
Om det hade varit för några år sedan, hade det inte varit så konstigt om min blogg inte uppdaterades varje vecka. Just nu känner jag en viss frustration över att det inte finns något vettigt att skriva om samtidigt som jag egentligen inte behöver göra det. Jag har fullt upp med att ställa om från att göra en massa saker utomhus till att förflytta verksamheten inomhus. Det är klart att man vistas en hel del uppe i HQ, men handen på hjärtat så är det inte så mycket som händer där heller. Förvisso får ett och annat kretskort sina komponenter pålödda och testade, men det uträttas inte direkt några stordåd.




Jag har investerat i en ny 3D-printer för att kunna skriva ut material som jag tidigare inte kunnat göra. Mycket för att jag inte haft möjligheten att bygga en uppvärmd kammare. Jag har förvisso nedgraderat mig till en skrivare med bara ett skrivhuvud, men med teknikens hjälp kan man ändå byta material utan att behöva lyfta ett finger när väl utskriften startat. För att verkligen utmana skrivaren tog jag en gammal rulle nylon och försökte skriva ut en “3D-Benchy” som är en provutskrift av en båt som alla som har en 3D-skrivare borde känna till. De första två försöken gick inte så bra, men den tredje blev helt okej trots lite trådbildning. Det största problemet är att nylon inte fäster i byggplattan ordentligt. Självklart finns det en hel del lösningar på det, men än så länge har jag inte hittat något som är hundra-procentigt.


För att ändå få lite frisk luft och göra lite nödvändigheter som är värda att nämnas i bloggen, så tvättade jag fåglarnas vattenautomater och tog in blomlådorna som stått färdigspolade på tvättplattan sedan de togs ur bruk in till maskinhallen.




Igår startade jag en utskrift av en tvåfärgad utskrift av 3D-Benchy med självlysande filament varvat med med svart PLA. Även om resultatet blir lysande och bra på alla sätt och vis så inser jag att om det just är utskrifter med två eller fler sorters filament i samma utskrift som jag behöver så måste jag uppgradera min skrivare ett snäpp till. Tills vidare nöjer jag med att kunna skriva ut funktionella detaljer utan att för den sakens skull behöva sitta och vakta maskinen under tiden. – Vilket är ett stort lyft från tidigare, även om självkänslan fått sig en törn av att behöva köpa någonting färdigt som någon annan tänkt ut.
































































































