Category Archives: Matkonservering

Gjutångest

Har jag tänkt på allt nu? – Armeringsnäten är tillklippta, betongreceptet är fastställt – fast är det rätt? Formarna ligger på plats och är fixerade, betongblandaren fungerar som den ska, hinkar och murslevar är förberedda och lastmaskinen är redo. Tänk om jag inte hinner forma betongen i tid, eller om det helt plötsligt kommer en störtskur under gjutningen. Tankarna och farhågorna är fler än det finns om saker som talar för att det ska gå bra.

Fyra hinkar med 0-8 blev sex tunga hinkar färdigblandad betong som kunde köras upp till RC-banan för att fylla den väntande formen. Det visade sig att blandningen var varken för lös eller för 0hård för att kunna formas som det var tänkt. Det tog drygt två timmar totalt från start till mål att gjuta tre sektioner som motsvarar en säck cement.

Det går åt en hel del tid till att fylla ut formen och få det jämnt. Jag vill inte att det ska bli vågigt eller guppigt tvärs körbanan. Hellre att det blir lite vågigt längs körbanan än tvärs över, men det bästa är om det inte blir några vågor alls. Jag tror att jag fick till det ganska bra till slut.

Mellan och efter de två gjutningarna spenderade jag lite tid åt att ta hand om tomatskörden. Man kan likna tomatodling med att ha husdjur. Det är jättekul att ha tomater, men man måste precis som med husdjur ta hand om dem om man inte vill att de ska dö. Jag tror att det är lite av ett rekord i år. Jag har redan fyllt frysen med lika mycket tomater som förra året och jag har nog lika mycket kvar som jag redan tagit hand om tidigare i år. Körsbärstomaterna ligger väl i paritet med förra årets skörd.

Jag brukar salta och torka de flesta körsbärstomaterna som sedan blir till en tomatpasta som jag mal ner och fryser in i små portionsburkar. De är perfekta att använda i såser och grytor istället för att använda tomatpasta. De som jag använder i sallad och annan matlagning brukar jag gå ut och plocka färska direkt från kvist under säsong. Imorgon ska jag skålla, koka och frysa in de stora tomaterna.

Efter min avstickare till tomatskörd gick jag upp till RC-banan för att finputsa det sista. Målet är att betongytan kommer bli så bra och jämn att jag slipper lägga ut takpapp eller matta för att bilarna ska kunna köra utan att det blir problem. För att få den där sista ytbehandlingen gick jag över ytan med en borste. Dels för att se och verifiera att ytan inte var allt för vågig, men också för att ge lite grepp åt däcken ner mot körbanan. Om det här blir som jag hoppas så borde det här bli en ny standard för hur man bygger en 1:28 RC-bana för racing.

Ny RC-bana

Förra söndagen var rätt lugn med brödbakning och havtornsplockande. På försök gjorde jag havtornsgelé som säkerligen kommer passa bra till helstekt karré eller någon annan köttbit och svamp senare i höst när kantarellerna ger sig till känna. Det har varit lite torrt för att det ska dyka upp svamp, men nu ser det ändå ut som att vädret slår om till kantarellskogens favör.

Idag har jag påbörjat bygget av en ny RC-bana för minibilar i skala 1:28. Egentligen är bilarna byggda för att man ska köra på en matta inomhus, men jag ser inga större problem att bygga en bana utomhus. Först hade jag tänkt att jag skulle bygga en bana på skivor som man kan plocka in på vintern och kanske bygga upp på loftet, men efter lite övervägande kommer det bli en permanent bana utomhus istället. Säsongen är ändå så pass lång att man hinner köra av sig tillräckligt mycket. Att längta efter att kunna köra bil igen har sina fördelar det också.

Efter att jag markerat ut de drygt 60 meter väg som banan kommer att bestå av bytte jag till skopa på Grävis och upptäckte att en hydraulslang var söndernött. Som tur var kunde jag låna en slang från borraggregatet, annars hade jag behövt vänta till på måndag med att få en ny tillverkad.

Det är alltid lite nervöst att börja med lite större ingrepp i någonting som annars är ganska fint och fyller sin funktion. Förhoppningsvis kommer den nya lilla banan i anslutning till den befintliga att smälta in och bli en naturlig del av den stora banan.

