2 november, 2025
Ankhus, Diverse, RC-Bana, RC-bilarna, Verkstan

Mikropaus i alla måsten

Trots mörker och sysslor som man själv inte alltid väljer faller ljuset och lyckan på en. Trots en gedigen göromålslista i bagaget tog jag en liten paus i alla måsten och passade på att njuta lite. Visserligen var jag tvungen att först dränera vatten på RC-banan, men den här gången var jag utrustad med en batteridriven dräneringspump, så det var inte så betungande som att tidigare använt skyffel.

Pumpen fungerar över förväntan och dränerar bort mer vatten än vad jag trodde att den skulle klara av. Nu räcker det med att använda sopkvasten för att få bort det sista vattnet från banan.

Inte en enda gång behövde jag lämna förarpodiet för att vända eller hämta en felkörd bil utanför banan. Antingen är det banan som har blivit bra, eller jag som blivit duktig på att köra. Annars brukar det alltid vara en eller ett par gånger man får springa.

Lagom till att jag var klar med rengöringen av bilen hjälpte jag min fru med alla djur. De skulle ha vatten, hö, krubba, frön och annat foder. Jag körde in en halmbal till maskinhallen och tog ner en av IBC-tankarna från upplaget uppe vid gropen ner till verkstan för att göra om till ankdamm.

Efter alla nödvändiga göromål åkte vi hem till svärfar för att skruva lite RC-bilar. Nu har vi kommit så pass långt att vi börjat montera på delarna på chassiet. Svärfars gumma sitter och stickar samtidigt som vi skruvar. Ibland gör vi fel och får skruva om beroende på feltolkning av monteringsanvisningar, men för det mesta har vi bara trevligt.

Väl hemma igen förvandlade jag IBC-tanken till en badbalja med ramp. De plastbaljor som vi haft tidigare har spruckit då plasten varit för spröd. En IBC-tank har betydligt segare plast än vad en badbalja ämnad till bebisar på sommaren har. Nu hoppas jag på att baljan blir tillräckligt djup och att avståndet mellan ribborna på rampen blir tillräckligt glest så att den värsta leran på ankfötterna ska trilla av så att vattnet i baljan inte bli till en lerpöl i första taget, samtidigt som de ska kunna komma upp utan att fastna. Jag tänker mig att rampen upp ska göra att den värsta leran hinner lämna fötterna innan de hoppar i baljan. Egentligen skulle jag vilja göra en mycket större och djupare damm, men jag har prioriterat annat än så länge. Kanske att jag utökar ankgården till nästa år och bygger en permanent damm. Di får se om ork, inspiration och vilja är med mig.

Och min lista som jag skrev igår? – JA, den har blivit ännu längre nu!

1 november, 2025
Diverse, Elektronikverkstad, Gårdsterapi, Grimar, Matkonservering, Trädgård, Växthus, Verkstan

Mer skrivet än gjort

Ibland skriver jag ner färre saker på min att-göra-lista än vad jag faktiskt hinner med, men idag var det omvänt förhållande. Jag hann i och för sig med det viktigaste, men inte så mycket som jag hade hoppats på. Den rökta och torkade chilin malde jag ner till pulver. Det blev riktigt starkt. Det brände i munnen långt efter att smaken försvunnit. Med en knivsudd här och där kommer det att räcka länge.

Jag skulle bara plocka de sista paprikorna och tomaterna från växthuset innan hönsen flyttar upp från hönsgården till ett behagligare vinterklimat. Jag fick hämta två extra korgar och två skålar för att ta hand om alla kvarglömda frukter. Jag hade räknat med att den första stora korgen skulle fyllas till hälften, men ack så jag bedrog mig! Nu måste jag komma på vad jag ska göra med allt som jag inte kommer lyckas skänka bort. Det blir väl chutney, inlagd paprika och gröna tomater, en och annan tärnad och fryst grön paprika. Kanske även köttfärsfylld paprika, getostfyllda padrones och Salsa Verde av tomaterna.

Efter att den sista skörden var omhändertagen tog jag ut alla slangar och placerade in sittpinnar och reden för de fjäderburna gästerna. Det finns mycket gott kvar för hönsen att hitta, och om någon vecka eller två kommer allt att vara länsat i växthuset. I skrivande stund håller min fru och svärdotter på att sortera ut de höns som kommer till paradiset, och de som nästa helg förhoppningsvis kommer till himlen.

