Category Archives: Matkonservering

Grått och uppehåll

Idag har jag fortsatt med alla förberedelser inför vintern. Vissa saker måste göras, och annat är bra om det blir gjort. Att plocka in alla vattenpumpar är väl en sak som måste göras, att plocka in utemöbler och rensa slån är sådant som är bra om det blir gjort. Det kan kännas jobbigt att ta in möblerna, men det är ju faktiskt jobbigare att bygga nya. Det är jobbigt att ta in alla pumpar, men det är jobbigare, dyrare och tar längre tid att införskaffa nya.

Även om det är fuktigt och lerigt så har det i alla fall varit uppehåll idag. Det är väl sista helgen som jag kan sätta vitlök innan det blir för kallt. Jag slutade räkna vid 100, men om jag tar och räknar på den uppmätta ytan och fördelar klyftorna på 20 centimeters avstånd från varandra så har jag satt 320 stycken. Min bättre hälft var lite orolig att all lök skulle gå åt till planteringen men jag kan försäkra om att det finns några kilo kvar till matlagning från årets skörd. Nu ska allt bara täckas med löv, men det kan vänta till nästa helg. Efter mörkrets inbrott gick jag ut och skördade lite selleriblad som jag sedan satte i torken. Tillsammans med lite salt blir det en bra krydda till matlagningen. Jag fick ändå lite energi trots höst och mörker och det känns skönt att jag fått någonting gjort i helgen.

Daidalos lyfter tungt

Gårdagen ägnades åt att försöka koppla in ett servo som ska ingå i släppanordningen till Daidalos. Hur jag än försökte så fick jag inte ut rätt signal ur porten på styrsystemet. På sin höjd fick jag fram en hackig sinusvåg som bara var störningar. Till slut testade jag att lägga signalen även på port två, och då började det hända saker. Det visade sig efter mycket undersökande att den första porten inte var port 1 utan en helt annan port. Idag fortsatte jag med arbetet och monterade släppanordningen och servot under batterihållaren. Jag var tvungen att förstärka infästningen med extra brickor. Batterierna väger redan drygt 5 kilo och ska drönaren kunna lyfta några kilo måste kolfiberplattan klara av att hålla emot. Jag passade på att leda om och bunta ihop lite kablar för att få ordning och reda. Min son kom förbi lagom till att det började närma sig en testflygning med last. Först testade vi att servot orkade öppna med lasten. Det är väl lita ansträngt att öppna vid 5 kilo, men det är inga större problem och kravet är satt till 3 kilo. Nu var det tid att testa om drönaren verkligen orkade att lyfta 5 kilo. Med en vattenfylld 5-litersdunk fastkopplad i lastöglan började så testflygningen.

Efter det lyckade försöket ställde jag undan Daidalos för dagen och koncentrerade mig istället på att rensa bort tomatplantor och ta hand om vitlöken som hängt på tork. Jag var bara tvungen att plocka de sista gröna tomaterna innan sekatören fick börja arbeta. Det blev en hel stor balja med tomater. Jag får väl göra lite marmelad och kanske salsa verde av det. Alla buskar och resterande tomater fick kärras upp till hönsen i tre omgångar.

Sjukvecka

Sedan förra helgen, då jag för övrigt inte okade skriva så mycket i bloggen, har jag varit förkyld. Jag kände redan på lördagen att någonting var på gång, men det var först på söndagen som jag insåg att jag skulle behöva vara hemma på måndag. Det blev inte bara måndagen visade det sig. Vi hann i alla fall med att slakta sju stycken kalkoner och jag hann med att plocka upp potatis och morötter samt äta den sista jordgubben innan orken satte stopp för fortsatta aktiviteter. Till och med potatisgrepen gav upp.

På onsdag var jag fortfarande synligt förkyld och det var inte riktigt läge att åka ut och smitta ner mina medarbetare, så jag kraftsamlade för att försöka få upp Daidalos i luften. Vis av kraschen under jungfrufärden tidigare i år så monterade jag på extra långa stöd för att undvika samma misstag.

Orsaken till att drönaren kraschade första gången berodde på obalans och en kraftig självsvängning, och ett tag var jag inne på att motorer, propellrar och ram inte passade i kombination. En annan orsak skulle kunna vara att kameran hamnade i självsvängning på grund av för klen upphängning, eller att sensorerna var felkalibrerade eller helt ur funktion, men allt det visade sig vara fel. Det visade sig vara de parametervärden som reglerar motorerna var fabriksinställda på en mycket mindre drönare och helt enkelt överkompenserade alla rörelser. Vid sista försöket igår hade jag fått ordning på självsvängningarna, men den höll inte positionen och vid en allt för kraftig landning sprack upphängningen till batteripacken som väger lite över 5 kilo. Jag fick tillverka en ny batterihållare i metall istället. Till min glädje upptäckte jag att vid något tillfälle så hade GPS-pucken med den inbyggda kompassen vridit sig, vilket skulle kunna förklara avdriften. Efter att ha monterat fast den nya batterihållaren och fixerat GPS-kuppen i rätt riktning kunde jag äntligen göra den första lyckade flygturen.

