Category Archives: Lastman

25 oktober, 2026
Ängshagar, Lastman, Matkonservering, Ordning, Skogshage, Trädgård

Mörkret kommer tidigare

Efter att ha inventerat och fyllt på med fler saker på min helglista, tömt diskmaskinen, tagit hand om returflaskor och hämtat in ved gick jag ner till verkstan för att ta hand om morötterna som torkat under natten. Jag sorterade upp morötterna efter storlek och placerade dem i två olika lådor där jag varvade torv och rötter i lager.

När jag gick ut till orangeriet för att titta till pelargonerna blev jag påmind om att jag skulle tömma blomlådorna på jord och ta bort läktaren vid ridbanan. Det blev en hel skopa jord som jag körde upp till gropen. Därefter bytte jag till gafflar på Lastman så att jag kunde lyfta och föra bort betongfundamenten. När väl de fem fundamenten var bortforslade kunde jag köra ner alla blomlådor till tvättplattan och plankorna från läktaren ner till verkstan. Sedan bytte jag åter igen till skopa för att hämta jord och jämna till gräsmattan. Det ser ganska eländigt ut just nu, men till våren kommer gräset att ta över, och det kommer bli svårt att föreställa sig att det ens stått där tidigare.

När alla blomlådor blivit avspolade passade jag på att spola av Lastman. Det blir ganska lerigt när man kör upp till gropen nu när det är så blött ute. Inte för att lastmaskinen bryr sig så mycket, men när man också kör runt på gårdsplanen så sprider sig leran på ett okontrollerat sätt.

Som sista uppgift för dagen satte jag upp tidsinställda fodergrindar. Nu när hästarna går i samma hage har vi fått ett nytt problem. Den ena hästen blir klar med ätandet mycket tidigare och går över till den andra hästen och våldgästar. Jag är inte helt övertygad om att den införskaffade konstruktionen ska överleva vintern men det här är det näst bästa efter att ha konstruerat någonting själv. Om det nu visar sig att det inte fungerar så får jag väl bygga någonting som jag tror på. Tills vidare ligger jag lågt och avvaktar.

17 oktober, 2026
Diverse, Gårdsterapi, Lastman, Orangeri, Trädgård

En hel del vuxenpoäng idag

Härom dagen frågade min fru mig om var vi skulle skriva upp alla saker som vi borde göra så att de inte glöms bort, som att laga nättaket i Gåseborg som exempel. Jag hade väl inget riktigt bra svar på det då det normalt är sådant som jag åtgärdar omedelbart när det behövs. Eftersom revan uppstod i vintras och jag ogärna står inne hos gässen hade jag väl tänkt att jag skulle göra det under sommaren. Mina egna listor brukar sträcka sig en dag eller en helg framåt, så den uppgiften har fallit ur minnet och inte passat in i någon av mina korttidslistor. Jag brukar ändå komma ihåg det mesta, och idag skrev jag ner “-Laga Gåseborg” som fjärde punkt efter “-Dynor”, “-Bord/Stolar” och “-Pergolan”. Påväg till Gåseborg kom jag på en till sak som jag borde kolla. Fasadbelysningen på ankhuset har sedan en tid tillbaka slutat att fungera. Den slår normalt på vid skymning och släcker vid midnatt, men här för någon vecka sedan när jag skulle tända hände ingenting. Jag var helt övertygad om att det var något med styrningen som krånglade eftersom alla tre lampor var döda. Efter att ha mätt spänning och skruvat isär apparatdosor kunde jag konstatera att det verkligen var lamporna som slutat fungera. Vad är oddsen för det egentligen? 15000 timmars brinntid som utlovat är 1,7 år…och jag monterade upp dem förra hösten, så jag misstänker att de billiga lampor som jag köpte inte är så billiga i längden. Dessutom har de ju inte varit tända hela tiden. Om de här lamporna slutar fungera nästa år så vet jag vad jag inte ska köpa nästa gång i alla fall. Nättaket blev lagat och jag kunde ge mig i kast med fler uppgifter på min lista.

