Odlingsterrassen | Alla mina projekt

18 oktober, 2026

Diverse, Matkonservering, Odlingsterrassen, Orangeri, Pelargonrummet, RC-Bana, RC-bilarna, Trädgård

Förbereder inför nästa säsong

Idag har jag samlat lite frön från tomater och sparris. Det kanske inte känns så lockande att äta en övermogen och rejält angripen tomat, men den är garanterat mogen att ta frön ifrån. Jag tog frön från mina fyra olika sorter som jag är vän med sedan tidigare. Jag är dock osäker på om bifftomaterna är hybrider, och risken finns ju alltid för korspollinering även om man inte odlat hybrider. Jag tänker lite att det i alla fall kommer att bli tomater oavsett korsning. Jag har haft ett antal bra tomatår utan att jag behövt köpa 5 frön i en påse, där tre behagar att gro. Eftersom min sparrisodling inte riktigt tar sig misstänker jag att det är jorden det är fel på. Kanske jag inte grävde tillräckligt djupt när jag anlade rabatten. Nu är det fjärde säsongen, och jag tycker nog att utfallet skulle bli bättre än två middagar på fjorton plantor. Istället för att flytta odlingen tänkte jag påbörja en till i de bästa förutsättningarna jag kan åstadkomma. Då har jag i alla fall två middagar säkrade nästa år istället för att flytta plantorna och riskera att inte få någonting alls.

Det som hade torkat i ollaren blev lite olika pulver. – Chilimix, padrones, rocoto och en slags curry som jag ska prova i kvällens gryta. Jag gick upp till växthuset en sista vända för att se om jag glömt något från förra vändan. Visst fanns det en hel del paprika som jag kunde ta hand om för att göra paprikapulver av.

Med ett sådant överflöd av olika paprikafrukter och kryddblandningar är det inte mer än rätt att dela med sig lite till grannar och vänner. Tids nog blir det lite lamm som kommer i retur eller lån av en betongblandare som tack.

När ändå vädret och temperaturen var på min sida passade jag på att gå upp till RC-banan för att köra lite bil. Påväg upp till banan passade jag på att ge hönsen en liten försmak på vad som väntar uppe i växhuset när de väl flyttas. Banan är bitvis täckt med en massa löv, så istället för grus, sprutar man runt en hel del gamla växtdelar. Det var faktiskt riktigt befriande att kunna bryta av med lite körning och njuta frukten av allt jobb jag lagt ner på banan. Det kändes lite som att jag inte använder banan så mycket som samvetet säger att jag borde med tanke på den tid jag investerat i att bygga banan, men de tillfällen då andan faller på ångrar jag inte en sekund att jag lägger ner tid på att underhålla och utveckla vidare bara för att få känna smilbanden dra i mungiporna.

Efter att jag kört av mig lite tog jag hand om pelargonerna som jag tog in i orangeriet igår. Odlingslådorna som de är planterade i är både skrymmande och tunga. Efter att ha omplacerat alla i krukor beskar jag plantorna ganska kraftigt. Dels för att jag inte fick med alla rötter, men också för att få dem lite kraftigare inför nästa utplantering. Från att ha belamrat hela bordet inne i orangeriet lyckades jag reducera ner plantorna till fem mer hanterbara odlingsbrickor när de väl ska förflyttas upp till Pelargonrummet. De får vara kvar i orangeriet tills det blir ihållande minusgrader ute och jag måste ta in pumpen under växthuset. Sedan får de övervintra “snålt” uppe i pelargonrummet tills jag börjar med att driva upp nästa säsongs fröodlingar, då jag har lite bättre koll på vattningen. Tidigare år när jag försökt övervintra pelargoner har jag missat att vattna när det blir lite varmare, men nu har jag bättre förutsättningar då jag dagligen går upp och kontrollerar mina fröplantor.

10 oktober, 2026

Betongringen, Lastman, Matkonservering, Odling, Odlingsterrassen, RC-Bana

Hösten och mörkret tar över

Nu blir det mindre fritid på vardagarna med varken naturligt ljus eller värme. Det gör att man inte känner sig lika manad att göra någonting när man kommer hem. Det regn som faller torkar heller aldrig upp. Det tar ett tag innan man ställer om och skiftar från utomhusprojekt till inomhusprojekt.

I veckan hann jag i alla fall med att markera ut de ojämnheter som fortfarande finns på Betongringen. Där är det snarare en fördel om det är mörkt så att man med släpljus tydligt ser var man behöver slipa. Jag markerade ut med krita var jag hade tänkt slipa i helgen för att få underlaget perfekt.

