Idag sken solen igen efter att det snöade igår. Dessvärre var det ganska blåsigt och den halva minusgraden kändes som minus tre. Jag masade mig ut i växthuset för att titta till mina lavendelsticklingar. De flesta ser ut att ha klarat sig inpackade i halm. Eftersom det kändes som riktig vår inne i växthuset förberedde jag jordbäddarna med aska och äggskal. Jag kommer att vända ner lite annat organiskt material senare i vår när jag får plats ordentligt att arbeta. Just nu står det en massa stolar och bord som man hela tiden får flytta på när man ska komma åt. Jag passade på att plantera lite potatis som förhoppningsvis kan ge lite skörd till midsommar. Jag satte ner knölarna i individuella krukor och lade halm runt krukorna och snö ovanpå som ger lite fukt när den börjar smälta.
Eftermiddagen har jag ägnat åt att lägga nytt golv i hö-hörnan där de lösa skivorna som vilat på pallar hade gjort sitt under de tio år som de varit i bruk. Det började bli lite farligt att röra sig, och risken var överhängande att man skulle snava. Efter att jag avlägsnat skivorna och pallarna började arbetet med att schakta bort allt gammalt hö som letat sig ner genom springorna. Grävis var det självklara valet för den uppgiften. Lastman fick köra tre vändor upp till komposthögen och hämta nya pallar som underlag till brädgolvet. Nu håller det förhoppningsvis i minst femton-tjugo år till.
Idag satt jag länge och väl innan jag gick ut i gråvädret. Det var till och med lite snö i luften när jag väl kom ut. Jag körde in en bal hö och tömde en kärra gödsel innan jag jämnade till marken runt betongtröskeln in i maskinhallen. Det har blivit lite ryckigt och skumpigt att köra in och ut med Grimar. Har man något på flaket och en lem öppen är risken överhängande att det trillar ut med en svordom som följd. När jag ändå hade tagit fram Grävis schaktade jag bort en snöhög som hamnat i vägen för uppfarten till växthuset när man ska besöka hönsen.
Rotsellerin hade jag planterat lite för grunt, så jag passade på att ge plantorna en större kruka i förebyggande syfte. När man planterar rotsellerin efter att den grott ska man fylla på med jord precis i förgreningen, annars hamnar roten för högt upp. Det är svårt att se när plantorna är små, men nu när de vuxit syns det tydligt.
Jag har länge gått och stört mig på att stolparna på ridbanans kortsida mot vägen lutar kraftigt utåt. För att råda bot på det får man först gräva ner en bit på stolpens sida, för att sedan dra i stolpen och kila med sten eller träkil på motsatt sida. Jag tror att man behöver göra detta flera gånger för att få det riktigt rakt. Nu ser det hyfsat ut, även om det fortfarande lutar. Nu får staketet sätta sig under några månader innan jag gör ytterligare justeringar.
Idag har jag spenderat större delen av dagen uppe i HQ för att fortsätta lösa de problem som uppstått. Rätt som det är ser jag hur det börjar ryka runt drönaren och jag har ganska svårt att lokalisera var elektronikdimman kommer ifrån. Det visar sig ganska snart att det är ena släppservot som packat ihop helt och hållet. Det var visserligen så att de från första början hade hamnat i skrotlådan där jag hittade dem. Antagligen har de haft lite tufft när de tjänade styrservo i RC-bilen. Efter mycket letande och mätande kunde jag konstatera att det var kontakten till signalkabeln för kameran som inte riktigt höll måttet. Nu har jag ersatt den trasiga kontakten och har åter fått bild. Nu återstår förhoppningsvis bara att byta ut det trasiga servot och sedan kanske jag kan göra det som är tänkt att göras med en drönare, nämligen flyga.
