Category Archives: Odlingsterrassen

13 juni, 2026
Odling, Odlingsterrassen, RC-Bana, Trädgård, Växthus

Kupning och tillväxt

Det känns som att mycket av arbetet just nu handlar om att ge saker en chans att lyckas. Man gräver inte upp plantor för att se om de växer, utan försöker skapa så bra förutsättningar som möjligt och sedan låta naturen göra resten.

Idag planterade jag ut ärtor och bönor både i växthus och på friland. Egentligen vet jag inte om det kommer att göra någon större skillnad, men det är svårt att låta bli att jämföra när möjligheten finns. Om någon månader kanske jag vet lite mer än vad jag gör idag.

Gurkplantorna fick flytta in i Bell Pepper Church där de förhoppningsvis kommer att trivas bättre än i orangeriet.

Potatisen fick också lite uppmärksamhet. Att kupa potatis känns på något sätt som ett av de där arbetena som markerar att odlingssäsongen faktiskt är igång på riktigt.

Mellan varven gick jag över RC-banan med trimmern och tog bort ogräs som börjat krypa in där de inte är välkomna. Det är lite samma sak där. Man försöker skapa förutsättningar för flyt och låter sedan resten sköta sig självt. Det är ändå något speciellt när man tydligt kan skilja banan mot ruffen.

Just nu känns det som att det växer lite överallt. Frågan är bara vad som växer bäst. Ogräset eller det som senare ska hamna på tallriken.

30 maj, 2026
Ankhus, Gårdsterapi, Grävarbete, Kryddor, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, Orangeri, Trädgård

Mer gjort än skrivet

Just nu har jag hamnat i en fas då jag inte känner någon inspiration att skriva. Det är så mycket som händer och så lite tid till att reflektera. Det är på sätt och vis en härlig tid då man inte riktigt vet vad dagen ger en för infall.

Under veckan har jag i alla fall programmerat alla bevattningsslingor och kopplat in fläktautomatiken i växthusen. Jag har börjat fundera på att mäta ljusinstrålningen för att dynamiskt kunna anpassa bevattningen. Jag tror nämligen att solstrålningen har större inverkan på vattenförbrukningen än temperaturen, även om de hänger ihop.

Orangeriet glesas ut mer och mer när plantorna finner sin slutliga växtplats för sommaren. Avokadoträden och chiliplantorna flyttar jag ut till växthuset imorgon. Sedan är det bara brytbönorna ärtorna, löken och sticklingarna av salvia och lavendel kvar.

Idag mockade jag ut Gåseborg. Man får planera lite hur man ska gräva ut all gödsel. Grävmaskinen har en viss aktionslängd och det blir ganska trångt att försöka vända inne i gården. Efter att ha lagt ut en strategi för själva grävningen gick det dock ganska smidigt. Det blev hela 4 välfyllda skopor som Lastman förde upp till “jordproduktionen”. Efter att allt var utrensat strödde jag ut ny halm som blir till ny näringsrik jord efter att gässen gjort sitt.

För att inte ta ut sig försöker jag med en ny taktik vad det gäller att trimma gångar och ytor från ogräs. Istället för att försöka trimma allt på en och samma dag, tar jag det i lagom stora omgångar där det behövs som mest. Igår var det RC-banan, och idag gångarna uppe vid odlingsterrassen. På vintern röjer man snö, och på sommaren ogräs. – Jag föredrar det senare.

Jag blev oväntat med en massa närodlad libsticka och gräslök som grannen inte hade någon avsättning för. I år verkar det inte som att min egen libsticka har överlevt vintern, så det passar ju perfekt att kunna göra örtsalt även i år. Jag kommer experimentera lite med stjälkarna från libstickan. De inne håller förmodligen en hel del smak, men av tidigare erfarenhet är de gaska fibriga, vilket gör att det blir lite “smuligt” i munnen. Jag tänkte att jag först skulle torka dem och sedan mala till ett fint pulver som jag lägger i saltvatten. Sedan tänkte jag ta lakvattnet och dunsta bort vätskan så att jag får saltkristaller med smak av libsticka. Bladen torkar jag först och sedan smular jag ner dem i salt som jag sedan tänker kallröka.

