Den 27:de december 2020 började jag med mitt klockprojekt. Delarna och nixie-rören har legat och väntat på att jag ska få tid och ork att slutföra projektet. Från början var det tänkt att bara vara en klocka som matchade rörförstärkaren, men allt eftersom har jag blivit oinspirerad att gå vidare med projektet. Det skulle bli en härva av kablar med den design jag valde, och när jag brände den ena IC-kretsen efter den andra hamnade delarna längre och längre bort från medvetandet.
Idag fortsatte jag med projektet. Efter att ha planhyvlat en kluven gren av ene gröpte jag ur underdelen så att huvudkretskortet fick plats. Därefter borrade jag hål för mässingsrören som fungerar som kabelkanaler till varje sifferpar. Ovanpå varje rör placerade jag de tre tefaten som jag svarvade igår.
Efter några timmars lödande var jag äntligen klar att testa allt. Besvikelsen blev stor när jag insåg att adresseringen till varje sifferpar inte fungerade. Efter att ha studerat databladet insåg jag att mina antaganden varit felaktiga. Lyckligtvis kunde jag löda på två trådar mellan adresspinnen och 5 volt för att vara på banan igen.
Någon timme senare var klockprogrammet som hämtar tiden från internet via det trådlösa nätverket klart. Nu går tankarna att klockan inte ska stå uppe i Nirvana som det först var tänkt. Delvis för att min fru gillar klockan, men också att vi saknar en klocka i vardagsrummet. Att titta på armbandsuret eller mobilen tar lite för lång tid när man hastigt behöver veta vad klockan är. – Jag kan alltid göra en ny och bättre klocka om behovet skulle dyka upp.
Idag har jag betat av några punkter på listan med nyligen tillkomna problem. Det första var att fixa en enkel ståltråd så att man kan låsa upp nätdörren mellan ankorna och gässen. Det blir lite jobbigt om man råkar stänga dörren om sig på fel sida av haspen. Det är inte alla som har fickorna fulla med verktyg och pinaler som Mac Gyver… eller jag för den delen. Hönsen ska snart flytta ner till den lite svarare hönsgården, men fram till dess behöver dörrarna bytas mot gallerdörrar i båda ändar av växthuset. Ventilationen fungerar visserligen hjälpligt, men höns är lite känsliga när det kommer till fläktsurr. De klarar bättre av flygplan och annat tillfälligt buller. Det kändes lite meningslöst att byta dörrarna just idag då det blåst, och imorgon ska det bli svalare igen. Nu är det i alla fall förberett inför nästa år de dagar som är varma fram till att de flyttar ner till hönsgården och jag kan börja förbereda jorden för paprika, gurka och andra värmeälskande grödor.
Det har blivit tillräckligt varmt för att kunna stå i kortärmat i verkstan. En förutsättning om man ska svarva utan att riskera fastna med muddarna i 500 rpm. Jag fick en snabb genomgång av min son förra veckan för att gå igenom säkerhet och lite tips inför mitt lilla “Nixie-klocks-projekt”. Tanken är att jag ska sätta tre flygande tefat på mässingspinnar i olika höjd. Det kommer bli unikt och samtidigt lite roligt. Det kommer se ut som två utomjordingar i varje tefat som kommer se ut som frågetecken varje gång klockan slår tjugotvå minuter över tio på kvällen. Egentligen skulle jag vilja göra varje tefat lite vidare, men just nu har jag inget träämne som skulle passa.
Senare på eftermiddagen gick jag upp och körde lite på banan. Vid ett tillfälle snävade jag lite för tidigt efter ett hopp och körde rakt genom “stolpmuren” som inte riktigt klarat vintern. Det kan också ha varit så att jag inte gjort ett fullgott jobb när det begav sig. Efter att jag med spett, gummiklubba, skruvdragare och spade åtgärdat problemet ville min fru dra ut mig och hennes brorson på ytterligare en körning. Det var i princip bara problem och elände. Först kördes en drivaxel av på brorsonens bil, sedan nöttes en kabel av på min bil och slutligen lyckades min fru köra sönder ett hjul. Vissa dagar går allt sönder samtidigt och andra flyter på utan problem. Det hör lite sporten till att saker går sönder och nöts ut.
I onsdags kom mina mönsterkort och jag kunde börja löda fast komponenterna på baskortet som står för hela logiken. Tanken är att jag ska koppla ihop respektive sifferpar med individuella sladdar till baskortet så att jag har friheten att bygga en klocka fri att välja var jag placerar timmar, minuter och sekunder. Igår lödde jag fast de första elektronrören, men lyckades inte få dem att lysa av den enkla anledningen att kontakten till strömförsörjningen glappade. Det kom jag på först idag när jag fick lite tid att felsöka.
