Category Archives: Gårdsterapi

Grästrimning och surdegar

Idag har jag försökt fokusera på att få ordning i maskinhallen som mer och mer börjar likna oordningen man brukar finna i gamla lador. Fungerande saker blandas med bråte som när det ligger utspritt riskerar att bli bortglömt. Sedan när man ska använda det, hittar man inte, och i värsta fall köper man nytt. Förra året fick vi tag på två sektioner pallställ, men eftersom det varit så mycket i vägen så har det dröjt med att montera.

Jag började dock med att sätta en surdeg och trimma dikeskanten ut mot vägen. Det tog en dryg timme att befria den understa eltråden i svinstaketet från vegetation. Jag sparade det ogräs som fortfarande blommar för att gå humlor och min till mötes.

Efter att ha rensat bort allt bråte och tömt alla hyllor utefter väggen där den nya pallställningen skulle placeras kunde jag skapa ett fundament av 6 betongplattor som jag vägde in med laser. Det kanske inte blev en jätteskillnad för ögats ro när ställningen var fylld med alla hönsattiraljer som tidigare legat utspridda lite här och var, men nu går det enkelt att finna det man söker, och det blev bra mycket mer plats att fylla på med mer bråte.

Nu återstår bara att vänta på att brödet jäser klart i sin form och grytan på kycklingvingar blir klar innan jag kan göra kväll. Jag kommer väl ha mardrömmar om bråte och oordning en tid framöver!

Mer gjort än skrivet

Just nu har jag hamnat i en fas då jag inte känner någon inspiration att skriva. Det är så mycket som händer och så lite tid till att reflektera. Det är på sätt och vis en härlig tid då man inte riktigt vet vad dagen ger en för infall.

Under veckan har jag i alla fall programmerat alla bevattningsslingor och kopplat in fläktautomatiken i växthusen. Jag har börjat fundera på att mäta ljusinstrålningen för att dynamiskt kunna anpassa bevattningen. Jag tror nämligen att solstrålningen har större inverkan på vattenförbrukningen än temperaturen, även om de hänger ihop.

Orangeriet glesas ut mer och mer när plantorna finner sin slutliga växtplats för sommaren. Avokadoträden och chiliplantorna flyttar jag ut till växthuset imorgon. Sedan är det bara brytbönorna ärtorna, löken och sticklingarna av salvia och lavendel kvar.

Idag mockade jag ut Gåseborg. Man får planera lite hur man ska gräva ut all gödsel. Grävmaskinen har en viss aktionslängd och det blir ganska trångt att försöka vända inne i gården. Efter att ha lagt ut en strategi för själva grävningen gick det dock ganska smidigt. Det blev hela 4 välfyllda skopor som Lastman förde upp till “jordproduktionen”. Efter att allt var utrensat strödde jag ut ny halm som blir till ny näringsrik jord efter att gässen gjort sitt.

För att inte ta ut sig försöker jag med en ny taktik vad det gäller att trimma gångar och ytor från ogräs. Istället för att försöka trimma allt på en och samma dag, tar jag det i lagom stora omgångar där det behövs som mest. Igår var det RC-banan, och idag gångarna uppe vid odlingsterrassen. På vintern röjer man snö, och på sommaren ogräs. – Jag föredrar det senare.

Jag blev oväntat med en massa närodlad libsticka och gräslök som grannen inte hade någon avsättning för. I år verkar det inte som att min egen libsticka har överlevt vintern, så det passar ju perfekt att kunna göra örtsalt även i år. Jag kommer experimentera lite med stjälkarna från libstickan. De inne håller förmodligen en hel del smak, men av tidigare erfarenhet är de gaska fibriga, vilket gör att det blir lite “smuligt” i munnen. Jag tänkte att jag först skulle torka dem och sedan mala till ett fint pulver som jag lägger i saltvatten. Sedan tänkte jag ta lakvattnet och dunsta bort vätskan så att jag får saltkristaller med smak av libsticka. Bladen torkar jag först och sedan smular jag ner dem i salt som jag sedan tänker kallröka.

Så var den helgen över

Idag var jag igång ganska tidigt. Först krattade jag ridbanan inför den andra dagens ridövningar, därefter kunde jag förbereda Bell Pepper Church för plantering av paprika-, några jalapeños- och lite padronesplantor som ivrigt väntat på att få komma ur sina krukor.

