29 augusti, 2026
Grävarbete, Lastman, Matkonservering, Miniracing, RC-Bana

Ny RC-bana

Förra söndagen var rätt lugn med brödbakning och havtornsplockande. På försök gjorde jag havtornsgelé som säkerligen kommer passa bra till helstekt karré eller någon annan köttbit och svamp senare i höst när kantarellerna ger sig till känna. Det har varit lite torrt för att det ska dyka upp svamp, men nu ser det ändå ut som att vädret slår om till kantarellskogens favör.

Idag har jag påbörjat bygget av en ny RC-bana för minibilar i skala 1:28. Egentligen är bilarna byggda för att man ska köra på en matta inomhus, men jag ser inga större problem att bygga en bana utomhus. Först hade jag tänkt att jag skulle bygga en bana på skivor som man kan plocka in på vintern och kanske bygga upp på loftet, men efter lite övervägande kommer det bli en permanent bana utomhus istället. Säsongen är ändå så pass lång att man hinner köra av sig tillräckligt mycket. Att längta efter att kunna köra bil igen har sina fördelar det också.

Efter att jag markerat ut de drygt 60 meter väg som banan kommer att bestå av bytte jag till skopa på Grävis och upptäckte att en hydraulslang var söndernött. Som tur var kunde jag låna en slang från borraggregatet, annars hade jag behövt vänta till på måndag med att få en ny tillverkad.

Det är alltid lite nervöst att börja med lite större ingrepp i någonting som annars är ganska fint och fyller sin funktion. Förhoppningsvis kommer den nya lilla banan i anslutning till den befintliga att smälta in och bli en naturlig del av den stora banan.

Trots ihållande regn kunde jag metodiskt skrapa av det översta jordlagret utan att allt han bli lerigt och odefinierbart. Ytan ska fyllas med 0-32 som ska packas ordentligt innan jag börjar bygga vägbanken som kommer att slingra sig av och an över marken. Den kommer att bli mellan 50 och 70 centimeter bred med doseringar i hårnålskurvorna. Tanken är att få en utmanande och lång bana som ändå inte är för svår att bemästra. Samtidigt som det ska finnas raksträckor och utrymme att göra omkörningar ska det inte vara för brett och generöst så att man kan ha full gas genom hela banan. Om den blir för knixig tappar man rytmen istället. Eftersom jag tänker gjuta själva banan i betong måste jag träffa rätt på första försöket om jag inte vill stå och använda slägga och bilhammare för att bygga om banan. En annan sak som jag behöver tänka på är avrinning så att det inte bildas stora vattensamlingar på banan efter ett regn. Det här kommer antingen bli en perfekt utomhusbana för miniracing eller en massa bortkastad tid på någonting som i praktiken inte kommer fungera. Oavsett utfall blir det någonting unikt.

22 augusti, 2026
Matkonservering, RC-Bana, RC-bilarna

Från back till portionspåsar

Idag har jag spenderat större delen av dagen åt att ta hand om paprika och tomater som jag plockade igår. Att rosta en hel back med paprika i en konventionell ugn fungerar inte riktigt lika smidigt som att ta paprikorna styckvis och placera dem en halv minut i gasässjan. Det tog lite över en timma att sota alla paprikor. Fördelen med att ha väldigt hög värme under en kort stund är att fruktköttet inte blir tillagat. Även om de flesta blir sönderkokta i en gryta så är det bättre att kunna vända dem snabbt i stekpannan när man vill ha lite tuggmotstånd till exempelvis fajitas. Dessutom blir de lättare att hantera när man plockar bort kärnor och strimlar upp den.

Volymen och nettovikten på skörden minskar i takt med att man plockar bort kärnor och strimlar upp. Vad som först var en rågad back med paprika blev till sist 30 vakuumförpackade portionspåsar som mellanlandar i frysen.

När jag var klar med paprikan tog jag hand om tomaterna. Först skållar jag dem, och efter att de har svalnat kan jag ganska enkelt plocka bort skal och den gröna kvisten. Om man tänker att man istället för att plocka bort kvisten från tomatköttet, plockar bort köttet från kvisten blir det mycket enklare har jag märkt. Egentligen är det ingen större skillnad i vad slutresultatet blir, men det blir så mycket enklare med rätt tankesätt.

