Category Archives: Diverse

16 augusti, 2026
Diverse, Finsnickeri, Konst, Matkonservering, RC-Bana, Verkstan

Spegel, spegel på väggen där!

Den här helgen har jag tagit det lite lugnt och gjort lite av varje. Igår började jag om med badrumsspegeln och bytte strategi. Om jag inte riktigt behärskar finsnickeri så kanske det är lika bra att göra någonting mer rustikt och förlåtande. Av några gamla brädor som utsatts för väder och vind blev perfekta när de hade planhyvlats lagom mycket.

Efter att ha satt ihop en ram kunde jag börja gröpa ut bakstycket så att spegeln kunde få plats utan problem. Eftersom allt är lite skevt och vint fräste jag bort så mycket jag kunde på fri hand med överhandsfräs och ett stöd med ett konstant avstånd från planet där spegeln skulle vila. På vissa ställen blev det lite djupare, men just ute i kanterna där spegeln möter ramen blev det tillräckligt plant för att mina krav skulle släppa igenom arbetet till nästa steg som övergick till japansåg, stämjärn och hyvel.

I förmiddags så regnade det ganska kraftigt, så jag passade på att jämna till RC-banan. Det blir perfekt att blanda runt grus med finare material i pölarna. Dels så ser man tydligt var det behöver fyllas och dessutom packas materialet naturligt när det torkar upp. På vissa ställen av banan blir det ju alltid pölar, men om man skulle fylla i alla pölar skulle man ganska snart på en tråkig bana utan utmaningar.

På eftermiddagen fortsatte jag arbetet med spegeln. Jag klurade bra länge på hur jag skulle kunna fästa upp spegeln på väggen utan att bara hänga upp den som en tavla. Samtidigt ville jag inte ha några synliga fästen….tills jag kom på att jag faktiskt skulle kunna framhäva dem. Några vinklade handslagna spikar fastsvetsade på ett plattjärn fick bli den nedre delen som håller upp själv spegeln. I överkant tog jag och svetsade på rör på ett annat plattjärn och använde vinklade spikar även där som hakar i överkant. Då sitter spegeln säkert på väggen, och det är lätt att ta ner om man vill ytbehandla den vid ett senare tillfälle.

I väntan på hjälp att få upp spegeln på väggen gallrade jag morötter och tog hand om veckans tomatskörd. Den här gången blev det 14 lådor istället för 10 som förra veckan, och det finns gott om fler tomater som kommer vara mogna till nästa helg.

Spegeln kom på plats fortare än väntat, och fästena fungerade riktigt bra. Allt känns stabilt och säkert. Nu får vi se om jag kommer att behandla den med olja, eller låta den vara som den är. Träet har väl redan sett sina värsta dagar. Den gamla spegeln från badrummet före renoveringen tillsammans med det återvunna träet blev en ovanligt lyckad kombination tillsammans med några rostiga handslagna spikar. I slutänden är det ändå bara motivet i spegeln som räknas… – Jag är nöjd i alla fall!

14 augusti, 2026
Diverse, Drönarbild, Drönare

Superkrafter

Med drygt 2590 högupplösta bilder att bearbeta efter förra helgens drönarbildsinsamling över gården har veckans lediga stunder gått åt till att försöka skapa en användbar 3D-modell för framtida planeringsarbeten. Som tur är så har min yrkesroll medfört att jag haft sinnesnärvaro att spara servrar och annan hårdvara som annars skulle ha skrotats. Jag har startat ett otal antal beräkningsprocesser som slutat i resursbrist på det ena eller andra sättet. Man kan tycka att 750 gigabyte RAM-minne tillsammans med ett avancerat grafikkort och snabba SSD-hårddiskar konfigurerade i både spegling och redundans ska räcka och bli över. För ett jobb på kanske 500 bilder skulle det utan tvekan fungera, och även för de 2595 bilder som jag har räcker det om man vill ha en 3D-modell med hyfsad upplösning. Då tar en körning ungefär 8 timmar. Vill man däremot höja ribban och skapa en 3D-modell med absolut högsta upplösning krävs det ytterligare lite resurser eller konfigurationer samt väntan. I morse innan jag åkte till jobbet startade jag ett jobb som förmodligen inte kommer bli klart förrän imorgon eller i natt. Egentligen behöver jag inte en bättre eller noggrannare 3D-modell, men jag vill se vad som är möjligt. Jag kan redan nu mäta avstånd på några få centimeters precision sittandes vid skrivbordet som det är redan nu.

