Idag var jag igång ganska tidigt. Först krattade jag ridbanan inför den andra dagens ridövningar, därefter kunde jag förbereda Bell Pepper Church för plantering av paprika-, några jalapeños- och lite padronesplantor som ivrigt väntat på att få komma ur sina krukor.
Jag märker att jag har mycket bättre kontroll över Grävis, och kan planera grävarbetet mycket bättre än i början av min grävmaskinistkarriär. Tidigare var det lite på måfå var man skulle börja gräva, och var man skulle lägga upp massorna. Nu blir det lite mer metodiskt och planerat. Ju mer man kan göra med grävskopan desto skonsammare för ryggen när man ska finjustera med kratta och spade. Man underskattar lätt hur mycket jord som varje skopa flyttar, och man känner inte om jorden är tung. Det som ganska enkelt går att karva ut med skopan kan vara svårt att ens få ner spaden i.
Efter att bäddarna var hyfsat definierade kunde jag ta en lite paus med lagad lunch. Det är så enkelt när andra fixar!
Eftersom det är lite problem med bevattning med fuktslang när man har lite längre slingor byggde jag om så att jag istället har tre zoner och en dimmbevattning. När slangarna blir för långa sjunker trycket för mycket i slutet av slangen, vilket resulterar i ojämn bevattning. Jag hoppas att jag kan få lite jämnare bevattning i år. Jag har bevisligen fått paprikor tidigare år, men nu hoppas jag på ännu bättre kontroll på bevattningen och följaktligen bättre skörd.
När jag utökat och lagt till bevattningsventilerna till det smarta hemmet och testat systemet lät jag varje zon mata på med vatten i 20 minuter för att få den snustorra jorden att bli planteringsvänlig. Den nya pumpen levererar lite mer vatten än tidigare, så det kanske blev lite väl blött.
Nu återstår bara att täcka odlingen med lite halm för att bevara fukt och hålla ogräs borta sedan kan jag plantera ut gurkplantor när de inte längre trivs i sina krukor. I år ska jag försöka ge lite bättre stöd till paprikaplantorna som säkert skulle fålla sig upprätta på egen hand om de inte skulle envisas med att leverera så många och tunga “broilerfrukter”!
Den här veckan har varit en kort arbetsvecka med förhoppningen om att man ska hinna med en hel del på hemmafronten. Dagarna har blivit ganska upphackade med ärenden som involverar bilkörning, så jag har väl inte riktigt kunnat landa i en långledighet med mycket gjort på hemmafronten. Handen på hjärtat så har jag hunnit med en hel del i alla fall, även om inte allt handlat om mina prioriteringar. Nästa helg är det hästhelg, vilket brukar öka på listan av måsten. Det är visserligen mycket som behöver ordnas men allt på listan går ganska snabbt att beta av. Gödselkärran till ridbanan hade gjort sitt, så jag flyttade över den förra konstruktionen till den nya baljan. De originalhjul som följer med är ett hån till den som tror att man ska få en funktionsduglig trädgårdskärra. Jag passade på att göra en hållare till kärran så att den inte välter och att den kommer tillbaka på samma plats igen.
Mellan alla måsten under helgen har jag passat på att göra den nedre trädgårdsdammen både djupare och bredare. Det är alltid lite motigt att ta sig an ett större projekt, men det var hög tid att ta tag i jobbet. Det är inte så lätt att gräva där man står, men till slut blev jag tillräckligt nöjd. Det är alltid en utmaning att stå i en grop och gräva när det är trångt och besvärligt att flytta materialet dit man verkligen vill ha det. Man tänker att man kan göra resten med spade, men det är både tungt och näst intill omöjligt att skyffla lera blandat med sten. Nu gjorde jag trappsteg i dammen så att jag kan lägga täckande stenar i kanterna utan att de riskerar trilla ner. Nu har jag bara få ordning på området under bron. Det är ett litet lotteri att placera ut stenar innan man fyllt med vatten. Även om man mätt med laser så är man inte helt säker på var vattenlinjen kommer att gå. Antingen försöker jag fixa det nu, eller så väntar jag till att jag bygger en ny bro. Då kanske jag slipper bli blöt.
När jag ändå hade Grävis framme så passade jag på att gräva ett hål för plommonträdet som börjat växa i Slottsparken. Jag trodde först att det var ett plommon som börjat gro, men det visade sig att det var ett rotskott från trädet någon meter bort. Vi får se om det kommer ta sig. Det är i alla fall värt ett försök.
