Kurvdosering, hopp och landscaping

I måndags bestämde jag mig för att göra lite förändringar på RC-banan. Efter en tids körning vet man lite bättre vad man skulle vilja förändra. Precis som med rekommendationen för nya trädgårdar, så ska man låta tiden gå innan man börjar gör för stora ingrepp i en RC-bana. Man vet aldrig vad som fungerar innan man har provat. Två av kurvorna skulle behövas doseras för att man ska kunna hålla ett högt och jämt tempo genom hela banan, och några fler hopp för att försvåra framfarten på vad som annars bara blir transportsträckor, fick bli målet för förändringen. Sagt och gjort vigde jag måndagen efter jobbet till att dosera den första kurvan. Resultatet blev riktigt bra. Nu kan man välja att ta den snabba vägen i innerkurvan, eller luras att sladda runt i ytterkurvan. Vad som blir snabbaste varvtiden får vi se. Under resten av veckan fram till fredagen fick banan vänta till förmån för inkomstbringande arbete. Så äntligen igår så tittade jag ut genom fönstret och undrade – Kan det inte sluta regna….Tålmodigt väntade jag in uppehållet och tog på mig arbetskläderna. När det äntligen lättar, begav jag mig ut i skogen med 4-hjulingen för att leta efter sten till nästa kurva på RC-banan. Då kommer den verkliga skuren! Jag vet inte om jag blev svettig, men blöt blev jag. Flugor och mygg höll sig snällt i alla fall borta. I morse fortsatte jag arbetet med att dosera kurvan. Fyra flak sand, grus och krossmaterial gick åt för att åstadkomma önskat resultat. Efter att ha gjort mig svettig av att rulla handvälten begav jag mig ut för att leta mer sten. Den här gången för att bygga en stödmur för att förlänga ”Sonnenschein-kurvan”. Den har fått det namnet efter ett bilbatteri som jag hittade där när jag började bygget med banan. Eftersom insidan av stödmuren behövde väldigt mycket material, beslutade jag mig för att ta hjälp av traktorn. Högen av jord, sten och grus utanför hönshuset fick bli lämpligt fyllnadsmaterial. Det ska ändå planas ut där för att göra plats åt en vaktelgård….vad det lider.  Efter förvånansvärt många skopor material, var så vägbanken klar för slitlagret, som fick bli krossad 0-16 med inblandning av 0-4 grus. På så sätt håller det bättre har jag kommit fram till, och man behöver inte hyvla och välta så många gånger per säsong. Trots att bilen är liten, så sliter den upp rätt mycket material. Vältningen är det som förmodligen tar mest energi, speciellt när det är lite kuperat – så det vill man inte göra så ofta. Efter allt byggande var det dags att njuta av en fartfylld timme – roligare än vanligt. Om jag känner mig själv, så blir det nog en och annan förändring på banan framöver.

Lägre tempo

Denna vecka har varit lugn på projektfronten. Fasadrenoveringen avslutades med att städa undan och lämna tillbaka ställningen. I onsdags var det en sväng förbi Arlanda RC för att köra lite radiostyrt. Det har blivit en hel del uppe på den egna banan också. Efter att ha gått ett varv med trimmern för att få bort det värsta ogräset, som trots torkan letat sig in på banan, kunde jag åter igen ägna mig åt några tankar – både i form av metanol till bilen och mentala till mig själv. Jag fick hjälp av min dotter att sätta upp hönsredena, nu när nästa kull kycklingar vuxit sig så pass stora att de inte längre behöver en avgränsning från resterande fjäderfän. Idag har jag mestadels suttit uppe i HQ, och jag passade på att måla klart en kaross som varit maskerad och klar sedan länge, men som inte blivit målad. Det har inte gått åt lika många karosser denna säsong, mycket beroende på att jag inte hunnit köra lika mycket, men också för att de verkar hålla längre….vilket skulle kunna tyda på att jag blivit en bättre förare. Framvagnen som börjat visa tecken på slitage fick också lite omvårdnad med nya bussningar och brickor. Efter en stunds vistelse uppe i HQ fick jag ögonen på ångmotorn jag fick i julklapp av min ”äldsta” vän för några år sedan, gick jag igenom vad som var kvar av bygget. Jag började läsa instruktionerna, och insåg snabbt varför jag inte slutfört bygget tidigare. Mycket av måtten är i tum, och ”ritningarna” håller inte riktigt måttet. Sedan när man inte riktigt vet vilka mått som är viktiga, blir det lite mycket chansningar för mitt tycke. Jag dristade mig dock till att fortsätta där jag slutade, och borrade totalt femton hål, varav tio skulle gängas med en BA7-tapp….också ett brittiskt påfund.

