Alla mina projekt | En blogg om mina projekt

17 oktober, 2026

Diverse, Gårdsterapi, Lastman, Orangeri, Trädgård

En hel del vuxenpoäng idag

Härom dagen frågade min fru mig om var vi skulle skriva upp alla saker som vi borde göra så att de inte glöms bort, som att laga nättaket i Gåseborg som exempel. Jag hade väl inget riktigt bra svar på det då det normalt är sådant som jag åtgärdar omedelbart när det behövs. Eftersom revan uppstod i vintras och jag ogärna står inne hos gässen hade jag väl tänkt att jag skulle göra det under sommaren. Mina egna listor brukar sträcka sig en dag eller en helg framåt, så den uppgiften har fallit ur minnet och inte passat in i någon av mina korttidslistor. Jag brukar ändå komma ihåg det mesta, och idag skrev jag ner “-Laga Gåseborg” som fjärde punkt efter “-Dynor”, “-Bord/Stolar” och “-Pergolan”. Påväg till Gåseborg kom jag på en till sak som jag borde kolla. Fasadbelysningen på ankhuset har sedan en tid tillbaka slutat att fungera. Den slår normalt på vid skymning och släcker vid midnatt, men här för någon vecka sedan när jag skulle tända hände ingenting. Jag var helt övertygad om att det var något med styrningen som krånglade eftersom alla tre lampor var döda. Efter att ha mätt spänning och skruvat isär apparatdosor kunde jag konstatera att det verkligen var lamporna som slutat fungera. Vad är oddsen för det egentligen? 15000 timmars brinntid som utlovat är 1,7 år…och jag monterade upp dem förra hösten, så jag misstänker att de billiga lampor som jag köpte inte är så billiga i längden. Dessutom har de ju inte varit tända hela tiden. Om de här lamporna slutar fungera nästa år så vet jag vad jag inte ska köpa nästa gång i alla fall. Nättaket blev lagat och jag kunde ge mig i kast med fler uppgifter på min lista.

Att skriva ner “-Ta in blommor”, “-Utemöbler” och “Planera/förbered mat” tog bra mycket kortare tid än att verkligen göra det. Blomlådorna med pelargoner väger en hel del, så de får mellanlanda i orangeriet för att “krukas” om innan de förs upp till Pelargonrummet. I år har jag förhoppningen om att jag verkligen ska lyckas med övervintringen eft4ersom jag ändå kommer ha en anledning att gå upp och ta hand om nästa års tomater, paprika och vad jag nu kommer att driva upp från frön. Det skulle i och för sig fungera att övervintra pelargonerna i orangeriet, men det kommer vara lite för varmt där i förhållande till hur ofta jag orkar gå ut för att vattna under vintern. Det är skönt att kunna använda 4-hjulingen och släpet till att transportera allt från sommarplacering till vinterförvaring. När jag ändå var i garaget för att förvara utemöblemanget passade jag på att hämta upp lite middagsmat. Det blir fylld paprika i tomatsås idag.

Efter att blommor och möbler säkrats från kommande vinterhalvår stängde jag ner paprikaodlingen i Bell Pepper Church och förberedde hönsens ankomst. Reden och sittpinnar ska upp samtidigt som bevattningssystem ska rengöras och förvaras inför nästa odlingssäsong. Nu kommer hönsen i någon veckas tid kalasa på det som blivit över i form av övermogen gurka och paprika som inte håller måttet.

Hur tråkigt det än kan kännas så kommer inte sommaren tillbaka mer i år. De sista tomaterna kämpar in i det sista att mogna och solskyddet över pergolan blir överflödigt. – Dels för att solen inte längre behöver skuggas, men också för att ingen längre söker skugga sittandes vid möblerna som är placerats i vinterförvar. Det gick ändå ganska snabbt att lossa all klammer som hållit skuggväven på plats. De får torka inne i växthuset i väntan på att åter igen göra nytta.