Hästarna har äntligen flyttat ut i sommarhagarna. Vem kunde tro att allt slit med att sätta upp alla stolpar förra året skulle ge mig sovmorgon fram till 07:15! Just nu känns det inte som att jag behöver sova länge på morgonen, men det är skönt att inte behöva stiga upp senast 06:15 för att hästarna behöver mat.
Paprikaplantorna trivs i orangeriet och sparrisplantorna har börjat leverera. Idag plockade jag de första skotten. Jag tycker fortfarande att sparrisen är lite trög, men det kanske är jag som har för höga förväntningar.
Just nu är jag inne i en fas då jag har mer att göra än att skriva om. Det är inte det att jag känner att jag har för mycket att göra – snarare spenderar jag mer tid till att göra än att skriva. Helt plötsligt tar dagen slut och då trumfar matlagning över bloggskrivande. Som tur är så har jag mobiltelefonen med mig så att jag kan dokumentera brödbakning, vattenjonglering, omplanteringar, småfix och växhusstädning samtidigt som jag kan dokumentera aprilvädret som bjuder på solsken, regn och snö.
Jag blev lite nedstämd när jag gick förbi vattenmagasinet och kunde konstatera att jag råkat ut för samma sak som förra veckan. Jag brydde mig inte ens om att öppna brunnslocket för att se om slangen hoppat ur slangklämman igen. Istället gick jag in och tyckte synd om mig över en kopp espresso. Det känns så otacksamt att man hela tiden måste underhålla och reparera istället för att skapa. Det är en balansgång mellan patina och förfall. Efter att ha kommit överens med mig själv om att ägna dagen åt underhåll blev det lättare att gå ut för att ta tag i alla bekymmer.
Jag började med att rensa bort ogräs runt sparrisplantorna. Efter någon timme på knä med spade, ogräsjärn och handkratta var det “skaftkrattans” tur. Det var bara det att jag glömt den vid hästarna när jag la in markarmering i höstas, och sedan har hästarna trampat eller bitit av skaftet. Skaftet blev lite kortare, men det var fortfarande tillräckligt långt för att tjäna sitt syfte. Jag tippade på några kärror med hästgödsel för att förbättra strukturen i jorden till nästa år. I år bryts det ner, och nästa år kan jag vända ner det i jorden. Nu fungerar det mer som täckmaterial. När sparrisen kommit upp kan jag lägga på lite överblivet hö för att kanske slippa rensa ogräs och lämna mer näring åt sparrisen.
Med mina ögon inställda på underhåll såg jag vid lunchfordringen att den lilla haspen på stalldörren har börjat glappa. Vi brukar ställa upp en vädringsspringa så fort vädret tillåter det. Passande nog kunde jag använda bitar av krattskaftet för att tighta till hålet istället för att göra ett nytt.
För att inte gå miste om tomater i år gick jag upp i förodlingsrummet och sådde favoriterna från förra året. Jag tillät mig att bredså i bunkar istället för i individuella behållare. Det blir kanske inte lika mycket kontroll på vattningen, men det är lite mindre jobb totalt sett. Det blev två olika busktomater, en bifftomat och en vanlig tomat. I år försöker jag igen med koriander från egna frön. Den här gången tänkte jag göra som med basilikan – sätta i växthuset i en stor balja som vattnas automatiskt. Förra året kom regnet vid helt fel tidpunkter om man frågar mig.
Vintern har skapat en del kaos i odlingsgropen. Staket har ramlat över jordgubbarna och pyramiden som ger stöd åt humlen har vält. Pyramiden plockades ner och störarna fick nya spetsar som oljades in. Jag passade på att måla på med rödfärg på det som är ovan mark för att ge konstruktionen några år till innan jag åter igen behöver underhålla eller byta ut. Jag fick klura lite innan jag kom på hur jag skulle slå ner störarna i marken. Det går ju inte att stå två meter upp och försöka slå ner dem. Tidigare har jag använt skruvtvinagar som jag först fäst i störarna och sedan slagit på, men tvingarna mår inte så bra av det. En kedja, ett lås och några kilar fungerade över förväntan. Det blir visserligen lite märken i störarna, men det blir det med skruvtvingar också.
Det havererade staketet lagade jag med de gamla sittpinnarna från den mobila hönsträdgården. Efter att ha kapat upp, spetsat till och oljat in kunde jag befria jordgubbsplantorna. Nu ska det bara rensas bort lite ogräs.
