Category Archives: Grävarbete

Markarbete på andra sidan klart

Jag kom dessvärre igång ganska sent idag och nästan hela förmiddagen gick åt till att bestämma altanens utformning. Det är klart att vi hade ett hum om hur det skulle se ut, men inte bestämt oss för exakta vinklar. Eftersom det blev något större än vad jag först föreställt mig var jag tvungen att tänka om lite beträffande underlaget. Även på den här sidan var marken fylld med sten och sand precis som andra sidan växthuset, och borra 7 stycken hål med oviss utgång fick mig att tänka om.

Istället för att borra och gjuta plintar valde jag att schakta bort det översta jordlagret för att komma ner till mer stenigt och sandigt underlag för att sedan fylla igen med 0-32. Det blev hyfsat plant. Nu behöver jag ändå gräva ner stöden så det spelar ingen större roll hur plant underlaget är, men det underlättar med ett jämnt underlag som referensplan när man börjar gräva.

Det tog närmare 3 timmar att väga in alla plattor och stenar. Efter att ha provat lägga ut två reglar kan jag konstatera att mina eventuella mätfel försvinner i jämförelse med hur ojämna reglarna är. I slutänden kommer det inte märkas, och huvudsaken är att stöden inte sätter sig. Efter att ha gått över med markvibrator 5 vändor så är jag ganska säker på att stöden kommer att vila tryggt på sina platser.

Imorgon har det utlovats lätt regn varvat med regn hela dagen, så vi får se om jag kan peppa mig själv att färdigställa det andra bjälklaget. Då kommer min tidsplanering att hålla med någon dags marginal.

Fundament

Idag har jag druckit 5 liter bubbelvatten för att inte torka ut. Man får ta det lite lugnt när det är närmare 30 grader varmt i skuggan samtidigt som man vistas i gassande sol. Även om det mest är maskinerna som får jobba så tar värmen hårt på krafterna. Jag började dock dagen med att göra lite underhåll på jordborren. Fler sprintar som gärna går av när man stöter på sten tillverkade jag av några avsågade bultar som jag sedan svarvade ner skallarna på så att de kan rotera fritt. Varje sprint kan gå av tre gånger innan man måste byta helt. Skären fick också en slipning så att de biter i torr lerjord. Annars får man hela tiden luckra upp med spett. Jag tror att jag borrade i de flesta baterial. Sten, sand jord, lera, grus och lättbetong. VI får se hur bärigheten blir. Det är nämligen lite sättningar i marken. Förhoppningsvis går det bra även denna gång.

Det brukar underlätta om man vattnar lite i hålet för att få upp materialet med borren. Min maskin är inte så snabb så att den hinner transportera upp materialet. Man får stundtals använda händerna för att få bort “borrkaxet” från hålet.

Efter att alla 10 hål var borrade kunde jag väga in vilken nivå som balkskorna skulle ligga på. Först använde jag laser för att placera ut pinnar och snören. Det behöver inte vara exakt, men det är viktigt att skorna hamnar inom några centimeters marginal. Jag hoppas att jag tänkt och räknat rätt. Att blanda betong är både enkelt och jobbigt. Jag brukar ta 25 rågade spadar till en säck cement. Först blandar jag torrt för att det är lättare, och sedan pytsar jag på med vatten, blandar, på med mer vatten, och blandar tills jag får rätt konsistens. Imorgon blir en ganska lugn dag. Eventuellt åker jag och införskaffar virke, men det kommer inte bli så mycket mer. Jag ligger ändå bra till tidsmässigt. Från första spadtaget har det hittills bara gått ett dygn och jag har räknat med att det ska ta en vecka att färdigställa.

Spetskompetens

Igår kunde jag gjuta fast den tidigare avgnagda stolpen som om den hade varit hel fungerat utmärkt som öppning mellan de två skogshagarna. Mycket mer blev nog inte gjort om man ska se till hemarbetsrelaterade göromål. För första gången testade vi att köra RC-bil i mörker med belysning uppe vid banan. En och annan sträcka skulle må bra av lite mer ljus, men ingenting som är speciellt störande. Det var fortfarande 18 grader i luften och vindstilla. Dammet blev extra tydligt i släpljuset och när vi var klara var det nästan läge för andningsskydd., Det var hur som helst riktigt roligt – värt mödan i höstas att placerade alla lumen på rätt ställen.

