Category Archives: Verkstan

Fjärrvärme och batteribyte

Nu har jag utrustat traktorn med styrning till slangvärmaren. Jag vägrade köpa ett originalrelän som ändå bara tagit mig halva vägen för det tredubbla av vad det kostade att göra allt själv. Det som kostade mest var den halvmeter kabel som jag var tvungen att köpa för att komma över kontakterna som jag behövde för att tillverka min lilla box som ska koppla upp traktorn mot nätet. Nu får jag väl koppla in en snödjupsmätare som tillsammans med tidpunkten startar motorvärmaren lagom till att jag har tid och lust att ploga.

Första gången som jag skulle testa motorvärmaren gick det inget vidare. Batteriet som var fulladdat orkade inte i kylan att dra igång motorn trots att värmaren stått på i någon timme. Det blev till att införskaffa ett nytt batteri avsett för att dra runt startmotorer på tjuriga traktorer från 1950-talet. Jag fick stå inne i maskinhallen i minusgrader med tvåsiffriga värden och arbeta. Kabeln till minuspolen var för kort för det nya batteriet, så jag var tvungen att byta den först. När allt var på plats kunde jag starta och rulla in traktorn i verkstan där det var betydligt ljusare och en aning varmare för att montera in motorvärmarstyrningen med tillhörande termometer att fästa på motorn för att kunna avgöra när motorn värmts upp tillräckligt. Jag monterade uttaget till strömsladden framför hytten så att man inte glömmer att dra ut den när man är som ivrigast att börja ploga. När traktorn ändå var i verkstan passade jag på att ”laga” knoppen till motordödaren som jag de senaste åren använt en polygrip för att greppa tag i när jag velat stanna motorn.

Idag kom så första gången jag kunnat testa systemet fullt ut med lyckat resultat. Et timme innan jag kom hem från jobbet startade jag motorvärmaren för att när jag kom hem omedelbart kunna ploga bort den snö som föll i natt. Traktorn startade på första försöket och jag har sparat min omgivning på en massa svordomar som annars är brukligt när maskiner trilskas.

De sista färska tomaterna och mer snö

Förra söndagen påbörjades arbetet med att demontera vänster bakhjul på traktorn för att få pyspunkan lagad på däckverkstaden. Igår fick vi hjulet på plats igen, men istället för att börja ploga var det helt plötsligt dags att laga middag. Som ett tillbehör stekte jag de sista färska körsbärstomaterna tillsammans med egen chili, egen vitlök och köpesalt. En fantastisk påminnelse om vad sommaren för med sig.

I morse började jag omedelbart efter min espresso att montera motorvärmare och batteriladdare på traktorn. Det känns inte riktigt rättvist att jag ska behöva spendera två timmar på att traktorn ska gå att starta varje gång det snöat. Det tog närmare fem timmar att få allt på plats. Jag var tvungen att montera bort alla kåpor för att kunna lossa på kylaren för att kunna koppla in motorvärmaren på kylslangen mellan kylaren och vattenpumpen. Jag hade fem minuters marginal på mig efter att jag fyllt på ny kylarvätska och kopplat in motorvärmaren att torka bort smutsen från ansiktet och byta kläder innan vi åkte över på adventsfika hos grannarna A och M.

När vi kom hem igen var jag spänd på om traktorn skulle starta utan problem. Jag blev ganska besviken då motorn inte ville starta tills jag insåg att jag inte skjutit in ”motordödaren” i min iver att börja ploga. Imorgon kanske jag ska försöka koppla in styrning så att jag kan starta motorvärmaren på distans eller sätta in rutor på traktorn där det saknas. Lite kärlek kan traktorn få nu när den startar mitt i vintern utan att jag behöver anstränga mig i onödan.

Ingen resning idag

Det kändes fruktansvärt kyligt på förmiddagen och jag hade svårt att komma igång med arbetet. Att såga med handskar funkade inget vidare och jag undrade ett tag på om jag skulle vänta med att sätta upp allt till våren istället. Nu har jag målat och satt ihop hälften av allt material som ingår i stommen. Jag har några få sågningar kvar innan jag kan börja med monteringen. Förmodligen kommer jag att kunna påbörja resningen av stommen imorgon. Just nu känns allt lite motigt. Nästa år ska jag inte påbörja några större projekt så sent in på säsongen. Det kommer bli en kamp mot klockan att få allt tätt före första snön skulle jag tippa.

