Under den gångna veckan har det mesta kretsat kring att jämna ut och snygga till marken framför ankhuset. Jag blev inte direkt förvånad över att den lilla kullen som jag skulle ta bort innehöll till 90 procent gatsten. Nu har jag några hundra till att stapla uppe vid gropen. Jag tror att jag körde upp närmare 7 lass med stenkuber innan jag kunde sätta igång med det jag egentligen tänkte göra. Efter tre dagar var allt plant och tillsnyggat. Idag kom den sista komponenten så att jag skulle kunna reparera Grävis, som har stått stilla i verkstan i väntan på lite kärlek. Den här gången kopplade jag in en manometer för att säkerställa rätt tryck i ledningarna. Jag ställde ner trycket något för att vara på den säkra sidan, och än så länge har jag kunnat gräva upp två rötter och plana ut lite mark utan problem. I helgen får vi se vad jag tar mig för. Det finns så mycket jag skulle kunna göra.
Idag har det varit en regnig dag så jag passade på att byta hydraulpump på Grävis. Allt gick jättesmidigt, och jag hade lyckats beställa helt rätt del som passade utan några modifieringar. När pumpen väl var på plats provkörde jag lite ute på planen och kunde göra piruetter på stället, vilket jag aldrig kunnat göra tidigare. Dock har den ju först efter ett tags användning tappat drivningen, så det var på sin plats att testa lite på riktigt. Det var fortfarande lite regn på väg mot uppehåll så varför inte göra lite nytta och jämna till vägen upp till växthuset. Det gick till och med att schakta med plogbladet, vilket jag haft problem med tidigare. Lyckan varade dock inte så länge. Helt plötsligt sa det pang och jag kunde se hur det sprutade delar bakom mina fötter. Drivningen slutade helt och hållet samtidigt som regnet tilltog. Där stod jag halvvägs upp mot växthuset med en klump på närmare 400kg som inte ville röra på sig. Tur i oturen så hade jag fått låna grannens bobcat för att jämna till ängen efter svinen samt flytta lite material utanför ankhuset upp till gropen. Med några slingor lyckades jag forsla tillbaka Grävis till verkstan och skruva isär kopplingen. Jodå – det var bara smulor kvar av den! Till råga på allt så hade axeln till pumpen gått sönder, så nu får jag beställa en ny pump och leta efter en ny koppling. Utöver att Grävis står i verkstan så har pelargonerna haft det lite tufft och får precis som jag börja om. Nåja, trots att jag för hand måste luckra upp den hårdtrampade jorden uppe i växthuset för att kunna plantera paprikan, och att jag inte som planerat kan göra en del andra grävarbeten i helgen, så finns det ändå vissa ljuspunkter. Tomatplantorna har piggnat till efter flytten, ännu fler tulpaner kikar upp genom jorden, trädgårdsdammen har fyllts på med regnvatten igen, samtliga sparrisplantor har klarat vintern, potatisen börjar skjuta upp blast genom den kompakta lerjorden och allt börjar att bli grönt igen.
Idag har jag ägnat mig åt att städa i trädgården. Gropen har krattats på löv, kryddträdgården har det rensats och gallrats i bänkarna. Oreganon fick en egen avdelning i år efter att jag delade upp de olika myntasorterna förra året. Nu kanske de övriga kryddorna får en chans att få lite eget utrymme. Insektshotellet Nordsjö fick en liten omvårdnad med tillbakapetande av de halmstrån som fallit ut under vintern. Den lokala hotellparken, även kallad ogräsfällan rensades på vissna och torkade växtdelar.
Jag hann inte riktigt med att ta hand om slottsparken eller förbereda växthuset med rena fönster och uppluckrad jord som det var tänkt. Istället hackades dagen upp lite med hjälp från grannen vid dammen som hjälpte mig att svetsa ihop hästkärran som var nära att gå av på mitten. Nu är den förstärk ytterligare en gång i raden för att kanske hålla i några år till innan det blir läge att förbättra något på den igen. Tills dess kanske jag själv har införskaffat den svets som behövs för att klara av jobbet.
