Skyddsrum för flyganfall

Egentligen hade jag tänkt börja bygga odlingsbänkar i gropen, men all tid gick åt till att bygga skydd till hönshagen. Nu när dagarna blir längre vill hönsen vara ute och röra på sig. Dessvärre är de ganska utsatta för rovfågelanfall samtidigt som det finns begränsat med vegetation som skulle kunna ge skydd åt en mumsig höna eller tupp. Det blev totalt 6 stycken skydd bestående av ramar av trä från byggvaruhuset och plåt från skogen. Nu får vi hoppas på att de är tillräckligt tunga för att inte flyga omkring när det blir lite blåsigt. Just nu går vi i tankarna att skaffa ett växthus, och mycket tid går åt till att läsa in sig på ämnet, så jag spår ett 2020 med många intressanta projekt.

Ingenting passar ihop

Mitt projekt att integrera maskinhallens portstyrning med resten av husets styrning skulle ju bli en enkel sak att få till. Men ju mer jag tittar på det, ju mer komplicerat blir det. Det som ställer till det hela är räckvidden och det faktum att maskinhallen måste betraktas som utomhusmiljö. Det i sin tur gör att man inte kan använda lösningar som går på batteri. Det verkar vara stört omöjligt att hitta saker som passar som handen i handsken – allt är olika standarder som kräver olika typer av strömförsörjningar, och i slutänden så pratar det inte med varandra. Varken Z-wave eller 433  går inte genom plåtväggar, till WiFi finns det inga reläer, Raspberry Pi matas med 5 volt, PoE som används till mina WiFi-länkar matas med 24 volt fast 48 volt brukar vara standard och Hall-effektsensorerna som jag vill använda kräver 36 volt. Nu har jag krupit till korset och får skapa trådlösa nätverkslänkar till maskinhallen och hönshuset med varsin brygga för att hantera de olika enheterna som jag vill koppla till systemet. Det blir lite mer komplicerat och dyrare, men å andra sidan blir det stabilare och ökar friheten att välja och kombinera olika system så att de passar mina behov. Nu har jag konfigurerat alla delar som behövs till maskinhallen och nu väntar jag bara på att det svetsade och nymålade fästet till nätverksbryggan ska torka. Imorgon hoppas jag på lite sol så att jag kan få det lite behagligt när jag kopplar upp min smarta maskinhall.

Statusuppdatering

Såhär i slutet av julledigheten är det på sin plats med en uppdatering av bloggen. Tempot har minst sagt varit lågintensivt, och vissa dagar har jag helt avhållit mig från meningsfulla aktiviteter.

Jag har under flera dagar suttit och programmerat en Raspberry Pi så att den ska kunna ingå i styrningen av vårt så kallade smarta hem. Nästan alla konsumentanpassade produkter är tänkta att ha i just ett hem och inte på en gård där avstånden och klimatet kan vara en utmaning för radiovågor och elektronik. Då får man, även om mycket går att hitta färdigt på nätet, komma fram med egna anpassningar. Nu har jag gjort en brygga som trådlöst kommer kunna styra reläerna till maskinhallsporten och i förlängningen även värmelampor och belysning till hönshuset.

Häromdagen var min son på besök och hjälpte mig med att tillverka ett handtag medan jag gjorde en pizzaspade som passar i hemmapizzerian. Bilden ger ingen rättvisa åt storleken, men det får plats en fullstor pizza som enkelt kan flyttas till ugnen när garneringen är på plats.

De senaste dagarnas blåsiga väder medförde två vindfällen i hagarna som jag fick hjälp med från grannen och sonen att såga och forsla bort. Solcellerna presterade ett nytt rekord med 27,2 kWh under en kort men solig dag, så nu har vi enligt beräkningar sparat två träd från att bli koldioxid, om det nu är så man ska räkna på energiproduktion. – Jag menar, träd verkar ramla ändå.

Idag var det dags att ta itu med pelargonerna. jag fick god hjälp av en kär vän, som samtidigt passade på att visa sina stolta övervintringsexemplar. Nu kanske man inte ska jämföra en övervintring som pendlar mellan två och åtta grader med en som håller sig runt nitton, men våra pelargoner ser inte speciellt pigga ut. Det blev en hel tunna med visset växtmaterial till mig i utbyte mot en kanna vatten till plantorna som får vintervila några månader till.

Nu vänder det – nu återvänder energin!

