Det blir inte bättre

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om mina utsikter att bli bra i benet igen. Alla doktorer och läkare som undersökt mig kan inte riktigt förstå orsak och verkan. Det har i alla fall konstaterats att jag har obefintliga reflexer i benet och svullnaderna beror på delvis förlamning i vissa muskler, som inte arbetar som de ska. Det är troligtvis en nervskada som är orsaken till mitt tillstånd. Jag gick till naprapaten som mer eller mindre uteslöt diskbråck. Möjligtvis är det en nerv som ligger i kläm efter att jag snebelastat ryggen till följd av att jag haft ont i benet. På tisdag ska jag in på magnetröntgen igen. Fram tills dess får jag använda stödstrumpor och knapra diverse smärtstillande mediciner. Jag har i alla fall fått sova lite på nätterna. Under veckan har jag programmerat en liten display som visar aktuell status på diverse sensorer och givare på gården. Nu kan jag se hur mycket sol-el som produceras, jag kan se om maskinhallen är öppen eller stängd, jag har lagt till temperaturer och får information om elemetet i Pelargonrummet slår på eller om fukten i jorden blir för låg. Det kan ju vara bra att ha koll på alla saker från soffan nu när jag inte kan röra mig så snabbt och smidigt. Idag har jag programmerat armen som ska vinkla teven i sovrumstaket så att man kan ligga bekvämt när man ska ”sovtitta”.  Naturligtvis kan det styras från klockan eller mobiltelefonen, eller varför inte när man slår på eller stänger av teven med fjärrkontrollen. Min fru har utökat sin maskinpark med stickmaskiner som kan sticka mössor i ett naffs. Det är bara att veva och mata in garn i maskinen. Men….det blir ju lite jobbigt i längden att veva, så en adapter från 3D-skrivaren som man kan sätta på skruvdragaren beställdes och skrevs ut under dagen. Det hade ju varit bra om maskinen kunde sticka stödstrumor, men jag får nöja mig med att vara varm om öronen istället.

 

Smärta, vinter och IoT

Smärtan i benet har fortsatt leva rövare och på fredagen var det riktigt illa. I onsdags fick jag kalla fötter när jag läste bipacksedeln till den smärtlindring jag blivit ordinerad. Som punkt två av de tio vanligaste biverkningarna var att fötter och ben kunde bli uppsvällda. Jag tog genast kontakt med doktorn för att få bekräftat att jag genast skulle sluta med att inmundiga de små gröna pillerna morgon och kväll. Naturligtvis tilltog smärtan redan dagen efter mitt besök och i fredags fick jag ta en kundvagn att stödja mig på när jag handlade mat. Igår var det så illa att jag fick ta hjälp av kryckor för att ta mig fram. Större delen av dagen satt jag vid datorn och konfigurerade om hela nätverket för att göra det säkrare mot eventuella hacker attacker. Det är ganska klurigt att få till allt utan att såga av den gren man sitter på. Jag har också passat på att byta ”hjärna” i systemet för att kunna kontrollera styrningen mellan olika sensorer och enheter. Exempelvis vill man kunna känna av när yttertemperaturen faller kraftigt för att kunna slå på elementet i Pelargonrummet redan innan temperaturen inne i rummet sjunkit under tröskelvärdet.Idag var jag en sväng förbi akuten i Uppsala då jag var orolig att jag trots allt hade en propp i benet. Efter ett besök i ”triagen” där man med hjälp av ett måttband kunde utesluta en propp. För säkerhets skull tog man ett blodprov, mätte trycket, pulsen och temperaturen. Sedan fick jag nänta någon timme på att läkaren tog emot och gav ordinationen att försöka röra på mig och ta två Alvedon tillsammans med en Ipren tre gånger om dagen. Och för att lindra magen skulle jag toppa med en Losec varje morgon. Kryckorna står nu i hallen och jag har passat på att stödja mig lite på dammsugaren. Förhoppningsvis lägger sig svullnaden så att jag kan börja fungera normalt och framför allt kunna sova ordentligt. Inatt blev det blott 1 timme och 26 minuters sömn enligt min klocka. Imorgon stiger jag i alla fall upp vanlig tid och tar en dusch innan jag fattar några beslut om att hålla mig borta från jobbet eller ej.