Nästa sak att ta hand om var att höja upp krubborna vid foderstationerna. De har hamnat alldeles för lågt sedan jag höjde upp och satte markarmering på insidan. De har inte använts sedan hästarna står inne nattetid, men snart tillåter temperaturen att de gör det. Då blir det mycket enklare med morgonrutinerna. Jag har till och med blivit lovad sovmorgon när de kommer ut i sommarhagarna i maj. Förmodligen kommer jag ändå att vara uppe med tuppen, men jag måste inte! – Och det är mycket värt!
Även om det förpliktar en hel del att ha gård med djur och odlingar så finns det ändå tid till ljusglimtar, som förstärks när man känner att man är värd det. Jag gick upp till RC-banan med ett fulladdat batteri för att köra varv efter varv och bara njuta! Skulle den där kurvan kunna bli bättre? Eller saknas det någonting på den där raksträckan? Skulle man kanske lätta upp det där skogspartiet för att göra det lite luftigare? Vilka växter skulle jag kunna plantera för att skapa harmoni? Tankarna flyger fram precis som bilen! Plötsligt tar batteriet slut och jag känner att jag är laddad med energi igen. På väg ner från banan passerar jag bina som är riktigt aktiva. Dessvärre överlevde inte den ena kupan vintern. Som det ser ut så har de haft påhälsning av en mus eller råtta som ätit sig mätt. Det samhället har i och för sig varit svagare än det andra från dag ett, men jag får väl vara lite försiktigare med våröppningen i framtiden.
Som avslutning på dagens underhållning gjorde jag ett skydd till snurrstolen som min fru brukar sitta på när vi kör RC-bil. Än så länge får jag njuta av ensamkörning, men vilken vecka som helst så fungerar benen så pass bra att de kan bära min parkamrat fram till podiet uppe vi banan.
Gårdagens surdegar blev till två olika bröd. Det ena ett ljusare matbröd och det andra ett mörkare, fylld av nötter och olika frön. Jag pendlade lite mellan vedklyvning och bakning fram till att bröden var klara. Då var även den sista stubben kluven och staplad. Nu har jag plats för ett stort träd till innan vedlagret inför nästa eldningssäsong är fullproppat. Det känns skönt att slippa tänka på ved när man måste plocka in möbler, pumpar och fnula med allt annat som kräver ens uppmärksamhet inför vintern.
Även om vårstressen är mer utdragen än höstens vinterförberedelser så upplever jag den inte lika betungande. Pumpar ska ut, frön ska sås, möbler ska tas ut, potatis ska sättas och träd ska beskäras, bland mycket annat. Den största hjälpen för mig är nog ljuset som bjuder på längre dagar och behagligare utomhusmiljö. Idag satte jag upp solskyddsgardinerna i pergolan utanför växthuset och placerade ut möblerna. Gardinerna är lite skrynkliga, men ett regn kommer att få dem släta igen.
Idag fick jag erfara att inte ha för högt vattentryck i ledningarna. Det är visserligen bra när kranarna levererar, men alla kopplingar måste palla trycket. Båda pumparnas tryck har fått kopplingar att separera. I gårdsbrunnen hade slangklämman mellan pumpen och PEM-slangarna släppt. Det kostade mig 1000 liter vatten. Den andra pumpen hade pytsat ut kanske 500 liter innan min fru ringde mig och sa att en av kopplingarna i växthuset sprutade vatten. Lyckligtvis har jag kopplat på så att jag kan stänga av pumpen på distans, så min fru slapp stappla sig fram med kryckor och ett nyopererat knä för att stänga av vattnet. Nu har jag ställt ner trycket, och hoppas på att slippa fler överraskningar.
Igår fick jag en försiktig fråga om jag kunde tänka mig att göra det lite enklare att vända Tuk-Tuken och fyrhjulingen uppe vid det övre växthuset. Jag plockade bort en liten tall och schaktade bort en kulle för att göra platsen mer fordonsvänlig. Sågis, Grävis, Lastman och Packman höll mig sällskap under arbetets gång. – Jag styrde och de utförde. För tio år sedan hade jag stått i några dagar för att utföra samma sak som gick på drygt två timmar. Samtidigt som maskiner många gånger underlättar ett arbete så skapar de känslan av att ingenting är omöjligt och med det så blir idéer mer eller mindre till måsten.
