Igår bestämde vi oss för att skruva ihop lite RC-bilar. Med flera dagars missöden uppe vid banan och ett reservdelslager som börjar tryta är det hög tid att få de nya bilarna körklara. Idag har det regnat av och till..mest till, så det passade bra att vistas uppe i HQ för att löda fast batterikablar i motorer, fartreglage och kontakter. När väl bilarna fått ström skulle fartreglage programmeras och fjärrkontroller parkopplas. Med två rullande chassin kunde jag inte låta bli att måla två karosser så att vi nästa gång kan köra med våra nya bilar.
Först sprayade jag insidan av karosserna med en latexmask i 6 lager. Den luktar verkligen inte hallon, om man inte först ätit av bären och låtit sedan låtit dem komma i retur. Men gasmasken döljer det mesta av odören. När väl masken torkat med hjälp av varmluftspistol kunde jag skära ut yta för yta och airbrushs önskad färg tills jag hade två färgsprakande karosser till de nya bilarna. Den ena blev knallrosa med vita fält, och den andra försökte jag få “bärnstensorange”, men lyckades inte riktigt att få den svarta färgen jämnt fördelad på båda sidor. Min fru tror nog att snyggast bil vinner, men vet att envishet och erfarenhet segrar över skönhet och känsla.
Såhär dagen efter midsommarfirande känner jag mig lätt socialt utmattad. Från klockan 2 till 24 var vi igång. Jag förberedde det mesta redan dagen före midsommarafton, men tiden från att jag steg upp till dess att de första gästerna kom förberedde jag resten av maten. När alla gäster hade kommit började vi med en liten välkomstdrink med tilltugg. Därefter var det obligatoriska “roliga” lekar med hästskokastning, bilkörning och frågesport.
Idag började jag dagen med att varva brödbakning med ogräsrensning i stora växthuset.
När väl växthuset var avlägsnat från ogräs och hönsen fått sin del av skörden gick jag och kapade till stödpinnar till plantorna. Det krävs inte mycket för att plantorna ska rasa eller knäckas när frukterna blir större och fler till antalet. I och för sig behöver pinnarna inte staga upp plantorna. Det handlar mer om att bibehålla balansen hos plantan.
När jag ändå var uppe vid växthuset och i närheten av bikuporna passade jag på att se hur de mådde. Det var en rejäl kö in i kupan, så jag tänkte att jag skulle bygga på med fler ramar och öppna upp även det andra flustret. Dessvärre fick jag ett “kakras” när jag plockade bort ändskivan. Den sista ramen var så proppad med honung så jag kunde inte låta bli att skatta lite honung. Alternativet hade varit att låta det ligga kvar och låta bina samla upp, men som sagt jag kunde inte låta bli. Det var en hel del bin som fick sätta livet till när de hamnade under vaxkakor och honung. Det blev totalt fem burkar i varierad storlek med honung när jag hade låtit gravitationen och solen göra det mesta av jobbet.
Det har i princip regnat hela dagen och nu är alla IBC-tankar fyllda med vatten. Det känns skönt att växterna i växthusen kommer att få så mycket vatten de behöver utan att snåla. Idag har jag förlagt mina aktiviteter inomhus och spenderat den mesta delen av min tid uppe i HQ och i verkstan.
Jag tog äntligen tag i sorteringen av alla ytmonterade komponenter. Det blir snabbt en massa remsor med komponenter i plastpåsar som man sedan har svårt att hitta eller identifiera. Man köper ju gärna 100 stycken i remsa för att ha några i reserv. Jag investerade i ett antal lådor som man kan haka i varandra för att även kunna hålla reda på dessa. Nu har jag en bra överblick över mitt lager av de vanligaste komponenterna jag brukar behöva för mina små elektronikprojekt.
På eftermiddagen kapslade jag in två stycken bevattningsventiler i en skyddad låda som jag kan mata med 12V. Nu när jag flyttat ut det mesta från orangeriet är det lätt att glömma bort de växter som faktiskt är kvar. Egentligen behöver jag bara en bevattningsventil för det, men till nästa vår kommer jag behöva två olika bevattningskanaler. Med de “bra-att-ha-grejor” i min VVS-låda kunde jag bygga ihop en kompakt låda med ventiler och elektronisk styrning. Efter provtryckning kunde jag konstatera att allt höll allt tätt. Det är lite vanskligt att kaplsa vatten med elektronik i en annars vattentät låda, men jag tror att det ska gå bra. Lådan matas inte med 230V AC, så det ska inte behöva vara någon risk för liv eller hälsa om någonting inuti skulle börja läcka och kortsluta elektroniken. Nu återstår att programmera och koppla in bevattningen – men det får bli nästa vecka. Jag känner att jag fått en bra avgränsning på mina projekt för den här veckan.
