Category Archives: Gårdsterapi

Lager på lager

Efter gårdagens schaktarbete kunde jag fortsätta med att kompaktera ytan innan jag la ut markduken. Jag har hela tiden trott att markdukens främsta uppgift är att hålla ogräs borta, men efter lite läsning har jag förstått att den främst har uppgiften att hålla bärlagrets småfraktioner separerade från underliggande material. Nu vet jag inte hur stor betydelse det har att man kompakterar det som ligger under markduken och bärlagret, men det skadar ju inte att det är hårt och fast.

Efter att ha lagt ut markduken kunde jag lägga på det första lagret 0-32. Det är tungt att sprida ut för hand , och lastmaskinen är lite för stor för att göra hela jobbet själv. Det känns i armar och magmuskler att man har jobbat i alla fall. Efter att ha gått över med paddan drygt tre vändor över de första 10 centimeterna av bärlager var det dags att lägga på nästa lager. Det tar lite emot att stöka till ytan efter att så omsorgsfullt försökt få den jämn, men man får vackert följa byggnormerna om det ska bli bra. Nästa lager blev ungefär lika tjockt som det första. Det är svårt att se om man sprider ut materialet jämnt till en början. Det är först när man går över med paddan som man vet om man träffat rätt. Man ser och känner var det saknas material. Nu är inte syftet att få en helt plan yta, men den måste vara jämn där vägarna ska gå.

Sista lagret med material blev 0-8 som ska bli underlaget för den gjutna körbanan. Ju mer jag kan dosera banan med tanke på vattenavrinning och körbarhet redan nu innan jag börjar gjuta desto bättre. Jag kunde konstatera när jag körde runt med paddan att mina tidigare beräkningar från 3D-modellen stämde ganska bra överens med verkligheten. Jag tror att det kommer bli ganska bra när det blir färdigt. Nästa steg är att markera ut banan och fylla på med 0-8 där det behövs.

Ny RC-bana

Förra söndagen var rätt lugn med brödbakning och havtornsplockande. På försök gjorde jag havtornsgelé som säkerligen kommer passa bra till helstekt karré eller någon annan köttbit och svamp senare i höst när kantarellerna ger sig till känna. Det har varit lite torrt för att det ska dyka upp svamp, men nu ser det ändå ut som att vädret slår om till kantarellskogens favör.

Idag har jag påbörjat bygget av en ny RC-bana för minibilar i skala 1:28. Egentligen är bilarna byggda för att man ska köra på en matta inomhus, men jag ser inga större problem att bygga en bana utomhus. Först hade jag tänkt att jag skulle bygga en bana på skivor som man kan plocka in på vintern och kanske bygga upp på loftet, men efter lite övervägande kommer det bli en permanent bana utomhus istället. Säsongen är ändå så pass lång att man hinner köra av sig tillräckligt mycket. Att längta efter att kunna köra bil igen har sina fördelar det också.

Efter att jag markerat ut de drygt 60 meter väg som banan kommer att bestå av bytte jag till skopa på Grävis och upptäckte att en hydraulslang var söndernött. Som tur var kunde jag låna en slang från borraggregatet, annars hade jag behövt vänta till på måndag med att få en ny tillverkad.

Det är alltid lite nervöst att börja med lite större ingrepp i någonting som annars är ganska fint och fyller sin funktion. Förhoppningsvis kommer den nya lilla banan i anslutning till den befintliga att smälta in och bli en naturlig del av den stora banan.

Trots ihållande regn kunde jag metodiskt skrapa av det översta jordlagret utan att allt hann bli lerigt och odefinierbart. Ytan ska fyllas med 0-32 som ska packas ordentligt innan jag börjar bygga vägbanken som kommer att slingra sig av och an över marken. Den kommer att bli mellan 50 och 70 centimeter bred med doseringar i hårnålskurvorna. Tanken är att få en utmanande och lång bana som ändå inte är för svår att bemästra. Samtidigt som det ska finnas raksträckor och utrymme att göra omkörningar ska det inte vara för brett och generöst så att man kan ha full gas genom hela banan. Om den blir för knixig tappar man rytmen istället. Eftersom jag tänker gjuta själva banan i betong måste jag träffa rätt på första försöket om jag inte vill stå och använda slägga och bilhammare för att bygga om banan. En annan sak som jag behöver tänka på är avrinning så att det inte bildas stora vattensamlingar på banan efter ett regn. Det här kommer antingen bli en perfekt utomhusbana för miniracing eller en massa bortkastad tid på någonting som i praktiken inte kommer fungera. Oavsett utfall blir det någonting unikt.

Det sista som tar tid

Efter att ha tagit en dags paus med en fotoutflykt tillsammans med min fru till Bennebo bruk för att föra någonting annat än att skruva altan kände jag att det var dags att göra det där sista för att avsluta altanbygget.