Grävis fick rycka ut idag för att få bort den hårdpackade snövall som bildats framför stallingången. När snön rasar ner för taket så brukar det vara plusgrader. Om man inte omedelbart kan vara framme och ploga bort vallen så blir det ganska snart väldigt hårt. Snön hade behagat rasa ner när jag inte hade tid att ta hand om problemet, så idag använde jag grävmaskinen till att schakta bort snövallen.
Under den gångna veckan har det mesta kretsat kring att jämna ut och snygga till marken framför ankhuset. Jag blev inte direkt förvånad över att den lilla kullen som jag skulle ta bort innehöll till 90 procent gatsten. Nu har jag några hundra till att stapla uppe vid gropen. Jag tror att jag körde upp närmare 7 lass med stenkuber innan jag kunde sätta igång med det jag egentligen tänkte göra. Efter tre dagar var allt plant och tillsnyggat. Idag kom den sista komponenten så att jag skulle kunna reparera Grävis, som har stått stilla i verkstan i väntan på lite kärlek. Den här gången kopplade jag in en manometer för att säkerställa rätt tryck i ledningarna. Jag ställde ner trycket något för att vara på den säkra sidan, och än så länge har jag kunnat gräva upp två rötter och plana ut lite mark utan problem. I helgen får vi se vad jag tar mig för. Det finns så mycket jag skulle kunna göra.
Idag har det varit en regnig dag så jag passade på att byta hydraulpump på Grävis. Allt gick jättesmidigt, och jag hade lyckats beställa helt rätt del som passade utan några modifieringar. När pumpen väl var på plats provkörde jag lite ute på planen och kunde göra piruetter på stället, vilket jag aldrig kunnat göra tidigare. Dock har den ju först efter ett tags användning tappat drivningen, så det var på sin plats att testa lite på riktigt. Det var fortfarande lite regn på väg mot uppehåll så varför inte göra lite nytta och jämna till vägen upp till växthuset. Det gick till och med att schakta med plogbladet, vilket jag haft problem med tidigare. Lyckan varade dock inte så länge. Helt plötsligt sa det pang och jag kunde se hur det sprutade delar bakom mina fötter. Drivningen slutade helt och hållet samtidigt som regnet tilltog. Där stod jag halvvägs upp mot växthuset med en klump på närmare 400kg som inte ville röra på sig. Tur i oturen så hade jag fått låna grannens bobcat för att jämna till ängen efter svinen samt flytta lite material utanför ankhuset upp till gropen. Med några slingor lyckades jag forsla tillbaka Grävis till verkstan och skruva isär kopplingen. Jodå – det var bara smulor kvar av den! Till råga på allt så hade axeln till pumpen gått sönder, så nu får jag beställa en ny pump och leta efter en ny koppling. Utöver att Grävis står i verkstan så har pelargonerna haft det lite tufft och får precis som jag börja om. Nåja, trots att jag för hand måste luckra upp den hårdtrampade jorden uppe i växthuset för att kunna plantera paprikan, och att jag inte som planerat kan göra en del andra grävarbeten i helgen, så finns det ändå vissa ljuspunkter. Tomatplantorna har piggnat till efter flytten, ännu fler tulpaner kikar upp genom jorden, trädgårdsdammen har fyllts på med regnvatten igen, samtliga sparrisplantor har klarat vintern, potatisen börjar skjuta upp blast genom den kompakta lerjorden och allt börjar att bli grönt igen.
Igår började jag lägga en slingrande gång av de tegelstenar jag hittade när jag röjde slånbär. Dagen blev lite uppstyckad när jag skulle ta instruktioner inför kommande vecka då jag är häst- och fågeldräng. Min fru ska åka till Norge för att titta på andras hästar. Vidare planerade vi hastigt att fira Valborg tillsammans med grannarna nere vid dammen. Det blev ingen brasa, men väl en liten eld nere i gropen som bränsle till Muurikkan.
