Tid att göra fint

Idag fick jag ett infall att införskaffa ett hörnskåp till badrummet för att bli av med alla flaskor, deodoranter och parfymer som annars står på fönsterbrädan och i de två snett monterade skåp som funnits i badrummet sedan herr Gustavsson valt skruvar efter tillgång. Jag vet inte om man kan räkna montering av möbler från varuhus med fyra bokstäver som ett projekt, men ibland kan det vara skönt att ta genvägar för att uppnå sina mål. Det möttes i alla fall av ett -”Åh vad fint! Åh vad bra!”. Ska jag vara ärlig, så trodde jag inte att det skulle falla i god jord – att jag på egen hand valt en fast monterad möbel utan rådfrågning angående färgval eller stil kan vara riskabelt. Jag hade gärna bytt ut handfatet och tvättstället också, men jag vågade inte riktigt. Dels ska vi ändå renovera badrummet vad det lider, men att stå och borsta tänderna vid ett handfat som inte faller i smaken kan få vem som helst att gå och lägga sig på fel sida och vakna på densamma. Jag ska väcka frågan…för det skulle vara trevligt om vi fick lite fräschare i badrummet, även om duschkabinen ser ut som en bastu och golvet och väggarna täcks av linoleum från 80-talet. – Ja, ni vet! Det var då man använde spårskruv för att sätta upp badrumsskåp.

Broddway och höga trösklar i december.

Det har bara gått drygt sju år sedan tröskeln mellan badrummet och hallen tillfälligt togs bort när jag la parketten, och lika många år har det saknats en tröskel mellan arbetsrummet och köket. Ibland låter sig saker och ting dra ut på tiden – så är det bara!

I veckan föll den första snön på vått underlag med efterföljande köldgrader. Det har medfört att gårdsplanen bitvis blivit ganska isig och hal, vilket i sin tur manar till användande av broddar. För att skona trappan och altanen runt entrén mot broddslitage har jag tillverkat fyra ribbade underlag som ska lösa problemet samtidigt som det förhoppningsvis medför att merparten av alla lösa prtiklar stannar på rätt sida om ytterdörren.

Just nu är jag inne i en period då allt känns lite tungt och jobbigt när det kommer till meningsfulla fritidsaktiviteter. Jag saknar inspiration samtidigt som jag känner mig lite rastlös.

Viva la trottinette!

Idag fick jag mer gjort än vad som är vanligt för årstiden. Jag har hunnit med att dammsuga och våttorka golv, badrum och kök. Utöver lokalvård har jag hunnit med att byta hjul på två bilar och två släp. Avslutningsvis tillverkade jag ett handtag och en ställning till fotskrapan som ska hålla den värsta smutsen på rätt sida om dörren. Enligt säkra källor plågas Paris liksom Stockholm av el-sparkcyklar. Inspirerad av sparkcykeln, eller trottinette som den kallas för på franska, svetsade jag ett handtag som man kan hålla sig i när man skrapar av sina leriga fossingar. Delen man håller i valde jag att tillverka i björk så att man inte fryser fast om det skulle råka vara minusgrader ute.

Nu är solpanelerna på plats, men dessvärre är inte växelriktaren inkopplad, så elproduktionen från Björknäs låter vänta på sig. Det hade varit bra om den hade varit det, med tanke på att solen tittade fram idag. Som vanligt är det bara det där sista som ska göras innan det är klart.

I väntan på solen

Ja…det händer inte så mycket på projektfronten just nu. I alla fall ingenting som jag själv är delaktig i. Just nu håller vi på med att få solpaneler uppsatta. Det blir totalt 80 stycken paneler som när solen lyser ska kunna försörja både oss och någon annan konsument i elnätet med elektricitet. Från början var det tänkt att vi skulle sätta upp totalt 120 stycken paneler, men våran huvudsäkring skulle inte klara av det med mindre än att vi skulle få gå upp i säkringsstorlek och punga ut en massa pengar i anslutningsavgift som i sig skulle äta upp stora delar av vår vinst med att installera solceller. Visserligen skulle man kunna bidra med solel för den goda sakens skull, men när ett halvstatligt som skryter med att de ska leverera fossilfri el inom en generation, så avvaktar jag tills de kommer på bättre tankar. Nu har de hållit på i drygt två veckor med installationen, och montörerna är lika sällan här på besök som solen verkar det som. En dag står en byggställning på plats, nästa dag sätts det upp beslag, och en tredje dag monteras några paneler. Sedan går det några dagar och några paneler till hamnar på taket. Det har säkert sina förklaringar, men jag har en känsla av att man åker runt och håller på med flera anläggningar samtidigt och slösar bort halva dagen på resor istället för att koncentrera sig på en sak i taget. – Men det är mina egna spekulationer. Under tiden har jag ägnat mig lite åt enklare hushållssysslor som städning och matlagning. Mellan varven sitter jag och spelar spel och försöker emellanåt bättra på min handstil som närmast liknar bred skånska eller grötig danska om man skulle lyssna på det. Man begriper ju ingenting!