Jag märker att jag har mycket bättre kontroll över Grävis, och kan planera grävarbetet mycket bättre än i början av min grävmaskinistkarriär. Tidigare var det lite på måfå var man skulle börja gräva, och var man skulle lägga upp massorna. Nu blir det lite mer metodiskt och planerat. Ju mer man kan göra med grävskopan desto skonsammare för ryggen när man ska finjustera med kratta och spade. Man underskattar lätt hur mycket jord som varje skopa flyttar, och man känner inte om jorden är tung. Det som ganska enkelt går att karva ut med skopan kan vara svårt att ens få ner spaden i.

Efter att bäddarna var hyfsat definierade kunde jag ta en lite paus med lagad lunch. Det är så enkelt när andra fixar!

Eftersom det är lite problem med bevattning med fuktslang när man har lite längre slingor byggde jag om så att jag istället har tre zoner och en dimmbevattning. När slangarna blir för långa sjunker trycket för mycket i slutet av slangen, vilket resulterar i ojämn bevattning. Jag hoppas att jag kan få lite jämnare bevattning i år. Jag har bevisligen fått paprikor tidigare år, men nu hoppas jag på ännu bättre kontroll på bevattningen och följaktligen bättre skörd.

När jag utökat och lagt till bevattningsventilerna till det smarta hemmet och testat systemet lät jag varje zon mata på med vatten i 20 minuter för att få den snustorra jorden att bli planteringsvänlig. Den nya pumpen levererar lite mer vatten än tidigare, så det kanske blev lite väl blött.

Nu återstår bara att täcka odlingen med lite halm för att bevara fukt och hålla ogräs borta sedan kan jag plantera ut gurkplantor när de inte längre trivs i sina krukor. I år ska jag försöka ge lite bättre stöd till paprikaplantorna som säkert skulle fålla sig upprätta på egen hand om de inte skulle envisas med att leverera så många och tunga “broilerfrukter”!

Sovmorgon!

Den här veckan har varit en kort arbetsvecka med förhoppningen om att man ska hinna med en hel del på hemmafronten. Dagarna har blivit ganska upphackade med ärenden som involverar bilkörning, så jag har väl inte riktigt kunnat landa i en långledighet med mycket gjort på hemmafronten. Handen på hjärtat så har jag hunnit med en hel del i alla fall, även om inte allt handlat om mina prioriteringar. Nästa helg är det hästhelg, vilket brukar öka på listan av måsten. Det är visserligen mycket som behöver ordnas men allt på listan går ganska snabbt att beta av. Gödselkärran till ridbanan hade gjort sitt, så jag flyttade över den förra konstruktionen till den nya baljan. De originalhjul som följer med är ett hån till den som tror att man ska få en funktionsduglig trädgårdskärra. Jag passade på att göra en hållare till kärran så att den inte välter och att den kommer tillbaka på samma plats igen.

Mellan alla måsten under helgen har jag passat på att göra den nedre trädgårdsdammen både djupare och bredare. Det är alltid lite motigt att ta sig an ett större projekt, men det var hög tid att ta tag i jobbet. Det är inte så lätt att gräva där man står, men till slut blev jag tillräckligt nöjd. Det är alltid en utmaning att stå i en grop och gräva när det är trångt och besvärligt att flytta materialet dit man verkligen vill ha det. Man tänker att man kan göra resten med spade, men det är både tungt och näst intill omöjligt att skyffla lera blandat med sten. Nu gjorde jag trappsteg i dammen så att jag kan lägga täckande stenar i kanterna utan att de riskerar trilla ner. Nu har jag bara få ordning på området under bron. Det är ett litet lotteri att placera ut stenar innan man fyllt med vatten. Även om man mätt med laser så är man inte helt säker på var vattenlinjen kommer att gå. Antingen försöker jag fixa det nu, eller så väntar jag till att jag bygger en ny bro. Då kanske jag slipper bli blöt.

När jag ändå hade Grävis framme så passade jag på att gräva ett hål för plommonträdet som börjat växa i Slottsparken. Jag trodde först att det var ett plommon som börjat gro, men det visade sig att det var ett rotskott från trädet någon meter bort. Vi får se om det kommer ta sig. Det är i alla fall värt ett försök.

Hästarna har äntligen flyttat ut i sommarhagarna. Vem kunde tro att allt slit med att sätta upp alla stolpar förra året skulle ge mig sovmorgon fram till 07:15! Just nu känns det inte som att jag behöver sova länge på morgonen, men det är skönt att inte behöva stiga upp senast 06:15 för att hästarna behöver mat.

Paprikaplantorna trivs i orangeriet och sparrisplantorna har börjat leverera. Idag plockade jag de första skotten. Jag tycker fortfarande att sparrisen är lite trög, men det kanske är jag som har för höga förväntningar.

