Category Archives: Diverse

Helping hands

Förutom att det kan vara otroligt vackert med snö och kyla, så ställer det mest till besvär. Allt blir lite jobbigare än vanligt oavsett vad man ska göra. Jag är i alla fall tacksam över att det inte kommit någon mer snö sedan förra plogningen.

Om det inte är dörrar som inte går att öppna så är det dörrar som inte går att stänga ordentligt! När jag skulle ut i orangeriet för att ge lite vatten åt några behövande chiliplantor så fick jag bryta upp dörren på grund av is som hade kittat fast dörren i karmen. I Ankeborg var det omvänt. -Där gick inte dörren att stänga. Det berodde på att dörren svällt, eller att karmen krympt. Det är inte speciellt rogivande att hålla på med snickeri i blygsam temperatur. Efter lite kämpande så gick dörren till Ankeborg att stänga igen.

Efter att jag gjort allt nödvändigt och tyckt synd om mig själv ett tag så gick jag in i verkstan för att tillverka ett hjälpmedel som jag jag ska använda när jag löder och mäter spänning och ström på kretskort uppe i HQ. Jag har ett litet tanigt stativ för ändamålet, men jag använder det aldrig eftersom det är så flimsigt och lätt. Nu tog jag och sågade till ett rejält metallblock som jag sedan borrade hål i på strategiska platser och gängade så att jag kunde skruva fast ordentliga klämmor som håller grejerna på plats när man löder eller mäter spänning på kretskort.

Som att det inte är nog med att dörrar inte går att stänga, så slocknade ljuset i HQ precis när jag skulle börja städa och skapa lite ordning. Spottarna i taket är till råga på allt seriekopplade, så om en lampa slocknar så slocknar alla! Det tog ett litet tag att komma på hur jag skulle göra för att felsöka. Med en tråd som jag kunde koppla förbi varje lampa individuellt hittade jag till slut den trasiga lampan. Som tur var hade jag en i reserv. Nu måste jag införskaffa en ny lampa i reserv så att jag har till nästa gång det blir svart i HQ.

Jag stör mig på kablar från instrument som ligger i en trasslig hög bredvid instrumenten. För att råda bot på det tog jag avloppsrör som jag kapade och skruvade fast under hyllorna på strategiska platser så att jag kan trotta in kabelhärvan där när jag inte använder instrumentet.

Spanska ryttare

Så var det dags igen! Nu var det den andra hästen som gnagt sig igenom foderstationen. Tur att de inte är rymningsbenägna. Jag vet inte om det var igår kväll eller på morgonen det skedde eftersom jag upptäckte det lagom till lunchfodringen. Eftersom det var ljust ute och relativt uthärdlig väderlek bytte jag ut två spjälor. – Den som jag lagade i förrgår, men som hade blivit tuggad på igen, och den som senast utsatts för sabotage. Som tur var gick det ganska snabbt att få bort de franska träskruvarna och sätta upp de nya stolparna.

För att kanske få hästarna att intressera sig för något annat att tugga på när begäret infaller så tillverkade jag några “spanska ryttare” av överblivna stolpar. Jag tänker mig att formen ska göra att de inte trampas ner, samtidigt som de kan bearbeta från olika vinklar. Vi får se om det fungerar i längden, eller om de vill ha något mer stationärt att tugga på. Om det beror på tristess eller någon ämnesbrist är oklart. Båda hästar var i alla fall framme och tog några tuggor av skapelserna. Man kan säga att de fattade galoppen!

När det kommer så pass mycket snö som det har gjort lägger sig snön som ett täcke på nättaken inne hos fjäderfänas gårdar, och skakar man inte av snön i tid så hinner det smälta fast och skapar ännu mer problem. Varken nättak eller övrig konstruktion orkar till slut hålla emot för tyngden. Till min lycka hittade jag ett redskap igår som jag hade glömt bort att jag tillverkat. Skonsamt för nätet och relativt lätt att hantera trots sin längd som borgar för att operatören ska klara sig undan den värsta snön.

Precis som igår hade jag inte skrivit upp någonting på min lista för att ta det lite lugnt. Såhär i efterhand när jag fyllt på med allt jag faktiskt gjort, – som bakning, fodring, diskmaskinerna, maten, skottning, in med ved, uppvägning av hönät, fodring ut med sopor, vattning i orangeriet, matplanering och dammsugning, så kan jag konstatera att det inte funkar så bra att inte skriva listor ur det hänseendet. Imorgon väntar ännu ett oskrivet blad.