Idag började jag med att byta ut vidjor till de ställningar som jag har till bönorna. En ny ställning till ärtorna byggdes i en av odlingslådorna. Jag satte bönor och ärtor. Bönorna hade jag samlat in förra året, så vi får se om de kommer upp. Den yta som var kvar i odlingslådorna där jag satte brytbönorna sådde jag vintermorot. När jag var klar i gropen gick jag en “snabbis” upp till Pelargonrummet för att kontrollera att alla plantor hade det bra. Sedan fortsatte jag med gången och placerade fjärilsbadet som en avslutning när stenarna tog slut. Jag har flyttat en hel del jord från högen på gräsmattan, men jag kom på att jag skulle göra en liten avgränsning mellan den “fetare” och magrare jorden. Inspirerad av vad man allt som ofta ser utefter vägarna där man burar in stenar för att bilda murar, påbörjade jag en egen lite mindre mur av de tegelpannor som gömt sig i högarna och de olika nät som blivit över vid diverse andra projekt. När jag får på “locket” kommer det nog att se prydligt ut. Vi får se!
Denna vecka har varit intensiv med en effektiv helg som avslut. På måndagen tog jag mig tid att serva Grävis med ny hydraulolja och infettning av alla leder. Det kändes som att det blev en helt ny maskin som inte tvekade att göra piruetter. Jag har länge känt att med ökad temperatur på oljan så har verknigsgraden sjunkit, framför allt på drivningen av banden. Efter att i veckan ha kört lite, kan jag konstatera att det blivit bättre, men inte fullt så bra som jag hade hoppats på.
På tisdagen började jag att förbereda odlingsterrassen för att kunna sätta lökar och fortsatte i hela tre kvällar med denna aktivitet. Jag försökte vara snart och gjorde en piggbräda som skulle göra hål i jorden på rätt djup, men det är lite för mycket sten i jorden för att det ska vara enkelt. Prädan fick istället fungera som avståndsmall i de fåror jag gjorde med spaden på känn istället.
Jag fick avbryta mitt arbete när kalkonerna skulle flyttas ner i stallet och behövde värmelampor in i buren som ursprungligen var gjord för höns och hade heltäckande plåttak. Jag bytte ut en del av taket mot putsnät för att kunna placera värmelamporna ovanpå.
I lördags började jag att luckra upp jorden uppe vid odlingsplatån för att börja sätta potatis, men konstaterade att min uppmärksamhet behövdes mer uppe i Pelargonrummet där paprikan behövdes planteras om, tomaterna behövde individuella krukor och pelargonerna behövde toppas. Jag fick i alla fall ner mandelpotatisen i jorden, eller ska jag säga den hårda leran. Nästa vecka behöver jag plantera om basilikan, koriandern och sallaten som börjar får trångt. Jag “knyckte” några basilikablad i veckan för att ha på pizzan.
Hönsen uppe i växthuset trivs inte riktigt i samma temperatur som paprika, så vi fick sätta upp nätdörrar i båda änder av växthuset för att få ökad genomströmning av luften. Jag fortsatte sedan med att koppla in vattenpumpar och fylla på trädgårdsdammen med vatten från den stora dammen och avslutade dagen med att tillsammans med min fru frysa in förra helgens slaktade ankor. En sparade vi och gjorde middag på den till oss, svärfar och svärdottern som kom på besök.
Idag fortsatte jag med att färdigställa potatislandet uppe på odlingsplatån och satte två kilo Connect och tre kilo Octa. Connect passar till mos och Octa är en fast potatis som förmodligen hamnar i en potatissallad.
Det händer en hel del i marken just nu. Sparrisen har äntligen börjat titta upp! Om än bara en än så länge, men det inger ju hopp om att förra årets möda har gett resultat. Ogräs bekämpas så fort jag hinner med och diverse vårblommor har börjat titta upp. Vitlöksskörden kommer bli stor som det ser ut, och morötterna är sådda nere i gropen. Jag hann med som sista aktivitet att städa ut och sopa rent verkstan hjälpligt efter månader av oordning och nedskräpning.