Före matlagningen gick dottern och jag upp till RC-banan och körde av oss lite. Hon efter att ha stått i verkstan hela dagen med sina projekt och jag efter mitt köksstök. Frun hade redan bokat in ett VR-pass med sina spelkompisar och valde den virtuella välden framför att tävla med oss på riktigt.

21 augusti, 2026
Matkonservering, Odling, Odlingsplatån, Trädgård

Skördetider

Under veckan har jag successivt plockat upp lök från de olika grönsakslanden. Det behöver egentligen inte ta en hel vecka att plocka upp den ringa mängd lök som jag lyckats få fram, men jag har inte gjort så mycket mer under veckan som är värt att nämnas i bloggen. Vitlöken är en historia för sig. Marken är stenhård och ogräset behagar skymma alla vissna lökstjälkar, så det är svårt att hitta löken. Och när man väl hittar den är marken så hård så att man behöver grep för att få upp det man vill komma åt. Eftersom vitlöken har fått växa vilt i snart två års tid så har den delat på sig ordentligt med en massa “sololökar”. För att inte betrakta min vitlöksodling som misslyckad får jag istället se det som ett medvetet sätt att få fram sättlökar till nästa säsong. De sololökar som trots allt blivit tillräckligt stora sparar jag till matlagningen, resten får bli sättlökar.

Idag skördade jag både paprika och tomater som jag ska ta hand om i helgen. Jag hittade några plastbackar i jordkällaren som jag hade glömt bort. Jag fick dem av grannen för något år sedan, och sedan dess har de legat i jordkällaren och väntat på att få komma till nytta.

Det blev mer paprika än tomater, men det blev mer tomater än förra helgen och det finns nog mer tomater att skörda än vad jag hittills i år har tagit hand om bara de hinner mogna innan det blir för kallt. Den här omgången paprika kommer jag att sota, skala och frysa in, och det som är moget till nästa omgång kommer att torkas och malas till pulver eller bli till en pasta som jag fryser in och använder som smaksättare i höstens, vinterns och vårens matlagning. liksom alla cocktailtomater som jag torkar vartefter att de mognar. Målet är att få mina odlingar att kunna leverera bruksmängder av allt jag behöver till matlagningen. Man ska inte behöva känna att råvarorna är exklusiva… -Även om de är det!

16 augusti, 2026
Diverse, Finsnickeri, Konst, Matkonservering, RC-Bana, Verkstan

Spegel, spegel på väggen där!

Den här helgen har jag tagit det lite lugnt och gjort lite av varje. Igår började jag om med badrumsspegeln och bytte strategi. Om jag inte riktigt behärskar finsnickeri så kanske det är lika bra att göra någonting mer rustikt och förlåtande. Av några gamla brädor som utsatts för väder och vind blev perfekta när de hade planhyvlats lagom mycket.

Efter att ha satt ihop en ram kunde jag börja gröpa ut bakstycket så att spegeln kunde få plats utan problem. Eftersom allt är lite skevt och vint fräste jag bort så mycket jag kunde på fri hand med överhandsfräs och ett stöd med ett konstant avstånd från planet där spegeln skulle vila. På vissa ställen blev det lite djupare, men just ute i kanterna där spegeln möter ramen blev det tillräckligt plant för att mina krav skulle släppa igenom arbetet till nästa steg som övergick till japansåg, stämjärn och hyvel.

I förmiddags så regnade det ganska kraftigt, så jag passade på att jämna till RC-banan. Det blir perfekt att blanda runt grus med finare material i pölarna. Dels så ser man tydligt var det behöver fyllas och dessutom packas materialet naturligt när det torkar upp. På vissa ställen av banan blir det ju alltid pölar, men om man skulle fylla i alla pölar skulle man ganska snart på en tråkig bana utan utmaningar.

På eftermiddagen fortsatte jag arbetet med spegeln. Jag klurade bra länge på hur jag skulle kunna fästa upp spegeln på väggen utan att bara hänga upp den som en tavla. Samtidigt ville jag inte ha några synliga fästen….tills jag kom på att jag faktiskt skulle kunna framhäva dem. Några vinklade handslagna spikar fastsvetsade på ett plattjärn fick bli den nedre delen som håller upp själv spegeln. I överkant tog jag och svetsade på rör på ett annat plattjärn och använde vinklade spikar även där som hakar i överkant. Då sitter spegeln säkert på väggen, och det är lätt att ta ner om man vill ytbehandla den vid ett senare tillfälle.