Min svärdotter och fru hjälpt åt inne i maskinhallen att kapa och klyva ved, så jag passade på att köra in några lass med stockar så att de har något att göra även under nästa vecka.

Jag hade fortfarande några hängpelargoner kvar att ta hand om. Eftersom de varit planterade i större krukor än vad jag klarar av att lyfta placerade jag plantorna i mindre krukor. Nu hade jag inga amplar så jag fick göra egna med hjälp av märlor och sisalsnöre. Efter att ha böjt till märlorna till en s-form kunde jag fästa dem i krukorna. Eftersom märlorna är lite vassa så tog jag det säkra före det osäkra och klippte av spetsarna innan jag knöt fast snörena. För att ha något att ha något att hänga amplarna i skruvade jag upp ringar i orangeriets innertak som jag trädde några stänger i. Jag kommer väl behöva göra samma sak uppe i pelargonrummet när jag får för mig att flytta dem dit.

Nu har jag betat av det mesta från min lista för helgen, men man vet aldrig vad en god natts sömn kan göra för att fylla på den lite till.

11 oktober, 2026

Gårdsterapi, Matkonservering, Odling, Trädgård, Växthus

Mer krydda i livet

Jag kan meddela att soppan smakade gott. Lite annorlunda smak än när jag använder köpt Tom Yum pasta och blandar med vatten. Jag har svårt att avgöra om det smakade bättre eller sämre än jag förväntade mig. Hur som helst var det intressant att de olika smakerna från varje enskild ingrediens inte alls gick att urskilja i den färdiga soppan. Jag fick tre påsar med pasta över som jag fryser in och plockar ut nästa gång vi är sugna på het soppa.

De tomater jag plockade igår sorterades upp i mogna, halvmogna och omogna tomater. De mogna tomaterna delades och saltades innan de placerades in i ollaren för att torka. Även lite ingredienser som blivit över från gårdagen placerades på ett galler. Tanken är att jag ska försöka göra en curry av det. Vi får se om det går, eller om man måste använda färska ingredienser för att det ska smaka något annat än bara starkt. Resterande tomater placerade jag i den stora glasburken tillsammans med 5-procentig saltlösning. Nu ska de stå och fermenteras några veckor innan jag kan göra en syrlig salsa till tacos eller någonting annat som man vill ha en syrlig tomatsås till.

De en padrones som jag torkat malde jag ner till ett pulver. Det blir en lagom stark krydda som jag använder flitigt till maten när jag vill ha lite hetta. Den smakar lite mer åt stark paprika än chili. Eftersom jag malde så mycket gick jag ut i växthuset och beväpnade mig med en andningsmask för att slippa hosta, snörvla och nysa. Det blev 10 burkar med padronespulver utöver den chilimixen som jag rökte lite lätt förra veckan.

Även när man plockat de sista tomaterna och kvar hänger bara ruttna exemplar så finns det ändå lite till att hämta. Eftersom jag ska laga pizza till middag ville jag se om jag kunde plocka lite tomater i alla fall för att laga en tomatsås. Det blev faktisk mer än jag hade hoppats på och de tomater som redan ligger i frysen får vänta ett litet tag till. Det blev sås till 16 pizzabottnar. Även om jag undviker halvfabrikat så är det rätt så praktisk när man inte har tid att stå i köket.

Jag gick upp till stora växthuset för att ta vara på resterande paprikor och padrones. Jag hade räknat med att jag skulle fylla knappt en korg, men var tvungen att komplettera med två till innan jag gav upp. Det fanns även en hel del gurka kvar. Förhoppningsvis stabiliseras vädret i veckan så att man kan sätta upp sittpinnar och reden, samt få bort bevattningen innan hönsen kommer upp och tar hand om resterna som jag glömt eller missat med flit.