Idag, när jag hade identifierat problemet, skrev jag ett enkelt program som räknar ner från 99 till 00. För att kunna skicka tydliga signaler ostört mellan basen och sifferparskorten använder jag vanlig nätverkskabel som ska klara av spänningar upp till 300 volt. Den kabel som jag testat med är visserligen smal, men den är inte så smidig att jobba med. Varje signalkabel är så tunn att den är svår att skala utan att skada kardelerna. Jag kommer antagligen få gå upp en dimension på kabel för att det ska bli hållbart. Jag har i alla fall kommit så långt att jag känner mig säker på att jag kommer att kunna färdigställa mitt lilla projekt. Bara jag får lite tid på mig.
Efter förra helgens kroppsarbete har jag mer eller mindre varit tvungen att vila upp kroppen. Tisdagen var riktigt seg, och jag var lite glad att det var normal arbetsdag fylld av stillasittande tankeverksamhet istället för råstyrka och envishet. Under resterande kvällar har jag fortsatt med att designa mönsterkorten för nixie-klockan Kronos. Min idé är att varje sifferpar för sekunder, minuter och timmar ska lyftas upp av individuella pelare placerade med olika längd istället för att alla siffror ska sitta på rad. Det kräver lite annat tänk kring hur logik och presentation ska separeras från varandra. Nu har jag kommit så långt att jag har kunnat beställa mönsterkorten som borde komma i nästa vecka lagom till helgen. Jag hoppas på att jag tänkt på alla detaljer när jag så noggrant som möjligt översatt kopplingsdäcken till el-schema och kretskortsdesign.
Idag kom ersättningspumparna till växthusen. Den pump som försörjer “lilla Italien” och “lilla Marocko” installerade jag idag. Som vanligt så passar inte de tidigare rörgängor med ersättarna, så man är alltid kort om passande adaptrar och kopplingar. EU borde lägga sig i, men det kanske inte finns så många rörmokare i parlamentet. Å andra sidan fylls lådan med kopplingar och adaptrar på med sådant som kanske passar nästa gång man ska leka VVS-tekniker. Jag är dock riktigt nöjd med de nya pumparna som levererar ett stabilt vattentryck från att man öppnar, tills att man stänger kranen. Det brukar annars vara lite si och så med den saken. Först öppnar man kranen och det kommer fullt ös, sedan sjunker trycket tills pumpen börjar pumpa igen, då trycket gradvis ökar, för att sedan åter sjunka.
När jag ändå höll på med vattenförsörjningen till växthusen passade jag på att säkra stuprören från växthustaken som tenderar att glida isär, vilket gör att värdefull skänk från ovan riskerar att gå förlorad. Imorgon ska jag installera den andra pumpen så att “lilla Spanien” och tappställena utanför hönshuset och odlingsplatån kan göra tillvaron lite mer bekväm.
Gårdagen spenderades mestadels åt till att laga mat och förbereda middagen till 12 personer. Två olika bröd bakade jag. Det ena till vanlig hushållskonsumtion och det andra till att rosta som ingrediens till förrätten som var en laxtoast på en bädd av ruccola med wasabidressing. Laxen var toppad med pepparrotsmajonäs och balsamvinägerkräm. När brödet var färdiggräddat satte jag temperaturen i den stora ugnen på drygt 100 grader för att tillreda lammfiolen insmord med timjan, rosmarin, salt, peppar, kondenserad, soltorkad tomatpasta och paprikapasta tillsammans med några deciliter vin i ett foliepaket. Där stod den från klockan 10:30 till 17:00. Under tiden hade jag förberett delad spetspaprika som jag rostade i den andra ugnen på hög värme. När de fått lagom färg smetade jag på en arrabiata, lite vitlök, gröna hackade oliver och parmesan. Paprikahalvorna rullade jag ihop och ställde undan för senare slutgräddning. Jag gillar när man får små rätter i rätten istället för att hela måltiden blir en mix av några olika råvaror. En liten skål med gulbetor strösslade med lite hacka lök och ingefära tillsammans med smulad fetaost och en “habanerokrona” på toppen blev bra tillbehör till lammfiolen, grönkålschips och potatisgratängen. Efterrätten bestod av chokladkaka med grädde, men den behövde jag inte bidra med.