I väntan på hjälp att få upp spegeln på väggen gallrade jag morötter och tog hand om veckans tomatskörd. Den här gången blev det 14 lådor istället för 10 som förra veckan, och det finns gott om fler tomater som kommer vara mogna till nästa helg.

Spegeln kom på plats fortare än väntat, och fästena fungerade riktigt bra. Allt känns stabilt och säkert. Nu får vi se om jag kommer att behandla den med olja, eller låta den vara som den är. Träet har väl redan sett sina värsta dagar. Den gamla spegeln från badrummet före renoveringen tillsammans med det återvunna träet blev en ovanligt lyckad kombination tillsammans med några rostiga handslagna spikar. I slutänden är det ändå bara motivet i spegeln som räknas… – Jag är nöjd i alla fall!

14 augusti, 2026
Diverse, Drönarbild, Drönare

Superkrafter

Med drygt 2590 högupplösta bilder att bearbeta efter förra helgens drönarbildsinsamling över gården har veckans lediga stunder gått åt till att försöka skapa en användbar 3D-modell för framtida planeringsarbeten. Som tur är så har min yrkesroll medfört att jag haft sinnesnärvaro att spara servrar och annan hårdvara som annars skulle ha skrotats. Jag har startat ett otal antal beräkningsprocesser som slutat i resursbrist på det ena eller andra sättet. Man kan tycka att 750 gigabyte RAM-minne tillsammans med ett avancerat grafikkort och snabba SSD-hårddiskar konfigurerade i både spegling och redundans ska räcka och bli över. För ett jobb på kanske 500 bilder skulle det utan tvekan fungera, och även för de 2595 bilder som jag har räcker det om man vill ha en 3D-modell med hyfsad upplösning. Då tar en körning ungefär 8 timmar. Vill man däremot höja ribban och skapa en 3D-modell med absolut högsta upplösning krävs det ytterligare lite resurser eller konfigurationer samt väntan. I morse innan jag åkte till jobbet startade jag ett jobb som förmodligen inte kommer bli klart förrän imorgon eller i natt. Egentligen behöver jag inte en bättre eller noggrannare 3D-modell, men jag vill se vad som är möjligt. Jag kan redan nu mäta avstånd på några få centimeters precision sittandes vid skrivbordet som det är redan nu.

9 augusti, 2026
Matkonservering, Odling, Odlingsterrassen, Trädgård

Snart är tomaterna slut

Om gårdagen handlade mycket om att dröna inomhus vid skrivbordet planera, så har dagens aktiviteter handlat mer om att ta hand om sådant som planerats och planterats långt tidigare. Efter en något trög start på dagen blandat med rastlöshet och småfixande bestämde jag mig för att ta hand om potatisen där blasten lagt sig och blivit torrt och brunt. Så länge blasten är gul eller grön så fortsätter knölarna att växa, och om det inte är allt för dåligt väder kan det vara vits att plocka upp potatisen. Amandine och Mandelpotatisen var mogna för skörd, medan jag väntar ett tag till på att ta upp King Edward. Jag tror att med vår blygsamma potatiskonsumtion så kommer lagret räcka en bra bit in på nästa år.

Näst på tur efter mitt knöliga arbete övergick jag till tomatskörd. Nu tog jag bara de största och mest mogna av tomaterna som jag brukar frysa in, så det finns gott om mogna tomater redan nästa vecka. Av de små tomaterna tog jag faktiskt exemplar i olika mognadsstadier. Min tanke är att torka de som är mogna och fermentera de som är halvmogna. Det blir riktigt gott med fermenterad tomat som både kan ätas som den är eller användas i matlagningen för att få en syrlig men samtidigt rund och fyllig smak.

De stora tomaterna skållar och skalar jag först. Sedan, på experiment kör jag dem i tryckkokaren i en halvtimme för att få bort den skarpa syrliga smaken och korta ner tiden vid matlagningen. En pastasås behöver ju stå ganska länge på spisen för att bli riktigt god. Jag hoppas på att kunna korta ner den tiden rejält. Inte för att jag inte gillar att stå i köket, men det är alltid bra att ha valmöjligheten att göra något annat emellanåt.

De små tomaterna som mognat och som inte går åt till annat torkar jag i omgångar tills jag har en större mängd som jag kan göra tomatpesto på. Det är framförallt där som jag hämtar en fyllig tomatsmak till pasta- eller pizzasåsen.