Som alltid när man ska göra det där sista så tar det otroligt mycket fokus och energi. Man får nästan vara inställd på att det tar dubbelt så lång tid som man först tänkt sig. Först då omvandlas känslan av att man måste bli färdig till att det blir någonting rofyllt. Ungefär som att åka på en resa där resan är målet snarare än destinationen. Jag hade tänkt att jag skulle göra ett avslut efter att jag satt upp kantbrädor längs hela altanen, men insåg att det var bättre att bygga klart trappan föst.

Det tog resten av dagen att borra tre hål med jordborren och gjuta fundamenten till trappan. Jag var rätt mör när det kom fram till gjutningen, och jag tvekade lite om jag skulle förlora en hel dag på väntan eller om jag skulle blanda betong och låta det härda över natten. Min känsla för att få saker klara som jag själv inte kan påverka i tid tog överhanden. Det är ju inte lika mentalt jobbigt att blanda betong som muskulärt.

Om gårdagen krävde mer muskler, så krävde dagens övningar mer hjärna. Att få till alla vinklar och mått kräver koncentration. Jag hade nog inte bemästrat dagens övning om jag inte hade 13 års gårdsforstan in ryggen. På ytan hade det kanske sett helt okej ut, men undertill hade det varit en hel del genvägar och “byggfusk” med “måttstocken” som jag har idag.

Jag önskar att jag hade haft samma energi som för 13 år sedan i kombination med min uppbyggda gårdserfarenhet, men nu får jag invänta morgondagens krafter och entusiasm för att förhoppningsvis kunna avsluta altanbygget för år 2026.

Altanbygge till trots så har jag även hunnit haft kul med att skapa lite trädgårdskonst. Min fru – som egentligen är den riktiga beställaren av konstverket har efter snart tre dygn fortfarande inte uppmärksammat mina “Allium Gallium”. Det måste betyda att de varken stör eller sticker ut allt för mycket.

Markarbete på andra sidan klart

Jag kom dessvärre igång ganska sent idag och nästan hela förmiddagen gick åt till att bestämma altanens utformning. Det är klart att vi hade ett hum om hur det skulle se ut, men inte bestämt oss för exakta vinklar. Eftersom det blev något större än vad jag först föreställt mig var jag tvungen att tänka om lite beträffande underlaget. Även på den här sidan var marken fylld med sten och sand precis som andra sidan växthuset, och borra 7 stycken hål med oviss utgång fick mig att tänka om.

Istället för att borra och gjuta plintar valde jag att schakta bort det översta jordlagret för att komma ner till mer stenigt och sandigt underlag för att sedan fylla igen med 0-32. Det blev hyfsat plant. Nu behöver jag ändå gräva ner stöden så det spelar ingen större roll hur plant underlaget är, men det underlättar med ett jämnt underlag som referensplan när man börjar gräva.

Det tog närmare 3 timmar att väga in alla plattor och stenar. Efter att ha provat lägga ut två reglar kan jag konstatera att mina eventuella mätfel försvinner i jämförelse med hur ojämna reglarna är. I slutänden kommer det inte märkas, och huvudsaken är att stöden inte sätter sig. Efter att ha gått över med markvibrator 5 vändor så är jag ganska säker på att stöden kommer att vila tryggt på sina platser.

Imorgon har det utlovats lätt regn varvat med regn hela dagen, så vi får se om jag kan peppa mig själv att färdigställa det andra bjälklaget. Då kommer min tidsplanering att hålla med någon dags marginal.

Fundament

Idag har jag druckit 5 liter bubbelvatten för att inte torka ut. Man får ta det lite lugnt när det är närmare 30 grader varmt i skuggan samtidigt som man vistas i gassande sol. Även om det mest är maskinerna som får jobba så tar värmen hårt på krafterna. Jag började dock dagen med att göra lite underhåll på jordborren. Fler sprintar som gärna går av när man stöter på sten tillverkade jag av några avsågade bultar som jag sedan svarvade ner skallarna på så att de kan rotera fritt. Varje sprint kan gå av tre gånger innan man måste byta helt. Skären fick också en slipning så att de biter i torr lerjord. Annars får man hela tiden luckra upp med spett. Jag tror att jag borrade i de flesta baterial. Sten, sand jord, lera, grus och lättbetong. VI får se hur bärigheten blir. Det är nämligen lite sättningar i marken. Förhoppningsvis går det bra även denna gång.

Det brukar underlätta om man vattnar lite i hålet för att få upp materialet med borren. Min maskin är inte så snabb så att den hinner transportera upp materialet. Man får stundtals använda händerna för att få bort “borrkaxet” från hålet.

