Category Archives: Smarta lösningar

Cabel management

På listan idag fanns det lite smått och gott att beta av. Hönsen skulle ha halm, hö till hästarna skulle vägas upp för fyra dagar framåt och fler stockar skulle köras in i maskinhallen, så att sonen kan fortsätta kapa och klyva ved för egen räkning. Jag spenderade en stund på förmiddagen uppe i HQ för att prova några idéer, men jag fick liksom ingen ro med tanke på att jag fortfarande hade ett antal saker kvar på “måste-göra-kontot”.

Efter att ha klarat av lunchfordringen och rensat bort hyfsat mycket från listan kunde jag få lite ro och spendera tid uppe i HQ. Ett oscilloskop med fyra kanaler är guld värt när man ska följa vad som händer på flera ställen samtidigt i en analog krets. Det enda problemet är att det ganska snart blir trassligt och rörigt med mätprobar och sladdar. För att få lite mer ordning tillverkade jag en plint dit jag kan koppla mätsladdar till oscilloskopet och vidare mot kopplingsdäcket. Det blev bra mycket enklare och tydligare. Det är klart, signalvägarna påverkas visserligen av den extra längd, men det är ytterst marginellt så länge man inte håller på med högfrekventa signaler… och det gör ju inte jag.

Det blev betydligt mindre rörigt utanför kopplingsdäcket när jag fick undan kabelhärvan. Själva kopplingsplinten gjorde jag av ett träblock, en skruvplint och några kraftiga koppartrådar. Sedan tillverkade jag en kabel med med färger som matchar oscilloskopets färg på de olika kanalerna.

Efter att plinten var klar testade jag att lägga till en transistor som ska dämpa ljusstapeln i takt med att den växer i rören. På så sätt kan jag få en svag signal att börja visas tidigare och en stark signal att dämpas så att inte stapeln i röret går i taket. Jag kunde tydligt se hur den gula insignalens överdel visades i grönt för att sedan kunna lägga till underdelen och få en förstärkning som visades i blått. Den sista transistorn som sköter dämpningen kunde jag se som en lila linje på oscilloskopet. Den sista saken som jag behövde göra var att kalibrera rörens staplar så att de når lika högt genom att använda funktionsgeneratorn och skicka in en sinusvåg på 1,5 volt, och skruva på potentiometrarna tills båda staplarna nådde upp till första indikeringsstrecket. Nu kan jag löda ihop komponenterna på ett prototypkort som får bli den färdiga produkten. Eventuellt så etsar jag riktiga kort i framtiden, men just nu är jag ivrig på att få allt färdigt så att jag kan montera allt på mina högtalare i Nirvana.

Ordning i HQ och styrning med musik

Under veckan har jag när tid funnits ägnat mig åt att skapa förutsättningar att hålla lite ordning i HQ, även under pågående projekt. Jag har satt upp flera rör för att hålla ordning på mät- och strömmatningssladdar. Jag kommer nog behöva ännu fler när jag får hem funktionsgenerator och det fyrakanalsoscilloskop som jag ropat hem på nätauktion. Det oscilloskop som jag har idag fungerar visserligen, men saknar lite funktioner som skulle underlätta när jag håller på med bygge och mätning av ljudfilter, men även när jag håller på med digitala kretsar och undrar varför det inte fungerar, så underlättar det en. hel del med att kunna se hela bilden framför sig. När jag är klar med Nixie Dynamis och fått det nya oscilloskopet ska jag ta tag i Kronos – min elektronrörsklocka där jag i princip är blind för att jag inte kan se vilka signaler som går fram till de olika IC-kretsarna. Funktionsgeneratorn kommer också att kunna hjälpa till med att se hur filter fungerar och underlätta när jag exempelvis ska kalibrera vridpotentiometrarna i Nixie-Dynamis så att alla rören reagerar likadant på en given insignal.

