ABS, TRK, PPK, GCP, Morötter, Choklad och död.

Den här veckan har passerat obemärkt med mycket fokus på drönare i både praktik och teori. Halva veckan gick åt till att designa och skriva ut plastdetaljer i ABS till Daidalos landningsställ som ska kunna fällas upp för att inte skymma kameravyn när man panorerar. Vidare har jag trillat långt ner i kunskapens kaninhål för att lära mig mer om fotogrammetri. Kruxet är att få en så exakt modell av verkligheten för att sedan kunna mäta i modellen. Jag har pratat med två företag som håller på med anläggning där det är intressant att få fram modeller av en arbetsplats för att enkelt kunna mäta volymer, avstånd, höjdskillnader och ytor. Jag har även pratat med en byggnadsantikvarie som tyckte att det skulle vara intressant att titta närmare på fotogrammetri för att skapa 3D-modeller av byggnader och platser. För att få en modell som motsvarar verkligheten finns det en hel del att tänka på, och teorin bakom kräver att man förstår och behärskar en hel del tekniker och processer för att det ska bli riktigt bra. Det är helt klart någonting som jag skulle kunna tänka mig att arbeta med som komplement till min nuvarande verksamhet som i dagsläget är ganska stillasittande.

Morötterna verkar fortsätta växa trots att de sedan länge skördats. Jag kommer inte ihåg att morötterna var så stora, eller att de hade förgreningar på roten. Purjolöken verkar tåla vintern ganska bra och har vuxit sig större än för någon månad sedan. Perfekt att hämta en purjolök när det behövs.

Igår fick jag ett vadderat kuvert innehållande choklad från ”K”. Jag har redan snaskat i mig ett antal praliner för att motverka mörkrets negativa effekter.

Idag var det hönsslakt här på gården. Jag tog mest hand om att organisera och försöka hålla undan vid varje station i hanteringen. Vatten ska värmas, rensbord ska tas fram och käls i plast, slaktrester och fjädrar ska samlas in och bortskaffas. Det blev totalt 13 höns och tuppar som fick sätta livet till. Nu får vi hoppas att det blir lite lugnare uppe i lilla Spanien där det bitvis har varit slagsmål med både blodvite och död som följd.

Fotogrammetri

Förbannade snö, och förbannade mörker! Man hinner knappt komma hem tidigt och det är redan lite för mörkt för att försöka sig på att skapa en tredimensionell bild av gården. Jag fortsatte där jag fick avbryta förra helgen innan snön och min tankspriddhet satte stopp för försöket att fånga bilder över gården som skulle revolutionera mina framtida markarbeten här på gården. Jag lyckades i alla fall bevisa att konceptet fungerar. För att kunna göra lite mer exakta mätningar kommer det att krävas RTK och GCP. RTK är korrigering av GPS-koordinater i realtid och GCP är geografiska kontrollpunkter som man markerar på marken och sedan i efterhand kan peka ut på råmaterialet för att minska felen som annars uppstår med mättekniken. Jag har i alla fall konstaterat att högen med jord vid lilla Stonehenge är cirka 7 kubikmeter. Jag kontrollmätte växthusets höjd upp till taklutningen från snökanten och fick på centimetern samma mått som på avbildningen, vilket förmodligen är mer tur än skicklighet, men det visar ändå potentialen i tekniken. Jag får ta några nya bildsekvenser när det är lite ljusare ute – kanske när snön har smält så att jag kan göra en lite bättre jämförelsestudie.

Hönsen uppe i växthuset har fått en värmelampa insatt. Det har varit en hel del gruff och vissa av tupparna har fått flytta ut i kylan igen. De kommer förmodligen ganska snart få gå under bilan. Den saken överlåter jag med varm hand åt E, som inte har några betänkligheter när det kommer till djurens bästa.

Sista skörden?

Jag försökte mig på att flyga lite med min drönare som jag i första hand använder för fotografering. Tanken var att jag skulle göra en tredimensionell bild genom att ta bilder i sekvens över ett rutmönster i alla vinklar för att sedan sy ihop materialet i ett specialprogram för ändamålet. Det blev tyvärr inga bilder. Jag råkade glömma skyddet för själva kameran på och när uppdraget var slutfört var batteriet nästan slut och jag fick nödlanda utan att som jag är van vid, ha en strömmad bild från cockpit. Snön tilltog, och jag får skjuta upp mitt försök till nästa helg. Då ska jag ha gjort en checklista, som man bör ha när man ska flyga drönare.