För att göra det enklare att slipa jämt började jag med en konstruktion som ska ge lite extra stöd vid slipningen. Tyvärr har den automatiska avbländningen i min svetshjälm slutat fungera så jag var förpassad till att göra en konstruktion med hjälp av andra verktyg. Tanken är väl att kunna montera på ett handtag som gör att jag kan stå upp istället för att ligga och slita på knäna. Egentligen är maskinen som jag använder för att slipa betong till för att polera bilen med, men eftersom mitt intresse skiftat från spegelblanka bilar till annat så är det ju synd att inte använda den i alla fall. Om jag nu skulle falla tillbaka och återgå till att polera lack kan jag alltid återställa maskinen.

Idag hade jag planerat att slipa, men vädret tyckte annorlunda, så jag tog det lite lugnt och skrev min lista över tänkbara aktiviteter jag kunde företa mig istället. Första valet föll på, trots duggregn och avsaknad av solsken, på att plocka upp den sista potatisen och sätta vitlök som förhoppningsvis kommer trivas fram till skörden nästa år. För att redan nu göra det svårare för ogräs att få fäste lade jag på ett lager med gammalt hö och halm som inte duger till djurhållningen. Mycket brukar hamna i komposten, men jag vågar inte blanda i för mycket då jag är rädd att det ska brinna istället för att förmultna.

Nu har “Lilla Italien” levererat det som går, och precis som jag utfäste för någon vecka sedan, så möglar tomaterna mer än de hinner mogna. Jag plockade i alla fall de sista stora tomaterna och småtomater som fortfarande går att använda till något utan att riskera hamna i sjuksäng. Jag skördade även den sista chilin och tog hand om frölökarna så att jag kan göra ett nytt försök att odla fram sättlök nästa år. Efter att ha tömt torken på två stora skålar med padrones kunde jag placera in nästa batch.

För att hitta på något annat än att bara göra chilipulver av allt så tänkte jag att jag skulle laga röd curry och Tom Yum pasta. Vi får se hur det blir med tamarind, galanga, lök, vitlök, limeblad, citrongräs och korianderrot. Så här i efterhand borde jag ha skivat galangan riktigt tunt innan jag mixade allt. Nu blev allt lite trådigt. Det smakar säkert lika bra, men kanske lite väl fibrigt för en soppa.

Efter att har stått i köket gick jag ut till orangeriet för att göra plats åt övervintrande chiliplantor. Nu klippte jag ner plantorna ganska kraftigt och lämnade i princip inga blad kvar. Jag räknar med att plantorna ganska snart kommer att växa till sig, nu när de har kommit in i värmen. Får de bara lite vatten så kommer de nog att ta sig. Min erfarenhet är att chiliplantor behöver ganska mycket vanvård för att trilla av pinn.

Imorgon ska jag ta hand om de sista paprikorna för säsongen om det inte helt plötsligt slutat vara höst.

9 augusti, 2026

Matkonservering, Odling, Odlingsterrassen, Trädgård

Snart är tomaterna slut

Om gårdagen handlade mycket om att dröna inomhus vid skrivbordet planera, så har dagens aktiviteter handlat mer om att ta hand om sådant som planerats och planterats långt tidigare. Efter en något trög start på dagen blandat med rastlöshet och småfixande bestämde jag mig för att ta hand om potatisen där blasten lagt sig och blivit torrt och brunt. Så länge blasten är gul eller grön så fortsätter knölarna att växa, och om det inte är allt för dåligt väder kan det vara vits att plocka upp potatisen. Amandine och Mandelpotatisen var mogna för skörd, medan jag väntar ett tag till på att ta upp King Edward. Jag tror att med vår blygsamma potatiskonsumtion så kommer lagret räcka en bra bit in på nästa år.

Näst på tur efter mitt knöliga arbete övergick jag till tomatskörd. Nu tog jag bara de största och mest mogna av tomaterna som jag brukar frysa in, så det finns gott om mogna tomater redan nästa vecka. Av de små tomaterna tog jag faktiskt exemplar i olika mognadsstadier. Min tanke är att torka de som är mogna och fermentera de som är halvmogna. Det blir riktigt gott med fermenterad tomat som både kan ätas som den är eller användas i matlagningen för att få en syrlig men samtidigt rund och fyllig smak.

