Category Archives: Bi-syssla

Dripp dropp!

Idag smälter snön och våren börjar knacka på. Dessvärre är det nog så att det bara är tillfälligt. För en gångs skull är vädret väl synkat med helgen. Jag gick upp till bikuporna för att ta hand om höstens katastrof då alla bin dog på grund av ett missförstånd. I och med att vi inte skattat någon honung trodde jag att de skulle klara sig på den honung som de samlat in under sommaren, men tydligen var inte detta tillräckligt. Förhoppningsvis kan jag göra bättre ifrån mig i år. Hönsen blev i alla fall glada åt lite frysmat. Just nu håller jag på att ta hand om vaxkakorna som smälts ner, silats och sakta svalna, för att senare kunna användas till något vettigt. Bina ska inte ha offrat sina liv i onödan.

Efter att jag tagit in hö och rensat bikupan tog jag en sväng med drönaren och gick runt med kameran för att försöka få några bra bilder.

Senaste blåsvädret hade fällt en av våra enar uppe där jag rensade bort slånbärsbuskar förra året. Det är synd att inte ta hand om virket som kan bli både det ena och det andra efter lite bearbetning.

Imorgon ska jag eventuellt hjälpa grannen vid dammen med att rensa undan lite slånbärsbuskar. Det är bäst att passa på när det är bra väder.

Skönhetsrådet får sammanträda

Idag färdigställde jag klätterställningen till den nyplanterade klätterrosen som enligt etiketten blir 5 meter hög. För några dagar sedan högg jag ner tre gängliga tallar och barkade av dem i väntan på att jag skulle komma på hur jag skulle konstruera monumentet. Idag kom jag på att jag kunde använda hästskor och rundjärn för att svetsa beslag till rosenpelaren. Allt tjärades från topp till tå med början i toppen när hela ställningen kunde ligga ner på marken. Efter lite besvär kunde jag få konstruktionen på plats och tjära in resten. Nu får vi se om rosen behagar att börja klättra, eller om det bara kommer att bli ett galet monument som förbipasserande kommer att ha åsikter om.

Det har regnat lite av och till så inspirationen över vad man ska göra har varit lite si så där. I förrgår rensade jag ut bikupan på de resterande yngel. och honungsmagasin som nu var tömda och smälte ner alla vaxkakor. Det blev inte speciellt mycket, men det kommer säkert till användning. Jag har redan märkt att bivax ger ganska bra grepp då det kletar fast i det mesta.

Igår tog jag, efter ett inspirerande telefonsamtal med K, 28 sticklingar vardera av de två olika sorternas lavendel vi har. Efter en sväng upp i pelargonrummet var 54 krukor fyllda med jord och vatten. Nu får vi se hur många av sticklingarna som överlever och kan placeras ut på årets fokuspunkt – Lilla Stonhengen.

Sammanfogat

Nu kan man gå från huset till växthuset i strumpor ,eller barfota om man så vill, utan att utsätta sig för ojämnt underlag. Det blev knappt två meter av trallvirke över, resten var stumpar på 30 centimeter och kortare. Jag ska nog sätta kjolar på ändbrädorna och trappan. Det återstår lite arbete med att plocka bort en stolpe och justera räcket, men detta projekt får betraktas som näst intill färdigt. Jag kan påbörja någonting nytt parallellt utan att känna mig stressad i alla fall.

Jag “bytte hatt” och var en sväng förbi bina och kunde konstatera att de börjat bygga på två av ramarna jag satt in. Det är lite “läskigt” att plocka upp ramarna när alla bin flockas runt glipan som blir när man inspekterar. Inte så mycket att jag är rädd att bli stungen, snarare att inte klämma någon stackare när man sätter tillbaka ramen igen. Om någon vecka får jag nog sätta in flera ramar så att de inte känner sig trångbodda.

Jag passade på att köra lite drönare för att ta lite bilder på gården och förundrades över hur alla tidigare tomma ytor successivt fått en viktig funktion. Allt från ddlingslotter till växthus, uteplatser och honungsproduktion.

Semester

Pergolan sattes upp och pyntades med skuggväv och LED-lyktor på två dagar under veckan, så ingen semester behövde användas till det. Dottern och jag monterade upp allt på några timmar och skuggväven kunde sättas på plats efter lite klurande med öglor, wire och tålamod. Mys-Ernst kan slänga sig i väggen!

