Idag har jag betat av några punkter på listan med nyligen tillkomna problem. Det första var att fixa en enkel ståltråd så att man kan låsa upp nätdörren mellan ankorna och gässen. Det blir lite jobbigt om man råkar stänga dörren om sig på fel sida av haspen. Det är inte alla som har fickorna fulla med verktyg och pinaler som Mac Gyver… eller jag för den delen. Hönsen ska snart flytta ner till den lite svarare hönsgården, men fram till dess behöver dörrarna bytas mot gallerdörrar i båda ändar av växthuset. Ventilationen fungerar visserligen hjälpligt, men höns är lite känsliga när det kommer till fläktsurr. De klarar bättre av flygplan och annat tillfälligt buller. Det kändes lite meningslöst att byta dörrarna just idag då det blåst, och imorgon ska det bli svalare igen. Nu är det i alla fall förberett inför nästa år de dagar som är varma fram till att de flyttar ner till hönsgården och jag kan börja förbereda jorden för paprika, gurka och andra värmeälskande grödor.
Det har blivit tillräckligt varmt för att kunna stå i kortärmat i verkstan. En förutsättning om man ska svarva utan att riskera fastna med muddarna i 500 rpm. Jag fick en snabb genomgång av min son förra veckan för att gå igenom säkerhet och lite tips inför mitt lilla “Nixie-klocks-projekt”. Tanken är att jag ska sätta tre flygande tefat på mässingspinnar i olika höjd. Det kommer bli unikt och samtidigt lite roligt. Det kommer se ut som två utomjordingar i varje tefat som kommer se ut som frågetecken varje gång klockan slår tjugotvå minuter över tio på kvällen. Egentligen skulle jag vilja göra varje tefat lite vidare, men just nu har jag inget träämne som skulle passa.
Senare på eftermiddagen gick jag upp och körde lite på banan. Vid ett tillfälle snävade jag lite för tidigt efter ett hopp och körde rakt genom “stolpmuren” som inte riktigt klarat vintern. Det kan också ha varit så att jag inte gjort ett fullgott jobb när det begav sig. Efter att jag med spett, gummiklubba, skruvdragare och spade åtgärdat problemet ville min fru dra ut mig och hennes brorson på ytterligare en körning. Det var i princip bara problem och elände. Först kördes en drivaxel av på brorsonens bil, sedan nöttes en kabel av på min bil och slutligen lyckades min fru köra sönder ett hjul. Vissa dagar går allt sönder samtidigt och andra flyter på utan problem. Det hör lite sporten till att saker går sönder och nöts ut.
Under veckan har jag gradvis förbättrat RC-banan i lagom stora arbetspass så att jag kunnat köra efteråt för att testa förbättringarna. Fler doseringar av kurvor och hopp så att man enklare kan se var bilen befinner sig på körbanan. Det finns ett par ställen kvar att justera, men inget som hindrar en att gasa på för fullt. Det saknas bara lite “flyt” på vissa ställen.
Idag kunde jag sluta lite tidigare och kunde sätta potatis och lök i odlingsterrassen. Nu finns det en liten plätt kvar som jag reserverar för morötter.
Sparrisen har börjat komma upp. Förra året kunde jag skörda en handfull. Vi får se hur mycket det blir i år. Min förhoppning är att jag så småningom ska hinna tröttna på sparris lagom till midsommar, men det kanske inte blir i år. – Vi får se!
Stödmuren på väg ner i eldgropen, eller Konungarnas dal som den egentligen heter, behövde repareras. Nu kan jag stryka den saken från min “måste-lista” i alla fall. Jag får helt enkelt acceptera att jag får byta ut förgängliga material efter några år om jag vill ha allt tipp-topp.
Idag lyckades jag lura med min fru upp till RC-banan för första gången i år. Det hade förmodligen skett tidigare om inte hennes knän varit nyopererade. Det blir lite mer spännande när man delar på banan. En och annan avåkning av både mig själv och min fru bröt koncentrationen, men det väger upp att man kan få lite motstånd istället för att stå där själv och köra varv efter varv och tro att man är kung.
Idag har jag försökt dra ner lite på tempot och skärmat av saker som jag egentligen känner måste vara åtgärdat för att jag ska känna mig lite lugnare. Ibland måste man bara göra något man brinner för istället för att städa verkstan, rensa ogräs i slottsparken eller byta söndergnagda stolpar i hagen.
