Category Archives: Diverse

Fjärrvärme och batteribyte

Nu har jag utrustat traktorn med styrning till slangvärmaren. Jag vägrade köpa ett originalrelän som ändå bara tagit mig halva vägen för det tredubbla av vad det kostade att göra allt själv. Det som kostade mest var den halvmeter kabel som jag var tvungen att köpa för att komma över kontakterna som jag behövde för att tillverka min lilla box som ska koppla upp traktorn mot nätet. Nu får jag väl koppla in en snödjupsmätare som tillsammans med tidpunkten startar motorvärmaren lagom till att jag har tid och lust att ploga.

Första gången som jag skulle testa motorvärmaren gick det inget vidare. Batteriet som var fulladdat orkade inte i kylan att dra igång motorn trots att värmaren stått på i någon timme. Det blev till att införskaffa ett nytt batteri avsett för att dra runt startmotorer på tjuriga traktorer från 1950-talet. Jag fick stå inne i maskinhallen i minusgrader med tvåsiffriga värden och arbeta. Kabeln till minuspolen var för kort för det nya batteriet, så jag var tvungen att byta den först. När allt var på plats kunde jag starta och rulla in traktorn i verkstan där det var betydligt ljusare och en aning varmare för att montera in motorvärmarstyrningen med tillhörande termometer att fästa på motorn för att kunna avgöra när motorn värmts upp tillräckligt. Jag monterade uttaget till strömsladden framför hytten så att man inte glömmer att dra ut den när man är som ivrigast att börja ploga. När traktorn ändå var i verkstan passade jag på att ”laga” knoppen till motordödaren som jag de senaste åren använt en polygrip för att greppa tag i när jag velat stanna motorn.

Idag kom så första gången jag kunnat testa systemet fullt ut med lyckat resultat. Et timme innan jag kom hem från jobbet startade jag motorvärmaren för att när jag kom hem omedelbart kunna ploga bort den snö som föll i natt. Traktorn startade på första försöket och jag har sparat min omgivning på en massa svordomar som annars är brukligt när maskiner trilskas.

Kristallsjukan

Jag hade kristallsjukan första gången för cirka åtta år sedan. Sedan dess har det varit ok med undantag för enstaka tillfällen då jag haft känningar som gått över lika snabbt som de uppkommit. Men i måndags slog det slint i båggångarna och hela omgivningen snurrade. Jag var hemma både måndag och tisdag. På onsdag kunde jag börja jobba igen även om det var lite tröttsamt. Sedan har jag gradvis blivit bättre och idag har jag nästan inte alls känt av någon yrsel. Igår ägnade jag nästan hela dagen åt att städa huset för att göra det lite fint inför det besök vi fick på kvällen. Det var gamla bekanta från 30 år tillbaka i tiden och klockan hann bli fyra på morgonen innan vi kom i säng. Jag steg upp runt åtta, men kom inte igång med någonting förrän klockan elva. Då började jag med att täcka vitlökslandet med hö för att skydda mot den stränga vintern. Det har redan kommit lite lätt snö och det har börjat frysa till ordentlig. Mitt i mitt kärrande blev jag avbruten av min fru som hade problem med gasvajern på fyrhjulingen. Efter någon kvarts felsökande hittade jag problemet som berodde på vatten som hade kommit in i gasreglaget vid förgasaren och frusit.

Efter att jag löst gasproblemet fortsatte jag med att täcka vitlökslandet med hö. Därefter tog jag in de sista två pumparna från trädgårdsdammen respektive regnvattenmagasinet för att tömma dem på vatten och rädda undan dessa från att gå sönder i vinter. Jag gjorde rent vattenfiltret till dammen när jag ändå höll på. Det är alltid kul att slaska med vatten när det är minusgrader i luften.

Jag har haft lite diskussioner med flygplatsen om att få flyga min drönare. Det har visat sig att man ändrat reglerna till en maxvikt på 7 kg utan att behöva söka tillstånd från flygledningen. Nu vill man att jag ska utrusta min drönare med en transponder för att kunna synas i samma varningssystem som flygplanen använder sig av för att hålla reda på varandra i lufthavet. Idag testade jag att strömsätta och konfigurera transpondern. Det lutar åt att jag måste göra om kåpan igen, men det får bli i nästa vecka.

De sista tomaterna som eftermognat sjunger på sista versen och nu är skördefesten över för 2023.

Mörker och regn

Nu är nästan allt bara en enda lång transportsträcka fram till våren. Det är så deprimerande med mörkret och allt regn som gör att allt blir lerigt. Idag har det i och för sig varit relativt sett torrt jämfört med vad det varit den senaste veckan. Jag tog fram Grävis och vände upp och ner på potatislandet och blandade i ett tjugotal kärror med hästgödsel för att lätta upp den tunga leran. Det kommer nog dröja några år innan jorden blir riktigt bra. Potatisen blev inte alls bra. Jorden är på tok för lerig och kompakt, men den blir väl gradvis bättre. Imorgon kanske jag kan få ner lite vitlök i jorden, men allt hänger ju på om det är uppehåll. För att strukturera odlingsplätten och göra det enklare att hålla ordning placerade jag ut några stockar som jag fixerade med impregnerade stolpar och långa skruvar.