Trots ihållande regn kunde jag metodiskt skrapa av det översta jordlagret utan att allt hann bli lerigt och odefinierbart. Ytan ska fyllas med 0-32 som ska packas ordentligt innan jag börjar bygga vägbanken som kommer att slingra sig av och an över marken. Den kommer att bli mellan 50 och 70 centimeter bred med doseringar i hårnålskurvorna. Tanken är att få en utmanande och lång bana som ändå inte är för svår att bemästra. Samtidigt som det ska finnas raksträckor och utrymme att göra omkörningar ska det inte vara för brett och generöst så att man kan ha full gas genom hela banan. Om den blir för knixig tappar man rytmen istället. Eftersom jag tänker gjuta själva banan i betong måste jag träffa rätt på första försöket om jag inte vill stå och använda slägga och bilhammare för att bygga om banan. En annan sak som jag behöver tänka på är avrinning så att det inte bildas stora vattensamlingar på banan efter ett regn. Det här kommer antingen bli en perfekt utomhusbana för miniracing eller en massa bortkastad tid på någonting som i praktiken inte kommer fungera. Oavsett utfall blir det någonting unikt.

Från back till portionspåsar

Idag har jag spenderat större delen av dagen åt att ta hand om paprika och tomater som jag plockade igår. Att rosta en hel back med paprika i en konventionell ugn fungerar inte riktigt lika smidigt som att ta paprikorna styckvis och placera dem en halv minut i gasässjan. Det tog lite över en timma att sota alla paprikor. Fördelen med att ha väldigt hög värme under en kort stund är att fruktköttet inte blir tillagat. Även om de flesta blir sönderkokta i en gryta så är det bättre att kunna vända dem snabbt i stekpannan när man vill ha lite tuggmotstånd till exempelvis fajitas. Dessutom blir de lättare att hantera när man plockar bort kärnor och strimlar upp den.

Volymen och nettovikten på skörden minskar i takt med att man plockar bort kärnor och strimlar upp. Vad som först var en rågad back med paprika blev till sist 30 vakuumförpackade portionspåsar som mellanlandar i frysen.

När jag var klar med paprikan tog jag hand om tomaterna. Först skållar jag dem, och efter att de har svalnat kan jag ganska enkelt plocka bort skal och den gröna kvisten. Om man tänker att man istället för att plocka bort kvisten från tomatköttet, plockar bort köttet från kvisten blir det mycket enklare har jag märkt. Egentligen är det ingen större skillnad i vad slutresultatet blir, men det blir så mycket enklare med rätt tankesätt.

Före matlagningen gick dottern och jag upp till RC-banan och körde av oss lite. Hon efter att ha stått i verkstan hela dagen med sina projekt och jag efter mitt köksstök. Frun hade redan bokat in ett VR-pass med sina spelkompisar och valde den virtuella välden framför att tävla med oss på riktigt.

Skördetider

Under veckan har jag successivt plockat upp lök från de olika grönsakslanden. Det behöver egentligen inte ta en hel vecka att plocka upp den ringa mängd lök som jag lyckats få fram, men jag har inte gjort så mycket mer under veckan som är värt att nämnas i bloggen. Vitlöken är en historia för sig. Marken är stenhård och ogräset behagar skymma alla vissna lökstjälkar, så det är svårt att hitta löken. Och när man väl hittar den är marken så hård så att man behöver grep för att få upp det man vill komma åt. Eftersom vitlöken har fått växa vilt i snart två års tid så har den delat på sig ordentligt med en massa “sololökar”. För att inte betrakta min vitlöksodling som misslyckad får jag istället se det som ett medvetet sätt att få fram sättlökar till nästa säsong. De sololökar som trots allt blivit tillräckligt stora sparar jag till matlagningen, resten får bli sättlökar.

Idag skördade jag både paprika och tomater som jag ska ta hand om i helgen. Jag hittade några plastbackar i jordkällaren som jag hade glömt bort. Jag fick dem av grannen för något år sedan, och sedan dess har de legat i jordkällaren och väntat på att få komma till nytta.