Tomater och paprika sätter frukt som aldrig tidigare, även om tomatplantorna ser lite konstiga och förvridna ut. Jag tor att det kan bero på för mycket gödsel snarare än någon brist på vare sig vatten eller näring. En del paprikor ha fått pistillröta, vilket troligtvis beror på kväveöverskott i jorden. Det verkar som att hönsgödningen varit effektiv. Till nästa år får jag kanske flytta lite jord mellan växthus och uteodlingar för att få lite mer balans i näringssammansättningen. Idag var jag förbi kuporna för att inspektera. Det verkar som att aktiviteten ökat. Istället för att ett bi åker ut och in i kupan två gånger per minut så är det två, tre stycken fyra gånger per minut som visar sig. Det verkar gå åt rätt håll. Potatisen har kupats, och ogräs har rensats i landet. Just nu är knölarna ca 5 cm i diameter, så snart kan jag börja skörda lite lätt.

Nu har jag börjat med sammanbindningen av altanen med växthuset så att man ska kunna gå barfota mellan huset och växthuset. Jag kommer att öppna räcket och bygga en till trappa. Hälften av stenarna som ska hålla upp utbyggnaden är utplacerade och invägda. Det är ganska tidskrävande att gräva ner stenarna på exakt rätt djup. Det var mycket lättare förr när jag förlitade mig på vattenpass och ögonmått istället för laser.

Inflyttning i bikupan

Idag träffade jag min bi-mentor. Jag hämtade upp honom och en låda med bin för att transplantera i min egen kupa. Traditionella ramar är fyrkantiga, men mina är halva hexagoner så vi fick såga och försöka fästa upp kakorna efter bästa förmåga. Ett antal kakor med honung, ett antal arbetsbin, en drottning och några drönare placerades i kupan. De yngel som var kvar på de söndersågade ramarna placerades i botten av kakorna. De ska tas ut när de kläckts. Honungen som var kvar placerades i samma kupa, men i den andra sektionen. Det dröjde inte länge innan bina fattade var de enklast skulle hitta sin föda. Inte ett enda stick trots att jag inte hade handskar och var klädd i svart, som tydligen kan reta upp ett normalt bi. Jag hade förvisso en bi-tät jacka på mig, men huvan behövde jag bara ta på när vi skakade av bina från ramarna in i kupan.

Nu sköter sig bina själva några dagar, och sysselsätter sig med att skapa ordning från det kaos som vi skapat. Imorgon ska jag åka tillsammans med min mentor och införskaffa lite skyddsutrustning. Han kommer att vara med mig hela vägen, och jag kommer att få hjälpa honom och assistera honom för att lära mig så mycket som möjligt. Det här är ett litet experiment även för min mentor som aldrig arbetat med topramskupor tidigare, trots en lång erfarenhet av bin. Det känns som att jag är väl förberedd och har det mesta på plats. Ett litet arbetsbord och ett förvaringsställe för kupkniv och diverse andra redskap som kan behövas kanske byggs i anslutning till bigården.

Nu har jag två!

Så nu är båda kupor klara med plats för fyra samhällen. Jag effektiviserade isoleringsarbetet något så det fanns tid över till att skruva fast stoppkedjor och excenterlås till locken. Låsen kanske inte behövs då de kanppast blåser upp. Det skulle vara om kuporna välter, men den risken är också försumbar. Det skulle vara om det kom en björn och hälsade på, men då skulle den nog ändå komma in. Jag sågade till några skivor som ska fungera som avdelare mellan bisamhällena i kuporna. Det behövs totalt fyra avdelare i varje kupa, men jag hade bara material till hälften. Den nya sågen är “lite för bra”. Nu känns den första kupan lite sämre än den senaste. Det märks bland annat genom att avdelarna inte kan vara symmetriska om de ska sluta tätt mot väggarna. Nåja – Det är bara jag och bina som märker om man vänder en skiva fel.

Avsaknaden av vatten från himlen börjar bli lite bekymmersamt. Kanske inte för det som odlas i växthusen som har magasinerat regnvatten, och dammvatten som reserv om magasinen tar slut. Det som blir problem är allt annat som växer i trädgården. Jag minns 2018 som en varm och skön sommar, men då hade jag inte börjat att odla så mycket. Till hösten när regnet kommer ska jag sätta lite fler tulpanlökar där det saknas. Det saknas en hel del!