Att skriva ner “-Ta in blommor”, “-Utemöbler” och “Planera/förbered mat” tog bra mycket kortare tid än att verkligen göra det. Blomlådorna med pelargoner väger en hel del, så de får mellanlanda i orangeriet för att “krukas” om innan de förs upp till Pelargonrummet. I år har jag förhoppningen om att jag verkligen ska lyckas med övervintringen eftersom jag ändå kommer ha en anledning att gå upp och ta hand om nästa års tomater, paprika och vad jag nu kommer att driva upp från frön. Det skulle i och för sig fungera att övervintra pelargonerna i orangeriet, men det kommer vara lite för varmt där i förhållande till hur ofta jag orkar gå ut för att vattna under vintern. Det är skönt att kunna använda 4-hjulingen och släpet till att transportera allt från sommarplacering till vinterförvaring. När jag ändå var i garaget för att förvara utemöblemanget passade jag på att hämta upp lite middagsmat. Det blir fylld paprika i tomatsås idag.

Efter att blommor och möbler säkrats från kommande vinterhalvår stängde jag ner paprikaodlingen i Bell Pepper Church och förberedde hönsens ankomst. Reden och sittpinnar ska upp samtidigt som bevattningssystem ska rengöras och förvaras inför nästa odlingssäsong. Nu kommer hönsen i någon veckas tid kalasa på det som blivit över i form av övermogen gurka och paprika som inte håller måttet.

Hur tråkigt det än kan kännas så kommer inte sommaren tillbaka mer i år. De sista tomaterna kämpar in i det sista att mogna och solskyddet över pergolan blir överflödigt. – Dels för att solen inte längre behöver skuggas, men också för att ingen längre söker skugga sittandes vid möblerna som placerats i vinterförvar. Det gick ändå ganska snabbt att lossa all klammer som hållit skuggväven på plats. De får torka inne i växthuset i väntan på att åter igen göra nytta.

Min svärdotter och fru hjälps åt inne i maskinhallen att kapa och klyva ved, så jag passade på att köra in några lass med stockar så att de har något att göra även under nästa vecka.

Jag hade fortfarande några hängpelargoner kvar att ta hand om. Eftersom de varit planterade i större krukor än vad jag klarar av att lyfta placerade jag plantorna i mindre krukor. Nu hade jag inga amplar så jag fick göra egna med hjälp av märlor och sisalsnöre. Efter att ha böjt till märlorna till en s-form kunde jag fästa dem i krukorna. Eftersom märlorna är lite vassa så tog jag det säkra före det osäkra och klippte av spetsarna innan jag knöt fast snörena. För att ha något att hänga amplarna i skruvade jag upp ringar i orangeriets innertak som jag trädde några stänger i. Jag kommer väl behöva göra samma sak uppe i pelargonrummet när jag får för mig att flytta dem dit.

Nu har jag betat av det mesta från min lista för helgen, men man vet aldrig vad en god natts sömn kan göra för att fylla på den lite till.

10 oktober, 2026
Betongringen, Lastman, Matkonservering, Odling, Odlingsterrassen, RC-Bana

Hösten och mörkret tar över

Nu blir det mindre fritid på vardagarna med varken naturligt ljus eller värme. Det gör att man inte känner sig lika manad att göra någonting när man kommer hem. Det regn som faller torkar heller aldrig upp. Det tar ett tag innan man ställer om och skiftar från utomhusprojekt till inomhusprojekt.

I veckan hann jag i alla fall med att markera ut de ojämnheter som fortfarande finns på Betongringen. Där är det snarare en fördel om det är mörkt så att man med släpljus tydligt ser var man behöver slipa. Jag markerade ut med krita var jag hade tänkt slipa i helgen för att få underlaget perfekt.

För att göra det enklare att slipa jämt började jag med en konstruktion som ska ge lite extra stöd vid slipningen. Tyvärr har den automatiska avbländningen i min svetshjälm slutat fungera så jag var förpassad till att göra en konstruktion med hjälp av andra verktyg. Tanken är väl att kunna montera på ett handtag som gör att jag kan stå upp istället för att ligga och slita på knäna. Egentligen är maskinen som jag använder för att slipa betong till för att polera bilen med, men eftersom mitt intresse skiftat från spegelblanka bilar till annat så är det ju synd att inte använda den i alla fall. Om jag nu skulle falla tillbaka och återgå till att polera lack kan jag alltid återställa maskinen.

