Idag hade jag lite extra energi över från gårdagens dvala. Jag skickade ett meddelande till grannen för att se om han kände sig villig att köra lite Bobcat. På några timmar hade vi röjt undan och eldat upp merparten av det slån som är kvar att ta bort. I vanlig ordning hittade jag en massa skrot gömd i vegitationen. Nu kan har jag två uppsättningar kompletta hjul med däck och fälg och dryga 10 meter plaströr över om någon skulle vara intresserad. Plaströren kan jag kanske använda till räcken uppe vid RC-banan. Jag fick slipa klingan tre gånger efter att ha kört in i sten ett antal gånger. Jag var uppe i Pelargonrumet en sväng, och till min förvåning hade redan cikorian börjat gro. Två jordgubbsplantor till hade grott, så nu är jag uppe i nio plantor från egna frön. Sellerin skulle behöva planteras om i nästa vecka ser det ut som, så jag har att göra.
Jag hade hoppats med lite sol under dagen idag, men snön höll i en bit in på eftermiddagen och solen tittade fram först när det var dags för solnedgång. Jag fick hjälpa till lite med stalltjänst, och när det väl var läge att ploga snö upptäckte jag att det behövdes mer bränsle för att kunna vara säker på att kunna avsluta, så det fick bli en sväng upp till Pelargonrummet för att inspektera och pyssla om plantorna. Paprikan börjar växa ur sina minikrukor, så jag passade på att ladda ett femtiotal krukor med jord. Omplanteringen sker dock imorgon då jag hoppas på att få med några plantor till som tappert kämpar med att veckla ut bladen. Vissa av selleriplantorna har börjat utveckla sina karaktärsblad, liksom enstaka pelargoner. De röda pelargonerna verkar ha mer livsvilja än de vita. Det blir inte riktigt lika många pelargoner i år som förra. Jag tror att jag kommer landa på ca 80 plantor som är lika många som paprikaplantorna. När alla frön grott blir det dags att så lite basilika, sallad, gräslök, persilja och koriander. Det är lika bra att passa på när jag startat upp pelargonrummet att utnyttja värmen som annars går till spillo. Jag har fortfarande morötter kvar som flitigt används i matlagningen.
Förra veckan avslutades med att röja lite slån mellan skogshagen och grannarnas åker. Det blev totalt 4 välfyllda släpkärror med ris som fraktades bort för att vid ett senare tillfälle eldas upp. Just nu är vädret lite lynnigt med snö och skitväder som kommer lagom till helgerna, medan det under veckodagarna är sol under dagarna. Nu till helgen hotas det med snö, alternativt regn och blåst, så det blir väl till att i bästa fall vistas uppe i Pelargonrummet. Ett fyrtiotal pelargoner har redan planterats om i större kruka, och femtiotalet paprikaplantor har börjat skjuta i höjden och behöver flyttas till större krukor. Bleksellerin är pytteliten och syns knappt när den kommer upp. Jag ska gå igenom mina fröpåsar och se vad som ska sås näst på tur.
Idag har jag småpysslat med växthuset och startat upp säsongens första sådd. Nu när solen börjar värma blir luftkvalitén inte så bra uppe i Lilla Spanien. Luften är både fuktig och fylld av ammoniak. Vi gjorde ett försök i höstas att öppna vädringsluckorna, men två av hönorna hittade snabbt en väg ut ur fångenskapen. Det hade planerats att sättas upp nät vid luckorna redan då, men sedan kom kylan och behovet var lika litet som lusten att stå uppe i växthuset och arbeta. Värmelamporna fick var sin styrning så att vi kan stänga av lamporna när inte behovet finns. Jag har ännu inte satt någon automatik på dem, men nu kan man tända och släcka när man vill oavsett om man befinner sig i växthuset eller ej.
Jag startade upp Pelargonrummet för säsongen och skulle börja så de första pelargonfröerna och upptäckte att såjorden hade frusit till en klump. Jag lyckades ändå finfördela och skrapa ihop tillräckligt med jord för att så 110 pelargoner i rött och vitt. Jag har satt lufttemperaturen på 10 grader dagtid och 5 grader nattetid, kuvöstemperaturen på 21 grader, samt jordtemperaturen på 25 grader dagtid respektive 23 grader nattetid. Jag tror att det ska fungera. Belysningen till höger närmast dörren där fröerna ska gro slår på klockan 6:00 och 20:00 är det godnatt – allt för att lura dem tro att våren är här.