Det blev mer paprika än tomater, men det blev mer tomater än förra helgen och det finns nog mer tomater att skörda än vad jag hittills i år har tagit hand om bara de hinner mogna innan det blir för kallt. Den här omgången paprika kommer jag att sota, skala och frysa in, och det som är moget till nästa omgång kommer att torkas och malas till pulver eller bli till en pasta som jag fryser in och använder som smaksättare i höstens, vinterns och vårens matlagning. liksom alla cocktailtomater som jag torkar vartefter att de mognar. Målet är att få mina odlingar att kunna leverera bruksmängder av allt jag behöver till matlagningen. Man ska inte behöva känna att råvarorna är exklusiva… -Även om de är det!

Spegel, spegel på väggen där!

Den här helgen har jag tagit det lite lugnt och gjort lite av varje. Igår började jag om med badrumsspegeln och bytte strategi. Om jag inte riktigt behärskar finsnickeri så kanske det är lika bra att göra någonting mer rustikt och förlåtande. Av några gamla brädor som utsatts för väder och vind blev perfekta när de hade planhyvlats lagom mycket.

Efter att ha satt ihop en ram kunde jag börja gröpa ut bakstycket så att spegeln kunde få plats utan problem. Eftersom allt är lite skevt och vint fräste jag bort så mycket jag kunde på fri hand med överhandsfräs och ett stöd med ett konstant avstånd från planet där spegeln skulle vila. På vissa ställen blev det lite djupare, men just ute i kanterna där spegeln möter ramen blev det tillräckligt plant för att mina krav skulle släppa igenom arbetet till nästa steg som övergick till japansåg, stämjärn och hyvel.

I förmiddags så regnade det ganska kraftigt, så jag passade på att jämna till RC-banan. Det blir perfekt att blanda runt grus med finare material i pölarna. Dels så ser man tydligt var det behöver fyllas och dessutom packas materialet naturligt när det torkar upp. På vissa ställen av banan blir det ju alltid pölar, men om man skulle fylla i alla pölar skulle man ganska snart på en tråkig bana utan utmaningar.

På eftermiddagen fortsatte jag arbetet med spegeln. Jag klurade bra länge på hur jag skulle kunna fästa upp spegeln på väggen utan att bara hänga upp den som en tavla. Samtidigt ville jag inte ha några synliga fästen….tills jag kom på att jag faktiskt skulle kunna framhäva dem. Några vinklade handslagna spikar fastsvetsade på ett plattjärn fick bli den nedre delen som håller upp själv spegeln. I överkant tog jag och svetsade på rör på ett annat plattjärn och använde vinklade spikar även där som hakar i överkant. Då sitter spegeln säkert på väggen, och det är lätt att ta ner om man vill ytbehandla den vid ett senare tillfälle.

I väntan på hjälp att få upp spegeln på väggen gallrade jag morötter och tog hand om veckans tomatskörd. Den här gången blev det 14 lådor istället för 10 som förra veckan, och det finns gott om fler tomater som kommer vara mogna till nästa helg.

Spegeln kom på plats fortare än väntat, och fästena fungerade riktigt bra. Allt känns stabilt och säkert. Nu får vi se om jag kommer att behandla den med olja, eller låta den vara som den är. Träet har väl redan sett sina värsta dagar. Den gamla spegeln från badrummet före renoveringen tillsammans med det återvunna träet blev en ovanligt lyckad kombination tillsammans med några rostiga handslagna spikar. I slutänden är det ändå bara motivet i spegeln som räknas… – Jag är nöjd i alla fall!

Snart är tomaterna slut

Om gårdagen handlade mycket om att dröna inomhus vid skrivbordet planera, så har dagens aktiviteter handlat mer om att ta hand om sådant som planerats och planterats långt tidigare. Efter en något trög start på dagen blandat med rastlöshet och småfixande bestämde jag mig för att ta hand om potatisen där blasten lagt sig och blivit torrt och brunt. Så länge blasten är gul eller grön så fortsätter knölarna att växa, och om det inte är allt för dåligt väder kan det vara vits att plocka upp potatisen. Amandine och Mandelpotatisen var mogna för skörd, medan jag väntar ett tag till på att ta upp King Edward. Jag tror att med vår blygsamma potatiskonsumtion så kommer lagret räcka en bra bit in på nästa år.

