Jag har faktiskt hunnit med mer än alla mina punkter drygt 30 uppgifter som jag skrev ner igår morse. Visserligen har vissa saker varit ganska enkla och tagit lite tid i anspråk, medan andra varit lite mer krävande. Idag bytte jag kabel mellan huvudbrytaren och första belysningsstolpen till en 5-ledare så att man kan tända första strålkastaren från telefonen. Det blir lite lättare att orientera sig till de resterande tre stolparnas manuella brytare på det viset. Vi får se om jag fixar så att det går att tända samtliga strålkastare från telefonen i år eller om det blir när värmen återvänder. Jag ligger fortfarande lite efter i förberedelserna inför vintern, och snart är det helt kört. Jag tänker på alla pumpar som behöver plockas in. Vi får se om vintern blir sträng, eller om jag faktiskt kan låta pumpen under växthuset sitta kvar. Det skulle vara ganska bra att ha rinnande vatten i orangeriet.
Snart drar odlingssäsongen igång och det börjar så smått dra ihop sig till att förbereda pelargonrummet igen. Egentligen ska man väl göra det på en gång när man stänger ner, men just under försommaren är det som stressigast att ordna allt i trädgården så att plantorna kan komma ut. Sedan brukar det vara fullt ös med andra projekt som behöver uppmärksamhet, och att långsamma dagar tvätta krukor och inventera odlingsutrustning kanske inte alltid är det första man tänker på.
Så länge som jag hittar på nya projekt kommer jag nog aldrig känna att jag är ikapp, och om jag inte ständigt ställs inför nya utmaningar så blir det nog ganska långtråkigt har jag en känsla av.
Idag har jag haft lite mer energi än vad jag haft tidigare i veckan. Jag ska villigt erkänna att det kändes lite motigt att gå upp 06:45 för att fodra och ta ut hästarna. En halvtimme senare satt jag inne i värmen med en espresso för att planera resten av dagen. Dagens stora åtaganden var att ploga, få ordning på Grimar – Tuk-Tuken, och ett eluttag till en av belysningsstolparna på ridbanan. Allt annat som fanns på listan kan jag betrakta som bonus. Grimar hade fått punktering, så det passade bra att byta till vinterhjulen. Jag passade även på att ladda upp samtliga batterier till samma nivå individuellt. Det är lite vanskligt att serieladda batterier i längden, och emellanåt behöver man kontrollera att inte ett batteri drar ner spänningen för de andra batterierna.
Jag har gått och funderat ett tag på hur jag ska göra med “byttorna” i stallet som är allt annat än o-kletiga undertill. De står direkt på betonggolvet i vatten och torv som letar sig ut från boxen genom springan mellan golvet och boxväggen. Varken golvet eller byttorna har en chans att torka upp. En liten platå av impregnerade stolpar och överblivna reglar fick bli lösningen på problemet. Nu får vi se om det blir bättre, eller om anordningen bara främjar ordningen i stallet.
Eftersom grannen J och hennes sambo hela tiden ställer upp för oss, så var det väl inte mer än rätt att jag satte upp ett eluttag till fårens vattentråg. Det är besvärligt med att hela tiden hålla isfritt på vintern. Hästarna får ju hö flera gånger om dagen, och då kan man lika gärna fylla på med vatten, men fåren får hö mer sällan, och då känns det lite tröttsamt att behöva kolla att vattnet är isfritt. Själva baljan matas med 24 volt växelström och den transformator som tillhör baljan behöver sitta lite skyddat även om den är vädertätad, så den fick hamna innanför hinderskjulet. 24-voltskabeln var lagad och skarvad ett antal gånger, så jag bytte ut hela kabeln mot en ny. Jag vill inte att jordfelsbrytaren ska lösa ut titt som tätt och göra så att orangeriet blir utan ström till luftvärmepumpen.
Hönsen behöver lite stödvärme när det blir riktigt kallt. Framför allt vill man inte att vattnet ska frysa. Under dagen blir det några plusgrader, men på natten kryper det ner runt noll. Det är rätt bra med tanke på att det är minus 8, 9 grader utanför. Jag placerade en värmelampa ovanför sittpinnarna, en extra nere nära marken och en ovanför vattentråget – det bör räcka.
