Jag har börjat ta med mig kameran på morgonen igen. Landskapet är så fint i gryningen. Jag får verkligen tvinga mig själv till att stanna vid vägkanten till förmån för längre köer in till jobbet. Det tar inte många minuter, men varje minut senare man kommer ut i trafiken medför flerfaldigt tillägg i restid mot normalt.
Under veckan har jag byggt klart den nya sträckningen på RC-banan. Sarger och skydd byggde jag med gamla hagstolpar som jag sedan målade med rödfärg. Det blir fort mörkt på på kvällarna, så jag hinner inte göra så mycket vid varje tillfälle.
Igår färdigställde jag ytterligare ett konstverk av allt skrot jag hittat. Det har varit någon slags lagrad rulle, men vad den använts till vet jag inte. Jag svetsade fast den på ett långt armeringsjärn med en fot så att den kan placeras på valfri plats. Som extra bonus fyllde jag hålrummet med två stycken LED-strippar som man kan välja lämplig färg och intensitet. Dessvärre har vi inte så många lediga hörn att ställa den i, så den får tillfälligt stå bredvid min andra skrotkonst tills vi hittar en bättre plats för den.
Det finns fler tecken på att sommaren börjar ta slut. Dimman på morgonen och alla åkrar som slutskördas en efter en. Dock är det några månader kvar till vintern, och det är ju alltid positivt.
Jag är dagligen uppe och kör på RC-banan. Ibland blir det en gång på förmiddagen innan världen vaknar upp och ibland blir det även en sväng uppe på eftermiddagen före hästfodringen tillsammans med min fru. Eftersom jag gillar att ha puts på bilarna blir det en hel del tid med tryckluft och skumtvätt. Emellanåt behöver däcken tvättas och limmas med superlim fast i fälgarna. Då är det bra om allt är rent och fritt från damm och grus. Nu har jag gjort en ställning så att jag snabbt och enkelt kan spola av däcken med högtryckstvätten utan att trycka in en massa vatten i däcken.
Nu börjar det bli hög tid att bygga svinstaketet runt RC-banan. I natt hade jag påhälsning av några “bökare” som lyckligtvis inte vänt upp och ner på mer än en liten dela av banan. De hade flyttat på några stockar och bökat upp jorden på sidan av vägbanan.
Idag kom det nya borrar på posten efter att de gamla slitits ut och blivit skeva. Dessvärre var jag tvungen att göra ett nytt fäste eftersom borrarna hade en mindre rördiameter än de tidigare. Sprintarna som föjde med höll i ett och ett halvt hål innan de skjuvades av. Några sega bultar fick lösa problemet för de resterande 16 stolpar som jag hann med innan regnet och tiden satte stop för fortsatt arbete. Nu är halva av den första hagen borrad, och jag börjar få lite kläm på hur man gör på bästa sätt. Att fylla hålet med lite vatten gör att man får upp all lera ur hålet innan man klämmer ner stopen. Just nu har jag bara gjutit fast de grövre hörnstolparna och låtit stolparna däremellan bara vara lätt nerstuckna i väntan på att bli nedslagna med slägga. JAg funderar på att vattna varje hål så att leran blir lite mjukare. Stolparna har diametern 80mm och borret bara 60, så det krävs en del kraft att pressa ner stolparna i hålen. Lastman är lite för lätt för att bara kunna pressa ner stolparna som beskaffenheten i marken är just nu.
Nu har banan blivit ännu längre med ytterligare en hårnålskurva och en “planfri” korsning. Planfri så till vida att man måste hoppa över korsande vägbana. Hoppet och landningsrampen måste justeras efter att jag provkört några varv. Dels är det svårt med ansatsen som är relativt kort, vilket gör att man måste träffa rätt direkt efter föregående kurva som dessutom delvis täcks av trädstammar. Jag kommer nog lägga någon slags hållbar beläggning så att man kan få ordentligt grepp när man gasar på. Jag var tvungen att komma på en lösning så att man hade fri sikt in i tunneln, och då föll det sig naturligt att även förlänga banan med 7-8 meter. Det behövs fortfarande justeras lite i kurvorna med doseringar så att man har lättare att hålla sig i mitten av banan. Man får sakta ner ordentligt för att inte köra i diket!