23 maj, 2026
Kryddor, Kryddträdgård, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, Orangeri, Ordning, Trädgård, Växthus

Nu blommar purpurapeln!

När purpurapeln blommar tar jag det som ett tecken att plantorna ska ut i växthusen. Första året som jag planterade ut mina tomatplantor drev jag upp dem i en kuvös inne i västhuset. Sedan dess har det utvecklats lite med ett odlingsrum och i år även ett orangeri dit jag kan flytta ut plantorna när dagarna blir längre än nätterna. Allt blir så mycket enklare när man ska flytta rangliga tomatplantor några meter istället för att bära ner dem för två trappor och sedan transportera dem på flak.

Fram till igår låg allt fokus på att förbereda inför helgens hästaktiviteter. När väl temporära hagar är uppsatta, maskinhallen är utrymd på släp, vagnar och bråte, samt allmän städning är utförd kan jag släppa tyglarna och överlåta “hästeriet” åt entusiasterna. Jag slipper till och med att laga mat, så det passar bra att purpurapeln brukar blomma lagom till årets första hästaktivitet här på gården.

En annan sak som underlättar vid odlingsarbetet är att ha en smidig arbetskamrat som kan transportera jord till växthuset. Det går att köra med fyrhjuling eller skottkärra som jag gjorde från första början, men då hinner och orkar man inte med så mycket mer än att fixa ett växthus. Nu var jag klar med tomaterna, koriandern, basilikan och persiljan redan på förmiddagen och kunde fortsätta med att förbereda växthus nummer två för paprikaplantorna som otåligt står och väntar på att byta miljö. Det har redan börjat växa frukter på plantorna så lite mer jord att låta rötterna krypa i är inte fel.

Som alltid så ligger det ett lager damm över alla ytor efter att hönsen vistats i växthuset under vinterhalvåret. Med högtryckstvätt och regnvatten går det dock ganska snabbt att ställa om från äggproduktion till paprika och gurkodling.

Nu återstår det att vända jorden med Grävis och bygga upp odlingsbäddar, samt placera ut fultslang och få ordning på bevattningsautomatiken. Jag har goda förhoppningar om att hinna klart med det så att jag kan plantera alla paprikaplantor imorgon.

I övrigt verkar bina, potatisen och löken klara sig själva för tillfället.

30 april, 2026
Odling, Odlingsterrassen, RC-Bana, Trädgård

Min fru har börjat köra med mig

Under veckan har jag gradvis förbättrat RC-banan i lagom stora arbetspass så att jag kunnat köra efteråt för att testa förbättringarna. Fler doseringar av kurvor och hopp så att man enklare kan se var bilen befinner sig på körbanan. Det finns ett par ställen kvar att justera, men inget som hindrar en att gasa på för fullt. Det saknas bara lite “flyt” på vissa ställen.

Idag kunde jag sluta lite tidigare och kunde sätta potatis och lök i odlingsterrassen. Nu finns det en liten plätt kvar som jag reserverar för morötter.

Sparrisen har börjat komma upp. Förra året kunde jag skörda en handfull. Vi får se hur mycket det blir i år. Min förhoppning är att jag så småningom ska hinna tröttna på sparris lagom till midsommar, men det kanske inte blir i år. – Vi får se!

Stödmuren på väg ner i eldgropen, eller Konungarnas dal som den egentligen heter, behövde repareras. Nu kan jag stryka den saken från min “måste-lista” i alla fall. Jag får helt enkelt acceptera att jag får byta ut förgängliga material efter några år om jag vill ha allt tipp-topp.

Idag lyckades jag lura med min fru upp till RC-banan för första gången i år. Det hade förmodligen skett tidigare om inte hennes knän varit nyopererade. Det blir lite mer spännande när man delar på banan. En och annan avåkning av både mig själv och min fru bröt koncentrationen, men det väger upp att man kan få lite motstånd istället för att stå där själv och köra varv efter varv och tro att man är kung.