Leran som jag har sparat på hög sedan förra året börjar blir lite mer medgörlig och formbar utan att man behöver ta allt eller inget. Jag har en idé om att kunna använda leran till att blanda ut det lösa materialet på RC-banan för att få en perfekt och mer eller mindre underhållsfri vägbana. De gropar som jag fyllde med lera i dödskallebacken håller väldigt bra, så någonting finns där att utforska.
Eftersom första kurvan efter “Sonnenschein-hoppet” är lite flack och gör det svårt att bedöma var i kurvan man befinner sig i djupled gör en dosering att man ser var man befinner sig. Dessutom gör det att man behöver svänga mindre och sträckan känns mer som en raksträcka.
Med Lastman, Grävis, Packman, handverktyg och envishet fick jag till slut fason på kurvan. Även den sista kurvan före målsnöret på banan fick också en omgång med lerinpackning.
På eftermiddagen fick jag lite ångest över att jag inte hunnit förbereda potatislandet. Jag bestämde mig för att förbättra jorden så att jag kanske kan få ännu bättre potatisskörd i år. Först schaktade jag bort det övre jordlagret och bytte ut mot kompostjord. När Grävis är utrustad med “räfsan” är det en ganska enkel uppgift att luckra upp gammal jord med ny. En och annan större sten som jag missat med mina tidigare verktyg kommer villigt upp till ytan. Även om den nya jorden är bättre än den tidigare så är den fortfarande lite kompakt, men efter en säsong med potatis kommer den nog bli perfekt för morötter eller rotselleri.
Efter att jag förberett potatislandet för King Edward, Amandine och mandelpotatis kunde jag inte låta bli att testa RC-banan. Det tar alltid några varv innan man känner sig bekväm med en nyhet, oavsett hur liten den är. Man blir lite hämmad av att man måste fundera över hur det har blivit bättre eller sämre. Efter några varv hade jag dock glömt bort doseringen samtidigt som jag kände att jag behövde sakta ner inför nästa kurva och hopp. Jag ser det som ett kvitto på att doseringen var rätt men också en påminnelse om att banan kan bli ännu bättre. – Skönt att jag kan spendera mer tid åt något som kan lämna mindre inspirerande saker bakom mig.
Jag blev lite nedstämd när jag gick förbi vattenmagasinet och kunde konstatera att jag råkat ut för samma sak som förra veckan. Jag brydde mig inte ens om att öppna brunnslocket för att se om slangen hoppat ur slangklämman igen. Istället gick jag in och tyckte synd om mig över en kopp espresso. Det känns så otacksamt att man hela tiden måste underhålla och reparera istället för att skapa. Det är en balansgång mellan patina och förfall. Efter att ha kommit överens med mig själv om att ägna dagen åt underhåll blev det lättare att gå ut för att ta tag i alla bekymmer.
Jag började med att rensa bort ogräs runt sparrisplantorna. Efter någon timme på knä med spade, ogräsjärn och handkratta var det “skaftkrattans” tur. Det var bara det att jag glömt den vid hästarna när jag la in markarmering i höstas, och sedan har hästarna trampat eller bitit av skaftet. Skaftet blev lite kortare, men det var fortfarande tillräckligt långt för att tjäna sitt syfte. Jag tippade på några kärror med hästgödsel för att förbättra strukturen i jorden till nästa år. I år bryts det ner, och nästa år kan jag vända ner det i jorden. Nu fungerar det mer som täckmaterial. När sparrisen kommit upp kan jag lägga på lite överblivet hö för att kanske slippa rensa ogräs och lämna mer näring åt sparrisen.
Med mina ögon inställda på underhåll såg jag vid lunchfordringen att den lilla haspen på stalldörren har börjat glappa. Vi brukar ställa upp en vädringsspringa så fort vädret tillåter det. Passande nog kunde jag använda bitar av krattskaftet för att tighta till hålet istället för att göra ett nytt.
För att inte gå miste om tomater i år gick jag upp i förodlingsrummet och sådde favoriterna från förra året. Jag tillät mig att bredså i bunkar istället för i individuella behållare. Det blir kanske inte lika mycket kontroll på vattningen, men det är lite mindre jobb totalt sett. Det blev två olika busktomater, en bifftomat och en vanlig tomat. I år försöker jag igen med koriander från egna frön. Den här gången tänkte jag göra som med basilikan – sätta i växthuset i en stor balja som vattnas automatiskt. Förra året kom regnet vid helt fel tidpunkter om man frågar mig.