Vårstädning

Egentligen borde min energi vara på topp, men det är hela tiden småsaker som hindrar mig från att njuta och göra sådant som faller mig in under min lediga tid. Listan med stående punkter verkar aldrig ta slut. – Plocka ur diskmaskinerna, tömma kattlådan, mata hästarna, väga upp hö, plocka undan, dammsug, ta ut sopor, planera och laga mat, baka bröd och städa verkstan eller HQ försvinner lika fort som de dyker upp igen för att kunna vara en del av just min lista. Jag antar att det är en del av ansvaret att vara vuxen och kampen att försöka vara ikapp med livet som gör sig påmint. Rensa kylskåp, klippa rosenbuskar eller köra torrsopor till tippen fanns inte med i mitt avtal med vuxenlivet i alla fall.

Nu när alla buskar är trimmade, all oönskad växtlighet är tuktad och avlägsnad, finns det i alla fall ro till att skriva några rader om vad jag gjort de senaste två dagarna.

Igår bakade jag lite rostbröd och spenderade några timmar åt att flytta växter från Pelargonrummet till orangeriet. Sedan beskar jag rosen vid lilla Stonehenge och passade även på att räta upp stolparna så att de inte lutar på ett osymmetriskt sätt. Därefter avslutade jag nedre delen av stödmuren ner till eldningsgropen. Nu ser det lite bättre ut. Jag funderar på om jag ska fylla upp med jord och sätta en massa tulpanlökar där som kan komma upp och blomma till nästa år.

Idag har jag kört tre vändor till tippen med sopor. De första två var egna som inte tömts sedan förra hösten och den tredje var sonens ackumulerade berg. Det är lite skrämmande hur mycket förpackningsmaterial som används nu för tiden. Antingen är allt mycket känsligare för transport nu för tiden, eller så måste tillverkarna skydda sig mot transportörernas ovarsamma behandling.

Efter de dryga tre timmarna fanns det tid över till att plocka bort lite fläderbuskar och annan växtlighet som min fru pekat ut. Det går ganska fort att kapa, men det är en helt annan sak att sedan köra bort allt ris. Som tur är har vi en egen skog så jag slipper köra till tippen och trängas med alla andra som står och velar mellan “Energiåtervinning”, “Metall”, “Trä”, “Kompost”, “Trädgårdsavfall” och “Förpackningsmaterial”. -Åtminstone inte av den anledningen.

Inflyttningsfest och omplantering

Idag flyttade jag ut paprika- och chiliplantorna till orangeriet för fortsatt tillväxt. Det var hög tid att göra en omplantering. Flertalet paprikaplantor hade utvecklat luftrötter, vilket är ett tecken på att de vuxit ur sina krukor. Förhoppningsvis kommer ljus och temperatur fungera lika bra som i pelargonrummet. Fördelen är att jag har tillgång till vatten på ett helt annat sätt. Jag slipper att kånka upp med vatten två trappor för att växterna behöver det. En annan fördel är att växterna vänjer sig vid det naturliga ljset utan att jag behöver spendera pengar på el eller värme.

Jag tillverkade några odlingskärl för löken som ska bli nästa års sättlök av en gamma hängränna. Tanken är att jag ska kunna hälla ut min förodling på lämplig plats i trädgården när temperaturen tillåter. Vi får se om mitt experiment fungerar.

Slottsparken och odlingsgropen fick ett litet ansiktslyft. Slottsparken genom att en första omgång ogräs rensades bort och gropen befriades från löv. Allt kördes upp till komposthögen.

På eftermiddagen fanns det lite tid över till att hägna in kullen i sommarhagen som förhoppningsvis ska täckas av en massa solrosor. I och med att vi har får i hagen, och senare hästar är det lika bra att skydda odlingen från okritiskt betande. Jag trodde inte att jag skulle hinna helt klart, men jorden var på min sida idag. Det tog knappt en timme att borra de tio hålen för stolparna med “Borris”, och sedan var det en enkel match för lastman att trycka ner dem i marken. Hyfsat rakt blev det också!

Kurvdosering och jordförbättring

Idag har jag försökt dra ner lite på tempot och skärmat av saker som jag egentligen känner måste vara åtgärdat för att jag ska känna mig lite lugnare. Ibland måste man bara göra något man brinner för istället för att städa verkstan, rensa ogräs i slottsparken eller byta söndergnagda stolpar i hagen.