26 april, 2026
Gårdsterapi, Grävarbete, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, RC-Bana, Trädgård

Kurvdosering och jordförbättring

Idag har jag försökt dra ner lite på tempot och skärmat av saker som jag egentligen känner måste vara åtgärdat för att jag ska känna mig lite lugnare. Ibland måste man bara göra något man brinner för istället för att städa verkstan, rensa ogräs i slottsparken eller byta söndergnagda stolpar i hagen.

Leran som jag har sparat på hög sedan förra året börjar blir lite mer medgörlig och formbar utan att man behöver ta allt eller inget. Jag har en idé om att kunna använda leran till att blanda ut det lösa materialet på RC-banan för att få en perfekt och mer eller mindre underhållsfri vägbana. De gropar som jag fyllde med lera i dödskallebacken håller väldigt bra, så någonting finns där att utforska.

Eftersom första kurvan efter “Sonnenschein-hoppet” är lite flack och gör det svårt att bedöma var i kurvan man befinner sig i djupled gör en dosering att man ser var man befinner sig. Dessutom gör det att man behöver svänga mindre och sträckan känns mer som en raksträcka.

Med Lastman, Grävis, Packman, handverktyg och envishet fick jag till slut fason på kurvan. Även den sista kurvan före målsnöret på banan fick också en omgång med lerinpackning.

På eftermiddagen fick jag lite ångest över att jag inte hunnit förbereda potatislandet. Jag bestämde mig för att förbättra jorden så att jag kanske kan få ännu bättre potatisskörd i år. Först schaktade jag bort det övre jordlagret och bytte ut mot kompostjord. När Grävis är utrustad med “räfsan” är det en ganska enkel uppgift att luckra upp gammal jord med ny. En och annan större sten som jag missat med mina tidigare verktyg kommer villigt upp till ytan. Även om den nya jorden är bättre än den tidigare så är den fortfarande lite kompakt, men efter en säsong med potatis kommer den nog bli perfekt för morötter eller rotselleri.

Efter att jag förberett potatislandet för King Edward, Amandine och mandelpotatis kunde jag inte låta bli att testa RC-banan. Det tar alltid några varv innan man känner sig bekväm med en nyhet, oavsett hur liten den är. Man blir lite hämmad av att man måste fundera över hur det har blivit bättre eller sämre. Efter några varv hade jag dock glömt bort doseringen samtidigt som jag kände att jag behövde sakta ner inför nästa kurva och hopp. Jag ser det som ett kvitto på att doseringen var rätt men också en påminnelse om att banan kan bli ännu bättre. – Skönt att jag kan spendera mer tid åt något som kan lämna mindre inspirerande saker bakom mig.

11 oktober, 2025
Ängshagar, Diverse, Gårdsterapi, Grävarbete, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, Trädgård

Skörd, bä-bo och vägarbete

Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.

Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.

Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.

29 juni, 2025
Ängshagar, Gårdsterapi, Grävarbete, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, Trädgård, Trädgårdsdamm

Utan lista – nada listo!

Jag har sedan en tid haft i bakhuvudet att jag måste kupa potatisen, men det har alltid kommit annat emellan. Odlingsterrassen som mår bra av lite ny jord fick ett tillskott idag när jag äntligen tog mig i kragen och skulle kupa potatisen. Först hade jag väldigt låg energi när jag satt och drack min espresso. Vad ska jag göra idag? Jag började plita ner några självklara saker på min lista som att tömma diskmaskinen och baka bröd. Egentligen borde jag kupa potatisen, fylla dammen och gräva ner matarkabel till elstängslet. Konstigt nog kändes det inte längre så tungt att börja jobba när jag hade min lista att utgå ifrån. Efter två skopor med jord hade jag kupat potatisen både på odlingsterrassen och nere i “Konungarnas dal”.