Lull-lull och skydd till Daidalos

Idag har jag gjort klart det sista på Daidalos. En skyddskåpa till stömförsörjningsdäcket och en kåpa på ovansidan. Jag använde CNC-fräsen till att skära ut konturerna till träformerna som sedan användes till vakuumforminingen av kåporna. Jag är inte helt nöjd, men det finns alltid tid att göra allt bättre vid ett senare tillfälle om lusten faller in.

Att få på kåporna och gömma allt kablage gör att allt känns mer förtroendeingivande och proffsigt. GPS-en fick sin egna lilla urgröpning. Jag vågar inte riktigt sätta den under skalet och äventyra kvalitén på satellitmottagningen. Jag satte kabelstrumpor runt mottagarantennernas kablar för att skydda mot slitage mellan kåpa och plattan.

Jag är inte riktigt nöjd med kåpan på ovansidan. Jag hade en idé om att statuslampan skulle kunna synas 360 grader runt om drönaren, och gjorde en liten bubbla på ovansidan. Den fungerar, men den blev sannerligen inte snygg! Sedan kan man diskutera om valet av grafitgrått var rätt, eller om jag ska välja någon annan klarare färg.

Den sista nöten att knäcka var hur jag skulle fästa kåpan på ovansidan i drönaren. Efter mycket velande skrev jag ut 6 stycken fästen för att hålla kåpan på plats.

Nu är Daidalos helt klar, och nu äntligen kan jag ta mig an nya utmaningar och projekt!

Daidalos lyfter tungt

Gårdagen ägnades åt att försöka koppla in ett servo som ska ingå i släppanordningen till Daidalos. Hur jag än försökte så fick jag inte ut rätt signal ur porten på styrsystemet. På sin höjd fick jag fram en hackig sinusvåg som bara var störningar. Till slut testade jag att lägga signalen även på port två, och då började det hända saker. Det visade sig efter mycket undersökande att den första porten inte var port 1 utan en helt annan port. Idag fortsatte jag med arbetet och monterade släppanordningen och servot under batterihållaren. Jag var tvungen att förstärka infästningen med extra brickor. Batterierna väger redan drygt 5 kilo och ska drönaren kunna lyfta några kilo måste kolfiberplattan klara av att hålla emot. Jag passade på att leda om och bunta ihop lite kablar för att få ordning och reda. Min son kom förbi lagom till att det började närma sig en testflygning med last. Först testade vi att servot orkade öppna med lasten. Det är väl lita ansträngt att öppna vid 5 kilo, men det är inga större problem och kravet är satt till 3 kilo. Nu var det tid att testa om drönaren verkligen orkade att lyfta 5 kilo. Med en vattenfylld 5-litersdunk fastkopplad i lastöglan började så testflygningen.

Efter det lyckade försöket ställde jag undan Daidalos för dagen och koncentrerade mig istället på att rensa bort tomatplantor och ta hand om vitlöken som hängt på tork. Jag var bara tvungen att plocka de sista gröna tomaterna innan sekatören fick börja arbeta. Det blev en hel stor balja med tomater. Jag får väl göra lite marmelad och kanske salsa verde av det. Alla buskar och resterande tomater fick kärras upp till hönsen i tre omgångar.

Sjukvecka

Sedan förra helgen, då jag för övrigt inte okade skriva så mycket i bloggen, har jag varit förkyld. Jag kände redan på lördagen att någonting var på gång, men det var först på söndagen som jag insåg att jag skulle behöva vara hemma på måndag. Det blev inte bara måndagen visade det sig. Vi hann i alla fall med att slakta sju stycken kalkoner och jag hann med att plocka upp potatis och morötter samt äta den sista jordgubben innan orken satte stopp för fortsatta aktiviteter. Till och med potatisgrepen gav upp.

På onsdag var jag fortfarande synligt förkyld och det var inte riktigt läge att åka ut och smitta ner mina medarbetare, så jag kraftsamlade för att försöka få upp Daidalos i luften. Vis av kraschen under jungfrufärden tidigare i år så monterade jag på extra långa stöd för att undvika samma misstag.

Orsaken till att drönaren kraschade första gången berodde på obalans och en kraftig självsvängning, och ett tag var jag inne på att motorer, propellrar och ram inte passade i kombination. En annan orsak skulle kunna vara att kameran hamnade i självsvängning på grund av för klen upphängning, eller att sensorerna var felkalibrerade eller helt ur funktion, men allt det visade sig vara fel. Det visade sig vara de parametervärden som reglerar motorerna var fabriksinställda på en mycket mindre drönare och helt enkelt överkompenserade alla rörelser. Vid sista försöket igår hade jag fått ordning på självsvängningarna, men den höll inte positionen och vid en allt för kraftig landning sprack upphängningen till batteripacken som väger lite över 5 kilo. Jag fick tillverka en ny batterihållare i metall istället. Till min glädje upptäckte jag att vid något tillfälle så hade GPS-pucken med den inbyggda kompassen vridit sig, vilket skulle kunna förklara avdriften. Efter att ha monterat fast den nya batterihållaren och fixerat GPS-kuppen i rätt riktning kunde jag äntligen göra den första lyckade flygturen.

