Category Archives: Lastman

Gjutångest

Har jag tänkt på allt nu? – Armeringsnäten är tillklippta, betongreceptet är fastställt – fast är det rätt? Formarna ligger på plats och är fixerade, betongblandaren fungerar som den ska, hinkar och murslevar är förberedda och lastmaskinen är redo. Tänk om jag inte hinner forma betongen i tid, eller om det helt plötsligt kommer en störtskur under gjutningen. Tankarna och farhågorna är fler än det finns om saker som talar för att det ska gå bra.

Fyra hinkar med 0-8 blev sex tunga hinkar färdigblandad betong som kunde köras upp till RC-banan för att fylla den väntande formen. Det visade sig att blandningen var varken för lös eller för 0hård för att kunna formas som det var tänkt. Det tog drygt två timmar totalt från start till mål att gjuta tre sektioner som motsvarar en säck cement.

Det går åt en hel del tid till att fylla ut formen och få det jämnt. Jag vill inte att det ska bli vågigt eller guppigt tvärs körbanan. Hellre att det blir lite vågigt längs körbanan än tvärs över, men det bästa är om det inte blir några vågor alls. Jag tror att jag fick till det ganska bra till slut.

Mellan och efter de två gjutningarna spenderade jag lite tid åt att ta hand om tomatskörden. Man kan likna tomatodling med att ha husdjur. Det är jättekul att ha tomater, men man måste precis som med husdjur ta hand om dem om man inte vill att de ska dö. Jag tror att det är lite av ett rekord i år. Jag har redan fyllt frysen med lika mycket tomater som förra året och jag har nog lika mycket kvar som jag redan tagit hand om tidigare i år. Körsbärstomaterna ligger väl i paritet med förra årets skörd.

Jag brukar salta och torka de flesta körsbärstomaterna som sedan blir till en tomatpasta som jag mal ner och fryser in i små portionsburkar. De är perfekta att använda i såser och grytor istället för att använda tomatpasta. De som jag använder i sallad och annan matlagning brukar jag gå ut och plocka färska direkt från kvist under säsong. Imorgon ska jag skålla, koka och frysa in de stora tomaterna.

Efter min avstickare till tomatskörd gick jag upp till RC-banan för att finputsa det sista. Målet är att betongytan kommer bli så bra och jämn att jag slipper lägga ut takpapp eller matta för att bilarna ska kunna köra utan att det blir problem. För att få den där sista ytbehandlingen gick jag över ytan med en borste. Dels för att se och verifiera att ytan inte var allt för vågig, men också för att ge lite grepp åt däcken ner mot körbanan. Om det här blir som jag hoppas så borde det här bli en ny standard för hur man bygger en 1:28 RC-bana för racing.

Lager på lager

Efter gårdagens schaktarbete kunde jag fortsätta med att kompaktera ytan innan jag la ut markduken. Jag har hela tiden trott att markdukens främsta uppgift är att hålla ogräs borta, men efter lite läsning har jag förstått att den främst har uppgiften att hålla bärlagrets småfraktioner separerade från underliggande material. Nu vet jag inte hur stor betydelse det har att man kompakterar det som ligger under markduken och bärlagret, men det skadar ju inte att det är hårt och fast.

Efter att ha lagt ut markduken kunde jag lägga på det första lagret 0-32. Det är tungt att sprida ut för hand , och lastmaskinen är lite för stor för att göra hela jobbet själv. Det känns i armar och magmuskler att man har jobbat i alla fall. Efter att ha gått över med paddan drygt tre vändor över de första 10 centimeterna av bärlager var det dags att lägga på nästa lager. Det tar lite emot att stöka till ytan efter att så omsorgsfullt försökt få den jämn, men man får vackert följa byggnormerna om det ska bli bra. Nästa lager blev ungefär lika tjockt som det första. Det är svårt att se om man sprider ut materialet jämnt till en början. Det är först när man går över med paddan som man vet om man träffat rätt. Man ser och känner var det saknas material. Nu är inte syftet att få en helt plan yta, men den måste vara jämn där vägarna ska gå.

Sista lagret med material blev 0-8 som ska bli underlaget för den gjutna körbanan. Ju mer jag kan dosera banan med tanke på vattenavrinning och körbarhet redan nu innan jag börjar gjuta desto bättre. Jag kunde konstatera när jag körde runt med paddan att mina tidigare beräkningar från 3D-modellen stämde ganska bra överens med verkligheten. Jag tror att det kommer bli ganska bra när det blir färdigt. Nästa steg är att markera ut banan och fylla på med 0-8 där det behövs.