Efter att potatisen var kupad gav jag mig i kast med att göra diken för matarkabeln vid alla grindar och mellan de två ängshagarna. Det behöver inte vara speciellt djupt – bara så att den kommer ner i marken någon decimeter. Med tjälkroken och korpen hade jag ganska snart dikat alla fyra övergångar.

Nästa punkt på listan var att starta upp trädgårdsdammen som är i behov av lite vattencirkulation. Det blir snabbt sunkigt av alla alger och mygglarver som trivs i stillastående vatten. Eftersom dammen inte självfyller, och en hel del av vattnet dunstar bort soliga dagar, var jag tvungen att fylla på med några kubik från den stora dammen. Det visade sig vara hål på slangen, så jag fick kapa av den del som läckte och skarva med en ny del. Nu flödar vattnet i dammen som det ska. Det ger en extra dimension när man hör vattnet porla.

Nu håller jag på med den sista punkten på min lista – att laga mat! Det blir tortellini med egen pesto av basilika och vitlök från trädgården tillsammans med köpta nötter och olivolja. Till detta serveras stekt anklår tillsammans med saltgurka, det också från egen produktion.

27 juni, 2025
Ängshagar, Lilla Stonehenge, Odling, Odlingsterrassen, Paddock Paradise, Trädgård, Växthus

Sista stolpen

Under veckan har det varit lite trögt på projektfronten. Efter att ha använt hönsnät och stenar för att täppa igen det bottenlösa hålet kunde jag gjuta fast den sista stolpen till ängshagarna. Nu verkar det som att det kommer finnas en fortsättning på ängshagarna, men jag vill nog avsluta det jag påbörjat innan jag börjar dela av och förändra landskapet i dem. Min fru har inspirerats av någonting som går under namnet eller begreppet “Paddock Paradise”. Det går ut på att man skapar rum med gångar emellan och försöker stimulera hästens behov genom att den får gå för att ta sig från punkt A till punkt B, eller från hö till vatten. Om jag förstår saken så försöker man dela in hagen i olika rum med olika aktiviteter i varje. Vi får se hur det blir att kombinera estetik, praktik och behov med varandra. Jag är än så länge motvilligt positiv och ser det lite mer som en långsiktig plan. Nu vill jag i alla fall få en avgränsning och ett slut på detta långlivade ängshageprojekt.

Varje dag har jag oroligt inspekterat sparrisplantorna som haft en tuff vår. Speciellt den bakre raden där jag ett tag trodde att alla plantor dött. Idag kunde jag äntligen andas ut då den sista av mina 14 plantor visat livstecken genom att skjuta upp ett skott genom jorden. Igår plockade jag för första gången i år ihop en sallad av det som odlingarna för tillfället har att bjuda på. Tomaten som jag för tillfället följer blir synligt större varje dag, och nästan alla plantor har börjat utveckla tomater från de blommor som blommat ut. Krassen har börjat blomma sporadiskt och vissa rosor blommar för fullt.

21 juni, 2025
Ängshagar, Bakning, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, Trädgård

Stolpe in

I morse bakade jag två bröd. Ett rostbröd och ett fullkornsbröd på surdeg med en massa solrosfrön och hela vetekorn som hade fått stå i blöt under natten. Medan degen gjorde sitt, först i jäsbunken och senare i ugnen passade jag på att gå en runda i trädgården för att inspektera. Tomatplantorna behöver tjuvas och bindas upp vartefter att de växer. Nu är det nästan dagligen som jag behöver justera uppbindningssnöret. En och annan blomma har blivit till tomat och chilifrukter kommer i mängder som det ser ut. Jag var uppe och kollade till mina stackars sparrisplantor som inte alls har levererat så mycket jag hade hoppats på i år. Vissa kikade upp ur jorden, men stannade sedan helt av. Nu börjar även de plantor som jag befarat vara döda skjuta upp. några skott ur marken. Senare i sommar när plantorna tagit sig, ska jag nog plantera om och förbättra dräneringen och jorden en aning. Som det är nu så är jorden väldigt blöt. Det kan bero på lövtäckningen som jag kanske inte tog bort i tid, men det skadar inte att förbättra förutsättningarna till nästa år.