Jag tog in de sista chiliplantorna från växthuset och såg att det fanns lite tomater och tomatillo att plocka. Beväpnad med en stor rostfri balja började jag plocka och fyllde den upp till bredden. Jag gick in och kände mig ganska nöjd med skörden, men något sa att jag skulle ta en sväng till. Kanske jag har missat några tomater! Bäst att ta en sväng till för att se. Jo, det blev nästan en halv balja till.

Hälften av tomaterna och tomatillon har jag gjort en chutney på innehållande egen lök, egen vitlök och chili. Farinsockret, äppelcidervinägern, ingefäran, kanelen och saltet fick jag leta fram ur gömmorna. Det blev totalt 11 burkar i varierad storlek, så nu räcker den ett tag.

En fjärdedel av tomaterna får ligga och självmogna medan de gröna körsbärstomaterna kommer bli marmelad längre fram i nästa vecka då jag hoppas att få tid och lust med det.

Långsamt

Veckan har flutit fram i sakta mak med tre dagar hemma mellan soffan och skrivbordet med efterföljande två dagar med arbetsträning. Igår fick jag ett litet återfall mot rödvinshållet vid blåstömning, men idag har det gått åt rätt håll igen. Jag tror att min iver att försöka få kameran på drönaren att fungera tillsammans med de delarna jag fick hem med posten igår gjorde sitt med mitt hälsotillstånd då jag stod hukad långa stunder. Jag fick först inte kameran att fungera, men till slut hittade jag vad som var problem efter att spenderat en hel del tid på dåliga tips från medelålders män som killgissar på internet och leder en in på fel spår.

Idag har jag passat på att städa lite uppe i HQ och laddat lite småbatterier i väntan på de stora ska komma till drönarbygget. Dessvärre ser det ut som att de batterier som jag beställt är slut trots positivt lagersaldo på den internetshop som jag beställt ifrån. Motorerna verkar också låta vänta på sig och jag kan inte annat göra än att ge mig till tåls.

Idag har det varit fullt hus och jag har inte behövt lyfta ett finger. Det var lite det som var syftet med att bjuda hit ungdomarna som har städat ankgård och andra gårdssysslor som annars jag hade fått göra. Jag har inte ens fått hålla i en kniv eller bära ut tunga tallrikar till matbordet.

Arbetsförbud

I söndags blev det inget skrivande på bloggen. I vanlig ordning satte jag mig ner och planerade dagen och hade listan full med saker jag skulle göra. Om jag bara hade prioriterat lite annorlunda så skulle jag kanske hunnit med lite mer än att göra iordning vägen till den nya odlingsplätten. Efter tio minuters grävande bar det sig inte bättre än att jag välte med grävaren i slänten och landade i sparrisodlingen. Aj, aj….jag sträckte en muskel i ryggen, man det var inte värre än att jag kunde fortsätta att arbeta. Efter att ha hämtat 4-hjulingen och vinschat upp maskinen kunde jag fortsätta. Den här gången såg jag till att marken bar ordentligt innan jag långsamt tog mig framåt. Det kunde ju ha blivit mycket värre om jag klämt mig. Efter några timmar körde jag ner Grävis till maskinhallen för att sedan gå upp till huset för att ta en kortare paus, men någonting kändes inte riktigt bra. Jag kände mig lite illamående och trodde att det berodde på att jag inte druckit ordentligt. Jag skulle fylla ett glas med Cola, men fick för mig att jag först skulle ta och byta kläder så att jag kunde lägga mig på soffan resten av dagen. Jag la mig ner och kända att jag behövde tömma blåsan. Jag fick en smärre chock när jag såg vad som kom ut. Blod! Riktigt mycket som såg ut som portvin. Resten av dagen och natten tillbringade jag på akuten och fick komma hem nästa dag med vila som ordination. Två tre dagar hemma med lättare promenader och kortare stunder framför datorn, men ingenting mer. Jag börjar redan få myror i brallan, men känner samtidigt att det kan vara bra att inte överanstränga sig.

