Fast punkt i tillvaron

De sista två dagarna på semestern som avslutades förra helgen gick i uppstädningens tecken. Verkstan städades och växthusen rensades från ogräs. En buske planterades och bröd bakades inför den stundande arbetsveckan. Konstigt nog kändes det inte så tungt att komma tillbaka till arbetet efter fem lata semesterveckor. Nu kan jag övergå till lite kortare projekt och göra lite varje kväll när man kommer hem från jobbet. En sak som jag tänkt att göra under en längre tid, men som har blivit liggande, är att skapa en komplett 3D-modell av gården så att man under hösten och vintern kan planera och mäta volymer och avstånd utan att behöva ta på sig mössan för att man har en idé inför nästa sommarprojekt.

För att skapa den digitala 3D-modellen av gården kommer jag använda drönarbilder som är tagna över hela gården i olika vinklar och riktningar. Sedan använder jag en programvara som skapar en modell utifrån dessa bilder. Förutsättningen är att man vet varifrån varje bild är tagen. Sedan matchas punkter och objekt i bilderna med varandra tillsammans med positionsinformationen för att skapa modellen. Mitt mål är att få en modell där jag kan mäta avstånd med en precision på 3-4 centimeter, vilket är mer än tillräckligt för att beräkna materialåtgång för att exempelvis anlägga en gång.

För att kunna göra detta måste drönaren själv veta var den befinner sig på centimeternivå i höjd och koordinater. En vanlig GPS visar en noggrannhet på några meter, så på något sätt måste man själv skapa en referens. Det kan man göra med att ställa ut en basstation som hela tiden uppdaterar drönaren med hur mycket fel satelliterna för tillfället visar. Det går ganska enkelt att göra med rätt utrustning, men det kräver att utrustningen ska veta var den egentligen står. Det är i och för sig inget problem om man säger att den står på en viss punkt, men utan att först korrigera den punkten mot verkligheten kan man fortfarande hamna flera meter ifrån verkligheten.

Lösningen blir att logga GPS-satelliterna under en längre tid och sedan få dessa data korrigerad i efterhand mot kända positioner på jordklotet. Det tar dock några timmar att få ett resultat som ligger inom några decimeter från sanningen, och lite drygt ett dygn för att komma ner på centimeternivå. Väntar man ytterligare 14 dagar så kan man komma ner på millimeternivå.

Hela veckan har jag skapat min egen fasta punkt och loggat data för att veta min exakta position på jorden.

Efter att ha ställt upp GPS-stationen exakt ovanför min fix-punkt på den exakta höjden kunde jag börja logga informationen som behövdes. Sedan tog det över 24 timmar innan jag fick mitt efterlängtade resultat, som inte skilde sig mycket från det som jag fick efter bara några timmar. Nu vet jag på någon centimeters avvikelse var min fixpunkt ligger. Utifrån den punkten kan jag sedan ta ut nya punkter i min omgivning.

Igår gjorde jag en första flygning över gården och tog drygt 2500 bilder som fortfarande bearbetas och beräknas. Min vanliga laptop räckte inte riktigt till beträffande beräkningskraft, så jag har spenderat större delen av dagen att bygga en beräkningsdator som förhoppningsvis klarar av uppgiften bättre. Förhoppningsvis kan jag se resultatet imorgon, och förhoppningsvis hittar även gården sin plats runt den punkt som veckan kretsat kring.

Helt klar och nästan färdig

Igår spenderade jag större delen av dagen åt att bygga trappa och få kjolen på plats. Trappan tog väldigt mycket tid i anspråk, och den höll på att inte bli klar med mindre än att jag hade fått åka till bygghandeln för att införskaffa en sista trallbräda. Som tur var hade min granne några brädor över från hans senaste bygge. Det hade varit mentalt jobbigt att behöva avbryta mitt i ett trappsteg.

Idag fick jag de sista två brädorna på plats, och det sista momentet var jag tvungen till att använda japansågen till. Med närmare 30 grader kändes det rätt tungt att plocka undan allt från bygget. Nu är det i alla fall gjort och jag kan pusta ut en stund.

