckan har jag spenderat lite tid ute i verkstan och uppe i HQ. På måndag och tisdag reparerade jag landningsstället till drönaren och monterade fast stag som extra förstärkning. Sedan tyckte jag att det skulle vara bra att snabbt kunna nödstoppa motorerna genom att bara flippa en brytare på fjärrkontrollen. För att jag inte av misstag ska komma åt nödbrytaren monterade jag fast ett lock som man får vika upp för att kunna komma åt. Eftersom vi fått isgata sedan snön började smälta och sedan återfrysa igen, har jag vässat broddarna för att få ordentligt grepp. De är inte gjorda för att gå på annat än snö och is, och inte vill jag ta av mig broddarna bara för att gå in i verkstan eller stallet, även om betonggolvet sliter. Nu när jag ändå har en ordentlig bandslip gick det ganska enkelt att få skärpa igen.

Resten av veckan har jag gjort i ordning plasttrågen som ska underlätta hanteringen av sojakopparna som jag de senaste två åren använt med lyckat resultat när jag grott och drivit upp plantor till de första hjärtbladen innan det blivit dags att flytta till en större kruka. Fördelen med individuella celler som går att flytta är just att de går att flytta till en miljö som passar bättre när plantan väl börjar gro. Jag upplever att när man just gror frön så är hjärtbladen extra känsliga mot den fukt som fröna vill ha. Nu behöver jag inte sätta lock på varje planta för att vattna när det behövs, och sedan kan jag täcka för med ett plastlock för att behålla fukten längre. Samtidigt som man sparar en massa tid på att inte behöva lyfta på 200 lock så förtar man kanske lite av pysslet som skänker ro och skingrar tankarna från stress och bekymmer. Jag får väl satsa på fler plantor om jag får för lite att göra helt enkelt. Nu har jag börjat värma upp Pelargonrummet och ganska snart kommer jag att så kronärtskocka, rotselleri och naturligtvis pelargoner!

Lyckat lyft, misslyckad landning

Efter att jag tagit in de två höbalar som var mig betingat in i maskinhallen gick jag in i HQ och verkstan för att städa. Efter städningen fick jag lust att testa om drönaren var “fit for figth”. Det bar sig inte bättre än att jag råkade slita av en av antennkablarna när jag skulle vika ut motorarmarna. Jag satt nog närmare en och en halv timme och svor över mitt misstag. Efter mycket klurande och lödande lyckades jag laga antennfästet så pass mycket att jag vågade mig på en provflygning.

Till min stora förvåning snurrade drönaren efter att den lyft från marken. Inte lika mycket som när motorerna satt i fel ordning, men ändå tillräckligt för att kunna konstatera att någonting inte var riktigt rätt. Efter en kalibrering av radion avhjälptes problemet. Vid sista landningen knäckes stödbenet och drönaren dök i marken. Jag hann få stopp på motorerna i tid så att jag kunde rädda propellrarna. Jag tror att det stödkryss jag tillverkat ger en för stor påverkan på landningsstället , och i kombination med kyla blir allt sprött och går sönder. Nu har jag monterat ett nytt fäste som är det sista jag har. För att motverka fler missöden med landningsstället skriver jag nu ut stag som förhoppnings ska stävja framtida problem. Utskriften tar dryga 5 timmar så jag får ge mig till tåls.

Under tiden har jag börjat första steget i att tillverka en bricka som ska kunna hålla alla sojakoppar på plats nu när odlingssäsongen närmar sig. Jag fyller alla koppar med gips så att de står pall för vakuumtrycket. Jag kanske hinner tillverka några brickor under veckan som kommer.

Gårdstjänst och kvalitetssäkring

Idag har jag kämpat med att ta in torv och torvmix in i stallet. Svängradien på traktorn är obefintlig och muskelservo är något man får vara beredd att använda. Det tog lite över två och en halv timme att först transportera balarna från baksidan av maskinhallen till stallets dörr och sedan in i en ledig box. Just nu är balarna genomfrusna så man får stå med spätt om man inte kan vänta tills de tinar upp lite.