Förkylning och död på Björknäs gård

Sedan i onsdags har jag brottats med en förkylning som satt sig på stämbanden och gradvis letat sig runt bland alla slemhinnor. Jag ordinerade mig själv en helg med stillasittande äventyrsspelande framför datorn i ett försök att påskynda mitt tillfrisknande. Länge var veckans blogguppdatering hotad, men en vändning kom när min fru kom in och sa – Ehhhh, det är någonting som har varit inne hos vaktlarna….vi måste flytta in dem i bur och ställa dem i stallet tills vi hittat och åtgärdat problemet….. Motvilligt sparade jag min position i spelandet för att inte behöva göra om allt från början, och gick ner till vaktelgården. Efter lite letande kunde jag konstatera att besten måste tagit sig in under hönshuset och sedan in via kortsidan där det saknas nät. Efter att ha frilagt kortsidan från torv kunde jag hitta var äggtjuven, och sedermera vaktelmördaren tagit sig in. Om det är en iller eller en råtta ska vara osagt, men nu kommer den inte in igen – i alla fall inte samma väg, för nu har jag satt upp en bräda och putsnät som sedan är täckt med stenar som håller allt på plats. Som kompensation för de kvarvarande fem vaktlarna, passade jag på att bygga vindskyddet som dök upp på önskelistan för någon vecka sedan. Som gårdsägare får man ägna sig åt nöjen och vila när omständigheterna tillåter!

Smarta hem och öppnare landskap

Just nu saknar jag något att brinna för. Tänk vad skönt avnjuta en helg med att veta exakt vad man ska göra. Lördagen inleddes med funderingar kring vad som skulle kunna vara ett lämpligt och avgränsat projekt för helgen. Jag beslöt mig för att förädla rutinerna och inställningar i det ”smarta hemmet”. För den som inte vet vad ett ”smart hem” är, så handlar det om att styra lampor och elektriska apparater med hjälp av en central styrenhet som sänder ut trådlösa kommandon till respektive elförbrukare. Pelargonrummet han exempelvis övervakas och skicka arga meddelanden om när temperaturen blir för låg, och samtidigt starta ett element, eller varför inte ge lite vatten om det blir för torrt. Nu har jag kopplat in en smart strömbrytare och en rörelsevakt i verkstan och styr när lampan ska tändas eller släckas utan att jag behöver leta mig fram till strömbrytaren. Det kan tyckas vara lite fånigt och grabbigt, men att vara herre över sitt ”smarta hem” och förståelsen för teknologin kan i förlängningen göra livet enklare.

Idag har jag börjat rensa ur dungen vid ängen från slånbär. Förhoppningen är att den lilla dungen ska bli fri från slån och övrigt sly som gör den näst intill ogenomtränglig. Tar man sig väl in i dungen så bjuds man på en härligt vilsam miljö som är värd att tas hand om frågan är bara om upplevelsen kommer vara densamma när man öppnar upp. Jag inser att detta kommer vara ett långt och utdraget projekt. Det är en sat att gå runt med röjsågen, men att sedan ta hand om buskarna är en helt annan sak. Kanske jag kan få buskarna att brinna för mig istället för att jag ska brinna för dem!

Pelargonhotell för raska ben

Någonting säger mig att man har kommit ikapp med arbetet på gården, och för den delen med livet, när man tar sig tid till att fundera över vinterförvaring av pelargoner. Frosten börjar göra sitt intåg nattetid, och det vore synd om alla pelargoner skulle duka under för kölden. Tidigare år har de övervintrat inne i foderkammaren, men det är ingen optimal lösning då de tar en hel del plats. I år har samlingen dessutom ökat med några hundra procent i och med utsmyckningen av altanen. Vi har egentligen inga förvaringsbekymmer, men ska temperaturen hålla sig över nollan är det lite värre. Högst uppe i ladan finns ett nästan helt isolerat rum som aldrig blivit färdigställ av vare sig den tidigare ägaren eller mig. Eftersom ena fönstret har varit provisoriskt fastsatt med spikar har jag antagit att något gångjärn eller beslag saknats, men idag när jag undersökte saken närmare var det bara att haka fast fönstret i gångjärnen. Må hända att det behöver målas om och underhållas, men det fungerar och borde kunna hålla kylan på rätt sida rummet. Väggarna är inte målade och det saknas el i rummet. Det behövs ingen belysning mer än det som tittar in genom fönstret enligt min botaniska och kulturella ciceron. Efter att ha dammsugit och skurat golvet från fågelbajs och muspluttar kunde jag börja flytta upp alla krukor och blomlådor till vad som framöver kommer refereras till som Pelargonrummet. Med mitt intresse för tekniska lösningar har jag kopplat in ett element som styrs av en temperatursensor. Det skulle säkert fungera med bara termostaten på elementet, men nu får jag meddelanden om temperaturen skulle sjunka för lågt. Vi låter tiden utvisa om övervintringen lyckas. Till våren kanske jag också kan använda utrymmet till att driva upp lite egna kryddor som kan planteras ut i Gropen…när den blir klar. Den enda nackdelen med Pelargonrummet är att det ligger två branta trappor upp, så det kräver friska ben minst två gånger per år när man ska flytta på ”övervintrarna”.

