Idag har jag betat av några punkter på listan med nyligen tillkomna problem. Det första var att fixa en enkel ståltråd så att man kan låsa upp nätdörren mellan ankorna och gässen. Det blir lite jobbigt om man råkar stänga dörren om sig på fel sida av haspen. Det är inte alla som har fickorna fulla med verktyg och pinaler som Mac Gyver… eller jag för den delen. Hönsen ska snart flytta ner till den lite svarare hönsgården, men fram till dess behöver dörrarna bytas mot gallerdörrar i båda ändar av växthuset. Ventilationen fungerar visserligen hjälpligt, men höns är lite känsliga när det kommer till fläktsurr. De klarar bättre av flygplan och annat tillfälligt buller. Det kändes lite meningslöst att byta dörrarna just idag då det blåst, och imorgon ska det bli svalare igen. Nu är det i alla fall förberett inför nästa år de dagar som är varma fram till att de flyttar ner till hönsgården och jag kan börja förbereda jorden för paprika, gurka och andra värmeälskande grödor.
Det har blivit tillräckligt varmt för att kunna stå i kortärmat i verkstan. En förutsättning om man ska svarva utan att riskera fastna med muddarna i 500 rpm. Jag fick en snabb genomgång av min son förra veckan för att gå igenom säkerhet och lite tips inför mitt lilla “Nixie-klocks-projekt”. Tanken är att jag ska sätta tre flygande tefat på mässingspinnar i olika höjd. Det kommer bli unikt och samtidigt lite roligt. Det kommer se ut som två utomjordingar i varje tefat som kommer se ut som frågetecken varje gång klockan slår tjugotvå minuter över tio på kvällen. Egentligen skulle jag vilja göra varje tefat lite vidare, men just nu har jag inget träämne som skulle passa.
Senare på eftermiddagen gick jag upp och körde lite på banan. Vid ett tillfälle snävade jag lite för tidigt efter ett hopp och körde rakt genom “stolpmuren” som inte riktigt klarat vintern. Det kan också ha varit så att jag inte gjort ett fullgott jobb när det begav sig. Efter att jag med spett, gummiklubba, skruvdragare och spade åtgärdat problemet ville min fru dra ut mig och hennes brorson på ytterligare en körning. Det var i princip bara problem och elände. Först kördes en drivaxel av på brorsonens bil, sedan nöttes en kabel av på min bil och slutligen lyckades min fru köra sönder ett hjul. Vissa dagar går allt sönder samtidigt och andra flyter på utan problem. Det hör lite sporten till att saker går sönder och nöts ut.
Idag flyttade jag ut paprika- och chiliplantorna till orangeriet för fortsatt tillväxt. Det var hög tid att göra en omplantering. Flertalet paprikaplantor hade utvecklat luftrötter, vilket är ett tecken på att de vuxit ur sina krukor. Förhoppningsvis kommer ljus och temperatur fungera lika bra som i pelargonrummet. Fördelen är att jag har tillgång till vatten på ett helt annat sätt. Jag slipper att kånka upp med vatten två trappor för att växterna behöver det. En annan fördel är att växterna vänjer sig vid det naturliga ljset utan att jag behöver spendera pengar på el eller värme.
Jag tillverkade några odlingskärl för löken som ska bli nästa års sättlök av en gamma hängränna. Tanken är att jag ska kunna hälla ut min förodling på lämplig plats i trädgården när temperaturen tillåter. Vi får se om mitt experiment fungerar.
Slottsparken och odlingsgropen fick ett litet ansiktslyft. Slottsparken genom att en första omgång ogräs rensades bort och gropen befriades från löv. Allt kördes upp till komposthögen.
På eftermiddagen fanns det lite tid över till att hägna in kullen i sommarhagen som förhoppningsvis ska täckas av en massa solrosor. I och med att vi har får i hagen, och senare hästar är det lika bra att skydda odlingen från okritiskt betande. Jag trodde inte att jag skulle hinna helt klart, men jorden var på min sida idag. Det tog knappt en timme att borra de tio hålen för stolparna med “Borris”, och sedan var det en enkel match för lastman att trycka ner dem i marken. Hyfsat rakt blev det också!