Ny RC-bana

Förra söndagen var rätt lugn med brödbakning och havtornsplockande. På försök gjorde jag havtornsgelé som säkerligen kommer passa bra till helstekt karré eller någon annan köttbit och svamp senare i höst när kantarellerna ger sig till känna. Det har varit lite torrt för att det ska dyka upp svamp, men nu ser det ändå ut som att vädret slår om till kantarellskogens favör.

Idag har jag påbörjat bygget av en ny RC-bana för minibilar i skala 1:28. Egentligen är bilarna byggda för att man ska köra på en matta inomhus, men jag ser inga större problem att bygga en bana utomhus. Först hade jag tänkt att jag skulle bygga en bana på skivor som man kan plocka in på vintern och kanske bygga upp på loftet, men efter lite övervägande kommer det bli en permanent bana utomhus istället. Säsongen är ändå så pass lång att man hinner köra av sig tillräckligt mycket. Att längta efter att kunna köra bil igen har sina fördelar det också.

Efter att jag markerat ut de drygt 60 meter väg som banan kommer att bestå av bytte jag till skopa på Grävis och upptäckte att en hydraulslang var söndernött. Som tur var kunde jag låna en slang från borraggregatet, annars hade jag behövt vänta till på måndag med att få en ny tillverkad.

Det är alltid lite nervöst att börja med lite större ingrepp i någonting som annars är ganska fint och fyller sin funktion. Förhoppningsvis kommer den nya lilla banan i anslutning till den befintliga att smälta in och bli en naturlig del av den stora banan.

Trots ihållande regn kunde jag metodiskt skrapa av det översta jordlagret utan att allt hann bli lerigt och odefinierbart. Ytan ska fyllas med 0-32 som ska packas ordentligt innan jag börjar bygga vägbanken som kommer att slingra sig av och an över marken. Den kommer att bli mellan 50 och 70 centimeter bred med doseringar i hårnålskurvorna. Tanken är att få en utmanande och lång bana som ändå inte är för svår att bemästra. Samtidigt som det ska finnas raksträckor och utrymme att göra omkörningar ska det inte vara för brett och generöst så att man kan ha full gas genom hela banan. Om den blir för knixig tappar man rytmen istället. Eftersom jag tänker gjuta själva banan i betong måste jag träffa rätt på första försöket om jag inte vill stå och använda slägga och bilhammare för att bygga om banan. En annan sak som jag behöver tänka på är avrinning så att det inte bildas stora vattensamlingar på banan efter ett regn. Det här kommer antingen bli en perfekt utomhusbana för miniracing eller en massa bortkastad tid på någonting som i praktiken inte kommer fungera. Oavsett utfall blir det någonting unikt.

Markarbete på andra sidan klart

Jag kom dessvärre igång ganska sent idag och nästan hela förmiddagen gick åt till att bestämma altanens utformning. Det är klart att vi hade ett hum om hur det skulle se ut, men inte bestämt oss för exakta vinklar. Eftersom det blev något större än vad jag först föreställt mig var jag tvungen att tänka om lite beträffande underlaget. Även på den här sidan var marken fylld med sten och sand precis som andra sidan växthuset, och borra 7 stycken hål med oviss utgång fick mig att tänka om.

Istället för att borra och gjuta plintar valde jag att schakta bort det översta jordlagret för att komma ner till mer stenigt och sandigt underlag för att sedan fylla igen med 0-32. Det blev hyfsat plant. Nu behöver jag ändå gräva ner stöden så det spelar ingen större roll hur plant underlaget är, men det underlättar med ett jämnt underlag som referensplan när man börjar gräva.

Det tog närmare 3 timmar att väga in alla plattor och stenar. Efter att ha provat lägga ut två reglar kan jag konstatera att mina eventuella mätfel försvinner i jämförelse med hur ojämna reglarna är. I slutänden kommer det inte märkas, och huvudsaken är att stöden inte sätter sig. Efter att ha gått över med markvibrator 5 vändor så är jag ganska säker på att stöden kommer att vila tryggt på sina platser.

Imorgon har det utlovats lätt regn varvat med regn hela dagen, så vi får se om jag kan peppa mig själv att färdigställa det andra bjälklaget. Då kommer min tidsplanering att hålla med någon dags marginal.