8 augusti, 2026
Diverse, Drönare, Fotogrammetri

Fast punkt i tillvaron

De sista två dagarna på semestern som avslutades förra helgen gick i uppstädningens tecken. Verkstan städades och växthusen rensades från ogräs. En buske planterades och bröd bakades inför den stundande arbetsveckan. Konstigt nog kändes det inte så tungt att komma tillbaka till arbetet efter fem lata semesterveckor. Nu kan jag övergå till lite kortare projekt och göra lite varje kväll när man kommer hem från jobbet. En sak som jag tänkt att göra under en längre tid, men som har blivit liggande, är att skapa en komplett 3D-modell av gården så att man under hösten och vintern kan planera och mäta volymer och avstånd utan att behöva ta på sig mössan för att man har en idé inför nästa sommarprojekt.

För att skapa den digitala 3D-modellen av gården kommer jag använda drönarbilder som är tagna över hela gården i olika vinklar och riktningar. Sedan använder jag en programvara som skapar en modell utifrån dessa bilder. Förutsättningen är att man vet varifrån varje bild är tagen. Sedan matchas punkter och objekt i bilderna med varandra tillsammans med positionsinformationen för att skapa modellen. Mitt mål är att få en modell där jag kan mäta avstånd med en precision på 3-4 centimeter, vilket är mer än tillräckligt för att beräkna materialåtgång för att exempelvis anlägga en gång.

För att kunna göra detta måste drönaren själv veta var den befinner sig på centimeternivå i höjd och koordinater. En vanlig GPS visar en noggrannhet på några meter, så på något sätt måste man själv skapa en referens. Det kan man göra med att ställa ut en basstation som hela tiden uppdaterar drönaren med hur mycket fel satelliterna för tillfället visar. Det går ganska enkelt att göra med rätt utrustning, men det kräver att utrustningen ska veta var den egentligen står. Det är i och för sig inget problem om man säger att den står på en viss punkt, men utan att först korrigera den punkten mot verkligheten kan man fortfarande hamna flera meter ifrån verkligheten.

Lösningen blir att logga GPS-satelliterna under en längre tid och sedan få dessa data korrigerad i efterhand mot kända positioner på jordklotet. Det tar dock några timmar att få ett resultat som ligger inom några decimeter från sanningen, och lite drygt ett dygn för att komma ner på centimeternivå. Väntar man ytterligare 14 dagar så kan man komma ner på millimeternivå.

Hela veckan har jag skapat min egen fasta punkt och loggat data för att veta min exakta position på jorden.

Efter att ha ställt upp GPS-stationen exakt ovanför min fix-punkt på den exakta höjden kunde jag börja logga informationen som behövdes. Sedan tog det över 24 timmar innan jag fick mitt efterlängtade resultat, som inte skilde sig mycket från det som jag fick efter bara några timmar. Nu vet jag på någon centimeters avvikelse var min fixpunkt ligger. Utifrån den punkten kan jag sedan ta ut nya punkter i min omgivning.

Igår gjorde jag en första flygning över gården och tog drygt 2500 bilder som fortfarande bearbetas och beräknas. Min vanliga laptop räckte inte riktigt till beträffande beräkningskraft, så jag har spenderat större delen av dagen att bygga en beräkningsdator som förhoppningsvis klarar av uppgiften bättre. Förhoppningsvis kan jag se resultatet imorgon, och förhoppningsvis hittar även gården sin plats runt den punkt som veckan kretsat kring.

28 juli, 2026
Altan, Diverse, Fotografering, Gårdsterapi, Konst, M10

Det sista som tar tid

Efter att ha tagit en dags paus med en fotoutflykt tillsammans med min fru till Bennebo bruk för att föra någonting annat än att skruva altan kände jag att det var dags att göra det där sista för att avsluta altanbygget.

Som alltid när man ska göra det där sista så tar det otroligt mycket fokus och energi. Man får nästan vara inställd på att det tar dubbelt så lång tid som man först tänkt sig. Först då omvandlas känslan av att man måste bli färdig till att det blir någonting rofyllt. Ungefär som att åka på en resa där resan är målet snarare än destinationen. Jag hade tänkt att jag skulle göra ett avslut efter att jag satt upp kantbrädor längs hela altanen, men insåg att det var bättre att bygga klart trappan föst.

Det tog resten av dagen att borra tre hål med jordborren och gjuta fundamenten till trappan. Jag var rätt mör när det kom fram till gjutningen, och jag tvekade lite om jag skulle förlora en hel dag på väntan eller om jag skulle blanda betong och låta det härda över natten. Min känsla för att få saker klara som jag själv inte kan påverka i tid tog överhanden. Det är ju inte lika mentalt jobbigt att blanda betong som muskulärt.