Du kommer behöva två

I veckan kunde jag stolt visa upp bilder på bikupa och bigård för min “bi-mentor”. Det fanns ingenting att slå ner på annat än att han ville att jag skulle bygga en bikupa till i beredskap. Efter det samtalet var jag både upprymd och lite nedslagen. Ska jag behöva stå i tre dagar till och bygga bikupa, och behöver jag verkligen göra det nu? Det är kanske bättre att ha förberett en extra kupa än att behöva stressa i ett senare skede. Nu fick jag “äntligen” en anledning att utöka snickeriverkstan med en riktig bordssåg istället för att såga vinklar med en vobblig cirkelsåg. Nu i efterhand undrar jag lite över varför jag inte tidigare investerat i en bordssåg. Det blir spikraka kanter med exakta vinklar och nu blir allt näst intill perfekt samtidigt som byggtiden kortas ner avsevärt. Jag har redan på en dag byggt ihop övre och nedre delen, samt oljat in det jag byggt. Imorgon blir det ytterpanel och halmisolering. Nu ska jag inte tillskriva den nya sågen all ära för att det blir bra och går snabbt. Jag behöver inte stå och fatta en massa beslut om vinklar och mått. Blir jag osäker kan jag alltid gå och mäta på den redan färdiga kupan. Det kan ju vara värt att kanske göra en ritning om jag någon gång ska utöka biodlingen.

Bigård och kupa klara

Nu är kupan helt klar i sin konstruktion. Den är isolerad med halm och målad med linolja utan att det har börjat brinna. En och annan modifiering kommer säkert att behövas efter inspektion av min mentor. Jag misstänker att öppningen vid flustret är för stor, men bättre det än för litet. Det går alltid att ordna med en spalt som man kan justera.

Idag gjorde jag klart bigården som passande nog fick en sexkantig form. Det skulle ju vara sjutton om inte bina hittar tillbaka med ett så tydligt landmärke, även om den inte är helt geometriskt perfekt! Grävis fick åter igen visa prov på sin styrka när jag grävde upp en bumling ur marken för att plana ut marken. Jag fick fylla på med sten vartefter som jag baxade upp stenen ur marken. Det blev hyfsat plant i alla fall. Det är nog ganska viktigt att inte snubbla på en sten eller rot när man ska göra ingrepp i ett samhälle beväpnat med tusentals gaddbeväpnade bin. Jag är rätt nöjd, och kanske jag till och med satt en ny standard för hur en bigård egentligen bör se ut.

Lite regn

Inatt kom det i alla fall lite regn. Inte så mycket att vattenförsörjningen för stora växthuset skulle vara säkrad, men trädgårdens alla växter behöver också lite vatten. De paprikor som var stora som fingertoppar har vuxit till sig bra sedan sist jag tog en referensbild.

Jag kunde inte bygga klart kupan idag. Jag inväntar först att linoljan ska torka så att inte den halm jag ska isolera med självantänder. Tråget är färdigkonstruerat men ska isoleras. Taket ska jag göra klart imorgon, och då oljar jag bara utsidan, som vid målningen kommer att vara tät utan risk att komma i kontakt med halmen på insidan. Jag satte ventilationshål från innertaket till loftet och satte för galler så att inga bin kan bygga bon uppe på “vinden”. Just nu känns hela konstruktionen stabil och funktionell. Vi får se vad bina tycker.

Bi-sysslor för hela slanten

Idag har jag ägnat en större del av dagen i verkstan för att fortsätta på bikupan. Samtliga ramar är färdigbyggda och nu håller jag på med det yttre lagret. Det ska komma ett isolerande lager mellan inner- och yttervägg av halm. Ventilation är klar i botten och öppningen in i bikupan är också färdig. Imorgon fyller jag på med halm och täcker för brädorna på undersidan. Då återstår att isolera och ventilera locket som är det som tar tid. Benen, gångjärn och lås borde vara det som tar kortast tid att göra klart. Hela kupan ska oljas in i linolja och sedan är det inflyttningsklart. Jag inbillar mig att det är lika viktigt med ventilation och isolering på sommaren som på vintern. Bina precis som de flesta andra levande ting vill väl ha ett så jämnt klimat som möjligt, antar jag. Än så länge har inga större missöden skett. Det hettade till lite när jag skulle fräsa upp ingångarna, men jag kommer att kunna justera detta med den justerbara öppningen som också ska kluras ut. När man inte har en ritning att gå efter, utan bara sina intryck från andras byggen att ta efter, så kan man tillåta sig att hitta på lite egna lösningar.