Fundament

Idag har jag druckit 5 liter bubbelvatten för att inte torka ut. Man får ta det lite lugnt när det är närmare 30 grader varmt i skuggan samtidigt som man vistas i gassande sol. Även om det mest är maskinerna som får jobba så tar värmen hårt på krafterna. Jag började dock dagen med att göra lite underhåll på jordborren. Fler sprintar som gärna går av när man stöter på sten tillverkade jag av några avsågade bultar som jag sedan svarvade ner skallarna på så att de kan rotera fritt. Varje sprint kan gå av tre gånger innan man måste byta helt. Skären fick också en slipning så att de biter i torr lerjord. Annars får man hela tiden luckra upp med spett. Jag tror att jag borrade i de flesta baterial. Sten, sand jord, lera, grus och lättbetong. VI får se hur bärigheten blir. Det är nämligen lite sättningar i marken. Förhoppningsvis går det bra även denna gång.

Det brukar underlätta om man vattnar lite i hålet för att få upp materialet med borren. Min maskin är inte så snabb så att den hinner transportera upp materialet. Man får stundtals använda händerna för att få bort “borrkaxet” från hålet.

Efter att alla 10 hål var borrade kunde jag väga in vilken nivå som balkskorna skulle ligga på. Först använde jag laser för att placera ut pinnar och snören. Det behöver inte vara exakt, men det är viktigt att skorna hamnar inom några centimeters marginal. Jag hoppas att jag tänkt och räknat rätt. Att blanda betong är både enkelt och jobbigt. Jag brukar ta 25 rågade spadar till en säck cement. Först blandar jag torrt för att det är lättare, och sedan pytsar jag på med vatten, blandar, på med mer vatten, och blandar tills jag får rätt konsistens. Imorgon blir en ganska lugn dag. Eventuellt åker jag och införskaffar virke, men det kommer inte bli så mycket mer. Jag ligger ändå bra till tidsmässigt. Från första spadtaget har det hittills bara gått ett dygn och jag har räknat med att det ska ta en vecka att färdigställa.

Spetskompetens

Igår kunde jag gjuta fast den tidigare avgnagda stolpen som om den hade varit hel fungerat utmärkt som öppning mellan de två skogshagarna. Mycket mer blev nog inte gjort om man ska se till hemarbetsrelaterade göromål. För första gången testade vi att köra RC-bil i mörker med belysning uppe vid banan. En och annan sträcka skulle må bra av lite mer ljus, men ingenting som är speciellt störande. Det var fortfarande 18 grader i luften och vindstilla. Dammet blev extra tydligt i släpljuset och när vi var klara var det nästan läge för andningsskydd., Det var hur som helst riktigt roligt – värt mödan i höstas att placerade alla lumen på rätt ställen.

Idag byggde jag färdigt öppningen mellan skogshagarna. Det är mer jobb än vad man först tror. Det är väl bara att dra om tråden? Nej – inte om det ska bli bra! Då tar den där 30-sekunderstanken närmare en dags arbete. Man måste nämligen passa på att laga det som tidens och hästarnas tänder nöter ner. Det är inte svårt att förstå att staketstolpar är sneda och att trådar hänger löst när man passerar gårdar där annat prioriteras. Hur ska en vanlig människa kunna hinna med allt underhåll?

Idag började jag arbetet med att förbereda grundarbetet för trädäcket som ska göra så att man kan gå i strumplästen till orangeriet. Det kommer att bli en svängd altan för att bryta av mot allt annat som är fyrkantigt. Eftersom dörren till orangeriet ligger några centimeter lägre än växthusets trädäck måste jag schakta bort material så att jag får plats med bjälklaget.

Efter att först ha markerat ut var trädäcket ska vara kunde jag först med spade gräva längs den målade linjen för att sedan gå fram med Grävis. Bara någon decimeter ner i jordskorpan stötte jag på stenar, hårdpackad lera, lättbetongblock och diverse skrot som tidigare markägare funnit lämpligt att deponera. Jag behöver enligt beräkningar komma ner ca 25 centimeter under dörröppningen dör att kunna gjuta fundament för bärlinorna. Jag kom så långt jag hade tänkt mig idag. Nu ligger jag minst 25 cm på alla ställen där jag kommit åt med grävmaskinen. Imorgon går jag fram med spade och hacka för att få bort de sista knölarna. Marken behöver inte vara helt i nivå, men det underlättar när man ska börja gjuta och snickra om man slipper snava när man har fokus på laserpass och skruvdragare.

