Idag gick jag till botten med att försöka få min egen analoga och högst linjära lösning på VU-metern att fungera. Efter att jag hade lött isär det prototypkort jag tillverkat tidigare, kunde jag stegvis testa och mäta mig fram till rätt värden på komponenterna. Äntligen gick det att reglera en stapel om jag hade ett rör inkopplat, men så fort jag kopplade in två stycken så började det att fladdra, precis som förra gången med undantaget att det gjorde det så redan om jag kopplade in ett rör. Efter att ha mätt spänningen med oscilloskop för att förstå vad som hände kunde jag konstatera att konstruktionen inte klarade att leverera tillräckligt mycket energi. Lösningen blev att koppla in en kondensator som orkade leverera och hålla spänningen konstant. Som jag har hållit på att felsöka! Nu kan jag gå vidare och omvandla en ljudsignal via en transistor till att reglera strömmen som behövs för att få staplarna att gå i takt med musiken. Det är i sig ganska fascinerande att reglera staplarna med vridpotentiometrarna och se glöden i mörkret, men den totala belöningen kommer när jag får sitta och se dem pulsera i takt med musiken uppe i Nirvana. När allt är hela prototyparbetet är klart siktar jag på att etsa egna kretskort. Det blir så mycket bättre än att använda prototypkort som har en inbyggd tendens till att ha sina egenheter.
Med en vecka präglad av vardagsöverlevnad och plogning har det inte blivit så mycket tid över till några större projekt. Efter att ha varit uppe i HQ en snabb sväng för att mixtra lite med min VU-meter konstaterade jag att mätinstrument och lödkolven stundtals är i vägen för arbetsytan. Jag upptäckte att det fanns ett utrymme att sätta upp en hylla så att oscilloskop, bänkmultimeter och funktionsgenerator skulle kunna få en egen hylla för att ge en bättre plats åt lödkolv och varmluftsaggregatet. Det skulle i alla fall få undan mätsladdar och lödkolvens sladd som alltid trasslar in sig i pågående elektronikprojekt. Jag kanske dessutom kan flytta på datorn som bara används för 3D-utskrifter. I helgen ska jag nog ta tag i HQ och göra en liten yta ännu mer funktionsduglig än vad den är idag. Ett växande problem är att man samlar på sig en herrans massa elektronikkomponenter som man inte använder. Istället köper man nytt för att man inte visste att man redan hade, och för säkerhets skull så köper man några extra ifall det behövs för något annat projekt. Jag får bli lite bättre på att ta vara på komponenter på samma sätt som jag har börjat göra med skruv och bult nere i verkstan helt enkelt. Jag vacklar lite i frågan om jag ska bygga en egen design för VU-metern, eller om jag ska gå på färdiga komponenter som jag sätter ihop. Jag har ju fått det att fungera, men det känns inte riktigt genuint att använda digital teknik för att driva ett par analoga elektronrör när resten av ljudanläggningen är analog. Dessvärre brister mina kunskaper något när det kommer till analog elektronik även om jag behärskar grunderna. Kanske beror det på att jag själv är mer digital. – Antingen är det fullt ös eller inte alls!
Idag har jag tagit det lite lugnare rent fysiskt. Jag tog ut hästarna på morgonen och in med lite ved därefter. Även om det stundtals har varit sol ute, så är det inte speciellt lockande att behöva vistas onödigt länge den bitande vinden som då och då bjuder på lite snö.
Tiden flyger iväg när man sitter uppe i HQ och löder kretskort och sladdar till Nixie-Dynamis. Komponenterna kom igår, och när inget annat mer lockande eller för den delen nödvändigt som hänger över en så kan det ju passa bra att tillbringa lite tid i elektronikverkstan.
Jag tog en lite enklare väg än att bygga upp allt analogt som tanken var från början. Det visade sig att mina kunskaper inte riktigt höll hela vägen, så jag föll för frestelsen att beställa hem något som någon annan har designat. Jag känner väl ingen stor skam i det, annat än att det hade varit trevligare att ha en helt egen lösning. Nu får jag istället stå för den estetiska presentationen.
Nu blir det förmodligen inga fler uppdateringar på bloggen detta år. Även om det finns utrymme att göra en massa saker på årets sista dag så kommer det förmodligen inte finnas tid till att skriva om det.