Sista rycket

Nu är det bara några timmar kvar på semestern. En semester som både varit innehållsrik och produktiv. Idag unnade jag mig att åka till RC-banan för att köra lite radiostyrd bil. Det har inte blivit så mycket körande av denna sommar, men säsongen är inte över ännu, så än finns det tillfällen att fly undan några timmar och göra någonting som bara gagnar mig och mitt ego. Nu är hela huset målat sånär som på en andra strykning av entrédörren. Vi kanske trots allt bestämmer oss för en annan nyans. Den är hur som helst i bättre dager nu än vad den var innan jag doppade penseln och tog det första draget. Imorgon när färgen torkat och andra strykningen kommer på, kanske färgen och tycket smälter samman. Den är hur som helst blå!

Fortsatt målningsarbete och tankar kring nästa projekt

Såhär näst sista dagen på semestern, så börjar målningsarbetet lida mot sitt slut. Idag har vädret varit lite mer normalt juli-väder, så jag har kunnat hålla på hela dagen. Nu är mer eller mindre alla stora ytor målade, och det återstår endast fönster och dörrar. Jag vet inte om den blåa ”parkbänksfärgen” kommer fungera till dörrarna, eller om det blir för blått. Om det skulle skära sig mot det röda får jag väl måla om med en annan färg – nu vet jag hur man målar i alla fall. Framsidan skulle må bra av en snygg altan. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska göra det i år, eller lagom till våren då ”utesittarnerven” gör sig påmind. Å andra sidan skulle det vara skönt att kunna njuta av altanen redan den första varma dagen nästa år. Med tanke på att fler biprojekt kommer följa med altanbygget, så kanske jag ska vänta….eller så gör jag det nu när jag ändå har ångan uppe. Nästa vecka är det tillbaka till ”galäråran”, så tempot kommer garanterat att trappas ner. Det i kombination med att de ljusa timmarna förkortas kan vara ett bra argument att skjuta på nästa projekt. Det skulle vara så skönt att slippa känslan av ”White trash” när man ser framsidan av huset. Vi får se…känslan brukar vinna över förnuftet!

Målningen fortsätter

Om tre av fyra sidor känndes snabbt avklarade är det allt annat än vad man kan säga om sista sidan. Det beror inte så mycket på att det tar tid, som att solen envisas med att ligga på – nästan hela dagen. Jag har bytt vindskivorna ovanför balokongen, och målat nästan hela framsidan. Vissa delar kommer i alla fall bytas ut när jag bygger en ny altan och byter räcket på balkongen. Jag har istället ägnat mig åt andra saker under dagens solstarkaste timmar inne i verkstan. Jag har byggt en rökkammare till kallröksgeneratorn, som för tillfället står och bolmar rök. Just nu experimenterar jag med att försöka smaksätta salt, timjan och paprikapulver. Första försöket jag gjorde med fint salt blev lyckat. Nu gör jag ett försök med havssalt och flingsalt. Jag är rädd att havssaltet inte drar åt sig så mycket smak, eftersom kornen är så stora, och ytan i förhållande till volymen är relativt mycket mindre. Förhållandet mellan röksmak och sälta kanske blir fel. Vi får se vad man kan använda det till i matlagningen. Jag designade och skrev ut en hållare till skruvdragarbatteriet – förvisso blev den neongrön eftersom det svarta filamentet tagit slut, men än så länge så är allt lite i prototypstadiet. Jag har fått modifiera kallröksgeneratorn flera gånger för att det ska komma en konstant rök utan att behöva tittas till var och varannan kvart. En sak som jag redan nu konstaterat är att behållaren skulle gott få vara lite större, och bättre möjlighet till att reglera draget för att styra förbränningshastigheten. Jag har provisoriskt lett ett rör från fläkten till nedre delen av kammaren för att öka draget, men det skulle kunna bli bättre.