Först måste det bli sämre

Efter en vecka lågintensiv verksamhet uppe i HQ har jag lyckats tillverkat ett skal till jordfuktighetsmätaren. Nu håller jag på att trimma in mätvärdena och lära mig förstå när jorden behöver vattnas utifrån avläst värde. Det har blivit två besök hos olika doktorer denna vecka. Ortopeden hade ingenting som han kunde tillföra i vidare utredning men tackade mig för en trevlig bekantskap och skickade mig vidare till medicindoktorn för vidare undersökning. Utifrån min beskrivning av smärtans utveckling över tid och mitt i övrigt friska hälsotillstånd föreföll det hela för honom lite mystiskt, men samtidigt intressant. Jag hade hoppats på ”Ahhh – jag vet precis vad det är! Det hela är mycket enkelt…..”. Jag skickades vidare till blodprov för att utesluta något underliggande som skulle göra att jag inte blev bättre. Jag tror i alla fall att jag skadat en nerv som skickar lite felaktiga signaler om läget i underbenet. Idag har smärtläget varit bättre, men å andra sidan har jag muskelvärk istället. Idag har jag varit uppe i HQ större delen av dagen. Jag har designat och skrivit ut hållare till några programmerbara knappar för det smarta hemmet. Ett tryck – lödstation på, två tryck – musik, ett långt tryck – stäng av HQ. Just nu stänger lödstationen av efter 30 minuter, men jag ska nog koppla så att den stänger av när man släcker i HQ eller verkstan. SÅ mycket tid som man lägger ner på detta skulle man istället kunna ägna sig åt att tända och släcka allt manuellt med knappar på väggar och apparater….men det är inte lika ballt!

Jorden kallar

Nå äntligen fick jag till det efter närmare två dagars knappande och experimenterande! Ett tag såg det ut som att jag inte skulle lyckas och jag var nära att ge upp. När jag väl lyckats läsa givaren till Onion-modulen så uppstod genast problemet att skicka informationen vidare till Homebridge, som agerar central för uppsamling och distribution av information mellan olika apparater. Därifrån kan sedan informationen vidare till HomeKit som gör det möjligt att styra apparater och få information om hemmet till bland annat mobiltelefonen. Mycket av arbetet går ut på att försöka sätta sig in i olika begrepp och tekniker som redan är färdigutvecklade. Det är lite svårt när man inte dagligen håller på med Linux, Python, MQTT, osv, att förstå vad många verkar ta för givet att man ska begripa. Som tur är finns det en hel del material skrivet även om det tar tid att hitta alla pusselbitar. Nästa steg är att kalibrera sonden och skapa ett larm när det blir för torrt och det är dags att vattna pelargonerna. En lämplig kapsling bör också göras. Det får nog bli nästa vecka om nu inte benet blivit bättre till dess. Då kanske jag gör något annat.

