Första plogningen är alltid värst!

Oavsett om man gillar snö, så finns det inget värre än när man ska ploga första gången för säsongen. Det ska tilläggas att det naturligt vis finns värre saker, men just när det kommer till plogning och snö så finns det få saker som är värre. Eftersom underlaget inte har hunnit frysa så blandas grus och snö i en salig sörja. Jag vet inte om jag vill att det ska bli kallare, eller om snön ska få smälta bort och aldrig komma tillbaka. Helst skulle det vara som vid ekvatorn som mer utsätts för säsonger än årstider… men då skulle man väl ojja sig över andra saker.

Jag lyckades till slut skriva ut med ett av de svåraste material som man kan tänka sig. TPU som mer liknar gummi än plast är lite extra besvärligt för en 3D-skrivare. I och med att materialet trycks från spolen till munstycket finns det en hel del saker som kan hända på vägen om man jämför med ett mer styvt plastmaterial. Det som oftast händer är att det trasslar sig strax före eller inuti utskriftshuvudet. Det finns några till utmaningar utöver själva matningen. Det är ganska känsligt för fukt och blir mjukt vid relativt låga temperaturer. För mig är materialet är intressant för att man kan göra packningar och dämpare snarare än att printa gummiankor eller för den delen båtar.

Skrivaren har fått gå varm hela helgen och alla prototyper håller på att bilda en liten hög på skrivbordet. Nu håller jag mest på att förbättra en konstruktion både med avseende på funktion och produktion. 3D-utskrifter har både fördelar, men en hel del begränsningar när det kommer till hur man väljer att designa utskrifterna. Jag tycker ändå att fördelarna överväger nackdelarna. Utmaningen blir själva konstruktionen och materialval snarare än tillverkningsmetod.

3D-utskrifter och omstrukturering

Den här veckan har jag lagt ner en hel del tid på 3D-printing. Mestadels har det varit sådant som jag behöver i jobbet, men också en och annan sak för att testa vad skrivaren kan prestera. Det blir trängre och trängre i HQ, men egentligen tar den nya skrivaren inte så mycket mer plats än den förra. Det är filamentmagasinen som breder ut sig. Tidigare har jag fått ladda det material som jag vill använda i utskriften manuellt, men nu har jag två olika magasin till olika material. Å ena sidan fungerar magasinen som förvaringsplats istället för att lagra det på hyllan bredvid, men magasinen måste stå någonstans oavsett om de är fyllda med material eller inte. Fram till idag har magasinen stått bredvid skrivaren och tagit upp värdefull bänkyta. Efter att ha tömt lådorna ovanför skrivaren kunde jag montera upp en hylla som faktiskt skulle kunna rymma ytterligare ett eller två magasin. Då kan man undra lite varför man skulle behöva fler magasin när man tidigare klarade sig helt och hållet utan. Svaret ligger i vad magasinen tillför. Dels kan man ladda flera rullar med samma material utan att behöva byta rulle i förtid för att man är rädd att det ska ta slut mitt i utskriften, men man kan också torka material och hålla dem torra när man vill använda dem. Vissa material är känsligare än andra för fukt och behöver olika temperatur och tid för att bli så torra som de behöver vara för att inte bli bubbliga eller lämna strängar efter sig. Oftast skriver man ut i ett antal olika material och färg beroende på tillämpning och då är det bra att kunna förvara standardsortimentet redo för utskrift utan att för den skull behöva vänta i 12 timmar på att materialet ska gå att använda. Sedan är det oerhört praktiskt!

Är man lite praktiskt lagd så löser man bänkproblemet med en hylla så att man kan få plats med det man vill ha på bänken samtidigt som 3D-skrivaren kan få det den behöver för att producera utan min inblandning. Jag kan istället spendera tid på att hålla ordning så att fortsatt kreativitet kan få fritt utrymme att växa.

Vad är det som händer egentligen?

