Category Archives: Skogshage

Startskottet för ett nytt projekt

Nu har jag äntligen börjat skruva på ett nytt projekt som jag gått och ruvat på i någon månads tid, och igår kom de första delarna som ivrigt packades upp och började skruvas ihop på köksbänken. Det handlar om en större drönare som ska orka lyfta lite mer än den i jämförelse pluttiga drönare som jag har för fotografering idag. Drönare kommer mäta cirka 130 centimeter i diameter med åtta motorer som vardera klarar att lyfta närmare 5 kilo vardera. Jag samlar ihop komponenter, begagnade och nya efter de kriterier som jag själv satt. Det är inte alltid lätt och utmaningarna är ganska många. Delar ska passa ihop med varandra och allt ska hålla för påfrestningarna. Jag hade lite tur som hittade en helt ny ram som passade mina ändamål på en konkursauktion och kom undan med en bråkdel av vad det skulle ha kostat att köpa materialet, eller för den del själva byggsatsen. Jag väntar på styrsystemet, motorer, fartreglage och propellrar som väntas komma om någon månad. Precis som i övrig fordonsindustri är det även komponentbrist i drönarvärlden. Kamera och bildöverföringssystem har jag också lyckats få tag i begagnat av någon som behövt uppgradera eller tröttnat. Drönaren får namnet Daidalos efter att ha diskuterat lämpliga namn med “K” som har koll på vem som kan flyga i den grekiska mytologin. Min första tanke var Ikaros, men det var kanske inte så bra val.

På eftermiddagen hann jag göra lite på “matfronten”. Imorgon ska jag skruva fast de vertikala stolparna där hästarna ska kunna sticka ut huvudet för att dricka och äta. Det är en hel vetenskap om på vilken höjd och hur tätt saker bör vara så att inte hovar fastnar eller huvuden slås i, och mycket av tiden går åt till att resonera med byggherren om vad som är lämpligt ur byggtekniska och estetiska perspektiv. Jag kommer nog behöva stadga upp lite mer även om stolparna är ganska kraftiga så är inte konstruktionen så stum som jag skulle önska. Upp med ribborna, borra några hål, sätt upp några stag och dra om eltråden så är det nog så pass klart att man kan gå torrskodd när man utfodrar hästarna.

Tillbaka till det normala igen

Nu när dagarnas ljusa timmar förskjutits till det sämre för den som gillar att arbeta utomhus på eftermiddagen, hinner man inte med så mycket om man sätter spadan i backen klockan tre. Förmiddagen gick åt till att flyga drönare på hemligt uppdrag åt svärfar och sedan ägnade jag mig allt för mycket åt att försöka få liv i fyrhjulingen utan framgång. Startmotorn behöver bytas ut och det hjälper dessvärre inte att vare sig byta eller modifiera kolborstarna för att få liv i den igen. Allt blir så mycket mer besvärligt både för min fru som ska bära vatten och för mig som behöver flytta material och verktyg till olika ställen på gården.

Nu har jag börjat göra iordning foderstationerna till hästarna så att man slipper gå in i de leriga hagarna för att hänga upp hönät och fylla på med vatten i hinkarna. Nu ska man kunna göra det från den “torra” sidan av staketet. För en gångs skull var det enkelt att borra de två stycken meterdjupa hålen med Borris. Inga stenar i vägen och relativt mjukt material gjorde att jag på knappt en timme kunde förbereda för gjutningsarbetet. Den sista stolpen kunde lodas in och gjutas innan mörkret hade tvingat oss att använda pannlampor.

Sista dagen

Det känns lite jobbigt att semestern är över och det enda som jag hunnit med projektmässigt är att fälla skog och spendera tid att göra iordning stängsel som ska hålla svin utanför och hästar innanför. Förvisso har jag hunnit med mycket annat också, som att njuta av tomater, gurka, paprika, potatis chili och mycket annat som jag odlat. Jag skulle velat spendera mer tid till att skapa och förändra andra saker här på gården. Igår trodde jag att jag skulle ha hunnit klart med allt vad hagarna behöver men det fortsatte hela dagen med att laga gamla staket och se till så att elen leds dit den ska. Jag slösade väl bort för mycket tid med att rensa vid slånbärsudden och runt ridbanan. Något jag skulle ha behövt göra för flera veckor sedan.

I förrgår rensade jag ut allt grot och ved från hagen så att vi kunde spänna upp trådarna. Det blir bra när allt är rakt och stabilt. Nu har vi i alla fall en skogshage som vi inte behöver skämmas över.