Tänk om vinterhalvåret skulle kunna vara lika kort som sommarhalvåret! Då skulle man kanske få lite mer gjort. Å andra sidan om vinterhalvåret skulle vara lika kort som sommaren skulle man inte hinna med någonting. Jag röstar för att sommarmånaderna skulle vara längre än vintermånaderna. Å tredje sidan kanske det heller inte är bra med tanke på klimatförändringarna.
Under veckan har jag byggt en hållare till värmeplattan för kretskort. Det blir lite besvärligt att arbeta på en yta som är 150 grader varm under ett mikroskop om den inte ligger i nivå med bordet. Efter lite klurande kom jag fram till en konstruktion som blev både snygg och stabil. Vitsen med att använda en värmeplatta är att man kan förvärma kretskort och komponenter så att man inte behöver värma onödigt mycket med varmluftsstationen när man ska få tennet att smälta. Ytmonterade komponenter tar visserligen lite plats, men det kräver att man har kontroll och kan montera med lite precision.
Nästa elektronikprojekt är en ljus- och temperaturmätare som jag ska använda i växthusen för att kunna styra vattningen beroende på temperatur och solinstrålning över dagen. Jag tror nämligen att ljuset har större inverkan på vattenbehovet än själva temperaturen…Men för att mer vetenskapligt kunna befästa mina teorier behöver jag kunna mäta både ljus och strålningstemperatur . Jag har redan konstruerat schemat, beställt komponenter och skickat iväg kretskortet för tillverkning. Förhoppningsvis har jag midsommarhelgen räddad.
Nu har jag gett tomatplantorna en blandning av epsomsalt och vedaska för att försöka tillgodose plantornas behov av magnesium och kalium. Saltet, som i vanliga fall används som badsalt ska tillgodose magnesium och vedaskan tillför kalium. Det ska förhoppningsvis göra att plantornas blad ska bli av med sina gula fläckar. Eftersom jag inte riktigt vet hur mycket jag ska dosera, har jag börjat med att blanda 1 matsked vedaska med en matsked badsalt, och sedan hällt ner en tesked av blandningen i varje “bevattningsrör”. Förhoppningsvis kommer tomatplantorna att gilla min häxblandning.
Egentligen är jag inte speciellt bekymrad, för jag har varje år haft samma “problem” utan att jag blivit utan tomater. Just nu håller jag på att optimera och kanske förstå tomatplantornas behov lite bättre. Koriandern verkar i alla fall trivas, och jag börjar få problem att få avsättning för örten. Till midsommar har jag gjort en gravad havsöring med koriander istället för dill. Vi får se hur det landar.
Idag har jag försökt fokusera på att få ordning i maskinhallen som mer och mer börjar likna oordningen man brukar finna i gamla lador. Fungerande saker blandas med bråte som när det ligger utspritt riskerar att bli bortglömt. Sedan när man ska använda det, hittar man inte, och i värsta fall köper man nytt. Förra året fick vi tag på två sektioner pallställ, men eftersom det varit så mycket i vägen så har det dröjt med att montera.
Jag började dock med att sätta en surdeg och trimma dikeskanten ut mot vägen. Det tog en dryg timme att befria den understa eltråden i svinstaketet från vegetation. Jag sparade det ogräs som fortfarande blommar för att gå humlor och min till mötes.
Efter att ha rensat bort allt bråte och tömt alla hyllor utefter väggen där den nya pallställningen skulle placeras kunde jag skapa ett fundament av 6 betongplattor som jag vägde in med laser. Det kanske inte blev en jätteskillnad för ögats ro när ställningen var fylld med alla hönsattiraljer som tidigare legat utspridda lite här och var, men nu går det enkelt att finna det man söker, och det blev bra mycket mer plats att fylla på med mer bråte.
Nu återstår bara att vänta på att brödet jäser klart i sin form och grytan på kycklingvingar blir klar innan jag kan göra kväll. Jag kommer väl ha mardrömmar om bråte och oordning en tid framöver!