Idag byggde jag färdigt öppningen mellan skogshagarna. Det är mer jobb än vad man först tror. Det är väl bara att dra om tråden? Nej – inte om det ska bli bra! Då tar den där 30-sekunderstanken närmare en dags arbete. Man måste nämligen passa på att laga det som tidens och hästarnas tänder nöter ner. Det är inte svårt att förstå att staketstolpar är sneda och att trådar hänger löst när man passerar gårdar där annat prioriteras. Hur ska en vanlig människa kunna hinna med allt underhåll?

Idag började jag arbetet med att förbereda grundarbetet för trädäcket som ska göra så att man kan gå i strumplästen till orangeriet. Det kommer att bli en svängd altan för att bryta av mot allt annat som är fyrkantigt. Eftersom dörren till orangeriet ligger några centimeter lägre än växthusets trädäck måste jag schakta bort material så att jag får plats med bjälklaget.

Efter att först ha markerat ut var trädäcket ska vara kunde jag först med spade gräva längs den målade linjen för att sedan gå fram med Grävis. Bara någon decimeter ner i jordskorpan stötte jag på stenar, hårdpackad lera, lättbetongblock och diverse skrot som tidigare markägare funnit lämpligt att deponera. Jag behöver enligt beräkningar komma ner ca 25 centimeter under dörröppningen dör att kunna gjuta fundament för bärlinorna. Jag kom så långt jag hade tänkt mig idag. Nu ligger jag minst 25 cm på alla ställen där jag kommit åt med grävmaskinen. Imorgon går jag fram med spade och hacka för att få bort de sista knölarna. Marken behöver inte vara helt i nivå, men det underlättar när man ska börja gjuta och snickra om man slipper snava när man har fokus på laserpass och skruvdragare.

Ytterligare flyt och variation på banan

Utöver alla vanliga göromål har jag spenderat en betydande del av tidbanken åt att göra banan roligare samtidigt som jag har försökt skapa bättre flyt när man kör. Jag försöker i möjligaste mån bygga bort så många transportsträckor som möjligt och försöker bryta av med kuperad mark utan att man behöver sakta ner onödigt mycket där det är möjligt. Samtidigt vill jag inte att försämra sikten från förarpodiet. Det hela handlar mer om rytm och körupplevelse än att kunna varva banan på så kort tid som möjligt. Samtidigt ska det vara så säkert och olycksfritt som möjligt.

Idag byggde jag ett kombinationshopp efter Sonnenshein-kurvan som tidigare varit en transportsträcka och accelerationssträcka fram till skogspartiet. Nu får man mer aktivt försöka anpassa hastighet och teknik för att vara snabb.

Efter att ha provkört sträckan kan jag konstatera att allt fungerar som det ska. Nu har jag bara några få förbättringar kavar innan banans utformning är perfekt. Därefter vill jag försöka få till det där perfekta underlaget som inte kräver underhåll samtidigt som känns lagom “grussprutigt” när man kör.

Bland tistlar och ogräs

Efter ett par års negligering av baksidan på kullen vid Lilla Stonehenge och vi varit och fyllt hela bilen med växter och buskar som ska pryda den del av kullen som inte syns från vägen har jag rensat ogräs och bearbetat marken för att skapa de bästa förutsättningarna för ett lyckat resultat.

Igår gick jag fram med grepen för att kunna spara på kärleksörten och den höstaster som ändå etablerat sig mellan kirskål, revbsmörblomma och nässlor. Merparten av de tistlar som finns på kullen blå bolltistel som jag har drivit fram från frö. Idag fortsatte jag att rensa bort det sista med hjälp av Grävis. Det blev en hel skopa full med ogräs som kördes upp till “jordstationen” där förra årets jord precis har börjat leverera.

Det gick åt tre skopor jord för att jämna till och skapa ett 10 till 20 centimeter tjockt lager med mylla för de otåligt väntande plantorna.