Under veckan har jag gradvis förbättrat RC-banan i lagom stora arbetspass så att jag kunnat köra efteråt för att testa förbättringarna. Fler doseringar av kurvor och hopp så att man enklare kan se var bilen befinner sig på körbanan. Det finns ett par ställen kvar att justera, men inget som hindrar en att gasa på för fullt. Det saknas bara lite “flyt” på vissa ställen.
Idag kunde jag sluta lite tidigare och kunde sätta potatis och lök i odlingsterrassen. Nu finns det en liten plätt kvar som jag reserverar för morötter.
Sparrisen har börjat komma upp. Förra året kunde jag skörda en handfull. Vi får se hur mycket det blir i år. Min förhoppning är att jag så småningom ska hinna tröttna på sparris lagom till midsommar, men det kanske inte blir i år. – Vi får se!
Stödmuren på väg ner i eldgropen, eller Konungarnas dal som den egentligen heter, behövde repareras. Nu kan jag stryka den saken från min “måste-lista” i alla fall. Jag får helt enkelt acceptera att jag får byta ut förgängliga material efter några år om jag vill ha allt tipp-topp.
Idag lyckades jag lura med min fru upp till RC-banan för första gången i år. Det hade förmodligen skett tidigare om inte hennes knän varit nyopererade. Det blir lite mer spännande när man delar på banan. En och annan avåkning av både mig själv och min fru bröt koncentrationen, men det väger upp att man kan få lite motstånd istället för att stå där själv och köra varv efter varv och tro att man är kung.
Idag har jag försökt dra ner lite på tempot och skärmat av saker som jag egentligen känner måste vara åtgärdat för att jag ska känna mig lite lugnare. Ibland måste man bara göra något man brinner för istället för att städa verkstan, rensa ogräs i slottsparken eller byta söndergnagda stolpar i hagen.
Leran som jag har sparat på hög sedan förra året börjar blir lite mer medgörlig och formbar utan att man behöver ta allt eller inget. Jag har en idé om att kunna använda leran till att blanda ut det lösa materialet på RC-banan för att få en perfekt och mer eller mindre underhållsfri vägbana. De gropar som jag fyllde med lera i dödskallebacken håller väldigt bra, så någonting finns där att utforska.
Eftersom första kurvan efter “Sonnenschein-hoppet” är lite flack och gör det svårt att bedöma var i kurvan man befinner sig i djupled gör en dosering att man ser var man befinner sig. Dessutom gör det att man behöver svänga mindre och sträckan känns mer som en raksträcka.
Med Lastman, Grävis, Packman, handverktyg och envishet fick jag till slut fason på kurvan. Även den sista kurvan före målsnöret på banan fick också en omgång med lerinpackning.
På eftermiddagen fick jag lite ångest över att jag inte hunnit förbereda potatislandet. Jag bestämde mig för att förbättra jorden så att jag kanske kan få ännu bättre potatisskörd i år. Först schaktade jag bort det övre jordlagret och bytte ut mot kompostjord. När Grävis är utrustad med “räfsan” är det en ganska enkel uppgift att luckra upp gammal jord med ny. En och annan större sten som jag missat med mina tidigare verktyg kommer villigt upp till ytan. Även om den nya jorden är bättre än den tidigare så är den fortfarande lite kompakt, men efter en säsong med potatis kommer den nog bli perfekt för morötter eller rotselleri.
Efter att jag förberett potatislandet för King Edward, Amandine och mandelpotatis kunde jag inte låta bli att testa RC-banan. Det tar alltid några varv innan man känner sig bekväm med en nyhet, oavsett hur liten den är. Man blir lite hämmad av att man måste fundera över hur det har blivit bättre eller sämre. Efter några varv hade jag dock glömt bort doseringen samtidigt som jag kände att jag behövde sakta ner inför nästa kurva och hopp. Jag ser det som ett kvitto på att doseringen var rätt men också en påminnelse om att banan kan bli ännu bättre. – Skönt att jag kan spendera mer tid åt något som kan lämna mindre inspirerande saker bakom mig.
Just nu är jag inne i en fas då jag har mer att göra än att skriva om. Det är inte det att jag känner att jag har för mycket att göra – snarare spenderar jag mer tid till att göra än att skriva. Helt plötsligt tar dagen slut och då trumfar matlagning över bloggskrivande. Som tur är så har jag mobiltelefonen med mig så att jag kan dokumentera brödbakning, vattenjonglering, omplanteringar, småfix och växhusstädning samtidigt som jag kan dokumentera aprilvädret som bjuder på solsken, regn och snö.