Efter att jag plockat undan och städat lite i verkstan bytte jag vatten till ankorna.

Nu ska jag njuta de sista dagarna av semestern, så att jag kan börja längta efter nästa stora projekt. Det blir väl en hel del skörd och konservering framöver.

Det sista som tar tid

Efter att ha tagit en dags paus med en fotoutflykt tillsammans med min fru till Bennebo bruk för att föra någonting annat än att skruva altan kände jag att det var dags att göra det där sista för att avsluta altanbygget.

Som alltid när man ska göra det där sista så tar det otroligt mycket fokus och energi. Man får nästan vara inställd på att det tar dubbelt så lång tid som man först tänkt sig. Först då omvandlas känslan av att man måste bli färdig till att det blir någonting rofyllt. Ungefär som att åka på en resa där resan är målet snarare än destinationen. Jag hade tänkt att jag skulle göra ett avslut efter att jag satt upp kantbrädor längs hela altanen, men insåg att det var bättre att bygga klart trappan föst.

Det tog resten av dagen att borra tre hål med jordborren och gjuta fundamenten till trappan. Jag var rätt mör när det kom fram till gjutningen, och jag tvekade lite om jag skulle förlora en hel dag på väntan eller om jag skulle blanda betong och låta det härda över natten. Min känsla för att få saker klara som jag själv inte kan påverka i tid tog överhanden. Det är ju inte lika mentalt jobbigt att blanda betong som muskulärt.

Om gårdagen krävde mer muskler, så krävde dagens övningar mer hjärna. Att få till alla vinklar och mått kräver koncentration. Jag hade nog inte bemästrat dagens övning om jag inte hade 13 års gårdsforstan in ryggen. På ytan hade det kanske sett helt okej ut, men undertill hade det varit en hel del genvägar och “byggfusk” med “måttstocken” som jag har idag.

Jag önskar att jag hade haft samma energi som för 13 år sedan i kombination med min uppbyggda gårdserfarenhet, men nu får jag invänta morgondagens krafter och entusiasm för att förhoppningsvis kunna avsluta altanbygget för år 2026.

Altanbygge till trots så har jag även hunnit haft kul med att skapa lite trädgårdskonst. Min fru – som egentligen är den riktiga beställaren av konstverket har efter snart tre dygn fortfarande inte uppmärksammat mina “Allium Gallium”. Det måste betyda att de varken stör eller sticker ut allt för mycket.

Trädgårdsbestyr

Idag har det varit en lugn och kravlös dag i trädgården. Jag rensade och gjorde i ordning den lilla kullen och dess odlingar. Cikorian som jag drev upp från frö för några år sedan har börjat etablera och sprida sig, liksom bolltisteln med sina härligt blåa klot.

Det lilla vidjestaketet som ramar in rabatten hade på några år gjort sitt och behövde förnyas. Tur att skogen är full med hassel. Nu kommer det se snyggt ut ett tag till. Tanken är att cikorian ska få sprida sig över hela kullen bakom vidjestaketsrabatten och att förgrunden ska ha lite lägre växter som döljer cikorian innan den börjar blomma för säsongen.

Jag har börjat fermentera den första omgången jalapeños. Vi får se hur bra det blir. Jag tyckte inte att de hade någon styrka. Jag fermenterade också rocoto tillsammans med lite andra chilisorter för att göra en stark sås. Om några veckor är det klart för avsmakning.

Den första försiktiga skörden av potatis kommer hamna i ugnen inför dagens middag.

Trädäcket klart

Även om trädäcket är klart saknas fortfarande lite detaljer. Bland annat ska den bekläs med en kjol och en trappa. Nu har jag ändå kommit så långt att jag kan lägga ifrån mig boken och börja läsa nästa kapitel när andan faller in. Kanske blir det redan imorgon, eller så blir det i nästa vecka. VI får se hur väder och ork väljer att bli framöver. Det blev i alla fall bra att sammanbinda orangeriet med växthuset. Nu kan man smita ut i strumporna och hämta en rocoto när man behöver.

