Nu kan det räcka med nysnö tycker jag. Inför den stundande påskhelgen såg det ett tag ut som att vädret skulle gå mot det bättre, men solen verkar utebli och snö, om än lite, skulle falla i natt. En liten tröst är att det skulle bli enstaka plusgrader. Förhoppningsvis kan snön helt smälta bort och inte visa sig igen förrän nästa vinter. I helgen har jag inte planerat att göra något speciellt annat än att kanske bygga lite på Daidalos och provflyga den nya drönaren som kom tillbaka från reparation i Holland. Jag kommer nog också öva lite på att flyga en av mina mindre drönare utan positioneringshjälpmedel från himlen om någon av de större drönarna helt plötsligt skulle tappa all kommunikation med satelliterna. I helgen blir det middag hemma hos svärfar. Idag har vi både dotter och son med bihang på besök. Den stora vilodagen i helgen får bli imorgon!
Ena dagen är det barmark, och nästa är det halvannan decimeter snö. Ena dagen är det regn och nästa är det sol. På natten är det minus 13 och på dagen plus 3, och ännu mer om solen värmer! Vädret känns allt annat än pålitligt just nu. Det som kanske mest stör mig är att vädret tenderar att vara bättre på vardagarna än under helgerna. Idag sådde jag lite blomfrön av olika sorter. Vissa fröer är så små att de knappt går att så. Vad värre är att just dessa fröer ska packas in i små plastpåsar som alstrar statisk elektricitet så att busfröna inte vill lämna påsen. Vi får se vad det blir av det hela. Jag har inte så mycket tålamod med blommor, även om det är fint att ha. Vi får se vad helgen har att bjuda på annat än väder.
Idag har det inte hänt så mycket. Jag var upp en sväng i Pelargonrummet och kunde konstatera att basilikan tar sig medan det går lite trögt för resterande frön att gro. De sallatsblad som kommit upp känns som att de har fått lite för mycket vatten. Koriandern har blott enstaka frön grott coh det ser lite glest ut. Några jordgubbsfrön har grott, närmare bestämt 4 av 20 än så länge. Nu har jag de 80 paprikaplantor som jag siktat på och om det kommer några extra så sjänker jag bort några när det är dags att plantera ut. Inget äppelfrö har ännu grott, men det kanske tar lite tid på sig. Ena sådden av lök har grott, medan den andra helt verkar utebli. Det kanske är så att jag sått lite för gamla frön. Än är det inte för sent att så mer om det skulle utebli, och i värsta fall får jag sätta lökar till våren.
Just nu kan det ena dagen kännas hur motig som helst utan hopp och inspiration medan andra dagar fylls med sprudlande energi. På morgonen kan allt kännas helt hopplöst, och på eftermiddagen undrar man över vad som egentligen var problemet, eller tvärt om. Det senare är lite mer frustrerande eftersom jag istället för att göra något vettigt lägger mig i soffan och önskar att det ska bli dags att lägga sig i hopp om att nästa dag blir bättre. Mitt sinnelag är väldigt styrt av väder och ljus, så det kanske inte är så konstigt att kontrasten kan vara så stor när vädret skiftar oftare än jag byter kalsonger….och det gör jag ofta, oavsett väder.
Just nu går jag på högvarv och har en hel del energi och inspiration. Det enda ”problemet” är att det sker under arbetstid och solen går fortfarande ner innan man hinner komma hem. Räddningen är helgen då man hinner få lite mer gjort än vad man vant sig vid. Idag började förmiddagen med mulet väder, och det kändes inte alls lockande att gå ut, men faktum är att jag ville ha mulet väder för att kunna få ett bra resultat när jag skulle ta mig an att 3D-modelera ett litet hus ute på en av alla åkrar i närområdet. Första steget i processen är att göra en översiktskarta över området så att jag sedan kan skapa ett flyguppdrag för drönaren så att den autonomt kan ta en serie närbilder av byggnaden. Jag hade redan igår pratat med markägaren om mina planer och fick grönt ljus. Insamlingen gick bra men det var ganska kallt och blåsigt. Trots min batteridrivna värmeväst var det skönt att sätta sig i bilen för att åka hem och bearbeta bildmaterialet på drygt 300 bilder. Jag matade in bilderna i datorn för att starta bearbetningen som normalt tar någon timme för att under tiden gå ut och fortsätta med röjningsarbetet vid Slånbärsudden.