Mer ved

Det känns inte som att jag gjort så mycket, men när jag börjar fundera lite så har jag varit igång sedan 7 i morse. Efter fodringen knådade jag till en deg som fick stå och jäsa under tiden som jag tömde skottkärror på gödsel och vägde upp hö. Under gräddningen körde jag in två stycken balar med hö till hö-hörnan inne i maskinhallen. Sedan plockade jag ut ankfärs och tomater ur frysen till kvällens tacos. Och ordnade lite med disken.

Resten av dagen har jag ägnat mig åt att kapa och klyva ved. När sista stocken var avverkad passade jag på att samla ihop spån att använda som strö till gäss och ankor. För att effektivisera det löpande bandet placerade jag vedklyven på några pallar som får fungera som tillfälligt bord. Det blir så mycket enklare när man inte behöver flytta veden allt för långt mellan stationerna. Jag körde in ytterligare tre stycken gafflar med stockar för att kunna fortsätta imorgon. Nu har jag fyllt två av fyra sektioner, så jag hoppas på att kunna bli klar imorgon med vedhanteringen för den här gången.

En annan dag

Efter några dagars intensivt besökande hit och dit är man rätt mentalt utmattad, så det är skönt att kunna koppla av med lite sysslor i ensamhet.

Efter morgonfordringen inväntade jag att klockan skulle slå så mycket att jag kunde åka iväg och bunkra upp med akrylatbensin och fylla på med varor till skafferi och kylskåp för att klara några dagar utan att behöva förflytta sig från gården.

Väl hemma igen sågade jag upp och klöv ved inne i maskinhallen. Eftersom jag inte ännu har funnit tid till att klyva ved på sommaren eller hösten, får jag ta in stockarna under tak när det inte är allt för blött ute, och göra det till ved när de torkat upp. De är nog ganska torra inuti, men på ytan är de fortfarande fuktiga.

En sektion inne i vedlagret räcker i fem till sex veckor beroende på hur mycket vi har lust att elda, så för en säsong ska de fyra sektionerna räcka om de är fyllda, under förutsättning att inte någon annan närstående granne som är ännu mindre framåtblickande än jag går och “nallar”. Jag har inte något annat utöver de vanliga sysslorna som att se till så att hästarna och alla andra på gården har något att äta på min agenda, så det finns hopp om att kunna fylla vedförrådet under de närmaste dagarna och kanske komma ikapp och ägna mig åt mer årstidstraditionella sysslor – vad det nu är.

Året 2025

När jag försöker sammanfatta året som gått är det lätt att fastna i det som tagit mest plats den sista tiden. Just nu är det utan tvekan ljussättningen som dominerat – ridbana, RC-bana, stolpar, spottar och skuggor som behövt tämjas. Det är kanske inte så konstigt. När mörkret kommer tidigt blir ljuset både ett praktiskt behov och ett sätt att hålla energin uppe.

Samtidigt känns det väldigt skönt att kunna konstatera att hagarna faktiskt blev klara. Det projektet började redan sommaren 2024 och har levt sitt eget liv parallellt med allt annat. Det är precis den typen av arbete som inte alltid syns så mycket när det pågår, men som gör stor skillnad när det väl är färdigt. Att kunna stryka något som dragit över flera säsonger från listan ger en särskild sorts tillfredsställelse.

Året har också handlat mycket om odling. Det blev riktigt mycket tomater, mycket tack vare att jag bytte jord, men även potatisen fungerade bra i år. Sådana projekt är lite otacksamma att dokumentera eftersom de följer årstiderna snarare än viljan, men när man står där med skörden i handen är det ändå svårt att inte känna att det varit värt besväret. Nu är jag också bättre rustad inför kommande odlingssäsong med ett övervintringsrum som gör att jag kan flytta ut plantor från Pelargonrummet till orangeriet och fortsätta inskolningen med riktiga solstrålar någon gång i slutet av mars. Även om det redan nu är ganska fullt med chili, så kommer det finnas plats för både paprika och tomat.

Jag har också gjort ett nytt försök med bina. Förra gången gick det inte som tänkt. Förhoppningen är att de klarar invintringen bättre den här gången när jag stödfodrat med både sockervatten och fodermassa. Att hålla bin är i sig ett projekt som kräver både ödmjukhet och tålamod – något som kanske inte alltid är min starkaste sida – men just därför känns det viktigt att inte ge upp. När jag var uppe för några dagar sedan och knackade på kuporna kunde jag höra lite surr, så det finns i alla fall hopp om att de ska klara av vintern.