10 oktober, 2026

Betongringen, Lastman, Matkonservering, Odling, Odlingsterrassen, RC-Bana

Hösten och mörkret tar över

Nu blir det mindre fritid på vardagarna med varken naturligt ljus eller värme. Det gör att man inte känner sig lika manad att göra någonting när man kommer hem. Det regn som faller torkar heller aldrig upp. Det tar ett tag innan man ställer om och skiftar från utomhusprojekt till inomhusprojekt.

I veckan hann jag i alla fall med att markera ut de ojämnheter som fortfarande finns på Betongringen. Där är det snarare en fördel om det är mörkt så att man med släpljus tydligt ser var man behöver slipa. Jag markerade ut med krita var jag hade tänkt slipa i helgen för att få underlaget perfekt.

För att göra det enklare att slipa jämt började jag med en konstruktion som ska ge lite extra stöd vid slipningen. Tyvärr har den automatiska avbländningen i min svetshjälm slutat fungera så jag var förpassad till att göra en konstruktion med hjälp av andra verktyg. Tanken är väl att kunna montera på ett handtag som gör att jag kan stå upp istället för att ligga och slita på knäna. Egentligen är maskinen som jag använder för att slipa betong till för att polera bilen med, men eftersom mitt intresse skiftat från spegelblanka bilar till annat så är det ju synd att inte använda den i alla fall. Om jag nu skulle falla tillbaka och återgå till att polera lack kan jag alltid återställa maskinen.

Idag hade jag planerat att slipa, men vädret tyckte annorlunda, så jag tog det lite lugnt och skrev min lista över tänkbara aktiviteter jag kunde företa mig istället. Första valet föll på, trots duggregn och avsaknad av solsken, på att plocka upp den sista potatisen och sätta vitlök som förhoppningsvis kommer trivas fram till skörden nästa år. För att redan nu göra det svårare för ogräs att få fäste lade jag på ett lager med gammalt hö och halm som inte duger till djurhållningen. Mycket brukar hamna i komposten, men jag vågar inte blanda i för mycket då jag är rädd att det ska brinna istället för att förmultna.

Nu har “Lilla Italien” levererat det som går, och precis som jag utfäste för någon vecka sedan, så möglar tomaterna mer än de hinner mogna. Jag plockade i alla fall de sista stora tomaterna och småtomater som fortfarande går att använda till något utan att riskera hamna i sjuksäng. Jag skördade även den sista chilin och tog hand om frölökarna så att jag kan göra ett nytt försök att odla fram sättlök nästa år. Efter att ha tömt torken på två stora skålar med padrones kunde jag placera in nästa batch.

För att hitta på något annat än att bara göra chilipulver av allt så tänkte jag att jag skulle laga röd curry och Tom Yum pasta. Vi får se hur det blir med tamarind, galanga, lök, vitlök, limeblad, citrongräs och korianderrot. Så här i efterhand borde jag ha skivat galangan riktigt tunt innan jag mixade allt. Nu blev allt lite trådigt. Det smakar säkert lika bra, men kanske lite väl fibrigt för en soppa.

Efter att har stått i köket gick jag ut till orangeriet för att göra plats åt övervintrande chiliplantor. Nu klippte jag ner plantorna ganska kraftigt och lämnade i princip inga blad kvar. Jag räknar med att plantorna ganska snart kommer att växa till sig, nu när de har kommit in i värmen. Får de bara lite vatten så kommer de nog att ta sig. Min erfarenhet är att chiliplantor behöver ganska mycket vanvård för att trilla av pinn.

Imorgon ska jag ta hand om de sista paprikorna för säsongen om det inte helt plötsligt slutat vara höst.

4 oktober, 2026

Diverse, Gårdsterapi, Matkonservering, RC-Bana

Chilipulver och småsten

Idag har det varit en ganska lugn söndag med lagom mycket att göra. På förmiddagen började jag med att mala de chilifrukter som jag torkade förra veckan. Med förhoppningen om att chilipulvret ska smaka lite mer är bara vara starkt satte jag salt i grovt salt som fick finfördelas tillsammans med de torkade frukterna. För att ytterligare lägga på lite smak kallrökte jag pulvret i några timmar.

