Utöver alla vanliga göromål har jag spenderat en betydande del av tidbanken åt att göra banan roligare samtidigt som jag har försökt skapa bättre flyt när man kör. Jag försöker i möjligaste mån bygga bort så många transportsträckor som möjligt och försöker bryta av med kuperad mark utan att man behöver sakta ner onödigt mycket där det är möjligt. Samtidigt vill jag inte att försämra sikten från förarpodiet. Det hela handlar mer om rytm och körupplevelse än att kunna varva banan på så kort tid som möjligt. Samtidigt ska det vara så säkert och olycksfritt som möjligt.
Idag byggde jag ett kombinationshopp efter Sonnenshein-kurvan som tidigare varit en transportsträcka och accelerationssträcka fram till skogspartiet. Nu får man mer aktivt försöka anpassa hastighet och teknik för att vara snabb.
Efter att ha provkört sträckan kan jag konstatera att allt fungerar som det ska. Nu har jag bara några få förbättringar kavar innan banans utformning är perfekt. Därefter vill jag försöka få till det där perfekta underlaget som inte kräver underhåll samtidigt som känns lagom “grussprutigt” när man kör.
Gårdagen ägnades lite tid åt att förbereda banan för de nya bilarna. Alla gropar avlägsnades från vatten genom att först pumpa bort det som gick att ta med pump, sedan använde jag spade för att få bort det som inte pumpen klarade av, och slutligen sopade jag ut det sista för att låta solen ta hand om resten.
De gamla RC-bilarna rengjordes och fick en hyllplats uppe i HQ. De kommer fortfarande att användas av gäståkare och i de fall då de nya bilarna väntar på reservdelar samtidigt som vi vill köra.
Ett bröd hanns med att bakas samtidigt som huvudfokus låg på RC-bilar och banan.
På eftermiddagen var det då äntligen dags att köra de nybyggda bilarna. Det gick inte många varv förrän problemen uppstod. Först var det min frus bil där två stoppskruvar inte verkade ha varit åtdragna. Först vid bakdiffen och sedan vid fram.
Det är något speciellt med nya dämpare. Bilarna flöt fram som strykjärn på banan efter lite justeringar. Dessvärre växte hornen lite väl mycket på mig själv och det hela slutade med en söndertrasad bärarm på höger sida. Det blir lätt så när bilen flyger in i fasta hinder. – Som tur är så har svärfars bilbyggande sorgligt nog stannat av så jag kunde låna en bärarm från den bilen tills den nya dyker upp om några dagar.
På kvällen blev det potatissallad med ingredienser från vad trädgården för tillfället har att erbjuda på. Till det serverades en grillad köttbit där resterna blir till chilikött idag.
Idag spenderade jag lite tid åt att bygga bort lite farliga hinder som lätt kan knäcka en bärarm i för hög hastighet uppe vid RC-banan. Eftersom jag samlat på mig gamla en hel del gummidäck i den lite mindre dimensionen kunde jag snabbt få ihop tillräckligt med däck för att bygga några krockkuddar på utsatta ställen. Jag passade även på att förbättra räcket vid fiskedammen och ändrade lite på doseringen efter bron där man inte riktigt ser var man har bilen när man står uppe vid förarpodiet.
Efter banarbetet tog jag tag i lite sådant som legat på vänt. Jag körde bort grenar som jag kapade på förmiddagen för att underlätta gräsklippningen, bytte vatten i ankornas badbalja och planterade de sista buskarna nere vid Lilla Stonehenge. Nu är det inte mycket kvar innan det kan bli en lättskött och välvårdad liten kulle som bryter av framsidans gräsmatta.
Igår bestämde vi oss för att skruva ihop lite RC-bilar. Med flera dagars missöden uppe vid banan och ett reservdelslager som börjar tryta är det hög tid att få de nya bilarna körklara. Idag har det regnat av och till..mest till, så det passade bra att vistas uppe i HQ för att löda fast batterikablar i motorer, fartreglage och kontakter. När väl bilarna fått ström skulle fartreglage programmeras och fjärrkontroller parkopplas. Med två rullande chassin kunde jag inte låta bli att måla två karosser så att vi nästa gång kan köra med våra nya bilar.