Vintern har skapat en del kaos i odlingsgropen. Staket har ramlat över jordgubbarna och pyramiden som ger stöd åt humlen har vält. Pyramiden plockades ner och störarna fick nya spetsar som oljades in. Jag passade på att måla på med rödfärg på det som är ovan mark för att ge konstruktionen några år till innan jag åter igen behöver underhålla eller byta ut. Jag fick klura lite innan jag kom på hur jag skulle slå ner störarna i marken. Det går ju inte att stå två meter upp och försöka slå ner dem. Tidigare har jag använt skruvtvinagar som jag först fäst i störarna och sedan slagit på, men tvingarna mår inte så bra av det. En kedja, ett lås och några kilar fungerade över förväntan. Det blir visserligen lite märken i störarna, men det blir det med skruvtvingar också.
Det havererade staketet lagade jag med de gamla sittpinnarna från den mobila hönsträdgården. Efter att ha kapat upp, spetsat till och oljat in kunde jag befria jordgubbsplantorna. Nu ska det bara rensas bort lite ogräs.
Nästa sak att ta hand om var att höja upp krubborna vid foderstationerna. De har hamnat alldeles för lågt sedan jag höjde upp och satte markarmering på insidan. De har inte använts sedan hästarna står inne nattetid, men snart tillåter temperaturen att de gör det. Då blir det mycket enklare med morgonrutinerna. Jag har till och med blivit lovad sovmorgon när de kommer ut i sommarhagarna i maj. Förmodligen kommer jag ändå att vara uppe med tuppen, men jag måste inte! – Och det är mycket värt!
Även om det förpliktar en hel del att ha gård med djur och odlingar så finns det ändå tid till ljusglimtar, som förstärks när man känner att man är värd det. Jag gick upp till RC-banan med ett fulladdat batteri för att köra varv efter varv och bara njuta! Skulle den där kurvan kunna bli bättre? Eller saknas det någonting på den där raksträckan? Skulle man kanske lätta upp det där skogspartiet för att göra det lite luftigare? Vilka växter skulle jag kunna plantera för att skapa harmoni? Tankarna flyger fram precis som bilen! Plötsligt tar batteriet slut och jag känner att jag är laddad med energi igen. På väg ner från banan passerar jag bina som är riktigt aktiva. Dessvärre överlevde inte den ena kupan vintern. Som det ser ut så har de haft påhälsning av en mus eller råtta som ätit sig mätt. Det samhället har i och för sig varit svagare än det andra från dag ett, men jag får väl vara lite försiktigare med våröppningen i framtiden.
Som avslutning på dagens underhållning gjorde jag ett skydd till snurrstolen som min fru brukar sitta på när vi kör RC-bil. Än så länge får jag njuta av ensamkörning, men vilken vecka som helst så fungerar benen så pass bra att de kan bära min parkamrat fram till podiet uppe vi banan.
Uppe med tuppen blandade jag ihop två surdegar. Den ena ska jag ha till mitt frö- och nötbröd, och den andra till vanlig “konsumtionslimpa”. När degen var klar och disken urplockad ur diskmaskinen gick jag ut för att justera brunnslocket till hålet där den andra pumpen ska vara. Jag råkade ploga lite vårdslöst i vintras och hakade i brunnslocket som flyttade sig en halv decimeter samtidigt som jag flög fram över ratten när det tog tvärstopp. Eftersom det är asfaltkross som ligger som vägmaterial var jag tvungen att plocka fram Grävis som motvilligt vaknade ur sin vinterdvala. Efter lite grävande runt om brunnen kunde jag flytta locket på plats och släta till ytan runt om.
Efter att ha jämnat till och paddat runt brunnen kunde jag installera den nya pumpen. Alla kranar hade klarat vintern så jag kunde fortsätta med lite annat rutinarbete som att väga upp hö och vattna i orangeriet. Medan jag satte ett batteri för RC-bilen på laddning passade jag på att flytta veden från förra helgen upp till vedlagret och klöv en kärra till som så att jag har något enkelt att börja med imorgon.
Det var som vanligt kul att komma upp till RC-banan och få köra av sig lite. Det finns inte längre några sträckor som känns ofärdiga samtidigt som banan bjuder på en hel del variation och flyt. Inte för att jag tror på det själv, men banan känns mer eller mindre klar. Det blir säkert några planteringar och “landscaping” runt banan i år.
