Category Archives: HQ

Plockepinn och väder sätter käppar i hjulet

Nattens relativt milda storm fällde några träd i hagen. Det blir så när man gallrat och träden saknar skydd. Självklart hade två träd ramlat över stängslet och jag fick laga två stolpar så gott det gick. Det är lite svårt att slå ner nya stolpar i den frusna marken så man får improvisera och finna andra lösningar. Nåja – minst halva dagen gick åt till att röja träd och snö. Traktorn startade utan större ansträngning efter att jag värmt upp motorn med byggfläkten någon timme.

När jag kom upp till huset hade E doppat torkade kottar i stearin, så nu har vi tändmaterial för resten av kamin-säsongen. Jag gick ner till HQ och Pelargonrummet för att montera upp extra belysning till växterna så att de blir kraftiga, snarare än långa och taniga. Den sista utskriften av distanser blev klar lagom till att jag hade gjort iordning tre av fyra armaturer. Lösningen blev ganska och nu hoppas jag att ljuset ska räcka.

Inte många knop

Idag har vädret inte varit så inspirerande. Det började med snö som successivt övergått till regn, så alla gångar är fulla med is och vatten. – En härlig kombination om temperaturen sjunker! Jag började designa distansen för att kunna hänga upp två LED-armaturer i samma kedja, men designen har ändrats flera gånger. Varje utskrift har tagit en stund, så jag har ännu inte hunnit börja med att förbättra belysningen.

Vi har besök av S, E och E:s lillebror idag. S och min fru håller på med att salta och torka äggulor. Jag vet inte riktigt hur de ska användas när de är klara, men varför inte? Hur som helst kommer ankäggen till användning. Äggulorna är lika stora som ett vanligt hönsägg.

Uppe i Pelargonrummet fortsätter tillväxten och flugpappret fångar flugor utan att man behöver göra något. Jag försökte på bild fånga en annan liten krabat som härjar fritt i vegetationen, men den blev inte skarp och jag fick aldrig någon chans att göra ett nytt försök innan den försvann. Imorgon hoppas jag på lite mer energi.

Ny design och mer ved

Idag har jag kastats mellan olika aktiviteter. Det har varit allt från 3D-printing till att köra hönsskit till containern. Jag tog först en sväng upp i Pelargonrummet och kunde konstatera att basilikan börjar titta upp, men inga tecken ännu på att några andra frön har börjat gro. Det börjar ta slut på ved, så jag var tvungen att plocka lite från förra årets trädfällning. Det var fullt med snö på stockarna så jag fick borsta av dem först innan jag provade vedklyven jag räddade från tippen förrförra året då min vän K undrade om jag hade någon användning för en trasig vedklyv. Det visade sig emellertid vara ett ganska enkelt fel. Sedan dess har den stått och väntat på att tas i bruk.

Jag ändrade på 3D-modellen för den självvattnade ”krukan” så att det blev enklare att göra en utskrift där delarna inte behöver limmas för att hålla ihop. Jag har börjat titta på en förbättrad fuktmätare för jorden, men än så länge är det en bit kvar innan jag kan få en tillförlitlig avläsning. Den nuvarande är lite känslig ibland och helt okänslig i andra fall. Det blir lite svårt att lita på en sådan fuktmätare.

En dag till att slå ihjäl

Just nu finns det inte så mycket att glädjas åt utomhus, så jag har spenderat större delen av dagen vid datorn, uppe i Pelargonrummet och HQ och drömt om den kommande våren. Rotsellerin har börjat gro, men ingen chili och ingen koriander eller basilika ännu. Idag sådde jag plocksallat, dill och gräslök för att ha nära till hands vid matlagningen. Jag har börjat skissa på självvattnande krukor av de glas som blivit kvar när värmeljusen brunnit ner. Just nu är jag inne i prototypstadiet för att se om principen verkligen fungerar. En trött och ledsen basilika får bli försöksobjekt fram till att mina egna busfrön gror och bildar plantor. Just nu är designen inte helt fulländad ur ett produktionsperspektiv. Jag har fått dela upp 3D-modellen i två delar som sedan limmats ihop, men det var ganska svårt att få allt rakt med bibehållen passform när modellen placeras i glaset. En bomullstuss i ett rör leder upp vattnet till jorden och rötterna så att plantan får så mycket vatten som den behöver med hjälp av kapillärkraften.

Nyårsstädning

Idag har jag ägnat mig lite åt att städa. Först tog jag hand om grovsoporna uppe i huset och diskade det sista efter förra årets brakmiddag som bestod av planerade 7 rätter, men redan efter 5 var det stopp i alla magar och vi beslöt att inte förtära de sista två rätterna och hoppade direkt till den hemmagjorda glassen som sonen lagat i glassmaskinen som kom med paketleveransen från Nordpolen.