Idag har jag inte gjort många knop. Jag körde en stund uppe på RC-banan för att sedan klyva lite ved, och därefter har lite tråkigt. Så pass tråkigt att jag tog fram kameran för att hitta lite motiv ute i trädgården. Det var väl inget som direkt talade till mig, men en och annan närbild på blommor lyckades jag fånga på bild.
Eftersom det är ganska regntungt satte jag mig en stund uppe i HQ för att måla en kaross. Det märks att det var ett tag sedan jag målade. Jag gjorde ett flertal missar, men efter några körningar kommer det nog inte märkas.
Just nu hinner jag inte skriva så mycket, utan det får bli lite spridda skurar som vädret. Trädgården sköter sig mer eller mindre själv, men det finns mycket annat att göra också. Det ska bli skönt med semester och kunna “slösa” lite med tiden och bara kunna peta sig i näsan utan att behöva ha dåligt samvete. Jag kan i alla fall konstatera att just nu är det en härlig tid! Tänk om man hade mer av den!
Jag har fått lite tid att ägna mig åt Björknäs Ring – RC-banan, igen. Och jag har hunnit köra två gången efter invigningen. Det är fortfarande en hel del kvar att göra för att banan ska bli optimal, men det går ändå att köra på den. Jag är lite kluven beträffande skicket på banan. Antingen så gör man i ordning den så pass bra att den går att köra fort på utan att man välter, eller så låter man den vara som den är, och bjuds på en utmaning. Jag skulle önska att vildsvinen höll sig borta och inte bökade upp en massa gropar i alla fall. Min fru tycker att jag ska dra ett staket runt, och det kanske ligger någonting i det. När jag ändå höll på mer RC-banan passade jag på att rensa longervolten på ogräs och jämna till efter svingen som bökat även där. Fyrhjulingen som fått stå tillbaka den sista tiden fick sig en ordentlig tvätt och genomgång med tändstiftsbyte, vätskepåfyllning och filterbyten.
Idag har jag förutom att köra en sväng uppe vid RC-banan tillverkat en anordning som clematisen i slottsparken kan klättra på. Efter att ha hämtat fem mindre tallar från skogen och avbarkat dem använde jag ässjan gör att bränna och göra dem tåliga mot röta och väder. Vlad Dracula skulle älska vår trädgård med alla pålar som sticker upp här och var!
Nu är det två veckor kvar till semestern, och jag tror inte att det kommer bli långtråkigt, även om det kan vara bra för kreativiteten!
Idag har jag i princip bara hållit på med att få takfönsterna på orangeriet på plats förutom att jag tagit ut pelarognerna, rotsellerin och kronärtskockorna på solträning. Mitt som jag står där och knådar in kimrök i kittet för att få det svart istället för vitt så kommer jag på var jag ska kalla orangeriet för. Lilla Marocko får det nog bli!
Jag har fått klura lite på hur jag skulle gå tillväga för att dreva alla fönster och sedan sätta dit lister när man inte har någonstans att stå. Ett alternativ var att använda Lastman, men ett bord och två trappstegar gjorde att jag kunde ta ett fönster i taget, fram till det sista fönstret som överlägset tog längst tid. Jag tor att jag höll på lite över två timmar att få det på plats.
Jag har valt att klämma kittet mellan fönsterlisten och fönstret för att det inte ska synas så mycket kitt från insidan få jag inte har någon kittfals. Det var ingenting som jag tänkte på när jag sågade i höstas. Jag hade förvisso tänkt använda gummilister precis som jag gjort uppe i Lilla Spanien, men jag kom på andra tankar vid något tillfälle.
Under arbetets gång fick jag avbryta och hjälpa till med att flytta ankungar ut i den mobila hönsgården. Nu visade det sig att ankmamman inte tyckte det var en bra idé så de fick flytta tillbaka in i ankhuset. Det sista fönstret var lite knepigt att få på plats. Det är ganska trångt, och jag fick lirka in fönstret från sidan, vilket kändes lite riskabelt. Först hade jag tänkt be om hjälp, men istället spikade jag fast några ribbor i öppningen så att fönstret inte skulle trilla igenom. Jag fick plocka bort vindskivan och göra jobbet från tre olika håll. Det var upp och ner för stegen, men till slut var allt klart. Nu börjar det bli fason på gården. Nu saknas det bara ett gårdskök, ett renoverat badrum och en pensionärskuvös!