Min fru har länge velat att jag smalnar av dörren in till foderkammaren. Den har varit en centimeter för bred för att gå att stänga. Den har varit väldigt lågt prioriterad tidigare, men nu när det är jag som varje morgon måste öppna dörren och haka fast den med ett band för att inte gå upp så blir jag påmind om problemet. Nu saknas det bara en låskista och ett handtag.
Efter att jag gett hästarna mat och släppt ut gässen tog jag tag i en av surdegarna som legat utanför verkstan. Tidigare i somras plockade jag ner delar av staketet för att komma åt och schakta bort stenar och jord som rasat ner vid kortsidan på ridbanan. Jag har hela tiden ursäktat mig med att jag varit tvungen att införskaffa en planka för att ersätta en trasig, så de har liksom blivit liggande. Det känns lite onödigt att bege sig till brädgården bara för att införskaffa en planka. Nu kunde jag inte hålla mig längre och klöv en bredare planka till rätt dimension. Jag hann nästan helt klart innan den första av blygsamma två skurar uppenbarade sig. Jag härdade ut och fick samtliga plankor på plats. Efter det flyttade jag ner allt i frysen till en av frysboxarna i garaget så att jag kunde börja avfrosta frysen uppe i huset.
Under tiden att det regnade passade jag på att bygga en uppsamlingslåda för alla kluttar som dagligen rensas från kattlådan. Eftersom påsen inte blir full på en tömning blir den ofta liggande på golvet och stör mitt ordningssinne. Lådan fungerar också som en bra trappa när katterna ska gå ut ur lådan.
Efter att jag byggt klart skitlådan tömde jag ut det vatten som handdukar och bunkar lyckats fånga upp av avfrostningsvattnet. Det översta facket hade helt täppts igen av is, så jag lät frysen stå ett tag till. Eftersom det hade hunnit torka upp passade jag på att klippa gräset. Den nya klipparen är sannerligen en riktig klippa! På ungefär 45 minuter hade jag klippt hela tomten, runt maskinhallen, utanför stallet och vid dammen. Tidigare har det tagit närmare två timmar att klippa. Dessvärre tar det fortfarande lika lång tid att trimma gräskanter som förr. Men jag har lärt mig att bara klippa så långt som en tank räcker, annars knäcker jag ryggen på mig. Jag hann iallafall trimma runt hela ridbana, vid Lilla Stonehenge och under svinstaketet längs framsidan. Under kommande vecka, om vädret och tiden tillåter, trimmar jag diken, slänter, vägen upp till växthuset, utanför fåglar och uppe vid RC-banan.
Ett tecken på att verkstan är behövd, är att den då och då behöver städas. Oftast är det lite bråttom så man hinner inte alltid plocka undan. Att det blir spå och skräp som hamnar på golvet är ofrånkomligt. Det tar ändå någon lite tid att blåsa bort damm från alla maskiner och bordsytor innan man kan sopa ihop allt och lägga i soptunnan. Nu är jag nästan klar med allt jag hade tänkt göra i helgen. – Jag väntar fortfarande på att frysen ska tina upp helt. Hur som helst tycker min klocka att jag inte behöver göra något mer idag.
Idag leddes jag ofrivilligt in på att gräva bort rasmassorna från slänten ner mot ena kortsidan på ridbanan. Min frus brorson är här och utför lite måleriarbete på staketet till ridbanan. Igår blev jag påmind om att det behövde trimmas bort ogräs runt staketet, men vid närmare inspektion behövdes det grävas bort lite rasmassor för att kunna komma åt och måla. Fram med Lastman och Grävis! Jag tror att jag forslade bort närmare 30 skopor av sand, sten och jord från slänten innan jag kände mig någorlunda nöjd. Materialet hamnade i stenröset utanför ridbanan inne i ängshagen. Kanske det kan bli något kul av det i kommande Paddock Paradise. – Vi får se!
Vid 12-tiden kom min fru och påminde om att jag behövde köra in nytt hö och torv till stallet. Efter att ha bytt från skopa till pallgafflar var det en ganska enkel uppgift att utföra. Nu efter att ha kört med lastmaskinen ett tag känns det som en förlängning av armarna när man puttar och föser höbalarna på plats.