Ett antal olika nävor och daggkåpa ska fungera som marktäckare. Mellan liljorna ska jag sprida ut fetknopp för att hålla borta ogräset. Fetknopp har vi mycket av uppe i “Slottsparken”, och den är i princip bara att strössla ut för att den ska rota och etablera sig. Längs gången upp planterades stäppsalvia och en marktäckande ros. Bredvid “omplaceringsstenen” efter att ha grävt en grop till en buske som jag inte kommer ihåg namnet på planterade jag ett träd som jag heller inte kommer ihåg namnet på. Imorgon ska jag trycka ner lite olika lökar i jorden. Dels sådana som jag grävt fram från tidigare plantering, men även sådana som egentligen skulle planterats i höstas, men av tidsbrist fått ligga i matkällaren. Dessvärre har inte alla lökar överlevt. – Det är väl så när man skaffar växter innan man har hunnit förbereda plats åt dem, eller är riktigt mentalt förberedd på förarbetet, eller när det råder obalans mellan planering och ork.

Mer gjort än skrivet

Just nu har jag hamnat i en fas då jag inte känner någon inspiration att skriva. Det är så mycket som händer och så lite tid till att reflektera. Det är på sätt och vis en härlig tid då man inte riktigt vet vad dagen ger en för infall.

Under veckan har jag i alla fall programmerat alla bevattningsslingor och kopplat in fläktautomatiken i växthusen. Jag har börjat fundera på att mäta ljusinstrålningen för att dynamiskt kunna anpassa bevattningen. Jag tror nämligen att solstrålningen har större inverkan på vattenförbrukningen än temperaturen, även om de hänger ihop.

Orangeriet glesas ut mer och mer när plantorna finner sin slutliga växtplats för sommaren. Avokadoträden och chiliplantorna flyttar jag ut till växthuset imorgon. Sedan är det bara brytbönorna ärtorna, löken och sticklingarna av salvia och lavendel kvar.

Idag mockade jag ut Gåseborg. Man får planera lite hur man ska gräva ut all gödsel. Grävmaskinen har en viss aktionslängd och det blir ganska trångt att försöka vända inne i gården. Efter att ha lagt ut en strategi för själva grävningen gick det dock ganska smidigt. Det blev hela 4 välfyllda skopor som Lastman förde upp till “jordproduktionen”. Efter att allt var utrensat strödde jag ut ny halm som blir till ny näringsrik jord efter att gässen gjort sitt.

För att inte ta ut sig försöker jag med en ny taktik vad det gäller att trimma gångar och ytor från ogräs. Istället för att försöka trimma allt på en och samma dag, tar jag det i lagom stora omgångar där det behövs som mest. Igår var det RC-banan, och idag gångarna uppe vid odlingsterrassen. På vintern röjer man snö, och på sommaren ogräs. – Jag föredrar det senare.

Jag blev oväntat med en massa närodlad libsticka och gräslök som grannen inte hade någon avsättning för. I år verkar det inte som att min egen libsticka har överlevt vintern, så det passar ju perfekt att kunna göra örtsalt även i år. Jag kommer experimentera lite med stjälkarna från libstickan. De inne håller förmodligen en hel del smak, men av tidigare erfarenhet är de gaska fibriga, vilket gör att det blir lite “smuligt” i munnen. Jag tänkte att jag först skulle torka dem och sedan mala till ett fint pulver som jag lägger i saltvatten. Sedan tänkte jag ta lakvattnet och dunsta bort vätskan så att jag får saltkristaller med smak av libsticka. Bladen torkar jag först och sedan smular jag ner dem i salt som jag sedan tänker kallröka.

Så var den helgen över

Idag var jag igång ganska tidigt. Först krattade jag ridbanan inför den andra dagens ridövningar, därefter kunde jag förbereda Bell Pepper Church för plantering av paprika-, några jalapeños- och lite padronesplantor som ivrigt väntat på att få komma ur sina krukor.

Jag märker att jag har mycket bättre kontroll över Grävis, och kan planera grävarbetet mycket bättre än i början av min grävmaskinistkarriär. Tidigare var det lite på måfå var man skulle börja gräva, och var man skulle lägga upp massorna. Nu blir det lite mer metodiskt och planerat. Ju mer man kan göra med grävskopan desto skonsammare för ryggen när man ska finjustera med kratta och spade. Man underskattar lätt hur mycket jord som varje skopa flyttar, och man känner inte om jorden är tung. Det som ganska enkelt går att karva ut med skopan kan vara svårt att ens få ner spaden i.