Man slutar aldrig att förvånas över vad man hittar i skogen. Två ölburkar och två rostiga fälgar samt en plastskarv till dräneringsrör hade tagit skydd under slånbärsbuskarna. Nu har jag kommit till ett riktigt jobbigt parti där gammalt ris är varvat med nya buskar. Det är trots allt riktigt tillfredsställande att se resultatet. Jag passar på att gallra lite andra buskar och träd för att ge lite ljus åt kommande vårblommor. Det har alltid varit en ganska mysig dunge på sommaren med ett innertak av löv. Det har bara varit lite svårt att komma in dit på grund av slånbärsbuskarna, men nu finns det förutsättningar att ta sig in. Hästarna fick lite att gnaga på i väntan på utfordringen.
Den som hade hoppats på underverk på gården denna helg få bli lika besviken som jag. Natten mot lördagen beslöt sig maginnehållet att vända halvvägs ner i matsmältningssystemet och jag blev liggandes på soffan fram till klockan 10 idag. Jag kände mig fortfarande yr och befarade att fortsättningen på helgen skulle fortsätta i horisontellt läge och var tvungen att be om hjälp av grannen A för att ta in hö. Vi bestämde att min fru skulle ta emot och peka, men efter att ha fått i mig lite vätska och några mackor tog jag de första stapplande stegen och mötte upp. Det var inte så farligt att röra sig trots allt. När ändå Bobcaten var framme erbröd grannen sig att forsla bort slånbärsriset som legat och skräpat i vägkanten sedan fredag eftermiddag. Tacksamt tog jag emot även den hjälpen. Som tack, lastade vi på en trave stockar som ”14-åringen” skulle få hugga upp. Jag sopade rent längs vägkanten så att ingen i onödan behöver besöka däckverkstan, och nu kan man snart välkomnas av en prydlig skogsdunge när man närmar sig gården.
Igår fortsatte jag lite halvhjärtat att rensa bort lite mer slånbär efter att ha införskaffat en ny klinga till röjsågen. När det började skymma och dagens arbete närmade sig slutet stannade grannen till och erbjöd sin hjälp till nästkommande dag. Jag tyckte väl att arbetet flöt på ganska bra utan hjälp, men det skadar väl inte att få hjälp med bortforslingen av de taggiga nystanen upp till gropen. Jag har praktiserat ett gammalt beprövat sätt som använts på landstället att forsla bort vass. Jag använder dock fyrhjulingen till att dra ”presenningen” istället för att släpa för hand.
Idag gick jag ut när det upphört att regna, och strax efter mötte grannen A upp med sin Bobcat. Vi röjde så mycket som en tank i röjsågen räckte till, och med hjälp av den fantastiska maskinen kunde vi köra upp nystan efter nystan upp till gropen. Nu är det lika mycket till kvar och mer därtill innan vi får fundera ut ett nytt namn på Slånbärsudden.
De möbler vi valt till hallen gav inte så mycket liv när allt gick i svart. Dessutom är bänkytan ganska känslig mot repor och smuts. Därför kom vi fram till att en bänkskiva i något annat slittåligt material skulle tas farm. Valet föll på EU-pallar som vi har ett antal av både ute och i maskinhallen. Först hade vi tänkt ta ekskivor, men vi gillar industridesign och rustika material. Brädorna limmades och skruvades ihop i ändorna med två vinkeljärn. Jag slipade av brädorna för att få en någorlunda slät yta och la en ljus syrabets på för att skynda på patinan. Det blev ganska bra och nu återstår en mindre skiva för den högre delen av hallmöbeln.
Det återstår att spackla och måla över de märken som blev av den tidigare fastskruvade hyllan för att hallen ska kunna betraktas som klar. En bordslampa och lite prydnadssaker kanske också hittar dit.
Efter några dagar med mörker och skymning välkomnar jag solen som genast gör mig på bättre humör med hopp om att energin ska återvända. Med snöfria solpaneler har anläggningen redan producerat 12 kWh jämfört med bottenrekordet förra månaden på ynka 25 watt. När jag skrivit klart detta inlägg har den nog ökat till 14 kWh skulle jag tro. Förra året blev det 22,2 MWh jämfört med 19,4 respektive 21 MWh de två föregående åren, så man får väl vara nöjd med året som var.