I fredags hann jag börja få de första fem fönsterna i orangeriet på plats. Med lindrev mellan springorna hoppas jag på att det blir bra isolerat och att det kommer hålla byggnadens livslängd. Jag insåg ganska snabbt att den rulle med lindrev jag köpt inte kommer att räck till mer än kanske 7-8 fönster, så planen var att köpa mer på lördagen. Det är lite synd att kassetterna inte varit helt gastäta, det blir kondens och imma på insidan mellan de två rutorna. Förhoppningsvis kommer man inte se så mycket av det. Jag tänker, om luft kan komma in, så kan den väl komma ut, och då borde fuktigheten minska över tid. Vi får se.
Vid ett svag tillfälle lovade jag bort mig på lördagen att hjälpa till med att montera ner ett tegeltak tillsammans med “nockpannemannen” som jag stiftat bekantskap med i förra veckan. Jag tänkte att jag eventuellt skulle kunna lära mig någonting, och det gjorde jag faktisk. “Kling” är bra och “kloff” är dåligt. Ett tak som vetter mot söder är oftast i bättre skick än ett som vetter not norr. Handskar slits fort när man hanterar tegelpannor och om takpannorna bränts i för låg temperatur så vittrar de sönder. JAg har lärt mig att stapla pannor, och insett att det är ganska slitsamt arbete. Nu har jag lärt mig så pass mycket att jag inte behöver riva fler tak på ett tag.
Efter förmiddagens hårda arbetspass åkte jag och införskaffade mer lindrev. Jag fick ytterligare 7 fönster på plats innan det blev dags för årets första grillning. Det blev rosépeppar-marinerad flankstek, grillar spetspaprika och zucchini tillsammans med en egen komponerad potatissallad samt en yoghurtsås.
Idag skulle det regna så jag har ägnat mig åt andra saker än orangeriet. Först gick jag runt och inspekterade lite i trädgården och gick sedan en sväng upp i pelargonrummet för att ge vatten och se till så att allt var i sin ordning. Jag kunde konstatera att pelargonerna trivs. De trivs så pass bra att de börjat sätta blomstänglar. I nästa vecka ska jag nog skola in lite plantor för utelivet. Efter mitt besök uppe i pelargonrummet flyttade jag vatten från huvudtankarna till reservtankarna så att det kan fyllas på med mer vatten när det kommer. Just idag blev det inget vatten från ovan.
Eftersom jag lovat mig själv att jag skulle plantera ut potatisen som stått i växthuset, luftade jag Grävis och vände ner den gödsel som jag kört till potatislandet under hösten. Det är en ganska kompakt lerjord, men om jag upprepar behandlingen även i höst, kommer jorden att bli perfekt. Jag passade på att schakta en bättre väg till den nedre lotten uppe på odlingsplantån så att det blir lättare att köra dit med skottkärra. Jag grävde en smal gång mellan de två odlingsraderna så att det blir lättare att underhålla. Jag hade tänkt att jag skulle odla rotselleri i den ena raden och potatis i den andra. I år blir det bara en rad med potatis. Det blev en ganska mager skörd förra året som gick att långtidsförvara, så i år satsar jag istället på sommarpotatis. Potatisodlingen täckte jag med överblivet hö.
Eftersom förra årets vitlök sjunger på sista versen tog jag hand om det som gick, och det som hade börjat gro tyckte jag var synd att kasta, så jag tryckte ner så många som fick plats uppe vid odlingsterrassens minsta bädd och resten strösslade jag ut i en kruka på altanen. För att inte av misstag så några solrosor märkte jag upp krukan. Man kanske kan använda blasten till matlagning under sommaren, om det nu kommer upp någonting.
Nu ska jag ta det lite lugnt och vila upp muskler och ben under de få dagar som man ska förvärvsarbeta under nästkommande vecka. Sena drar det igång igen.
Idag har jag varit aktiv igen, och nu är nästan hela taket klart. Det saknar några detaljer, men det mesta är i alla fall gjort. Igår spikade jag fast bärläkten. Mycket mer hann jag inte med.
På förmiddagen gick jag först runt i trädgården för att inspektera. Vitlöken har kommit upp ordentligt genom täckningen av hö och sparrisen har börjat kika fram. Det är dags att plantera potatisen som jag förodlat inne i växthuset. Jag hann inte vända jorden idag så det får bli till helgen istället. Jag toro inte att potatisen mår dåligt av att ha det varmt och gott några dagar till. Lilla Spanien har blivit så pass varmt om dagarna så att vi har fått sätta in nätdörrar för att få ner temperaturen till en behaglig temperatur för hönsen. De ska snart flyttas ner till hönshuset igen.