Idag hade jag planerat att slipa, men vädret tyckte annorlunda, så jag tog det lite lugnt och skrev min lista över tänkbara aktiviteter jag kunde företa mig istället. Första valet föll på, trots duggregn och avsaknad av solsken, på att plocka upp den sista potatisen och sätta vitlök som förhoppningsvis kommer trivas fram till skörden nästa år. För att redan nu göra det svårare för ogräs att få fäste lade jag på ett lager med gammalt hö och halm som inte duger till djurhållningen. Mycket brukar hamna i komposten, men jag vågar inte blanda i för mycket då jag är rädd att det ska brinna istället för att förmultna.

Nu har “Lilla Italien” levererat det som går, och precis som jag utfäste för någon vecka sedan, så möglar tomaterna mer än de hinner mogna. Jag plockade i alla fall de sista stora tomaterna och småtomater som fortfarande går att använda till något utan att riskera hamna i sjuksäng. Jag skördade även den sista chilin och tog hand om frölökarna så att jag kan göra ett nytt försök att odla fram sättlök nästa år. Efter att ha tömt torken på två stora skålar med padrones kunde jag placera in nästa batch.

För att hitta på något annat än att bara göra chilipulver av allt så tänkte jag att jag skulle laga röd curry och Tom Yum pasta. Vi får se hur det blir med tamarind, galanga, lök, vitlök, limeblad, citrongräs och korianderrot. Så här i efterhand borde jag ha skivat galangan riktigt tunt innan jag mixade allt. Nu blev allt lite trådigt. Det smakar säkert lika bra, men kanske lite väl fibrigt för en soppa.

Efter att har stått i köket gick jag ut till orangeriet för att göra plats åt övervintrande chiliplantor. Nu klippte jag ner plantorna ganska kraftigt och lämnade i princip inga blad kvar. Jag räknar med att plantorna ganska snart kommer att växa till sig, nu när de har kommit in i värmen. Får de bara lite vatten så kommer de nog att ta sig. Min erfarenhet är att chiliplantor behöver ganska mycket vanvård för att trilla av pinn.

Imorgon ska jag ta hand om de sista paprikorna för säsongen om det inte helt plötsligt slutat vara höst.

2 oktober, 2026
Betongringen, Diverse, Lastman, RC-Bana

Invigning i helgen

I söndags satt min fru och jag och filosoferade om vad vi kunde förbättra på gården. Vi var överens om att vi skulle försöka få till lite gångar i trädgården till nästa år. Egentligen hade jag tänkt göra det redan i år men det har kommit annat emellan. Jag kan ju alltid börja redan i år, men färdig kommer jag nog inte bli. Vidare konstaterade vi att sittbänken framför ridbanan hade spelat ut sin roll eftersom den nybyggda altanen som förbinder växthuset med orangeriet visat sig fungera mycket bättre som läktare när man ska titta ut mot ridbanan. Perfekt tänkte jag! -Då behöver jag inte införskaffa trall till förarpodiet uppe vid Betongringen.

På måndagen skred jag till verket och befriade den forna sittplatsen från sin beklädnad och beväpnade mig med sticksåg och skruvdragare för att skapa en plattform till förarna uppe vid Betongringen. Jag fick ta hjälp av konstbelysning eftersom solen går under horisonten redan strax före 7-tiden på kvällen.

På tisdagen då jag slutade lite tidigare än normalt hann jag med att skrapa bort lav och måla plattformen med slipersolja. Stommen får vänta till nästa år då virket torkat ordentligt. Eftersom ljuset fortfarande var med mig så utrustade jag mig med hörselkåpor och andningsskydd för att slipa skarvar och ytor på banan. Intrycket blir genast mer homogent och bitvis undrar man varför man ens lagt ner tid på att borsta ytan. Fast jag märker att de sektioner som jag fått till bra redan från början inte behöver lika mycket kärlek med sliptrissan som de som inte blev lika perfekta.