Trots ytterligare en förkylning i full utblomning har jag hunnit med en hel del denna helg. Förutom att jag ”rastat” Dyson, våttorkat golven, städat badrummet, köket och arbetsrummet, har jag gjort en och annan gårdssyssla, så som att hjälpa till med att mocka ur hönshuset, pumpa hjulen till gödselhissen, rensa avloppet i stallet och bytt den droppande kranen som trots upprepade försök har börjat läcka ganska omedelbart efter installation. Problemet verkar uppstå när det varma vattnet får PEM-slangen att expandera, och på så sätt få kopplingarna att börja läcka, oavsett om jag dragit åt ordentligt. Nu har jag bytt hela vattenledningen inne i stallet till prisolrör, som är ett plastmantlat kopparrör. Om detta inte fungerar så är en eventuell framtida karriär som rörmokare definitivt otänkbar.

Solcellerna har börjat producera el och momentant var vi helt självförsörjande när den bleka solen behagade att pressa sig genom molnen. Det var faktiskt rekord på ”hela” 3.36kWh i dagsproduktion sedan anläggningen togs i bruk i början av december. Detta ska jämföras med bottenrekordet från igår på ynka 57.6wh.

Nu hoppas jag på lite mer sol och att kranarna ska förbli droppfria – både den i stallet, och den i mitt ansikte!

Tid att göra fint

Idag fick jag ett infall att införskaffa ett hörnskåp till badrummet för att bli av med alla flaskor, deodoranter och parfymer som annars står på fönsterbrädan och i de två snett monterade skåp som funnits i badrummet sedan herr Gustavsson valt skruvar efter tillgång. Jag vet inte om man kan räkna montering av möbler från varuhus med fyra bokstäver som ett projekt, men ibland kan det vara skönt att ta genvägar för att uppnå sina mål. Det möttes i alla fall av ett -”Åh vad fint! Åh vad bra!”. Ska jag vara ärlig, så trodde jag inte att det skulle falla i god jord – att jag på egen hand valt en fast monterad möbel utan rådfrågning angående färgval eller stil kan vara riskabelt. Jag hade gärna bytt ut handfatet och tvättstället också, men jag vågade inte riktigt. Dels ska vi ändå renovera badrummet vad det lider, men att stå och borsta tänderna vid ett handfat som inte faller i smaken kan få vem som helst att gå och lägga sig på fel sida och vakna på densamma. Jag ska väcka frågan…för det skulle vara trevligt om vi fick lite fräschare i badrummet, även om duschkabinen ser ut som en bastu och golvet och väggarna täcks av linoleum från 80-talet. – Ja, ni vet! Det var då man använde spårskruv för att sätta upp badrumsskåp.

Broddway och höga trösklar i december.

Det har bara gått drygt sju år sedan tröskeln mellan badrummet och hallen tillfälligt togs bort när jag la parketten, och lika många år har det saknats en tröskel mellan arbetsrummet och köket. Ibland låter sig saker och ting dra ut på tiden – så är det bara!

I veckan föll den första snön på vått underlag med efterföljande köldgrader. Det har medfört att gårdsplanen bitvis blivit ganska isig och hal, vilket i sin tur manar till användande av broddar. För att skona trappan och altanen runt entrén mot broddslitage har jag tillverkat fyra ribbade underlag som ska lösa problemet samtidigt som det förhoppningsvis medför att merparten av alla lösa prtiklar stannar på rätt sida om ytterdörren.

Just nu är jag inne i en period då allt känns lite tungt och jobbigt när det kommer till meningsfulla fritidsaktiviteter. Jag saknar inspiration samtidigt som jag känner mig lite rastlös.

Viva la trottinette!

Idag fick jag mer gjort än vad som är vanligt för årstiden. Jag har hunnit med att dammsuga och våttorka golv, badrum och kök. Utöver lokalvård har jag hunnit med att byta hjul på två bilar och två släp. Avslutningsvis tillverkade jag ett handtag och en ställning till fotskrapan som ska hålla den värsta smutsen på rätt sida om dörren. Enligt säkra källor plågas Paris liksom Stockholm av el-sparkcyklar. Inspirerad av sparkcykeln, eller trottinette som den kallas för på franska, svetsade jag ett handtag som man kan hålla sig i när man skrapar av sina leriga fossingar. Delen man håller i valde jag att tillverka i björk så att man inte fryser fast om det skulle råka vara minusgrader ute.

Nu är solpanelerna på plats, men dessvärre är inte växelriktaren inkopplad, så elproduktionen från Björknäs låter vänta på sig. Det hade varit bra om den hade varit det, med tanke på att solen tittade fram idag. Som vanligt är det bara det där sista som ska göras innan det är klart.