En romantisk bild av gårdslivet

Efter en intensiv arbetsvecka och en händelserik helg så är vecka 37 till ända. Under torsdagen hade ett träd blåst omkull inne i en av skogshagarna så fokus fick bli att röja upp där i första hand. Trädet hade inte vält helt, utan lutade mot andra träd, så jag fick vara lite försiktig och tänka igenom varje moment i fällningsarbetet. Jag hade god hjälp av fyrhjulingen och kunde vara på behörigt avstånd när trädet slutligen intog en mer vågrät position.  Allt sedan vinterns bärgning av vindfällen har fyrhjulingsvagnens hjul lutat, och jag bestämde mig för att undersöka saken. Det visade sig att när jag byggde ihop vagnen så gjorde jag en provisorisk länk med ett rör istället för att svarva en rejäl sprint. Efter mycket möda lyckades jag till slut få ut rören som hade deformerats ordentligt. Nu sitter det ordentliga sprintar i hjullänkarna, så nu kan jag lasta vagnen full med stockar utan att den ger vika. Fyra stockar var tillräckligt tjocka för att jag skulle kunna åka över till grannen för att kunna tillverka material till en stödmur nere i gropen. Jag får försöka fälla några större träd så att jag kan få några plankor till odlingsbäddarna sågade längre fram. Igår tillbringade jag en stund uppe i Nirvana. Det är riktigt mysigt när mörkret smyger sig på och rören i Apollon spriger värme och välljud. Idag var jag iväg en sväng med min vän K för att plocka lite svamp. Det var bitvis riktigt blött, men vägdes upp av gott sällskap och lite svamp. Efteråt blev lite kaffe innan jag vände hemåt för att oplanerat ge mig i kast med att trotsa klimatets påverkan på vattenkannorna utanför hönshuset.

Gödselhantering och ogräsbekämpning

Ett tag trodde jag att jag skulle kunna säga att jag inte hade gjort någonting under helgen förutom att ha fodrat hästar och höns. Lördagen började med en skön vistelse uppe i Nirvana med tankar långt från vardag och förpliktelser. Det gäller att passa på när regnet öser ner och ingenting annat kallar på ens uppmärksamhet. Stärkt av återhämtningen kunde jag ta itu med ogräset på ridbanan. Ogräsjärnet i kombination med krattan till fyrhjulingen gjorde susen! Nu är banan redo för nästkommande helgs hästaktiviteter. Idag har jag ägnat lite tid till att trimma gräset längs diket som kantar ängen och ridbanan. Det hanns inte med förra helgen, och ska helhetsintrycket bli bra så gäller det att tänka på detaljerna.

Eftersom våra kvarvarande 30 höns producerar en hel del gödsel som kan komma till bättre användning än att bara läggas på en hög i en skogsglänta, har jag byggt en avgränsning som ska hålla växtnäringen på plats. Jag byggde också en bättre uppsamlingsanordning under sittpinnarna än den löst uppspända duken som tidigare fångat upp det som passerat tarmsystemet på våra fjäderfän. Nu får vi se om lutningen är tillräcklig så att inga fåglar kan sätta sig på skivan och kladda ner sina fossingar, eller om vi måste göra justeringar.

Grönytearbete

Först hade jag tänkt ägna dagen åt att inleda ett nytt försök att få de kurvade elektrostathögtalarna, som även går under projektnamnet ”Hermes”, att fungera, men samvetet förbjöd mig att vistas inomhus när kanske den sista riktiga sommardagen på året lockade till andra aktiviteter. Det blev istället att ta fram slagklipparen och snagga ängen och andra ytor som inte kan klippas med gräsklipparen. Efter att ängen var avklarad plockade jag fram grästrimmern och förbrukade tre tankar innan jag kände mig nöjd med min insats. Elstaketen befriades från vegetation sånär som på några vackra blåa blommor som fick vara kvar till förmån för sensommararbetande pollinatörer. Nu är det trimmat runt stallet, runt maskinhallen, under alla elstängsel och runt åskådarbänken vid ridbanan. Jag har säkert glömt att räkna upp där jag farit fram, och säkert har jag också glömt att trimma på vissa ställen. Vi städade lite i hönshuset, och lagom till att jag skulle tvätta ”bajsseglet” kom det en störtskur och hjälpte till. Nu stundar en avkopplande kväll med mumsiga kantarellmackor!