Category Archives: Drönarbild

Superkrafter

Med drygt 2590 högupplösta bilder att bearbeta efter förra helgens drönarbildsinsamling över gården har veckans lediga stunder gått åt till att försöka skapa en användbar 3D-modell för framtida planeringsarbeten. Som tur är så har min yrkesroll medfört att jag haft sinnesnärvaro att spara servrar och annan hårdvara som annars skulle ha skrotats. Jag har startat ett otal antal beräkningsprocesser som slutat i resursbrist på det ena eller andra sättet. Man kan tycka att 750 gigabyte RAM-minne tillsammans med ett avancerat grafikkort och snabba SSD-hårddiskar konfigurerade i både spegling och redundans ska räcka och bli över. För ett jobb på kanske 500 bilder skulle det utan tvekan fungera, och även för de 2595 bilder som jag har räcker det om man vill ha en 3D-modell med hyfsad upplösning. Då tar en körning ungefär 8 timmar. Vill man däremot höja ribban och skapa en 3D-modell med absolut högsta upplösning krävs det ytterligare lite resurser eller konfigurationer samt väntan. I morse innan jag åkte till jobbet startade jag ett jobb som förmodligen inte kommer bli klart förrän imorgon eller i natt. Egentligen behöver jag inte en bättre eller noggrannare 3D-modell, men jag vill se vad som är möjligt. Jag kan redan nu mäta avstånd på några få centimeters precision sittandes vid skrivbordet som det är redan nu.

Lucialjus

Efter morgonfodringen fortsatte jag en stund utomhus för att sätta upp de två belysningsstolparna som jag förberett fästena till igår. Det gick ganska smidigt och snabbt att koppla in alla sladdar för att kunna tända ridbana och RC-bana individuellt. Dessvärre hann det bli för ljust innan jag kunde se hur det blev. Istället fick jag beta av andra saker på min lista.

Visserligen är det ganska lerigt ute, men de som grävde ner kablarna i marken har inte gjort ett bra jobb. Uppe på ridvolten har de fyllt dikena med allt annat än bärande material. Jag har sett att de inte lagt de stenar som de fått upp tillbaka in i dikena. Istället har de tagit material från banan och fyllt igen med. Det är rent av farligt för en häst att springa på banan som det är nu. Det var kanske just av den anledningen som jag lurades till att anlita någon som kan. Det här blir definitivt ett backjobb för herr grävmaskinist!

För att i alla fall fixa till RC-banan som inte heller bar där de hade grävt, slängde jag ner en massa stora stenar som villigt slukades av geggamojan. Ovanpå fick jag lägga ett lager 0-32 och sedan padda. Till våren får jag kanske lägga på ett lager med 0-8 för att göra banan bättre. Just nu är det svårt att göra så mycket definitivt arbete på banan.

Efter att jag fixat till RC-banan hjälpligt gick jag in i orangeriet för att se över växterna. De lavendelsticklingar som jag satte förra veckan har redan börjat utveckla rötter och de chiliplantor som jag trodde hade drunknat i vatten har åter börjat växa.

Eftersom det regnat så långe det hittills varit mörkt ute har jag inte kunnat använda min vanliga drönare till att ta bilder på hur det blev med belysningen. Den tål inte vatten! Däremot klarar den lite större drönaren av lite lättare regn. Jag fick ge mig till tåls med att ladda upp alla nödvändiga batterier innan jag gjorde en snabb tur- och retur upp till RC-banan för att ta några flygbilder.

Nu ser man tydligt att det behöver förstärkas mer lite ljus i vissa kurvor för att få en perfekt kvällsbelysning över hela RC-banan. Jag är rätt nöjd redan nu, men man kan alltid fintrimma lite till för att få det perfekt. Fortsättning följer!