För att göra det lite enklare att hålla reda på verktygen och de komponenter man använder i ett projekt tillverkade jag två brickor som jag blir givna platser att lägga ifrån sig det man inte har i handen. Nu behöver jag bara få in i ryggmärgen att jag ska lägga dem just där när de inte är i handen. Det går hyfsat bra. Det tar några sekunder att rafsa ihop verktyg som ligger utanför brickan, och faktum är att jag inte behövt leta efter verktygen en enda gång sedan brickorna introducerades. Komponenterna som är i arbete har än så länge inte behövt hamna utanför den avsedda brickan för sådant som man inte vill lägga tillbaka i rätt sortimentask.

I veckan fick jag ploga en gång och ta in hö och halm. Jag tor att det tog närmare två och en halv timme att bli klar. Det känns ju ganska otacksamt när det smälter bort i rasande takt. Det är inte riktigt samma tankar som far genom huvudet när man måste baka nytt rostbröd. Det är ändå ett kvitto på att det man gör gillas.

Idag har det varit lite blandad kompott av saker som måste göras, men det har funnits en hel del tid över som har kunnat spenderas uppe i HQ och i verkstan. Eftersom både minnet och synen är vad den är så tänkte jag att jag skulle tillverka en mätstation för komponenter. Problemet är alltid att man inte kan hålla i komponenternas ben samtidigt som man mäter om man ska få rättvisande värden. Eftersom jag nu har en bricka för komponenter i användning tillverkade jag en liten hållare till brickan där jag kan sticka in den ena mätproben i en guldpläterad kontakt som är förbunden med en krokodilklämma som kan hålla i det jag vill mäta. Nu kan jag till och med ha en hand fri att klia mig på huvudet med under tiden som jag mäter.

Med alla förbättringar uppe i HQ fick jag lite medvind i det fortsatta arbetet med att få Nixie-Dynamis att ta ett kliv framåt. Nu har jag äntligen lyckats med analog elektronik få en ljudsignal att styra elektronrören så att de pulserar i takt med musiken! Nästa steg är att hitta eventuella förbättringar och rita ett elschema innan jag kan börja fundera på att etsa kretskort.

Helping hands

Förutom att det kan vara otroligt vackert med snö och kyla, så ställer det mest till besvär. Allt blir lite jobbigare än vanligt oavsett vad man ska göra. Jag är i alla fall tacksam över att det inte kommit någon mer snö sedan förra plogningen.

Om det inte är dörrar som inte går att öppna så är det dörrar som inte går att stänga ordentligt! När jag skulle ut i orangeriet för att ge lite vatten åt några behövande chiliplantor så fick jag bryta upp dörren på grund av is som hade kittat fast dörren i karmen. I Ankeborg var det omvänt. -Där gick inte dörren att stänga. Det berodde på att dörren svällt, eller att karmen krympt. Det är inte speciellt rogivande att hålla på med snickeri i blygsam temperatur. Efter lite kämpande så gick dörren till Ankeborg att stänga igen.

Efter att jag gjort allt nödvändigt och tyckt synd om mig själv ett tag så gick jag in i verkstan för att tillverka ett hjälpmedel som jag jag ska använda när jag löder och mäter spänning och ström på kretskort uppe i HQ. Jag har ett litet tanigt stativ för ändamålet, men jag använder det aldrig eftersom det är så flimsigt och lätt. Nu tog jag och sågade till ett rejält metallblock som jag sedan borrade hål i på strategiska platser och gängade så att jag kunde skruva fast ordentliga klämmor som håller grejerna på plats när man löder eller mäter spänning på kretskort.

Som att det inte är nog med att dörrar inte går att stänga, så slocknade ljuset i HQ precis när jag skulle börja städa och skapa lite ordning. Spottarna i taket är till råga på allt seriekopplade, så om en lampa slocknar så slocknar alla! Det tog ett litet tag att komma på hur jag skulle göra för att felsöka. Med en tråd som jag kunde koppla förbi varje lampa individuellt hittade jag till slut den trasiga lampan. Som tur var hade jag en i reserv. Nu måste jag införskaffa en ny lampa i reserv så att jag har till nästa gång det blir svart i HQ.