På eftermiddagen städade jag lite i verkstan och fortsatte sedan upp vid RC-banan med att trimma bort det värsta ogräset från körbanan. Det är helt uppenbart att jag måste skydda Betongringen från grussprut när man kör med buggybilarna i hårnålskurvorna. Redan grästrimmern sprutar över en hel del bråte på lill-banan. Innan det var dags att spruta lite grus tillsammans med min fru bytte jag vatten till ankorna. Det behöver inte gå många dagar innan vattnet blir grönt av alger och full med smuts från badankorna trots den relativt stora volymen vatten.

När vattnet var bytt gick vi upp och körde av oss lite. Min fru kunde konstatera att även om det inte är lika kul att köra banracing så bättrar det på skickligheten när man kör med de större bilarna. Helt plötsligt ökar marginalerna. Vi kunde köra flera varv tätt nära varandra utan att krocka eller köra av banan. Sedan fanns det naturligtvis andra varv som var mindre lyckade, och till sist kände vi att koncentrationen började tryta, och då är det bäst att inte fortsätta för att undvika onödiga verkstadsbesök.

3 oktober, 2026

Betongringen, RC-Bana, RC-bilarna

Premiär

Efter att ha slipat de sista 10 meterna betong sopade jag hela banan och försökte få bort så mycket slipdamm det gick innan jag dammsög hela banan på det som borste och vind inte förmått att avlägsna. Sedan gick jag för att hämta en bil för att se om banan var jämn nog, eller om jag skulle behöva slipa lite till. Om jag vill ha en helt perfekt bana som man kan köra riktigt snabbt på utan att behöva korrigera styrningen så behöver jag nog slipa lite till, men jag tror att det passar mig bättre att ha en liten utmaning. Sargkanterna var tillräckligt höga för att hålla bilen både på banan och rätt köl, så min farhåga om att behöva springa och vända bilar på banan visade sig vara kraftigt överdriven.

Jag blev lite glatt överraskad att banans proportioner i kombination med bilens storlek och hastighet skalar bra mot verkligheten. Det ser inte ut som att man snabbspolar en film för att få det att se snabbt ut. Efter att ha provat banan tills en uppsättning med batterier tagit slut fortsatte jag att demontera läktaren framför ridbanan. Man måste ju göra någonting vettigt också.

När jag var klar med att ha skruvat loss alla brädor från betongplintarna bjöd jag upp min fru till banan för att inviga Betongringen på riktigt.

Med varsin bil körde vi varv efter varv och inväntade varandra vid den imaginära mållinjen för att ta ett till. Jag märkte på min fru att hon uppskattar mer när det sprutar grus med de större bilarna, men jag tror och hoppas ändå att hon tids nog kan se tjusningen med banracing också. Jag tror framför allt att det kan bli riktigt kul när man är fler än två när man kör. Framför allt behöver man inte springa och vända bilar eller för den delen laga bilar varje gång man haft en gästförare på banan.

Efter körningen passade jag på att laga min frus 1:8-bil från den senaste kraschen och tvätta bilarna för att bli av med smuts och lera. Bilarna blir som nya när man högtryckstvättar hjulen och använder Muc-Off för att få bort all lera. Lika mycket som jag uppskattar att göra bilarna rena tycker jag vissa gånger att det är skönt att slippa. Det är ytterligare en faktor som lägger 1:28 bilarna på min plus-sida. Det är bara att blåsa bort damm med kompressorluft och ladda batterierna. Däremot kan jag faktiskt hålla med om att det kan vara riktigt befriande att få spruta grus hellre än att försöka klippa apex vid rätt ögonblick för att vinna en hundradel.