Om gårdagen krävde mer muskler, så krävde dagens övningar mer hjärna. Att få till alla vinklar och mått kräver koncentration. Jag hade nog inte bemästrat dagens övning om jag inte hade 13 års gårdsforstan in ryggen. På ytan hade det kanske sett helt okej ut, men undertill hade det varit en hel del genvägar och “byggfusk” med “måttstocken” som jag har idag.

Jag önskar att jag hade haft samma energi som för 13 år sedan i kombination med min uppbyggda gårdserfarenhet, men nu får jag invänta morgondagens krafter och entusiasm för att förhoppningsvis kunna avsluta altanbygget för år 2026.

Altanbygge till trots så har jag även hunnit haft kul med att skapa lite trädgårdskonst. Min fru – som egentligen är den riktiga beställaren av konstverket har efter snart tre dygn fortfarande inte uppmärksammat mina “Allium Gallium”. Det måste betyda att de varken stör eller sticker ut allt för mycket.

14 juli, 2026
Diverse, Konst, Lastman, RC-Bana, RC-bilarna, Skogshage

Fibergegga och hönsnätsblommor

Idag var det hög tid att fixa till RC-banan. Efter att både min dotter, fru och jag kört flitigt de senaste dagarna har vi identifierat en hel del brister i beläggningen. Speciellt i och framför alla hopp, men även rötter, stenar och potthål som behöver slätas över. Nu testar jag en ny metod och hoppas på att det kommer att bli hållbart. En blandning av lera som blir stenhård när den torkar tillsammans med halm som ska motverka sprickbildning kanske kan vara den ultimata lösningen. Problemet är väl att jag har belagt mycket av banan med stenmaterial istället för lera. Men jag hade varken maskiner eller erfarenhet när jag började anlägga banan. Det som jag såg som besvärligt att bearbeta har visat sig vara det bästa underlaget. När det är blött är det geggigt, men i torrt tillstånd är det hårt och fast. Det spelar ingen roll hur mycket man packar 0-8 stenmjöl. Efter ett tag släpper det och börjar damma. Kvar ligger de stora stenarna som gör att man sladdar och skapar en svårkörd bana. De bästa sträckorna är de som är av lera.

Först skrapa bort allt löst material, sedan vattna och på med fiberlera. Efter det jämnar man till det som man vill ha det och som sista moment krattar man över med löst material som man sedan plattar till med spaden. Rötter och större stenar täcks över för att skapa ett mindre stötigt underlag. Det är inte meningen att göra banan helt slät, snarare att göra den mer förutsägbar.

Konstnärsådran grep tag i mig när jag klippt bort lite hönsnät som kommit i dagen på rakan före Sonnenschein-kurvan. Innan jag satte upp svinstaketet runt banan gjorde jag ett försök att hålla svinen borta genom att lägga ett nät över gräsbeklädda delar av körbanan. Det funkar ganska bra även för att hålla banan jämn, men när nätet av en eller annan anledning sticker upp och utgör ett hinder för bilarna som riskerar att fastna. Det blev ett nystan med hönsnät som lika gärna kunnat vara tumbleweed. Tankarna började vandra, och helt plötsligt visste jag var jag skulle göra. Varför inte spraymåla några nystan av hönsnät i färgglada kulörer och sätta upp dem på pinnar i olika höjd för att piffa upp miljön runt RC-banan? Det blev faktiskt så bra att min fru sa att hon kunde tänka sig installation även någonstans i trädgården. – Det är ett bra betyg!

Eftersom hästarna snart ätit slut på gräs i sommarhagarna behöver jag fixa till en öppning mellan vinterhagarna då de numera går i samma hage. Det ena ger ringar på vattnet och resulterar snart i andra saker att göra. Den avgnagda stolpen kommer inte längre kunna fungera som stöd för eltråd. Naturligtvis var det en gjuten stolpe som jag bittert fick dra upp med lastmaskinen. Imorgon ska jag gjuta fast en ny stolpe i hålet så att jag kan dra ny eltråd och sätta upp grindar när vi har hästar hemma som inte kan gå si samma hage.

Som avslutning på en varm och solig sommardag gick far, mor och dotter upp till RC-banan och körde “The King”, “The Queen” och “The Princess” tills vi inte orkade mer.