Tre av fyra sidor klara

Idag har det gått precis en vecka sedan jag påbörjade detta snabbt beslutade projekt. Det har gått förvånansvärt snabbt att komma såhär långt. Tre av fyra väderstreck är avklarade, och nu återstår framsidan av huset. Vi har lite planer på att göra en altan som sträcker över hela framsidan, så det känns lite meningslöst att måla hela framsidan. Dock vet jag inte om jag väntar med altanen till i vår, och då kanske det är bättre att måla helt klart. Det känns nog bättre än att mötas av något som kan liknas vid ett förfallet kråkslott. Jag kommer hur som helst inte behöva sätta upp hela ställningen, då det går fortare att måla med pensel på ett förlängningsskaft, än att klättra upp och ner för ställningen. Vi får se om jag hinner bli klar till imorgon, eller om jag behöver någon dag till på mig för att slutföra projektet. Den här gången behövde jag inte komma överens med några getingar, och uppsättningen av vindskivorna gick som en dans när jag fick lite hjälp från sonen. Sista skruvarna för att säkra vinskivorna i överkant gjordes på samma sätt som sist – hela klätterutrustningen med sele och rep kom till användning. Demonteringen av ställningen gick också smidigt med hjälp… denna gång från sonen och hans flickvän.

Muskelvila och målning

Gårdagen fick bli en vilodag för musklerna. Det kändes bara motigt att försöka lyfta ”stålplankorna” till övre ställningsplanet på plats. Dessutom var det fuktigt efter morgonens störtskurar, som fyllde den kubikmeterstora vattentanken på nolltid. Det fick istället bli en dag till mindre göromål. En av dessa var att bygga en liten trälåda för ställningens alla tillbehör. Den pappkartong som tidigare använts, kändes inte värdig att förvara alla viktiga låssprintar och förankringsöglor. Jag kostade till och med på mig att laserbränna in texten ”Ställningstillbehör” på långsidorna. Efter allt regnande kändes det tillräckligt säkert att försöka mig på att testa kallröken. Det visade sig att konstruktionen inte riktigt höll måttet, och det slutade med att jag byggde en helt ny med liten annorlunda princip. Först ut att teströkas var en salt och pepparblandning. Resultatet blev riktigt lyckat, så nu ska jag bygga en rökkammare istället för den begagnade glassförpackningen som användes vid teströkningen. Idag fick jag hjälp att placera ”plankorna på det övre ställningsplanet, så nu har jag kunnat avlägsna de övre vindskivorna och byta ut delar som inte längre tjänar som skydd för taket. Nu är övre halvan av gaveln målad. Det finns med andra ord hopp om att jag hinner bli klar med den tredje sidan under morgondagen.

Mellandag utan målning

Efter att igår ha fått hjälp av min dotter att demontera, och sedan montera upp ställningen på den syd-östra sidan var fasaden på den sidan snabbt avklarad. Vi hann precis montera ner ställningen innan den gassande solens strålar tog sig runt husknuten, och hade gjort det olidligt att vistas där någon längre tid. På samma manér hann vi precis måla den bakre långsidan av huset innan eftermiddagssolen gjorde entré. I morse demonterade vi ställningen vi satte upp igår för att fortsätta på gaveln. Jag inte riktigt hunnit klart med uppsättningen av ställningen. Nästan hela dagen har gått åt till att rengöra och placera ut en IBC-tank, som är tänkt att fyllas med regnvatten – om det nu kommer något. Man har lovat lite regnskurar imorgon – så vi får hoppas att maskinhallens tak kan skänka några liter till hönsen. Tanken var tidigare fylld med någon slags olje- och vattenbaserad emulsion för kylning vid skärande bearbetning, och vattnet och oljan hade bitvis separerat efter flera års lagring av vätskan. Jag var tvungen att sågar upp tanken för att kunna föra rent inuti. Först fick jag ta en spackelspade och skrapa loss det kola-liknade ”oljeklägget”, och sedan efter många olika tester av olika mer eller mindre starka lösningsmedel, kom jag fram till att rödsprit var det enda som löste upp ”fettet”. Efteråt tvättade jag först med ättikssprit, och sedan med dikmedel, så vattnet som kommer samlas i tanken borde vara tjänligt för fjäderfän att förtära.