Ljusbild

Under veckan har jag arbetat lite på att få till en så optimal ljusbild uppe vid ridvolten och RC-banan som möjligt utifrån de fyra strålkastare som jag monterade upp i förra veckan. Tanken är att jag ska komplettera med några extra strålkastare för att kasta ljus över hela banan. Eftersom stålkastarna sitter på 5 meters höjd är det inte bara att rikta om. Att luta en stega mot stolparna är heller inget alternativ. Eftersom skopan på Lastman inte når högre än två och en halv meter och jag nätt och jämt själv når 2 meter så var jag tvungen att komma på en lösning.

Efter att ha vridit ut och in på alla idéer landade jag i att ta två gallerburar från några pensionerade IBC-tankar, och göra om dessa till en arbetskorg som jag kunde säkra i pallgaffeln vågade jag mig på att klättra upp och rikta om strålkastarna dit jag ville. Jag ställde en trappstege inne i buren så att jag ledigt kunde nå upp. Med den höga buren runt om i brösthöjd kändes allt både genomtänkt och säkert. Verken vithajar eller blixtnedslag är ett problem utöver fallrisken! Nu väntar jag på några extra strålkastare som ska kunna lysa upp resten av RC-banan. Målet är att hamna på runt 30-50 lux vid alla viktiga partier inom min budget för en 10-amperessäkring.

Jag kan konstatera att det är en fröjd att kunna plocka färsk chili till det man behöver i matlagningen. Än så länge trivs plantorna, och jag har goda förhoppningar om att de kommer klara av att övervintra. Jag har börjat fundera på att driva upp lite kryddväxter och kanske någon sallad också. Eventuellt får jag både tid och energi över den stundande julhelgen att sätta igång med den saken. Fram till dess får jag göra andra småsaker som kan lindra mörkrets påverkan på sinnet.

Kunde inte låta bli

Efter att ha gjort det allra nödvändigaste som att tömma och fylla diskmaskiner samt att gå ut med torrsopor, hushållssopor och PET-falskor kunde jag inte låta bli att ta en bild med drönare för att se hur longervoltens staket ter sig mot RC-banan, Nu ser det faktiskt ganska prydligt ut – även från luften!

Nu kan jag ägna lite tid åt att göra banmarketingar lite tydligare med avgränsningar som kreativiteten kommer fram till. Jag byggde en refug av lite impregnerat virke som blivit över och fyllde med takpannekross. Nästa steg blir att sätta banmarkeringar från Dödskallebacken fram till refugen. oCh från refugen till insektshotellet.

Efter att jag byggt klart refugen tyckte jag att det var lämpligt att testa banan för att se om staketet skulle störa sikten när man körde på den bortre raksträckan eller från lavendelkurvan till Sonnenchein-hoppet. Faktum var att jag inte alls tänkte på att det var ett nytt staket, och den nyetablerade refugen lade jag aldrig märke till. Det måste betyda att både staket och refug är perfekta.

På eftermiddagen kom svärfar förbi och vi kunde äntligen sätta oss ner, min fru, svärfar och jag, för att skruva ihop lite nya RC-bilar. Det tar lite längre tid än om jag skulle skruvat själv, men det är rätt så trevligt att kunna göra någonting gemensamt över generations- och könsgränser.

Nu när fåglarna har fått mat har jag påbörjat den vanliga matlagningen. Idag blir det korvgryta av veckans snabblagade middag tillsammans med tomater, paprika, chili, vitlök och selleri från egen odling.

Gjutning och ogräsbekämpning

Solen får allt svårare att lösa upp morgondimman. Det är lite kyligt, men med långkalsonger och underställ är det rätt skönt att vara ute.

Redan vid tiotiden var jag klar med gjutningsarbetet och fortsatte med att sätta upp isolatorer i skogshagen. Det arbetet har gått lite i stå de senaste veckorna, men nu tänkte jag bli klar under veckan. Isolatorerna räckte till en isolator per stolpe, så jag behöver fixa fler innan jag kan fortsätta. Jag byggde om min mätpinne så att den även kan användas som jigg när man ska göra tafsar till trådspännarna.