Näst på tur efter mitt knöliga arbete övergick jag till tomatskörd. Nu tog jag bara de största och mest mogna av tomaterna som jag brukar frysa in, så det finns gott om mogna tomater redan nästa vecka. Av de små tomaterna tog jag faktiskt exemplar i olika mognadsstadier. Min tanke är att torka de som är mogna och fermentera de som är halvmogna. Det blir riktigt gott med fermenterad tomat som både kan ätas som den är eller användas i matlagningen för att få en syrlig men samtidigt rund och fyllig smak.

De stora tomaterna skållar och skalar jag först. Sedan, på experiment kör jag dem i tryckkokaren i en halvtimme för att få bort den skarpa syrliga smaken och korta ner tiden vid matlagningen. En pastasås behöver ju stå ganska länge på spisen för att bli riktigt god. Jag hoppas på att kunna korta ner den tiden rejält. Inte för att jag inte gillar att stå i köket, men det är alltid bra att ha valmöjligheten att göra något annat emellanåt.

De små tomaterna som mognat och som inte går åt till annat torkar jag i omgångar tills jag har en större mängd som jag kan göra tomatpesto på. Det är framförallt där som jag hämtar en fyllig tomatsmak till pasta- eller pizzasåsen.

Nu har jag facit från förra årets skörd. Det finns bara fyra infrysta krossade tomatlådor, och två använder jag idag. Jippi! – Jag kan äntligen utropa mig till självförsörjare på krossade tomater! Jag skulle nästan våga drista mig till att säga att jag även kommer bli självförsörjande på fermenterade jalapeños.

Fylld paprika har vi fortfarande en hel del av i frysen, så i år blir det mer sotad och strimlad paprika. Paprikapulver kommer jag nog satsa på även i år, men inte lika mycket. Det är onödigt att ha ett, med tiden relativt smaklöst pulver, stående på hyllan. Det finns säkert fler saker man kan göra med både paprika och tomater för att förlänga känslan av sommar.

Sist, men inte helt trivialt har jag vakuumförpacka alla mina mackor som är fullproppade med frön och nötter för att orka med arbetsdagarna. På morgonen tar jag med mig en djupfryst förpackning, som lagom till tiotiden på förmiddagen, förvarad i laptopväskan, förvandlats till ätbar energi.

Inläggning denna vecka

Den här veckan har varit lite speciell. Min fru har äntligen fått till en operation på ett av sina två obrukbara knän. På måndag var det inläggning och på tisdagen skedde operationen. Allt gick bra till skillnad från andra “specialoperationer”. Nu har hon fått tillbringa några dagar på rehabilitering och kommer hem imorgon. Jag har mellan besök och arbetsliv passat på att spendera lite tid i köket. Först ut var att bre fröbröd, vakuumförpacka och frysa in för senare förtäring.

Nästa aktivitet var att ta hand om de sista gröna tomaterna genom att laga lite chutney. Tre kvällar i rad har jag låtit blandningen koka upp och sedan gradvis reducera till den konsistens jag ville ha. På slutet delade jag upp blandningen i tre delar för att skapa tre olika styrkor med Habanero, Rocoto och Thunder mountain long horn chili som tongivare.

Eftersom min fru kommer hem imorgon och det har efterfrågats ett räcke att stödja sig på, om jag inte ska behöva använda lastmaskinen till att ta upp henne till huset det första jag gör, har jag tillverkat ett räcke som ska avlasta mig och hjälpa min fru upp och ner för första hindret till att ta sig in i värmen. Det blir säkert fler anpassningar som behöver göras, men det är i alla fall en bra början. Eventuellt behöver jag göra ett räcke på andra sidan, men jag avvaktar med den saken tills det utkristalliserar sig.

Eftersom jag hade skrivit upp en hel del på min lista över dagens aktiviteter och mycket har varit småsaker skriver jag inte så mycket om det. Värt att notera dock är att när jag skulle ta ner chutneyn i matkällaren så hade jordfelsbrytaren löst ut. Jag spenderade ganska mycket tid åt att felsöka tills jag tror att jag hittat felet. En mus har letat sig in i elcentralen. Förhoppningsvis räcker det med att avlägsna den så att problemet blir löst. Det visar sig imorgon när jag avverkar den punkten på min lista.

För att bryta av med “nice to have” från nödvändigheter satte jag upp kluddtavlan vid hö-hörnan. Det är ju lite olika bud från gång till annan hur mycket hö som ska vägas upp, och nu får vi tillfälligt hjälp från J med fåren, och då kan det vara bra att vi kan kommunicera ordentligt.

