Första advent – i väntan på framtiden

Det har gått drygt en och en halv månad sedan jag skrev någonting i bloggen, och nu är det redan första advent. Anledningen till att jag inte skrivit något kanske varit att jag just nu är inne i en period av lågintensiv inspiration. Hönsen har börjat värpa ägg, och bitvis produceras det fler ägg än vad som förbrukas. Det verkar dock än så länge inte ge några bekymmer, då vårt hem emellanåt mer liknar en ungdomsgård än en plats för vila och återhämtning. Jag känner mig bitvis lite kluven då det är trevligt med liv och rörelse samtidigt som jag själv skulle behöva njuta av lite stillhet och återhämtning. Det känns som att jag sakta håller, medvetet eller omedvetet, på att lösa problem som beror på att min omgivning inte har en lika låg tröskel för oordning som jag. Nu har jag börjat utrusta samlingsplatserna med fasta USB-laddare, och infällda strömuttag, där det annars ligger skarvsladdar och adaptrar till förbannelse, för att bli av med ett irritationselement. För några veckor sedan skruvade vi ihop lite förvaring i matrummet, vilket verkar kunna bidra till att saker inte behöver ligga framme. Utmaningen blir att få sakerna att hitta tillbaka, och att inte samla på sig fler udda apparater, muggar och pinaler utan att göra sig av med något annat.

I-landsbekymmer

Såhär i domedagstider där dystra klimatrapporter avlöser varandra, finner jag det passande att begrunda mina egna ”I-landsbekymmer” i skuggan av de problem som I-länderna och min egen livsstil tycks bidra med. Förhoppningsvis kommer jag, när jag skrivit klart, kunna dra slutsatsen att jag trots allt inte har några problem alls, och att jag i grund och botten inte ska, eller kan klaga. Precis som veckan är indelad i vardagar och helgdagar verkar det som att min energi kommer och går. En gammal ”sanning” är ju att man måste ha tråkigt för att kunna ha kul. Samtidigt som jag vet att jag inte hela tiden kan hålla ett högt tempo, är det oerhört frustrerande att i efterhand känna att man inte passat på att njuta och ta tillvara på fritiden ordentligt. Idag har jag planlöst suttit och surfat på nätet och bland annat tittat på hur skumma verkstäder lurar kunder på service som inte behövs, och som de heller aldrig utför. Jag har också försökt hitta en mirakellösning på hur man får energi till att komma igång, men lösningen på problemet är lika självklar som tråkig – sätt igång, så får du energi till att fortsätta! Lika inspirerande som när mamma sa att man skulle städa rummet när man rådfrågade om vad man skulle hitta på. Lite frisk luft och en cykeltur då? Kanske….men jag känner inte riktigt för det. Gå ner till verkstan då? Eller upp till HQ!? Njäää. Gå upp till RC-banan och bygg den där nya kurvan, eller gå ut i skogen och plocka lite svamp. Vet inte…älgjakten har ju börjat! Jamen sitt och tjura då! Men jag vill inte, jag kan inte sitta still! Skriv i bloggen då! Men jag gör ju det, och vad kan jag skriva om, när jag inte gjort någonting som är värt att skriva om? Blomlådan under skylten kändes inte som ett projket. Att måla karosser till RC-bilen är mer rutin än projekt, liksom att tömma gödselkärran, även om jag får använda gödselhissen som än så länge fungerar. Droppande kranar i stallet, eller dörrar som behöver justeras är inte heller värt att ödsla skrivande på. Ja – min inre dialog jobbar på högvarv samtidigt som resten av världen diskuterar om hur man ska förhindra en framtida katastrof som heller kanske inte kommer inträffa enligt vissa. Det är nog bättre att göra någonting än att fortsätta föra en inre dialog med sig själv – det kan ju omöjligt bli sämre. Frågan är bara om man vill göra något åt situationen. Framtiden får visa hur det blir!

Hösttempo

Hösten har anlänt, och projekten tenderar att bli kortare entimmesprojekt som präglas mer av  nödvändighet än  inspiration och längtan att göra något produktivt. Jag har lagt en hel del av min fritid på RC-bilskörning och underhåll av bilen. Vi hade arbetsdag på klubbens bana igår, vilket resulterade i att jag drog på mig att tillverka jordankare, som ska användas till att fixera banmarkeringen med. I övrigt är det mest småsaker på gården som behöver fixas. Tömning av avloppsbrunnen i stallet, åtgärda vattenläcka på kranen i stallet, tömning av gödselkärror, småjusteringar i hönshuset osv….. Jag har förlikat mig med att dagarna blir kortare och att vädret kommer göra det motigt att vistas i verkstad och utomhus genom att samla på mig ett bibliotek av äventyrsspel som jag tänkt beta av när andan faller på. Vistelsen i köket har också intensifierats, och helgens rätter läggs det mer tid och kärlek på. Jag ska nog lyckas genomlida hösten och vintern relativt skonsamt känns det som.

