Category Archives: Odlingsterrassen

Skörd, bä-bo och vägarbete

Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.

Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.

Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.

Utan lista – nada listo!

Jag har sedan en tid haft i bakhuvudet att jag måste kupa potatisen, men det har alltid kommit annat emellan. Odlingsterrassen som mår bra av lite ny jord fick ett tillskott idag när jag äntligen tog mig i kragen och skulle kupa potatisen. Först hade jag väldigt låg energi när jag satt och drack min espresso. Vad ska jag göra idag? Jag började plita ner några självklara saker på min lista som att tömma diskmaskinen och baka bröd. Egentligen borde jag kupa potatisen, fylla dammen och gräva ner matarkabel till elstängslet. Konstigt nog kändes det inte längre så tungt att börja jobba när jag hade min lista att utgå ifrån. Efter två skopor med jord hade jag kupat potatisen både på odlingsterrassen och nere i “Konungarnas dal”.

Efter att potatisen var kupad gav jag mig i kast med att göra diken för matarkabeln vid alla grindar och mellan de två ängshagarna. Det behöver inte vara speciellt djupt – bara så att den kommer ner i marken någon decimeter. Med tjälkroken och korpen hade jag ganska snart dikat alla fyra övergångar.

Nästa punkt på listan var att starta upp trädgårdsdammen som är i behov av lite vattencirkulation. Det blir snabbt sunkigt av alla alger och mygglarver som trivs i stillastående vatten. Eftersom dammen inte självfyller, och en hel del av vattnet dunstar bort soliga dagar, var jag tvungen att fylla på med några kubik från den stora dammen. Det visade sig vara hål på slangen, så jag fick kapa av den del som läckte och skarva med en ny del. Nu flödar vattnet i dammen som det ska. Det ger en extra dimension när man hör vattnet porla.

Nu håller jag på med den sista punkten på min lista – att laga mat! Det blir tortellini med egen pesto av basilika och vitlök från trädgården tillsammans med köpta nötter och olivolja. Till detta serveras stekt anklår tillsammans med saltgurka, det också från egen produktion.

Sista stolpen

Under veckan har det varit lite trögt på projektfronten. Efter att ha använt hönsnät och stenar för att täppa igen det bottenlösa hålet kunde jag gjuta fast den sista stolpen till ängshagarna. Nu verkar det som att det kommer finnas en fortsättning på ängshagarna, men jag vill nog avsluta det jag påbörjat innan jag börjar dela av och förändra landskapet i dem. Min fru har inspirerats av någonting som går under namnet eller begreppet “Paddock Paradise”. Det går ut på att man skapar rum med gångar emellan och försöker stimulera hästens behov genom att den får gå för att ta sig från punkt A till punkt B, eller från hö till vatten. Om jag förstår saken så försöker man dela in hagen i olika rum med olika aktiviteter i varje. Vi får se hur det blir att kombinera estetik, praktik och behov med varandra. Jag är än så länge motvilligt positiv och ser det lite mer som en långsiktig plan. Nu vill jag i alla fall få en avgränsning och ett slut på detta långlivade ängshageprojekt.

Varje dag har jag oroligt inspekterat sparrisplantorna som haft en tuff vår. Speciellt den bakre raden där jag ett tag trodde att alla plantor dött. Idag kunde jag äntligen andas ut då den sista av mina 14 plantor visat livstecken genom att skjuta upp ett skott genom jorden. Igår plockade jag för första gången i år ihop en sallad av det som odlingarna för tillfället har att bjuda på. Tomaten som jag för tillfället följer blir synligt större varje dag, och nästan alla plantor har börjat utveckla tomater från de blommor som blommat ut. Krassen har börjat blomma sporadiskt och vissa rosor blommar för fullt.

Stolpe in

I morse bakade jag två bröd. Ett rostbröd och ett fullkornsbröd på surdeg med en massa solrosfrön och hela vetekorn som hade fått stå i blöt under natten. Medan degen gjorde sitt, först i jäsbunken och senare i ugnen passade jag på att gå en runda i trädgården för att inspektera. Tomatplantorna behöver tjuvas och bindas upp vartefter att de växer. Nu är det nästan dagligen som jag behöver justera uppbindningssnöret. En och annan blomma har blivit till tomat och chilifrukter kommer i mängder som det ser ut. Jag var uppe och kollade till mina stackars sparrisplantor som inte alls har levererat så mycket jag hade hoppats på i år. Vissa kikade upp ur jorden, men stannade sedan helt av. Nu börjar även de plantor som jag befarat vara döda skjuta upp. några skott ur marken. Senare i sommar när plantorna tagit sig, ska jag nog plantera om och förbättra dräneringen och jorden en aning. Som det är nu så är jorden väldigt blöt. Det kan bero på lövtäckningen som jag kanske inte tog bort i tid, men det skadar inte att förbättra förutsättningarna till nästa år.