Efter att ha fått höbalar och torv på plats passade jag på att ladda lastmaskinen med lite stockar som jag tänkt använda som barriär mot framtida sten och jordras. Det var lite tu att min fru kallade in mig på en dricka-paus i växthuset – för himlen öppnade sig med både skyfall och hagel. Någon halvtimme senare kikade solen fram igen och jag kunde placera ut alla stockar längs staketet. Än så länge har jag bara lagt ut stockarna. Det får torka upp lite innan jag fixerar dem. Eventuellt blir det ett lager till med stockar. – Vi får se!. Som avslutning passade jag på att spola av både Lastman och Grävis från all lera som tenderar att fastna så fort det blir “lite” blött.
Trädgårdsdammen fylldes så pass mycket att jag kunde starta pumpen. Gässen var inte sena med att göra ett besök.
I en veckas tid har jag tänkt att jag ska hinna med att skriva lite i bloggen på kvällen, men antingen har det inte funnits tid, eller så har jag inte kunnat dra mig undan för en stunds skrivande. Om jag inte skulle ha en almanacka, så skulle jag kunna mäta tiden i hur mycket paprikorna växer. Tomatplantorna band jag upp i måndags. Den här gången använde jag sisalsnöre istället för jute, då det är starkare. Jag var lite orolig att snöret som är ganska styvt skulle vara svårt att hantera, men det visade sig tvärt om. Det var mycket enklare att vira snöret runt tomatplantorna än jag hade väntat mig, och knutarna är både lätta att låsa och öppna.
Jag har försökt att trimma lite gräs och rensa i trädgården varje dag för att hinna få fint till hästhelgen som precis är avslutad. Jag vill inte i onödan köra med trimmern när tränare och ryttare ropar och lyssnar på varandra. Gropen blev jag i och för sig klar med igår, men jag passade på när alla satt och åt lunch.
Jag byggde avtagbara sidor på fyrhjulingssläpet för att få plats med mer växtmaterial utan att det behöver ramla av när man sladdar i kurvorna.
I onsdags hade en gran ramlat mellan hagarna, och jag kom hem ganska sent på kvällen så det fick vänta till morgonen efter. Jag var tvungen att laga staketet på fem ställen, vilket innebär 10 lagningar. Jag börjar få in snitsen, och hittills har ingen skarv gått sönder eller slutat leda ström.
På kvällen tog jag mig tid att bygga ett litet insektshotell med utsikt över ridbanan. Eftersom rödfärgen var slut använde jag olja istället. Visserligen är allt redan impregnerat, men de får en liten annan lyster som tilltalar ögat, och förhoppningsvis insekterna.
På fredagen gick all tid åt till att städa inne i huset. Det var både ångtvättning och dammsugning. Köket tar alltid lite längre tid än man skulle önska. Alla skåpluckor i högblank svart ska ångas av och sedan torkas med duk för att få bort fettfläckar och göra allt spegelblankt. Det är ändå skönt när man är klar och kan börja skita ner igen.
Lördagen gick åt till att rensa ännu mer ogräs och middagslagning. Det var ganska blåsigt, och det kändes med som oktober än juni. Vändningen kom idag då jag kunde börja morgonen med att gå runt och njuta lite av trädgården. Svag vind, sol och värme avnjöts i kryddträdgården med en kopp espresso samtidigt som jag planerade resten av dagen.
Efter att ha skrotat runt och gjort lite av varje under dagen rensade jag även RC-banan från ogräs och körde någon halvtimme. Jag behövde gå och vända bilen någon enstaka gång och det kändes som att jag körde senast igår. Efter bilkörandet började hästmänniskorna droppa av en och en, och jag kunde ta itu med hinderskjulet där ena väggen har börjat bågna på grund av den höga belastningen av alla bommar. Först var jag tvungen att höja upp den nedre regeln och sätta stöd under, sedan satte jag ett stag mellan den övre regeln och en av takbjälkarna. Jag tog “trädfällarstången” till hjälp för att räta upp väggen. Nu blev det lite bättre. Inte helt perfekt, men det bör i alla fall inte bli värre.