Statusuppdatering

Dagen är förvisso inte slut ännu, men idag har jag bestämt mig för att vila lite, och lägga större projekt åt sidan. På min lista för helgen har jag skrivit att jag ska handla och laga mat,  plocka paradisäpplen åt hönsen, rensa avloppsbrunnen i stallet, tömma skottkärran på gödsel, konstruera en ”filtermangel”, trimma dikena, sätta upp elstaket i hönshagen och fortsätta med den nya sträckningen uppe vid RC-banan. Merparten av listan är avklarad, och delar av den kommer inte att kunna genomföras. Det visade sig att staketet vi beställt till hönshagen, inte var ett elstaket, och jag fick avbryta. Lyckligtvis upptäckte jag det relativt tidigt, innan jag hunnit börja fästa upp det på stolparna. ”Filtermangel” kräver kanske sin förklaring. Varje gång som jag kört med min radiostrda bil måste jag byta till ett rent luftfilter för motorn. Filtret består av skumgummi, och går naturligtvis att tvätta och återanvändas. Efter några körningar brukar jag ställa mig och tvätta filtrena. När filtrena är rena och fria från damm och grus hängs de upp på tork något dygn eller två innan det är dags att massera in filterolja. Filteroljan har till uppgift att fånga dammpartiklar så att de inte sugs in i motorn och orsakar onödig slitning. Filtrena måste vara lagom mättade med olja. Det får inte vara för mycket, för då släpper de inte igenom luft, och heller inte för lite då de släpper igenom damm. Det hät går alldeles utmärkt att göra genom att man lägger filtrena i en påse och häller i lite olja, för att sedan massera in den jämnt fördelad mellan filtrena. Nu försöker ju jag alltid att komma på nya sätt att göra saker effektivare på, så varför inte prova att mangla ur överskottsoljan genom en pastamaskin. Jag kan inte tänka mig att filter som är förpreparerade i handeln görs för hand, så varför kan inte jag försöka göra likadant? Efter att ha modifierat pastamaskinen som jag hittade på loppis kan jag nu både tvätta och olja in filtrena vid samma tillfälle. Först manglar jag ut allt vatten, och sedan dränker jag filtret i olja och sedan manglar jag ur överskottsoljan, som hamnar i glasburken som sitter i hållaren under. Jag kommer nog kunna spara in lite tid, och nu kommer oljemättnadsgraden vara lika varje gång, vilket i sin tur gör att motorn inte behöver justeras efter hur luftgenomsläppet ser ut från filter till filter.

Coq au vin och utökning av RC-banan

Nej – Nu är det dags att uppdatera bloggen! Den senaste tidens händelser har inte motiverat mig att skriva i bloggen. Varje enskild aktivitet är så pass obetydlig att det bara skulle bli en mening eller två att få ner på pränt. Nu har de första två tupparna fått bidra till familjens försörjning genom att ingå som huvudingrediens i Coq au vin. Lyckligtvis slapp jag vara delaktig i själva exekveringen av den nödvändiga slakten. Det kommer säkert en dag då jag får hålla i yxan, men än så länge avstår jag om jag kan. Hur som helst var det gott, och vi blev mätta. Årets första besök i skogen efter sommarens långvariga torka, resulterade i en blygsam samling kantareller och några soppar.

Nu har jag bestämt mig för att utöka RC-banan med ytterligare en kurva. Tanken är att göra en doserad högerkurva som avslutas i en ramp och ett korsande hopp över vägen som man tidigare åkt på. Jag har länge funderat på att börja, men aldrig riktigt kommit till skott eftersom ingreppet på banan blir lite större än att man hinner avsluta det på några timmar. Man vill ju när som helst kunna köra när andan faller in. Så som jag kommer bygga om nu gör att jag kommer kunna bygga utan att störa trafiken, och det kan få ta hur lång tid som helst om jag skulle vilja. Först måste jag bygga en stödmur, vilket både är tidskrävande och tungt. Förhoppningsvis blir jag klar med den biten imorgon. Sedan börjar det mödosamma arbetet med att fylla på med material för att forma själva vägbanken. Jag är inte riktigt klar över hur jag ska bygga rampen, eller bron. Antingen blir det i trä, eller så ska jag försöka mig på att gjuta. Vi får se hur jag gör när jag kommer så långt.