Idag grävde jag ner en matarkabel så att elen till skogshagarna inte behöver vara beroenda av de flimsiga banden i sjukhagarna. Jag kan bekräfta att man får en rejäl stöt om man tar i någon av trådarna. Jag har provat både med instrument och misstag med handen. Stöten kändes ända upp i armbågen!

Ett sista varv med trimmern fick avsluta helgens och semesterns alla måsten. Majsen har börjat blomma så det blir popcorn senare i höst!

Himmelska friden

Att bygga staket tar tid och tar på krafterna. Nu är ett femtiotal stolpar bytta mot kraftigare varianter, som med sin dimension, automatiskt gör att det blir svårare att driva ner dem i den för stunden torra och hårda marken. Igår upptäckte jag dessutom att jag skulle behöva ta ner fyra träd. Det blev sju stycken och nu återstår nio till – minst! Det är som den himmelska friden som aldrig tar slut!

Nu kan vi koncentrera oss på att skruva upp isolatorer och börja spänna tråd. Sedan var den semestern över! Imorgon ska jag iväg och förvärvsarbeta och sedan har jag fem sköna dagar kvar att försöka varva ner på. Även om semestern mest bestått av krävande muskelarbete så har jag haft tid till att njuta lite frukter av mitt tidigare arbete och kameran har kunnat plockats fram då och då, och jag har kunnat köra lite radiostyrd bil också.

Staket

För att inte upprepa mig allt för mycket så har det varit staketbygge idag med. Min fru och jag gjöt fast hörnstolpar och grindstolpar enligt det recept på vatten och betong som jag testade igår. Det blev ytterligare 17 stolpar. Vi avslutade med att slå ner grövre stolpar i de tidigare stolphålen och kom en bit förbi det första hörnet. På förmiddagen gick jag runt med kameran utrustad med makroring och ett 90-millimetersobjektiv på upptäcksfärd i trädgård och skog. En solros som börjat veckla ut sina kronblad såg nästan ut som flammor ur en jetmotor, en kotte som i närbild skulle kunna misstas för ett djur på en kinesisk matmarknad. Jag visste inte att rädisor kunde sprida skönhet när de blivit torra och träiga och att en bitter gurka skulle kunna bjuda på sig själv.

Vätskebalansen återställd

Som växthusodlare utan obegränsad tillgång till vatten måste man passa på att hamstra när himlen öppnar sig. Idag flyttade jag över närmare två kubikmeter med vatten från tankarna bakom maskinhallen till reservoaren under växthuset som inte fylls på lika fort med cirka 40 kvadratmeter uppsamlingsyta jämfört med närmare 400. Vi väntar på mer vatten och då fylls magasinet på några timmar ihållande regn. Trädgårdsdammen hade också börjat sina, men har åter fyllts till en acceptabel nivå. Gurkplantorna fortsätter att leverera ämnen till inläggning. Chili och ingefära visade sig vara ett gott inslag i lagen, så jag ska nog göra en laddning till. Sparrisen har kommit in i andra andningen och skjuter upp nya skott. Ett tag trodde jag att plantorna dött av torka, men det finns fortfarande hopp. Jag har inte riktigt bestämt mig för var jag sparrisen ska slutplanteras. De ska ju stå där ett antal år är det tänkt.

Arbetet med hagarna fortsätter och nu har de sista hålen borrats. De hål som inte kunnat göras tillräckligt djupa på grund av stenar armeras och fylls med betong. En metod som min fru snappat upp av någon YouTuber är att blanda bruket i hålet. Vi får se om det fungerar. Det är inte så noga med att få en helt homogen och genombrunnen betongklump kan jag tänka mig. Jag brottades med att försöka dra upp en stolpe och drog mig till minnes att man kunde använda ett hjul för dra upp rötter ur marken. Det visade sig fungera utmärkt! Imorgon siktar jag på att få alla stolpar i hagen utbytta och på plats för att sedan kunna spänna upp tråd.

Elstaket, sten och högtalare

Nu har jag börjat gallra morötter och de första mogna paprikorna är skördade. Svinstaketet runt ridbanan och tomten blev helt klart igår sånär som på lite eltråd vid ridbanans grind. Det behövs säkert inte, men bättre att ta det säkra före det osäkra och göra det helt omöjligt för svinen att förstöra. Idag hämtade jag de uppsågade kubbarna som hade blivit för tunga om de förblivit stockar. Grävis har fått jobba hårt på eftermiddagen med att borra hål till hörnstolparna i hagen. Det märks att vi har fyllnadsmassor i marken då man emellanåt bjuds på överraskningar i form utav högtalargaller, tändstift och annat bråte. Framför allt kommer det upp en hel del sten som försvårar arbetet avsevärt. Borren är avsedd att borra i jord vilket gör att man får gräva upp alla stenar för hand.