Först sprayade jag insidan av karosserna med en latexmask i 6 lager. Den luktar verkligen inte hallon, om man inte först ätit av bären och låtit sedan låtit dem komma i retur. Men gasmasken döljer det mesta av odören. När väl masken torkat med hjälp av varmluftspistol kunde jag skära ut yta för yta och airbrushs önskad färg tills jag hade två färgsprakande karosser till de nya bilarna. Den ena blev knallrosa med vita fält, och den andra försökte jag få “bärnstensorange”, men lyckades inte riktigt att få den svarta färgen jämnt fördelad på båda sidor. Min fru tror nog att snyggast bil vinner, men vet att envishet och erfarenhet segrar över skönhet och känsla.
Då var odlingslådorna i “Konungarnas dal” indränkta i slipersolja. Det tog en dryg timme effektiv tid att måla, men det tog närmare tre timmar att bli klar då jag fick avbryta för både jobb i arbetslivet och annat jobb på hemmafronten. Det blev i alla fall bra.
Allt växer. Enstaka paprikor har börjat få färg, samtliga tomatplantor bär rikligt med tomater, chilin utvecklar frukter i rasande takt, baljväxterna har börjat utveckla bönskidor och nu har gurkplantorna börjat blomma. Om någon vecka kan jag förmodligen skörda den första gurkan.
Under eftermiddagen svetsade jag ihop en transportställning till RC-bilarna. Den förra var lite obalanserad och klumpig. Nu får man med sig allt man behöver för att ha 30 minuters skoj uppe vid RC-banan utan att behöva anstränga sig nämnvärt.
Vi har de senaste gångerna vi kört bil haft lite otur. Ett flertal gånger har kugghjulet som sitter på drivaxeln lossat, vilket resulterat i att bilen inte går framåt. I förrgår gick ett lager till mittdiffen och idag gick ett annat lager till framdiffen. Det är i och för sig ett tecken på att vi kört mycket. Det är värre när man kör sönder än när delar slit naturligt. Igår var det dock ett undantag då batterierna tog slut före bilarna. Nu har jag servat båda bilar så att vi förhoppningsvis kan köra skadefritt imorgon och en tid framöver.
Idag har jag betat av några punkter på listan med nyligen tillkomna problem. Det första var att fixa en enkel ståltråd så att man kan låsa upp nätdörren mellan ankorna och gässen. Det blir lite jobbigt om man råkar stänga dörren om sig på fel sida av haspen. Det är inte alla som har fickorna fulla med verktyg och pinaler som Mac Gyver… eller jag för den delen. Hönsen ska snart flytta ner till den lite svarare hönsgården, men fram till dess behöver dörrarna bytas mot gallerdörrar i båda ändar av växthuset. Ventilationen fungerar visserligen hjälpligt, men höns är lite känsliga när det kommer till fläktsurr. De klarar bättre av flygplan och annat tillfälligt buller. Det kändes lite meningslöst att byta dörrarna just idag då det blåst, och imorgon ska det bli svalare igen. Nu är det i alla fall förberett inför nästa år de dagar som är varma fram till att de flyttar ner till hönsgården och jag kan börja förbereda jorden för paprika, gurka och andra värmeälskande grödor.
Det har blivit tillräckligt varmt för att kunna stå i kortärmat i verkstan. En förutsättning om man ska svarva utan att riskera fastna med muddarna i 500 rpm. Jag fick en snabb genomgång av min son förra veckan för att gå igenom säkerhet och lite tips inför mitt lilla “Nixie-klocks-projekt”. Tanken är att jag ska sätta tre flygande tefat på mässingspinnar i olika höjd. Det kommer bli unikt och samtidigt lite roligt. Det kommer se ut som två utomjordingar i varje tefat som kommer se ut som frågetecken varje gång klockan slår tjugotvå minuter över tio på kvällen. Egentligen skulle jag vilja göra varje tefat lite vidare, men just nu har jag inget träämne som skulle passa.