Salig röra

Idag blev det heller inte riktigt som jag tänkt mig.Det var segt att komma igång på förmiddagen och hönsen vill flytta in i övre växthuset nu när de sista paprikorna är skördade för säsongen. Jag tillverkade två nya sittpinnar av vite grövre kaliber. Ergonomin har smugit sig in i djurvärlden och för att hönsen ska vara nöjda krävs det lite större diameter på sittpinnarna än förra året. Det kanske snart är dags att ändra namn till sittstockar. På eftermiddagen började det blåsa upp ganska kraftigt, och eftersom regnet hängde i luften, beslöt jag mig för att inte göra något på orangeriet. Istället gick jag iväg och plockade lite vildäpplen som blivit mer åtkomliga sedan slånbärsbuskarna tagits bort.

Tillsammans med några gröna tomater fick de ingå i en tomat och äppelchutney som står och puttrar på spisen. Ingefära, sockerbetor och kanel har jag inte börjat odla, men vitlök och chili, som också ingår i mitt recept kunde jag bidra med i alla fall.

Jag har passat på att ta vara på lite frön från paprikaplantor och körsbärstomaterna som jag inte kan namnet på till nästa odlingssäsong. Jag kommer nog att växla lite så att bifftomater och röd paprika hamnar uppe i stora växthuset, medan sådant som man plockar till sallad och maten får vara i det mindre men närmare växthuset. Då kanske man kan få bättre inspiration i matlagningsköket. I år har jag fått mycket från trädgården, men jag skulle vilja ha ännu mer. Framför allt av ärtor, bönor, sallad, rädisor, dill, lök och annat som bäst äts färska. Nu känns det lite som att jag odlar för att konservera och plocka fram senare. Hur kul är det?

Slut(s)körd

Oljan behagade aldrig att torka förra helgen, så arbetet med orangeriet har mer eller mindre stått still. Jag fick istället ägna mig lite åt att skörda tomater och paprika. Jag tog med en låda upp till växthuset och fyllde den till bredden med mogna frukter.

Resterande plockade jag idag och hade fyllt tre kassar om jag inte gett bort lite till en av grannarna. I söndags sotade jag ett tjugotal paprikor som sedan kallröktes och torkades. Idag malde jag ner allt till pulver. Det blir en bra krydda till mustiga grytor.

Imorgon ska jag försöka börja resa stommen till orangeriet, men allt hänger på hur vädret utveckals, och hur mycket tid jag får över efter att jag tagit hand om resten av alla paprikor och tomater som fortfarande väntar på att tas om hand.

Skördedag

Det regnade kraftigt inatt! Jag hade täckt över den del av muren som tidigare urholkats av droppar från friggebodens tak, men det räckte tydligen inte med att täcka över med skyddspapp. Jag ville inte lägga dammplast över då det har en tendens att skada mer än den hjälper. Det räcker med en vindpust i kombination med dåligt förankrad plast för att det ska bli revor i det obrunna bruket.

Jag har hållit på hela dagen att skörda frukten av mitt nedlagda arbete så här långt. Det finns mycket kvar som får hänga kvar till nästa helg, och ännu mer är på väg. Paprikan har verkligen levererat detta år med stora fina exemplar. Ett tjugotal av dessa har jag sotat, skurit upp och satt i frysen för senare konsumtion. Några ska torks och förvällas för att sedan marineras i olja vitlök och örter. När det är gjort mixas allt ihop och fryses in i portionsförpakningar för att kunna plockas fram när man vill laga en mustig gryta. Den paprika som inte hinner mogna kommer jag att tärna upp och frysa in. Förra året testade jag att göra en sås, men det blev bara beskt.

Tomaterna har kommit på slutspurten och än kan jag nog lura ut en eller två skördar till. Det blev 6 kilo körsbärstomater och ca 20 kilo tomater som i huvudsak blir till sås. Just nu står en kastrull på spisen och småputtrar. Tre av de 6 kilo körsbärstomaterna torkar jag och gör samma sak med dem som paprikan.

Jag såg att det fanns gott om inläggningsgurka och slanggurka, men de hinner jag inte med idag. Istället lagar jag en Osso Buco på de oxlägg jag hittade billigt i affären igår. Selleri, lök, vitlök, morötter, tomater och kryddor plockar jag naturligtvis från egen trädgård.

