Alla mina projekt

Idag träffade jag min bi-mentor. Jag hämtade upp honom och en låda med bin för att transplantera i min egen kupa. Traditionella ramar är fyrkantiga, men mina är halva hexagoner så vi fick såga och försöka fästa upp kakorna efter bästa förmåga. Ett antal kakor med honung, ett antal arbetsbin, en drottning och några drönare placerades i kupan. De yngel som var kvar på de söndersågade ramarna placerades i botten av kakorna. De ska tas ut när de kläckts. Honungen som var kvar placerades i samma kupa, men i den andra sektionen. Det dröjde inte länge innan bina fattade var de enklast skulle hitta sin föda. Inte ett enda stick trots att jag inte hade handskar och var klädd i svart, som tydligen kan reta upp ett normalt bi. Jag hade förvisso en bi-tät jacka på mig, men huvan behövde jag bara ta på när vi skakade av bina från ramarna in i kupan.

Nu sköter sig bina själva några dagar, och sysselsätter sig med att skapa ordning från det kaos som vi skapat. Imorgon ska jag åka tillsammans med min mentor och införskaffa lite skyddsutrustning. Han kommer att vara med mig hela vägen, och jag kommer att få hjälpa honom och assistera honom för att lära mig så mycket som möjligt. Det här är ett litet experiment även för min mentor som aldrig arbetat med topramskupor tidigare, trots en lång erfarenhet av bin. Det känns som att jag är väl förberedd och har det mesta på plats. Ett litet arbetsbord och ett förvaringsställe för kupkniv och diverse andra redskap som kan behövas kanske byggs i anslutning till bigården.

I veckan kunde jag stolt visa upp bilder på bikupa och bigård för min “bi-mentor”. Det fanns ingenting att slå ner på annat än att han ville att jag skulle bygga en bikupa till i beredskap. Efter det samtalet var jag både upprymd och lite nedslagen. Ska jag behöva stå i tre dagar till och bygga bikupa, och behöver jag verkligen göra det nu? Det är kanske bättre att ha förberett en extra kupa än att behöva stressa i ett senare skede. Nu fick jag “äntligen” en anledning att utöka snickeriverkstan med en riktig bordssåg istället för att såga vinklar med en vobblig cirkelsåg. Nu i efterhand undrar jag lite över varför jag inte tidigare investerat i en bordssåg. Det blir spikraka kanter med exakta vinklar och nu blir allt näst intill perfekt samtidigt som byggtiden kortas ner avsevärt. Jag har redan på en dag byggt ihop övre och nedre delen, samt oljat in det jag byggt. Imorgon blir det ytterpanel och halmisolering. Nu ska jag inte tillskriva den nya sågen all ära för att det blir bra och går snabbt. Jag behöver inte stå och fatta en massa beslut om vinklar och mått. Blir jag osäker kan jag alltid gå och mäta på den redan färdiga kupan. Det kan ju vara värt att kanske göra en ritning om jag någon gång ska utöka biodlingen.

Idag har jag ägnat en större del av dagen i verkstan för att fortsätta på bikupan. Samtliga ramar är färdigbyggda och nu håller jag på med det yttre lagret. Det ska komma ett isolerande lager mellan inner- och yttervägg av halm. Ventilation är klar i botten och öppningen in i bikupan är också färdig. Imorgon fyller jag på med halm och täcker för brädorna på undersidan. Då återstår att isolera och ventilera locket som är det som tar tid. Benen, gångjärn och lås borde vara det som tar kortast tid att göra klart. Hela kupan ska oljas in i linolja och sedan är det inflyttningsklart. Jag inbillar mig att det är lika viktigt med ventilation och isolering på sommaren som på vintern. Bina precis som de flesta andra levande ting vill väl ha ett så jämnt klimat som möjligt, antar jag. Än så länge har inga större missöden skett. Det hettade till lite när jag skulle fräsa upp ingångarna, men jag kommer att kunna justera detta med den justerbara öppningen som också ska kluras ut. När man inte har en ritning att gå efter, utan bara sina intryck från andras byggen att ta efter, så kan man tillåta sig att hitta på lite egna lösningar.