Jag ser en hel del stabila vårtecken! Bina blir mer och mer aktiva samtidigt som vårblommor dyker upp här och där. Snart har man glömt vinterns bistra grepp om tillvaron och tycker att sommaren är det som är det normala. Om jag är tillräckligt vaken så ska jag banne mig hinna plocka in alla pumpar till nästa vinter så att jag hinner njuta ännu mer av nästa vår, eller så använder jag sommaren till att isolera alla känsliga pumpar så att brunnslocket ständigt kan ligga där det ligger.
Idag har det varit en underbar dag! Även om den bitvis var både mulen och blåsig så har jag hunnit med att vara utomhus en hel del. Jag började dock först inomhus med att baka bröd och förbereda kvällens pizzadeg. Under jäsning och gräddning passade jag på att montera fast hjulen på hönstraktorn och rullade bort den till högtryckstvätten. Jag är faktiskt inte ett dugg orolig att jag ska “trycka” in en massa vatten i träet. Det är bättre att få bort påväxt och färgflagor ordentligt istället för att göra ett halvtaskigt jobb med stålborsten tycker jag. Dessutom ska jag ju måla med slamfärg som inte stänger inne någon fukt.
När traktorn stod för att torka gick jag upp till RC-banan och krattade bort löv, barr och kvistar. Även om det går att köra utan problem så blir det faktiskt en ganska stor visuell skillnad. Löv och barr utanför banmarkeringarna och fullt ös innanför. När man går där och krattar de 300 metrarna bana så upptäcker man alltid något man skulle kunna förbättra eller förändra. I år blir det nog inte så mycket förändringar på själva banan om jag inte kommer på något ställe där jag vill ha ett extra hopp. Längden och sträckningen känns i alla fall fullt tillräcklig.
Efter att ha filosoferat uppe vid banan hade hönstraktorn torkat och jag kunde gå på med pensel och rödfärg. Det är alltid lite besvärligare att måla en färdigmonterad konstruktion istället för att först måla virket och sedan skruva ihop. Putsnät är extra besvärligt har jag kommit på. Ett tag var jag inne på att plocka bort nätet, men jag räknade snabbt ut att det skulle ta längre tid att plocka bort nätet än att stöppla in färgen, dessutom så skulle det gå åt en hel del märlor som jag är lite kort om just nu.
När jag ändå hade pensel och färgpyts framme gick jag upp till och färglade gårdagens bygge på RC-banan. Det blev en helt annan känsla med nymålat plank. Jag passade också på att måla lite annat när jag ändå höll på.
För att inte slösa hela dagen på mina egna intressen gick jag plikttroget ner till verkstan för att fortsätta med hönstraktorn. Jag tog det gamla nätet och lyckades till slut lista ut vilken del som skulle sitta var. Nätet hade nötts uppe vid taknocken så jag var tvungen att laga det. Efter att nätet var reparerat med plastbelagt ståltråd kunde jag spänna nätet tight runt konstruktionen. Nu återstår bara att sätta fast nätet på gavlarna innan jag kan lägga på dammplasten som regnskydd igen.
Eftersom ljuset och temperaturen fortfarande tillät mig att premiärköra lite RC-bil blev frestelsen större än att städa verkstan efter den senaste tiden projekt.
Jo – det fanns faktiskt tid till att städa verkstan efter körningen!
Jag tror att det vilar en förbannelse över mina sömnrutiner. Eftersom jag varje morgon måste mata hästarna vid 06:30 försöker jag då och då gå och lägga mig någon timme tidigare på kvällen. Igår var en sådan dag. Idag är en sådan där annan dag då jag vaknar lite för sen för att ligga kvar i sängen, men för tidigt att egentligen stiga upp. Köket och alla inomhusrutiner som jag normalt gör efter att jag tagit ut hästarna var avklarade redan innan jag stack näsan utanför dörren så det fanns ingen anledning att gå upp till huset igen. När jag ändå hade lastman framme när jag tömde gödselkärrorna i stallet passade jag på att åka upp till gropen för att se hur lerhögen kändes. Lera är perfekt att fylla svackor i RC-banan har jag kommit på. Leran får dock inte vara för blöt eller torr om man ska kunna forma den. Det är ett ganska tungt arbete så jag fyllde bara ut två irriterande svackor i dödskallebacken. Det finns fler dagar och det är onödigt att ta ut sig allt för mycket i början av det halvår som kräver lite mer muskelarbete.