Idag spenderade jag större delen av förmiddagen åt att ta hand om torv och spånpelletsleveransen som kom i förrgår. Det var lite mer torv än vad vi tidigare tagit hem, och det fick inte riktigt plats på betongplattan bakom maskinhallen. När vi lät gjuta plattan rekommenderades vi att inte gå hela vägen ut längs maskinhallsväggen, men nu i efterhand skulle jag lyssnat på vad min bättre hälft tyckte och propsat på att vi skulle ha gjutit en platta hela vägen. Tanken var väl att vi skulle bygga ett tak över, och då kanske man inte vill gå hela vägen ut. Vi kan ju utöka plattan framöver. Det finns få saker som jag irriterar mig så mycket på som balplast i vatten. Det är mer eller mindre ofrånkomligt att änden på balplasten fladdrar loss i vinden, och sedan kör man över den när man tar in en bal utan att märka det. Det är säkert inte bra att det ligger och skräpar på gården när det finns så mycket plast i våra hav.
Vissa saker åtgärdar man inte förrän man själv ser nyttan med det. När jag går ut på morgonen för att ta ut hästarna går jag först och öppnar grindarna för att slippa hålla på att krångla med en hungrig häst nära elstängslet. Sedan tar jag med mig grimmorna till stallet. Här dyker första problemet upp. Upp med mobiltelefonen för att kunna hitta på den kolsvarta väggen. Sedan vid fem ska hästarna ha olika hönät som skiljs åt med en rosa “plupp” utöver det halva kilot extra hö i ena nätet. Antingen får man treva och leta med händerna, eller plocka fram mobilen och lysa med ficklampan. De lampor som jag tänkt använda uppe vid RC-banan, men som var lite för klena ryser förvånansvärt starkt konkurrensen från kraftigare strålkastare uteblir.
Det här var väl ändå sista gången för i år som jag gör något med RC-banan? En sista strålkastare med mycket lumen per watt lyser numera upp det sista mörka partiet på banan, och jag känner mig ganska nöjd. Det är klart att man skulle kunna punktbelysa på fler ställen, men belyser jag ett parti mer än andra så blir resten relativt sett mörkare. Det ska ju ändå kännas att man kör i mörker. Möjligtvis att man skulle kunna utrusta bilarna med små strålkastare eller kanske reflextejp för att bättre se positioneringen på banan.
Självklart var jag tvungen att provköra, och nu känner jag att det finns tillräckligt ljus för att obehindrat köra varv efter varv, efter varv, efter varv, utan att köra av eller lätta på gasen. – Riktigt kul faktiskt! Man glömmer lätt bort att det är mörkt, kallt och fuktigt för en stund, men man blir påmind när man ska rengöra bilen.
I måndags gick jag ut i HQ för att återväcka mitt projekt med att göra ljusstaplar som ska gå i takt med musiken i Nirvana. Det har legat ganska lågt på priolistan att bli klar med det, men nu kanske jag kan bli klar och lägga det åt sidan. Jag kom så pass långt att jag lyckades få rören att tändas och pulsera i takt med den ljudsignal som jag kopplade in, så nu kan jag börja paketera lösningen lite snyggare nu när jag vet att det fungerar. Nu har jag bara komponenter till den ena kanalen, så nu hoppas jag på att kunna få det jag behöver lagom till julhelgen.
I tisdags så kom lite kompletterande ljus och stolpar som jag började montera först på onsdagskvällen då jag kunde provisoriskt testa belysningen. Det kommer nog bli riktigt bra, Bara med en stolpe så lyser jag upp banan i skogspartiet, och med en till så hoppas jag på att kunna lysa upp så att jag blir av med lite skuggor. Jag kommer behöva komplettera med några extra spottar, men det ser jag först när båda stolpar är monterade på podiet. Idag kopplade jag in brytare och förberedde så att jag kan bulta fast stolparna säkert. Imorgon när det är ljust ute tänker jag sätta upp stolparna och koppla in elen så att jag kan välja mellan ridbana och RC-bana. Jag tor att när ridbanan är släckt så kommer RC-banan paradoxalt nog kännas mycket mer upplyst. Det är hur som helst onödigt att RC-banan är upplyst om man bara ska longera en häst. Jag har med avsikt valt en varmare belysning för skogspartiet. Istället för 6000K så är 4000K bättre om man ska få lite myskänsla.
Det regnade en bit in på eftermiddagen så jag passade på att bocka av den välbehövliga uppgiften att städa verkstan. Jag tror att jag spenderade närmare tre timmar till att plocka tillbaka verktyg och saker jag dragit fram den senaste tiden. Vissa saker som jag plockade undan var visserligen min sons förtjänst, men mestadels var det mina egna synder. Skruvar, brickor, elinstallationsmaterial och massa annat sorterades upp och lades på dess rätta plats. De två plåsterpaket som legat på arbetsbänken fick äntligen varsin hållare så att de kunde sättas upp på strategiska platser.