Idag var jag igång ganska tidigt. Först krattade jag ridbanan inför den andra dagens ridövningar, därefter kunde jag förbereda Bell Pepper Church för plantering av paprika-, några jalapeños- och lite padronesplantor som ivrigt väntat på att få komma ur sina krukor.
Jag märker att jag har mycket bättre kontroll över Grävis, och kan planera grävarbetet mycket bättre än i början av min grävmaskinistkarriär. Tidigare var det lite på måfå var man skulle börja gräva, och var man skulle lägga upp massorna. Nu blir det lite mer metodiskt och planerat. Ju mer man kan göra med grävskopan desto skonsammare för ryggen när man ska finjustera med kratta och spade. Man underskattar lätt hur mycket jord som varje skopa flyttar, och man känner inte om jorden är tung. Det som ganska enkelt går att karva ut med skopan kan vara svårt att ens få ner spaden i.
Efter att bäddarna var hyfsat definierade kunde jag ta en lite paus med lagad lunch. Det är så enkelt när andra fixar!
Eftersom det är lite problem med bevattning med fuktslang när man har lite längre slingor byggde jag om så att jag istället har tre zoner och en dimmbevattning. När slangarna blir för långa sjunker trycket för mycket i slutet av slangen, vilket resulterar i ojämn bevattning. Jag hoppas att jag kan få lite jämnare bevattning i år. Jag har bevisligen fått paprikor tidigare år, men nu hoppas jag på ännu bättre kontroll på bevattningen och följaktligen bättre skörd.
När jag utökat och lagt till bevattningsventilerna till det smarta hemmet och testat systemet lät jag varje zon mata på med vatten i 20 minuter för att få den snustorra jorden att bli planteringsvänlig. Den nya pumpen levererar lite mer vatten än tidigare, så det kanske blev lite väl blött.
Nu återstår bara att täcka odlingen med lite halm för att bevara fukt och hålla ogräs borta sedan kan jag plantera ut gurkplantor när de inte längre trivs i sina krukor. I år ska jag försöka ge lite bättre stöd till paprikaplantorna som säkert skulle fålla sig upprätta på egen hand om de inte skulle envisas med att leverera så många och tunga “broilerfrukter”!
Den här veckan har varit en kort arbetsvecka med förhoppningen om att man ska hinna med en hel del på hemmafronten. Dagarna har blivit ganska upphackade med ärenden som involverar bilkörning, så jag har väl inte riktigt kunnat landa i en långledighet med mycket gjort på hemmafronten. Handen på hjärtat så har jag hunnit med en hel del i alla fall, även om inte allt handlat om mina prioriteringar. Nästa helg är det hästhelg, vilket brukar öka på listan av måsten. Det är visserligen mycket som behöver ordnas men allt på listan går ganska snabbt att beta av. Gödselkärran till ridbanan hade gjort sitt, så jag flyttade över den förra konstruktionen till den nya baljan. De originalhjul som följer med är ett hån till den som tror att man ska få en funktionsduglig trädgårdskärra. Jag passade på att göra en hållare till kärran så att den inte välter och att den kommer tillbaka på samma plats igen.
Mellan alla måsten under helgen har jag passat på att göra den nedre trädgårdsdammen både djupare och bredare. Det är alltid lite motigt att ta sig an ett större projekt, men det var hög tid att ta tag i jobbet. Det är inte så lätt att gräva där man står, men till slut blev jag tillräckligt nöjd. Det är alltid en utmaning att stå i en grop och gräva när det är trångt och besvärligt att flytta materialet dit man verkligen vill ha det. Man tänker att man kan göra resten med spade, men det är både tungt och näst intill omöjligt att skyffla lera blandat med sten. Nu gjorde jag trappsteg i dammen så att jag kan lägga täckande stenar i kanterna utan att de riskerar trilla ner. Nu har jag bara få ordning på området under bron. Det är ett litet lotteri att placera ut stenar innan man fyllt med vatten. Även om man mätt med laser så är man inte helt säker på var vattenlinjen kommer att gå. Antingen försöker jag fixa det nu, eller så väntar jag till att jag bygger en ny bro. Då kanske jag slipper bli blöt.
När jag ändå hade Grävis framme så passade jag på att gräva ett hål för plommonträdet som börjat växa i Slottsparken. Jag trodde först att det var ett plommon som börjat gro, men det visade sig att det var ett rotskott från trädet någon meter bort. Vi får se om det kommer ta sig. Det är i alla fall värt ett försök.