Igår var det ankslakt och det blev inte så mycket tid till att skriva i bloggen efter att jag kämpat uppe på odlingsplatån. Grävis och jag fick kämpa med att gräva bort stenar och rötter. Vissa stenar var så stora att jag fick rulla upp stenarna bit för bit samtidigt som jag pallade upp med hanterbara stenar så att de inte skulle rulla tillbaka när jag tog ett nytt tag med skopan. Hela arbetet gjorde jag på känn utan hjälp av vare sig laser eller GPS. Jag tror inte att potatisen eller morötterna bryr sig ifall odlingslotten blir helt plan och vågrät.
Det blev tillräckligt med sten för att stödja upp jordkanterna och avgränsa odlingen från övrig vegetation i sluttningen. Nu återstår det att luckra upp jorden där jag ska så morötter och sätta potatisen. Det tänkte jag göra i veckan om väder och tid tillåter.
All mark som man bearbetar döljer diverse skräp och skrot. Lite lättbetong, några tillplattade plaströr och järnskrot kom fram när jag grävde. När jag ändå hade fyrhjulingen framme åkte jag bort och hämtade allt bråte som jag hittade när slånbärsbuskarna avlägsnades.
Nu är det i alla fall vår! Gässen badar i dammen, vårlökarna kämpar och frösådden är på frammarsch! ÄNTLIGEN!
Idag kom D förbi och hjälpte till med att jämna till bakom maskinhallen som utlovat. Dessvärre körde han sönder brunnslocket som egentligen skulle ha gjutits in, men som av någon anledning inte blev det. Vidare så kördes svinstaketet sönder en andra gång när den stora stenen som låg vägen för att kunna göra en väg till den tänkta odlingslotten uppe på kullen till vänster om vedlagret skulle avlägsnas.
Jag har inte kört dumper sedan jag var 9 år, så det kändes lite ringrostigt. Nu var det ingen jättestor dumper, men den klarade att förflytta ett antal större stenar från ängen till gräsmattan. D och jag stod där och värkte fram var de skulle ligga för att skapa balans och harmoni. Det var för mörkt för att ta några flygbilder, så jag får ge mig till tåls. Från marknivå ser det i alla fall bra ut när man står mitt inne i formationen. Med tanke på vilka problem vi hade att flytta runt de ärtstora stenarna i förhållande till Stonehenge så kan man inte annat än förundras över forntidens teknik.
Imorgon ska jag försöka hinna med att gräva lite rabatter och kanske fylla på med lite jord så att vi eventuellt kan få ner några lökar. Om jag kan få låna en mindre hjullastare av grannen så kanske det kan gå lite snabbare.
Nu när dagarnas ljusa timmar förskjutits till det sämre för den som gillar att arbeta utomhus på eftermiddagen, hinner man inte med så mycket om man sätter spadan i backen klockan tre. Förmiddagen gick åt till att flyga drönare på hemligt uppdrag åt svärfar och sedan ägnade jag mig allt för mycket åt att försöka få liv i fyrhjulingen utan framgång. Startmotorn behöver bytas ut och det hjälper dessvärre inte att vare sig byta eller modifiera kolborstarna för att få liv i den igen. Allt blir så mycket mer besvärligt både för min fru som ska bära vatten och för mig som behöver flytta material och verktyg till olika ställen på gården.
Nu har jag börjat göra iordning foderstationerna till hästarna så att man slipper gå in i de leriga hagarna för att hänga upp hönät och fylla på med vatten i hinkarna. Nu ska man kunna göra det från den “torra” sidan av staketet. För en gångs skull var det enkelt att borra de två stycken meterdjupa hålen med Borris. Inga stenar i vägen och relativt mjukt material gjorde att jag på knappt en timme kunde förbereda för gjutningsarbetet. Den sista stolpen kunde lodas in och gjutas innan mörkret hade tvingat oss att använda pannlampor.