Senare på eftermiddagen gick jag upp och körde lite på banan. Vid ett tillfälle snävade jag lite för tidigt efter ett hopp och körde rakt genom “stolpmuren” som inte riktigt klarat vintern. Det kan också ha varit så att jag inte gjort ett fullgott jobb när det begav sig. Efter att jag med spett, gummiklubba, skruvdragare och spade åtgärdat problemet ville min fru dra ut mig och hennes brorson på ytterligare en körning. Det var i princip bara problem och elände. Först kördes en drivaxel av på brorsonens bil, sedan nöttes en kabel av på min bil och slutligen lyckades min fru köra sönder ett hjul. Vissa dagar går allt sönder samtidigt och andra flyter på utan problem. Det hör lite sporten till att saker går sönder och nöts ut.
Det var inte speciellt mysigt att gå ut med hästarna i morse. Det skulle snöa och regna hela dagen var det utlovat så hästtäckena behövde plockas fram. Allt tar lite längre tid när man måste anpassa sig efter kyla och nederbörd. Det var inga problem att stanna kvar en stund i stallet för att mäta upp hästarnas byttor för några veckor framåt.
När stallrutinerna var klara hängde jag upp äggförsäljningsskylten vi vägen och laddade äggkylen med några kartonger innehållande nyputsade ägg.
Frågan var lite vad jag skulle göra av den resterande delen av dagen. Den hade ju trots allt bara börjat! Förs en sväng upp till Pelargonrummet för att vattna och kontrollera tillväxten där och sedan ner till orangeriet för att göra samma sak med övervintringsplantorna.
Eftersom de två extra IBC-tankarna som samlar vatten utanför stallet och maskinhallen var fyllda passade jag på att köra upp lite vatten till växthusmagasinet. Medan den första tanken stod och självtömde gick jag ner till verkstan för att ta tag i den nya formen till karossen för de nya RC-bilarna. Jag brukar passa på när jag får en ny kaross, innan den är tillskuren, att göra en avgjutning som jag sedan kan vakkumforma nya karosser när originalet ger upp.
Att bara hälla gips i karossen utan sidostöd brukar resultera i att väggarna buktar utåt. Genom att använda en mallsticka mätte jag ett antal signifikanta punkter på karossens utsida. Sedan kunde jag rita upp hålet som skulle sågas upp. Jag kunde ha offrat en kaross och klippt bort plastflänsen för att följa utsidan med en penna för att markera, men jag ville pröva en ny metod som snickare och framför allt båtbyggare brukar använda när de ska såga till komplicerade former. Det blev inte “sugpassform”, men tillräckligt bra för ändamålet. Vill man vara noggrannare får man ta fler mätpunkter.
Första försöket att blanda till gipset funkade inget vidare. Jag tror att jag hade för lite vatten i kombination med att jag väntade för länge, och det var lite sent att dryga ut med vatten vid det tillfället. Nästa gång tog jag lite mindre gips och slängde in lite ståltråd för att armera och få nästa omgång att fästa. Dessvärre blev det en liten rand mellan lagerna. Vi får se om det går att få till det med en gipsslurry. Annars får jag ta vanligt spackel när allt torkat ordentligt. Det är inte hela världen om det inte blir perfekt slätt, men det är lite irriterande när det gick så bra i övrigt.