Medan jag kämpar med skruvdragare sticksåg och grävmaskin mognar tomaterna sakta men säkert. Snart kommer det finnas så många mognade tomater så att man inte hinner med andra aktiviteter som involverar skruvdragare eller andra verktyg till förmån för skörd och konservering.

Kapat och skruvat

Idag har jag fortsatt med altanbygget. Om det inte hade varit för att jag behövde åka två vändor till bygghandeln så hade jag nog hunnit skruva klart alla brädor. Nu hann jag bara få brädorna på den ena sidan fastskruvade. Det känns verkligen lyxigt med trall hela vägen till “poolhuset”. Korridoren mellan växthuset och huset kommer bli ett litet utekök med grill och lite annat som man kan behöva när man lagar mat utomhus. Vi får se hur det ska utformas.

Altanens utökning kommer göra att allt känns enormt stort. Nu går tankarna att bygga en lång avsats mot ridbanan som kommer fungera som kombinerad trapp och krukuppställning för chili och andra övervintrare. Det blir en plats i sol och lä.

Ikväll blir det en paj och sallad från trädgård och egen äggproduktion. Det är det här som man lägger ner all möda för. När väl tomaterna mognar kan livet börja på riktigt!

Våtrumsarbete

Som utlovat har det regnat av och till hela dagen. Det var uppehåll en stund på sena förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Som vanligt behöver man ta till speciallösningar för att få allt att gå ihop. Regeln mot husfasaden var jag tvungen att klyva för att passa in. Arbetet löpte på ganska bra utan att jag behövde stanna upp och tänka, eller för den delen såga om felmätta reglar. De sista fem reglarna fick jag uthärda i ett jäm(n)t stilande regn. Varken att bygga eller vistas på en altan gör man helst inte när det regnar, men varje dag med altanbygge i sol är en bortslösad dag att vistas på den när den är klar. Som det ser ut så ska det vara uppehåll imorgon, och då räknar jag med att hinna skruva fast trallen i reglarna. Det kommer bli ett stort vardagsrum utomhus när det är klart och växthuset kommer se ut att vara placerat på altanen snarare än att det råkar finnas ett trädäck utanför växthuset.

Ikväll tänkte jag laga stekta nudlar men räkor, musslor och bläckfisk tillsammans med lite nyplockat från trädgården.

Markarbete på andra sidan klart

Jag kom dessvärre igång ganska sent idag och nästan hela förmiddagen gick åt till att bestämma altanens utformning. Det är klart att vi hade ett hum om hur det skulle se ut, men inte bestämt oss för exakta vinklar. Eftersom det blev något större än vad jag först föreställt mig var jag tvungen att tänka om lite beträffande underlaget. Även på den här sidan var marken fylld med sten och sand precis som andra sidan växthuset, och borra 7 stycken hål med oviss utgång fick mig att tänka om.

Istället för att borra och gjuta plintar valde jag att schakta bort det översta jordlagret för att komma ner till mer stenigt och sandigt underlag för att sedan fylla igen med 0-32. Det blev hyfsat plant. Nu behöver jag ändå gräva ner stöden så det spelar ingen större roll hur plant underlaget är, men det underlättar med ett jämnt underlag som referensplan när man börjar gräva.

Det tog närmare 3 timmar att väga in alla plattor och stenar. Efter att ha provat lägga ut två reglar kan jag konstatera att mina eventuella mätfel försvinner i jämförelse med hur ojämna reglarna är. I slutänden kommer det inte märkas, och huvudsaken är att stöden inte sätter sig. Efter att ha gått över med markvibrator 5 vändor så är jag ganska säker på att stöden kommer att vila tryggt på sina platser.

Imorgon har det utlovats lätt regn varvat med regn hela dagen, så vi får se om jag kan peppa mig själv att färdigställa det andra bjälklaget. Då kommer min tidsplanering att hålla med någon dags marginal.