När jag ändå var uppe vid RC-banan blev jag påmind om sträckan mot Sonnensheinkurvan som alltid varit lätt att missbedöma avståndet i djupled. Att sätta en tydlig vägg istället för en planka hjälper en att bedöma avståndet, och man slipper dessutom springa ut i slånbärsriset när man åker av. Jag tog tillvara på några gamla plankor som jag sparat när jag byggde om staketet till volten. Det saknas bara lite rödfärg på så blir det nog bra.
Den gamla hagen i anslutning till RC-banan har knappt använts sedan den byggdes. Det var hög tid att renovera eller ta ner. Valet föll på det senare. Jag bytte bara ut de stolpar som används till svinstaketet för att skona RC-banan.
Efter allt arbete uppe vid banan tog jag tag i den mobila hönsgården. Jag svetsade fast vinkeljärn för att kunna fästa hjulen stadigare i ramen. Med hammarlack blir det säkert bra. När jag ändå hade svetsen framme tillverkade jag en liten hållare av en gammal mutter och ett fyrkantjärn för mässingsull som jag håller lödspetsen ren och fin med. HQ fick också ett litet lyft med LED-belysning under hyllorna. Vi får se om jag målar mässingsullshållaren imorgon eller om den får vara som den är.
Eftersom vädret ville dra mig ut ur huset gick jag gladeligen med på det. Ankorna behövde nytt vatten i sin plaskdamm som egentligen är lite för liten enligt mitt tycke. Dessvärre går inte Lukas och gässen ihop när de går ute fritt på gården, och då har gässen förtur med allt vad det innebär i form av fria bad i stora och lilla dammen. Min fru vill att vi utökar Ankeborg, men hennes förväntningar överstiger min förmåga en aning. Just nu går jag och funderar på hur jag ska kunna behålla träden samtidigt som gården ska ha nät både uppåt och åt sidorna. Till slut brukar vi kunna komma fram till en gemensam lösning som oftast blir bra i slutänden.
Efter att ha pytsat ut 300 liter vatten i ankbaljan körde jag upp resterande 700 liter till växthuset. Det är lika bra att fylla på vattenmagasinet redan nu. När jag var färdig med all vattenjonglering gick jag runt och letade lite efter ett lagom litet projekt att kanske börja med idag. Först gick jag upp till RC-banan och kunde konstatera att det inte fanns så mycket som behövde göras. En och annan gren plockade jag bort från banan, så nu kan jag nog öppna för säsongen. Bina är flitiga och samlar pollen och förhoppningsvis nektar. De har fortfarande en hel del fodermassa kvar. Däremot är jag lite orolig för det ena samhället som inte verkar vilja komma igång. Det har sedan starten förra året varit svagare än det andra fast de fått samma förutsättningar. Vi får se hur det utvecklas framöver.
På väg tillbaka från bikuporna blev jag påmind om att hönstraktorn behöver lite uppmärksamhet efter att den kollapsat under vintern. Tidigare har vi alltid tagit in den i maskinhallen, men då bördan under hösten och vintern gjorde att jag inte riktigt mäktade med alla förebyggande åtgärder så blev det som det blev. Från början var det väl heller inte meningen att den skulle få ett tak annat än nät, så den är konstruerad efter det. Dammplasten var nog fylld med lika mycket vatten som jag tidigare pytsat in till ankorna och jag tog hjälp av den batteridrivna länspumpen som jag annars använder till RC-banan när svackorna blir fyllda med regnvatten.
Efter att ha baxat ner åbäket till verkstan började det mödosamma arbetet med att frigöra dammplast och nät från taket. Ett antal skruvar, märlor, buntband och ståltråd avlägsnades innan jag kunde befria konstruktionen för att kunna komma åt takkonstruktionen som består av armeringsjärn.
Med vinkelslip kapade jag alla svetsar och kunde rikta om dem och svetsa ihop allt igen som det var. Jag tänker att om den hållit i närmare 7 svåra år så ska jag väl inte behöva förändra konstruktionen. Vi var bara lite slarviga och hann inte få in den i maskinhallen innan det var för sent. Jag var dock tvungen att sätta en förstärkning i mitten eftersom reglarna blivit böjda av tyngden från det snöfyllda taket innan det brakade ihop. Det enklaste hade varit att sätta en vajer vid takfoten, men då hade det blivit knöligt som människa att röra sig fritt om man behöver gå in och nå den bakre delen av buren. Hönsen får helt enkelt hoppa över plankan om de vill ta sig till andra sidan spelplanen.