De stora tomaterna skållar och skalar jag först. Sedan, på experiment kör jag dem i tryckkokaren i en halvtimme för att få bort den skarpa syrliga smaken och korta ner tiden vid matlagningen. En pastasås behöver ju stå ganska länge på spisen för att bli riktigt god. Jag hoppas på att kunna korta ner den tiden rejält. Inte för att jag inte gillar att stå i köket, men det är alltid bra att ha valmöjligheten att göra något annat emellanåt.

De små tomaterna som mognat och som inte går åt till annat torkar jag i omgångar tills jag har en större mängd som jag kan göra tomatpesto på. Det är framförallt där som jag hämtar en fyllig tomatsmak till pasta- eller pizzasåsen.

Nu har jag facit från förra årets skörd. Det finns bara fyra infrysta krossade tomatlådor, och två använder jag idag. Jippi! – Jag kan äntligen utropa mig till självförsörjare på krossade tomater! Jag skulle nästan våga drista mig till att säga att jag även kommer bli självförsörjande på fermenterade jalapeños.

Fylld paprika har vi fortfarande en hel del av i frysen, så i år blir det mer sotad och strimlad paprika. Paprikapulver kommer jag nog satsa på även i år, men inte lika mycket. Det är onödigt att ha ett, med tiden relativt smaklöst pulver, stående på hyllan. Det finns säkert fler saker man kan göra med både paprika och tomater för att förlänga känslan av sommar.

Sist, men inte helt trivialt har jag vakuumförpacka alla mina mackor som är fullproppade med frön och nötter för att orka med arbetsdagarna. På morgonen tar jag med mig en djupfryst förpackning, som lagom till tiotiden på förmiddagen, förvarad i laptopväskan, förvandlats till ätbar energi.

25 juli, 2026

Odling, Odlingsterrassen, Trädgård

Trädgårdsbestyr

Idag har det varit en lugn och kravlös dag i trädgården. Jag rensade och gjorde i ordning den lilla kullen och dess odlingar. Cikorian som jag drev upp från frö för några år sedan har börjat etablera och sprida sig, liksom bolltisteln med sina härligt blåa klot.

Det lilla vidjestaketet som ramar in rabatten hade på några år gjort sitt och behövde förnyas. Tur att skogen är full med hassel. Nu kommer det se snyggt ut ett tag till. Tanken är att cikorian ska få sprida sig över hela kullen bakom vidjestaketsrabatten och att förgrunden ska ha lite lägre växter som döljer cikorian innan den börjar blomma för säsongen.

Jag har börjat fermentera den första omgången jalapeños. Vi får se hur bra det blir. Jag tyckte inte att de hade någon styrka. Jag fermenterade också rocoto tillsammans med lite andra chilisorter för att göra en stark sås. Om några veckor är det klart för avsmakning.

Den första försiktiga skörden av potatis kommer hamna i ugnen inför dagens middag.

13 juni, 2026

Odling, Odlingsterrassen, RC-Bana, Trädgård, Växthus

Kupning och tillväxt

Det känns som att mycket av arbetet just nu handlar om att ge saker en chans att lyckas. Man gräver inte upp plantor för att se om de växer, utan försöker skapa så bra förutsättningar som möjligt och sedan låta naturen göra resten.

Idag planterade jag ut ärtor och bönor både i växthus och på friland. Egentligen vet jag inte om det kommer att göra någon större skillnad, men det är svårt att låta bli att jämföra när möjligheten finns. Om någon månader kanske jag vet lite mer än vad jag gör idag.

Gurkplantorna fick flytta in i Bell Pepper Church där de förhoppningsvis kommer att trivas bättre än i orangeriet.

Potatisen fick också lite uppmärksamhet. Att kupa potatis känns på något sätt som ett av de där arbetena som markerar att odlingssäsongen faktiskt är igång på riktigt.

Mellan varven gick jag över RC-banan med trimmern och tog bort ogräs som börjat krypa in där de inte är välkomna. Det är lite samma sak där. Man försöker skapa förutsättningar för flyt och låter sedan resten sköta sig självt. Det är ändå något speciellt när man tydligt kan skilja banan mot ruffen.

Just nu känns det som att det växer lite överallt. Frågan är bara vad som växer bäst. Ogräset eller det som senare ska hamna på tallriken.

30 maj, 2026

Ankhus, Gårdsterapi, Grävarbete, Kryddor, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, Orangeri, Trädgård

Mer gjort än skrivet

Just nu har jag hamnat i en fas då jag inte känner någon inspiration att skriva. Det är så mycket som händer och så lite tid till att reflektera. Det är på sätt och vis en härlig tid då man inte riktigt vet vad dagen ger en för infall.