Efter att jag var helt klar med bakningen passade jag på att rensa ogräs från den nedre delen av terrassodlingen där det fortfarande fanns lök kvar sedan förra året. Även den här jorden behöver förbättras. Den är alldeles för kompakt även om den av ogräset att döma är näringsrik, vilket nässlor och tistlar vittnar om. Av allt ogräs som vi har är nog ryssgubbarna de värsta. Pålrötterna sitter djupt ner i marken och är nästa omöjliga att få upp hela. Kirskålen sprider sig, men där är rötterna mer ytliga och fås ganska lätt upp med grepen. Jag ser detta år som ett förlorat år för odling i den nedre delen av terrassodlingen. Jag tror att jag ska satsa på ärtor, bönor, morötter och zucchini, och kanske odla lök nere i odlingsgropen istället. Ärtorna vill nog ha lite mer sol, och löken verkar inte ha något emot att växa i skugga, bara det finns fukt i jorden.

När jag kände mig klar med att rensa ogräs tog jag gummislägga och skulle slå ner stolpar i hagen. Millimeter för millimeter gick stolparna sakta ner i marken. I den takten skulle jag förmodligen behöva stå i flera dagar, och ändå inte bli klar. Jag hämtade till slut Lastman och gjorde ett försök att få ner stolparna genom att “slå” med tvärstaget på lastarmen istället. Det visade sig vara riktigt effektivt. Tidigare har jag försökt trycka ner stolparna, men det har bara resulterat i att maskinen lyft i framkant och fått stolparna att vika sig. Efter lite övning gick det riktigt bra, och de stolpar som jag tidigare försökt slå ner med släggan, fick jag ner på några få slag med lastmaskinen. Nu har jag slagit ner alla stolpar som jag kommer åt med lastmaskinen. Resten av stolparna som står uppe i skogen får jag väl banka ner för hand – millimeter för millimeter.

Ogräs och avgränsningar

Under den gångna veckan har jag ägnat lite tid åt att rensa ogräs i vitlökslandet. Först tistlar, sedan maskros och nässlor. Därefter har jag efter bästa förmåga tagit bort kvickrot och vad jag tror är revfingerört. Idag la jag stockar runt odlingen där det saknades för att enklare kunna hålla tydliga gränser mellan odling och vildmark. Gör man lite varje dag är man snart ikapp med ogräsbekämpningen.

Jag blev också klar med att spetta hål för alla stolpar i den delen av sommarhagen som går genom skogen, så nu återstår bara att ta gummisläggan samt trappstegen och banka ner alla stolpar. Jag räknar med att hinna med de flesta nu till midsommarhelgen. Det ska bli skönt att kunna börja skruva i isolatorer och äntligen få ett slut på detta evighetsprojekt som snart fyller ett helt år.

Det har gått sådär med sparrisodlingen, som kom av sig ordentligt efter en lovande start. Många av plantorna håller fortfarande på att kämpa sig upp genom jordskorpan. Jag tror att det varit lite för fuktigt under lövtäcket som jag la dit förra hösten. Det i kombination med att det hela tiden rasar ner jord från slänten gör att det aldrig torkar upp ordentligt. Nu tog jag tag i en del av problemet genom att bygga en stödmur – vilket jag egentligen borde gjort redan från början, men kanske inte hade tid eller ork att genomföra. När jag bygger stödmurar av stockar, brukar jag numera använda mig av armeringsjärn som jag förankrar både vertikalt och horisontellt så att inte stockarna rullar när jorden trycker på. Det har visat sig vara tillräckligt för att hålla stockarna på plats tills de multnar bort efter ett tiotal år – om jag har tur. Jag ska ju ha något att ägna mig åt när jag blir äldre också!

Snart blir det sparris!

I veckan har jag inte hunnit med så mycket när jag kommit hem på kvällarna. Det har liksom inte funnits någon energi. Idag har jag dock börjat beta av lite punkter på min att-göra-lista.

Alla stockar som var i ena sjukhagen flyttade jag till en hög utanför ankgården. Planen är att jag ska göra iordning en plats uppe i skogen där jag kan varva stockar med annat organiskt material för att få till en riktigt fin mull på några års sikt. Nu är det bara ett fåtal stockar som duger som ved, men jag har ju fullt med växande ved i skogen, så det är inga problem.

Katterna fortsätter att både härja och skänka kärlek, och det är svårt att vara förbannad en längre tid efter att de ställt till med något. Vi har en basilikaplanta i köket som klarat sig längre än någon annan basilikaplanta som jag tagit in. Utöver att den blivit berövad på sin grönska vid matlagning så går en av katterna och nafsar på den lite då och då. Annars verka de precis som jag trivas med nya Nirvana. Än så länge har högtalarna fått vara ifred. De kanske har förstått att det inte är meningen att man ska sitta ovanpå. Det finns ju så många andra ställen att sitta och ligga på.