Efter förra helgens kroppsarbete har jag mer eller mindre varit tvungen att vila upp kroppen. Tisdagen var riktigt seg, och jag var lite glad att det var normal arbetsdag fylld av stillasittande tankeverksamhet istället för råstyrka och envishet. Under resterande kvällar har jag fortsatt med att designa mönsterkorten för nixie-klockan Kronos. Min idé är att varje sifferpar för sekunder, minuter och timmar ska lyftas upp av individuella pelare placerade med olika längd istället för att alla siffror ska sitta på rad. Det kräver lite annat tänk kring hur logik och presentation ska separeras från varandra. Nu har jag kommit så långt att jag har kunnat beställa mönsterkorten som borde komma i nästa vecka lagom till helgen. Jag hoppas på att jag tänkt på alla detaljer när jag så noggrant som möjligt översatt kopplingsdäcken till el-schema och kretskortsdesign.
Idag kom ersättningspumparna till växthusen. Den pump som försörjer “lilla Italien” och “lilla Marocko” installerade jag idag. Som vanligt så passar inte de tidigare rörgängor med ersättarna, så man är alltid kort om passande adaptrar och kopplingar. EU borde lägga sig i, men det kanske inte finns så många rörmokare i parlamentet. Å andra sidan fylls lådan med kopplingar och adaptrar på med sådant som kanske passar nästa gång man ska leka VVS-tekniker. Jag är dock riktigt nöjd med de nya pumparna som levererar ett stabilt vattentryck från att man öppnar, tills att man stänger kranen. Det brukar annars vara lite si och så med den saken. Först öppnar man kranen och det kommer fullt ös, sedan sjunker trycket tills pumpen börjar pumpa igen, då trycket gradvis ökar, för att sedan åter sjunka.
När jag ändå höll på med vattenförsörjningen till växthusen passade jag på att säkra stuprören från växthustaken som tenderar att glida isär, vilket gör att värdefull skänk från ovan riskerar att gå förlorad. Imorgon ska jag installera den andra pumpen så att “lilla Spanien” och tappställena utanför hönshuset och odlingsplatån kan göra tillvaron lite mer bekväm.
Klockan 06:37 kunde jag konstatera att hästarna fick stanna inne i stallet för att äta sitt morgonmål. Kvällens och nattens intensiva blåst hade gjort vad den kunde med tvillingträden som jag lät vara orörda när jag fällde en massa döda träd under granbarkborreangreppet för några år sedan. Vid tillfället levde det en ekorre i grenverket så jag lät dem stå med risk för att de en vacker dag skulle välta. Jag hade fel – det var uppenbarligen ingen vacker dag när det skedde.
När hästarna väl fått mat och jag gjort i ordning kvällens och morgondagens byttor med diverse pellets och vitaminer gick jag ut och inspekterade förödelsen. Naturligtvis hade träden fallit över fler än ett staket. Flera stolpar och samtliga trådar hade gått av. Stolparna mest för att hästarna gnagt sönder dem i nederkant. När sågkedjan var slipad skred jag till verket och började befria stammarna från alla grenar. På sätt och vis är jag glad att det inte fanns en massa barr som annars gör arbetet ännu svårare. Jag brukar alltid börja från roten och gå mot toppen, och då står jag på vänster sida om stammen. Nu var det inte möjligt att göra på det högra trädet, så jag fick gå från toppen till roten, vilket för arbetet lite mer besvärligt. En annan faktor att ta hänsyn till är att ett träd ofta vilar på grenar, och sågar man av en gren kan trädet rulla mot en och klämma fast foten eller benet. Jag spände fast ett spännband mellan träden så att jag inte skulle behöva ringa efter hjälp så tidigt på morgonen.
När väl kvistningen var avklarad kunde jag såga upp stubbar i vedklabbslängd efter den mall som är lagom lång för att få plast i kaminen. Först hade jag tänkt att köra in med lastmaskinen och köra ut stockar, men jag insåg att jag ändå skulle behöva såga upp allt vid ett senare tillfälle. Då var det mycket bättre att göra det på en gång.