Efter att alla 10 hål var borrade kunde jag väga in vilken nivå som balkskorna skulle ligga på. Först använde jag laser för att placera ut pinnar och snören. Det behöver inte vara exakt, men det är viktigt att skorna hamnar inom några centimeters marginal. Jag hoppas att jag tänkt och räknat rätt. Att blanda betong är både enkelt och jobbigt. Jag brukar ta 25 rågade spadar till en säck cement. Först blandar jag torrt för att det är lättare, och sedan pytsar jag på med vatten, blandar, på med mer vatten, och blandar tills jag får rätt konsistens. Imorgon blir en ganska lugn dag. Eventuellt åker jag och införskaffar virke, men det kommer inte bli så mycket mer. Jag ligger ändå bra till tidsmässigt. Från första spadtaget har det hittills bara gått ett dygn och jag har räknat med att det ska ta en vecka att färdigställa.

Spetskompetens

Igår kunde jag gjuta fast den tidigare avgnagda stolpen som om den hade varit hel fungerat utmärkt som öppning mellan de två skogshagarna. Mycket mer blev nog inte gjort om man ska se till hemarbetsrelaterade göromål. För första gången testade vi att köra RC-bil i mörker med belysning uppe vid banan. En och annan sträcka skulle må bra av lite mer ljus, men ingenting som är speciellt störande. Det var fortfarande 18 grader i luften och vindstilla. Dammet blev extra tydligt i släpljuset och när vi var klara var det nästan läge för andningsskydd., Det var hur som helst riktigt roligt – värt mödan i höstas att placerade alla lumen på rätt ställen.

Idag byggde jag färdigt öppningen mellan skogshagarna. Det är mer jobb än vad man först tror. Det är väl bara att dra om tråden? Nej – inte om det ska bli bra! Då tar den där 30-sekunderstanken närmare en dags arbete. Man måste nämligen passa på att laga det som tidens och hästarnas tänder nöter ner. Det är inte svårt att förstå att staketstolpar är sneda och att trådar hänger löst när man passerar gårdar där annat prioriteras. Hur ska en vanlig människa kunna hinna med allt underhåll?

Idag började jag arbetet med att förbereda grundarbetet för trädäcket som ska göra så att man kan gå i strumplästen till orangeriet. Det kommer att bli en svängd altan för att bryta av mot allt annat som är fyrkantigt. Eftersom dörren till orangeriet ligger några centimeter lägre än växthusets trädäck måste jag schakta bort material så att jag får plats med bjälklaget.

Efter att först ha markerat ut var trädäcket ska vara kunde jag först med spade gräva längs den målade linjen för att sedan gå fram med Grävis. Bara någon decimeter ner i jordskorpan stötte jag på stenar, hårdpackad lera, lättbetongblock och diverse skrot som tidigare markägare funnit lämpligt att deponera. Jag behöver enligt beräkningar komma ner ca 25 centimeter under dörröppningen dör att kunna gjuta fundament för bärlinorna. Jag kom så långt jag hade tänkt mig idag. Nu ligger jag minst 25 cm på alla ställen där jag kommit åt med grävmaskinen. Imorgon går jag fram med spade och hacka för att få bort de sista knölarna. Marken behöver inte vara helt i nivå, men det underlättar när man ska börja gjuta och snickra om man slipper snava när man har fokus på laserpass och skruvdragare.

Ytterligare flyt och variation på banan

Utöver alla vanliga göromål har jag spenderat en betydande del av tidbanken åt att göra banan roligare samtidigt som jag har försökt skapa bättre flyt när man kör. Jag försöker i möjligaste mån bygga bort så många transportsträckor som möjligt och försöker bryta av med kuperad mark utan att man behöver sakta ner onödigt mycket där det är möjligt. Samtidigt vill jag inte att försämra sikten från förarpodiet. Det hela handlar mer om rytm och körupplevelse än att kunna varva banan på så kort tid som möjligt. Samtidigt ska det vara så säkert och olycksfritt som möjligt.

Idag byggde jag ett kombinationshopp efter Sonnenshein-kurvan som tidigare varit en transportsträcka och accelerationssträcka fram till skogspartiet. Nu får man mer aktivt försöka anpassa hastighet och teknik för att vara snabb.

Efter att ha provkört sträckan kan jag konstatera att allt fungerar som det ska. Nu har jag bara några få förbättringar kavar innan banans utformning är perfekt. Därefter vill jag försöka få till det där perfekta underlaget som inte kräver underhåll samtidigt som känns lagom “grussprutigt” när man kör.