Jag har lite fler blommor som jag ska fröså, men det börjar jag med imorgon när jorden uppe i Pelargonrummer reder sig ordentligt.
Idag fick jag hjälp igen med att föra bort allt som jag kapat och fick även hjälp med att röja. Nu börjar det bli riktigt fint när man kan se in, och på vissa ställen, igenom dungen. Det blev ytterligare totalt 7 högar till med ris som fördes upp till gropen. De sista fyra högarna eldade vi upp. Det gick ganska snabbt när det väl tagit sig.
Nu är det inte mycket slånbär kvar. Det är ”bara” de buskar som angränsar mot grannarna kvar. Vi får se om det blir i år, eller om det får vänta till nästa.
Just nu går jag på högvarv och har en hel del energi och inspiration. Det enda ”problemet” är att det sker under arbetstid och solen går fortfarande ner innan man hinner komma hem. Räddningen är helgen då man hinner få lite mer gjort än vad man vant sig vid. Idag började förmiddagen med mulet väder, och det kändes inte alls lockande att gå ut, men faktum är att jag ville ha mulet väder för att kunna få ett bra resultat när jag skulle ta mig an att 3D-modelera ett litet hus ute på en av alla åkrar i närområdet. Första steget i processen är att göra en översiktskarta över området så att jag sedan kan skapa ett flyguppdrag för drönaren så att den autonomt kan ta en serie närbilder av byggnaden. Jag hade redan igår pratat med markägaren om mina planer och fick grönt ljus. Insamlingen gick bra men det var ganska kallt och blåsigt. Trots min batteridrivna värmeväst var det skönt att sätta sig i bilen för att åka hem och bearbeta bildmaterialet på drygt 300 bilder. Jag matade in bilderna i datorn för att starta bearbetningen som normalt tar någon timme för att under tiden gå ut och fortsätta med röjningsarbetet vid Slånbärsudden.
Man slutar aldrig att förvånas över vad man hittar i skogen. Två ölburkar och två rostiga fälgar samt en plastskarv till dräneringsrör hade tagit skydd under slånbärsbuskarna. Nu har jag kommit till ett riktigt jobbigt parti där gammalt ris är varvat med nya buskar. Det är trots allt riktigt tillfredsställande att se resultatet. Jag passar på att gallra lite andra buskar och träd för att ge lite ljus åt kommande vårblommor. Det har alltid varit en ganska mysig dunge på sommaren med ett innertak av löv. Det har bara varit lite svårt att komma in dit på grund av slånbärsbuskarna, men nu finns det förutsättningar att ta sig in. Hästarna fick lite att gnaga på i väntan på utfordringen.
Den som hade hoppats på underverk på gården denna helg få bli lika besviken som jag. Natten mot lördagen beslöt sig maginnehållet att vända halvvägs ner i matsmältningssystemet och jag blev liggandes på soffan fram till klockan 10 idag. Jag kände mig fortfarande yr och befarade att fortsättningen på helgen skulle fortsätta i horisontellt läge och var tvungen att be om hjälp av grannen A för att ta in hö. Vi bestämde att min fru skulle ta emot och peka, men efter att ha fått i mig lite vätska och några mackor tog jag de första stapplande stegen och mötte upp. Det var inte så farligt att röra sig trots allt. När ändå Bobcaten var framme erbröd grannen sig att forsla bort slånbärsriset som legat och skräpat i vägkanten sedan fredag eftermiddag. Tacksamt tog jag emot även den hjälpen. Som tack, lastade vi på en trave stockar som ”14-åringen” skulle få hugga upp. Jag sopade rent längs vägkanten så att ingen i onödan behöver besöka däckverkstan, och nu kan man snart välkomnas av en prydlig skogsdunge när man närmar sig gården.