Efter att alla fyra lass med stubbar hittat in till maskinhallen vid vedklyven kunde jag börja laga staketet. Jag passade på att byta några hårt åtgångna stolpar när jag ändå var i farten. Det är egentligen nu som man ska passa på. Tjälen har gått ur marken och allt är mjukt och lerigt. Mitt i sommaren är leran visserligen stenhård, men jag gillar ju när det är varmt, istället för idag – blåsigt, regnigt och kallt! På totalt 37 ställen behövde jag skarva tråden innan jag kunde slå på elen och flytta hästarna till sina vanliga hagar. Då hade närmare 9 timmar i aprilväder förflutit. Hästarna fick mellanlanda i småhagarna redan på förmiddagen, så lunchen avnjöts där istället för i stallet. Väl tillbaka i sina ordinarie hagar väntade de ivrigt på nästa utfodring.
När alla verktyg, maskiner och pinaler hittat tillbaka till sina platser i verkstan tyckte jag att det var lite fel att inte börja klyva lite ved, nu när allt var serverat och klart.
Man blir lite tveksam när stubben som man ska klyva är fyra gånger så stor som vad man tror att vedklyven ska klara av. Trots sin ringa storlek så bemästrade vedklyven stubbe efter stubbe på samma sätt som jag kämpat under dagen med att ta hand om två träd som till en början såg omöjliga ut att få bort. Efter att ha fyllt fyrhjuligssläpet med ved och några kassar med husbehovs-ved för några veckor framåt så började orken efter 11 timmars kroppsarbete säga ifrån. Nu återstår det bara att få middagen på bordet som jag lyckligtvis var förutseende nog att förbereda redan igår! Det blir ceviche och lite rester från påsmiddagen! – En stark rätt som matchar dagen insats.
Det var inte speciellt mysigt att gå ut med hästarna i morse. Det skulle snöa och regna hela dagen var det utlovat så hästtäckena behövde plockas fram. Allt tar lite längre tid när man måste anpassa sig efter kyla och nederbörd. Det var inga problem att stanna kvar en stund i stallet för att mäta upp hästarnas byttor för några veckor framåt.
När stallrutinerna var klara hängde jag upp äggförsäljningsskylten vi vägen och laddade äggkylen med några kartonger innehållande nyputsade ägg.
Frågan var lite vad jag skulle göra av den resterande delen av dagen. Den hade ju trots allt bara börjat! Förs en sväng upp till Pelargonrummet för att vattna och kontrollera tillväxten där och sedan ner till orangeriet för att göra samma sak med övervintringsplantorna.
Eftersom de två extra IBC-tankarna som samlar vatten utanför stallet och maskinhallen var fyllda passade jag på att köra upp lite vatten till växthusmagasinet. Medan den första tanken stod och självtömde gick jag ner till verkstan för att ta tag i den nya formen till karossen för de nya RC-bilarna. Jag brukar passa på när jag får en ny kaross, innan den är tillskuren, att göra en avgjutning som jag sedan kan vakkumforma nya karosser när originalet ger upp.
Att bara hälla gips i karossen utan sidostöd brukar resultera i att väggarna buktar utåt. Genom att använda en mallsticka mätte jag ett antal signifikanta punkter på karossens utsida. Sedan kunde jag rita upp hålet som skulle sågas upp. Jag kunde ha offrat en kaross och klippt bort plastflänsen för att följa utsidan med en penna för att markera, men jag ville pröva en ny metod som snickare och framför allt båtbyggare brukar använda när de ska såga till komplicerade former. Det blev inte “sugpassform”, men tillräckligt bra för ändamålet. Vill man vara noggrannare får man ta fler mätpunkter.
Första försöket att blanda till gipset funkade inget vidare. Jag tror att jag hade för lite vatten i kombination med att jag väntade för länge, och det var lite sent att dryga ut med vatten vid det tillfället. Nästa gång tog jag lite mindre gips och slängde in lite ståltråd för att armera och få nästa omgång att fästa. Dessvärre blev det en liten rand mellan lagerna. Vi får se om det går att få till det med en gipsslurry. Annars får jag ta vanligt spackel när allt torkat ordentligt. Det är inte hela världen om det inte blir perfekt slätt, men det är lite irriterande när det gick så bra i övrigt.
Idag har jag varit äckligt präktig och lagat matlådor för två månader framåt och bröd för drygt lika många veckor. Jag förberedde brödet igår kväll med frön, nötter och degen. Jag hade också plockat fram krossade tomater, paprika och lite olika kryddblandningar från frysen innan jag avslutade gårdagen, – så det fanns ingen ursäkt att börja redan efter att tagit ut hästarna.