Jag blev lite nedstämd när jag gick förbi vattenmagasinet och kunde konstatera att jag råkat ut för samma sak som förra veckan. Jag brydde mig inte ens om att öppna brunnslocket för att se om slangen hoppat ur slangklämman igen. Istället gick jag in och tyckte synd om mig över en kopp espresso. Det känns så otacksamt att man hela tiden måste underhålla och reparera istället för att skapa. Det är en balansgång mellan patina och förfall. Efter att ha kommit överens med mig själv om att ägna dagen åt underhåll blev det lättare att gå ut för att ta tag i alla bekymmer.
Jag började med att rensa bort ogräs runt sparrisplantorna. Efter någon timme på knä med spade, ogräsjärn och handkratta var det “skaftkrattans” tur. Det var bara det att jag glömt den vid hästarna när jag la in markarmering i höstas, och sedan har hästarna trampat eller bitit av skaftet. Skaftet blev lite kortare, men det var fortfarande tillräckligt långt för att tjäna sitt syfte. Jag tippade på några kärror med hästgödsel för att förbättra strukturen i jorden till nästa år. I år bryts det ner, och nästa år kan jag vända ner det i jorden. Nu fungerar det mer som täckmaterial. När sparrisen kommit upp kan jag lägga på lite överblivet hö för att kanske slippa rensa ogräs och lämna mer näring åt sparrisen.
Med mina ögon inställda på underhåll såg jag vid lunchfordringen att den lilla haspen på stalldörren har börjat glappa. Vi brukar ställa upp en vädringsspringa så fort vädret tillåter det. Passande nog kunde jag använda bitar av krattskaftet för att tighta till hålet istället för att göra ett nytt.
För att inte gå miste om tomater i år gick jag upp i förodlingsrummet och sådde favoriterna från förra året. Jag tillät mig att bredså i bunkar istället för i individuella behållare. Det blir kanske inte lika mycket kontroll på vattningen, men det är lite mindre jobb totalt sett. Det blev två olika busktomater, en bifftomat och en vanlig tomat. I år försöker jag igen med koriander från egna frön. Den här gången tänkte jag göra som med basilikan – sätta i växthuset i en stor balja som vattnas automatiskt. Förra året kom regnet vid helt fel tidpunkter om man frågar mig.
Vintern har skapat en del kaos i odlingsgropen. Staket har ramlat över jordgubbarna och pyramiden som ger stöd åt humlen har vält. Pyramiden plockades ner och störarna fick nya spetsar som oljades in. Jag passade på att måla på med rödfärg på det som är ovan mark för att ge konstruktionen några år till innan jag åter igen behöver underhålla eller byta ut. Jag fick klura lite innan jag kom på hur jag skulle slå ner störarna i marken. Det går ju inte att stå två meter upp och försöka slå ner dem. Tidigare har jag använt skruvtvinagar som jag först fäst i störarna och sedan slagit på, men tvingarna mår inte så bra av det. En kedja, ett lås och några kilar fungerade över förväntan. Det blir visserligen lite märken i störarna, men det blir det med skruvtvingar också.
Det havererade staketet lagade jag med de gamla sittpinnarna från den mobila hönsträdgården. Efter att ha kapat upp, spetsat till och oljat in kunde jag befria jordgubbsplantorna. Nu ska det bara rensas bort lite ogräs.
Nästa sak att ta hand om var att höja upp krubborna vid foderstationerna. De har hamnat alldeles för lågt sedan jag höjde upp och satte markarmering på insidan. De har inte använts sedan hästarna står inne nattetid, men snart tillåter temperaturen att de gör det. Då blir det mycket enklare med morgonrutinerna. Jag har till och med blivit lovad sovmorgon när de kommer ut i sommarhagarna i maj. Förmodligen kommer jag ändå att vara uppe med tuppen, men jag måste inte! – Och det är mycket värt!