Det är tur att man har andningsskydd och hörselkåpor på sig, annars hade man både varit döv och haft stenlunga vid det här laget. Dammet blir lika fint som cementpulver och är säkert inte hälsosamt att andas in fast det redan har brunnit.

Mellan slipningarna har jag hjälpt min son med att fylla på med 0-32 och packa den jämn i hans vedbod. Jag har svårt att låta bli att hjälpa till när jag blir tillfrågad, och jag gör det gärna. – Då kan jag tala om för andra hur det egentligen ska gå till. Själv har jag ovanan att gissa mig fram till vad som behöver göras och undviker att be om hjälp.

Nu har jag knappt tio meter kvar att slipa på banan och är så pass lyckligt lottad att min fru hejar på mig så att vi kan inviga banan i helgen, då det ska bjudas på bra väder. Bilarna står redo och väntar på att avslöja ojämnheter i banan. Jag har goda förhoppningar då varje nästkommande steg i projektet har bjudit på mindre motstånd och justeringar än vad jag är van vid. Jag antar att jag, utan att överdriva, utvecklat lämpliga metoder för att beräkna och skapa förutsättningar för ett bättre förarbete än tidigare.

26 september, 2026
Bakning, Betongringen, Diverse, Lastman, Matkonservering, RC-Bana

Innesittarväder för de flesta

Idag har det varit regn i olika varianter hela dagen. Från fuktdroppar som hänger i luften och väntar på att fångas av en förbipasserande till spöregn. På förmiddagen passade jag på att göra lite sysslor inomhus. Det var så ruggigt ute så att det var motiverat att tända säsongens första mysbrasa.

Jag har haft en liten “backlogg” på diverse matkonserveringar som väntat på mig. De torkade paprikorna och tomaterna i olja fick äntligen stavmixas och portioneras upp i burkar som sedan ska frysas in. De fermenterade jalapenos och rocoton hamnade i burkar och mindre flaskor. Såsen blev inte riktigt så stark som jag hade förväntat mig, men det duger ändå om man vill piffa upp någon gryta. Surdegen sattes på jäsning, nötter vete, kärnor och frön skållades, pizzadegen knådades och sattes i kylen och matbrödet jästes och gräddades innan jag hade fått nog av inomhusvistelse.

För att vänja mig långsamt av min utomhusvistelse tog jag två korgar upp till “Bell Pepper Church” för att skörda jalapenos och padrones. Det blev mer än förväntat, och nu undrar jag om jag ska torka eller fermentera skörden. Ett annat alternativ skulle vara att röka och torka en del av alla padrones för att sedan göra en pasta eller ett pulver som kan fungera som krydda i maten. Jalapenosen var en riktig besvikelse beträffande scoville, så jag vet inte riktigt om jag ska använda den som paprika eller något annat som smakar paprika. Även den mogna jalapenosen är så pass mild att man kan använda den för att släcka branden i munnen efter att man bitit i en padrones.

Eftersom jag ändå höll på med hushållningsaktiviteter kände jag att det skulle sitta fint med lite svamp. Vädret hade övergått till lättare duggregn, så det kändes inte så dramatiska att gå ut i skogen och se vad som kunde läggas i korgen.

Det hade gett en större behållning av min skogsvandring om jag hade utrustat mig med en riktig kamera. Jag hittade en ynka taggsvamp som fick stå kvar. En och annan flugsvamp, några genomätna soppar samt sådant som inte finns in min minnesbank över vad som går att äta kunde jag hitta. Jag säger som man brukar säga när man inte hittar svamp. – Jag kom i alla fall ut och rörde på mig.