5 juli, 2026
Diverse, HQ, Kaross, RC-bilarna, Verkstan

Lämpligt väder

Igår bestämde vi oss för att skruva ihop lite RC-bilar. Med flera dagars missöden uppe vid banan och ett reservdelslager som börjar tryta är det hög tid att få de nya bilarna körklara. Idag har det regnat av och till..mest till, så det passade bra att vistas uppe i HQ för att löda fast batterikablar i motorer, fartreglage och kontakter. När väl bilarna fått ström skulle fartreglage programmeras och fjärrkontroller parkopplas. Med två rullande chassin kunde jag inte låta bli att måla två karosser så att vi nästa gång kan köra med våra nya bilar.

Först sprayade jag insidan av karosserna med en latexmask i 6 lager. Den luktar verkligen inte hallon, om man inte först ätit av bären och låtit sedan låtit dem komma i retur. Men gasmasken döljer det mesta av odören. När väl masken torkat med hjälp av varmluftspistol kunde jag skära ut yta för yta och airbrushs önskad färg tills jag hade två färgsprakande karosser till de nya bilarna. Den ena blev knallrosa med vita fält, och den andra försökte jag få “bärnstensorange”, men lyckades inte riktigt att få den svarta färgen jämnt fördelad på båda sidor. Min fru tror nog att snyggast bil vinner, men vet att envishet och erfarenhet segrar över skönhet och känsla.

20 juni, 2026
Bakning, Bi-syssla, Diverse, Trädgård, Växthus

Pinnskörd och kakras

Såhär dagen efter midsommarfirande känner jag mig lätt socialt utmattad. Från klockan 2 till 24 var vi igång. Jag förberedde det mesta redan dagen före midsommarafton, men tiden från att jag steg upp till dess att de första gästerna kom förberedde jag resten av maten. När alla gäster hade kommit började vi med en liten välkomstdrink med tilltugg. Därefter var det obligatoriska “roliga” lekar med hästskokastning, bilkörning och frågesport.

Idag började jag dagen med att varva brödbakning med ogräsrensning i stora växthuset.

När väl växthuset var avlägsnat från ogräs och hönsen fått sin del av skörden gick jag och kapade till stödpinnar till plantorna. Det krävs inte mycket för att plantorna ska rasa eller knäckas när frukterna blir större och fler till antalet. I och för sig behöver pinnarna inte staga upp plantorna. Det handlar mer om att bibehålla balansen hos plantan.

När jag ändå var uppe vid växthuset och i närheten av bikuporna passade jag på att se hur de mådde. Det var en rejäl kö in i kupan, så jag tänkte att jag skulle bygga på med fler ramar och öppna upp även det andra flustret. Dessvärre fick jag ett “kakras” när jag plockade bort ändskivan. Den sista ramen var så proppad med honung så jag kunde inte låta bli att skatta lite honung. Alternativet hade varit att låta det ligga kvar och låta bina samla upp, men som sagt jag kunde inte låta bli. Det var en hel del bin som fick sätta livet till när de hamnade under vaxkakor och honung. Det blev totalt fem burkar i varierad storlek med honung när jag hade låtit gravitationen och solen göra det mesta av jobbet.

14 juni, 2026
HQ, Odling, Ordning, Smart hem, Smarta lösningar

21 kubik säkrade

Det har i princip regnat hela dagen och nu är alla IBC-tankar fyllda med vatten. Det känns skönt att växterna i växthusen kommer att få så mycket vatten de behöver utan att snåla. Idag har jag förlagt mina aktiviteter inomhus och spenderat den mesta delen av min tid uppe i HQ och i verkstan.

Jag tog äntligen tag i sorteringen av alla ytmonterade komponenter. Det blir snabbt en massa remsor med komponenter i plastpåsar som man sedan har svårt att hitta eller identifiera. Man köper ju gärna 100 stycken i remsa för att ha några i reserv. Jag investerade i ett antal lådor som man kan haka i varandra för att även kunna hålla reda på dessa. Nu har jag en bra överblick över mitt lager av de vanligaste komponenterna jag brukar behöva för mina små elektronikprojekt.

På eftermiddagen kapslade jag in två stycken bevattningsventiler i en skyddad låda som jag kan mata med 12V. Nu när jag flyttat ut det mesta från orangeriet är det lätt att glömma bort de växter som faktiskt är kvar. Egentligen behöver jag bara en bevattningsventil för det, men till nästa vår kommer jag behöva två olika bevattningskanaler. Med de “bra-att-ha-grejor” i min VVS-låda kunde jag bygga ihop en kompakt låda med ventiler och elektronisk styrning. Efter provtryckning kunde jag konstatera att allt höll allt tätt. Det är lite vanskligt att kaplsa vatten med elektronik i en annars vattentät låda, men jag tror att det ska gå bra. Lådan matas inte med 230V AC, så det ska inte behöva vara någon risk för liv eller hälsa om någonting inuti skulle börja läcka och kortsluta elektroniken. Nu återstår att programmera och koppla in bevattningen – men det får bli nästa vecka. Jag känner att jag fått en bra avgränsning på mina projekt för den här veckan.