Eftersom jag inte kunde fortsätta och göra klart hagen rensade jag bort lite ogräs som börjat ta över i longervolten. Det går ganska snabbt att räfsa upp ogräset med Grävis och ogräsräfsan. Det är dock värre att ta hand om allt ogräs. Eftersom sanden är ganska fuktig måste man skaka alla tuvor så att man får någon sand kvar på banan. Jag trodde att jag skulle klara av det med en fintandad grep, men jag fick använda händerna till att skaka varje tuva ren från sand. Det var så mycket ogräs så att första skopan lyckades jag fylla redan innan jag kom in på banan. Efter tre hela skopor och några timmar senare fick det räcka med min insats.

Nu börjar banan se riktigt städad ut, men det kommer bli ännu bättre när staketet är helt klart. Då kommer man tydligare se gränserna, och det blir lättare att hålla ogräs och gräs i schack. Det saknas lite banmarkeringar, och vissa skulle kunna göras snyggare, men det behöver inte ske i år.

Nu ska jag torka lite paprika och padrones så att jag har lite krydda till höstens och vinterns grytor.

Planfri korsning

Nu har banan blivit ännu längre med ytterligare en hårnålskurva och en “planfri” korsning. Planfri så till vida att man måste hoppa över korsande vägbana. Hoppet och landningsrampen måste justeras efter att jag provkört några varv. Dels är det svårt med ansatsen som är relativt kort, vilket gör att man måste träffa rätt direkt efter föregående kurva som dessutom delvis täcks av trädstammar. Jag kommer nog lägga någon slags hållbar beläggning så att man kan få ordentligt grepp när man gasar på. Jag var tvungen att komma på en lösning så att man hade fri sikt in i tunneln, och då föll det sig naturligt att även förlänga banan med 7-8 meter. Det behövs fortfarande justeras lite i kurvorna med doseringar så att man har lättare att hålla sig i mitten av banan. Man får sakta ner ordentligt för att inte köra i diket!

Kimrök, kitt och pill.

Idag har jag i princip bara hållit på med att få takfönsterna på orangeriet på plats förutom att jag tagit ut pelarognerna, rotsellerin och kronärtskockorna på solträning. Mitt som jag står där och knådar in kimrök i kittet för att få det svart istället för vitt så kommer jag på var jag ska kalla orangeriet för. Lilla Marocko får det nog bli!

Jag har fått klura lite på hur jag skulle gå tillväga för att dreva alla fönster och sedan sätta dit lister när man inte har någonstans att stå. Ett alternativ var att använda Lastman, men ett bord och två trappstegar gjorde att jag kunde ta ett fönster i taget, fram till det sista fönstret som överlägset tog längst tid. Jag tor att jag höll på lite över två timmar att få det på plats.

Jag har valt att klämma kittet mellan fönsterlisten och fönstret för att det inte ska synas så mycket kitt från insidan få jag inte har någon kittfals. Det var ingenting som jag tänkte på när jag sågade i höstas. Jag hade förvisso tänkt använda gummilister precis som jag gjort uppe i Lilla Spanien, men jag kom på andra tankar vid något tillfälle.

Under arbetets gång fick jag avbryta och hjälpa till med att flytta ankungar ut i den mobila hönsgården. Nu visade det sig att ankmamman inte tyckte det var en bra idé så de fick flytta tillbaka in i ankhuset. Det sista fönstret var lite knepigt att få på plats. Det är ganska trångt, och jag fick lirka in fönstret från sidan, vilket kändes lite riskabelt. Först hade jag tänkt be om hjälp, men istället spikade jag fast några ribbor i öppningen så att fönstret inte skulle trilla igenom. Jag fick plocka bort vindskivan och göra jobbet från tre olika håll. Det var upp och ner för stegen, men till slut var allt klart. Nu börjar det bli fason på gården. Nu saknas det bara ett gårdskök, ett renoverat badrum och en pensionärskuvös!