När regnet väl avtagit började jag med dagens huvuduppgift. Det blir ganska lerigt i hagen där hästarna står och äter. Nu ska vi försöka motverka problemet med markarmeringsmatta. Först schaktade jag bort ca 30 centimeter med lera innan jag la dit ett lager 0-32. Ovanpå det placerade jag ut markarmeringen, och därefter ännu mer 0-32 som sedan packades. Jag hann med en av hagarna. Den andra får jag nog börja med när ljuset tillåter. Hade det inte regnat så mycket, hade jag hunnit med båda hagarna idag.
Jag försöker i möjligaste mån göra saker som går att göra när det är mörkt ute just när det är mörkt, och sådant som kräver dagsljus och måste göras utomhus när det går, även om det skulle vara skönt att ha det gjort tidigare. Nu har jag vägt upp hönät för 4 dagar i alla fall.
För dagen återstår att baka bröd och laga mat – sen kan jag varva ner!
Under veckan har jag arbetat lite på att få till en så optimal ljusbild uppe vid ridvolten och RC-banan som möjligt utifrån de fyra strålkastare som jag monterade upp i förra veckan. Tanken är att jag ska komplettera med några extra strålkastare för att kasta ljus över hela banan. Eftersom stålkastarna sitter på 5 meters höjd är det inte bara att rikta om. Att luta en stega mot stolparna är heller inget alternativ. Eftersom skopan på Lastman inte når högre än två och en halv meter och jag nätt och jämt själv når 2 meter så var jag tvungen att komma på en lösning.
Efter att ha vridit ut och in på alla idéer landade jag i att ta två gallerburar från några pensionerade IBC-tankar, och göra om dessa till en arbetskorg som jag kunde säkra i pallgaffeln vågade jag mig på att klättra upp och rikta om strålkastarna dit jag ville. Jag ställde en trappstege inne i buren så att jag ledigt kunde nå upp. Med den höga buren runt om i brösthöjd kändes allt både genomtänkt och säkert. Verken vithajar eller blixtnedslag är ett problem utöver fallrisken! Nu väntar jag på några extra strålkastare som ska kunna lysa upp resten av RC-banan. Målet är att hamna på runt 30-50 lux vid alla viktiga partier inom min budget för en 10-amperessäkring.
Jag kan konstatera att det är en fröjd att kunna plocka färsk chili till det man behöver i matlagningen. Än så länge trivs plantorna, och jag har goda förhoppningar om att de kommer klara av att övervintra. Jag har börjat fundera på att driva upp lite kryddväxter och kanske någon sallad också. Eventuellt får jag både tid och energi över den stundande julhelgen att sätta igång med den saken. Fram till dess får jag göra andra småsaker som kan lindra mörkrets påverkan på sinnet.
Under förmiddagen efter att jag fodrat hästarna gick jag ut i verkstan för att förbereda belysningsstolparna med eldragning. Jag räknade ganska snart ut att det inte skulle vara någon bra idé att stå fem meter upp i luften för att koppla in elen till strålkastarna. Efter att allt var kopplat provade jag att tända alla lampor. Även felsökning blir jobbigare högt över marken.
Efter att ha provat lite olika taktiker innefattande stegar och lastmaskin insåg jag att detta egentligen var ett tvåmansjobb. Om man ställer sig uppe i skopan för att passa in stolpen på pinnbultarna uppstår nästa problem. Hur ska man på ett säkert sätt få bultarna på plats utan att riskera en krasch? Efter lite funderande hittade jag en lösning som jag kunde prova ut nere vid verkstan.
Det blev så pass bra att stegen bara behövdes för att klättra upp för att säkra stolpen. Allt annat arbete kunde göras med fast mark under fötterna.
Väl uppe vid banan upptäckte jag att man slarvat med djupet. När man ändå anlitar ett proffs på markarbeten för att det ska bli korrekt utfört så kan man ju tycka att de borde veta bättre! Det är kanske extra viktigt i lös sand att hästen inte snubblar på ytligt dragna rör? Jag får ringa och klaga. Nu blir det deras problem att koppla in eller förlänga rör om det behövs!
Med hjälp av ett lod kunde jag placera stolpguiden rakt ovanför. Sedan var det ganska enkelt att lyfta stolpen på plats. Efter att alla fyra bultar var säkrade kunde jag koppla loss säkerhetskedjan och sedan loda in stolparna. Efter att elkablarna i stolparna var klara blev det lite bråttom att fixa strömbrytaren i växthuset innan det blev allt för mörkt. Nu kan man styra elen till ridvolten med både knapp och app.
Nu är själva ridvolten belyst. Nu återstår bara att sätta lite fler spottar runt RC-banan. Där kommer jag att gräva själv! Det blir nog bäst så!