Hästarna har äntligen flyttat ut i sommarhagarna. Vem kunde tro att allt slit med att sätta upp alla stolpar förra året skulle ge mig sovmorgon fram till 07:15! Just nu känns det inte som att jag behöver sova länge på morgonen, men det är skönt att inte behöva stiga upp senast 06:15 för att hästarna behöver mat.
Paprikaplantorna trivs i orangeriet och sparrisplantorna har börjat leverera. Idag plockade jag de första skotten. Jag tycker fortfarande att sparrisen är lite trög, men det kanske är jag som har för höga förväntningar.
Just nu är jag inne i en fas då jag har mer att göra än att skriva om. Det är inte det att jag känner att jag har för mycket att göra – snarare spenderar jag mer tid till att göra än att skriva. Helt plötsligt tar dagen slut och då trumfar matlagning över bloggskrivande. Som tur är så har jag mobiltelefonen med mig så att jag kan dokumentera brödbakning, vattenjonglering, omplanteringar, småfix och växhusstädning samtidigt som jag kan dokumentera aprilvädret som bjuder på solsken, regn och snö.
Jag blev lite nedstämd när jag gick förbi vattenmagasinet och kunde konstatera att jag råkat ut för samma sak som förra veckan. Jag brydde mig inte ens om att öppna brunnslocket för att se om slangen hoppat ur slangklämman igen. Istället gick jag in och tyckte synd om mig över en kopp espresso. Det känns så otacksamt att man hela tiden måste underhålla och reparera istället för att skapa. Det är en balansgång mellan patina och förfall. Efter att ha kommit överens med mig själv om att ägna dagen åt underhåll blev det lättare att gå ut för att ta tag i alla bekymmer.
Jag började med att rensa bort ogräs runt sparrisplantorna. Efter någon timme på knä med spade, ogräsjärn och handkratta var det “skaftkrattans” tur. Det var bara det att jag glömt den vid hästarna när jag la in markarmering i höstas, och sedan har hästarna trampat eller bitit av skaftet. Skaftet blev lite kortare, men det var fortfarande tillräckligt långt för att tjäna sitt syfte. Jag tippade på några kärror med hästgödsel för att förbättra strukturen i jorden till nästa år. I år bryts det ner, och nästa år kan jag vända ner det i jorden. Nu fungerar det mer som täckmaterial. När sparrisen kommit upp kan jag lägga på lite överblivet hö för att kanske slippa rensa ogräs och lämna mer näring åt sparrisen.
Med mina ögon inställda på underhåll såg jag vid lunchfordringen att den lilla haspen på stalldörren har börjat glappa. Vi brukar ställa upp en vädringsspringa så fort vädret tillåter det. Passande nog kunde jag använda bitar av krattskaftet för att tighta till hålet istället för att göra ett nytt.
För att inte gå miste om tomater i år gick jag upp i förodlingsrummet och sådde favoriterna från förra året. Jag tillät mig att bredså i bunkar istället för i individuella behållare. Det blir kanske inte lika mycket kontroll på vattningen, men det är lite mindre jobb totalt sett. Det blev två olika busktomater, en bifftomat och en vanlig tomat. I år försöker jag igen med koriander från egna frön. Den här gången tänkte jag göra som med basilikan – sätta i växthuset i en stor balja som vattnas automatiskt. Förra året kom regnet vid helt fel tidpunkter om man frågar mig.
Vintern har skapat en del kaos i odlingsgropen. Staket har ramlat över jordgubbarna och pyramiden som ger stöd åt humlen har vält. Pyramiden plockades ner och störarna fick nya spetsar som oljades in. Jag passade på att måla på med rödfärg på det som är ovan mark för att ge konstruktionen några år till innan jag åter igen behöver underhålla eller byta ut. Jag fick klura lite innan jag kom på hur jag skulle slå ner störarna i marken. Det går ju inte att stå två meter upp och försöka slå ner dem. Tidigare har jag använt skruvtvinagar som jag först fäst i störarna och sedan slagit på, men tvingarna mår inte så bra av det. En kedja, ett lås och några kilar fungerade över förväntan. Det blir visserligen lite märken i störarna, men det blir det med skruvtvingar också.
Det havererade staketet lagade jag med de gamla sittpinnarna från den mobila hönsträdgården. Efter att ha kapat upp, spetsat till och oljat in kunde jag befria jordgubbsplantorna. Nu ska det bara rensas bort lite ogräs.