Målat och ny vindskiva på plats

Om jag får välja mellan minus 30, och plus 30, så väljer jag trots allt det senare. De senaste två dagarna har jag kunnat stå i skugga fram till ca 10:30. Fasaden har först någon timme senare fått solens strålar på sig, så jag har kunnat måla fram till runt 12-snåret. Sedan har det blivit för varmt – både för mig och för färgen. Vi var tvungna att öppna fönsterna i hönshuset, vilket medförde ett litet avbrott i fasadrenoveringen till förmån för ett gallerfönster. I eftermiddags fick jag vindskivorna på plats. Jag har funderat på hur jag ska lyckas få dem på plats utan att riskera mitt liv. Förutom höjden, som i sig inte är farlig…förrns man faller, så har jag haft sällskap av ett tjugotal getingar som visat ömsesidig respekt och förståelse för mitt arbete. Sista två skruvarna som satt högst upp krävde engagemang från både dotter och fru. Dottern stod och säkrade mig med ett klätterrep över taknocken, samtidigt som jag stod på översta plattformen balanserandes på en stege med alldeles för brant lutning för att det skulle kännas tryggt och bekvämt. Min fru fungerade som hantlangare och kommunikatör mellan mig och min ”livlina”. Nu återstår bara fönsterfodren på nedre plan, samt avlägsnade av markiserna som måste renoveras – om de nu ska användas igen. Imorgon flyttar jag förhoppningsvis ställningen till syd-västra gaveln av huset. Om jag hinner med det under förmiddagen, så kan jag arbeta hela dagen i skugga, om jag så skulle vilja. Förhoppningsvis blir det samtidigt lite svalare.

Tid att ta hand om människornas hus på gården

Jag sitter här och uppdaterar min blogg samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och beskådar början på nästa projekt, som låtit vänta på sig en längre tid. Jag har dragit mig lite för att måla om huset. Det är besvärligt och dyrt att hyra en ställning. Att stå och vingla på en stege när man ska byta vindskivor känns inte riktigt säkert. Projektstarten kom oväntat för någon dag sedan, då paret från granngården kom på besök för att försöka könsbestämma våra höns. Vi blev inte klokare, annat än att vissa säkerligen var tuppar, och andra kanske skulle visa sig vara det i ett senare skede. Vi pratade en hel del om andra saker, och vi kom in på att måla om huset, men att jag dragit mig för det. Efter någon timme kom de tillbaka och erbjöd sig att låna ut sin ställning som de vid något tillfälle bestämt sig för att aldrig låna ut till någon. Vi fick förklarat för oss att man gladeligen ville låna ut den då vi reciprokt hjälpt varandra vid flera andra tillfällen. Vi brukar utlåta en vinterplats i maskinhallen för deras höelevator, och de brukar tacksamt ta emot hästgödsel från hagarna. Igår kom så ställningen levererad på traktor och kärra, och vi fick förklarat för oss hur ställningen skulle byggas ihop. Idag började jag att bygga ställningen, och har införskaffat färg och virke till nya vindskivor. Efter lite konfererande med gårdens arbetsplatsinspektör anvädes min gamla klättersele och diverse karbinhakar som extra säkerhet när man står uppe på ställningen. Det känndes tryggt att vara fastkrokad när jag rev bort den övre vindskivan, som helt klart gjort sitt.  De nya vindskivorna har fått en grundmålning med svart slamfärg – så nu har jag på allvar börjat. Imorgon hinner jag nog borsta fasaden innan jag ska iväg på min systersons födelsedagsfirande.