Jag passade på att ta några bilder uppifrån på vägen som jag förberett och stenformationen som placerades ut i lördags. Gissa om det kliar i fingrarna att göra iordning odlingsbäddar och rabatter, nu när grovarbetet är utfört. Om två veckor när jag kanske kan börja har kanske vintern satt stopp för vidare arbete. Jag hinner nog inte sätta ner några lökar eller buskar på framsidan.

Vi har tagit in hjälp för att schakta bort lera från hagarna och fylla på med SJ-mak och asfaltkross för att undvika allt kladd när man tar in hästarna på kvällen. Det ska bli så skönt när det är klart. Även på höst, vår och vinter ska det vara lite ordnat på gården tycker jag. Leran i hagen kommer väl till pass som rosjord om den blandas upp med lite vanlig jord och hästgödsel.

Jag var uppe en sväng i växthuset för att se om hönsen börjat använda sittpinnarna. Jodå där stod en tupp och vakade över flocken.

Lilla Stonehenge

Idag kom D förbi och hjälpte till med att jämna till bakom maskinhallen som utlovat. Dessvärre körde han sönder brunnslocket som egentligen skulle ha gjutits in, men som av någon anledning inte blev det. Vidare så kördes svinstaketet sönder en andra gång när den stora stenen som låg vägen för att kunna göra en väg till den tänkta odlingslotten uppe på kullen till vänster om vedlagret skulle avlägsnas.

Jag har inte kört dumper sedan jag var 9 år, så det kändes lite ringrostigt. Nu var det ingen jättestor dumper, men den klarade att förflytta ett antal större stenar från ängen till gräsmattan. D och jag stod där och värkte fram var de skulle ligga för att skapa balans och harmoni. Det var för mörkt för att ta några flygbilder, så jag får ge mig till tåls. Från marknivå ser det i alla fall bra ut när man står mitt inne i formationen. Med tanke på vilka problem vi hade att flytta runt de ärtstora stenarna i förhållande till Stonehenge så kan man inte annat än förundras över forntidens teknik.

Imorgon ska jag försöka hinna med att gräva lite rabatter och kanske fylla på med lite jord så att vi eventuellt kan få ner några lökar. Om jag kan få låna en mindre hjullastare av grannen så kanske det kan gå lite snabbare.

Livets cirkel

I veckan flyttade hönsen från vaktelgård och traktor upp till Lilla Spanien för att få ett drägligare klimat inför vintern. Än så länge är det varmt för årstiden, men det blåser och regnar en hel del. De verkar i alla fall trivas i djungeln och har det mycket bättre än frigående ”Guldfåglar”. Idag hann jag med att sätta upp två sittpinnar som förmodligen kommer att utforskas först imorgon när det blivit tillräckligt ljust. De får nöja sig med att ligga på marken och sova.

Imorgon får jag hjälp att sprida ut grus på baksidan av maskinhallen. Jag ska passa på att diskutera lösningar på leran inne i hagarna. Just nu riskerar man att fastna eller halka varje gång hästarna ska in i stallet.

Jag såg att det fortfarande fanns lite tomater att skörda. Både röda och gröna, så resten av helgen är räddad. Efter att tomatplantorna tagits ut ska jag passa på att göra rent och förbereda inne i Lilla Italien. Slottsparken bör väl rensas från slangar och vissna pumpaplantor, och löven uppe vid vitlöken och sparrisen ska täckas med granris för att skydda mot vinden och skapa ytterligare isolering mot kylan i vinter. Eventuellt hinner jag kapa lite ved som kanske hinner torka till våden då nuvarande upparbetad ved tar slut.

Lerigt idag igen

Då jag visste att det skulle börja regna på eftermiddagen passade jag på att dra om elstaketet. Allt gick förvånansvärt smidigt och jag hade nog klarat mig helt utan regn om jag inte hade fått bakläxa på springan under fronten. Enligt min åsikt kunde inga hovar eller tåkappor fastna därunder, men tydligen är det skillnad på allt som ligger naturligt i hagen och det som man bygger. Nåja…jag hittade några grövre plankor så jag slapp att åka iväg till brädgården i alla fall. Jag försökte först med stockar, men det blev inget bra, så jag fick krypa till korset och göra det ordentligt istället. Hästarna är lite reserverade och vågar knappt gå nära. Jag försökte locka med ett äpple som jag la på marken utanför, men det var alldeles för farligt. Det dröjde inte många minuter innan två ankor var framme och hade en fetmåltid framför hästarna på andra sidan foderfronten. Senare vid eftermiddagsfordringen satte vi krokar på bommarna och fäste hönäten däri. Efter en lång stunds tvekan kom Garm fram. Det är väl en tidsfråga innan hästarna svälter sig smala och kan ta sig ut mellan spjälorna.