Det som sabbade hela min dagsplanering var Grimar som de senaste dagarna inte velat lägga i backen… eller rättare sagt – velat när man ska lägga in backen. Det tog ganska lång tid till att komma fram till att det var ett kombinationsproblem. Den knapp som talar om ifall Tuk-Tuken ska framåt eller bakåt hade slitits, och det var bara var tredje gång när man bytte läge på brytaren som signalen gick fram. Genom att löda om kablarna och vända på knappen löste jag det problemet. Men det visade sig inte vara så enkelt. Det var även glapp i kontakterna och en av kablarna hade nötts av. Jag jag sprejade lite 5-56 i kontakterna, men jag är rädd att jag kommer behöva löda ihop kablar istället för att ha kontakter som inte tål fukt.

26 oktober, 2025
Diverse, Fotografering, Gårdsterapi, M10, RC-Bana, Trädgård, Verkstan

Ett sista ryck?

Jag var igång relativt tidigt idag. Normalt brukar jag sitta om avnjuta en espresso för att samla mina tankar och planera dagen. Eftersom min fru har ryggskott fick jag ta ut hästar och gäss, och jag är inte riktigt den som slår mig till ro när jag väl börjat röra på mig.

Eftersom vädret var gynnsamt för att hämta lite PEM-rör till RC-banan från D, som annars tänkt lägga på den offentliga tippen, kände jag att jag var tvungen att hämta dem. Det visade sig vara bra mycket mer än vad jag trott. Det var så mycket så att jag inte fick med mig allt. Jag passade på att ta med mig kameran och lyckades fånga några motiv från upplaget med skrot och maskiner som inte längre används.

Väl hemma igen gick jag ut i verkstan om tillverkade märlor för att kunna hålla rören på plats. Det är perfekt som banmarkering, men de är ganska styva och behöver tämjas ordentligt. När väl alla banmarkeringarna var på plats blev det så mycket prydligare. Nu finns det en tydlig gräns mellan bana och terräng, och man behöver aldrig undra på vilken sida som man ska lägga löv, kottar eller kvistar på. Banan såg så inbjudande ut så jag var tvungen att köra lite på den.

Det blev faktisk en helt ny bana när man var tvungen att förhålla sig till kanterna på ett annat sätt än tidigare. Snart finns det inte några ofärdiga sträckor kvar. Det är tveksamt om jag kommer kunna göra någonting nästa vecka I vilket fall som helst måste jag förbereda en del andra saker på annat håll inför Kung Bores ankomst.

Utöver banarbete, som i allra högsta grad är frivilligt och självpåtaget, har jag även hunnit med att halma inne hos höns och ankor. Vidare har jag fordrat och vattnat hästarna, flyttat den röka chilin in i torken och bakat bröd. Just nu skriver jag på bloggen samtidigt som håller på med middagen som idag idag blir en gryta på husets anka, samt grönsaker tillsammans med potatismos – också det från egen skörd.

25 oktober, 2025
Bi-syssla, Finsnickeri, Matkonservering, Orangeri, Ordning, RC-Bana, Trädgård, Växthus, Verkstan

Skylt, kantarell och staket

I tisdags flyttade fåren in i den nybyggda fårhagen med tillhörande vindskydd. Eftersom allt på gården måste ha ett namn så fick vindskyddet heta BääBo. Jag sågade till och hyvlade en planka som min fru sedan brände in passande bokstäver och motiv på. Idag gjorde jag en ram runt brädan och skruvade upp skylten på vindskyddet. Jag hade egentligen tänkt sluta där, eftersom vi varit iväg över natten för att fira svärfars 80-årsdag, men jag hade missbedömt min energireserv.

Den betongklump som jag hittade när jag röjde slånbär för drygt två år sedan har jag länge tänkt måla gul för att få den att se ut som en jättekantarell. Eftersom jag inte hade någon kantarellfärg, eller en kantarell att jämföra med, fick jag ur minnet försöka blanda till rätt nyans med de olika färger som jag kunde hitta i verkstan. Det blev hyfsat bra, även om den är lite för utstickande just nu. Jag tror att den kommer smälta in när väder och vind bryter ner färgen.

Eftersom jag fortfarande hade en hel del energi kvar, tog jag hand om vattning i orangeriet, kollade till bina och fortsatte att röka mina chilifrukter. Vissa plantor som dessvärre övervattnats i växthuset ser fortfarande lite ledsna ut, men de kommer nog att repa sig. Det är nog dags för lite gödsling. Egentligen skulle jag behöva byta jord för vissa plantor, men jag tänker att det kanske är bättre att göra till våren. Jag får ta reda på vad som egentligen är bäst. Bina är fortfarande ute och samlar. De har ätit drygt häften av foderdegen, så nästa vecka får jag fylla på en sista gång. Nu tror jag att jag kommit på hur jag ska få röken att fungera avbrottsfritt under några timmar. Om jag lämnar locket till spånmagasinet öppet på glänt så får allt tillräckligt med syre för att kunna hålla glöden igång utan att börja brinna okontrollerat.