Väl tillbaka från skogen gick jag upp till Betongringen och kollade om jag eventuellt kunde göra något trots regnet. Eftersom man kan gjuta under vatten borde det inte vara några problem att gjuta plintar till förarpodiet. Efter att ha grävt tre hål så pass djupt att det borde vara säkert att använda som fundament till en mindre altan skred jag till verket och började gjuta igen. Att gå från en typ av gjutning till en annan gör att man lätt missbedömer hur mycket man behöver. Jag har vant mig vid att fyra hinkar 0-8 tillsammans med en 25-kilossäck cement räcker till tre 80-centimeters sektioner på en 1:28 RC-bana, men när det kommer till plintar blir det mycket mer betong över. Som tur är så har jag numera ett antal 15x15cm-formar att ta till när det blir lite betong över.

Vid fyratiden hjälpte jag våran granne och stalltjej med att mocka ur Bä-Bo på halm och gödsel. Det blev hela 8 skopor med halm blandat med pluttar. Lite av materialet hamnade i jordhögen, medan resten fick fungera som utfyllnadsmaterial tillsammans med lera och berg som vår granne långsamt men säkert använder till att fylla ut vad vi kallar för “gropen”. Det gäller att inte ha för mycket halm eller hö som ligger i kompostjorden för att undvika brand. Blandar man bara halmen ordentligt men jorden så att det inte ligger stora sjok med syresatt halm så går det bra.

Jag får se hur jag anpassar mina aktiviteter till morgondagens väder. Jag hoppas i alla fall på lite sol och värme nu när inomhusaktiviteterna börjar bli begränsade.

20 september, 2026
Lastman, Matkonservering, Miniracing, RC-Bana, Trädgård, Växthus

Betongmaraton

Idag har jag passat på att gjuta nästan oavbrutet från 10 till 17. Efter att ha klippt till armeringsnät till 16 stycken sektioner började jag blanda betong. Det tar ganska hårt på höger underarm att först sleva upp betongen i byttorna och sedan ut i gjutformen. Eftersom flertalet sektioner var lite kortare än normalt chansade jag på att gjuta en sektion mer än planerat. Enligt gårdagens beräkning hade jag 30 sektioner kvar, men efter kontrollräkning visade det sig vara 31. Det triggade mig lite extra att gjuta så många sektioner att resterande gick att dela jämnt på tre.

Eftersom alla sektioner inte hunnit härda ordentligt blev det stundtals ganska trångt med fria arbetsytor. Det är lätt att råka sätta foten fel när man är fullt fokuserad på att jämna till en betongyta som man har framför sig. Alla sektioner som är ljusa kan man gå på, medan andra antingen fortfarande inte har satt sig eller härdat tillräckligt för att kunna användas som arbetsplattform. När man kontinuerligt gjuter behöver man inte spola av alla verktyg och hinkar mellan varje vända. Det är bara betongblandaren som behöver spolas ur med högtrycken. Det sparar en hel del tid har jag märkt.

I väntan på att kunna borsta de sista tre betongsektionerna passade jag på att plocka tomater. Det blir nog årets sista stora skörd. Problemet nu är inte att tomaterna kommer hinna mogna. Det som gör det lite knepigt skillnaden i temperatur mellan dag och natt som fäller ut fukt som gör att mögel hinner angripa tomaterna innan de blir helt mogna. Jag har ändå fått mer tomater än tidigare år, och nu är frysen fylld med krossade tomater.

5 september, 2026
Lastman, Matkonservering, Miniracing, RC-Bana, Trädgård, Växthus

Gjutångest

Har jag tänkt på allt nu? – Armeringsnäten är tillklippta, betongreceptet är fastställt – fast är det rätt? Formarna ligger på plats och är fixerade, betongblandaren fungerar som den ska, hinkar och murslevar är förberedda och lastmaskinen är redo. Tänk om jag inte hinner forma betongen i tid, eller om det helt plötsligt kommer en störtskur under gjutningen. Tankarna och farhågorna är fler än det finns om saker som talar för att det ska gå bra.

Fyra hinkar med 0-8 blev sex tunga hinkar färdigblandad betong som kunde köras upp till RC-banan för att fylla den väntande formen. Det visade sig att blandningen var varken för lös eller för 0hård för att kunna formas som det var tänkt. Det tog drygt två timmar totalt från start till mål att gjuta tre sektioner som motsvarar en säck cement.