Nedtrappning i arbetet

Nu hinner man inte med lika mycket på gården under veckorna som under semestern av förklarliga skäl. Tur är att växterna sköter sig själva. Cikorian har börjat blomma och solrosorna slår ut en efter en. När man kommer hem så hinner man inte plocka fram verktygen innan det är dags att göra kväll. Jag har dock tillsammans med min fru hunnit skördat och hängt upp all vitlök på torkning för att förhoppningsvis gå att fläta. Jag har precis avslutat arbetet med att klä in hela grunden till orangeriet med putsnät. Nu ligger nätet ganska spänt utan några bulor eller utstickande delar. Som det ser ut kommer jag kunna börja putsa allt imorgon och om allt flyter på så blir jag kanske snart klar och kan börja med snickeriet. Jag har lite planer på att göra takstolar och trästomme med slitsfogar istället för att använda spikplattor eftersom halva taket och hela träkonstruktionen kommer att vara synlig. Det kommer att ta lite längre tid, men har jag väntat i två år på byggstart, kan jag nog spendera några extra timmar på att få det bra också.

Verkstadsutveckling och grundarbete

Jag kunde konstatera att det var rätt beslut att täcka över stenläggningen med plast när jag kom tillbaka dagen efter för att slutföra arbetet. Det hade förmodligen regnat sönder med tanke på att det hade blivit en liten simbassäng där jag inte lagt stenar. Nu är hela golvet lagt och jag har fyllt upp till ungefär hälften av stenarnas höjd med cementblandning för att förhindra sättningar.

Mellan stenläggning och regn har jag spenderat lite tid nere i verkstan för att göra det så behagligt som möjligt när man vistas där. Bland annat tillverkade jag en liten rullvagn för den lilla bandsågen. Ibland vill man göra lite plats när man sågar, och ibland behöver man göra lite plats när man inte sågar, och då är det bra att kunna rulla sågen dit man vill ha den. Jag skapade en praktisk hållare för anhållet och ett hål till vinkelanhållet när man inte använder dem, på så sätt skapar jag förhoppningsvis ännu mer ordning och reda i verkstan.

Idag har jag fortsatt med grunden till orangeriet och kommit så långt att det börjar bli dags för putsning. Grunden har fått den höjd den ska ha och alla större håligheter är igenmurade. Om väder och tid tillåter, så kommer jag hinna klart med putsning i helgen.

Vi plockade lite paprika och tomat för att laga godsaker i köket. Det blev en hel del fyllda paprikor, och i skrivande stund står en stor kastrull med tomater på spisen för att bli sås, och resterande paprikor som inte gick åt, torkas för att bli till krydda och smakrik paprikapasta.

Stenar, fallfrukt, ketchup och gödsel

Jag hann lägga stenar fram till dörröppningen innan mina föräldrar kom på besök som passande nog tog med sig regnet. Jag kunde kombinera nöje med en god anledning att lägga stenarna åt sidan resten av dagen. Efter visiten gick jag upp i växthuset och stagade upp paprikaplantor så gott jag kunde. Frukten tynger ner grenarna så pass att de knäcks. Nu är det ingen katastrof, men grön paprika är inte min favoritgrönsak direkt. De tomater jag plockade häromdagen kommer att bli ketchup på tomater, selleri, lök vitlök, äppelcidervinäger, socker, salt och ”Liquid Smoke”. Om någon timme eller så ska den tappas upp på flaskor.

Jag tömde två kärror hästgödsel i sparrisrabatten och rensade trädgårdsdammen från alger som villigt följde med stallgrepen i stora slöjor. Jag försökte så gott det gick att sprida ut ett täcke av algerna ovanför allt gödsel. När allt bryts ner kommer det att ge bra med näring till sparrisen.

Grund, figursågsbord och chiligurka

D och jag har varit flitiga och fortsatt med grunden, men nu har den fått vila några dagar då annat kommit emellan. Det gör ingenting, då jag ligger något före min plan. Nästa steg är att lägga det värmeförberedda golvet med gatsten och mura upp grunden 40 centimeter innan jag kan börja med snickeriarbetet. På tal om snickeri så kom jag över en kvalitetsstinn tysk figursåg som behövde ett stabilt underlag.

Eftersom, jag ville ha rätt arbetshöjd så att sågämnet hamnar på 70 centimeters höjd, var det enda alternativet att tillverka ett eget bord med det material som fanns att tillgå. Med T-profiler och fyrkantsrör växte konstruktionen fram. Målet var att bordet skulle vara tungt, stabilt och flyttbart. Det blev riktigt bra och fint med den blåa färgen som delas med Apollon. Nu kan jag såga en önskvärd figur när andan faller på.

Jag har samlat in frön från gräslöken. Det kan alltid vara bra att ha om det skulle bli en vinter som tar kål på plantan i vinter. Lökfrön brukar inte hålla så länge så jag får väl sprida ut dem någonstans jag saknar gräslök om ordinarie planta överlever. Den första gurkskörden gav en hel del gurkor, om än lite sent på säsongen. Det kanske är bra om allt mognar och växer långsamt, nu när jag har fullt upp med annat än trädgårdsarbete och konservering.