Löven och kvistarna efter dagens krattning resulterade i drygt fem stora soppåsar, vars innehåll hamnade inne hos hönsen, som på bara några minuter förvandlade de bildade högarna till ett jämt lager av ”höst” inne i hönsgården. Två av tupparna hade en liten uppgörelse när jag kom förbi med den nytvättade vattenstationen. Jag vet inte om det blev slagsmål om någon mask, eller om de rent allmänt ville hävda sin rang inför de sprättande hönsen.
Det känns inte som att jag har åstadkommit så mycket idag, men mycket av det jag gjort är en repetition av alla andra dagar denna vecka. Utrustad med instruktioner runt halsen har jag tagit ut hästarna, hängt ut hö 4 gånger om dag, kollat till hönsen, givit ankorna mat, samlat in ägg, putsat ägg, burit vatten och försökt hålla tiderna. Utöver detta har jag gjort en liten ställning för alla redskap vid hagarna. Det gör så mycket att det är ordning på allt för att man ska känna sig glad. När det ändå var dax att köra in några balar hö i maskinhallen så passade jag på att plocka av snökedjorna som förmodligen inte kommer att behövas de närmaste månaderna. För att kunna köra in hö var jag tvungen att pumpa det ena bakre traktordäcket. Det är något man gärna inte gör med cykelpump, och det är lite långt mellan traktorns parkeringsplats och kompressorn i verkstan., Lösningen blev att använda bilens lilla kompressor som är avsedd för mindre däck. Kompressorn tog tid på sig att fylla däcket, och efter en lång stund började äntligen däcket att visa tecken på att fyllas. Då kom nästa problem. Fyrhjulingen där jag tog ström ifrån visade tydliga tecken på batterisvikt, och jag var tvungen att koppla in en laddare för att inte startbatteriet skulle ge upp helt. Det tog drygt en timme att fylla däcket så pass mycket att jag kunde ta mig till verkstan för att fylla på resterande luft med ordinarie kompressor. Jag passade på att haka av bakplogen och ta av snökedjorna som var täckta med hård lera och sand efter den senaste plogningen som tydligen var allt annat än ren som snö. Kedjorna väger en hel del redan utan smuts, så de fick följa med på pallgaffeln till tvättinrättningen. Jag har alltid undrat över hur mycket jag egentligen går och släpar på i mina arbetsbyxor med spade, handgrep, ogräsjärn, kniv, sekatörer tänger, sax, tumstock och pennor som standardutrustning under sommarhalvåret. Fyra kilo lättare i bara långkallingarna vid hövågen kunde jag äntligen stilla min nyfikenhet.
Denna vecka har varit intensiv med en effektiv helg som avslut. På måndagen tog jag mig tid att serva Grävis med ny hydraulolja och infettning av alla leder. Det kändes som att det blev en helt ny maskin som inte tvekade att göra piruetter. Jag har länge känt att med ökad temperatur på oljan så har verknigsgraden sjunkit, framför allt på drivningen av banden. Efter att i veckan ha kört lite, kan jag konstatera att det blivit bättre, men inte fullt så bra som jag hade hoppats på.
På tisdagen började jag att förbereda odlingsterrassen för att kunna sätta lökar och fortsatte i hela tre kvällar med denna aktivitet. Jag försökte vara snart och gjorde en piggbräda som skulle göra hål i jorden på rätt djup, men det är lite för mycket sten i jorden för att det ska vara enkelt. Prädan fick istället fungera som avståndsmall i de fåror jag gjorde med spaden på känn istället.
Jag fick avbryta mitt arbete när kalkonerna skulle flyttas ner i stallet och behövde värmelampor in i buren som ursprungligen var gjord för höns och hade heltäckande plåttak. Jag bytte ut en del av taket mot putsnät för att kunna placera värmelamporna ovanpå.