Vinterförvaring

Nu är det hög tid att börja nedmontera sommarhalvårets alla utomhusdetaljer som pumpar, utemöbler, slangar och annat som man vill rädda undan vinterns bistra klimat. Idag tog jag upp orangeriets alla delar upp på loftet för att inte behöva bli påmind om att jag fått lägga det åt sidan. Imorgon ska det bli kalkonslakt och jag ska försöka plocka upp potatis och morötter ur jorden för att vinterförvara det sista som går att skörda för året. Jag vill helst inte upprepa förra årets missöde då jag inte hann få in allt i tid. Det kanske blir en tur med cykeln på söndag. Jag var ute en vända igår, och det är rätt lagom med två tre dagars vila mellan varje tur såhär i början av mina försök att komma igång. Jag plockade fram den gamla cykellampan som fortfarande håller måttet efter alla dessa år. Den är kanske lite klumpigare än dagens LED-lampor, men den lyser lika starkt, och den extra vikten är inte mycket att bråka om.

Varvar ner istället

Jag lägger ner sågen och återupptar arbetet med orangeriet till våren istället. Det blir ganska lite tid över efter att alla andra saker som man vill hinna med är klara. Sedan vill man ju kunna ta det lite lugnt och göra någonting ”meningslöst” för att ladda sitt batteri till vardagarnas arbete.

Idag, efter att jag städat undan lite i köket efter all konservering, satte jag upp en kamera i växthuset för att kunna hålla ett vakande öga över alla höns. Sedan begav jag mig till Uppsala för att införskaffa lite batterier till alla sensorer och givare som mäter temperaturer och luftfuktighet runt om på gården. När jag kom hem tog jag fram ”Silver” för att testa om min fot och mitt ben skulle hålla. Det blev en kortare runda på en blåsig med solig mil. Det var lite stumt i benet mot slutet men helt klart uthärdligt. Konditionen har i alla fall inte blivit nämnvärt sämre sedan november 2018 då jag cyklade sist. Jag var dock 13 sekunder långsammare på den dryga milen som jag avverkade på 32 minuter och 17 sekunder denna gång. I vanlig ordning tvättade jag snabbt av cykeln, torkade den och smorde in kedja och alla rörliga delar så att den är i tipptopp skick nästa gång andan faller in.

Slut(s)körd

Oljan behagade aldrig att torka förra helgen, så arbetet med orangeriet har mer eller mindre stått still. Jag fick istället ägna mig lite åt att skörda tomater och paprika. Jag tog med en låda upp till växthuset och fyllde den till bredden med mogna frukter.

Resterande plockade jag idag och hade fyllt tre kassar om jag inte gett bort lite till en av grannarna. I söndags sotade jag ett tjugotal paprikor som sedan kallröktes och torkades. Idag malde jag ner allt till pulver. Det blir en bra krydda till mustiga grytor.

Imorgon ska jag försöka börja resa stommen till orangeriet, men allt hänger på hur vädret utveckals, och hur mycket tid jag får över efter att jag tagit hand om resten av alla paprikor och tomater som fortfarande väntar på att tas om hand.

Nytt blad

Idag har jag spenderat större delen av dagen i verkstan med undantag för en stunds fotografering på förmiddagen och drönarfotografering hos grannen som måste göra en karta över tomten i syfte att ansöka om ny avloppsbrunn. Det blåste inte lika mycket idag som igår, men det var ändå tillräckligt för att ställa till det för makrofotograferingen. Vissa bilder blir bra, medan andra inte blir så bra. Det är lite svårt när det blåser och motivet rör på sig. Då måste man öppna bländaren fullt för att få en hyfsad slutartid, men skärpedjupet blir ganska grunt.

Solrosorna fortsätter att blomma ett tag till och nya är på väg. De kommer förmodligen inte hinna slå ut men det är ingen större katastrof tycker jag..

Nästa steg i orangeribygget blir att tillverka alla kilar som ska låsa fast reglarna i takstolarna och såga ut spår för alla fönster samt passa in reglarna som ska öka stabiliteten och ge stöd åt rutorna i överkant. Helt plötsligt under dagens sågarbete började sågen visa tecken på att vara slö, så jag bytte blad. Vilken skillnad! Nu börjar jag dessutom få kläm på att såga rakt efter att jag knäckt ”koden” och låter sågen göra jobbet i början av snittet, placera kroppen rätt och fokusera på varje drag man gör. Å ena sidan behöver jag inte göra så långa och tjocka snitt längre, så det kan ha betydelse, men å andra sidan känns det som att sågen börjar lyda mina uppmaningar.