Nu har jag facit från förra årets skörd. Det finns bara fyra infrysta krossade tomatlådor, och två använder jag idag. Jippi! – Jag kan äntligen utropa mig till självförsörjare på krossade tomater! Jag skulle nästan våga drista mig till att säga att jag även kommer bli självförsörjande på fermenterade jalapeños.

Fylld paprika har vi fortfarande en hel del av i frysen, så i år blir det mer sotad och strimlad paprika. Paprikapulver kommer jag nog satsa på även i år, men inte lika mycket. Det är onödigt att ha ett, med tiden relativt smaklöst pulver, stående på hyllan. Det finns säkert fler saker man kan göra med både paprika och tomater för att förlänga känslan av sommar.

Sist, men inte helt trivialt har jag vakuumförpacka alla mina mackor som är fullproppade med frön och nötter för att orka med arbetsdagarna. På morgonen tar jag med mig en djupfryst förpackning, som lagom till tiotiden på förmiddagen, förvarad i laptopväskan, förvandlats till ätbar energi.

8 augusti, 2026
Diverse, Drönare, Fotogrammetri

Fast punkt i tillvaron

De sista två dagarna på semestern som avslutades förra helgen gick i uppstädningens tecken. Verkstan städades och växthusen rensades från ogräs. En buske planterades och bröd bakades inför den stundande arbetsveckan. Konstigt nog kändes det inte så tungt att komma tillbaka till arbetet efter fem lata semesterveckor. Nu kan jag övergå till lite kortare projekt och göra lite varje kväll när man kommer hem från jobbet. En sak som jag tänkt att göra under en längre tid, men som har blivit liggande, är att skapa en komplett 3D-modell av gården så att man under hösten och vintern kan planera och mäta volymer och avstånd utan att behöva ta på sig mössan för att man har en idé inför nästa sommarprojekt.

För att skapa den digitala 3D-modellen av gården kommer jag använda drönarbilder som är tagna över hela gården i olika vinklar och riktningar. Sedan använder jag en programvara som skapar en modell utifrån dessa bilder. Förutsättningen är att man vet varifrån varje bild är tagen. Sedan matchas punkter och objekt i bilderna med varandra tillsammans med positionsinformationen för att skapa modellen. Mitt mål är att få en modell där jag kan mäta avstånd med en precision på 3-4 centimeter, vilket är mer än tillräckligt för att beräkna materialåtgång för att exempelvis anlägga en gång.

För att kunna göra detta måste drönaren själv veta var den befinner sig på centimeternivå i höjd och koordinater. En vanlig GPS visar en noggrannhet på några meter, så på något sätt måste man själv skapa en referens. Det kan man göra med att ställa ut en basstation som hela tiden uppdaterar drönaren med hur mycket fel satelliterna för tillfället visar. Det går ganska enkelt att göra med rätt utrustning, men det kräver att utrustningen ska veta var den egentligen står. Det är i och för sig inget problem om man säger att den står på en viss punkt, men utan att först korrigera den punkten mot verkligheten kan man fortfarande hamna flera meter ifrån verkligheten.

Lösningen blir att logga GPS-satelliterna under en längre tid och sedan få dessa data korrigerad i efterhand mot kända positioner på jordklotet. Det tar dock några timmar att få ett resultat som ligger inom några decimeter från sanningen, och lite drygt ett dygn för att komma ner på centimeternivå. Väntar man ytterligare 14 dagar så kan man komma ner på millimeternivå.

Hela veckan har jag skapat min egen fasta punkt och loggat data för att veta min exakta position på jorden.

Efter att ha ställt upp GPS-stationen exakt ovanför min fix-punkt på den exakta höjden kunde jag börja logga informationen som behövdes. Sedan tog det över 24 timmar innan jag fick mitt efterlängtade resultat, som inte skilde sig mycket från det som jag fick efter bara några timmar. Nu vet jag på någon centimeters avvikelse var min fixpunkt ligger. Utifrån den punkten kan jag sedan ta ut nya punkter i min omgivning.

Igår gjorde jag en första flygning över gården och tog drygt 2500 bilder som fortfarande bearbetas och beräknas. Min vanliga laptop räckte inte riktigt till beträffande beräkningskraft, så jag har spenderat större delen av dagen att bygga en beräkningsdator som förhoppningsvis klarar av uppgiften bättre. Förhoppningsvis kan jag se resultatet imorgon, och förhoppningsvis hittar även gården sin plats runt den punkt som veckan kretsat kring.