Nu behövs det morötter mer än någonsin under hela året! Under veckorna blir det bara förvärvsarbete och under helgerna kräver arbetsviljan att det är bra väder. Den senaste tiden har jag dock märkt att allt inte är så nattsvart. Viljan att sätta igång med något när man kommer hem från jobbet blir allt lättare. Idag klädde jag på mig röjsågen och fortsatte slånbärsbekämpningen när jag kom hem från jobbet. Jag höll på en bra bit efter att mörkret hade lagt sig. Beväpnad med pannlampa och tjocka handskar avlägsnade jag den ena buske efter den andra, och nu ligger det ett antal högar utefter vägkanten. Min förhoppning är att jag ska kunna få hjälp i helgen med att forsla bort högarna. Man vet dock aldrig, och jag har ställt in mig på att slutföra arhetet med eller utan hjälp från grannen.
Imorgon ska jag försöka köra lite skräp till tippen, köra in hö till hö-hörnan inne i maskinhallen och hämta lite gamla plankor och vagnshjul som jag fått vittring på. Vi får se vad jag kommer få för användning av materialet framöver. Motorerna till drönaren kom idag. De har varit på väg hela veckan, men Postnord är som de är med sina logistikproblem. Normalt gör jag inte reklam, eller nämner någon vid namn, men i detta fall är det motiverat. Vi får se om jag bygger lite på drönaren, eller om det får vänta. Nu har jag i princip alla komponenter som behövs för att få upp den i luften, det enda som återstår är motivation.
Igår fortsatte jag lite halvhjärtat att rensa bort lite mer slånbär efter att ha införskaffat en ny klinga till röjsågen. När det började skymma och dagens arbete närmade sig slutet stannade grannen till och erbjöd sin hjälp till nästkommande dag. Jag tyckte väl att arbetet flöt på ganska bra utan hjälp, men det skadar väl inte att få hjälp med bortforslingen av de taggiga nystanen upp till gropen. Jag har praktiserat ett gammalt beprövat sätt som använts på landstället att forsla bort vass. Jag använder dock fyrhjulingen till att dra ”presenningen” istället för att släpa för hand.
Idag gick jag ut när det upphört att regna, och strax efter mötte grannen A upp med sin Bobcat. Vi röjde så mycket som en tank i röjsågen räckte till, och med hjälp av den fantastiska maskinen kunde vi köra upp nystan efter nystan upp till gropen. Nu är det lika mycket till kvar och mer därtill innan vi får fundera ut ett nytt namn på Slånbärsudden.
De möbler vi valt till hallen gav inte så mycket liv när allt gick i svart. Dessutom är bänkytan ganska känslig mot repor och smuts. Därför kom vi fram till att en bänkskiva i något annat slittåligt material skulle tas farm. Valet föll på EU-pallar som vi har ett antal av både ute och i maskinhallen. Först hade vi tänkt ta ekskivor, men vi gillar industridesign och rustika material. Brädorna limmades och skruvades ihop i ändorna med två vinkeljärn. Jag slipade av brädorna för att få en någorlunda slät yta och la en ljus syrabets på för att skynda på patinan. Det blev ganska bra och nu återstår en mindre skiva för den högre delen av hallmöbeln.
Det återstår att spackla och måla över de märken som blev av den tidigare fastskruvade hyllan för att hallen ska kunna betraktas som klar. En bordslampa och lite prydnadssaker kanske också hittar dit.
Just nu är det inte så speciellt inspirerande. Det är tungt att stiga upp på morgonen och man är helt slut på kvällen när man kommer hem. Idag kom jag hem lite tidigare och hann finna det så pass tråkigt att sitta still, så att jag tog fram röjsågen och fortsatte med att röja undan slånbärsbuskar. Det är ganska slitsamt och man kapar ofta samma stam flera gånger innan man inser att busken står upp med hjälp av sina grannar som ännu inte kapats. Det hann bli både mörkt och svettigt innan jag gav upp. Imorgon har det utlovats lite regn på förmiddagen så förmodligen kommer helgen att få en ganska lat inledning.
Jag fick en laddning paprikafrön med posten från min syster idag så det kanske blir till att dra igång Pelargonrummet och kanske passa på att beställa hem lite andra frön som längtar efter att få komma igång. Tomatplantorna får vänta till mars eller april i år. De verkar hinna ikapp när värmen och ljuset kommer naturligt.