Efter att bäddarna var hyfsat definierade kunde jag ta en lite paus med lagad lunch. Det är så enkelt när andra fixar!

Eftersom det är lite problem med bevattning med fuktslang när man har lite längre slingor byggde jag om så att jag istället har tre zoner och en dimmbevattning. När slangarna blir för långa sjunker trycket för mycket i slutet av slangen, vilket resulterar i ojämn bevattning. Jag hoppas att jag kan få lite jämnare bevattning i år. Jag har bevisligen fått paprikor tidigare år, men nu hoppas jag på ännu bättre kontroll på bevattningen och följaktligen bättre skörd.

När jag utökat och lagt till bevattningsventilerna till det smarta hemmet och testat systemet lät jag varje zon mata på med vatten i 20 minuter för att få den snustorra jorden att bli planteringsvänlig. Den nya pumpen levererar lite mer vatten än tidigare, så det kanske blev lite väl blött.

Nu återstår bara att täcka odlingen med lite halm för att bevara fukt och hålla ogräs borta sedan kan jag plantera ut gurkplantor när de inte längre trivs i sina krukor. I år ska jag försöka ge lite bättre stöd till paprikaplantorna som säkert skulle fålla sig upprätta på egen hand om de inte skulle envisas med att leverera så många och tunga “broilerfrukter”!

Inflyttningsfest och omplantering

Idag flyttade jag ut paprika- och chiliplantorna till orangeriet för fortsatt tillväxt. Det var hög tid att göra en omplantering. Flertalet paprikaplantor hade utvecklat luftrötter, vilket är ett tecken på att de vuxit ur sina krukor. Förhoppningsvis kommer ljus och temperatur fungera lika bra som i pelargonrummet. Fördelen är att jag har tillgång till vatten på ett helt annat sätt. Jag slipper att kånka upp med vatten två trappor för att växterna behöver det. En annan fördel är att växterna vänjer sig vid det naturliga ljset utan att jag behöver spendera pengar på el eller värme.

Jag tillverkade några odlingskärl för löken som ska bli nästa års sättlök av en gamma hängränna. Tanken är att jag ska kunna hälla ut min förodling på lämplig plats i trädgården när temperaturen tillåter. Vi får se om mitt experiment fungerar.

Slottsparken och odlingsgropen fick ett litet ansiktslyft. Slottsparken genom att en första omgång ogräs rensades bort och gropen befriades från löv. Allt kördes upp till komposthögen.

På eftermiddagen fanns det lite tid över till att hägna in kullen i sommarhagen som förhoppningsvis ska täckas av en massa solrosor. I och med att vi har får i hagen, och senare hästar är det lika bra att skydda odlingen från okritiskt betande. Jag trodde inte att jag skulle hinna helt klart, men jorden var på min sida idag. Det tog knappt en timme att borra de tio hålen för stolparna med “Borris”, och sedan var det en enkel match för lastman att trycka ner dem i marken. Hyfsat rakt blev det också!

Kurvdosering och jordförbättring

Idag har jag försökt dra ner lite på tempot och skärmat av saker som jag egentligen känner måste vara åtgärdat för att jag ska känna mig lite lugnare. Ibland måste man bara göra något man brinner för istället för att städa verkstan, rensa ogräs i slottsparken eller byta söndergnagda stolpar i hagen.

Leran som jag har sparat på hög sedan förra året börjar blir lite mer medgörlig och formbar utan att man behöver ta allt eller inget. Jag har en idé om att kunna använda leran till att blanda ut det lösa materialet på RC-banan för att få en perfekt och mer eller mindre underhållsfri vägbana. De gropar som jag fyllde med lera i dödskallebacken håller väldigt bra, så någonting finns där att utforska.

Eftersom första kurvan efter “Sonnenschein-hoppet” är lite flack och gör det svårt att bedöma var i kurvan man befinner sig i djupled gör en dosering att man ser var man befinner sig. Dessutom gör det att man behöver svänga mindre och sträckan känns mer som en raksträcka.