2 oktober, 2026

Betongringen, Diverse, Lastman, RC-Bana

Invigning i helgen

I söndags satt min fru och jag och filosoferade om vad vi kunde förbättra på gården. Vi var överens om att vi skulle försöka få till lite gångar i trädgården till nästa år. Egentligen hade jag tänkt göra det redan i år men det har kommit annat emellan. Jag kan ju alltid börja redan i år, men färdig kommer jag nog inte bli. Vidare konstaterade vi att sittbänken framför ridbanan hade spelat ut sin roll eftersom den nybyggda altanen som förbinder växthuset med orangeriet visat sig fungera mycket bättre som läktare när man ska titta ut mot ridbanan. Perfekt tänkte jag! -Då behöver jag inte införskaffa trall till förarpodiet uppe vid Betongringen.

På måndagen skred jag till verket och befriade den forna sittplatsen från sin beklädnad och beväpnade mig med sticksåg och skruvdragare för att skapa en plattform till förarna uppe vid Betongringen. Jag fick ta hjälp av konstbelysning eftersom solen går under horisonten redan strax före 7-tiden på kvällen.

På tisdagen då jag slutade lite tidigare än normalt hann jag med att skrapa bort lav och måla plattformen med slipersolja. Stommen får vänta till nästa år då virket torkat ordentligt. Eftersom ljuset fortfarande var med mig så utrustade jag mig med hörselkåpor och andningsskydd för att slipa skarvar och ytor på banan. Intrycket blir genast mer homogent och bitvis undrar man varför man ens lagt ner tid på att borsta ytan. Fast jag märker att de sektioner som jag fått till bra redan från början inte behöver lika mycket kärlek med sliptrissan som de som inte blev lika perfekta.

Det är tur att man har andningsskydd och hörselkåpor på sig, annars hade man både varit döv och haft stenlunga vid det här laget. Dammet blir lika fint som cementpulver och är säkert inte hälsosamt att andas in fast det redan har brunnit.

Mellan slipningarna har jag hjälpt min son med att fylla på med 0-32 och packa den jämn i hans vedbod. Jag har svårt att låta bli att hjälpa till när jag blir tillfrågad, och jag gör det gärna. – Då kan jag tala om för andra hur det egentligen ska gå till. Själv har jag ovanan att gissa mig fram till vad som behöver göras och undviker att be om hjälp.

Nu har jag knappt tio meter kvar att slipa på banan och är så pass lyckligt lottad att min fru hejar på mig så att vi kan inviga banan i helgen, då det ska bjudas på bra väder. Bilarna står redo och väntar på att avslöja ojämnheter i banan. Jag har goda förhoppningar då varje nästkommande steg i projektet har bjudit på mindre motstånd och justeringar än vad jag är van vid. Jag antar att jag, utan att överdriva, utvecklat lämpliga metoder för att beräkna och skapa förutsättningar för ett bättre förarbete än tidigare.

27 september, 2026

Betongringen, Drönare, Fotografering, Matkonservering, Miniracing, RC-Bana

Efterkalkyl och uppstädning

På förmiddagen bakade jag mitt surdegsbröd och förberedde en drönarrutt för att kartlägga och mäta banans verkliga längd. Trots uppehåll var det ganska rått utomhus så det dröjde en stund innan jag bestämde mig för att klä på mig paltor lämpade för utomhusaktiviteter.

Efter att ha kontrollerat gårdagens gjutning av plintar beslöt jag mig för att åka upp till Betongringen och skruva ihop bjälklaget till förarpodiet. När jag bara lagt och skruvat ihop reglarna i en ram vilande på balkskorna kunde jag konstatera att gårdagens inmätning var mer eller mindre i våg i alla ledder. Jag skulle ha varit tvungen att justera några millimeter för att få allt i våg, men jag tyckte att det var gott nog och lät reglarna vila direkt i skorna.