Om det hade varit för några år sedan, hade det inte varit så konstigt om min blogg inte uppdaterades varje vecka. Just nu känner jag en viss frustration över att det inte finns något vettigt att skriva om samtidigt som jag egentligen inte behöver göra det. Jag har fullt upp med att ställa om från att göra en massa saker utomhus till att förflytta verksamheten inomhus. Det är klart att man vistas en hel del uppe i HQ, men handen på hjärtat så är det inte så mycket som händer där heller. Förvisso får ett och annat kretskort sina komponenter pålödda och testade, men det uträttas inte direkt några stordåd.

Jag har investerat i en ny 3D-printer för att kunna skriva ut material som jag tidigare inte kunnat göra. Mycket för att jag inte haft möjligheten att bygga en uppvärmd kammare. Jag har förvisso nedgraderat mig till en skrivare med bara ett skrivhuvud, men med teknikens hjälp kan man ändå byta material utan att behöva lyfta ett finger när väl utskriften startat. För att verkligen utmana skrivaren tog jag en gammal rulle nylon och försökte skriva ut en “3D-Benchy” som är en provutskrift av en båt som alla som har en 3D-skrivare borde känna till. De första två försöken gick inte så bra, men den tredje blev helt okej trots lite trådbildning. Det största problemet är att nylon inte fäster i byggplattan ordentligt. Självklart finns det en hel del lösningar på det, men än så länge har jag inte hittat något som är hundra-procentigt.

För att ändå få lite frisk luft och göra lite nödvändigheter som är värda att nämnas i bloggen, så tvättade jag fåglarnas vattenautomater och tog in blomlådorna som stått färdigspolade på tvättplattan sedan de togs ur bruk in till maskinhallen.

Igår startade jag en utskrift av en tvåfärgad utskrift av 3D-Benchy med självlysande filament varvat med med svart PLA. Även om resultatet blir lysande och bra på alla sätt och vis så inser jag att om det just är utskrifter med två eller fler sorters filament i samma utskrift som jag behöver så måste jag uppgradera min skrivare ett snäpp till. Tills vidare nöjer jag med att kunna skriva ut funktionella detaljer utan att för den sakens skull behöva sitta och vakta maskinen under tiden. – Vilket är ett stort lyft från tidigare, även om självkänslan fått sig en törn av att behöva köpa någonting färdigt som någon annan tänkt ut.

Inte så mycket i görningen

Idag har jag mestadels varit under tak. Inte för att det har regnat, men för att jag inte kände för att göra någonting utomhus. Jag bakade mitt fröbröd under förmiddagen och sedan gick jag upp till HQ för att se om jag inte kunde integrera gasvarnaren för ammoniak med Demeter. Tanken är att jag ska styra ventilationen ifall halterna i växthuset blir för höga. Det är varken bra för hönsen eller oss människor som ska dit och byta vatten och ge foder en gång om dagen.

Innan jag har anpassat ett mönsterkort så har jag lött fast kablarna direkt på nuvarande kort. Eftersom jag inte riktigt vet var på skalan som värdena ska ligga loggar jag bara den rådata som sensorn släpper ifrån sig. Över tid kommer jag att kunna sätta en lämplig nivå när ventilationsfläkten ska starta och vädringsluckorna ska öppnas.