Idag har jag tagit hand om kyckling, kalkon och gås som har fått hängmöra sedan förra veckan. I år har vi hängmörat delar i mörningspåsar, vilket verkar har fungerat. När vi gjort försök att hänga hela fåglar har det börjat dofta allt annat än halon efter två tre dagar, men det här verkar ändå lovande. Jag var tvungen att komma på lite förkortningar för att slippa skriva så mycket. HMK för HänkgMörad Kyckling, HMG för MängMörad Gås och HMKK för HängMörad KalKon. Det gäller bara att se skillnad på klubba och bröst, men jag tror inte att det ska utgöra några problem. Nu har vi så att vi klarar oss ett antal söndagsmiddagar och högtidsdagar framöver.

Mer skrivet än gjort

Ibland skriver jag ner färre saker på min att-göra-lista än vad jag faktiskt hinner med, men idag var det omvänt förhållande. Jag hann i och för sig med det viktigaste, men inte så mycket som jag hade hoppats på. Den rökta och torkade chilin malde jag ner till pulver. Det blev riktigt starkt. Det brände i munnen långt efter att smaken försvunnit. Med en knivsudd här och där kommer det att räcka länge.

Jag skulle bara plocka de sista paprikorna och tomaterna från växthuset innan hönsen flyttar upp från hönsgården till ett behagligare vinterklimat. Jag fick hämta två extra korgar och två skålar för att ta hand om alla kvarglömda frukter. Jag hade räknat med att den första stora korgen skulle fyllas till hälften, men ack så jag bedrog mig! Nu måste jag komma på vad jag ska göra med allt som jag inte kommer lyckas skänka bort. Det blir väl chutney, inlagd paprika och gröna tomater, en och annan tärnad och fryst grön paprika. Kanske även köttfärsfylld paprika, getostfyllda padrones och Salsa Verde av tomaterna.

Efter att den sista skörden var omhändertagen tog jag ut alla slangar och placerade in sittpinnar och reden för de fjäderburna gästerna. Det finns mycket gott kvar för hönsen att hitta, och om någon vecka eller två kommer allt att vara länsat i växthuset. I skrivande stund håller min fru och svärdotter på att sortera ut de höns som kommer till paradiset, och de som nästa helg förhoppningsvis kommer till himlen.

Det som sabbade hela min dagsplanering var Grimar som de senaste dagarna inte velat lägga i backen… eller rättare sagt – velat när man ska lägga in backen. Det tog ganska lång tid till att komma fram till att det var ett kombinationsproblem. Den knapp som talar om ifall Tuk-Tuken ska framåt eller bakåt hade slitits, och det var bara var tredje gång när man bytte läge på brytaren som signalen gick fram. Genom att löda om kablarna och vända på knappen löste jag det problemet. Men det visade sig inte vara så enkelt. Det var även glapp i kontakterna och en av kablarna hade nötts av. Jag jag sprejade lite 5-56 i kontakterna, men jag är rädd att jag kommer behöva löda ihop kablar istället för att ha kontakter som inte tål fukt.

Skylt, kantarell och staket

I tisdags flyttade fåren in i den nybyggda fårhagen med tillhörande vindskydd. Eftersom allt på gården måste ha ett namn så fick vindskyddet heta BääBo. Jag sågade till och hyvlade en planka som min fru sedan brände in passande bokstäver och motiv på. Idag gjorde jag en ram runt brädan och skruvade upp skylten på vindskyddet. Jag hade egentligen tänkt sluta där, eftersom vi varit iväg över natten för att fira svärfars 80-årsdag, men jag hade missbedömt min energireserv.

Den betongklump som jag hittade när jag röjde slånbär för drygt två år sedan har jag länge tänkt måla gul för att få den att se ut som en jättekantarell. Eftersom jag inte hade någon kantarellfärg, eller en kantarell att jämföra med, fick jag ur minnet försöka blanda till rätt nyans med de olika färger som jag kunde hitta i verkstan. Det blev hyfsat bra, även om den är lite för utstickande just nu. Jag tror att den kommer smälta in när väder och vind bryter ner färgen.