Bifftomaterna som jag sådde i förra veckan har kommit upp och hittat in i varsin kruka. Eftersom jag bredsådde i en låda då min vanliga metod att lägga ett frö i varsin liten individuell burk inte fungerade, tog jag det säkra före det osäkra och tog i ordentligt. Det blev en hel del plantor över som jag lyckligtvis kunde skänka bort. Jag tror att den omgång frön som jag först provade med hade passerat sitt bäst-före-datum. Nu börjar det ta slut på tomatfröna som jag fick för några år sedan. När första tomaten är mogen, ska jag prova att ta egna frön och provså redan i år. Det kan ju hända att det varken blir plantor eller tomater av nästa generation frön. Paprikaplantorna uppe i pelargonrummet har redan börjat sätta blomknoppar, så i helgen ska jag försöka göra plats i orangeriet, och flytta ner en hel del grönt. Platsen som de upptar nu ska användas till att driva upp lite olika blomster istället för pelargoner.

Jobbigt att bo i paradiset

I förrgår var det en och annan pelargon som hade nafsats på av något djur och i natt har någon ätit upp näst in till alla kronärtskockor. Det känns lite surt att offra månader av skötsel bara för att få se sitt verk försvinna. Nåja, det finns ju fler saker att glädjas åt. Plantorna i växthusen får i alla fall vara ifred, och nu börjar de sakta att utvecklas efter att de hamnat i ny miljö.

Igår ordnade jag med alla bevattningsslangar. Jag fick justera några ventiler som börjat läcka sedan förra året. Nu kan jag stänga dörrarna till växthusen för att sedan öppna när det är dags att skörda. Riktigt så kanske det inte är, men nu kan jag i alla fall slappna av och njuta lite av trädgården samtidigt som jag rensar ogräs och planerar vidare. Jag fick hjälp från grannen att häkta på dörren till orangeriet, så nu går det att öppna och stänga!

Idag har jag isolerat två hörnor i orangeriet. Det är många vinklar och vrån att täcka in, och nästan hela dagen gick åt till detta. Nu kan jag börja måla lite invändigt och sedan börja inreda. De återstående två hörnen räknar jag med att kunna ta i veckan, likaså målning utvändigt. Sedan är det klart!

Inte så mycket orangeri

Under den gångna veckan har det inte hänt så mycket på orangerifronten. Det har mest handlat om att få allt i ordning till hästhelgen som avslutades för några timmar sedan. Det ska städas i stallet,sättas upp skuggardiner i pergolan, sättas upp hagar och städas i maskinhallen bland mycket annat. Igår hämtade jag en altandörr till orangeriet, så det blev inte så mycket annat än att jag hann plocka bort alla höns-attiraljer och gräva om inne i lilla Spanien. Det var snustorrt, och det hade varit fruktansvärt jobbigt att vända jorden för hand.

Idag fortsatte jag uppe i lilla Spanien med att tvätta och fukta jorden så att plantorna jag ska plantera kommer trivas. Eftersom det går åt en hel del vatten så hämtade jag vatten från dammen, istället för att ta regnvatten. Det gick åt närmare en och en halv kubik till att först högtryckstvätta bort allt hönsdamm, och sedan få jorden lagom fuktig för planetringen i nästa vecka.

På eftermiddagen började jag att plantera första omgången plantor, som stått och härdat under en veckas tid. Alla pelargoner, kronärtskockor och rotselleri hittade ner i jorden. Det tog drygt tre timmar att plantera närmare 300 plantor i krukor, lådor och på friland. Just nu ser kronärtskockorna ganska ledsna och taniga ut, men jag hoppas på att de tar sig. Vissa av de röda pelargonernas knoppar har har redan börjat öppna sig och nu är det en bara en tidsfråga innan det slår ut i blom längs altanen, nere vid stallet, utanför hönshuset, utanför ankhuset och i de krukor jag placerat ut. Jag tog mig lite tid att laga krattskaftet med ett skaft från egen skog.

Sent på eftermiddagen gjorde jag dörröppningen lite större för att kunna passa in den begagnade altandörren jag hämtade igår. Istället för att kapa av dörrkarmen i ovankant och nederkant valde jag att sänka tröskeln eftersom det fanns en bra marginal ner till marken utanför. I nästa vecka ska jag försöka få tid att fixera dörrkarmen, sätta upp dörren och sedan måla den svart så att den matchar resten av färgschemat på orangeriet. Jag ska hinna bereda jorden inne i lilla Italien och plantera tomat, paprika, basilika, koriander, lakritsrot, padrones och aubergine som fortfarande finns kvar uppe i pelargonrummet.