Med Lastman, Grävis, Packman, handverktyg och envishet fick jag till slut fason på kurvan. Även den sista kurvan före målsnöret på banan fick också en omgång med lerinpackning.

På eftermiddagen fick jag lite ångest över att jag inte hunnit förbereda potatislandet. Jag bestämde mig för att förbättra jorden så att jag kanske kan få ännu bättre potatisskörd i år. Först schaktade jag bort det övre jordlagret och bytte ut mot kompostjord. När Grävis är utrustad med “räfsan” är det en ganska enkel uppgift att luckra upp gammal jord med ny. En och annan större sten som jag missat med mina tidigare verktyg kommer villigt upp till ytan. Även om den nya jorden är bättre än den tidigare så är den fortfarande lite kompakt, men efter en säsong med potatis kommer den nog bli perfekt för morötter eller rotselleri.

Efter att jag förberett potatislandet för King Edward, Amandine och mandelpotatis kunde jag inte låta bli att testa RC-banan. Det tar alltid några varv innan man känner sig bekväm med en nyhet, oavsett hur liten den är. Man blir lite hämmad av att man måste fundera över hur det har blivit bättre eller sämre. Efter några varv hade jag dock glömt bort doseringen samtidigt som jag kände att jag behövde sakta ner inför nästa kurva och hopp. Jag ser det som ett kvitto på att doseringen var rätt men också en påminnelse om att banan kan bli ännu bättre. – Skönt att jag kan spendera mer tid åt något som kan lämna mindre inspirerande saker bakom mig.

Högtryck

Gårdagens surdegar blev till två olika bröd. Det ena ett ljusare matbröd och det andra ett mörkare, fylld av nötter och olika frön. Jag pendlade lite mellan vedklyvning och bakning fram till att bröden var klara. Då var även den sista stubben kluven och staplad. Nu har jag plats för ett stort träd till innan vedlagret inför nästa eldningssäsong är fullproppat. Det känns skönt att slippa tänka på ved när man måste plocka in möbler, pumpar och fnula med allt annat som kräver ens uppmärksamhet inför vintern.

Även om vårstressen är mer utdragen än höstens vinterförberedelser så upplever jag den inte lika betungande. Pumpar ska ut, frön ska sås, möbler ska tas ut, potatis ska sättas och träd ska beskäras, bland mycket annat. Den största hjälpen för mig är nog ljuset som bjuder på längre dagar och behagligare utomhusmiljö. Idag satte jag upp solskyddsgardinerna i pergolan utanför växthuset och placerade ut möblerna. Gardinerna är lite skrynkliga, men ett regn kommer att få dem släta igen.

Idag fick jag erfara att inte ha för högt vattentryck i ledningarna. Det är visserligen bra när kranarna levererar, men alla kopplingar måste palla trycket. Båda pumparnas tryck har fått kopplingar att separera. I gårdsbrunnen hade slangklämman mellan pumpen och PEM-slangarna släppt. Det kostade mig 1000 liter vatten. Den andra pumpen hade pytsat ut kanske 500 liter innan min fru ringde mig och sa att en av kopplingarna i växthuset sprutade vatten. Lyckligtvis har jag kopplat på så att jag kan stänga av pumpen på distans, så min fru slapp stappla sig fram med kryckor och ett nyopererat knä för att stänga av vattnet. Nu har jag ställt ner trycket, och hoppas på att slippa fler överraskningar.

Igår fick jag en försiktig fråga om jag kunde tänka mig att göra det lite enklare att vända Tuk-Tuken och fyrhjulingen uppe vid det övre växthuset. Jag plockade bort en liten tall och schaktade bort en kulle för att göra platsen mer fordonsvänlig. Sågis, Grävis, Lastman och Packman höll mig sällskap under arbetets gång. – Jag styrde och de utförde. För tio år sedan hade jag stått i några dagar för att utföra samma sak som gick på drygt två timmar. Samtidigt som maskiner många gånger underlättar ett arbete så skapar de känslan av att ingenting är omöjligt och med det så blir idéer mer eller mindre till måsten.