Fibergegga och hönsnätsblommor

Idag var det hög tid att fixa till RC-banan. Efter att både min dotter, fru och jag kört flitigt de senaste dagarna har vi identifierat en hel del brister i beläggningen. Speciellt i och framför alla hopp, men även rötter, stenar och potthål som behöver slätas över. Nu testar jag en ny metod och hoppas på att det kommer att bli hållbart. En blandning av lera som blir stenhård när den torkar tillsammans med halm som ska motverka sprickbildning kanske kan vara den ultimata lösningen. Problemet är väl att jag har belagt mycket av banan med stenmaterial istället för lera. Men jag hade varken maskiner eller erfarenhet när jag började anlägga banan. Det som jag såg som besvärligt att bearbeta har visat sig vara det bästa underlaget. När det är blött är det geggigt, men i torrt tillstånd är det hårt och fast. Det spelar ingen roll hur mycket man packar 0-8 stenmjöl. Efter ett tag släpper det och börjar damma. Kvar ligger de stora stenarna som gör att man sladdar och skapar en svårkörd bana. De bästa sträckorna är de som är av lera.

Först skrapa bort allt löst material, sedan vattna och på med fiberlera. Efter det jämnar man till det som man vill ha det och som sista moment krattar man över med löst material som man sedan plattar till med spaden. Rötter och större stenar täcks över för att skapa ett mindre stötigt underlag. Det är inte meningen att göra banan helt slät, snarare att göra den mer förutsägbar.

Konstnärsådran grep tag i mig när jag klippt bort lite hönsnät som kommit i dagen på rakan före Sonnenschein-kurvan. Innan jag satte upp svinstaketet runt banan gjorde jag ett försök att hålla svinen borta genom att lägga ett nät över gräsbeklädda delar av körbanan. Det funkar ganska bra även för att hålla banan jämn, men när nätet av en eller annan anledning sticker upp och utgör ett hinder för bilarna som riskerar att fastna. Det blev ett nystan med hönsnät som lika gärna kunnat vara tumbleweed. Tankarna började vandra, och helt plötsligt visste jag var jag skulle göra. Varför inte spraymåla några nystan av hönsnät i färgglada kulörer och sätta upp dem på pinnar i olika höjd för att piffa upp miljön runt RC-banan? Det blev faktiskt så bra att min fru sa att hon kunde tänka sig installation även någonstans i trädgården. – Det är ett bra betyg!

Eftersom hästarna snart ätit slut på gräs i sommarhagarna behöver jag fixa till en öppning mellan vinterhagarna då de numera går i samma hage. Det ena ger ringar på vattnet och resulterar snart i andra saker att göra. Den avgnagda stolpen kommer inte längre kunna fungera som stöd för eltråd. Naturligtvis var det en gjuten stolpe som jag bittert fick dra upp med lastmaskinen. Imorgon ska jag gjuta fast en ny stolpe i hålet så att jag kan dra ny eltråd och sätta upp grindar när vi har hästar hemma som inte kan gå si samma hage.

Som avslutning på en varm och solig sommardag gick far, mor och dotter upp till RC-banan och körde “The King”, “The Queen” och “The Princess” tills vi inte orkade mer.

Bland tistlar och ogräs

Efter ett par års negligering av baksidan på kullen vid Lilla Stonehenge och vi varit och fyllt hela bilen med växter och buskar som ska pryda den del av kullen som inte syns från vägen har jag rensat ogräs och bearbetat marken för att skapa de bästa förutsättningarna för ett lyckat resultat.

Igår gick jag fram med grepen för att kunna spara på kärleksörten och den höstaster som ändå etablerat sig mellan kirskål, revbsmörblomma och nässlor. Merparten av de tistlar som finns på kullen blå bolltistel som jag har drivit fram från frö. Idag fortsatte jag att rensa bort det sista med hjälp av Grävis. Det blev en hel skopa full med ogräs som kördes upp till “jordstationen” där förra årets jord precis har börjat leverera.

Det gick åt tre skopor jord för att jämna till och skapa ett 10 till 20 centimeter tjockt lager med mylla för de otåligt väntande plantorna.

Ett antal olika nävor och daggkåpa ska fungera som marktäckare. Mellan liljorna ska jag sprida ut fetknopp för att hålla borta ogräset. Fetknopp har vi mycket av uppe i “Slottsparken”, och den är i princip bara att strössla ut för att den ska rota och etablera sig. Längs gången upp planterades stäppsalvia och en marktäckande ros. Bredvid “omplaceringsstenen” efter att ha grävt en grop till en buske som jag inte kommer ihåg namnet på planterade jag ett träd som jag heller inte kommer ihåg namnet på. Imorgon ska jag trycka ner lite olika lökar i jorden. Dels sådana som jag grävt fram från tidigare plantering, men även sådana som egentligen skulle planterats i höstas, men av tidsbrist fått ligga i matkällaren. Dessvärre har inte alla lökar överlevt. – Det är väl så när man skaffar växter innan man har hunnit förbereda plats åt dem, eller är riktigt mentalt förberedd på förarbetet, eller när det råder obalans mellan planering och ork.