Det går åt en hel del tid till att fylla ut formen och få det jämnt. Jag vill inte att det ska bli vågigt eller guppigt tvärs körbanan. Hellre att det blir lite vågigt längs körbanan än tvärs över, men det bästa är om det inte blir några vågor alls. Jag tror att jag fick till det ganska bra till slut.

Mellan och efter de två gjutningarna spenderade jag lite tid åt att ta hand om tomatskörden. Man kan likna tomatodling med att ha husdjur. Det är jättekul att ha tomater, men man måste precis som med husdjur ta hand om dem om man inte vill att de ska dö. Jag tror att det är lite av ett rekord i år. Jag har redan fyllt frysen med lika mycket tomater som förra året och jag har nog lika mycket kvar som jag redan tagit hand om tidigare i år. Körsbärstomaterna ligger väl i paritet med förra årets skörd.

Jag brukar salta och torka de flesta körsbärstomaterna som sedan blir till en tomatpasta som jag mal ner och fryser in i små portionsburkar. De är perfekta att använda i såser och grytor istället för att använda tomatpasta. De som jag använder i sallad och annan matlagning brukar jag gå ut och plocka färska direkt från kvist under säsong. Imorgon ska jag skålla, koka och frysa in de stora tomaterna.

Efter min avstickare till tomatskörd gick jag upp till RC-banan för att finputsa det sista. Målet är att betongytan kommer bli så bra och jämn att jag slipper lägga ut takpapp eller matta för att bilarna ska kunna köra utan att det blir problem. För att få den där sista ytbehandlingen gick jag över ytan med en borste. Dels för att se och verifiera att ytan inte var allt för vågig, men också för att ge lite grepp åt däcken ner mot körbanan. Om det här blir som jag hoppas så borde det här bli en ny standard för hur man bygger en 1:28 RC-bana för racing.

30 augusti, 2026
Grävarbete, Lastman, Miniracing, RC-Bana

Lager på lager

Efter gårdagens schaktarbete kunde jag fortsätta med att kompaktera ytan innan jag la ut markduken. Jag har hela tiden trott att markdukens främsta uppgift är att hålla ogräs borta, men efter lite läsning har jag förstått att den främst har uppgiften att hålla bärlagrets småfraktioner separerade från underliggande material. Nu vet jag inte hur stor betydelse det har att man kompakterar det som ligger under markduken och bärlagret, men det skadar ju inte att det är hårt och fast.

Efter att ha lagt ut markduken kunde jag lägga på det första lagret 0-32. Det är tungt att sprida ut för hand , och lastmaskinen är lite för stor för att göra hela jobbet själv. Det känns i armar och magmuskler att man har jobbat i alla fall. Efter att ha gått över med paddan drygt tre vändor över de första 10 centimeterna av bärlager var det dags att lägga på nästa lager. Det tar lite emot att stöka till ytan efter att så omsorgsfullt försökt få den jämn, men man får vackert följa byggnormerna om det ska bli bra. Nästa lager blev ungefär lika tjockt som det första. Det är svårt att se om man sprider ut materialet jämnt till en början. Det är först när man går över med paddan som man vet om man träffat rätt. Man ser och känner var det saknas material. Nu är inte syftet att få en helt plan yta, men den måste vara jämn där vägarna ska gå.

Sista lagret med material blev 0-8 som ska bli underlaget för den gjutna körbanan. Ju mer jag kan dosera banan med tanke på vattenavrinning och körbarhet redan nu innan jag börjar gjuta desto bättre. Jag kunde konstatera när jag körde runt med paddan att mina tidigare beräkningar från 3D-modellen stämde ganska bra överens med verkligheten. Jag tror att det kommer bli ganska bra när det blir färdigt. Nästa steg är att markera ut banan och fylla på med 0-8 där det behövs.

29 augusti, 2026
Grävarbete, Lastman, Matkonservering, Miniracing, RC-Bana

Ny RC-bana

Förra söndagen var rätt lugn med brödbakning och havtornsplockande. På försök gjorde jag havtornsgelé som säkerligen kommer passa bra till helstekt karré eller någon annan köttbit och svamp senare i höst när kantarellerna ger sig till känna. Det har varit lite torrt för att det ska dyka upp svamp, men nu ser det ändå ut som att vädret slår om till kantarellskogens favör.