Eftersom inomhustermometern befinner sig ganska nära kaminen så föreligger det en missvisning av temperaturen på nedervåningen, och temperaturgivaren flyttades till en mer rättvisande plats med en håller i plast från 3D-verkstan. Ibland när man gör utskrifter så går det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag fick göra 3 försök innan utskriften blev som jag hade tänkt mig. Det är nog några grader för kallt uppe i HQ, så att modellen fastnar inte ordentligt i underlaget, vilket i sin tur resulterar i ,ursäkta uttrycket, afrokrull.

I väntan på att utskriften skulle bli klar ägnade jag mig åt att städa i verkstaden, som skrek efter kärlek. Jag hittade hela 10 slipstift till Dremeln på arbetsbänken och på golvet runt om, och blev lite förgrymmad över att även jag drabbats av ”Dremelpetter” som dyker upp när man inte är vaksam. – Nåja, jag lämnade ett meddelande och skruvade upp en liten förvaringsplats dit slipstiften kan räddas från att hamna i soporna när jag gör rent på bänken – Jag hoppas att alla som har förmåga att öppna ett skåp för att hämta ett slipstift kan läsa. Om inte annat så slipper jag lägga tillbaka slipstiften den dag jag inte skulle orka.

Mest ont i foten

I morse hade jag djävulusiskt ont i foten. Förmodligen var det sviterna efter fredagens långa arbetspass framför datorn med en av de längsta uppkopplingarna jag haft. Vi började klockan 9 och körde i ett streck fram till 17 utan avbrott. Jag höjde skrivbordet för att inte bara behöva sitta ner och halvvägs in i vår session behövdes strömuttaget som normalt används av skrivbordshissen till en industri-PC, så det blev till att stå resten av dagen. När man knappt orkar ta sig fram med två kryckor och isgatan på gårdsplanen hindrar en från att röra sig med eller utan kryckor får man försöka hitta på något man kan göra innanför de naturliga avgränsningarna. Efter att bara legat och målat upp dystra bilder över min framtid tog jag mig i alla fall ut för att ta några drönarbilder över isläget.

Nu när jag har all tid i världen att slösa bort tiden på att bli en duktig FPV-drönarpilot tog jag mig faktiskt i kragen och plockade fram headsetet och kopplade in den i datorn så att jag kan träna lite mer ”naturtroget”. Det blir otroligt mycket sladdar som ska samsas om utrymmet på skrivbordet, och för mig får sig ordningssinnet en liten törn. Visserligen ser man ingenting av omgivningen när man har headsetet på men bara vetskapen om att det är rörigt runt omkring kan kännas lite jobbig. PÅ eftermiddagen när behovet av kryckor avtagit tog jag mig ut i HQ för att göra något åt kabelhanteringen. 3D skrivaren kom åter igen till användning när den alldeles för långa videosignalkabeln skulle ”hanteras”. Mina framtidsutsikter ter sig mer optimistiska nu på kvällen än i morse.

Modul för modul

Idag har arbetet med Nixie-klockan Kronos tagit några steg framåt. Alla olika moduler är nu fastlödda och kopplade i varandra. Nu återstår att skriva programvaran för klockan. Jag vill kunna styra när klockan ska vara igång från nätverket så att man exempelvis kan ha den igång så länge som förstärkaren i Nirvana är igång. Kanske man kan koppla ihop en rörelsesensor så att den går igång när man närmar sig, och stänger av när det har gått en minut. För att detta ska vara möjligt måste jag utrusta klockan med en dator med WiFi-modul som också kan hämta tiden från internet. Från datorn styr jag sedan om högspänningsmodulen ska vara på eller inte. Det blev ganska kompakt med alla olika moduler som behövs. Det hela blir inte mindre komplicerat av att vissa moduler kräver 5 volt och andra 3.3 volt. Nu hoppas jag att allt är riktigt kopplat och slipper missöden med brända kretsar. Det visar sig när jag börjar med programmeringen som får ske gradvis. Först måste jag göra ett funktionstestprogram för att säkerställa att allt fungerar, sedan kan jag utöka med finesserna. Om jag kommer så långt imorgon att allt är riktigt ihopkopplat så är jag riktigt nöjd. Då kan jag utveckla och förfina programmet för klockan under veckan som kommer. Tänkbara roliga saker att lägga till är datum, eller varför inte drifttimmar eller nedräknings- eller uppräkningstimer?