Innan jag började tvätta pannorna för andra takhalvan sågade jag till och målade vindskivorna. När jag högtryckstvättat alla takpannor som jag ämnade använda för takläggningen monterade jag fast nockbrädan och lade sedan raskt alla pannor på plats. Jag tor att jag hann lägga alla pannor inom en timmes tid. Nockpannorna spikades på plats och sedan kändes taket genast mycket färdigare.
Efter takläggningen gav jag mig i kast med att borsta och måla den andra gaveln innan det var dags att montera upp vindskivorna. Lastman fungerar utmärkt som plattform för att komma lite högre upp och jobba. Grannen vid dammen kom lagom förbi för att hjälpa till med att hålla upp vindskivorna när de skulle spikas på plats. När sedan vindskive-plåten kom på plats var dagens planerade arbete avslutat och allt ser jättebra ut om man inte skrutinerar bygget allt för mycket. Jag är i alla fall nöjd såhär långt.
Den här veckan har mest präglats av omplanteringsarbete och andra småsaker som inte kan påstås vara något utöver det vanliga. Alla 50 kronärtskockor har hittat till större krukor, och nu börjar det bli lite strid om bänkytor uppe i pelargonrummet. Jag har planterat om drygt hälften av alla röda pelargoner. De vita verkar klara sig ett tag till, och resterande röda kan vänta lite till innan det är dags för omplantering. Egentligen var det inte nödvändigt att plantera om pelargonerna riktigt ännu, men det är skönt att ligga lite före. De chiliplantor som jag beskurit har sakta börjat återhämta sig och skjuter nya skott. Groavdelningen har krympt ner till en värmematta och det kommer nog bli så att jag kan plocka bort den sista i veckan som kommer. Då finns det fullt utrymme till alla plantor som behöver en större kruka.
Idag plockade jag fram dunken med kalkvatten som jag grundade muren till orangeriet med. Kalkvattnet gör så att kalken som ska målas fastnar bättre i underlaget. Det är något kemiskt som händer som jag inte riktigt har koll på. Jag vet bara att om man grundar och avslutar med kalkvatten så håller det bättre. Jag har provat både utan och med och det senare är helt klart att föredra. Kalkvattnet är busenkelt att laga. Man häller släckt kalk i en dunk med vatten och skakar om. Sedan får blandningen stå tills den har sedimenterat, minst ett dygn, och därefter tar man det klara vattnet, som inte är så lätt att inte röra upp när man häller från dunken, och penslar på underlaget.
Nu har jag efter lite peppning fortsatt med skapandet av en fotobok. Det som återstår nu är att skriva lite väl valda ord på varje sida och sedan skicka iväg för tillverkning. VI får se om det blir någon tid över i helgen åt att skriva några sidor, eller om det dyker upp annat som drar mer i min vilja.
Dagen började ganska trögt utan inplanerade göromål. Kanske man skulle i alla fall sätta in rutan i glashuset som varit trasigt sedan i somras? Det gick förvånansvärt enkelt. Efter det rullade dagen på med en fotosession uppe bland hönsen och sedan lite omplantering av de aubergineplantor som vuxit rejält på bara två dygn.
Efter att jag suttit en stund och kollat igenom de bilder jag fotograferat under dagen fastnade jag för en med hönan som gömmer huvudet under vingen för att komma åt och putsa. Efter det kände jag att jag inte hade så mycket mer att ta tag i och började bli lite rastlös när min fru kom som räddaren i nöden och föreslog att jag skulle köra bort lite hö-boss som räfsats ihop utanför hagarna. När jag ändå skitade ner Grimar passade jag på att rensa vid hönäten utanför ankhuset och inne i maskinhallen vid hö-hörnan, samt lite granrester utanför stallet. Jag körde totalt tre lass upp till gropen där jag tänkt blanda till en näringsrik kompastjord av det jag samlat ihop det senaste året av jord, gödsel och annat organiskt material.
Vid fyra gick jag in och satte mig i soffan och kunde konstatera att det fortfarande skulle vara ljust drygt en timme till. Varför inte ta en sväng med Silver!? Nu är ju vägarna relativt snö- och isfria. Jag behöver ju inte ta i så att jag får blodsmak i munnen, bara sådär lagom – så att det känns som att man gjort något.