Snart dags för stomresning

En liten stund i verkstan varje kväll har jag stått och sågat och mejslat spår för rutorna. Det är många snitt som ska göras, och rätt som det är så ska en del se lite annorlunda ut än den föregående. Det är lätt att villa bort sig, och det gäller verkligen att tänka till innan man sätter sågen i en del som man redan investerat tid och arbete i. Som tur är har jag märkt upp alla delar. Imorgon har har jag två långa reglar att såga spår och utfasningar i, sedan är det bara att måla innan jag kan börja montera stommen på plats. Då visar det sig om jag tänkt rätt och fått alla mått att stämma. Jag räknar i alla fall med att kunna montera upp merparten i helgen, och då kommer man kunna ana hur det kommer att se ut när det är klart.

Nytt blad

Idag har jag spenderat större delen av dagen i verkstan med undantag för en stunds fotografering på förmiddagen och drönarfotografering hos grannen som måste göra en karta över tomten i syfte att ansöka om ny avloppsbrunn. Det blåste inte lika mycket idag som igår, men det var ändå tillräckligt för att ställa till det för makrofotograferingen. Vissa bilder blir bra, medan andra inte blir så bra. Det är lite svårt när det blåser och motivet rör på sig. Då måste man öppna bländaren fullt för att få en hyfsad slutartid, men skärpedjupet blir ganska grunt.

Solrosorna fortsätter att blomma ett tag till och nya är på väg. De kommer förmodligen inte hinna slå ut men det är ingen större katastrof tycker jag..

Nästa steg i orangeribygget blir att tillverka alla kilar som ska låsa fast reglarna i takstolarna och såga ut spår för alla fönster samt passa in reglarna som ska öka stabiliteten och ge stöd åt rutorna i överkant. Helt plötsligt under dagens sågarbete började sågen visa tecken på att vara slö, så jag bytte blad. Vilken skillnad! Nu börjar jag dessutom få kläm på att såga rakt efter att jag knäckt ”koden” och låter sågen göra jobbet i början av snittet, placera kroppen rätt och fokusera på varje drag man gör. Å ena sidan behöver jag inte göra så långa och tjocka snitt längre, så det kan ha betydelse, men å andra sidan känns det som att sågen börjar lyda mina uppmaningar.

Svårt att fokusera

Just nu känns det som att jag har för många bollar i luften och ingen av dem är lätta att fokusera på. Det känns hela tiden som att jag borde göra någonting annat än jag gör just för stunden. Idag skulle årets sista hästhelg ägt rum men en av våra hästar insjuknade och veterinär tillkallades. VI vet fortfarande inte vad hästen drabbats av, men man tog det säkra före det osäkra och avbröt evenemanget och isolerade den sjuka hästen.

I brist på arbetslust tog jag kameran och stativet för att ta lite makrobilder. Det blåste ganska kraftigt och varken blommor eller årets sista pollinerare ville riktigt vara med på bild. Jag fick ta en massa bilder på samma motiv för att få några enstaka skapliga bilder och koncentrera mig på mer fasta föremål.

På eftermiddagen kraftsamlade jag och ställde mig i verkstan för att fortsätta på orangeriet. Den sista takstolen blev klar i veckan och nu har jag börjat med att såga till reglar och fogarna mellan takstolarna, reglarna och bärlinorna som ska monteras på grunden. Det känns lockande att börja montera upp varje sektion vartefter de blir klara, men det är nog smartare att stanna i verkstan och göra helt klart så att det bara är att sätta ihop när allt är klart.

Jag kommer att behöva ta bort en del av taket på friggeboden för att få alla rutor att maximera antalet sektioner med rutor. Jag har nämnt det tidigare, men jag tycker att det är jobbigt med själva grunden som allt bygger på. Det är samma sak med takstolarna som jag spenderat okristligt mycket tid åt. Det tar emot att börja såga i dem utan att mäta både en och tre gånger innan man ens ritar ut en linje att såga efter. Nu har jag gjort klart bärlinorna och tre av åtta sektioner. När dessa är klara måste jag såga ut försänkningar för alla glaskassetter och tillverka de två träreglar som ska låsa hela konstruktionen uppe vid nock.

Tre månader till Julafton

Så var ett evighetsgöra ur världen i alla fall. Man kan gå hur länge som helst och plocka ogräs. I början tar man de största, och sedan arbetar man sig ner i storleken tills man inte orkar längre. Man förundrar sig över att man hittar maskar i sanden i nära anslutning till ogräs. Är det verkligen någon mask som förflyttar sig 40 meter för att att hitta ogräs, eller sprider dom sig från år till år? Efter lite sökande på bloggen kan jag konstatera att ogräset minskat från förra året då jag fyllde släpet med timmertillsatsen och i år blev det bara flaktillsatsen.