I väntan på solen

Ja…det händer inte så mycket på projektfronten just nu. I alla fall ingenting som jag själv är delaktig i. Just nu håller vi på med att få solpaneler uppsatta. Det blir totalt 80 stycken paneler som när solen lyser ska kunna försörja både oss och någon annan konsument i elnätet med elektricitet. Från början var det tänkt att vi skulle sätta upp totalt 120 stycken paneler, men våran huvudsäkring skulle inte klara av det med mindre än att vi skulle få gå upp i säkringsstorlek och punga ut en massa pengar i anslutningsavgift som i sig skulle äta upp stora delar av vår vinst med att installera solceller. Visserligen skulle man kunna bidra med solel för den goda sakens skull, men när ett halvstatligt som skryter med att de ska leverera fossilfri el inom en generation, så avvaktar jag tills de kommer på bättre tankar. Nu har de hållit på i drygt två veckor med installationen, och montörerna är lika sällan här på besök som solen verkar det som. En dag står en byggställning på plats, nästa dag sätts det upp beslag, och en tredje dag monteras några paneler. Sedan går det några dagar och några paneler till hamnar på taket. Det har säkert sina förklaringar, men jag har en känsla av att man åker runt och håller på med flera anläggningar samtidigt och slösar bort halva dagen på resor istället för att koncentrera sig på en sak i taget. – Men det är mina egna spekulationer. Under tiden har jag ägnat mig lite åt enklare hushållssysslor som städning och matlagning. Mellan varven sitter jag och spelar spel och försöker emellanåt bättra på min handstil som närmast liknar bred skånska eller grötig danska om man skulle lyssna på det. Man begriper ju ingenting!

Förkylning och död på Björknäs gård

Sedan i onsdags har jag brottats med en förkylning som satt sig på stämbanden och gradvis letat sig runt bland alla slemhinnor. Jag ordinerade mig själv en helg med stillasittande äventyrsspelande framför datorn i ett försök att påskynda mitt tillfrisknande. Länge var veckans blogguppdatering hotad, men en vändning kom när min fru kom in och sa – Ehhhh, det är någonting som har varit inne hos vaktlarna….vi måste flytta in dem i bur och ställa dem i stallet tills vi hittat och åtgärdat problemet….. Motvilligt sparade jag min position i spelandet för att inte behöva göra om allt från början, och gick ner till vaktelgården. Efter lite letande kunde jag konstatera att besten måste tagit sig in under hönshuset och sedan in via kortsidan där det saknas nät. Efter att ha frilagt kortsidan från torv kunde jag hitta var äggtjuven, och sedermera vaktelmördaren tagit sig in. Om det är en iller eller en råtta ska vara osagt, men nu kommer den inte in igen – i alla fall inte samma väg, för nu har jag satt upp en bräda och putsnät som sedan är täckt med stenar som håller allt på plats. Som kompensation för de kvarvarande fem vaktlarna, passade jag på att bygga vindskyddet som dök upp på önskelistan för någon vecka sedan. Som gårdsägare får man ägna sig åt nöjen och vila när omständigheterna tillåter!

Smarta hem och öppnare landskap

Just nu saknar jag något att brinna för. Tänk vad skönt avnjuta en helg med att veta exakt vad man ska göra. Lördagen inleddes med funderingar kring vad som skulle kunna vara ett lämpligt och avgränsat projekt för helgen. Jag beslöt mig för att förädla rutinerna och inställningar i det ”smarta hemmet”. För den som inte vet vad ett ”smart hem” är, så handlar det om att styra lampor och elektriska apparater med hjälp av en central styrenhet som sänder ut trådlösa kommandon till respektive elförbrukare. Pelargonrummet han exempelvis övervakas och skicka arga meddelanden om när temperaturen blir för låg, och samtidigt starta ett element, eller varför inte ge lite vatten om det blir för torrt. Nu har jag kopplat in en smart strömbrytare och en rörelsevakt i verkstan och styr när lampan ska tändas eller släckas utan att jag behöver leta mig fram till strömbrytaren. Det kan tyckas vara lite fånigt och grabbigt, men att vara herre över sitt ”smarta hem” och förståelsen för teknologin kan i förlängningen göra livet enklare.

Idag har jag börjat rensa ur dungen vid ängen från slånbär. Förhoppningen är att den lilla dungen ska bli fri från slån och övrigt sly som gör den näst intill ogenomtränglig. Tar man sig väl in i dungen så bjuds man på en härligt vilsam miljö som är värd att tas hand om frågan är bara om upplevelsen kommer vara densamma när man öppnar upp. Jag inser att detta kommer vara ett långt och utdraget projekt. Det är en sat att gå runt med röjsågen, men att sedan ta hand om buskarna är en helt annan sak. Kanske jag kan få buskarna att brinna för mig istället för att jag ska brinna för dem!