Det finns förstås mycket som inte blev av, även om det mesta som jag påbörjade blev det. Trädgården är ett sådant område. Jag hade velat få till gångar, struktur och lite mer ordning, men tiden och orken räckte inte hela vägen. Och kanske är det okej! Alla projekt behöver inte bli klara samma år även om man börjar med dem i tankarna. Vissa får helt enkelt följa med som lösa trådar in i framtiden.

När jag ser tillbaka på 2025 är det inte mängden projekt som sticker ut, utan balansen mellan att avsluta och acceptera. Att bli klar med vissa saker, samtidigt som det är okej att andra får vila utan att för den skull behöva gå runt med ångest.

Ett område jag sannolikt kommer att ta tag i härnäst är att färdigställa badrum och sovrum, med skräddarsydda detaljer framtagna i snickeriverkstan. Inte som ett stort, pressat renoveringsprojekt utan mer som ett lugnare arbete där funktion och personliga lösningar får ta lite tid.

Det finns gott om idéer kvar till nästa år, men det finns fortfarande några dagar kvar på innevarande år att fylla med ett och annat mindre projekt.

Mer ljus

Idag spenderade jag större delen av förmiddagen åt att ta hand om torv och spånpelletsleveransen som kom i förrgår. Det var lite mer torv än vad vi tidigare tagit hem, och det fick inte riktigt plats på betongplattan bakom maskinhallen. När vi lät gjuta plattan rekommenderades vi att inte gå hela vägen ut längs maskinhallsväggen, men nu i efterhand skulle jag lyssnat på vad min bättre hälft tyckte och propsat på att vi skulle ha gjutit en platta hela vägen. Tanken var väl att vi skulle bygga ett tak över, och då kanske man inte vill gå hela vägen ut. Vi kan ju utöka plattan framöver. Det finns få saker som jag irriterar mig så mycket på som balplast i vatten. Det är mer eller mindre ofrånkomligt att änden på balplasten fladdrar loss i vinden, och sedan kör man över den när man tar in en bal utan att märka det. Det är säkert inte bra att det ligger och skräpar på gården när det finns så mycket plast i våra hav.

Vissa saker åtgärdar man inte förrän man själv ser nyttan med det. När jag går ut på morgonen för att ta ut hästarna går jag först och öppnar grindarna för att slippa hålla på att krångla med en hungrig häst nära elstängslet. Sedan tar jag med mig grimmorna till stallet. Här dyker första problemet upp. Upp med mobiltelefonen för att kunna hitta på den kolsvarta väggen. Sedan vid fem ska hästarna ha olika hönät som skiljs åt med en rosa “plupp” utöver det halva kilot extra hö i ena nätet. Antingen får man treva och leta med händerna, eller plocka fram mobilen och lysa med ficklampan. De lampor som jag tänkt använda uppe vid RC-banan, men som var lite för klena ryser förvånansvärt starkt konkurrensen från kraftigare strålkastare uteblir.

Det här var väl ändå sista gången för i år som jag gör något med RC-banan? En sista strålkastare med mycket lumen per watt lyser numera upp det sista mörka partiet på banan, och jag känner mig ganska nöjd. Det är klart att man skulle kunna punktbelysa på fler ställen, men belyser jag ett parti mer än andra så blir resten relativt sett mörkare. Det ska ju ändå kännas att man kör i mörker. Möjligtvis att man skulle kunna utrusta bilarna med små strålkastare eller kanske reflextejp för att bättre se positioneringen på banan.

Självklart var jag tvungen att provköra, och nu känner jag att det finns tillräckligt ljus för att obehindrat köra varv efter varv, efter varv, efter varv, utan att köra av eller lätta på gasen. – Riktigt kul faktiskt! Man glömmer lätt bort att det är mörkt, kallt och fuktigt för en stund, men man blir påmind när man ska rengöra bilen.

Lucialjus

Efter morgonfodringen fortsatte jag en stund utomhus för att sätta upp de två belysningsstolparna som jag förberett fästena till igår. Det gick ganska smidigt och snabbt att koppla in alla sladdar för att kunna tända ridbana och RC-bana individuellt. Dessvärre hann det bli för ljust innan jag kunde se hur det blev. Istället fick jag beta av andra saker på min lista.