Trasiga och kalla fötter

Efter några dagar med sömnpiller för att kunna vara pigg och alert på jobbet känns tillvaron något bättre. Jag har lite svårt men tidpunkten för när jag ska ta mitt piller. Det gäller att inte ta det för sent då effekten varar mellan 10 och 12 timmar för mig. Min föreställning om att man somnade någon timme efter att man tagit pillret stämmer inte helt överens med verkligheten. Pillret gör snarare så att när man väl somnat så sover man. I morse kände jag mig riktigt trött när klockan ringde, och eftersom jag inte hade några kundbesök inbokade kändes det inte särskilt svårt att jobba hemifrån och få en timmes extra sömn som belöning. När man jobbar hemma finns det alltid utrymme för att fixa lite hemma mellan supportsamtal och mail-konversationer. Eftersom solen var framme och Björknäs var klädd i skön vinterskrud togs drönaren fram för att dokumentera det hela. Då fredagar brukar vara rätt lugna på eftermiddagarna tog jag fram fyrhjulingen för att ploga och göra gården mer kryckvänlig. Eftersom jag inte känner så mycket i min skadade fot och har betydligt sämre blodcirkulation var jag lite orolig för att förfrysa foten. Det tar ungefär tre gånger längre tid att ploga än med traktorn, men vad ska man göra? Jag har i alla fall bevisat för mig själv att jag kommer att klara av fortsatt skötsel av gården trots mitt stora dilemma.

Jag tog mig i kragen och gjorde en välgärning för spisen som har betydligt fler skadade fötter till kastrullgallrena än vad jag har. Först försökte jag skriva ut fötterna i ett stycke, men 3D-utskrifter har en tendens att vara svagare mellan varje lager än i andra ledden, speciellt när det kommer till små saker. Lösningen blev att skriva ut halva fötter och sedan sätta ihop med efteråt. Mu är spisen skrammelfri. Förhoppningsvis kommer inte fötterna smälta när spishällen används.

Eldiga krycksmycken

Min dotter som pluggar design och är några snäpp vassare åt det konstnärliga hållet än resten av familjen tyckte att jag skulle printa ut eldsflammor till kryckorna. Jag kunde inte riktigt släppa denna galna idé, och när jag låg vaken och funderade på om jag skulle sova eller vara vaken bestämde jag mig för att göra ett försök. Först tänkte jag att flammorna skulle printas ut och vara stela, men det skulle bara resultera i besvikelse när de ganska snart skulle slås av. Istället fick det bli eldsflammor i plast som man kan tvinga fast med en snutt plastfilament. Skulle plasten skadas går det bra att byta ut. Det går ju att byta färg och storlek på flammorna om man så önskar. Nu blev kryckorna mycket snabbare! Som extra bonus är det ingen som misstar dem för sina om de skulle förväxlas vid något sjukhusbesök framöver.

Idag var jag på besök hos naprapaten och nu utspelas stundtals ett litet gerillakrig i foten. Handgranater kastas med jämna mellanrum i fotvalvet medan andra rebeller skjuter skarpt vid stortån. Vi får se om jag kommer få någon sömn alls inatt.

Snökaos och ordning

Idag har HQ fått ytterligare förvaringsmöjligheter, och nu är det fritt från prylar som står på golvet. LiPo-batterierna har hittat in i ett plåtskåp för att minimera risken för brand om olyckan skulle vara framme. Sorteringslådan som länge stått på golvet och väntat på att bli uppsatt fann en plats på väggen i lagom plockhöjd. Tanken är att jag ska kunna förvara reservdelar och servade komponenter till den radiostyrda bilen där. Det är bara att plocka fram märkmaskinen och skriva ut etiketter på askarna vartefter de fylls. Det kom en hel del snö under dagen och jag kände mig tvungen att utföra en stödplogning när det fortfarande var ljust. Benet vågar jag inte lita på i traktorn så det fick bli 4-hjulingen istället.

Benet ja – det fortsätter att så dystra tankefrön i huvudet om framtiden och hälsan. Tänk om det ändå är en nervsjukdom som bara väntar på att få koppla ett grepp om det andra benet också? Ska jag behöva fortsätta leva med smärtan och blott några timmars sömn per natt? Hur ska jag i så fall klara av att sätta upp växthuset, eller för den delen få det nya plåtskåpet på plats för att även kunna skapa bättre ordningsförutsättningar i verkstan? Det är klart att jag kan ta hjälp av grannar, barn och vänner, men för mig som nästan alltid klarart av allt på egen hand är det svårt att acceptera ett beroende av att andra ska ställa upp. Om jag ska gå runt och halta resten av livet – vilken typ av käpp eller krycka ska jag ha? Skulle en Segway kunna underlätta framkomligheten på gården? Blir det rullator eller en Permobil? Hur ska jag göra om min radiostyrda bil välter och jag måste gå och vända på den? Man hinner i alla fall tänka på mycket när man ligger vaken på nätterna.