I lördags började jag att luckra upp jorden uppe vid odlingsplatån för att börja sätta potatis, men konstaterade att min uppmärksamhet behövdes mer uppe i Pelargonrummet där paprikan behövdes planteras om, tomaterna behövde individuella krukor och pelargonerna behövde toppas. Jag fick i alla fall ner mandelpotatisen i jorden, eller ska jag säga den hårda leran. Nästa vecka behöver jag plantera om basilikan, koriandern och sallaten som börjar får trångt. Jag ”knyckte” några basilikablad i veckan för att ha på pizzan.
Hönsen uppe i växthuset trivs inte riktigt i samma temperatur som paprika, så vi fick sätta upp nätdörrar i båda änder av växthuset för att få ökad genomströmning av luften. Jag fortsatte sedan med att koppla in vattenpumpar och fylla på trädgårdsdammen med vatten från den stora dammen och avslutade dagen med att tillsammans med min fru frysa in förra helgens slaktade ankor. En sparade vi och gjorde middag på den till oss, svärfar och svärdottern som kom på besök.
Idag fortsatte jag med att färdigställa potatislandet uppe på odlingsplatån och satte två kilo Connect och tre kilo Octa. Connect passar till mos och Octa är en fast potatis som förmodligen hamnar i en potatissallad.
Det händer en hel del i marken just nu. Sparrisen har äntligen börjat titta upp! Om än bara en än så länge, men det inger ju hopp om att förra årets möda har gett resultat. Ogräs bekämpas så fort jag hinner med och diverse vårblommor har börjat titta upp. Vitlöksskörden kommer bli stor som det ser ut, och morötterna är sådda nere i gropen. Jag hann med som sista aktivitet att städa ut och sopa rent verkstan hjälpligt efter månader av oordning och nedskräpning.
Idag hade jag skrivit en lång lista, och trodde att jag hade satt upp rimliga mål för dagen. Bland annat hade jag skrivit ner att jag skulle städa verkstan och rensa avloppet i stallet. Väl nere i verkstan började jag att röja undan lite tills jag kom till hästvagnen som stått och väntat på att bli modifierad med en ny fjäder och bättre tyngdpunk. Timmarna gick och verkstan är fortfarande stökig. Inte hann jag plantera om några blommor heller som planerat. Vi får se hur det blir imorgon. Det är fortfarande lite kvar på vagnen, som fortfarande är lite framtung. Förhoppningsvis har jag inte gjort allt arbete på den i onödan. Den är redan lagad och modifierad ett antal gånger allt eftersom krav och önskemål har förändrats.
Igår fortsatte jag lite halvhjärtat att rensa bort lite mer slånbär efter att ha införskaffat en ny klinga till röjsågen. När det började skymma och dagens arbete närmade sig slutet stannade grannen till och erbjöd sin hjälp till nästkommande dag. Jag tyckte väl att arbetet flöt på ganska bra utan hjälp, men det skadar väl inte att få hjälp med bortforslingen av de taggiga nystanen upp till gropen. Jag har praktiserat ett gammalt beprövat sätt som använts på landstället att forsla bort vass. Jag använder dock fyrhjulingen till att dra ”presenningen” istället för att släpa för hand.
Idag gick jag ut när det upphört att regna, och strax efter mötte grannen A upp med sin Bobcat. Vi röjde så mycket som en tank i röjsågen räckte till, och med hjälp av den fantastiska maskinen kunde vi köra upp nystan efter nystan upp till gropen. Nu är det lika mycket till kvar och mer därtill innan vi får fundera ut ett nytt namn på Slånbärsudden.
De möbler vi valt till hallen gav inte så mycket liv när allt gick i svart. Dessutom är bänkytan ganska känslig mot repor och smuts. Därför kom vi fram till att en bänkskiva i något annat slittåligt material skulle tas farm. Valet föll på EU-pallar som vi har ett antal av både ute och i maskinhallen. Först hade vi tänkt ta ekskivor, men vi gillar industridesign och rustika material. Brädorna limmades och skruvades ihop i ändorna med två vinkeljärn. Jag slipade av brädorna för att få en någorlunda slät yta och la en ljus syrabets på för att skynda på patinan. Det blev ganska bra och nu återstår en mindre skiva för den högre delen av hallmöbeln.