12 juni, 2026
Demeter, Diverse, Elektronikverkstad, HQ, Växthus

Hur kan tiden rusa iväg så fort?

Tänk om vinterhalvåret skulle kunna vara lika kort som sommarhalvåret! Då skulle man kanske få lite mer gjort. Å andra sidan om vinterhalvåret skulle vara lika kort som sommaren skulle man inte hinna med någonting. Jag röstar för att sommarmånaderna skulle vara längre än vintermånaderna. Å tredje sidan kanske det heller inte är bra med tanke på klimatförändringarna.

Under veckan har jag byggt en hållare till värmeplattan för kretskort. Det blir lite besvärligt att arbeta på en yta som är 150 grader varm under ett mikroskop om den inte ligger i nivå med bordet. Efter lite klurande kom jag fram till en konstruktion som blev både snygg och stabil. Vitsen med att använda en värmeplatta är att man kan förvärma kretskort och komponenter så att man inte behöver värma onödigt mycket med varmluftsstationen när man ska få tennet att smälta. Ytmonterade komponenter tar visserligen lite plats, men det kräver att man har kontroll och kan montera med lite precision.

Nästa elektronikprojekt är en ljus- och temperaturmätare som jag ska använda i växthusen för att kunna styra vattningen beroende på temperatur och solinstrålning över dagen. Jag tror nämligen att ljuset har större inverkan på vattenbehovet än själva temperaturen…Men för att mer vetenskapligt kunna befästa mina teorier behöver jag kunna mäta både ljus och strålningstemperatur . Jag har redan konstruerat schemat, beställt komponenter och skickat iväg kretskortet för tillverkning. Förhoppningsvis har jag midsommarhelgen räddad.

Nu har jag gett tomatplantorna en blandning av epsomsalt och vedaska för att försöka tillgodose plantornas behov av magnesium och kalium. Saltet, som i vanliga fall används som badsalt ska tillgodose magnesium och vedaskan tillför kalium. Det ska förhoppningsvis göra att plantornas blad ska bli av med sina gula fläckar. Eftersom jag inte riktigt vet hur mycket jag ska dosera, har jag börjat med att blanda 1 matsked vedaska med en matsked badsalt, och sedan hällt ner en tesked av blandningen i varje “bevattningsrör”. Förhoppningsvis kommer tomatplantorna att gilla min häxblandning.

Egentligen är jag inte speciellt bekymrad, för jag har varje år haft samma “problem” utan att jag blivit utan tomater. Just nu håller jag på att optimera och kanske förstå tomatplantornas behov lite bättre. Koriandern verkar i alla fall trivas, och jag börjar få problem att få avsättning för örten. Till midsommar har jag gjort en gravad havsöring med koriander istället för dill. Vi får se hur det landar.

31 maj, 2026
Diverse, Gårdsterapi, Ordning, Trädgård

Grästrimning och surdegar

Idag har jag försökt fokusera på att få ordning i maskinhallen som mer och mer börjar likna oordningen man brukar finna i gamla lador. Fungerande saker blandas med bråte som när det ligger utspritt riskerar att bli bortglömt. Sedan när man ska använda det, hittar man inte, och i värsta fall köper man nytt. Förra året fick vi tag på två sektioner pallställ, men eftersom det varit så mycket i vägen så har det dröjt med att montera.

Jag började dock med att sätta en surdeg och trimma dikeskanten ut mot vägen. Det tog en dryg timme att befria den understa eltråden i svinstaketet från vegetation. Jag sparade det ogräs som fortfarande blommar för att gå humlor och min till mötes.

Efter att ha rensat bort allt bråte och tömt alla hyllor utefter väggen där den nya pallställningen skulle placeras kunde jag skapa ett fundament av 6 betongplattor som jag vägde in med laser. Det kanske inte blev en jätteskillnad för ögats ro när ställningen var fylld med alla hönsattiraljer som tidigare legat utspridda lite här och var, men nu går det enkelt att finna det man söker, och det blev bra mycket mer plats att fylla på med mer bråte.

Nu återstår bara att vänta på att brödet jäser klart i sin form och grytan på kycklingvingar blir klar innan jag kan göra kväll. Jag kommer väl ha mardrömmar om bråte och oordning en tid framöver!

← Older posts