Taket nästan helt klart

Idag har jag varit aktiv igen, och nu är nästan hela taket klart. Det saknar några detaljer, men det mesta är i alla fall gjort. Igår spikade jag fast bärläkten. Mycket mer hann jag inte med.

På förmiddagen gick jag först runt i trädgården för att inspektera. Vitlöken har kommit upp ordentligt genom täckningen av hö och sparrisen har börjat kika fram. Det är dags att plantera potatisen som jag förodlat inne i växthuset. Jag hann inte vända jorden idag så det får bli till helgen istället. Jag toro inte att potatisen mår dåligt av att ha det varmt och gott några dagar till. Lilla Spanien har blivit så pass varmt om dagarna så att vi har fått sätta in nätdörrar för att få ner temperaturen till en behaglig temperatur för hönsen. De ska snart flyttas ner till hönshuset igen.

Innan jag började tvätta pannorna för andra takhalvan sågade jag till och målade vindskivorna. När jag högtryckstvättat alla takpannor som jag ämnade använda för takläggningen monterade jag fast nockbrädan och lade sedan raskt alla pannor på plats. Jag tor att jag hann lägga alla pannor inom en timmes tid. Nockpannorna spikades på plats och sedan kändes taket genast mycket färdigare.

Efter takläggningen gav jag mig i kast med att borsta och måla den andra gaveln innan det var dags att montera upp vindskivorna. Lastman fungerar utmärkt som plattform för att komma lite högre upp och jobba. Grannen vid dammen kom lagom förbi för att hjälpa till med att hålla upp vindskivorna när de skulle spikas på plats. När sedan vindskive-plåten kom på plats var dagens planerade arbete avslutat och allt ser jättebra ut om man inte skrutinerar bygget allt för mycket. Jag är i alla fall nöjd såhär långt.

Dripp dropp!

Idag smälter snön och våren börjar knacka på. Dessvärre är det nog så att det bara är tillfälligt. För en gångs skull är vädret väl synkat med helgen. Jag gick upp till bikuporna för att ta hand om höstens katastrof då alla bin dog på grund av ett missförstånd. I och med att vi inte skattat någon honung trodde jag att de skulle klara sig på den honung som de samlat in under sommaren, men tydligen var inte detta tillräckligt. Förhoppningsvis kan jag göra bättre ifrån mig i år. Hönsen blev i alla fall glada åt lite frysmat. Just nu håller jag på att ta hand om vaxkakorna som smälts ner, silats och sakta svalna, för att senare kunna användas till något vettigt. Bina ska inte ha offrat sina liv i onödan.

Efter att jag tagit in hö och rensat bikupan tog jag en sväng med drönaren och gick runt med kameran för att försöka få några bra bilder.

Senaste blåsvädret hade fällt en av våra enar uppe där jag rensade bort slånbärsbuskar förra året. Det är synd att inte ta hand om virket som kan bli både det ena och det andra efter lite bearbetning.

Imorgon ska jag eventuellt hjälpa grannen vid dammen med att rensa undan lite slånbärsbuskar. Det är bäst att passa på när det är bra väder.

Lyckad drönardag

Jag hann ladda alla batterier och göra en testflygning och kontrollera om den nya motordödaren fungerade innan den första personen i skaran av min uppdragsgivare anlände. Klockan 13:30 var hela delegationen samlad och 14:00 kunde vi göra den första provflygningen. Totalt gjorde vi tre flygningar innan ljuset gled oss ur händerna och kylan bestämde att vi skulle fortsätta en annan dag. Jag är nöjd över att allt som jag skulle leverera fungerade som jag tänkt mig.

Imorgon kanske jag hinner börja med sådden uppe i Pelargonrummet. Nu ska jag dock njuta av en lyckad insats och fundera över vad som ytterligare går att förbättra.