Leran som jag har sparat på hög sedan förra året börjar blir lite mer medgörlig och formbar utan att man behöver ta allt eller inget. Jag har en idé om att kunna använda leran till att blanda ut det lösa materialet på RC-banan för att få en perfekt och mer eller mindre underhållsfri vägbana. De gropar som jag fyllde med lera i dödskallebacken håller väldigt bra, så någonting finns där att utforska.

Eftersom första kurvan efter “Sonnenschein-hoppet” är lite flack och gör det svårt att bedöma var i kurvan man befinner sig i djupled gör en dosering att man ser var man befinner sig. Dessutom gör det att man behöver svänga mindre och sträckan känns mer som en raksträcka.

Med Lastman, Grävis, Packman, handverktyg och envishet fick jag till slut fason på kurvan. Även den sista kurvan före målsnöret på banan fick också en omgång med lerinpackning.

På eftermiddagen fick jag lite ångest över att jag inte hunnit förbereda potatislandet. Jag bestämde mig för att förbättra jorden så att jag kanske kan få ännu bättre potatisskörd i år. Först schaktade jag bort det övre jordlagret och bytte ut mot kompostjord. När Grävis är utrustad med “räfsan” är det en ganska enkel uppgift att luckra upp gammal jord med ny. En och annan större sten som jag missat med mina tidigare verktyg kommer villigt upp till ytan. Även om den nya jorden är bättre än den tidigare så är den fortfarande lite kompakt, men efter en säsong med potatis kommer den nog bli perfekt för morötter eller rotselleri.

Efter att jag förberett potatislandet för King Edward, Amandine och mandelpotatis kunde jag inte låta bli att testa RC-banan. Det tar alltid några varv innan man känner sig bekväm med en nyhet, oavsett hur liten den är. Man blir lite hämmad av att man måste fundera över hur det har blivit bättre eller sämre. Efter några varv hade jag dock glömt bort doseringen samtidigt som jag kände att jag behövde sakta ner inför nästa kurva och hopp. Jag ser det som ett kvitto på att doseringen var rätt men också en påminnelse om att banan kan bli ännu bättre. – Skönt att jag kan spendera mer tid åt något som kan lämna mindre inspirerande saker bakom mig.

Högtryck

Gårdagens surdegar blev till två olika bröd. Det ena ett ljusare matbröd och det andra ett mörkare, fylld av nötter och olika frön. Jag pendlade lite mellan vedklyvning och bakning fram till att bröden var klara. Då var även den sista stubben kluven och staplad. Nu har jag plats för ett stort träd till innan vedlagret inför nästa eldningssäsong är fullproppat. Det känns skönt att slippa tänka på ved när man måste plocka in möbler, pumpar och fnula med allt annat som kräver ens uppmärksamhet inför vintern.

Även om vårstressen är mer utdragen än höstens vinterförberedelser så upplever jag den inte lika betungande. Pumpar ska ut, frön ska sås, möbler ska tas ut, potatis ska sättas och träd ska beskäras, bland mycket annat. Den största hjälpen för mig är nog ljuset som bjuder på längre dagar och behagligare utomhusmiljö. Idag satte jag upp solskyddsgardinerna i pergolan utanför växthuset och placerade ut möblerna. Gardinerna är lite skrynkliga, men ett regn kommer att få dem släta igen.

Idag fick jag erfara att inte ha för högt vattentryck i ledningarna. Det är visserligen bra när kranarna levererar, men alla kopplingar måste palla trycket. Båda pumparnas tryck har fått kopplingar att separera. I gårdsbrunnen hade slangklämman mellan pumpen och PEM-slangarna släppt. Det kostade mig 1000 liter vatten. Den andra pumpen hade pytsat ut kanske 500 liter innan min fru ringde mig och sa att en av kopplingarna i växthuset sprutade vatten. Lyckligtvis har jag kopplat på så att jag kan stänga av pumpen på distans, så min fru slapp stappla sig fram med kryckor och ett nyopererat knä för att stänga av vattnet. Nu har jag ställt ner trycket, och hoppas på att slippa fler överraskningar.

Igår fick jag en försiktig fråga om jag kunde tänka mig att göra det lite enklare att vända Tuk-Tuken och fyrhjulingen uppe vid det övre växthuset. Jag plockade bort en liten tall och schaktade bort en kulle för att göra platsen mer fordonsvänlig. Sågis, Grävis, Lastman och Packman höll mig sällskap under arbetets gång. – Jag styrde och de utförde. För tio år sedan hade jag stått i några dagar för att utföra samma sak som gick på drygt två timmar. Samtidigt som maskiner många gånger underlättar ett arbete så skapar de känslan av att ingenting är omöjligt och med det så blir idéer mer eller mindre till måsten.