När jag ändå plockat bort en hel del som gjort det omöjligt att på egen hand dra fast hjulen när det börjar bli vingligt för att bultar släpper, tänkte jag att jag skulle passa på att förbättra infästningen så att det blir lite mer stabilt. – Då håller det säkert i 7 år till.
Det är lite motsägelsefullt att en av årets mörkaste dag har varit den hittills ljusaste dagen under december. Jag fick faktiskt lite extra energi, och trots att jag tänkte att jag skulle vara nöjd med ljussättningen uppe vid RC-banan, så bestämde jag mig för att lätta upp skuggorna i kurvan före Mexihoppet. Jag insåg att jag skulle behöva gräva minimalt,eftersom kabeln kunde löpa den större delen av sträckan inne i ett vägmarkeringsrör för att ligga skyddad.
Hela installationen var klar på någon timme, så det fanns gott om tid att plocka undan i verkstan. Nu funderar jag lite på om jag skulle ljussätta så att jag inte behövde använda ridbanans ljus alls. Jag tror att jag skulle klara av det med två eller tre stycken 100-wattslampor istället för de 4 stycken 200-wattslampor som sitter på ridbanan. Jag får i så fall se till så att jag inte har både ridbana och RC-bana tända samtidigt. Det jag skulle vinna är att jag får en jämnare ljussättning där det verkligen behövs.
Jag är väl helt klar med ljussättningen lagom till midsommar – när det inte längre behövs! Å andra sidan blir det väl mörkt längre fram.
Efter ett avslutat projekt brukar jag rensa ut verktygsväskan och sortera ut skräp, verktyg och skruvar så att den är klar att fyllas med allt man behöver till nästa projekt.
Idag spenderade jag större delen av förmiddagen åt att ta hand om torv och spånpelletsleveransen som kom i förrgår. Det var lite mer torv än vad vi tidigare tagit hem, och det fick inte riktigt plats på betongplattan bakom maskinhallen. När vi lät gjuta plattan rekommenderades vi att inte gå hela vägen ut längs maskinhallsväggen, men nu i efterhand skulle jag lyssnat på vad min bättre hälft tyckte och propsat på att vi skulle ha gjutit en platta hela vägen. Tanken var väl att vi skulle bygga ett tak över, och då kanske man inte vill gå hela vägen ut. Vi kan ju utöka plattan framöver. Det finns få saker som jag irriterar mig så mycket på som balplast i vatten. Det är mer eller mindre ofrånkomligt att änden på balplasten fladdrar loss i vinden, och sedan kör man över den när man tar in en bal utan att märka det. Det är säkert inte bra att det ligger och skräpar på gården när det finns så mycket plast i våra hav.
Vissa saker åtgärdar man inte förrän man själv ser nyttan med det. När jag går ut på morgonen för att ta ut hästarna går jag först och öppnar grindarna för att slippa hålla på att krångla med en hungrig häst nära elstängslet. Sedan tar jag med mig grimmorna till stallet. Här dyker första problemet upp. Upp med mobiltelefonen för att kunna hitta på den kolsvarta väggen. Sedan vid fem ska hästarna ha olika hönät som skiljs åt med en rosa “plupp” utöver det halva kilot extra hö i ena nätet. Antingen får man treva och leta med händerna, eller plocka fram mobilen och lysa med ficklampan. De lampor som jag tänkt använda uppe vid RC-banan, men som var lite för klena ryser förvånansvärt starkt konkurrensen från kraftigare strålkastare uteblir.
Det här var väl ändå sista gången för i år som jag gör något med RC-banan? En sista strålkastare med mycket lumen per watt lyser numera upp det sista mörka partiet på banan, och jag känner mig ganska nöjd. Det är klart att man skulle kunna punktbelysa på fler ställen, men belyser jag ett parti mer än andra så blir resten relativt sett mörkare. Det ska ju ändå kännas att man kör i mörker. Möjligtvis att man skulle kunna utrusta bilarna med små strålkastare eller kanske reflextejp för att bättre se positioneringen på banan.
Självklart var jag tvungen att provköra, och nu känner jag att det finns tillräckligt ljus för att obehindrat köra varv efter varv, efter varv, efter varv, utan att köra av eller lätta på gasen. – Riktigt kul faktiskt! Man glömmer lätt bort att det är mörkt, kallt och fuktigt för en stund, men man blir påmind när man ska rengöra bilen.