Under veckan har jag i alla fall programmerat alla bevattningsslingor och kopplat in fläktautomatiken i växthusen. Jag har börjat fundera på att mäta ljusinstrålningen för att dynamiskt kunna anpassa bevattningen. Jag tror nämligen att solstrålningen har större inverkan på vattenförbrukningen än temperaturen, även om de hänger ihop.

Orangeriet glesas ut mer och mer när plantorna finner sin slutliga växtplats för sommaren. Avokadoträden och chiliplantorna flyttar jag ut till växthuset imorgon. Sedan är det bara brytbönorna ärtorna, löken och sticklingarna av salvia och lavendel kvar.

Idag mockade jag ut Gåseborg. Man får planera lite hur man ska gräva ut all gödsel. Grävmaskinen har en viss aktionslängd och det blir ganska trångt att försöka vända inne i gården. Efter att ha lagt ut en strategi för själva grävningen gick det dock ganska smidigt. Det blev hela 4 välfyllda skopor som Lastman förde upp till “jordproduktionen”. Efter att allt var utrensat strödde jag ut ny halm som blir till ny näringsrik jord efter att gässen gjort sitt.

För att inte ta ut sig försöker jag med en ny taktik vad det gäller att trimma gångar och ytor från ogräs. Istället för att försöka trimma allt på en och samma dag, tar jag det i lagom stora omgångar där det behövs som mest. Igår var det RC-banan, och idag gångarna uppe vid odlingsterrassen. På vintern röjer man snö, och på sommaren ogräs. – Jag föredrar det senare.

Jag blev oväntat med en massa närodlad libsticka och gräslök som grannen inte hade någon avsättning för. I år verkar det inte som att min egen libsticka har överlevt vintern, så det passar ju perfekt att kunna göra örtsalt även i år. Jag kommer experimentera lite med stjälkarna från libstickan. De inne håller förmodligen en hel del smak, men av tidigare erfarenhet är de gaska fibriga, vilket gör att det blir lite “smuligt” i munnen. Jag tänkte att jag först skulle torka dem och sedan mala till ett fint pulver som jag lägger i saltvatten. Sedan tänkte jag ta lakvattnet och dunsta bort vätskan så att jag får saltkristaller med smak av libsticka. Bladen torkar jag först och sedan smular jag ner dem i salt som jag sedan tänker kallröka.

23 maj, 2026

Kryddor, Kryddträdgård, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, Orangeri, Ordning, Trädgård, Växthus

Nu blommar purpurapeln!

När purpurapeln blommar tar jag det som ett tecken att plantorna ska ut i växthusen. Första året som jag planterade ut mina tomatplantor drev jag upp dem i en kuvös inne i västhuset. Sedan dess har det utvecklats lite med ett odlingsrum och i år även ett orangeri dit jag kan flytta ut plantorna när dagarna blir längre än nätterna. Allt blir så mycket enklare när man ska flytta rangliga tomatplantor några meter istället för att bära ner dem för två trappor och sedan transportera dem på flak.

Fram till igår låg allt fokus på att förbereda inför helgens hästaktiviteter. När väl temporära hagar är uppsatta, maskinhallen är utrymd på släp, vagnar och bråte, samt allmän städning är utförd kan jag släppa tyglarna och överlåta “hästeriet” åt entusiasterna. Jag slipper till och med att laga mat, så det passar bra att purpurapeln brukar blomma lagom till årets första hästaktivitet här på gården.

En annan sak som underlättar vid odlingsarbetet är att ha en smidig arbetskamrat som kan transportera jord till växthuset. Det går att köra med fyrhjuling eller skottkärra som jag gjorde från första början, men då hinner och orkar man inte med så mycket mer än att fixa ett växthus. Nu var jag klar med tomaterna, koriandern, basilikan och persiljan redan på förmiddagen och kunde fortsätta med att förbereda växthus nummer två för paprikaplantorna som otåligt står och väntar på att byta miljö. Det har redan börjat växa frukter på plantorna så lite mer jord att låta rötterna krypa i är inte fel.

Som alltid så ligger det ett lager damm över alla ytor efter att hönsen vistats i växthuset under vinterhalvåret. Med högtryckstvätt och regnvatten går det dock ganska snabbt att ställa om från äggproduktion till paprika och gurkodling.

Nu återstår det att vända jorden med Grävis och bygga upp odlingsbäddar, samt placera ut fultslang och få ordning på bevattningsautomatiken. Jag har goda förhoppningar om att hinna klart med det så att jag kan plantera alla paprikaplantor imorgon.