Planen var att få ihop minst fem olika rätter att variera mellan. Det räcker inte med att bara laga något gott, det måste passa som matlåda från fryst tillstånd. Vissa saker passar inte riktigt att frysa in. Plankstek, sushi och tacos är exempel på sådana rätter som självklart inte ska frysas in om man vill behålla konsistens och smak. Jag började med att förbereda två olika grytor som skulle stå i ugnen några timmar på låg värme för att bli riktigt mustiga. I princip använde jag samma bas till båda grytor, nämligen lök, vitlök, strimlad paprika, tomat och salt. Jag är så glad att jag får plats med mycket både i ugnen och ovanpå spisen. En extra bonus är att jag har en mindre ugn som jag kan grädda brödet i utan att behöva stressa grytorna.
Medan lergrytorna stod i ugnen fortsatte jag med carbonaran, kycklingfilé i curry, chorizofärssås till pasta och korvstroganoff av den chorizon som inte fick plats i grytan. Samtidigt gick riskokaren varm för att laga olika sorters ris till rätterna. Jasminris till currykycklingen, basmati och rött ris till korvstroganoffen.
Lagom till att jag var klar med potatismoset kunde jag plocka ut brödet ur ugnen. Potatismos kan bli ganska tråkigt när man värmer upp den igen, men tillsammans med karrégryta funkar det ganska bra. Brödet fick först eftergrädda i ugnen innan jag satte ut det på galler för att svalna.
Efter två timmar satte jag in kycklingben i ugnen som fick stå tillsammans med grytorna. Efter ytterligare två timmar höjde jag temperaturen för att få lite yta på kycklingen som jag skulle använda till det stekta riset som var den sista rätten att stå på menyn.
Stekt ris är egentligen en exotisk pytt i panna som man ska laga av det man har kvar från gårdagen, med undantag från lammfiolen vi hade till nyår så använde jag dagsfärska ingredienser den här gången. Det är väl bara riset som helst inte ska vara rykande hett när man börjar steka det enligt mitt tycke.
Medan pastavattnet kokade upp passade jag på att skiva och bre alla mackor som jag vakuumförpackar och fryser in. Om jag tar ut dem ur frysen på morgonen så hinner de tina lagom till förmiddagskaffet. När man lagar pasta bara ämnat för matlådor brukar jag koka den på gränsen till färdig eftersom den sista uppvärmningen i mikron annars tenderar till att överkoka den. Om man får rester över funkar det, men det blir bara inte lika bra.
Det blev totalt 42 matlådor, tre middagsförberedelser och 12 mackor som kommer räcka en stund framöver. Jag sparade några kycklingben som jag tyckte skulle ha passat som middag, men nu känner jag mig inte speciellt hungrig. Det kanske ändras efter att jag satt mig uppe i Nirvana en stund. Inte för att jag behöver komma bort eller lyssna på musik. Just nu är min fru nyopererad med sitt andra knä och vistas några dagar på rehabilitering så jag har kunnat spela den musik jag velat hela dagen på den volym jag önskar, men det är ändå något speciellt med att kunna sätta sig och lyssna lite mer aktivt med riktigt bra ljud som gör att smilbanden går från öra till öra.
I onsdags hämtade jag 5 nya batterier till Grimar. Eftersom de nya batterierna han hålla en högre laddning var det lika bra att byta alla på en gång. Förhoppningsvis håller de längre än de tidigare och behöver inte heller laddas lika ofta, även om man mer rutinmässigt sätter batterierna på laddning över natten. De nya batterierna var några millimeter bredare än de förra, men de fick ändå plats utan större problem. Jag fick klämma om några ringskor eftersom batteriterminalerna hade M6-bultar istället för M4-skruvar.
Idag kom jag hem lite tidigare och passade på att spola av Grimar med högtryckstvätten. Jag passade också på att tvätta några kylflänsar som jag varit förbi och fått hjälp med att kapa hos min vän R på eftermiddagen. Kylflänsarna ska användas i ett projekt på jobbet, och eftersom jag kunde sluta lite tidigare så var det väl inte mer än rätt att jag spolade av och filade bort alla grader efter sågningen. Vi får se om jag tar mig tid att borra de hål som kommer behövas, eller om jag gör det under nästa veckas ordinarie arbetstid.
Uppe i Pelargonrummet hade ett sista frågetecken kommit upp och två mikroskopiska selleriplantor. Jag kanske skulle ha bredsått istället. Om det inte funkar så får jag vara utan selleri i år. Annars så verkar allt gå som som det ska.