Hopp och förtvivlan

Dagens vistelse på klubbens RC-bana blev kortvarig idag. Efter en halv tanks körning slutade bilen att driva framåt. Det visade sig vara lagret i främre differentialen som givit upp. Istället blev det till att stå och vända på bilar som hamnat på fel köl. Efter att ha tryck i mig två korvar och en läsk i sällskap med en handfull RC-fantaster åkte jag hem och började meka med bilen. Första försöket resulterade i att framhjulen drev åt fel håll. Jag hade av misstag monterat diffen åt fel håll. Det var bara att skruva isär igen, och göra rätt. Naturligtvis ville jag prova bilen uppe på min egen bana, men jag kom på att jag först borde fixa till första hoppet i Sonnenschein-kurvan, som numer har blivit lite rakare än den ursprungliga sträckningen. För att få ett lite bättre underlag än grus som tenderar att flytta på sig när man gasar, så tänkte jag försöka med att lägga tegelstenar som underlag. Flertalet stenar plockade jag från skogen och utanför maskinhallen….där de legat sedan vi flyttade in. Resultatet blev lyckat, och nu kan jag faktiskt köra utan att få konstiga snedhopp på grund av ojämnt underlag. Jag försökte för första gången forma en ny kaross i polykarbonat, vilket inte alls gick min väg. Vid upphettningen av plasten formades en massa små bubblor. Såhär i efterhand så vet jag att vissa plaster är hygroskopiska och absorberar vatten. Det brukar vara ett problem när man använder sådan plast i 3D-skirvaren, och lösningen är att först torka materialet.  Jag målade i alla fall karossen lite snabbt med lite HBTQ-färg. Jag vill se om det är hållbarare än PET-G som jag använt till alla mina andra karosser. Visar det sig att det är bättre får jag väl göra mig besväret att först torka plasten i ugn på lägre temperatur i några timmar innan jag vakuumformar mina karosser.

Kurvdosering, hopp och landscaping

I måndags bestämde jag mig för att göra lite förändringar på RC-banan. Efter en tids körning vet man lite bättre vad man skulle vilja förändra. Precis som med rekommendationen för nya trädgårdar, så ska man låta tiden gå innan man börjar gör för stora ingrepp i en RC-bana. Man vet aldrig vad som fungerar innan man har provat. Två av kurvorna skulle behövas doseras för att man ska kunna hålla ett högt och jämt tempo genom hela banan, och några fler hopp för att försvåra framfarten på vad som annars bara blir transportsträckor, fick bli målet för förändringen. Sagt och gjort vigde jag måndagen efter jobbet till att dosera den första kurvan. Resultatet blev riktigt bra. Nu kan man välja att ta den snabba vägen i innerkurvan, eller luras att sladda runt i ytterkurvan. Vad som blir snabbaste varvtiden får vi se. Under resten av veckan fram till fredagen fick banan vänta till förmån för inkomstbringande arbete. Så äntligen igår så tittade jag ut genom fönstret och undrade – Kan det inte sluta regna….Tålmodigt väntade jag in uppehållet och tog på mig arbetskläderna. När det äntligen lättar, begav jag mig ut i skogen med 4-hjulingen för att leta efter sten till nästa kurva på RC-banan. Då kommer den verkliga skuren! Jag vet inte om jag blev svettig, men blöt blev jag. Flugor och mygg höll sig snällt i alla fall borta. I morse fortsatte jag arbetet med att dosera kurvan. Fyra flak sand, grus och krossmaterial gick åt för att åstadkomma önskat resultat. Efter att ha gjort mig svettig av att rulla handvälten begav jag mig ut för att leta mer sten. Den här gången för att bygga en stödmur för att förlänga ”Sonnenschein-kurvan”. Den har fått det namnet efter ett bilbatteri som jag hittade där när jag började bygget med banan. Eftersom insidan av stödmuren behövde väldigt mycket material, beslutade jag mig för att ta hjälp av traktorn. Högen av jord, sten och grus utanför hönshuset fick bli lämpligt fyllnadsmaterial. Det ska ändå planas ut där för att göra plats åt en vaktelgård….vad det lider.  Efter förvånansvärt många skopor material, var så vägbanken klar för slitlagret, som fick bli krossad 0-16 med inblandning av 0-4 grus. På så sätt håller det bättre har jag kommit fram till, och man behöver inte hyvla och välta så många gånger per säsong. Trots att bilen är liten, så sliter den upp rätt mycket material. Vältningen är det som förmodligen tar mest energi, speciellt när det är lite kuperat – så det vill man inte göra så ofta. Efter allt byggande var det dags att njuta av en fartfylld timme – roligare än vanligt. Om jag känner mig själv, så blir det nog en och annan förändring på banan framöver.