Kratta banan

Idag var det ovanligt lätt att komma igång på morgonen trots att jag hade målat upp en ganska tråkig dag i mina tankar. – Att sätta en surdeg på jäsning hjälper till att muntra upp humöret avsevärt. När köket var någorlunda undanstädat och diskmaskinerna tömda tog jag tag i dagens enda uppgift markerad med “måste”, nämligen att ta in två bakar hösilage till Hö-hörnan inne i maskinhallen. Jag börjar bli riktigt duktig på att hantera balarna så att de hamnar på rätt plats. När jag hade traktorn med muskelservo och tveksam driftsäkerhet kunde det ta allt mellan en halvtimme och två timmar att få in en bal, och då var jag ändå tvungen att baxa balarna på plats med spett och råstyrka. Nu sätter jag mig i lastmaskinen, vrider på nyckeln och skrider till verket. Idag tog det förstås lite längre tid eftersom jag behövde byta från skopa till gafflar, och sedan tillbaka till skopa igen för att vara beredd när det kommer gödsel från stallet som ska upp till jordproduktionen. En kvart senare gick jag upp till hönsen för att koppla in temperaturmätaren som jag kopplade ur när jag avlägsnade bevattningssystemet. Vi måste kunna styra ventilationen baserat både på tid och fukt så att miljön inne i växthuset följer föreskrifterna om djurhållning för höns.

Eftersom det var regnfritt och bitvis soligt planerade vi att köra lite RC-bil före 4-fodringen, så jag gick upp och krattade undan lite löv. Det spelar egentligen ingen roll ifall det ligger löv på banan, men det är så mycket trevligare när man tydligt ser var banan går. Efter att jag krattat bort löv från den sträckan som jag ursprungligen tänkt kratta insåg jag att resten av banan också skulle behöva frigöras från löv och kvistar. Det tog ungefär lika lång tid att kratta hela banan som det tog att ta in en bal hö med förra traktorn, men jag står mycket hellre och krattar löv än att svära över en traktor som inte startar eller går att styra som man vill.

Det fanns lite tid över efter krattningen fram till dess att vi skulle köra, så jag passade på att laga styrenheten till verkstadens belysning som slutat fungera efter det senaste strömavbrottet. Jag har lyckats identifiera ett av de vanligaste problemet som oftast är en kondensator som strejkar. En sak som skvallrar om att det just är kondensatorn är att enheten brummar eller surrar. Efter att ha mätt alla kondensatorer kunde jag ganska snabbt identifiera boven och ersätta den med en ny.

Lagom till att jag var klar med mitt arbete uppe i HQ var det äntligen dags att köra lite RC-bil. Med bilarna trängandes tillsammans med hö och vattendunkar på tuktuk-flaket åkte vi upp och körde av oss i dryga 40 minuter innan vi bestämde oss för att det var nog.

Långt till nästa sommar

Just nu känner jag mig lite orkeslös och oinspirerad. Trots att man försöker sluta lite tidigare på vardagarna finns det inte så mycket dagsljus kvar att ta till vara på. Det gör också att planeringen framåt stannar av lite. Jag hoppas ändå på att jag ska vakna upp imorgon och vara full med energi. Samtidigt så är det väl bra att tvingas ta det lite lugnt fram tills energin återvänder. Jag får väl fortsätta göra lite mindre saker fram tills det vänder.

Mörkret kommer tidigare

Efter att ha inventerat och fyllt på med fler saker på min helglista, tömt diskmaskinen, tagit hand om returflaskor och hämtat in ved gick jag ner till verkstan för att ta hand om morötterna som torkat under natten. Jag sorterade upp morötterna efter storlek och placerade dem i två olika lådor där jag varvade torv och rötter i lager.

När jag gick ut till orangeriet för att titta till pelargonerna blev jag påmind om att jag skulle tömma blomlådorna på jord och ta bort läktaren vid ridbanan. Det blev en hel skopa jord som jag körde upp till gropen. Därefter bytte jag till gafflar på Lastman så att jag kunde lyfta och föra bort betongfundamenten. När väl de fem fundamenten var bortforslade kunde jag köra ner alla blomlådor till tvättplattan och plankorna från läktaren ner till verkstan. Sedan bytte jag åter igen till skopa för att hämta jord och jämna till gräsmattan. Det ser ganska eländigt ut just nu, men till våren kommer gräset att ta över, och det kommer bli svårt att föreställa sig att det ens stått där tidigare.