30 juli, 2026
Altan, Odling, Trädgård

Helt klar och nästan färdig

Igår spenderade jag större delen av dagen åt att bygga trappa och få kjolen på plats. Trappan tog väldigt mycket tid i anspråk, och den höll på att inte bli klar med mindre än att jag hade fått åka till bygghandeln för att införskaffa en sista trallbräda. Som tur var hade min granne några brädor över från hans senaste bygge. Det hade varit mentalt jobbigt att behöva avbryta mitt i ett trappsteg.

Idag fick jag de sista två brädorna på plats, och det sista momentet var jag tvungen till att använda japansågen till. Med närmare 30 grader kändes det rätt tungt att plocka undan allt från bygget. Nu är det i alla fall gjort och jag kan pusta ut en stund.

Efter att jag plockat undan och städat lite i verkstan bytte jag vatten till ankorna.

Nu ska jag njuta de sista dagarna av semestern, så att jag kan börja längta efter nästa stora projekt. Det blir väl en hel del skörd och konservering framöver.

28 juli, 2026
Altan, Diverse, Fotografering, Gårdsterapi, Konst, M10

Det sista som tar tid

Efter att ha tagit en dags paus med en fotoutflykt tillsammans med min fru till Bennebo bruk för att föra någonting annat än att skruva altan kände jag att det var dags att göra det där sista för att avsluta altanbygget.

Som alltid när man ska göra det där sista så tar det otroligt mycket fokus och energi. Man får nästan vara inställd på att det tar dubbelt så lång tid som man först tänkt sig. Först då omvandlas känslan av att man måste bli färdig till att det blir någonting rofyllt. Ungefär som att åka på en resa där resan är målet snarare än destinationen. Jag hade tänkt att jag skulle göra ett avslut efter att jag satt upp kantbrädor längs hela altanen, men insåg att det var bättre att bygga klart trappan föst.

Det tog resten av dagen att borra tre hål med jordborren och gjuta fundamenten till trappan. Jag var rätt mör när det kom fram till gjutningen, och jag tvekade lite om jag skulle förlora en hel dag på väntan eller om jag skulle blanda betong och låta det härda över natten. Min känsla för att få saker klara som jag själv inte kan påverka i tid tog överhanden. Det är ju inte lika mentalt jobbigt att blanda betong som muskulärt.

Om gårdagen krävde mer muskler, så krävde dagens övningar mer hjärna. Att få till alla vinklar och mått kräver koncentration. Jag hade nog inte bemästrat dagens övning om jag inte hade 13 års gårdsforstan in ryggen. På ytan hade det kanske sett helt okej ut, men undertill hade det varit en hel del genvägar och “byggfusk” med “måttstocken” som jag har idag.

Jag önskar att jag hade haft samma energi som för 13 år sedan i kombination med min uppbyggda gårdserfarenhet, men nu får jag invänta morgondagens krafter och entusiasm för att förhoppningsvis kunna avsluta altanbygget för år 2026.

Altanbygge till trots så har jag även hunnit haft kul med att skapa lite trädgårdskonst. Min fru – som egentligen är den riktiga beställaren av konstverket har efter snart tre dygn fortfarande inte uppmärksammat mina “Allium Gallium”. Det måste betyda att de varken stör eller sticker ut allt för mycket.

25 juli, 2026
Odling, Odlingsterrassen, Trädgård

Trädgårdsbestyr

Idag har det varit en lugn och kravlös dag i trädgården. Jag rensade och gjorde i ordning den lilla kullen och dess odlingar. Cikorian som jag drev upp från frö för några år sedan har börjat etablera och sprida sig, liksom bolltisteln med sina härligt blåa klot.

Det lilla vidjestaketet som ramar in rabatten hade på några år gjort sitt och behövde förnyas. Tur att skogen är full med hassel. Nu kommer det se snyggt ut ett tag till. Tanken är att cikorian ska få sprida sig över hela kullen bakom vidjestaketsrabatten och att förgrunden ska ha lite lägre växter som döljer cikorian innan den börjar blomma för säsongen.

Jag har börjat fermentera den första omgången jalapeños. Vi får se hur bra det blir. Jag tyckte inte att de hade någon styrka. Jag fermenterade också rocoto tillsammans med lite andra chilisorter för att göra en stark sås. Om några veckor är det klart för avsmakning.

Den första försiktiga skörden av potatis kommer hamna i ugnen inför dagens middag.

← Older posts