Med stelfrusna fötter och värkande muskler fortsatte jag arbetet med att återställa Daidalos, och om möjligt göra några förbättringar. Nu sitter motorerna på rätt plats, och som en påminnelse om nogrannheten som krävs när man bygger en drönare klistrade jag på bokstäver på respektive motorarm för att senare kunna kontrollera om jag skulle behöva lossa på några kablar. Den bussning som saknades igår är fortfarande spårlöst borta, så jag fick skriva ut en ny som passade perfekt. Förhoppningsvis kommer den att kunna ersätta den saknade brickan och vara tillräckligt hållbar. Nu återstår det att ladda batterierna och sedan justera vinklarna på motorerna innan jag kan drista mig till en provflygning. Jg hoppas på milt och nederbördsfritt väder imorgon.

Idag blir det kalkongryta med egen kalkon, egen tomat, egen vitlök. eget rökt paprikapulver, egen chili och egen paprika. Därtill vite lök, oliver och salt från skafferiet. Till det blir det pilaffris med saffran.

Lite varje dag

Dagarna flyter lite ihop, och skriver jag inte så kommer jag inte riktigt ihåg vilken dag jag gjorde vad, men det kanske inte spelar så stor roll. Hur som helst så har jag haft någonting att göra varje dag i veckan. I måndags satte jag in värmekabel i rännan där vattenledningarna till stallvattnet går. De rörisoleringar som sitter på verkar inte hjälpa om det är flera dagar med minusgrader inne i stallet. Vid något tillfälle kom jag över lite värmekabel. Bland annat har jag använt en slinga till frökuvösen, där den har lyckats hålla plantorna vid liv trots minusgrader inne i växthuset. Nu kom den andra slingan till användning. Det var drygt 50 meter som skulle “trottas” in i kanalen. Den gamla isoleringen gick inte att få in igen så jag pressade in så mycket halm jag kunde. Visserligen har jag glasfiberull, men det vill jag verkligen inte hålla på med. Än så länge har inte vattnet frusit, och vi har inte behövt värma upp kranarna med värmepistol för att få vattnet att flöda.

På tisdag gjorde jag i ordning två nya servon till Daidalos för att ersätta de två som inte längre fungerade som de skulle. Jag tog lite kraftigare servon för att vara på den säkra sidan. Det blir riktigt proffsigt när man klär kabeln med kabelstrumpa och försluter ändarna med krympslang och smältlim.

På onsdagen hade det kommit så pass mycket snö så att det var var tvunget att plogas. Nu börjar det bli lite problem att få bort snön, och högarna blir bara större och större. I vanlig ordning så började det snöa igen direkt efter att jag ställt in traktorn i maskinhallen.

Igår monterade jag fast servona på drönaren och skrev ut nya hållare med förstärkt “fastskruvningsanordning” till terminalblocken. De förra gick sönder i infästningen till själva bottendelen av inkapslingen. Nu har jag ändrat lite på designen, och nu kommer det förhoppningsvis hålla. Idag när jag monterade fast de nya terminalblocken upptäckte jag att en bussning till en av armarna på drönaren verkade saknas. Antingen har den försvunnit när jag växlade plats på motorerna, eller så har den aldrig monterats. Hur som helst är har det upptäckts och måste åtgärdas innan jag kan göra ett nytt flygförsök. Det blir nog att 3D-printa en istället för att stå och svarva ute i kylan. Jag ska väl ha någonting att göra i helgen också!

Felsökning och stök

Idag har jag spenderat större delen av dagen uppe i HQ för att fortsätta lösa de problem som uppstått. Rätt som det är ser jag hur det börjar ryka runt drönaren och jag har ganska svårt att lokalisera var elektronikdimman kommer ifrån. Det visar sig ganska snart att det är ena släppservot som packat ihop helt och hållet. Det var visserligen så att de från första början hade hamnat i skrotlådan där jag hittade dem. Antagligen har de haft lite tufft när de tjänade styrservo i RC-bilen. Efter mycket letande och mätande kunde jag konstatera att det var kontakten till signalkabeln för kameran som inte riktigt höll måttet. Nu har jag ersatt den trasiga kontakten och har åter fått bild. Nu återstår förhoppningsvis bara att byta ut det trasiga servot och sedan kanske jag kan göra det som är tänkt att göras med en drönare, nämligen flyga.

Grävis fick rycka ut idag för att få bort den hårdpackade snövall som bildats framför stallingången. När snön rasar ner för taket så brukar det vara plusgrader. Om man inte omedelbart kan vara framme och ploga bort vallen så blir det ganska snart väldigt hårt. Snön hade behagat rasa ner när jag inte hade tid att ta hand om problemet, så idag använde jag grävmaskinen till att schakta bort snövallen.