Hälften kvar

I fredags hann jag börja få de första fem fönsterna i orangeriet på plats. Med lindrev mellan springorna hoppas jag på att det blir bra isolerat och att det kommer hålla byggnadens livslängd. Jag insåg ganska snabbt att den rulle med lindrev jag köpt inte kommer att räck till mer än kanske 7-8 fönster, så planen var att köpa mer på lördagen. Det är lite synd att kassetterna inte varit helt gastäta, det blir kondens och imma på insidan mellan de två rutorna. Förhoppningsvis kommer man inte se så mycket av det. Jag tänker, om luft kan komma in, så kan den väl komma ut, och då borde fuktigheten minska över tid. Vi får se.

Vid ett svag tillfälle lovade jag bort mig på lördagen att hjälpa till med att montera ner ett tegeltak tillsammans med “nockpannemannen” som jag stiftat bekantskap med i förra veckan. Jag tänkte att jag eventuellt skulle kunna lära mig någonting, och det gjorde jag faktisk. “Kling” är bra och “kloff” är dåligt. Ett tak som vetter mot söder är oftast i bättre skick än ett som vetter not norr. Handskar slits fort när man hanterar tegelpannor och om takpannorna bränts i för låg temperatur så vittrar de sönder. JAg har lärt mig att stapla pannor, och insett att det är ganska slitsamt arbete. Nu har jag lärt mig så pass mycket att jag inte behöver riva fler tak på ett tag.

Efter förmiddagens hårda arbetspass åkte jag och införskaffade mer lindrev. Jag fick ytterligare 7 fönster på plats innan det blev dags för årets första grillning. Det blev rosépeppar-marinerad flankstek, grillar spetspaprika och zucchini tillsammans med en egen komponerad potatissallad samt en yoghurtsås.

Idag skulle det regna så jag har ägnat mig åt andra saker än orangeriet. Först gick jag runt och inspekterade lite i trädgården och gick sedan en sväng upp i pelargonrummet för att ge vatten och se till så att allt var i sin ordning. Jag kunde konstatera att pelargonerna trivs. De trivs så pass bra att de börjat sätta blomstänglar. I nästa vecka ska jag nog skola in lite plantor för utelivet. Efter mitt besök uppe i pelargonrummet flyttade jag vatten från huvudtankarna till reservtankarna så att det kan fyllas på med mer vatten när det kommer. Just idag blev det inget vatten från ovan.

Eftersom jag lovat mig själv att jag skulle plantera ut potatisen som stått i växthuset, luftade jag Grävis och vände ner den gödsel som jag kört till potatislandet under hösten. Det är en ganska kompakt lerjord, men om jag upprepar behandlingen även i höst, kommer jorden att bli perfekt. Jag passade på att schakta en bättre väg till den nedre lotten uppe på odlingsplantån så att det blir lättare att köra dit med skottkärra. Jag grävde en smal gång mellan de två odlingsraderna så att det blir lättare att underhålla. Jag hade tänkt att jag skulle odla rotselleri i den ena raden och potatis i den andra. I år blir det bara en rad med potatis. Det blev en ganska mager skörd förra året som gick att långtidsförvara, så i år satsar jag istället på sommarpotatis. Potatisodlingen täckte jag med överblivet hö.

Eftersom förra årets vitlök sjunger på sista versen tog jag hand om det som gick, och det som hade börjat gro tyckte jag var synd att kasta, så jag tryckte ner så många som fick plats uppe vid odlingsterrassens minsta bädd och resten strösslade jag ut i en kruka på altanen. För att inte av misstag så några solrosor märkte jag upp krukan. Man kanske kan använda blasten till matlagning under sommaren, om det nu kommer upp någonting.

Nu ska jag ta det lite lugnt och vila upp muskler och ben under de få dagar som man ska förvärvsarbeta under nästkommande vecka. Sena drar det igång igen.

Stenar, fallfrukt, ketchup och gödsel

Jag hann lägga stenar fram till dörröppningen innan mina föräldrar kom på besök som passande nog tog med sig regnet. Jag kunde kombinera nöje med en god anledning att lägga stenarna åt sidan resten av dagen. Efter visiten gick jag upp i växthuset och stagade upp paprikaplantor så gott jag kunde. Frukten tynger ner grenarna så pass att de knäcks. Nu är det ingen katastrof, men grön paprika är inte min favoritgrönsak direkt. De tomater jag plockade häromdagen kommer att bli ketchup på tomater, selleri, lök vitlök, äppelcidervinäger, socker, salt och “Liquid Smoke”. Om någon timme eller så ska den tappas upp på flaskor.

Jag tömde två kärror hästgödsel i sparrisrabatten och rensade trädgårdsdammen från alger som villigt följde med stallgrepen i stora slöjor. Jag försökte så gott det gick att sprida ut ett täcke av algerna ovanför allt gödsel. När allt bryts ner kommer det att ge bra med näring till sparrisen.