Jag stör mig på kablar från instrument som ligger i en trasslig hög bredvid instrumenten. För att råda bot på det tog jag avloppsrör som jag kapade och skruvade fast under hyllorna på strategiska platser så att jag kan trotta in kabelhärvan där när jag inte använder instrumentet.

Spanska ryttare

Så var det dags igen! Nu var det den andra hästen som gnagt sig igenom foderstationen. Tur att de inte är rymningsbenägna. Jag vet inte om det var igår kväll eller på morgonen det skedde eftersom jag upptäckte det lagom till lunchfodringen. Eftersom det var ljust ute och relativt uthärdlig väderlek bytte jag ut två spjälor. – Den som jag lagade i förrgår, men som hade blivit tuggad på igen, och den som senast utsatts för sabotage. Som tur var gick det ganska snabbt att få bort de franska träskruvarna och sätta upp de nya stolparna.

För att kanske få hästarna att intressera sig för något annat att tugga på när begäret infaller så tillverkade jag några “spanska ryttare” av överblivna stolpar. Jag tänker mig att formen ska göra att de inte trampas ner, samtidigt som de kan bearbeta från olika vinklar. Vi får se om det fungerar i längden, eller om de vill ha något mer stationärt att tugga på. Om det beror på tristess eller någon ämnesbrist är oklart. Båda hästar var i alla fall framme och tog några tuggor av skapelserna. Man kan säga att de fattade galoppen!

När det kommer så pass mycket snö som det har gjort lägger sig snön som ett täcke på nättaken inne hos fjäderfänas gårdar, och skakar man inte av snön i tid så hinner det smälta fast och skapar ännu mer problem. Varken nättak eller övrig konstruktion orkar till slut hålla emot för tyngden. Till min lycka hittade jag ett redskap igår som jag hade glömt bort att jag tillverkat. Skonsamt för nätet och relativt lätt att hantera trots sin längd som borgar för att operatören ska klara sig undan den värsta snön.

Precis som igår hade jag inte skrivit upp någonting på min lista för att ta det lite lugnt. Såhär i efterhand när jag fyllt på med allt jag faktiskt gjort, – som bakning, fodring, diskmaskinerna, maten, skottning, in med ved, uppvägning av hönät, fodring ut med sopor, vattning i orangeriet, matplanering och dammsugning, så kan jag konstatera att det inte funkar så bra att inte skriva listor ur det hänseendet. Imorgon väntar ännu ett oskrivet blad.

Sticklingar och hästhållning

Trots att solen går ner tidigt så tenderar dagarna ändå att bli långa när man tvingas upp vid 7 på morgonen och inte har vett att gå och lägga sig igen efter att man tagit ut hästarna. Mineraler och annat godis som blöts upp och ges till hästarna morgon och kväll behöver emellanåt förberedas enligt ett givet recept. Det är betfor, kli, salt och lite andra mineraler som ska blandas ihop. Nu är det förberett för två veckor framåt.

Efter hästeriet tog jag mig i kragen och tog ner gardinerna i pergolan. Jag passade på att tömma ut gamla krukor i komposten och tog in diverse saker som jag inte riktigt prioriterat att utföra i år. Dammpumpen och filtret från dammen tog jag upp och tvättade rent. Filtret innehåller en hel del organiskt material som blir bra gödning till chiliplantorna. Det blev två kannor med det bruna guldet att ta tillvara på. När jag ändå var uppe och rörde mig i trädgården passade jag på att ta lite sticklingar av lavendeln. Vi får se hur de rotar sig inne i orangeriet. Någon av de 54 ska väl klara sig.

Först hade jag tänkt köra de gamla IBC-tankarna till tippen, men kom på andra tankar och använder dem som förvaringsutrymme till balplasten som oftast ligger i en oformlig hög fram till en av två återvinningsdagar per år då man får lämna in plasten. Man får inte slänga det på tippen av någon anledning. Den andra halvan som blivit över när jag gjorde ankdammen passade bra att samla upp sådant hö som inte går att använda till hästarna, men väl fungerar som kompostmaterial. Även detta brukar annars ligga i en hög som breder ut sig i maskinhallen. Nu kan jag köra upp den med pallgaffeln när den är full och sedan lyfta bort ramen och plastkanterna för att bekvämt kunna mata komposten.