Varje gång min fru stannar utanför huset med Tuk-Tuken blir gropen vid framhjulet bara större och större. Dels bromsar man, men sedan vrids styret för att lättare sitta av. Jag hoppas på att råda bot på det med en trädgårdsplatta under. Nu gäller det bara att träffa rätt.
På gott och ont kan jag se i trädgården vad jag inte riktigt mäktade med förra året. Lite här och var ser jag tecken på att jag inte hann med att skörda allt jag sådde förra året. Det gör ju i och för sig att jag inte behöver ha samma panik att så allt i år. Det kommer upp något ur jorden ändå! Här och var kan man se en potatisplanta, en vitlök eller en morot som blivit lämnad från förra året. Vitlöken lämnade jag medvetet, men potatis och morot har jag missat.
Under veckan har jag skruvat ihop och satt upp de fyra grindarna som numera sitter monterade på sin rätta plats ute i ängshagen. Jag såg framför mig att det skulle bli en hel del krångel med att få dem på plats, men Lastman har verkligen bevisat sin användbarhet. Det var ingen konst att skruva upp grindarna på stolparna när de vilade på pallgaffeln. På några timmar var alla fyra grindar på plats. Det känns som att det närmar sig slutet, men det är som alltid det där sista som tar tid. Men jag ser ändå att det går framåt och att jag är i nedförsbacke nu, även om stolpningen inne i skogen återstår. Ett hål kan ju som bekant ta allt från 2 minuter till två timmar att göra, och jag har ju ett antal att borra.
Nu äntligen har jag börjat få bevattningssytemet klart i Lilla Italien. Istället för fuktslang satsar jag på punktbevattning vid varje planta. Eftersom jag inte hittat något färdigt för rotbevattning känker jag mig att jag ska sätta pridare inne i rör som leder vattnet ner i jorden där rötterna finns. Vetten kommer ju normalt uppifrån, men vattnet gör mest nytta i jorden. I helgen ska jag väl förbereda inför planteringen i nästa vecka.
I helgen har man tömkörningskurs så ridbanan har blivit krattad och jag får anledning att plocka undan och städa inomhus imorgon förmiddag.
Just nu hinner jag inte skriva så mycket, utan det får bli lite spridda skurar som vädret. Trädgården sköter sig mer eller mindre själv, men det finns mycket annat att göra också. Det ska bli skönt med semester och kunna “slösa” lite med tiden och bara kunna peta sig i näsan utan att behöva ha dåligt samvete. Jag kan i alla fall konstatera att just nu är det en härlig tid! Tänk om man hade mer av den!
Jag har fått lite tid att ägna mig åt Björknäs Ring – RC-banan, igen. Och jag har hunnit köra två gången efter invigningen. Det är fortfarande en hel del kvar att göra för att banan ska bli optimal, men det går ändå att köra på den. Jag är lite kluven beträffande skicket på banan. Antingen så gör man i ordning den så pass bra att den går att köra fort på utan att man välter, eller så låter man den vara som den är, och bjuds på en utmaning. Jag skulle önska att vildsvinen höll sig borta och inte bökade upp en massa gropar i alla fall. Min fru tycker att jag ska dra ett staket runt, och det kanske ligger någonting i det. När jag ändå höll på mer RC-banan passade jag på att rensa longervolten på ogräs och jämna till efter svingen som bökat även där. Fyrhjulingen som fått stå tillbaka den sista tiden fick sig en ordentlig tvätt och genomgång med tändstiftsbyte, vätskepåfyllning och filterbyten.
Idag har jag förutom att köra en sväng uppe vid RC-banan tillverkat en anordning som clematisen i slottsparken kan klättra på. Efter att ha hämtat fem mindre tallar från skogen och avbarkat dem använde jag ässjan gör att bränna och göra dem tåliga mot röta och väder. Vlad Dracula skulle älska vår trädgård med alla pålar som sticker upp här och var!
Nu är det två veckor kvar till semestern, och jag tror inte att det kommer bli långtråkigt, även om det kan vara bra för kreativiteten!