På temat att använda material som annars skulle hamna på återvinningsstationen, och komma någon annan till gagn, kom jag på vad jag skulle göra med alla stumpar som blivit över när jag gjorde staketet till ridvolten. För att bygga vidare på temat i Dödskallebacken med olika längd på stolpar tänkte jag att jag skulle snedställa plankorna för att få lite mer visuell fartkänsla i kurvan. Jag funderade lite på vilken vinkel som var bäst innan jag bestämde mig för 30 grader. 45 hade varit för mycket, och 15 för lite. Nu var allt lite för fuktigt för att kunna målas, men till våren när allt torkar upp kan jag välja mellan Falu-röd och svart slipersolja. Vi får se vad jag bestämmer mig för. Jag är lite för att försöka hitta banmarkeringar med variation samtidigt som det inte får bli för plottrigt och osammanhängande. Samtidigt som jag vill använda det som finns att tillgå, så vill jag undvika att det ska se ut som ett hopplock. Som jag nämnt tidigare så är det lika stimulerande att bygga som att köra på banan, och det ena förstärker det andra.

Nu ska jag laga middag av grannens lamm och det vi själva odlat och förädlat. Det finns fortfarande gurka och paprika kvar uppe i Lilla Spanien. Det får bli en syrlig sallad tillsammans med varmrätten.

19 oktober, 2025
Matkonservering, Orangeri, RC-bilarna, Trädgård, Växthus

28-19 mellan tomater och paprika

Idag har jag förberett lite mer inför vintern då det börjar krypa ner under nollan i växthuset. Samtliga chiliplantor, avokado, kaktusar och gräs har letat sig in i orangeriet. Rocoton kommer nog på stanna i orangeriet permanent, då den verkar vara mer en klängväxt än en buske, liksom hettan från frukterna som klänger sig kvar i munnen långt efter att man tagit en första bit. Utan att klippa ner den kommer det bli svårt att flytta den till våren, och varför flytta på den egentligen? Det skulle vara för att få plats att ha kräftskiva, men vi får väl skaffa ett lite smalare bord i så fall, eller möjligtvis ha den inne i växthuset nästa år. Jag satte upp armeringsmattor mot solsidan av orangeriet.

På eftermiddagen kom svärfar för att fortsätta med att skruva ihop sin RC-bil tillsammans med sin dotter och mig. Vi har riktigt trevlig när vi sitter och skruvar. Jag får lära mig att ta det lite lugnt och visa hur saker ska sitta ihop. Det är nästan som att leda en ABF-kurs i ett ämne som man själv kan utan och innan. Man skapar en förståelse för att andra inte förstår sådant som är självklart för en själv, precis som man själv är nybörjare i många andra ämnen som man inte behärskar.

Efter skruvandet fortsatte jag med att ta hand om paprika och tomater. Den paprika som jag torkat med skalen på fick bli till paprikapulver. Paprikan ska vara så torr så att det låter som plastbitar lär man rör runt i det man torkat. De paprikabitar som jag brände bort skalet fån igår och som hade torkat under natten var tillräckligt torra för fortsatt behandling. Jag brukar skålla den torkade tomaten och paprikan som jag ska göra pasta av innan jag sätter det i mixern tillsammans med olja. Om jag bara skulle ta tomaterna eller paprikan torr, så skulle oljan inte emulgera tillsammans med fruktköttet, och resultatet skulle bli grynigt, istället för smetigt. Jag fryser sedan in smeten i små burkar som jag sedan använder som smaksättare till grytor och såser. I år fick jag ihop 19 smakbomber a paprika och 28 av tomat.

18 oktober, 2025
Bakning, Bi-syssla, Kryddträdgård, Matkonservering

Foderdeg och pizzadeg

Jag hade redan innan jag gick upp bestämt mig för att börja tidigt – oavsett vädret. Om gässen kunde vara ute så kunde jag. Eftersom binas överlevnad är lite av en prioritet tillverkade jag hållare för foderdegen, som i princip är en sockerdeg. När det är lite kallare så har bina svårt att dunsta bort vattnet i sockerlagen om temperaturen är för låg. Det kan medföra att det blir fuktigt i kupan, vilket i sin tur kan bidra med oönskade problem. Därför har jag övergått till att mata bina med foderdeg som en sista förberedelse inför vintern. Sockermassan har ganska hög viskositet, men skulle jag bara lägga den i botten av kupan skulle den rinna ut. Eftersom jag har en topplistkupa i ganska unikt utförande, så finns det inte så många färdiga lösningar att köpa. Istället får jag efter eget huvud försöka komma fram till vad som kan funka för mig och mina bin. Nu kan jag fylla på med deg utan att behöva släppa ut allt för mycket värme från den varma sidan av kupan. Det dröjde inte många minuter innan bina uppskattade den nya uppfinningen.