Eftersom jag planerat en 3D-fotografering av banan tyckte jag att det var på sin plats att få bort alla saker som gjort sin sak på bygget. Det är dessutom alltid trevlig att kunna hålla snyggt runt ett projekt, även om det inte är helt avslutat. Då behöver man inte heller ursäkta sig för att allt ser ut som just ett pågående bygge som kan uppfattas som någonting som aldrig kommer att bli färdigt.

Det blev totalt 97 betongplattor som mäter 15×15 centimeter. Det är lite drygt 2 kvadratmeter marksten som kan komma till användning vid ett senare tillfälle, och eftersom formarna fortfarande finns kvar så kan kvadratmetrarna utvidgas i takt med att jag får betong över i kommande projekt.

Betongblandaren körde jag tillbaka till grannen, och hoppas på att jag inte slitit på den för mycket så att jag kan låna den igen när jag känner mig sugen på att blanda mer betong. Jag har alltid blandat betong för hand, men det är ganska smidigt och inte alls lika tungt att ta hjälp av en maskin.

Efter att ha städat uppe vid banan programmerade jag drönaren med fotograferingsuppdraget, placerade ut GPS-korrigeringen och tryckte på start. Efter några minuter var de 24 bilderna tagna och jag kunde ladda upp bilderna till servern för bearbetning.

Det mest spännande var att ta reda på hur lång banan blev. Av beräknade 28 säckar cement gick det åt 26 till de beräknade 1,56 kubikmetrarna som skulle räcka till 60 meter bana om den var 65 centimeter bred och höll 4 centimeter tjocklek över hela längden. Banan blev mer eller mindre exakt 60 meter lång. Den blev 60.017 meter lång enligt mina mätningar. Den kan både bli längre och kortare beroende på hur duktig man är på att köra.

Eftersom jag redan byggt bjälklaget för förarpodiet så vet jag att jag behöver 16,6 löpmeter 34 x 145 trall. Det motsvarar ungefär 4 stycken 5-meters brädor. Hade jag inte mätt så hade jag nog gissat på 3 eller 5 och antingen fått göra ett återbesök på brädgården eller fått en bräda över.

Det här projektet har jag använt drönaren istället för att gå ut och mäta och höfta som jag normalt brukar göra, och jag kan konstatera att det finns en hel del vinster i beräkningsarbetet om man lär sig att använda drönare och fotogrammetri på rätt sätt.

Brödet blev så bra som jag hade hoppats på. Förra veckans bröd blev lite för smuligt. Det gäller att våga låta degen vara kladdig när den sätts i formen. 10 dubbelmackor med gräddost håller mig alert i två arbetsveckor framöver. Som jag säkert nämnt tidigare så vakuumförpackar jag mackorna och fryser in dem. – Med en “vackamacka” vid 10-tiden håller man sig glad och alert hela vägen fram till lunch.

26 september, 2026

Bakning, Betongringen, Diverse, Lastman, Matkonservering, RC-Bana

Innesittarväder för de flesta

Idag har det varit regn i olika varianter hela dagen. Från fuktdroppar som hänger i luften och väntar på att fångas av en förbipasserande till spöregn. På förmiddagen passade jag på att göra lite sysslor inomhus. Det var så ruggigt ute så att det var motiverat att tända säsongens första mysbrasa.

Jag har haft en liten “backlogg” på diverse matkonserveringar som väntat på mig. De torkade paprikorna och tomaterna i olja fick äntligen stavmixas och portioneras upp i burkar som sedan ska frysas in. De fermenterade jalapenos och rocoton hamnade i burkar och mindre flaskor. Såsen blev inte riktigt så stark som jag hade förväntat mig, men det duger ändå om man vill piffa upp någon gryta. Surdegen sattes på jäsning, nötter vete, kärnor och frön skållades, pizzadegen knådades och sattes i kylen och matbrödet jästes och gräddades innan jag hade fått nog av inomhusvistelse.