Såhär dagen efter påskafton skulle man ju tycka att man inte orkade göra någonting, men jag har snarare varit lite rastlös hela dagen. Vädret är inte det bästa just nu, så aktiviteterna utomhus blir något begränsade. Jag fick en oväntad paus i mitt annars bitvis höga tempo och planterade om några plantor i orangeriet som hamnat lite på undantag. Jorden som de stått i har blivit alldeles för kompakt så rötterna får antingen för mycket vatten eller ingenting alls.
Egentligen skulle jag ha rensat ut i växthuset redan när jag plockade de sista tomaterna, men det var inte riktigt väder för det då heller. Med andningsmask och sekatör plockade jag bort plantor från alla 8 odlingskärl. Det blev en hel skopa full med kompostmaterial som jag körde upp till den stora högen som nästa år kommer vara perfekt som odlingsjord.
Ibland ser man inte det uppenbara. En sådan här ruskig dag borde man ju sitta i HQ och experimentera lite med elektronik. Problemet är bara att det känns som att man egentligen borde göra någonting annat, och det förtar lite av glädjen. Det tog dock inte speciellt länge innan jag kom till ro och kunde konstruera spänningsboostern till min nixie-klocka. Jag hade väl inte riktigt räknat med att jag skulle lyckas på första försöket. VIsserligen går jag efter ett färdigt kopplingsschema som jag säkert gått igenom och fått grepp om ett otal gånger, men det brukar alltid vara någon komponent som man vänder fel eller missar. Nu kan jag med 12 volt driva alla nixie-siffror med 140. Nu har jag alla delar i kedjan klar. – Från mikrokontrollen till chippet som omvandlar en signal från tre ledare till 4 ledare som sedan skickar signalen vidare till det sista chippet som sedan ansvara för att tända rätt siffra i nixieröret. På experimentkortet blir det snabbt ganska rörigt, men efter att ha ritat upp schemat i datorn och börjat designa kretskortet så blir det ordning på alla komponenter. Jag får bara hoppas på att jag ritar som jag byggt. Imorgon, om nu inte vädret blir bättre kanske jag kommer så långt att jag blir så pass färdig att kan beställa ett kretskort!
Det var inte speciellt mysigt att gå ut med hästarna i morse. Det skulle snöa och regna hela dagen var det utlovat så hästtäckena behövde plockas fram. Allt tar lite längre tid när man måste anpassa sig efter kyla och nederbörd. Det var inga problem att stanna kvar en stund i stallet för att mäta upp hästarnas byttor för några veckor framåt.
När stallrutinerna var klara hängde jag upp äggförsäljningsskylten vi vägen och laddade äggkylen med några kartonger innehållande nyputsade ägg.
Frågan var lite vad jag skulle göra av den resterande delen av dagen. Den hade ju trots allt bara börjat! Förs en sväng upp till Pelargonrummet för att vattna och kontrollera tillväxten där och sedan ner till orangeriet för att göra samma sak med övervintringsplantorna.
Eftersom de två extra IBC-tankarna som samlar vatten utanför stallet och maskinhallen var fyllda passade jag på att köra upp lite vatten till växthusmagasinet. Medan den första tanken stod och självtömde gick jag ner till verkstan för att ta tag i den nya formen till karossen för de nya RC-bilarna. Jag brukar passa på när jag får en ny kaross, innan den är tillskuren, att göra en avgjutning som jag sedan kan vakkumforma nya karosser när originalet ger upp.
Att bara hälla gips i karossen utan sidostöd brukar resultera i att väggarna buktar utåt. Genom att använda en mallsticka mätte jag ett antal signifikanta punkter på karossens utsida. Sedan kunde jag rita upp hålet som skulle sågas upp. Jag kunde ha offrat en kaross och klippt bort plastflänsen för att följa utsidan med en penna för att markera, men jag ville pröva en ny metod som snickare och framför allt båtbyggare brukar använda när de ska såga till komplicerade former. Det blev inte “sugpassform”, men tillräckligt bra för ändamålet. Vill man vara noggrannare får man ta fler mätpunkter.
Första försöket att blanda till gipset funkade inget vidare. Jag tror att jag hade för lite vatten i kombination med att jag väntade för länge, och det var lite sent att dryga ut med vatten vid det tillfället. Nästa gång tog jag lite mindre gips och slängde in lite ståltråd för att armera och få nästa omgång att fästa. Dessvärre blev det en liten rand mellan lagerna. Vi får se om det går att få till det med en gipsslurry. Annars får jag ta vanligt spackel när allt torkat ordentligt. Det är inte hela världen om det inte blir perfekt slätt, men det är lite irriterande när det gick så bra i övrigt.