Även om det förpliktar en hel del att ha gård med djur och odlingar så finns det ändå tid till ljusglimtar, som förstärks när man känner att man är värd det. Jag gick upp till RC-banan med ett fulladdat batteri för att köra varv efter varv och bara njuta! Skulle den där kurvan kunna bli bättre? Eller saknas det någonting på den där raksträckan? Skulle man kanske lätta upp det där skogspartiet för att göra det lite luftigare? Vilka växter skulle jag kunna plantera för att skapa harmoni? Tankarna flyger fram precis som bilen! Plötsligt tar batteriet slut och jag känner att jag är laddad med energi igen. På väg ner från banan passerar jag bina som är riktigt aktiva. Dessvärre överlevde inte den ena kupan vintern. Som det ser ut så har de haft påhälsning av en mus eller råtta som ätit sig mätt. Det samhället har i och för sig varit svagare än det andra från dag ett, men jag får väl vara lite försiktigare med våröppningen i framtiden.
Som avslutning på dagens underhållning gjorde jag ett skydd till snurrstolen som min fru brukar sitta på när vi kör RC-bil. Än så länge får jag njuta av ensamkörning, men vilken vecka som helst så fungerar benen så pass bra att de kan bära min parkamrat fram till podiet uppe vi banan.
I onsdags kom mina mönsterkort och jag kunde börja löda fast komponenterna på baskortet som står för hela logiken. Tanken är att jag ska koppla ihop respektive sifferpar med individuella sladdar till baskortet så att jag har friheten att bygga en klocka fri att välja var jag placerar timmar, minuter och sekunder. Igår lödde jag fast de första elektronrören, men lyckades inte få dem att lysa av den enkla anledningen att kontakten till strömförsörjningen glappade. Det kom jag på först idag när jag fick lite tid att felsöka.
Idag, när jag hade identifierat problemet, skrev jag ett enkelt program som räknar ner från 99 till 00. För att kunna skicka tydliga signaler ostört mellan basen och sifferparskorten använder jag vanlig nätverkskabel som ska klara av spänningar upp till 300 volt. Den kabel som jag testat med är visserligen smal, men den är inte så smidig att jobba med. Varje signalkabel är så tunn att den är svår att skala utan att skada kardelerna. Jag kommer antagligen få gå upp en dimension på kabel för att det ska bli hållbart. Jag har i alla fall kommit så långt att jag känner mig säker på att jag kommer att kunna färdigställa mitt lilla projekt. Bara jag får lite tid på mig.
Gårdagens surdegar blev till två olika bröd. Det ena ett ljusare matbröd och det andra ett mörkare, fylld av nötter och olika frön. Jag pendlade lite mellan vedklyvning och bakning fram till att bröden var klara. Då var även den sista stubben kluven och staplad. Nu har jag plats för ett stort träd till innan vedlagret inför nästa eldningssäsong är fullproppat. Det känns skönt att slippa tänka på ved när man måste plocka in möbler, pumpar och fnula med allt annat som kräver ens uppmärksamhet inför vintern.
Även om vårstressen är mer utdragen än höstens vinterförberedelser så upplever jag den inte lika betungande. Pumpar ska ut, frön ska sås, möbler ska tas ut, potatis ska sättas och träd ska beskäras, bland mycket annat. Den största hjälpen för mig är nog ljuset som bjuder på längre dagar och behagligare utomhusmiljö. Idag satte jag upp solskyddsgardinerna i pergolan utanför växthuset och placerade ut möblerna. Gardinerna är lite skrynkliga, men ett regn kommer att få dem släta igen.
Idag fick jag erfara att inte ha för högt vattentryck i ledningarna. Det är visserligen bra när kranarna levererar, men alla kopplingar måste palla trycket. Båda pumparnas tryck har fått kopplingar att separera. I gårdsbrunnen hade slangklämman mellan pumpen och PEM-slangarna släppt. Det kostade mig 1000 liter vatten. Den andra pumpen hade pytsat ut kanske 500 liter innan min fru ringde mig och sa att en av kopplingarna i växthuset sprutade vatten. Lyckligtvis har jag kopplat på så att jag kan stänga av pumpen på distans, så min fru slapp stappla sig fram med kryckor och ett nyopererat knä för att stänga av vattnet. Nu har jag ställt ner trycket, och hoppas på att slippa fler överraskningar.
Igår fick jag en försiktig fråga om jag kunde tänka mig att göra det lite enklare att vända Tuk-Tuken och fyrhjulingen uppe vid det övre växthuset. Jag plockade bort en liten tall och schaktade bort en kulle för att göra platsen mer fordonsvänlig. Sågis, Grävis, Lastman och Packman höll mig sällskap under arbetets gång. – Jag styrde och de utförde. För tio år sedan hade jag stått i några dagar för att utföra samma sak som gick på drygt två timmar. Samtidigt som maskiner många gånger underlättar ett arbete så skapar de känslan av att ingenting är omöjligt och med det så blir idéer mer eller mindre till måsten.