Lökigt värre

Då mitt ben fortfarande spökar har jag fått ta det lugnt även denna helg. I strävan att försöka göra hemmet lite ”smartare” har jag påbörjat ett nytt projekt som ska tala om för mig när pelargonerna behöver vatten. Av en händelse när jag satt och väntade på min tur in i magnetkameran här om dagen snubblade jag över en intressant modul att integrera i sina IoT enheter. IoT står för ”Internet of Things” och skulle kunna liknas vid att man opererar in en hjärna i varje lite pryl som man vill kunna styra eller inhämta information från. Modulen heter heter Onion Omega2+ och innehåller ett Linuxbaserat operativsystem med inbyggt trådlöst nätverk. Modulen mäter några kvadratcentimeter och har 200.000 gånger mer lagringsutrymme än min första dator som jag knappade på i min ungdom. Idag har jag kopplat ihop en givare och en strömregleringskrets så att jag kan mata utrustningen med strömmen från en USB-port. Just nu håller jag på att lära mig lite om I2C som är ett kommunikationsprotokoll som många sensorer använder. Att hämta data från en fuktighetssensor är bara en av många tillämpningsområden som använder sig av protokollet, så det kan ju vara värt att kunna. Python är tydligen programmeringsspråket som rekommenderas till att programmera ”lök”-modulen med, så en hel del tid har gått åt till att försöka sätta sig in i det också – även om det är likt mycket annat man sett. Bäst att passa på att sitta vid skolbänken nu när man är rörelsebefriad.

Fortfarande invalid

Smärtan i mitt vänsterben fortsätter att hindra mig från att fungera normalt. Vissa nätter ligger jag vaken och vrider mig så pass mycket att jag bara hinner samla på mig någon timmes sömn. Konstigt nog orkar man vara vaken dagtid även om allt känns tungt. Nu börjar hjärnan tala om för mig att jag måste göra någonting. Att titta på TV och sitta framför datorn blir tröttsamt i längden. Igår knackade det på dörren. – Hej! Väckte jag dig? Det var grannen Ö. -Nej, jag har ont i benet och låg i soffan…. -Är du sjuk? Då ska jag inte störa! Jag hade tänkt fråga om du möjligtvis hade en packning. Avloppet i köket läcker. – Vad kul!…Ja inte att det läcker, men jag behöver verkligen göra någonting vettigt. Vi går ner och ser vad vi hittar. Säger jag och tar på mig långbyxorna för att skydda mina långkalsongsbeklädda ben. Vi hittar ingen packning som passar….men….vi kan ju skriva ut en i 3D-skrivaren med flexmaterial! Ö satt trollbunden framför skrivaren under hela tillverkningsprocessen och tittade på när skrivarhuvudet gick av och an. Det var otroligt skönt att kunna göra nytta trots mitt tillstånd. Inspirerad av min lyckade insats gick jag runt i huset och trimmade in kontakter och ändrade i konfigurationen för att om möjligt få ett ännu smartare hem. Idag har jag hållit på med att förbättra maskinhallsporten. Den har stundtals hakat upp sig, vilket förmodligen beror på de reläer som jag använt till  styrningen. Man vill ju kunna öppna porten direkt från klockan istället för att behöva plocka fram mobiltelefonen varje gång man kommer hem och ska parkera. Mitt ben spökar mest när jag tänker på det, eller ska vila – den bästa medicinen kanske emellanåt är att få pyssla och tänka på annat. Det är i alla fall ett bra komplement till smärtstillande piller och vila.

Propp, muskelbristning, spricka i benet eller en parasit?

”Undvik proppar genom att röra på dig!”… Kan man läsa om man googlar på svullen vad…Och jag som just slutat röra på mig! Det började med att jag helt plötsligt fick ont i benet. Nåja…jag har ett svagt minne av att jag slog i smalbenet i någonting och det skulle kunna vara förklaringen till att jag har ont i vänster underben. Det går väl över efter lite vila?!..men allt eftersom dagarna går känner jag att det blir värre! Benet känns svullet och ömt. ”Karlakarl” som jag är så härdar jag ut och inväntar att det ska bli bättre. Men det blir inte bättre! Det blir istället värre! Varje felsteg ger en svidande känsla i vaden. Nu måste jag ta mig i kragen och kolla vad det kan vara. – Öm i vaden och svullen?  Tappat känseln? Det kan vara en propp! Du får en tid direkt hos ortoped ”Petter”.. säger sjuksköterskan i andra änden av luren. Petter tycker inte att det låter som att det talar för att det skulle vara en propp med min kroppsbyggnad och aktivitetshistorik i ryggen. Nej, det är inte en muskelbristning och benet är inte brutet. Jag skickar dig till ultraljud så att vi kan säkerställa att det inte är en propp. Om det var en muskelbristning skulle du ha mycket ondare konstaterar Petter. En miljon tankar far genom huvudet. Cancer eller parasit kanske…vad kan det vara om inget av de andra alternativen passar in? En propp skulle vara orättvis och en muskelbristning skulle vara ett hån! Efter mycket ”om och men” sitter jag dinglande med benet på britsen med benet inkletat med gel. Ingen propp eller muskelbristning kan ganska snart uteslutas. – Aha! – Du har en inflammerad blodåder. – Det är mycket troligt att det orsakats av är när du stötte i smalbenet. På lätta steg med en något mindre smärta i benet kunde jag lämna undersökningsrummet och återgå till vardagen.