Nästa sak att ta hand om var att höja upp krubborna vid foderstationerna. De har hamnat alldeles för lågt sedan jag höjde upp och satte markarmering på insidan. De har inte använts sedan hästarna står inne nattetid, men snart tillåter temperaturen att de gör det. Då blir det mycket enklare med morgonrutinerna. Jag har till och med blivit lovad sovmorgon när de kommer ut i sommarhagarna i maj. Förmodligen kommer jag ändå att vara uppe med tuppen, men jag måste inte! – Och det är mycket värt!
Även om det förpliktar en hel del att ha gård med djur och odlingar så finns det ändå tid till ljusglimtar, som förstärks när man känner att man är värd det. Jag gick upp till RC-banan med ett fulladdat batteri för att köra varv efter varv och bara njuta! Skulle den där kurvan kunna bli bättre? Eller saknas det någonting på den där raksträckan? Skulle man kanske lätta upp det där skogspartiet för att göra det lite luftigare? Vilka växter skulle jag kunna plantera för att skapa harmoni? Tankarna flyger fram precis som bilen! Plötsligt tar batteriet slut och jag känner att jag är laddad med energi igen. På väg ner från banan passerar jag bina som är riktigt aktiva. Dessvärre överlevde inte den ena kupan vintern. Som det ser ut så har de haft påhälsning av en mus eller råtta som ätit sig mätt. Det samhället har i och för sig varit svagare än det andra från dag ett, men jag får väl vara lite försiktigare med våröppningen i framtiden.
Som avslutning på dagens underhållning gjorde jag ett skydd till snurrstolen som min fru brukar sitta på när vi kör RC-bil. Än så länge får jag njuta av ensamkörning, men vilken vecka som helst så fungerar benen så pass bra att de kan bära min parkamrat fram till podiet uppe vi banan.
Gårdagens surdegar blev till två olika bröd. Det ena ett ljusare matbröd och det andra ett mörkare, fylld av nötter och olika frön. Jag pendlade lite mellan vedklyvning och bakning fram till att bröden var klara. Då var även den sista stubben kluven och staplad. Nu har jag plats för ett stort träd till innan vedlagret inför nästa eldningssäsong är fullproppat. Det känns skönt att slippa tänka på ved när man måste plocka in möbler, pumpar och fnula med allt annat som kräver ens uppmärksamhet inför vintern.
Även om vårstressen är mer utdragen än höstens vinterförberedelser så upplever jag den inte lika betungande. Pumpar ska ut, frön ska sås, möbler ska tas ut, potatis ska sättas och träd ska beskäras, bland mycket annat. Den största hjälpen för mig är nog ljuset som bjuder på längre dagar och behagligare utomhusmiljö. Idag satte jag upp solskyddsgardinerna i pergolan utanför växthuset och placerade ut möblerna. Gardinerna är lite skrynkliga, men ett regn kommer att få dem släta igen.
Idag fick jag erfara att inte ha för högt vattentryck i ledningarna. Det är visserligen bra när kranarna levererar, men alla kopplingar måste palla trycket. Båda pumparnas tryck har fått kopplingar att separera. I gårdsbrunnen hade slangklämman mellan pumpen och PEM-slangarna släppt. Det kostade mig 1000 liter vatten. Den andra pumpen hade pytsat ut kanske 500 liter innan min fru ringde mig och sa att en av kopplingarna i växthuset sprutade vatten. Lyckligtvis har jag kopplat på så att jag kan stänga av pumpen på distans, så min fru slapp stappla sig fram med kryckor och ett nyopererat knä för att stänga av vattnet. Nu har jag ställt ner trycket, och hoppas på att slippa fler överraskningar.
Igår fick jag en försiktig fråga om jag kunde tänka mig att göra det lite enklare att vända Tuk-Tuken och fyrhjulingen uppe vid det övre växthuset. Jag plockade bort en liten tall och schaktade bort en kulle för att göra platsen mer fordonsvänlig. Sågis, Grävis, Lastman och Packman höll mig sällskap under arbetets gång. – Jag styrde och de utförde. För tio år sedan hade jag stått i några dagar för att utföra samma sak som gick på drygt två timmar. Samtidigt som maskiner många gånger underlättar ett arbete så skapar de känslan av att ingenting är omöjligt och med det så blir idéer mer eller mindre till måsten.