Jag försöker alltid att ligga oordningen steget före. Ibland är det mer utmanande än vad man först inser. Det ska också vara enkelt att göra ordning efter sig utan att behöva plocka fram städutrustning som i sig oftast brukar vara undanskuffade i ett skåp inrett med kaos. Det ser rent ut på ytan, men inuti är det en annan sak. Det är precis samma sak som med en Airbrush. Den är blank och fin på utsidan, men kanaler och munstycken är igentäppta med färgrester. Då är en ultraljudstvätt ett bra hjälpmedel. Den förra som jag hade har gradvis blivit sämre och på sluttampen var insatsen högre att plocka fram den än vad det tog att åstadkomma samma resultat med traditionella rengöringsmetoder.
Den nya ultraljudstvätten är något mindre än den förra, men gör ett mycket bättre jobb. Detta till trots så tar den plats när den inte används och behöver plockas fram när man ska använda den. Eftersom HQ är ganska litet som det är, och bänkyta är en av de viktigaste sakerna när man sitter och gör det man gör, så kan jag inte ha ytterligare någonting som stjäl den. Den lösning som jag kom fram till tror jag kommer fungera bra. Med tre plattjärn som jag vinklade till en liten vägghängd hylla med tippskydd tar tvätten näst intill ingen plats alls. Den sitter dessutom på samma vägg som jag satt upp färghyllorna och mina färgsprutor så jag tror att det kommer att fungera bra. Den sitter på en bekväm höjd som gör att man inte behöver spilla ut vätskan när den ska bytas, och man behöver heller inte resa sig för att slänga ner sådant som måste vara rent rakt igenom för att fungera – inte bara på utsidan… som ett städskåp.
Idag har det varit en underbar dag! Även om den bitvis var både mulen och blåsig så har jag hunnit med att vara utomhus en hel del. Jag började dock först inomhus med att baka bröd och förbereda kvällens pizzadeg. Under jäsning och gräddning passade jag på att montera fast hjulen på hönstraktorn och rullade bort den till högtryckstvätten. Jag är faktiskt inte ett dugg orolig att jag ska “trycka” in en massa vatten i träet. Det är bättre att få bort påväxt och färgflagor ordentligt istället för att göra ett halvtaskigt jobb med stålborsten tycker jag. Dessutom ska jag ju måla med slamfärg som inte stänger inne någon fukt.
När traktorn stod för att torka gick jag upp till RC-banan och krattade bort löv, barr och kvistar. Även om det går att köra utan problem så blir det faktiskt en ganska stor visuell skillnad. Löv och barr utanför banmarkeringarna och fullt ös innanför. När man går där och krattar de 300 metrarna bana så upptäcker man alltid något man skulle kunna förbättra eller förändra. I år blir det nog inte så mycket förändringar på själva banan om jag inte kommer på något ställe där jag vill ha ett extra hopp. Längden och sträckningen känns i alla fall fullt tillräcklig.
Efter att ha filosoferat uppe vid banan hade hönstraktorn torkat och jag kunde gå på med pensel och rödfärg. Det är alltid lite besvärligare att måla en färdigmonterad konstruktion istället för att först måla virket och sedan skruva ihop. Putsnät är extra besvärligt har jag kommit på. Ett tag var jag inne på att plocka bort nätet, men jag räknade snabbt ut att det skulle ta längre tid att plocka bort nätet än att stöppla in färgen, dessutom så skulle det gå åt en hel del märlor som jag är lite kort om just nu.
När jag ändå hade pensel och färgpyts framme gick jag upp till och färglade gårdagens bygge på RC-banan. Det blev en helt annan känsla med nymålat plank. Jag passade också på att måla lite annat när jag ändå höll på.
För att inte slösa hela dagen på mina egna intressen gick jag plikttroget ner till verkstan för att fortsätta med hönstraktorn. Jag tog det gamla nätet och lyckades till slut lista ut vilken del som skulle sitta var. Nätet hade nötts uppe vid taknocken så jag var tvungen att laga det. Efter att nätet var reparerat med plastbelagt ståltråd kunde jag spänna nätet tight runt konstruktionen. Nu återstår bara att sätta fast nätet på gavlarna innan jag kan lägga på dammplasten som regnskydd igen.
Eftersom ljuset och temperaturen fortfarande tillät mig att premiärköra lite RC-bil blev frestelsen större än att städa verkstan efter den senaste tiden projekt.
Jo – det fanns faktiskt tid till att städa verkstan efter körningen!