Bland tistlar och ogräs

Efter ett par års negligering av baksidan på kullen vid Lilla Stonehenge och vi varit och fyllt hela bilen med växter och buskar som ska pryda den del av kullen som inte syns från vägen har jag rensat ogräs och bearbetat marken för att skapa de bästa förutsättningarna för ett lyckat resultat.

Igår gick jag fram med grepen för att kunna spara på kärleksörten och den höstaster som ändå etablerat sig mellan kirskål, revbsmörblomma och nässlor. Merparten av de tistlar som finns på kullen blå bolltistel som jag har drivit fram från frö. Idag fortsatte jag att rensa bort det sista med hjälp av Grävis. Det blev en hel skopa full med ogräs som kördes upp till “jordstationen” där förra årets jord precis har börjat leverera.

Det gick åt tre skopor jord för att jämna till och skapa ett 10 till 20 centimeter tjockt lager med mylla för de otåligt väntande plantorna.

Ett antal olika nävor och daggkåpa ska fungera som marktäckare. Mellan liljorna ska jag sprida ut fetknopp för att hålla borta ogräset. Fetknopp har vi mycket av uppe i “Slottsparken”, och den är i princip bara att strössla ut för att den ska rota och etablera sig. Längs gången upp planterades stäppsalvia och en marktäckande ros. Bredvid “omplaceringsstenen” efter att ha grävt en grop till en buske som jag inte kommer ihåg namnet på planterade jag ett träd som jag heller inte kommer ihåg namnet på. Imorgon ska jag trycka ner lite olika lökar i jorden. Dels sådana som jag grävt fram från tidigare plantering, men även sådana som egentligen skulle planterats i höstas, men av tidsbrist fått ligga i matkällaren. Dessvärre har inte alla lökar överlevt. – Det är väl så när man skaffar växter innan man har hunnit förbereda plats åt dem, eller är riktigt mentalt förberedd på förarbetet, eller när det råder obalans mellan planering och ork.

Målat, svetsat och kört

Då var odlingslådorna i “Konungarnas dal” indränkta i slipersolja. Det tog en dryg timme effektiv tid att måla, men det tog närmare tre timmar att bli klar då jag fick avbryta för både jobb i arbetslivet och annat jobb på hemmafronten. Det blev i alla fall bra.

Allt växer. Enstaka paprikor har börjat få färg, samtliga tomatplantor bär rikligt med tomater, chilin utvecklar frukter i rasande takt, baljväxterna har börjat utveckla bönskidor och nu har gurkplantorna börjat blomma. Om någon vecka kan jag förmodligen skörda den första gurkan.

Under eftermiddagen svetsade jag ihop en transportställning till RC-bilarna. Den förra var lite obalanserad och klumpig. Nu får man med sig allt man behöver för att ha 30 minuters skoj uppe vid RC-banan utan att behöva anstränga sig nämnvärt.

Vi har de senaste gångerna vi kört bil haft lite otur. Ett flertal gånger har kugghjulet som sitter på drivaxeln lossat, vilket resulterat i att bilen inte går framåt. I förrgår gick ett lager till mittdiffen och idag gick ett annat lager till framdiffen. Det är i och för sig ett tecken på att vi kört mycket. Det är värre när man kör sönder än när delar slit naturligt. Igår var det dock ett undantag då batterierna tog slut före bilarna. Nu har jag servat båda bilar så att vi förhoppningsvis kan köra skadefritt imorgon och en tid framöver.

Grästrimning och surdegar

Idag har jag försökt fokusera på att få ordning i maskinhallen som mer och mer börjar likna oordningen man brukar finna i gamla lador. Fungerande saker blandas med bråte som när det ligger utspritt riskerar att bli bortglömt. Sedan när man ska använda det, hittar man inte, och i värsta fall köper man nytt. Förra året fick vi tag på två sektioner pallställ, men eftersom det varit så mycket i vägen så har det dröjt med att montera.

Jag började dock med att sätta en surdeg och trimma dikeskanten ut mot vägen. Det tog en dryg timme att befria den understa eltråden i svinstaketet från vegetation. Jag sparade det ogräs som fortfarande blommar för att gå humlor och min till mötes.

Efter att ha rensat bort allt bråte och tömt alla hyllor utefter väggen där den nya pallställningen skulle placeras kunde jag skapa ett fundament av 6 betongplattor som jag vägde in med laser. Det kanske inte blev en jätteskillnad för ögats ro när ställningen var fylld med alla hönsattiraljer som tidigare legat utspridda lite här och var, men nu går det enkelt att finna det man söker, och det blev bra mycket mer plats att fylla på med mer bråte.

Nu återstår bara att vänta på att brödet jäser klart i sin form och grytan på kycklingvingar blir klar innan jag kan göra kväll. Jag kommer väl ha mardrömmar om bråte och oordning en tid framöver!