På eftermiddagen tog jag hand om den andra hagen. Det hann bli mörkt innan jag hann klart så det blev inte så många fler bilder som kunde visa hur det blev i slutänden. Det är i alla fall skönt att ha det gjort, även om jag kommer behöva komplettera med mer matta mellan foderstation och grinden.

Gjutning och ogräsbekämpning

Solen får allt svårare att lösa upp morgondimman. Det är lite kyligt, men med långkalsonger och underställ är det rätt skönt att vara ute.

Redan vid tiotiden var jag klar med gjutningsarbetet och fortsatte med att sätta upp isolatorer i skogshagen. Det arbetet har gått lite i stå de senaste veckorna, men nu tänkte jag bli klar under veckan. Isolatorerna räckte till en isolator per stolpe, så jag behöver fixa fler innan jag kan fortsätta. Jag byggde om min mätpinne så att den även kan användas som jigg när man ska göra tafsar till trådspännarna.

Eftersom jag inte kunde fortsätta och göra klart hagen rensade jag bort lite ogräs som börjat ta över i longervolten. Det går ganska snabbt att räfsa upp ogräset med Grävis och ogräsräfsan. Det är dock värre att ta hand om allt ogräs. Eftersom sanden är ganska fuktig måste man skaka alla tuvor så att man får någon sand kvar på banan. Jag trodde att jag skulle klara av det med en fintandad grep, men jag fick använda händerna till att skaka varje tuva ren från sand. Det var så mycket ogräs så att första skopan lyckades jag fylla redan innan jag kom in på banan. Efter tre hela skopor och några timmar senare fick det räcka med min insats.

Nu börjar banan se riktigt städad ut, men det kommer bli ännu bättre när staketet är helt klart. Då kommer man tydligare se gränserna, och det blir lättare att hålla ogräs och gräs i schack. Det saknas lite banmarkeringar, och vissa skulle kunna göras snyggare, men det behöver inte ske i år.

Nu ska jag torka lite paprika och padrones så att jag har lite krydda till höstens och vinterns grytor.

Repeterbarhet

När det kommer till att sätta upp tråd på ett staket handlar det mycket om att trådar ska vara parallella och avslutningar ska vara enhetliga. Jag försöker alltid att få trådspännarna att hamna i en lodrät linje. Därför har jag tidigare försökt så gott jag kan mätt och tvinnat tråden när jag varit ute vid staketet – vilket tar tid, och inte alltid blir så snyggt. Nu tillverkade jag istället en jigg så att jag snabbt kunde göra ett antal mer eller mindre identiska tafsar till lika många trådspännare. För att slippa mäta med tumstock tillverkade jag en mätsticka som indikerar var de två isolatorerna under den övre ska hamna. En mätstav som mäter 130 cm indikerar var den övre isolatorn ska skruvas fast. En ögla och ett snäppfäste i fjädrande metallband höll mätstickan på plats på själva staven. För att slippa frustration över att man inte hittar staven eller stickan målade jag dem i färger som kontrasterar mot varandra och är lätta att se när de ligger på marken. Man ska inte slaviskt följa höjden på 130 cm på varje stolpe så att det följer terrängen. Då kommer det att se tokigt ut. Man får istället försöka hitta naturliga punkter i terrängen som man utgår ifrån och drar sedan ett snöre som bildar en rak linje mellan de valda punkterna. Ögonmåttet får avgöra hur man vill ha det. När de övre isolatorerna var på plats kunde jag hänga mätstickan på den och se precis var jag skulle skruva i de andra två.

Nu är den första av 6 sträckningar klara. Jag hade hunnit längre – eller kanske inte, om jag inte hade lagt ner tid på att göra mallar, mätstickor och jiggar. Helt klart är i alla fall att imorgon kommer allt att gå mycket fortare, nu när jag vet hur man gör.