När alla blomlådor blivit avspolade passade jag på att spola av Lastman. Det blir ganska lerigt när man kör upp till gropen nu när det är så blött ute. Inte för att lastmaskinen bryr sig så mycket, men när man också kör runt på gårdsplanen så sprider sig leran på ett okontrollerat sätt.

Som sista uppgift för dagen satte jag upp tidsinställda fodergrindar. Nu när hästarna går i samma hage har vi fått ett nytt problem. Den ena hästen blir klar med ätandet mycket tidigare och går över till den andra hästen och våldgästar. Jag är inte helt övertygad om att den införskaffade konstruktionen ska överleva vintern men det här är det näst bästa efter att ha konstruerat någonting själv. Om det nu visar sig att det inte fungerar så får jag väl bygga någonting som jag tror på. Tills vidare ligger jag lågt och avvaktar.

Sortering och rensning

Idag hade jag siktet inställt på att röja undan och sortera upp saker som egentligen borde ligga i en låda eller helt enkelt kastas. Allt på skrivbordet la jag i en av korgarna som jag brukar använda när jag skördar. Den blev helt fylld med USB-minnen, verktyg, elektronik och skruvar som jag samlat på mig. Egentligen borde jag ha en låda för mellanlandningar och ficktömningar, men lådorna skulle också behöva genomgång innan jag kan avsätta en för ändamålet. Idén är inte så tokig så länge man har för avsikt att flytta och sortera upp det man lägger där och inte blandar ihop det med mer permanent förvaring.

Minibilarna hade inte någon egen plats i HQ, så jag fick konstruera en hylla för dem. Nu står Porschen och Hondan snyggt parkerade på sina dedikerade platser bredvid färg och sprutor uppe i HQ.

Det tog sin tid att rensa korgen och “projektbordet” i verkstan. Alla klämmor som jag använde när jag byggde RC-banan skruvades loss från distanserna och sorterades upp. Nu har jag en herrans massa klämmor som kanske kommer till användning i framtida projekt. Jag blev inte helt klar med städningen, men siktet var inställt snarare på att påbörja än att slutföra. Nu är jag igång och imorgon kanske jag kan börja fundera över framtida projekt utan att distraheras av all oreda från tidigare projekt…stora som små.

Jag tog en paus i allt städande och skördade morötter och den sista potatisplantan. Skörden blev väl inte jätteimponerande, men fullt tillräcklig för att jag ska vara nöjd. Det täcker iallafall ett antal middagar med minimorötter framöver. Tomaterna fortsätter att överraska trots att de inte längre får vatten eller värme. Jag hittade ett tiotal tomater som duger gott och väl som smörgåspålägg eller som ett ugnsbakat tillbehör till middagen. Det finns ett antal gröna tomater kvar som jag egentligen skulle använda till chutney eller sylt. Om jag hade varit ikapp med ordningen i övrigt hade det varit självklart att jag skulle göra något av tomaterna. För att kunna njuta av att stå i köket måste allt annat vara avklarat om det inte ska kännas som ett måste istället för lust. Det kommer nog sluta med att jag ändå tar hand om alla gröna tomater och låter tiden avgöra om jag hinner ta hand om dem, eller om hönsen får sig ännu ett skrovmål.

Morötter för att orka

Just nu går veckorna otroligt fort samtidigt som det inte tycks finnas tid eller ork över till att ägna sig åt något annat än att bara följa med på resan mot vinterhalvåret. I helgen kommer jag nog att skörda morötter och förmodligen spendera mer tid än vanligt åt inomhusaktiviteter. Eventuellt plockar jag undan lite inomhus. Just nu är mitt skrivbord fyllt med småpryttlar som jag inte sorterat undan till deras rätta plats eller hunnit laga om det är är trasigt. Samtliga rum i huset skulle behöva en allmän upprensning. Verkstan och HQ skulle också behöva pysslas om lite. Det finns en hel del förvaltning och underhåll att ägna sig åt. Jag får väl se det kommande resultatet som morot och motivation till att ens börja ta tag i det. Jag vet att om jag bara får ner några enkla saker på min lista så ska nog helgen inte behöva bli en enda lång väntan på nästa varv i hamsterhjulet.