Semestern kan börja

Under de senaste dagarna har bloggskrivandet lagts lite på paus. Jag har väl inte riktigt haft ro att sätta mig ner på kvällen för att skriva. Istället har jag suttit utomhus med min fru och tagit en avkopplande drink i kvällsvärmen.

Jag har bristen på skrivandet trots allt gjort en hel del. Bland annat börjar jag bli klar med min temperatur och ljusmätare för växthusen. Det verkar som att allt fungerar som det ska, men jag behöver jobba lite mer med inkapsling och monteringsfästen. Version 1 av “Demeter” har fått hämta in data från det större växthuset medan jag modifierar program och utformning av nästa version.

Jag försöker beta av några enkla projekt innan jag sätter igång med något mer avancerat och tidskrävande. Hönstraktorn som stått utanför verkstan är nu klar för användning. Det har dragit ut lite på tiden eftersom jag inte haft någon press att slutföra renoveringen samtidigt som det funnits både roligare och viktigare saker att ta tag i. Nu är i alla fall det klart, och jag behöver inte bli påmind om att jag egentligen borde sätta sol- och vindskydd på den mobila hönsgården.

I lördags fixade jag markarmering till den andra foderstationen i sommarhagarna. Inte för att det var speciellt lerigt just nu, men i höst kommer det förmodligen bli annorlunda när det regnat i några dagar. Jag passade på att jämna till utanför så att man inte behöver snava i gropar eller studsa runt med trehjulingen när man åker ut för att fodra.

Igår var en dag då jag gick runt och “skrotade” på gården. Jag fyllde odlingslådornas vattenmagasin och gjorde en första gallring av morötterna. Imorgon ska jag försöka hinna olja in lådorna med svart olja. Det kommer att bli ett lyft, som bieffekt kommer de absorbera värme mycket bättre och kanske hålla några år till.

De sista ärtplantorna letade sig upp på odlingsplatån efter att jag förberett jorden med hästgödsel. En och annan sten avlägsnades för att underlätta framtida jordbearbetning. Vi får se hur bra ärtplantorna levererar. Det är ju sol nästa hela dagen just där.

Idag åkte vi och köpte lite plantor som planterats i blomlådor och krukor. Jag drev ju aldrig upp några pelargoner i år, så vi har surt nog fått köpa färdiga plantor. Eventuellt kommer jag kunna övervintra pelargonerna i orangeriet i år. Tidigare år har jag ju inte varit så framgångsrik på den punkten.

Hobbyodlare, lastmaskinist och kock

Nu visar tomatplantorna tecken på att de kommer att leverera även i år. De första bifftomaterna har börjat att utvecklas och det är fullt av blommor som säkerligen kommer att utvecklas till eftertraktade tomater. Frysen har fortfarande ett antal lådor kvar av förra året skörd, så jag kanske klarar ett helt år utan att köpa krossade tomater. Förmodligen blir det lite tomatjuice av det sista om plantorna hinner leverera innan den sista lådan är förbrukad.

Gårdagens “kakras” i bikupan tillsammans med den andra kupans vaxkakor blev till två mindre burkar med bivax. Jag har inte riktigt funnit något livsviktigt användningsområde för bivax, men snart blir det väl till en nödvändighet.

Efter att jag fyllt på med vatten till ankorna öppnade jag upp tre grindar mellan hagarna så att hästarna kan ta sig mellan de två stora inhägnaderna utan att förirra sig ut på vägen. Vi släppte ihop hästarna förra veckan, så nu behövs egentligen bara en hage. Tänk att man alltid behöver göra förändringar!

Förra året blev hagarna klara på sensommaren, och då var det inga problem med vatten och lera vid foderstationerna. Nu när det har regnat så har det ganska snabbt blivit lerigt. Med recept från vinterhagarna schaktade jag bort det övre marklagret och la på 0-32 som jag sedan kompakterade och la markarmering på, för att slutligen lägga ytterligare stenkross ovanpå.

Nu på eftermiddagen och kvällen har jag ägnat mig åt att förbereda dagens middag med huvuddelen av alla ingredienser från vad gården har att erbjuda. Basilika och vitlöksfyllt tortellini med anklår i tryckkokaren. Till det serveras en gremolata som består att hackad persilja, vitlök, salt, citron och olja.