Jag tror att det vilar en förbannelse över mina sömnrutiner. Eftersom jag varje morgon måste mata hästarna vid 06:30 försöker jag då och då gå och lägga mig någon timme tidigare på kvällen. Igår var en sådan dag. Idag är en sådan där annan dag då jag vaknar lite för sen för att ligga kvar i sängen, men för tidigt att egentligen stiga upp. Köket och alla inomhusrutiner som jag normalt gör efter att jag tagit ut hästarna var avklarade redan innan jag stack näsan utanför dörren så det fanns ingen anledning att gå upp till huset igen. När jag ändå hade lastman framme när jag tömde gödselkärrorna i stallet passade jag på att åka upp till gropen för att se hur lerhögen kändes. Lera är perfekt att fylla svackor i RC-banan har jag kommit på. Leran får dock inte vara för blöt eller torr om man ska kunna forma den. Det är ett ganska tungt arbete så jag fyllde bara ut två irriterande svackor i dödskallebacken. Det finns fler dagar och det är onödigt att ta ut sig allt för mycket i början av det halvår som kräver lite mer muskelarbete.
När jag ändå var uppe vid RC-banan blev jag påmind om sträckan mot Sonnensheinkurvan som alltid varit lätt att missbedöma avståndet i djupled. Att sätta en tydlig vägg istället för en planka hjälper en att bedöma avståndet, och man slipper dessutom springa ut i slånbärsriset när man åker av. Jag tog tillvara på några gamla plankor som jag sparat när jag byggde om staketet till volten. Det saknas bara lite rödfärg på så blir det nog bra.
Den gamla hagen i anslutning till RC-banan har knappt använts sedan den byggdes. Det var hög tid att renovera eller ta ner. Valet föll på det senare. Jag bytte bara ut de stolpar som används till svinstaketet för att skona RC-banan.
Efter allt arbete uppe vid banan tog jag tag i den mobila hönsgården. Jag svetsade fast vinkeljärn för att kunna fästa hjulen stadigare i ramen. Med hammarlack blir det säkert bra. När jag ändå hade svetsen framme tillverkade jag en liten hållare av en gammal mutter och ett fyrkantjärn för mässingsull som jag håller lödspetsen ren och fin med. HQ fick också ett litet lyft med LED-belysning under hyllorna. Vi får se om jag målar mässingsullshållaren imorgon eller om den får vara som den är.
Nu när man kan komma hem och uppleva någon eller ett par timmars ljus när man kommer hem från jobbet så tycker man ju att man skulle ha tid och ork med det mesta. Faktum är att jag inte hunnit med någonting under veckan annat än att sitta uppe i HQ och löda kretskort som jag ska ha i jobbet. Med pincett och mikroskop har jag placerat ut de mikroskopiskt små ytmonterade komponenterna som mäter någon dryg millimeter i ena ledden och kanske en halv i andra. Det går dock förvånansvärt bra ut. Vi får se om de kommer att fungera som det är tänkt.
Idag kom jag hem lite tidigare och bestämde mig för att tvätta av bilen. Med min måttligt goda syn så blev den godkänt ren.
Efter biltvättningen var det fortfarande ljust ute, så jag fortsatte med den mobila hönsgården. Dessvärre får man kämpa ganska mycket för att flytta på den trots att den har hjul. Den stora boven är luftgummihjulen som ständigt läcker luft, och nu var gummit så sprucket att jag inte vågade pytsa i någon luft. Sist jag försökte slutade det med en smäll. Nu satsar jag på solida gummihjul istället. De är något större i diameter, liksom själva infästningen. Som tur är så har jag en svarv som gör livet lite enklare när man behöver en specialbussning.
Det var faktiskt riktigt stimulerande att komma till en nyservad svarv med alla de finesser och förbättringar jag gjorde förra året för att få ett fungerande flöde i arbetet. Det första som slog mig var hur väl centreringsverktyget fungerade. Inget “vobblande” ämne som slår sönder vändskären längre. Och det går fort att spänna in ämnet utan att behöva konsultera mikrometern och knacka ämnet i olika riktningar och ändå inte få det centrerat. Att ha flera olika verktygshållare för de olika skären är heller inte fel. Man kan spendera tiden på jobbet istället för ställtider.
Imorgon ska jag förbättra infästningskonstruktionen mellan saxdomkraften och själva hönsgården så att det blir riktigt stabilt och smidigt att flytta på den drygt 8 kvadratmeterstora konstruktionen. Förhoppningsvis kommer hjulen att snurra både snabbare och bättre än tidigare.