Så var ett evighetsgöra ur världen i alla fall. Man kan gå hur länge som helst och plocka ogräs. I början tar man de största, och sedan arbetar man sig ner i storleken tills man inte orkar längre. Man förundrar sig över att man hittar maskar i sanden i nära anslutning till ogräs. Är det verkligen någon mask som förflyttar sig 40 meter för att att hitta ogräs, eller sprider dom sig från år till år? Efter lite sökande på bloggen kan jag konstatera att ogräset minskat från förra året då jag fyllde släpet med timmertillsatsen och i år blev det bara flaktillsatsen.
Jag blev helt klar med sjunde takstolen och lät bli att påbörja en ny. I natt drömde jag om att jag höll på med att såga och tillverka takstolar, så det får räcka med den typen av jobb för den här veckan. Imorgon börjar jag såga till den första delen på sista takstolen. På tisdag tar jag det andra benet på takstolen som är mer stämjärnsintensivt. På onsdag sågar jag upp ytterkonturen till tvärslån, och på fredag slutför jag tvärslån och sågar ut konturen till var tvärslån ska passas in i takstolsbenen. På lördag gör jag det jag gjorde idag och senast på söndag förhoppningsvis ett helt nytt moment in bygget av orangeriet.
Igår började jag med att rensa ridbanan från ogräs. Det är hästhelg nästa helg, och om ridbanan ska rensas från ogräs så är det väl inte fel om det är gjort inför kommande helg då fyrbeningarna likställer grönt med mat och fokus behöver vara på vad ryttaren vill. Jag har kommit till lite över hälften, men det känns som att det är dubbelt så mycket kvar av arbetet. Längs kanterna är det värst, och jag har tagit till alla medel till förfogande för att underlätta arbetet.
Takstolarna ligger i bakgrunden och lägger sig som en våt filt över allt annat som man vill eller måste hinna med att göra. Jag är inne på den sjunde av åtta takstolar, så om jag jobbar på så hinner jag klart under helgen, men mer troligt under nästa vecka. Sågningen kräver total fokus och det gäller verkligen att låta sågen arbeta utan att man pressar på för hårt i början av varje snitt, speciellt de klyvande snitten som har en tendens att både vara psykiskt och fysiskt jobbiga att utföra. Ofta måste man klämma in en kil för att inte fastna med sågen. Att arbeta med stämjärn är heller inte så enkelt när träfibrerna går åt fel håll samtidigt som det inte går att mejsla åt motsatta håll. När jag är klar med takstolarna kommer nästa moment i bygget. Måtte det inte vara så tålamodsprövande som detta!
Som kunnig inom ett vidt område så får man ibland meka med saker som man dreglade över när man precis tagit körkort. Min svärfar har tydligen försökt att få märkesverkstad att fixa ett glappande halvljus, men inte lyckats. Det tog mig ett tag att lokalisera relät som styr automatiken. Jag blev generöst belönad för min insats. Det kostar på att äga en sportbil tydligen.
Grävis fick göra en insats på ridbanan för att bekämpa vegetationen längs staketet. Det blev en hel kärra med ogräs som hamnade i den stora komposten som jag tänkt vittja om några år. Arbetet i skogen har fortsatt och jag har spenderat några dagar mer att kvista och forsla bort ved. Dessvärre strejkade motorsågen helt plötsligt och jag kom fram till att det var membranen i förgasaren som inte längre orkade pumpa fram bränsle och att tändhatten glappade. Jag var in till motorsågsverkstan igår där man gav beskedet att membranet troligtvis liggen någon eller några månader bort att få hem. “Nyrik” efter min tidigare verkstadsinsats och ett snack med min fru kom vi överens om att införskaffa en ny motorsåg. “Se till att det blir en bra och proffsig nu…”.
Jag valde en såg med uppvärmda handtag, automatisk justering av förgasaren, något lättare och smidigare samt ett lite längre svärd än vad jag haft tidigare. Det längre svärdet underlättar en hel del när man kvistar, vilket jag inte trodde. Jag försöker så gott det går att följa de instruktioner som jag hittar på nätet om att kvista säkert, snabbt och så skonsamt för kroppen som möjligt. Favoritklippet är en instruktion från 1985 där man får lära sig allt man behöver veta om säker kvistning. Nu har jag avverkat hälften av det som ska fällas, och jag känner att jag har börjat få läget under kontroll. Imorgon ska jag ta en välbehövd vilodag från skogen och förbereda mig på att vara allfixare på fjordhäst-SM.