Idag har jag ägnat mig åt enklare sysslor som att mocka ur ankhuset och städa och skura i ”människlohuset”. Benet har nästan inte alls gjort sig påmind!

Pelargoner

Idag har jag burit upp alla pelargoner och förberett för övervintringen. Det var närmare 30 olika krukor och lådor som skulle bäras upp för trappor två våningar upp ovanför verkstan och det tog närmare tre timmar allt som allt inklusive att rensa bort löv och dött material samt ge vatten till de som behövde.  Nu gäller det att göra några anteckningar i kalendern så att man inte glömmer bort att kika till dem emellanåt. Ankorna har tillbringat sin första natt i sin nya boning och det är uppenbart att de kommer behöva en gård ganska snart. Det blir ganska trångt när de ska få mat och det bästa vore om man kunde släppa ut dem och ge mat där de inte behöver trängas. Nu är det inte jag som vet bäst när det kommer till djurens behov, men det borde kunna fungera med en gård som inte är fullt så stor som hönsgården. Att göra något som är så stort som önskas just nu skulle bli en alldeles för stor apparat och ta alla ljusa timmar fram till januari i anspråk med risk för att det heller inte blir bra. Då är det bättre att göra något som man kan utöka till nästa projektsäsong.

Höst

Nu när ankhuset är klart och de första ankorna flyttat in kan jag sakta börja trappa ner på helgaktiviteterna. Idag var jag ute på svampjakt och kunde konstatera att kantarellerna sjunger på sista versen och har en tendens att gömma sig bland löven. En och annan trattkantarell har börjat titta fram, men det får nog gå någon vecka eller två innan de har hunnit växa till sig. Jag gick och rensade lite i kryddträdgården och vittjade soltorken på timjan och la in en knippe salvia som ska gå på export till Frankrike. Vi får se om den hinner torka. Det var ändå 18 grader i skåpet idag trots blygsam temperatur utomhus. Imorgon ska jag köra lite radiostyrd bil om vädret tillåter. I annat fall har jag några karosser som jag kan börja måla. Pelargonerna bör väl också förberedas för vinterförvaring. Vi får se om jag lyckas bättre denna gång. Sist var överlevnaden bara knappa 20 procent till följd av uttorkning i slutskedet.

Ett underbleck kvar!

Nu äntligen är ankhuset klart! Ja…  sånär som på ett underbleck till ett av fönsterna där jag räknat fel på materialåtgång med 7 centimeter. Det blev en nockplåt istället för pannor som hade kostat tio gånger mer och tagit längre tid att få på plats. Det blev bra såhär också! Hängrännorna är på plats och invägda så att vattnet rinner åt rätt håll, och vindskiveplåtarna är på plats. Nu väntar lite landscaping runt ankhuset. Det är ju aldrig fel när det ser lite snyggt och städat ut. Önskemål om en nätinklädd yttergård får stå på väntelistan liksom en lucka som förbinder huset med gården. Nu känns det inte riktigt som rätt tid att påbörja några fler större utomhusprojekt. Det får nog vänta till nästa säsong då energin och ljuset återkommer.