Jag passade på att ta in slangar från stora växthuset som nu är tömt på paprika och ska ge plats åt hönsen som har fått gå ute fram till nu. Även bordet, stolarna och parasollet som stod utanför lilla växthuset har hittat in till vinterförvaringen nu. Det som återstår före vintern är att ta in pumpar och rensa ut inne i lilla växthuset. Efter det kan jag börja fundera på hur jag ska förbereda odlingsrummet till nästa säsong. Om jag hinner kanske jag gör ett försök att övervintra pelargonerna i frökuvösen, men det sker i mån av tid, inspiration och ork.

Lerigt

Jag klarade mig inte helt ifrån regn, och därmed inte heller leran som kletar fast på byxor, skor och allt man kommer i kontakt med. Nu är i alla fall foderstationen klar så långt att elstaketet kan justeras. Borris fick ännu en gång arbeta för att göra det möjligt att förankra stagen som gör konstruktionen stabil. Jag slog ner en stolpe som förankrades i staget som sedan begraves i betong. Jag fick justera måttet från planerat 30 cm till 32 för att få det att gå jämnt upp, så att alla spalterna blev lika stora….och heller inte allt för stora. Jag fick godkänt i alla fall.

På eftermiddagen kom mina föräldrar på besök och vi passade på att skörda de sista paprikorna, några tomater och lite tomatillo. Efter att ha försökt prångla iväg lite av skörden blev det ändå en hel del över för mig att ta hand om. Just nu står en gryta med mixad grön paprika, vitlök, salt, olja och chili på spisen. Först ska beskan kokas bort innan den fryses in som tillbehör till framtida matlagning. Såsen/röran kommer även funkar bra som tillbehör till en bit kött – vi får se vad jag hittar på med det.

Startskottet för ett nytt projekt

Nu har jag äntligen börjat skruva på ett nytt projekt som jag gått och ruvat på i någon månads tid, och igår kom de första delarna som ivrigt packades upp och började skruvas ihop på köksbänken. Det handlar om en större drönare som ska orka lyfta lite mer än den i jämförelse pluttiga drönare som jag har för fotografering idag. Drönare kommer mäta cirka 130 centimeter i diameter med åtta motorer som vardera klarar att lyfta närmare 5 kilo vardera. Jag samlar ihop komponenter, begagnade och nya efter de kriterier som jag själv satt. Det är inte alltid lätt och utmaningarna är ganska många. Delar ska passa ihop med varandra och allt ska hålla för påfrestningarna. Jag hade lite tur som hittade en helt ny ram som passade mina ändamål på en konkursauktion och kom undan med en bråkdel av vad det skulle ha kostat att köpa materialet, eller för den del själva byggsatsen. Jag väntar på styrsystemet, motorer, fartreglage och propellrar som väntas komma om någon månad. Precis som i övrig fordonsindustri är det även komponentbrist i drönarvärlden. Kamera och bildöverföringssystem har jag också lyckats få tag i begagnat av någon som behövt uppgradera eller tröttnat. Drönaren får namnet Daidalos efter att ha diskuterat lämpliga namn med ”K” som har koll på vem som kan flyga i den grekiska mytologin. Min första tanke var Ikaros, men det var kanske inte så bra val.

På eftermiddagen hann jag göra lite på ”matfronten”. Imorgon ska jag skruva fast de vertikala stolparna där hästarna ska kunna sticka ut huvudet för att dricka och äta. Det är en hel vetenskap om på vilken höjd och hur tätt saker bör vara så att inte hovar fastnar eller huvuden slås i, och mycket av tiden går åt till att resonera med byggherren om vad som är lämpligt ur byggtekniska och estetiska perspektiv. Jag kommer nog behöva stadga upp lite mer även om stolparna är ganska kraftiga så är inte konstruktionen så stum som jag skulle önska. Upp med ribborna, borra några hål, sätt upp några stag och dra om eltråden så är det nog så pass klart att man kan gå torrskodd när man utfodrar hästarna.