Visserligen är det ganska lerigt ute, men de som grävde ner kablarna i marken har inte gjort ett bra jobb. Uppe på ridvolten har de fyllt dikena med allt annat än bärande material. Jag har sett att de inte lagt de stenar som de fått upp tillbaka in i dikena. Istället har de tagit material från banan och fyllt igen med. Det är rent av farligt för en häst att springa på banan som det är nu. Det var kanske just av den anledningen som jag lurades till att anlita någon som kan. Det här blir definitivt ett backjobb för herr grävmaskinist!

För att i alla fall fixa till RC-banan som inte heller bar där de hade grävt, slängde jag ner en massa stora stenar som villigt slukades av geggamojan. Ovanpå fick jag lägga ett lager 0-32 och sedan padda. Till våren får jag kanske lägga på ett lager med 0-8 för att göra banan bättre. Just nu är det svårt att göra så mycket definitivt arbete på banan.

Efter att jag fixat till RC-banan hjälpligt gick jag in i orangeriet för att se över växterna. De lavendelsticklingar som jag satte förra veckan har redan börjat utveckla rötter och de chiliplantor som jag trodde hade drunknat i vatten har åter börjat växa.

Eftersom det regnat så långe det hittills varit mörkt ute har jag inte kunnat använda min vanliga drönare till att ta bilder på hur det blev med belysningen. Den tål inte vatten! Däremot klarar den lite större drönaren av lite lättare regn. Jag fick ge mig till tåls med att ladda upp alla nödvändiga batterier innan jag gjorde en snabb tur- och retur upp till RC-banan för att ta några flygbilder.

Nu ser man tydligt att det behöver förstärkas mer lite ljus i vissa kurvor för att få en perfekt kvällsbelysning över hela RC-banan. Jag är rätt nöjd redan nu, men man kan alltid fintrimma lite till för att få det perfekt. Fortsättning följer!

Sticklingar och hästhållning

Trots att solen går ner tidigt så tenderar dagarna ändå att bli långa när man tvingas upp vid 7 på morgonen och inte har vett att gå och lägga sig igen efter att man tagit ut hästarna. Mineraler och annat godis som blöts upp och ges till hästarna morgon och kväll behöver emellanåt förberedas enligt ett givet recept. Det är betfor, kli, salt och lite andra mineraler som ska blandas ihop. Nu är det förberett för två veckor framåt.

Efter hästeriet tog jag mig i kragen och tog ner gardinerna i pergolan. Jag passade på att tömma ut gamla krukor i komposten och tog in diverse saker som jag inte riktigt prioriterat att utföra i år. Dammpumpen och filtret från dammen tog jag upp och tvättade rent. Filtret innehåller en hel del organiskt material som blir bra gödning till chiliplantorna. Det blev två kannor med det bruna guldet att ta tillvara på. När jag ändå var uppe och rörde mig i trädgården passade jag på att ta lite sticklingar av lavendeln. Vi får se hur de rotar sig inne i orangeriet. Någon av de 54 ska väl klara sig.

Först hade jag tänkt köra de gamla IBC-tankarna till tippen, men kom på andra tankar och använder dem som förvaringsutrymme till balplasten som oftast ligger i en oformlig hög fram till en av två återvinningsdagar per år då man får lämna in plasten. Man får inte slänga det på tippen av någon anledning. Den andra halvan som blivit över när jag gjorde ankdammen passade bra att samla upp sådant hö som inte går att använda till hästarna, men väl fungerar som kompostmaterial. Även detta brukar annars ligga i en hög som breder ut sig i maskinhallen. Nu kan jag köra upp den med pallgaffeln när den är full och sedan lyfta bort ramen och plastkanterna för att bekvämt kunna mata komposten.

På eftermiddagen tog jag hand om den andra hagen. Det hann bli mörkt innan jag hann klart så det blev inte så många fler bilder som kunde visa hur det blev i slutänden. Det är i alla fall skönt att ha det gjort, även om jag kommer behöva komplettera med mer matta mellan foderstation och grinden.