Allt förberett för isolatorer

Igår blev det lite av varje. Jag hann med att göra två saker som kommer underlätta tillvaron framöver. Det ena var att göra en hållare, eller ett koger för trimmertråd och det andra kommer jag till lite längre fram i texten. Eftersom trimmertråden naturligt försöker hålla sig böjd och samtidig är rätt taggig kom jag på att jag kunde ta ett rör som jag tejpade fast på röjsågen där den minst är i vägen. Tidigare har jag haft trimmertråden i ena benfickan, men där har den inte alltid behagat att finna sig till ro. Alltid har det varit någon tråd som jobbat sig ut i det fria. Ibland hittar man gamla trådar som ligger där man gått och trimmat. Trådarna höll sig kvar i kogret hela turen, även när det blev lite glesare vartefter att jag behövde byta till ny tråd på trimmern. En riktigt lyckad lösning. Nu har jag röjt allt gräs längs staketet på ängshagarna, så nästa steg är att skruva upp isolatorer. för att slutligen kunna spänna upp tråden.

Den andra saken som jag gjorde för att underlätta tillvaron var en centretingsguide för svarvämnen. Det är alltid ett himla meck med att få svarvämnet centrerat så att det inte vobblar när man ska svarva. Det kan gå åtskilliga minuter till att mäta med mätklocka och knacka änet centrerat innan man kan börja svarva. Nu tar det under en minut innan man kan byta till rätt verktyg och börja svarva.

Jag kan konstatera att mer och mer kan plockas från trädgården in i köket. Basilikan växer och måste toppas lite då och då. Det blir till pesto med lite nötter vitlök och olivolja. Tortellini har blivit en ny favorit istället för potatis eller ris som tillbehör till kyckling eller kött. Gurka gallrar jag var och varannan dag. Vissa hamnar i en sallad och andra i salt och ättikslag. Rädisorna är saftiga och goda. Jordgubbarna börjar så snart mogna, även om de än så länge är få till antalet. Den första paprikan har mognat och hamnade genast i en sallad med ruccola och vad trädgården hade att erbjuda.

Sparrisen som inte tagit sig så bra som väntat, har äntligen börjat växa till sig. Nu vågar jag inte skörda någonting då jag fått höra att man ska låta sparrisen få återhämta sig från midsommar och framåt. Vissa plantor behövde lite stöd, så jag tog lite kraftigare metalltråd som jag böjde till stöd så att vinden inte knäcker, eller välter plantorna.

Som avslutning på dagens verkstadsbesök gick jag igenom alla borrstål och slipade de som hade blivit slöa. Om det blir en “skäggkant” på kratern biter inte borrstålet ordentligt och då måste man slipa. På bilden ovan kan man tydligt se skillnaden mellan den högra nedre kratern och den under det slipade borrstålet.

Semester

I måndags grävde jag ner matarkablar där det behövdes vid ängshagarna. Jag hade inte behövt säkert inte behövt kompaktera med markvibratorn men nu ligger i alla fall kabeln på plats, och allt är förberett för att skruva upp isolatorer och koppla in elen. Det känns som att en milstolpe har tillryggalagts.

I tisdags kom en rulle med trimmertråd jag beställt, då den gamla tagit slut. Det är alltid ett jälja meck med att kapa till tråd i rätt längd, och nu gjorde jag slag i saken och tillverkade en “trimmertråds-dispenser” så att jag kan få exakt rätt längs på varje tråd jag kapar.

I onsdags ringde grannen som skulle ta in hö, men hade fått problem då balbanan hade havererat. En axel till ett av kugghjulen hade gått av. Lösningen blev att under tiden som balbanan reparerades så förvarades höbalarna inne i maskinhallen. Naturligtvis spenderade vi åtskilliga timmar inpå natten med att svarva en ny axel för att få fart på balbanan igen. Nästa dag som jag kom hem var hörbalarna borttransporterade från maskinhallen – en lyckad insats med andra ord.