För att vänja mig långsamt av min utomhusvistelse tog jag två korgar upp till “Bell Pepper Church” för att skörda jalapenos och padrones. Det blev mer än förväntat, och nu undrar jag om jag ska torka eller fermentera skörden. Ett annat alternativ skulle vara att röka och torka en del av alla padrones för att sedan göra en pasta eller ett pulver som kan fungera som krydda i maten. Jalapenosen var en riktig besvikelse beträffande scoville, så jag vet inte riktigt om jag ska använda den som paprika eller något annat som smakar paprika. Även den mogna jalapenosen är så pass mild att man kan använda den för att släcka branden i munnen efter att man bitit i en padrones.

Eftersom jag ändå höll på med hushållningsaktiviteter kände jag att det skulle sitta fint med lite svamp. Vädret hade övergått till lättare duggregn, så det kändes inte så dramatiska att gå ut i skogen och se vad som kunde läggas i korgen.

Det hade gett en större behållning av min skogsvandring om jag hade utrustat mig med en riktig kamera. Jag hittade en ynka taggsvamp som fick stå kvar. En och annan flugsvamp, några genomätna soppar samt sådant som inte finns in min minnesbank över vad som går att äta kunde jag hitta. Jag säger som man brukar säga när man inte hittar svamp. – Jag kom i alla fall ut och rörde på mig.

Väl tillbaka från skogen gick jag upp till Betongringen och kollade om jag eventuellt kunde göra något trots regnet. Eftersom man kan gjuta under vatten borde det inte vara några problem att gjuta plintar till förarpodiet. Efter att ha grävt tre hål så pass djupt att det borde vara säkert att använda som fundament till en mindre altan skred jag till verket och började gjuta igen. Att gå från en typ av gjutning till en annan gör att man lätt missbedömer hur mycket man behöver. Jag har vant mig vid att fyra hinkar 0-8 tillsammans med en 25-kilossäck cement räcker till tre 80-centimeters sektioner på en 1:28 RC-bana, men när det kommer till plintar blir det mycket mer betong över. Som tur är så har jag numera ett antal 15x15cm-formar att ta till när det blir lite betong över.

Vid fyratiden hjälpte jag våran granne och stalltjej med att mocka ur Bä-Bo på halm och gödsel. Det blev hela 8 skopor med halm blandat med pluttar. Lite av materialet hamnade i jordhögen, medan resten fick fungera som utfyllnadsmaterial tillsammans med lera och berg som vår granne långsamt men säkert använder till att fylla ut vad vi kallar för “gropen”. Det gäller att inte ha för mycket halm eller hö som ligger i kompostjorden för att undvika brand. Blandar man bara halmen ordentligt men jorden så att det inte ligger stora sjok med syresatt halm så går det bra.

Jag får se hur jag anpassar mina aktiviteter till morgondagens väder. Jag hoppas i alla fall på lite sol och värme nu när inomhusaktiviteterna börjar bli begränsade.

25 september, 2026

Betongringen, Matkonservering, Miniracing

Sista kurvan

Eftersom jag saknade förvaringslådor hamnade inte tomaterna i frysen förrän på tisdagkväll efter att först ha kokats på söndagen, svalnat över natten och placerats i kylskåpet i väntan på att fler lådor skulle införskaffas. Det blev hela 18 lådor den här gången, jämfört med futtiga 14 som är mer normalt.

Under veckan har jag hunnit med en hel del uppe på banan. Jag har bland annat testat olika sätt att slipa bort skarvarna mellan sektionerna på. En slipskål med industridiamanter på en vinkelslip kommer fungera för att slipa ner det grövsta för att sedan gå över hela ytan med en mjukare diamantsliprondell för att få samma struktur över hela körbanan kommer nog att bli den metod jag ska använda. Jag lär få vänta tills den sista sektionen tillåter att jag börjar slipa. Jag vill ju att ballasten i betongen ska slipas snarare än att slitas bort från betongen. På måndagen förberedde jag armeringsnäten och putsade kanterna. Sedan i tisdags har det flutit på med gjutningen.