Eftersom jag fortfarande hade en hel del energi kvar, tog jag hand om vattning i orangeriet, kollade till bina och fortsatte att röka mina chilifrukter. Vissa plantor som dessvärre övervattnats i växthuset ser fortfarande lite ledsna ut, men de kommer nog att repa sig. Det är nog dags för lite gödsling. Egentligen skulle jag behöva byta jord för vissa plantor, men jag tänker att det kanske är bättre att göra till våren. Jag får ta reda på vad som egentligen är bäst. Bina är fortfarande ute och samlar. De har ätit drygt häften av foderdegen, så nästa vecka får jag fylla på en sista gång. Nu tror jag att jag kommit på hur jag ska få röken att fungera avbrottsfritt under några timmar. Om jag lämnar locket till spånmagasinet öppet på glänt så får allt tillräckligt med syre för att kunna hålla glöden igång utan att börja brinna okontrollerat.

På temat att använda material som annars skulle hamna på återvinningsstationen, och komma någon annan till gagn, kom jag på vad jag skulle göra med alla stumpar som blivit över när jag gjorde staketet till ridvolten. För att bygga vidare på temat i Dödskallebacken med olika längd på stolpar tänkte jag att jag skulle snedställa plankorna för att få lite mer visuell fartkänsla i kurvan. Jag funderade lite på vilken vinkel som var bäst innan jag bestämde mig för 30 grader. 45 hade varit för mycket, och 15 för lite. Nu var allt lite för fuktigt för att kunna målas, men till våren när allt torkar upp kan jag välja mellan Falu-röd och svart slipersolja. Vi får se vad jag bestämmer mig för. Jag är lite för att försöka hitta banmarkeringar med variation samtidigt som det inte får bli för plottrigt och osammanhängande. Samtidigt som jag vill använda det som finns att tillgå, så vill jag undvika att det ska se ut som ett hopplock. Som jag nämnt tidigare så är det lika stimulerande att bygga som att köra på banan, och det ena förstärker det andra.

Nu ska jag laga middag av grannens lamm och det vi själva odlat och förädlat. Det finns fortfarande gurka och paprika kvar uppe i Lilla Spanien. Det får bli en syrlig sallad tillsammans med varmrätten.

28-19 mellan tomater och paprika

Idag har jag förberett lite mer inför vintern då det börjar krypa ner under nollan i växthuset. Samtliga chiliplantor, avokado, kaktusar och gräs har letat sig in i orangeriet. Rocoton kommer nog på stanna i orangeriet permanent, då den verkar vara mer en klängväxt än en buske, liksom hettan från frukterna som klänger sig kvar i munnen långt efter att man tagit en första bit. Utan att klippa ner den kommer det bli svårt att flytta den till våren, och varför flytta på den egentligen? Det skulle vara för att få plats att ha kräftskiva, men vi får väl skaffa ett lite smalare bord i så fall, eller möjligtvis ha den inne i växthuset nästa år. Jag satte upp armeringsmattor mot solsidan av orangeriet.

På eftermiddagen kom svärfar för att fortsätta med att skruva ihop sin RC-bil tillsammans med sin dotter och mig. Vi har riktigt trevlig när vi sitter och skruvar. Jag får lära mig att ta det lite lugnt och visa hur saker ska sitta ihop. Det är nästan som att leda en ABF-kurs i ett ämne som man själv kan utan och innan. Man skapar en förståelse för att andra inte förstår sådant som är självklart för en själv, precis som man själv är nybörjare i många andra ämnen som man inte behärskar.

Efter skruvandet fortsatte jag med att ta hand om paprika och tomater. Den paprika som jag torkat med skalen på fick bli till paprikapulver. Paprikan ska vara så torr så att det låter som plastbitar lär man rör runt i det man torkat. De paprikabitar som jag brände bort skalet fån igår och som hade torkat under natten var tillräckligt torra för fortsatt behandling. Jag brukar skålla den torkade tomaten och paprikan som jag ska göra pasta av innan jag sätter det i mixern tillsammans med olja. Om jag bara skulle ta tomaterna eller paprikan torr, så skulle oljan inte emulgera tillsammans med fruktköttet, och resultatet skulle bli grynigt, istället för smetigt. Jag fryser sedan in smeten i små burkar som jag sedan använder som smaksättare till grytor och såser. I år fick jag ihop 19 smakbomber a paprika och 28 av tomat.