Locket på

Uppe med tuppen blandade jag ihop två surdegar. Den ena ska jag ha till mitt frö- och nötbröd, och den andra till vanlig “konsumtionslimpa”. När degen var klar och disken urplockad ur diskmaskinen gick jag ut för att justera brunnslocket till hålet där den andra pumpen ska vara. Jag råkade ploga lite vårdslöst i vintras och hakade i brunnslocket som flyttade sig en halv decimeter samtidigt som jag flög fram över ratten när det tog tvärstopp. Eftersom det är asfaltkross som ligger som vägmaterial var jag tvungen att plocka fram Grävis som motvilligt vaknade ur sin vinterdvala. Efter lite grävande runt om brunnen kunde jag flytta locket på plats och släta till ytan runt om.

Efter att ha jämnat till och paddat runt brunnen kunde jag installera den nya pumpen. Alla kranar hade klarat vintern så jag kunde fortsätta med lite annat rutinarbete som att väga upp hö och vattna i orangeriet. Medan jag satte ett batteri för RC-bilen på laddning passade jag på att flytta veden från förra helgen upp till vedlagret och klöv en kärra till som så att jag har något enkelt att börja med imorgon.

Det var som vanligt kul att komma upp till RC-banan och få köra av sig lite. Det finns inte längre några sträckor som känns ofärdiga samtidigt som banan bjuder på en hel del variation och flyt. Inte för att jag tror på det själv, men banan känns mer eller mindre klar. Det blir säkert några planteringar och “landscaping” runt banan i år.

Jag ser en hel del stabila vårtecken! Bina blir mer och mer aktiva samtidigt som vårblommor dyker upp här och där. Snart har man glömt vinterns bistra grepp om tillvaron och tycker att sommaren är det som är det normala. Om jag är tillräckligt vaken så ska jag banne mig hinna plocka in alla pumpar till nästa vinter så att jag hinner njuta ännu mer av nästa vår, eller så använder jag sommaren till att isolera alla känsliga pumpar så att brunnslocket ständigt kan ligga där det ligger.

Busväder och mallsticka

Det var inte speciellt mysigt att gå ut med hästarna i morse. Det skulle snöa och regna hela dagen var det utlovat så hästtäckena behövde plockas fram. Allt tar lite längre tid när man måste anpassa sig efter kyla och nederbörd. Det var inga problem att stanna kvar en stund i stallet för att mäta upp hästarnas byttor för några veckor framåt.

När stallrutinerna var klara hängde jag upp äggförsäljningsskylten vi vägen och laddade äggkylen med några kartonger innehållande nyputsade ägg.

Frågan var lite vad jag skulle göra av den resterande delen av dagen. Den hade ju trots allt bara börjat! Förs en sväng upp till Pelargonrummet för att vattna och kontrollera tillväxten där och sedan ner till orangeriet för att göra samma sak med övervintringsplantorna.

Eftersom de två extra IBC-tankarna som samlar vatten utanför stallet och maskinhallen var fyllda passade jag på att köra upp lite vatten till växthusmagasinet. Medan den första tanken stod och självtömde gick jag ner till verkstan för att ta tag i den nya formen till karossen för de nya RC-bilarna. Jag brukar passa på när jag får en ny kaross, innan den är tillskuren, att göra en avgjutning som jag sedan kan vakkumforma nya karosser när originalet ger upp.

Att bara hälla gips i karossen utan sidostöd brukar resultera i att väggarna buktar utåt. Genom att använda en mallsticka mätte jag ett antal signifikanta punkter på karossens utsida. Sedan kunde jag rita upp hålet som skulle sågas upp. Jag kunde ha offrat en kaross och klippt bort plastflänsen för att följa utsidan med en penna för att markera, men jag ville pröva en ny metod som snickare och framför allt båtbyggare brukar använda när de ska såga till komplicerade former. Det blev inte “sugpassform”, men tillräckligt bra för ändamålet. Vill man vara noggrannare får man ta fler mätpunkter.

Första försöket att blanda till gipset funkade inget vidare. Jag tror att jag hade för lite vatten i kombination med att jag väntade för länge, och det var lite sent att dryga ut med vatten vid det tillfället. Nästa gång tog jag lite mindre gips och slängde in lite ståltråd för att armera och få nästa omgång att fästa. Dessvärre blev det en liten rand mellan lagerna. Vi får se om det går att få till det med en gipsslurry. Annars får jag ta vanligt spackel när allt torkat ordentligt. Det är inte hela världen om det inte blir perfekt slätt, men det är lite irriterande när det gick så bra i övrigt.