Det återstår att spackla och måla över de märken som blev av den tidigare fastskruvade hyllan för att hallen ska kunna betraktas som klar. En bordslampa och lite prydnadssaker kanske också hittar dit.
Idag har jag hållit på med att göra underhåll på gödseltransportören. Två av däcken var helt trasiga efter bara några års väderexponering. Dessvärre gick det inte att få tag i bara däcken utan jag var tvungen att köpa två helt nya kompletta hjul. Till råga på allt så gick det heller inte att få tag i hjul med samma dimension på naven så jag har fått stå och svarva distanser. När jag ändå var i faten så passade jag på att laga rampen som kördes på vid senaste tömningen. Samma klantiga chaufför körde även på själva skenan så jag har även fått stå och svetsa och byta lite kullager. Nu behöver jag i alla fall inte längre svära över att rampen gör motstånd varje gång jag ska tömma en kärra. Det finns så många andra saker att svära över, så varje svordom man kan undvika är positiv för sinnet och omgivningen.
Nu har de första pelargonerna börjat öppna sina blomknoppar! Det verkar bli en intensivt röd färg. I veckan har jag mest gått runt och skrotat utöver att jag smitt och tillverkat ett ogräsjärn för att underlätta arbetet med ogräsbekämpningen i rabatter och odlingsbänkar. Dottern och frun har tagit sig an slottsparken. Idag hjälpte jag till med att forsla några större stenar med hjälp av grävis in i en av rabatterna. Det ser ut att kunna bli fint när alla växter och plantor får etablera sig.
Imorgon blir det trädgårdsbesök av K, men jag vet inte riktigt vad som kommer att stå på dagordningen. Kanske vi bara går runt och filosoferar. Senare på dagen kommer S och E på besök.
Den senaste veckan och helgen har framskridit ganska lugnt utan några större projekt i görningen. En och annan stolpe har slagits ner i marken för att utöka svinstaketet, men i övrigt har det mest handlat om förvaltning och gradvisa förbättringar i odlingslandskapet. Efter att jag klippt ängen för andra gången i år så bestämde jag mig för att samla ihop lite täckmaterial till Lilla Spanien för att behålla fukten i jorden och samtidigt mota bort ogräset. När jag stod där ute på ängen och krattade tänkte jag på hur komiskt det måste sett ut med någon som ur sitt sammanhang ser ut att att vara en riktig pedant.
Efter att ha städat verkstan, HQ och Pelargonrummet fick jag ett plötsligt sug att smida en handgrep som ska matcha planteringsspade som min son bankat fram i smedjan. Nu väntar jag på att densamma ska tillverka några handtag i något vackert träslag.
Jag har försökt få lite styr på odlingsterrassen genom att avdela de olika sektioner med granbarksborreangripet trä. Nu vet jag var jag kan sätta fötterna när jag sliter upp kvickrot, kirskål och annat ogräs.
Sparrisplantorna har satts i djupare krukor och kantar numera växthuset. Jag var tvungen att tillverka några längre stöd i ståltråd för att hålla plantorna upprätta. Jag vet inte om det beror på att de haft brist på ljus, eller om de är så ”flimsiga”. De är i alla fall bra indikatorer på om det blåser ute.
Pelargonerna har äntligen börjat få blomknoppar! Det blir spännande att se om mödan varit värd. Dillen har börjat titta upp och jordgubbsplantorna har börjat reva sig. Paprikorna blir fler och större. Chilin och tomaterna bjuder dagligen på nya frukter. Buskkrassen och slingerkrassen har fått individuella krukor och är placerade i växthuset. Nu återstår endast några fåtal o-grodda exemplar som är de sista gästerna för säsongen uppe i Pelargonrummet.