Bjälklag på ena sidan klart

Igår fortsatte arbetet med altanen efter en dags “arbetscelibalitet”. Jag hann få de flesta bärlinor på plats. Det är ju aldrig bara att göra. Man stöter alltid på speciallösningar, vad än man ska bygga eller konstruera Det är sådant där otacksamt jobb som ingen ser eller förstår. Tankar som – Hur ska jag lyckas få det här att se naturligt ut? eller – Jag undrar om det här kommer synas? far genom huvudet, och man tvingas ständigt göra avvägningar och kompromisser. Den som river altanen kommer förmodligen skratta åt att jag använt ankarskruv på samma sätt som man idag tycker att ankarspik är omodernt och jobbigt. Jag har i alla fall inte blandat spik och skruv, och valt dimensioner efter vad jag har tillgängligt, vilket jag ibland kan skratta åt.

Idag blev jag klar med hela bjälklaget för altanen mellan orangeriet och växthuset. Med alla verktyg och maskiner som jag har, var jag ändå tvungen att handsåga vissa vinklar på bjälklaget. Det hade säkert gått bra att ha vinklar som inte matchade till hundra procent, men min “hobbybyggarstolthet” tvingar mig att åtminstone göra ett ärligt försök med japansågen.

Om jag inte även hade tänkt utvidga altanen på andra sidan växthuset mot friggeboden hade jag nog kunnat slutföra arbetet imorgon. Den andra sidan kommer förhoppningsvis att gå lite snabbare då bjälklaget kommer ligga på plattor som jag lägger direkt på marken. Jag har siktet inställt på att bli klar med bjälklaget på andra sidan imorgon och avsluta semesterns nästan obligatoriska altanbygge i övermorgon.

Jag gick upp till växthuset för att hämta en paprika till ankgrytan som jag ska laga idag. Jag blev lite överraskad över att slanggurkan blivit så stor. Jag gillar egentligen när gurkorna är lite mindre, men en större gurka är inte fel den heller.

Fundament

Idag har jag druckit 5 liter bubbelvatten för att inte torka ut. Man får ta det lite lugnt när det är närmare 30 grader varmt i skuggan samtidigt som man vistas i gassande sol. Även om det mest är maskinerna som får jobba så tar värmen hårt på krafterna. Jag började dock dagen med att göra lite underhåll på jordborren. Fler sprintar som gärna går av när man stöter på sten tillverkade jag av några avsågade bultar som jag sedan svarvade ner skallarna på så att de kan rotera fritt. Varje sprint kan gå av tre gånger innan man måste byta helt. Skären fick också en slipning så att de biter i torr lerjord. Annars får man hela tiden luckra upp med spett. Jag tror att jag borrade i de flesta baterial. Sten, sand jord, lera, grus och lättbetong. VI får se hur bärigheten blir. Det är nämligen lite sättningar i marken. Förhoppningsvis går det bra även denna gång.

Det brukar underlätta om man vattnar lite i hålet för att få upp materialet med borren. Min maskin är inte så snabb så att den hinner transportera upp materialet. Man får stundtals använda händerna för att få bort “borrkaxet” från hålet.

Efter att alla 10 hål var borrade kunde jag väga in vilken nivå som balkskorna skulle ligga på. Först använde jag laser för att placera ut pinnar och snören. Det behöver inte vara exakt, men det är viktigt att skorna hamnar inom några centimeters marginal. Jag hoppas att jag tänkt och räknat rätt. Att blanda betong är både enkelt och jobbigt. Jag brukar ta 25 rågade spadar till en säck cement. Först blandar jag torrt för att det är lättare, och sedan pytsar jag på med vatten, blandar, på med mer vatten, och blandar tills jag får rätt konsistens. Imorgon blir en ganska lugn dag. Eventuellt åker jag och införskaffar virke, men det kommer inte bli så mycket mer. Jag ligger ändå bra till tidsmässigt. Från första spadtaget har det hittills bara gått ett dygn och jag har räknat med att det ska ta en vecka att färdigställa.