Ruskigt effektiv helg

Jag har faktiskt hunnit med mer än alla mina punkter drygt 30 uppgifter som jag skrev ner igår morse. Visserligen har vissa saker varit ganska enkla och tagit lite tid i anspråk, medan andra varit lite mer krävande. Idag bytte jag kabel mellan huvudbrytaren och första belysningsstolpen till en 5-ledare så att man kan tända första strålkastaren från telefonen. Det blir lite lättare att orientera sig till de resterande tre stolparnas manuella brytare på det viset. Vi får se om jag fixar så att det går att tända samtliga strålkastare från telefonen i år eller om det blir när värmen återvänder. Jag ligger fortfarande lite efter i förberedelserna inför vintern, och snart är det helt kört. Jag tänker på alla pumpar som behöver plockas in. Vi får se om vintern blir sträng, eller om jag faktiskt kan låta pumpen under växthuset sitta kvar. Det skulle vara ganska bra att ha rinnande vatten i orangeriet.

Snart drar odlingssäsongen igång och det börjar så smått dra ihop sig till att förbereda pelargonrummet igen. Egentligen ska man väl göra det på en gång när man stänger ner, men just under försommaren är det som stressigast att ordna allt i trädgården så att plantorna kan komma ut. Sedan brukar det vara fullt ös med andra projekt som behöver uppmärksamhet, och att långsamma dagar tvätta krukor och inventera odlingsutrustning kanske inte alltid är det första man tänker på.

Så länge som jag hittar på nya projekt kommer jag nog aldrig känna att jag är ikapp, och om jag inte ständigt ställs inför nya utmaningar så blir det nog ganska långtråkigt har jag en känsla av.

Lite mer gjort idag

Idag har jag haft lite mer energi än vad jag haft tidigare i veckan. Jag ska villigt erkänna att det kändes lite motigt att gå upp 06:45 för att fodra och ta ut hästarna. En halvtimme senare satt jag inne i värmen med en espresso för att planera resten av dagen. Dagens stora åtaganden var att ploga, få ordning på Grimar – Tuk-Tuken, och ett eluttag till en av belysningsstolparna på ridbanan. Allt annat som fanns på listan kan jag betrakta som bonus. Grimar hade fått punktering, så det passade bra att byta till vinterhjulen. Jag passade även på att ladda upp samtliga batterier till samma nivå individuellt. Det är lite vanskligt att serieladda batterier i längden, och emellanåt behöver man kontrollera att inte ett batteri drar ner spänningen för de andra batterierna.

Jag har gått och funderat ett tag på hur jag ska göra med “byttorna” i stallet som är allt annat än o-kletiga undertill. De står direkt på betonggolvet i vatten och torv som letar sig ut från boxen genom springan mellan golvet och boxväggen. Varken golvet eller byttorna har en chans att torka upp. En liten platå av impregnerade stolpar och överblivna reglar fick bli lösningen på problemet. Nu får vi se om det blir bättre, eller om anordningen bara främjar ordningen i stallet.

Eftersom grannen J och hennes sambo hela tiden ställer upp för oss, så var det väl inte mer än rätt att jag satte upp ett eluttag till fårens vattentråg. Det är besvärligt med att hela tiden hålla isfritt på vintern. Hästarna får ju hö flera gånger om dagen, och då kan man lika gärna fylla på med vatten, men fåren får hö mer sällan, och då känns det lite tröttsamt att behöva kolla att vattnet är isfritt. Själva baljan matas med 24 volt växelström och den transformator som tillhör baljan behöver sitta lite skyddat även om den är vädertätad, så den fick hamna innanför hinderskjulet. 24-voltskabeln var lagad och skarvad ett antal gånger, så jag bytte ut hela kabeln mot en ny. Jag vill inte att jordfelsbrytaren ska lösa ut titt som tätt och göra så att orangeriet blir utan ström till luftvärmepumpen.

Hönsen behöver lite stödvärme när det blir riktigt kallt. Framför allt vill man inte att vattnet ska frysa. Under dagen blir det några plusgrader, men på natten kryper det ner runt noll. Det är rätt bra med tanke på att det är minus 8, 9 grader utanför. Jag placerade en värmelampa ovanför sittpinnarna, en extra nere nära marken och en ovanför vattentråget – det bör räcka.

Min fru har länge velat att jag smalnar av dörren in till foderkammaren. Den har varit en centimeter för bred för att gå att stänga. Den har varit väldigt lågt prioriterad tidigare, men nu när det är jag som varje morgon måste öppna dörren och haka fast den med ett band för att inte gå upp så blir jag påmind om problemet. Nu saknas det bara en låskista och ett handtag.