Efter att jag tillgodosett binas behov började jag med att förbereda middagen. De körsbärstomater som jag skållade igår tog jag ut ur kylen och satte på spisen tillsammans med lite av de sista örterna för säsongen samt lite salt och vitlök. Därefter gjorde jag i ordning pizzadegen som jag ställde i kylen för jäsning till kvällen.

Arbetet i köket fortgick med att fermentera grön paprika och chili i saltlag. Den röda chilin fick ligga någon timme i saltlag för att sedan hamna i kallröken. Jag tänkte att jag skulle fermentera de gröna tomaterna nästa helg så att jag kan avsluta årets skörd.

På sena eftermiddagen fick jag göra en paus i mitt “nödvändiga” för att ta hand om fodring och skadedjurssäkring av diverse plantor.

Eftersom det fortfarande fanns en hel del mogna paprikor kvar i skottkärran från förra helgen så tog jag hand om de sista genom att bränna av skalet och sedan antingen torka eller strimla och frysa allt. Det kommer bli användbart till höstens och vinterns alla grytor. Tomaterna som stått och puttrat på spisen hela dagen blev till en riktigt bra pizzasås. Nu ska jag bara frysa in det som jag inte använder till kvällens pizza.

17 oktober, 2025
Diverse, M10

Varken orkar eller hinner

Just nu har jag hamnat i ett läge då jag varken orkar eller hinner ta mig an något större på kvällarna när jag kommer hem. Visserligen får jag de nödvändiga rutinuppdragen utförda som att diska, laga mat, baka bröd, mata bin och hjälpa till med utfodring av hästar. Orken tynar liksom bort i takt med att dagarna blir kortare och min uppmärksamhet måste riktas mot att hjälpa andra som saknar ork eller förmåga.

Liksom förra helgen kommer mycket fokus behöva läggas på att ta hand om skörd och vinterförberedelser. Får jag bara bort mina egenskapade måsten, som ibland känns som att de får komma i andra hand, så kommer nog den ostrukturerade känslan jag har för tillfället att försvinna.

12 oktober, 2025
Bi-syssla, Matkonservering, Odling, Trädgård

Bilder istället för ord

Idag har det varit helt galet med olika sylsslor i kombination med viljor. -Både mina och andras. Jag har försökt koncentrera mig på att ta hand om skörden samtidigt som vi haft besök av svärfar tillsammans med bihang för att skruva ihop lite RC-bil. Samtidigt har jag bakat bröd, successivt hållit undan i köket, och gjort allt det där andra som jag i huvudet hade planerat så bra, utan att ta i beräkningen att jag kanske borde vara lite trevlig och ungås. Nu försöker jag skriva några rader i bloggen, men inser att bilderna bättre kommer kunna förmedla det jag vill ha sagt.

11 oktober, 2025
Ängshagar, Diverse, Gårdsterapi, Grävarbete, Lastman, Odling, Odlingsterrassen, Trädgård

Skörd, bä-bo och vägarbete

Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.

Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.

Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.

10 oktober, 2025
Bi-syssla, Fotografering, M10

Bisysslor

Lika snabbt som dagarna försvinner tycks växling från vardag till helg, och åter vardag ske. Det är inte mycket man hinner med när man kommer hem från jobbet. Nu till helgen utlovas det soligt, så det blir väl att passa på med att skrota utomhus från morgon till kväll. Planen är att få ut lite bärlager på vägen ut i ängshagarna som mer och mer övergår i lera med allt djupare spår efter tuk-tuken.

Jag har börjat förbereda bikuporna inför vintern. Den här gången tänkte jag att det skulle gå bättre än för två år sedan. Då hade de förmodligen för lite mat, och bottenventilationen gjorde nog att det blev för kallt. Nu har jag skapat inlägg som jag kan plocka bort till våren igen. I nästa vecka ska jag byta ut sockervatten mot foderdeg så att de inte behöver jobba så hårt med avdunstningen som tar energi och kan skapa fuktproblem. Jag välkomnar helgen med förhoppning om att jag ska kunna beta av mycket av det som måste göras inför vintern.

← Older posts