Efter att ha diskat undan från gårdagens nyårsfirande med sonen, svärdottern, hennes bror och grannarna från dammarna tog jag på mig den eluppvärmda västen för att tömma skottkärrorna från stallet på gödselstacken. Jag hade tänkt mig att det skulle vara mycket kallare än den halva minusgrad det verkligen var. Med solen som övertalning gick jag in för att hämta kameran som varit dammig vid det här laget om det inte varit för att hela huset städades grundligt igår.
Bland alla motiv på hur kylan fått allt att stanna upp hittade ändå några intressanta motiv som inger hopp om att allt kommer att ta fart igen. Nu visar mätaren på 15,44 kWh. Jag tror att jag går ut i växthuset och rensar ut de gamla tomatplantorna som jag inte fick chans eller ork att rensa ut efter förra årets skörderekord här på gården.
Jag klarade mig inte helt ifrån regn, och därmed inte heller leran som kletar fast på byxor, skor och allt man kommer i kontakt med. Nu är i alla fall foderstationen klar så långt att elstaketet kan justeras. Borris fick ännu en gång arbeta för att göra det möjligt att förankra stagen som gör konstruktionen stabil. Jag slog ner en stolpe som förankrades i staget som sedan begraves i betong. Jag fick justera måttet från planerat 30 cm till 32 för att få det att gå jämnt upp, så att alla spalterna blev lika stora….och heller inte allt för stora. Jag fick godkänt i alla fall.
På eftermiddagen kom mina föräldrar på besök och vi passade på att skörda de sista paprikorna, några tomater och lite tomatillo. Efter att ha försökt prångla iväg lite av skörden blev det ändå en hel del över för mig att ta hand om. Just nu står en gryta med mixad grön paprika, vitlök, salt, olja och chili på spisen. Först ska beskan kokas bort innan den fryses in som tillbehör till framtida matlagning. Såsen/röran kommer även funkar bra som tillbehör till en bit kött – vi får se vad jag hittar på med det.
Nu ägnas mycket tid till att ta hand om skörden och samtidigt behövs det förberedas för nästa växtsäsong. Ännu en skörd av tomater togs om hand i fredags och den torkade tomaten som legat i en lag av olivolja, vitlök och kryddor från trädgården har mixats och lagts i små burkar motsvarande lite drygt en matsked vardera. Burkarna märks upp med ett ”T” för att inte blandas ihop med paprikan som behandlas på samma sätt. Det blir en bra smaksättare till såser och soppor framöver. Tomaterna som skördades rensas, skållas och kokas för att sedan frysas in i portioner om ca 700 ml vardera. Det blev ca 10 påsar varav 4 användes direkt till att laga en sås till revbensspjäll som för närvarande ligger i sous viden och tillagas.
Uppe i odlingsterassen tog dottern och jag hand om alla morötter, pumpor och majs för att ge plats åt sparrisen och vitlök. Grannen kom förbi och skrämde oss med att vitlöken inte skulle bli så stor om vi använde klyftor från årets skörd. Ju mer jag tänker på det så måste det vara fel. Vitlök har funnits i ganska många år och de klyftor vi satte förra året måste väl ändå kommit någonstans ifrån. Å andra sidan kanske vitlöken ger högre avkastning när man sätter frön. Jag vet faktiskt inte. Jag får kolla upp det innan jag införskaffar sättlök.
Morötterna har dessvärre inte gallrats, så jag får leva med att vi mestadels har fått delikatessmorötter.
Det blev fyra lådor med morötter som förvaras i torv efter att de tvättats och lufttorkat. Majsen hann inte bli klar som istället för popcorn får det bli som en ingrediens i en wok eller gryta. Vi får se vad det blir.
Sparrisen har flyttats från sina krukor till slutförvaringen högst upp i odlingsterassen. När de vissnat ner ska jag täcka den med löv och annat material som kan ge skydd åt den under vintern. Av de 15 plantor som jag drev upp från frön så har 14 överlevt torka och omild behandling av gäss och eller harar som varit framme och nafsat åt sig av de späda plantorna.