Nu har jag borrat merparten av alla hål som ska borras och imorgon får jag nog gräva med grävskopan istället. Vissa delar av skogens golv består av jord, men nu verkar det som att det övergår allt mer mot fyllnadsmassor bestående av större stenar och annat krafs.

Arbetet fortlöper

Idag tar jag en vilodag från skogen och imorgon hämtar jag in de sista stockarna innan det blir dags att fälla se sista stora tre träden plus ett mindre som riskeras att fällas fast om jag inte tar träden i rätt ordning. Efter ett trevligt besök av “K” på förmiddagen så åkte jag in till skogstillbehörsspecialisten och införskaffade ett trädfällriktare så att jag inte gör bort mig när träden med stort T i ogynnsam fällriktning ska sågas ned.

Det börjar se riktigt prydligt ut i skogen och snart kan jag börja slå ner nya hagstoplar. Jag har till mitten av augusti på mig, så ännu finns det lite marginal. Imorgon har jag inget sällskap hemma så då försvinner en arbetsdag med farliga verktyg från planeringen. Jag får försöka fortsätta med elstaketet så att vi kan börja få fint mellan gräsmattan och ridbanan också.

En och anna paprika har börjat rodna och första omgången med tomater och gurka har skördats. Gurkan hamnar 1,2,3 i återanvända burkar tillsammans med dill, ingefära och chili, och tomaterna blir till pizzasås.

Eventuellt bara 18 kvar

I två dagar har jag fällt och kvistat träd för glatta livet, och idag har jag bärgat stockar och sågat bort stubbar. Det blev totalt 9 tunga kärror med stockar. Ett riktigt gympass! Nu är det bara 18 träd kvar, men av erfarenhet så får jag lägga på några till som jag missat. Tre av dem är riktigt stora och två vågar jag mig nog inte på utan hjälp eller råd från någon kunnig person som kan tala om hur man får ett träd att falla mot sin naturliga lutning samtidigt som man ska ta med i beräkningen att trädet är dött. I värsta fall fäller jag träden i den riktningen som de redan lutar åt och tar omaket att kvista i oländig terräng. Stammarna är dessutom grova så det kommer bli trubbel att forsla ut dem. Även om jag sågar upp i mindre bitar så kommer de att väga bly! En sak är säker i alla fall – jag kommer att ha ved att elda med i vinter.

Halvjlusautomatik ogräs och stockar

Som kunnig inom ett vidt område så får man ibland meka med saker som man dreglade över när man precis tagit körkort. Min svärfar har tydligen försökt att få märkesverkstad att fixa ett glappande halvljus, men inte lyckats. Det tog mig ett tag att lokalisera relät som styr automatiken. Jag blev generöst belönad för min insats. Det kostar på att äga en sportbil tydligen.

Grävis fick göra en insats på ridbanan för att bekämpa vegetationen längs staketet. Det blev en hel kärra med ogräs som hamnade i den stora komposten som jag tänkt vittja om några år. Arbetet i skogen har fortsatt och jag har spenderat några dagar mer att kvista och forsla bort ved. Dessvärre strejkade motorsågen helt plötsligt och jag kom fram till att det var membranen i förgasaren som inte längre orkade pumpa fram bränsle och att tändhatten glappade. Jag var in till motorsågsverkstan igår där man gav beskedet att membranet troligtvis liggen någon eller några månader bort att få hem. “Nyrik” efter min tidigare verkstadsinsats och ett snack med min fru kom vi överens om att införskaffa en ny motorsåg. “Se till att det blir en bra och proffsig nu…”.

Jag valde en såg med uppvärmda handtag, automatisk justering av förgasaren, något lättare och smidigare samt ett lite längre svärd än vad jag haft tidigare. Det längre svärdet underlättar en hel del när man kvistar, vilket jag inte trodde. Jag försöker så gott det går att följa de instruktioner som jag hittar på nätet om att kvista säkert, snabbt och så skonsamt för kroppen som möjligt. Favoritklippet är en instruktion från 1985 där man får lära sig allt man behöver veta om säker kvistning. Nu har jag avverkat hälften av det som ska fällas, och jag känner att jag har börjat få läget under kontroll. Imorgon ska jag ta en välbehövd vilodag från skogen och förbereda mig på att vara allfixare på fjordhäst-SM.