Igår förberedde jag degen och skrofset som ska in i mitt fröbröd. Tanken var att jag skulle baka på morgonen, men av någon anledning blev det inte av. Nu är det ju en surdeg, så den tar inte skada av att ligga några timmar extra. Jag kom igång ganska sent idag trots att jag var uppe och fodrade vid sjutiden. Det som sinkade mig lite var att jag behövde åka och införskaffa diverse material samt en rotselleri till kvällens middag. Det blir ossobuco till middag. Det blir två olika varianter, en på oxlägg och och en på kycklingben. VI provade att steka kycklingen i ugn förra helgen, men det var allt annat än mört, trots en dryg vecka i mörningspåsar. Vi får se om det passar bättre i ett riktigt långkok.
När middagen var förberedd och hade hittat in i ugnen på låg temperatur gick jag ner till stallet och fixade handtaget och automatisk stängning till foderkammarens dörr. Efter det åtgärdade jag krubban inne i den stora boxen. Materialet i väggen är så poröst så att krubban blir lös efter ett tag. Det är nog tredje gången som jag åtgärdar problemet, och den här gången tänkte jag att det kanske skulle hjälpa om jag satte upp en bräda med lite fler fästpunkter mot väggen än de tre som sitter i hinken. Vi får se om det håller lite bättre nu.
Det blir mörk ganska fort nu, och om man vill ha någonting gjort utomhus får man räkna med lite arbete i mörker. Jag har börjat förbereda för att sätta upp belysningsstolparna uppe vid volten och RC-banan. Det kommer nog bli bra när det är klart, men just nu undrar jag lite hur jag ska kunna resa stolparna och sedan koppla ihop allt med tanke på att stolparna är 5 meter höga. Det blir till att stå i skopan på en liten trappstege…helst när det är ljust ute.
Idag har jag haft lite mer energi än vad jag haft tidigare i veckan. Jag ska villigt erkänna att det kändes lite motigt att gå upp 06:45 för att fodra och ta ut hästarna. En halvtimme senare satt jag inne i värmen med en espresso för att planera resten av dagen. Dagens stora åtaganden var att ploga, få ordning på Grimar – Tuk-Tuken, och ett eluttag till en av belysningsstolparna på ridbanan. Allt annat som fanns på listan kan jag betrakta som bonus. Grimar hade fått punktering, så det passade bra att byta till vinterhjulen. Jag passade även på att ladda upp samtliga batterier till samma nivå individuellt. Det är lite vanskligt att serieladda batterier i längden, och emellanåt behöver man kontrollera att inte ett batteri drar ner spänningen för de andra batterierna.
Jag har gått och funderat ett tag på hur jag ska göra med “byttorna” i stallet som är allt annat än o-kletiga undertill. De står direkt på betonggolvet i vatten och torv som letar sig ut från boxen genom springan mellan golvet och boxväggen. Varken golvet eller byttorna har en chans att torka upp. En liten platå av impregnerade stolpar och överblivna reglar fick bli lösningen på problemet. Nu får vi se om det blir bättre, eller om anordningen bara främjar ordningen i stallet.
Eftersom grannen J och hennes sambo hela tiden ställer upp för oss, så var det väl inte mer än rätt att jag satte upp ett eluttag till fårens vattentråg. Det är besvärligt med att hela tiden hålla isfritt på vintern. Hästarna får ju hö flera gånger om dagen, och då kan man lika gärna fylla på med vatten, men fåren får hö mer sällan, och då känns det lite tröttsamt att behöva kolla att vattnet är isfritt. Själva baljan matas med 24 volt växelström och den transformator som tillhör baljan behöver sitta lite skyddat även om den är vädertätad, så den fick hamna innanför hinderskjulet. 24-voltskabeln var lagad och skarvad ett antal gånger, så jag bytte ut hela kabeln mot en ny. Jag vill inte att jordfelsbrytaren ska lösa ut titt som tätt och göra så att orangeriet blir utan ström till luftvärmepumpen.
Hönsen behöver lite stödvärme när det blir riktigt kallt. Framför allt vill man inte att vattnet ska frysa. Under dagen blir det några plusgrader, men på natten kryper det ner runt noll. Det är rätt bra med tanke på att det är minus 8, 9 grader utanför. Jag placerade en värmelampa ovanför sittpinnarna, en extra nere nära marken och en ovanför vattentråget – det bör räcka.
Min fru har länge velat att jag smalnar av dörren in till foderkammaren. Den har varit en centimeter för bred för att gå att stänga. Den har varit väldigt lågt prioriterad tidigare, men nu när det är jag som varje morgon måste öppna dörren och haka fast den med ett band för att inte gå upp så blir jag påmind om problemet. Nu saknas det bara en låskista och ett handtag.