Jag blev helt klar med sjunde takstolen och lät bli att påbörja en ny. I natt drömde jag om att jag höll på med att såga och tillverka takstolar, så det får räcka med den typen av jobb för den här veckan. Imorgon börjar jag såga till den första delen på sista takstolen. På tisdag tar jag det andra benet på takstolen som är mer stämjärnsintensivt. På onsdag sågar jag upp ytterkonturen till tvärslån, och på fredag slutför jag tvärslån och sågar ut konturen till var tvärslån ska passas in i takstolsbenen. På lördag gör jag det jag gjorde idag och senast på söndag förhoppningsvis ett helt nytt moment in bygget av orangeriet.

Evighetsgöra gånger två

Igår började jag med att rensa ridbanan från ogräs. Det är hästhelg nästa helg, och om ridbanan ska rensas från ogräs så är det väl inte fel om det är gjort inför kommande helg då fyrbeningarna likställer grönt med mat och fokus behöver vara på vad ryttaren vill. Jag har kommit till lite över hälften, men det känns som att det är dubbelt så mycket kvar av arbetet. Längs kanterna är det värst, och jag har tagit till alla medel till förfogande för att underlätta arbetet.

Takstolarna ligger i bakgrunden och lägger sig som en våt filt över allt annat som man vill eller måste hinna med att göra. Jag är inne på den sjunde av åtta takstolar, så om jag jobbar på så hinner jag klart under helgen, men mer troligt under nästa vecka. Sågningen kräver total fokus och det gäller verkligen att låta sågen arbeta utan att man pressar på för hårt i början av varje snitt, speciellt de klyvande snitten som har en tendens att både vara psykiskt och fysiskt jobbiga att utföra. Ofta måste man klämma in en kil för att inte fastna med sågen. Att arbeta med stämjärn är heller inte så enkelt när träfibrerna går åt fel håll samtidigt som det inte går att mejsla åt motsatta håll. När jag är klar med takstolarna kommer nästa moment i bygget. Måtte det inte vara så tålamodsprövande som detta!

Skyndar långsamt

Jag kan ju inte ge upp nu och bygga takstolarna på vanligt vis. Det skulle ju se konstigt ut med olika design på dem. Det tar otroligt mycket längre tid att bygga takstolarna med slitsfogar och bara handverktyg. Men nu har jag en massa japanska stämjärn, sågar och hyvlar, och använder jag dem inte nu, så kommer jag nog aldrig få användning för dem. Jag har alltid velat bli bättre på finsnickeri, och nu har jag chansen att träna utan att det är en katastrof om inte allt blir helt perfekt. Det svåraste är att såga rakt, men jag börjar få kläm på det. Det gäller bara att ta det lugnt och fokusera på det man håller på med. Fingrarna har lätt för att hamna fel när man börjar bli lite nonchalant. Senast jag sågade mig i fingret var när jag var sju år och skulle testa min timmersåg som förmodligen stod högt på önskelistan över verktyg. Idag har jag ”nuddat” sågen vid ett flertal tillfällen och bara Don Ramon i El Chavo del ocho har haft fler plåster på fingrarna. Förra helgen gjorde jag klart en takstol, och under veckan har jag lyckats tillverka en till. Idag blev jag klar med min tredje takstol. Jag ska tillverka totalt 8 stycken takstolar, så jag har fått ändra min mentala inställning till att bli klar och skifta mot att det istället är mental träning och övning i finsnickeri.

Verktygstavla och putsförberedelser

De senaste två dagarna har jag inte gjort så mycket mer än att skrota i verkstan. Jag har blivit klar med verktygstavlan som hänger ovanför hyvelbänken. Jag har lagt ner lite tid och kärlek åt alla verktygshållare som är individuellt anpassade till varje verktyg. Var sak på sin plats. Ordning och reda! Det går inte ens att sätta stämjärnen i fel ordning. Tavlan är lite som en sådan där låda med geometriska former för att barn ska lära sig vad som går att stoppa var.

Idag på eftermiddagen återupptog jag arbetet med orangeriet. Jag bestämde mig igår efter lite funderingar att använda putsnät som armering för putsen. Det blir en hel del extra jobb, men jag tror att slutresultatet kommer bli bättre och hållbarare. Det får ta några extra dagar att sätta upp armeringsnätet. Till en början liknade det ingenting, och jag var på väg att ändra planerna och helt skippa nätet, men så kom jag på hur jag skulle göra för att få nätet jämnt spänt utan bucklor och bulor. Precis som man spänner ett fårstaket med en specialtång för krenelering gjorde jag samma sak fast med en vanlig näbbtång. Till en början tyckte jag inte att det hände så mycket, tills jag insåg att det inte hjälper så mycket om man hela tiden vrider på samma tråd. Det behövdes inte så himla mycket för att få nätet slätt. Nästa femma blir att putsa slätt, men det dröjer några dagar innan jag klätt in hela grunden med nät och kan börja med den saken. Till min hjälp kommer jag använda den putsbräda som jag försett med två handtag – en enkel match i en verkstad med ordning.