I övrigt verkar bina, potatisen och löken klara sig själva för tillfället.

30 april, 2026

Odling, Odlingsterrassen, RC-Bana, Trädgård

Min fru har börjat köra med mig

Under veckan har jag gradvis förbättrat RC-banan i lagom stora arbetspass så att jag kunnat köra efteråt för att testa förbättringarna. Fler doseringar av kurvor och hopp så att man enklare kan se var bilen befinner sig på körbanan. Det finns ett par ställen kvar att justera, men inget som hindrar en att gasa på för fullt. Det saknas bara lite “flyt” på vissa ställen.

Idag kunde jag sluta lite tidigare och kunde sätta potatis och lök i odlingsterrassen. Nu finns det en liten plätt kvar som jag reserverar för morötter.

Sparrisen har börjat komma upp. Förra året kunde jag skörda en handfull. Vi får se hur mycket det blir i år. Min förhoppning är att jag så småningom ska hinna tröttna på sparris lagom till midsommar, men det kanske inte blir i år. – Vi får se!

Stödmuren på väg ner i eldgropen, eller Konungarnas dal som den egentligen heter, behövde repareras. Nu kan jag stryka den saken från min “måste-lista” i alla fall. Jag får helt enkelt acceptera att jag får byta ut förgängliga material efter några år om jag vill ha allt tipp-topp.

Idag lyckades jag lura med min fru upp till RC-banan för första gången i år. Det hade förmodligen skett tidigare om inte hennes knän varit nyopererade. Det blir lite mer spännande när man delar på banan. En och annan avåkning av både mig själv och min fru bröt koncentrationen, men det väger upp att man kan få lite motstånd istället för att stå där själv och köra varv efter varv och tro att man är kung.

26 april, 2026

Gårdsterapi, Grävarbete, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, RC-Bana, Trädgård

Kurvdosering och jordförbättring

Idag har jag försökt dra ner lite på tempot och skärmat av saker som jag egentligen känner måste vara åtgärdat för att jag ska känna mig lite lugnare. Ibland måste man bara göra något man brinner för istället för att städa verkstan, rensa ogräs i slottsparken eller byta söndergnagda stolpar i hagen.

Leran som jag har sparat på hög sedan förra året börjar blir lite mer medgörlig och formbar utan att man behöver ta allt eller inget. Jag har en idé om att kunna använda leran till att blanda ut det lösa materialet på RC-banan för att få en perfekt och mer eller mindre underhållsfri vägbana. De gropar som jag fyllde med lera i dödskallebacken håller väldigt bra, så någonting finns där att utforska.

Eftersom första kurvan efter “Sonnenschein-hoppet” är lite flack och gör det svårt att bedöma var i kurvan man befinner sig i djupled gör en dosering att man ser var man befinner sig. Dessutom gör det att man behöver svänga mindre och sträckan känns mer som en raksträcka.

Med Lastman, Grävis, Packman, handverktyg och envishet fick jag till slut fason på kurvan. Även den sista kurvan före målsnöret på banan fick också en omgång med lerinpackning.

På eftermiddagen fick jag lite ångest över att jag inte hunnit förbereda potatislandet. Jag bestämde mig för att förbättra jorden så att jag kanske kan få ännu bättre potatisskörd i år. Först schaktade jag bort det övre jordlagret och bytte ut mot kompostjord. När Grävis är utrustad med “räfsan” är det en ganska enkel uppgift att luckra upp gammal jord med ny. En och annan större sten som jag missat med mina tidigare verktyg kommer villigt upp till ytan. Även om den nya jorden är bättre än den tidigare så är den fortfarande lite kompakt, men efter en säsong med potatis kommer den nog bli perfekt för morötter eller rotselleri.

Efter att jag förberett potatislandet för King Edward, Amandine och mandelpotatis kunde jag inte låta bli att testa RC-banan. Det tar alltid några varv innan man känner sig bekväm med en nyhet, oavsett hur liten den är. Man blir lite hämmad av att man måste fundera över hur det har blivit bättre eller sämre. Efter några varv hade jag dock glömt bort doseringen samtidigt som jag kände att jag behövde sakta ner inför nästa kurva och hopp. Jag ser det som ett kvitto på att doseringen var rätt men också en påminnelse om att banan kan bli ännu bättre. – Skönt att jag kan spendera mer tid åt något som kan lämna mindre inspirerande saker bakom mig.

11 oktober, 2025

Ängshagar, Diverse, Gårdsterapi, Grävarbete, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, Trädgård

Skörd, bä-bo och vägarbete

Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.

Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.

Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.