Efter att jag var helt klar med bakningen passade jag på att rensa ogräs från den nedre delen av terrassodlingen där det fortfarande fanns lök kvar sedan förra året. Även den här jorden behöver förbättras. Den är alldeles för kompakt även om den av ogräset att döma är näringsrik, vilket nässlor och tistlar vittnar om. Av allt ogräs som vi har är nog ryssgubbarna de värsta. Pålrötterna sitter djupt ner i marken och är nästa omöjliga att få upp hela. Kirskålen sprider sig, men där är rötterna mer ytliga och fås ganska lätt upp med grepen. Jag ser detta år som ett förlorat år för odling i den nedre delen av terrassodlingen. Jag tror att jag ska satsa på ärtor, bönor, morötter och zucchini, och kanske odla lök nere i odlingsgropen istället. Ärtorna vill nog ha lite mer sol, och löken verkar inte ha något emot att växa i skugga, bara det finns fukt i jorden.

När jag kände mig klar med att rensa ogräs tog jag gummislägga och skulle slå ner stolpar i hagen. Millimeter för millimeter gick stolparna sakta ner i marken. I den takten skulle jag förmodligen behöva stå i flera dagar, och ändå inte bli klar. Jag hämtade till slut Lastman och gjorde ett försök att få ner stolparna genom att “slå” med tvärstaget på lastarmen istället. Det visade sig vara riktigt effektivt. Tidigare har jag försökt trycka ner stolparna, men det har bara resulterat i att maskinen lyft i framkant och fått stolparna att vika sig. Efter lite övning gick det riktigt bra, och de stolpar som jag tidigare försökt slå ner med släggan, fick jag ner på några få slag med lastmaskinen. Nu har jag slagit ner alla stolpar som jag kommer åt med lastmaskinen. Resten av stolparna som står uppe i skogen får jag väl banka ner för hand – millimeter för millimeter.

19 juni, 2025
Ängshagar, Odling, Odlingsplatån, Odlingsterrassen, Ordning, Trädgård

Ogräs och avgränsningar

Under den gångna veckan har jag ägnat lite tid åt att rensa ogräs i vitlökslandet. Först tistlar, sedan maskros och nässlor. Därefter har jag efter bästa förmåga tagit bort kvickrot och vad jag tror är revfingerört. Idag la jag stockar runt odlingen där det saknades för att enklare kunna hålla tydliga gränser mellan odling och vildmark. Gör man lite varje dag är man snart ikapp med ogräsbekämpningen.

Jag blev också klar med att spetta hål för alla stolpar i den delen av sommarhagen som går genom skogen, så nu återstår bara att ta gummisläggan samt trappstegen och banka ner alla stolpar. Jag räknar med att hinna med de flesta nu till midsommarhelgen. Det ska bli skönt att kunna börja skruva i isolatorer och äntligen få ett slut på detta evighetsprojekt som snart fyller ett helt år.

Det har gått sådär med sparrisodlingen, som kom av sig ordentligt efter en lovande start. Många av plantorna håller fortfarande på att kämpa sig upp genom jordskorpan. Jag tror att det varit lite för fuktigt under lövtäcket som jag la dit förra hösten. Det i kombination med att det hela tiden rasar ner jord från slänten gör att det aldrig torkar upp ordentligt. Nu tog jag tag i en del av problemet genom att bygga en stödmur – vilket jag egentligen borde gjort redan från början, men kanske inte hade tid eller ork att genomföra. När jag bygger stödmurar av stockar, brukar jag numera använda mig av armeringsjärn som jag förankrar både vertikalt och horisontellt så att inte stockarna rullar när jorden trycker på. Det har visat sig vara tillräckligt för att hålla stockarna på plats tills de multnar bort efter ett tiotal år – om jag har tur. Jag ska ju ha något att ägna mig åt när jag blir äldre också!

← Older posts