I dagarna tre efter att jag hjälpt min kära granne med att laga axeln till balbanan har jag spenderat tid åt att sortera svarvstål och vändskär. Det hade varit så mycket enklare om jag inte hade behövt leta efter allt som behövdes för att utföra ett relativt enkelt svarvuppdrag. Jag har inte bara byggt lådfack och sorterat – En hel del tid har gått åt till att förbättra logistiken runt svarven. Jag byggde en hylla ovanför svarven så att det känns mer naturligt att lägga saker där än att lägga dem på bordet bland alla svarvspån som tenderar att gömma det man behöver. Vi får se om min insats kommer bibehålla ordningen, eller om ytterligare insatser krävs. Jag har inte bara mitt eget ordningssinne att ta hänsyn till. Jag har ju även en sons ordningssinne att bemästra.

Intensiv vecka

I en veckas tid har jag tänkt att jag ska hinna med att skriva lite i bloggen på kvällen, men antingen har det inte funnits tid, eller så har jag inte kunnat dra mig undan för en stunds skrivande. Om jag inte skulle ha en almanacka, så skulle jag kunna mäta tiden i hur mycket paprikorna växer. Tomatplantorna band jag upp i måndags. Den här gången använde jag sisalsnöre istället för jute, då det är starkare. Jag var lite orolig att snöret som är ganska styvt skulle vara svårt att hantera, men det visade sig tvärt om. Det var mycket enklare att vira snöret runt tomatplantorna än jag hade väntat mig, och knutarna är både lätta att låsa och öppna.

Jag har försökt att trimma lite gräs och rensa i trädgården varje dag för att hinna få fint till hästhelgen som precis är avslutad. Jag vill inte i onödan köra med trimmern när tränare och ryttare ropar och lyssnar på varandra. Gropen blev jag i och för sig klar med igår, men jag passade på när alla satt och åt lunch.

Jag byggde avtagbara sidor på fyrhjulingssläpet för att få plats med mer växtmaterial utan att det behöver ramla av när man sladdar i kurvorna.

I onsdags hade en gran ramlat mellan hagarna, och jag kom hem ganska sent på kvällen så det fick vänta till morgonen efter. Jag var tvungen att laga staketet på fem ställen, vilket innebär 10 lagningar. Jag börjar få in snitsen, och hittills har ingen skarv gått sönder eller slutat leda ström.

På kvällen tog jag mig tid att bygga ett litet insektshotell med utsikt över ridbanan. Eftersom rödfärgen var slut använde jag olja istället. Visserligen är allt redan impregnerat, men de får en liten annan lyster som tilltalar ögat, och förhoppningsvis insekterna.

På fredagen gick all tid åt till att städa inne i huset. Det var både ångtvättning och dammsugning. Köket tar alltid lite längre tid än man skulle önska. Alla skåpluckor i högblank svart ska ångas av och sedan torkas med duk för att få bort fettfläckar och göra allt spegelblankt. Det är ändå skönt när man är klar och kan börja skita ner igen.

Lördagen gick åt till att rensa ännu mer ogräs och middagslagning. Det var ganska blåsigt, och det kändes med som oktober än juni. Vändningen kom idag då jag kunde börja morgonen med att gå runt och njuta lite av trädgården. Svag vind, sol och värme avnjöts i kryddträdgården med en kopp espresso samtidigt som jag planerade resten av dagen.

Efter att ha skrotat runt och gjort lite av varje under dagen rensade jag även RC-banan från ogräs och körde någon halvtimme. Jag behövde gå och vända bilen någon enstaka gång och det kändes som att jag körde senast igår. Efter bilkörandet började hästmänniskorna droppa av en och en, och jag kunde ta itu med hinderskjulet där ena väggen har börjat bågna på grund av den höga belastningen av alla bommar. Först var jag tvungen att höja upp den nedre regeln och sätta stöd under, sedan satte jag ett stag mellan den övre regeln och en av takbjälkarna. Jag tog “trädfällarstången” till hjälp för att räta upp väggen. Nu blev det lite bättre. Inte helt perfekt, men det bör i alla fall inte bli värre.

Varje gång min fru stannar utanför huset med Tuk-Tuken blir gropen vid framhjulet bara större och större. Dels bromsar man, men sedan vrids styret för att lättare sitta av. Jag hoppas på att råda bot på det med en trädgårdsplatta under. Nu gäller det bara att träffa rätt.