Förbereder inför nästa säsong

Idag har jag samlat lite frön från tomater och sparris. Det kanske inte känns så lockande att äta en övermogen och rejält angripen tomat, men den är garanterat mogen att ta frön ifrån. Jag tog frön från mina fyra olika sorter som jag är vän med sedan tidigare. Jag är dock osäker på om bifftomaterna är hybrider, och risken finns ju alltid för korspollinering även om man inte odlat hybrider. Jag tänker lite att det i alla fall kommer att bli tomater oavsett korsning. Jag har haft ett antal bra tomatår utan att jag behövt köpa 5 frön i en påse, där tre behagar att gro. Eftersom min sparrisodling inte riktigt tar sig misstänker jag att det är jorden det är fel på. Kanske jag inte grävde tillräckligt djupt när jag anlade rabatten. Nu är det fjärde säsongen, och jag tycker nog att utfallet skulle bli bättre än två middagar på fjorton plantor. Istället för att flytta odlingen tänkte jag påbörja en till i de bästa förutsättningarna jag kan åstadkomma. Då har jag i alla fall två middagar säkrade nästa år istället för att flytta plantorna och riskera att inte få någonting alls.

Det som hade torkat i ollaren blev lite olika pulver. – Chilimix, padrones, rocoto och en slags curry som jag ska prova i kvällens gryta. Jag gick upp till växthuset en sista vända för att se om jag glömt något från förra vändan. Visst fanns det en hel del paprika som jag kunde ta hand om för att göra paprikapulver av.

Med ett sådant överflöd av olika paprikafrukter och kryddblandningar är det inte mer än rätt att dela med sig lite till grannar och vänner. Tids nog blir det lite lamm som kommer i retur eller lån av en betongblandare som tack.

När ändå vädret och temperaturen var på min sida passade jag på att gå upp till RC-banan för att köra lite bil. Påväg upp till banan passade jag på att ge hönsen en liten försmak på vad som väntar uppe i växhuset när de väl flyttas. Banan är bitvis täckt med en massa löv, så istället för grus, sprutar man runt en hel del gamla växtdelar. Det var faktiskt riktigt befriande att kunna bryta av med lite körning och njuta frukten av allt jobb jag lagt ner på banan. Det kändes lite som att jag inte använder banan så mycket som samvetet säger att jag borde med tanke på den tid jag investerat i att bygga banan, men de tillfällen då andan faller på ångrar jag inte en sekund att jag lägger ner tid på att underhålla och utveckla vidare bara för att få känna smilbanden dra i mungiporna.

Efter att jag kört av mig lite tog jag hand om pelargonerna som jag tog in i orangeriet igår. Odlingslådorna som de är planterade i är både skrymmande och tunga. Efter att ha omplacerat alla i krukor beskar jag plantorna ganska kraftigt. Dels för att jag inte fick med alla rötter, men också för att få dem lite kraftigare inför nästa utplantering. Från att ha belamrat hela bordet inne i orangeriet lyckades jag reducera ner plantorna till fem mer hanterbara odlingsbrickor när de väl ska förflyttas upp till Pelargonrummet. De får vara kvar i orangeriet tills det blir ihållande minusgrader ute och jag måste ta in pumpen under växthuset. Sedan får de övervintra “snålt” uppe i pelargonrummet tills jag börjar med att driva upp nästa säsongs fröodlingar, då jag har lite bättre koll på vattningen. Tidigare år när jag försökt övervintra pelargoner har jag missat att vattna när det blir lite varmare, men nu har jag bättre förutsättningar då jag dagligen går upp och kontrollerar mina fröplantor.