Uppe med tuppen blandade jag ihop två surdegar. Den ena ska jag ha till mitt frö- och nötbröd, och den andra till vanlig “konsumtionslimpa”. När degen var klar och disken urplockad ur diskmaskinen gick jag ut för att justera brunnslocket till hålet där den andra pumpen ska vara. Jag råkade ploga lite vårdslöst i vintras och hakade i brunnslocket som flyttade sig en halv decimeter samtidigt som jag flög fram över ratten när det tog tvärstopp. Eftersom det är asfaltkross som ligger som vägmaterial var jag tvungen att plocka fram Grävis som motvilligt vaknade ur sin vinterdvala. Efter lite grävande runt om brunnen kunde jag flytta locket på plats och släta till ytan runt om.
Efter att ha jämnat till och paddat runt brunnen kunde jag installera den nya pumpen. Alla kranar hade klarat vintern så jag kunde fortsätta med lite annat rutinarbete som att väga upp hö och vattna i orangeriet. Medan jag satte ett batteri för RC-bilen på laddning passade jag på att flytta veden från förra helgen upp till vedlagret och klöv en kärra till som så att jag har något enkelt att börja med imorgon.
Det var som vanligt kul att komma upp till RC-banan och få köra av sig lite. Det finns inte längre några sträckor som känns ofärdiga samtidigt som banan bjuder på en hel del variation och flyt. Inte för att jag tror på det själv, men banan känns mer eller mindre klar. Det blir säkert några planteringar och “landscaping” runt banan i år.
Jag ser en hel del stabila vårtecken! Bina blir mer och mer aktiva samtidigt som vårblommor dyker upp här och där. Snart har man glömt vinterns bistra grepp om tillvaron och tycker att sommaren är det som är det normala. Om jag är tillräckligt vaken så ska jag banne mig hinna plocka in alla pumpar till nästa vinter så att jag hinner njuta ännu mer av nästa vår, eller så använder jag sommaren till att isolera alla känsliga pumpar så att brunnslocket ständigt kan ligga där det ligger.
Efter förra helgens kroppsarbete har jag mer eller mindre varit tvungen att vila upp kroppen. Tisdagen var riktigt seg, och jag var lite glad att det var normal arbetsdag fylld av stillasittande tankeverksamhet istället för råstyrka och envishet. Under resterande kvällar har jag fortsatt med att designa mönsterkorten för nixie-klockan Kronos. Min idé är att varje sifferpar för sekunder, minuter och timmar ska lyftas upp av individuella pelare placerade med olika längd istället för att alla siffror ska sitta på rad. Det kräver lite annat tänk kring hur logik och presentation ska separeras från varandra. Nu har jag kommit så långt att jag har kunnat beställa mönsterkorten som borde komma i nästa vecka lagom till helgen. Jag hoppas på att jag tänkt på alla detaljer när jag så noggrant som möjligt översatt kopplingsdäcken till el-schema och kretskortsdesign.
Idag kom ersättningspumparna till växthusen. Den pump som försörjer “lilla Italien” och “lilla Marocko” installerade jag idag. Som vanligt så passar inte de tidigare rörgängor med ersättarna, så man är alltid kort om passande adaptrar och kopplingar. EU borde lägga sig i, men det kanske inte finns så många rörmokare i parlamentet. Å andra sidan fylls lådan med kopplingar och adaptrar på med sådant som kanske passar nästa gång man ska leka VVS-tekniker. Jag är dock riktigt nöjd med de nya pumparna som levererar ett stabilt vattentryck från att man öppnar, tills att man stänger kranen. Det brukar annars vara lite si och så med den saken. Först öppnar man kranen och det kommer fullt ös, sedan sjunker trycket tills pumpen börjar pumpa igen, då trycket gradvis ökar, för att sedan åter sjunka.
När jag ändå höll på med vattenförsörjningen till växthusen passade jag på att säkra stuprören från växthustaken som tenderar att glida isär, vilket gör att värdefull skänk från ovan riskerar att gå förlorad. Imorgon ska jag installera den andra pumpen så att “lilla Spanien” och tappställena utanför hönshuset och odlingsplatån kan göra tillvaron lite mer bekväm.