Idag har jag påbörjat bygget av en ny RC-bana för minibilar i skala 1:28. Egentligen är bilarna byggda för att man ska köra på en matta inomhus, men jag ser inga större problem att bygga en bana utomhus. Först hade jag tänkt att jag skulle bygga en bana på skivor som man kan plocka in på vintern och kanske bygga upp på loftet, men efter lite övervägande kommer det bli en permanent bana utomhus istället. Säsongen är ändå så pass lång att man hinner köra av sig tillräckligt mycket. Att längta efter att kunna köra bil igen har sina fördelar det också.

Efter att jag markerat ut de drygt 60 meter väg som banan kommer att bestå av bytte jag till skopa på Grävis och upptäckte att en hydraulslang var söndernött. Som tur var kunde jag låna en slang från borraggregatet, annars hade jag behövt vänta till på måndag med att få en ny tillverkad.

Det är alltid lite nervöst att börja med lite större ingrepp i någonting som annars är ganska fint och fyller sin funktion. Förhoppningsvis kommer den nya lilla banan i anslutning till den befintliga att smälta in och bli en naturlig del av den stora banan.

Trots ihållande regn kunde jag metodiskt skrapa av det översta jordlagret utan att allt hann bli lerigt och odefinierbart. Ytan ska fyllas med 0-32 som ska packas ordentligt innan jag börjar bygga vägbanken som kommer att slingra sig av och an över marken. Den kommer att bli mellan 50 och 70 centimeter bred med doseringar i hårnålskurvorna. Tanken är att få en utmanande och lång bana som ändå inte är för svår att bemästra. Samtidigt som det ska finnas raksträckor och utrymme att göra omkörningar ska det inte vara för brett och generöst så att man kan ha full gas genom hela banan. Om den blir för knixig tappar man rytmen istället. Eftersom jag tänker gjuta själva banan i betong måste jag träffa rätt på första försöket om jag inte vill stå och använda slägga och bilhammare för att bygga om banan. En annan sak som jag behöver tänka på är avrinning så att det inte bildas stora vattensamlingar på banan efter ett regn. Det här kommer antingen bli en perfekt utomhusbana för miniracing eller en massa bortkastad tid på någonting som i praktiken inte kommer fungera. Oavsett utfall blir det någonting unikt.

21 juli, 2026
Altan, Gårdsterapi, Grävarbete, Lastman

Markarbete på andra sidan klart

Jag kom dessvärre igång ganska sent idag och nästan hela förmiddagen gick åt till att bestämma altanens utformning. Det är klart att vi hade ett hum om hur det skulle se ut, men inte bestämt oss för exakta vinklar. Eftersom det blev något större än vad jag först föreställt mig var jag tvungen att tänka om lite beträffande underlaget. Även på den här sidan var marken fylld med sten och sand precis som andra sidan växthuset, och borra 7 stycken hål med oviss utgång fick mig att tänka om.

Istället för att borra och gjuta plintar valde jag att schakta bort det översta jordlagret för att komma ner till mer stenigt och sandigt underlag för att sedan fylla igen med 0-32. Det blev hyfsat plant. Nu behöver jag ändå gräva ner stöden så det spelar ingen större roll hur plant underlaget är, men det underlättar med ett jämnt underlag som referensplan när man börjar gräva.

Det tog närmare 3 timmar att väga in alla plattor och stenar. Efter att ha provat lägga ut två reglar kan jag konstatera att mina eventuella mätfel försvinner i jämförelse med hur ojämna reglarna är. I slutänden kommer det inte märkas, och huvudsaken är att stöden inte sätter sig. Efter att ha gått över med markvibrator 5 vändor så är jag ganska säker på att stöden kommer att vila tryggt på sina platser.

Imorgon har det utlovats lätt regn varvat med regn hela dagen, så vi får se om jag kan peppa mig själv att färdigställa det andra bjälklaget. Då kommer min tidsplanering att hålla med någon dags marginal.

← Older posts