Igår hann jag med att gjuta hela 6 sektioner då jag var hemma ensam och kunde hålla på en bit in på kvällen efter mörkrets inbrott. Jag passade också på att lägga grunden för att kunna dosera kurvan efter raksträckorna lite extra mycket, kanske inte extrema 30 grader+ som i NASCAR, men ändå så pass mycket att det borde göra skillnad. Relativt sett till resterande kurvor kanske den här kurvan får hela NASCAR-kurvan eller The Big One beroende på om det är där alla kommer köra av.

Idag göt jag de sista tre sektionerna. Det känns riktigt bra att ha hunnit så här långt utan att det känts som ett evighetsarbete. Men det är väl som med alla projekt. Om man delar in det i etapper så blir det överkomligt, och rätt vad det är så är man klar och undrar vart tiden tog vägen – precis som man tänker första och sista dagen av en semester. Jag höjde “NASCAR-kurvan” ytterligare någon centimeter ovanpå gårdagens gjutning bara för att vara på den säkra sidan att kunna köra lite snabbare. Det är ganska svårt att få en helt jämn yta med sleven när det inte är plant, men efter borstning och sedan slipning så kommer varken ögat eller bilen, förhoppningsvis, ha några större invändningar. Man hade lovat lättare regnskurar under eftermiddagen, så jag täckte över gjutningarna med plast. Än så länge har det inte regnat – det kommer väl lagom till att jag ska gå ut och borsta ytorna helt jämna.

Nu när banan väntar på att härda och verktyg, hinkar och betongblandare är avspolade och rengjorda kan jag börja fundera över nästa projekt att ta mig an. Även om inte “Betongringen” är helt klar så kan jag spendera någon timme då och då på arbeten som kan avbrytas eller påbörjar utan att behöva låsa upp min tid. Betonggjutning har en tendens att låsa en vid en viss aktivitet från dess att man tillsätter vatten i ekvationen.

20 september, 2026

Lastman, Matkonservering, Miniracing, RC-Bana, Trädgård, Växthus

Betongmaraton

Idag har jag passat på att gjuta nästan oavbrutet från 10 till 17. Efter att ha klippt till armeringsnät till 16 stycken sektioner började jag blanda betong. Det tar ganska hårt på höger underarm att först sleva upp betongen i byttorna och sedan ut i gjutformen. Eftersom flertalet sektioner var lite kortare än normalt chansade jag på att gjuta en sektion mer än planerat. Enligt gårdagens beräkning hade jag 30 sektioner kvar, men efter kontrollräkning visade det sig vara 31. Det triggade mig lite extra att gjuta så många sektioner att resterande gick att dela jämnt på tre.

Eftersom alla sektioner inte hunnit härda ordentligt blev det stundtals ganska trångt med fria arbetsytor. Det är lätt att råka sätta foten fel när man är fullt fokuserad på att jämna till en betongyta som man har framför sig. Alla sektioner som är ljusa kan man gå på, medan andra antingen fortfarande inte har satt sig eller härdat tillräckligt för att kunna användas som arbetsplattform. När man kontinuerligt gjuter behöver man inte spola av alla verktyg och hinkar mellan varje vända. Det är bara betongblandaren som behöver spolas ur med högtrycken. Det sparar en hel del tid har jag märkt.

I väntan på att kunna borsta de sista tre betongsektionerna passade jag på att plocka tomater. Det blir nog årets sista stora skörd. Problemet nu är inte att tomaterna kommer hinna mogna. Det som gör det lite knepigt skillnaden i temperatur mellan dag och natt som fäller ut fukt som gör att mögel hinner angripa tomaterna innan de blir helt mogna. Jag har ändå fått mer tomater än tidigare år, och nu är frysen fylld med krossade tomater.