Lägre tempo

Denna vecka har varit lugn på projektfronten. Fasadrenoveringen avslutades med att städa undan och lämna tillbaka ställningen. I onsdags var det en sväng förbi Arlanda RC för att köra lite radiostyrt. Det har blivit en hel del uppe på den egna banan också. Efter att ha gått ett varv med trimmern för att få bort det värsta ogräset, som trots torkan letat sig in på banan, kunde jag åter igen ägna mig åt några tankar – både i form av metanol till bilen och mentala till mig själv. Jag fick hjälp av min dotter att sätta upp hönsredena, nu när nästa kull kycklingar vuxit sig så pass stora att de inte längre behöver en avgränsning från resterande fjäderfän. Idag har jag mestadels suttit uppe i HQ, och jag passade på att måla klart en kaross som varit maskerad och klar sedan länge, men som inte blivit målad. Det har inte gått åt lika många karosser denna säsong, mycket beroende på att jag inte hunnit köra lika mycket, men också för att de verkar hålla längre….vilket skulle kunna tyda på att jag blivit en bättre förare. Framvagnen som börjat visa tecken på slitage fick också lite omvårdnad med nya bussningar och brickor. Efter en stunds vistelse uppe i HQ fick jag ögonen på ångmotorn jag fick i julklapp av min ”äldsta” vän för några år sedan, gick jag igenom vad som var kvar av bygget. Jag började läsa instruktionerna, och insåg snabbt varför jag inte slutfört bygget tidigare. Mycket av måtten är i tum, och ”ritningarna” håller inte riktigt måttet. Sedan när man inte riktigt vet vilka mått som är viktiga, blir det lite mycket chansningar för mitt tycke. Jag dristade mig dock till att fortsätta där jag slutade, och borrade totalt femton hål, varav tio skulle gängas med en BA7-tapp….också ett brittiskt påfund.

Sista rycket

Nu är det bara några timmar kvar på semestern. En semester som både varit innehållsrik och produktiv. Idag unnade jag mig att åka till RC-banan för att köra lite radiostyrd bil. Det har inte blivit så mycket körande av denna sommar, men säsongen är inte över ännu, så än finns det tillfällen att fly undan några timmar och göra någonting som bara gagnar mig och mitt ego. Nu är hela huset målat sånär som på en andra strykning av entrédörren. Vi kanske trots allt bestämmer oss för en annan nyans. Den är hur som helst i bättre dager nu än vad den var innan jag doppade penseln och tog det första draget. Imorgon när färgen torkat och andra strykningen kommer på, kanske färgen och tycket smälter samman. Den är hur som helst blå!

Fortsatt målningsarbete och tankar kring nästa projekt

Såhär näst sista dagen på semestern, så börjar målningsarbetet lida mot sitt slut. Idag har vädret varit lite mer normalt juli-väder, så jag har kunnat hålla på hela dagen. Nu är mer eller mindre alla stora ytor målade, och det återstår endast fönster och dörrar. Jag vet inte om den blåa ”parkbänksfärgen” kommer fungera till dörrarna, eller om det blir för blått. Om det skulle skära sig mot det röda får jag väl måla om med en annan färg – nu vet jag hur man målar i alla fall. Framsidan skulle må bra av en snygg altan. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska göra det i år, eller lagom till våren då ”utesittarnerven” gör sig påmind. Å andra sidan skulle det vara skönt att kunna njuta av altanen redan den första varma dagen nästa år. Med tanke på att fler biprojekt kommer följa med altanbygget, så kanske jag ska vänta….eller så gör jag det nu när jag ändå har ångan uppe. Nästa vecka är det tillbaka till ”galäråran”, så tempot kommer garanterat att trappas ner. Det i kombination med att de ljusa timmarna förkortas kan vara ett bra argument att skjuta på nästa projekt. Det skulle vara så skönt att slippa känslan av ”White trash” när man ser framsidan av huset. Vi får se…känslan brukar vinna över förnuftet!