Den här helgen har varit ovanligt lugn med tanke på att jag inte riktigt kan tycka att vädret har varit fel för det ena eller det andra. Igår regnade det en större del av dagen, men det påverkade inte så mycket eftersom första halvan spenderades i HQ och andra vid köksbordet tillsammans med svärfar och hans dotter som tillika är min fru. Vi satt och monterade ihop våra radiostyrda bilar. Även om det ibland går smärtsamt många gånger långsammare än om jag själv skulle ha byggt i min egen takt så är det rätt trevligt. Att tolka anvisningar kan ibland tolkas på flera sätt, och det är först när man hittar en kvarglömd skruv som man inser att man gjort fel och får göra om, och göra rätt. Min fru ligger för tillfället lite före mig, men det beror nog mest på att jag behöver hjälpa både svärfar och henne med tolkningar av anvisningar. Det är lite som att vara handledare i en kurs där jag själv får lära mig att ha tålamod.
Idag har det varit soligt ute. Man får verkligen en försmak av våren när man inte behöver ha jacka på sig bara för att man ska ta sig från punkt A till punkt B. Efter att hästarna tagits ut på morgonen gick jag ner en sväng till HQ för att skriva lite kod till en voltmeter som jag kommer att få användning för i jobbet. Jag vet att man inte ska blanda ihop jobb med fritidsaktiviteter, men just denna gång kunde jag kombinera nytta med nöje, och då är det helt okej. Efter det gick jag upp till bikuporna för att kolla status. Jodå – det är full aktivitet. Jag dristade mig till att plocka bort isoleringen till ventilationen så att fukten kan kan vädras ut. Nu ser det dessutom ut som att det inte kommer bli så bistert på nätterna några dygn framåt så jag tror inte att det kommer bli något problem.
Resten av dagen har jag fnulat lite med alla pumpar som vi har utplacerade på gården. Eftersom hösten och vintern åberopade min uppmärksamhet på annat håll hann jag inte plocka in allt i tid. Det resulterade i att två pumpar gått sönder. För att underlätta med vattningen i orangeriet dammade jag av en gammal trotjänare. Problemet med den verkar vara att trycksensorn inte fungerar, så den står och pumpar konstant även när trycket i ledningarna är rätt. Jag vet inte om jag ska försöka laga den, eller om det blir att jag köper en ny och knyter ett snöre runt fingret för att komma ihåg att ta in den före vinterns ankomst i framtiden.
Idag spenderade jag större delen av förmiddagen åt att ta hand om torv och spånpelletsleveransen som kom i förrgår. Det var lite mer torv än vad vi tidigare tagit hem, och det fick inte riktigt plats på betongplattan bakom maskinhallen. När vi lät gjuta plattan rekommenderades vi att inte gå hela vägen ut längs maskinhallsväggen, men nu i efterhand skulle jag lyssnat på vad min bättre hälft tyckte och propsat på att vi skulle ha gjutit en platta hela vägen. Tanken var väl att vi skulle bygga ett tak över, och då kanske man inte vill gå hela vägen ut. Vi kan ju utöka plattan framöver. Det finns få saker som jag irriterar mig så mycket på som balplast i vatten. Det är mer eller mindre ofrånkomligt att änden på balplasten fladdrar loss i vinden, och sedan kör man över den när man tar in en bal utan att märka det. Det är säkert inte bra att det ligger och skräpar på gården när det finns så mycket plast i våra hav.
Vissa saker åtgärdar man inte förrän man själv ser nyttan med det. När jag går ut på morgonen för att ta ut hästarna går jag först och öppnar grindarna för att slippa hålla på att krångla med en hungrig häst nära elstängslet. Sedan tar jag med mig grimmorna till stallet. Här dyker första problemet upp. Upp med mobiltelefonen för att kunna hitta på den kolsvarta väggen. Sedan vid fem ska hästarna ha olika hönät som skiljs åt med en rosa “plupp” utöver det halva kilot extra hö i ena nätet. Antingen får man treva och leta med händerna, eller plocka fram mobilen och lysa med ficklampan. De lampor som jag tänkt använda uppe vid RC-banan, men som var lite för klena ryser förvånansvärt starkt konkurrensen från kraftigare strålkastare uteblir.
Det här var väl ändå sista gången för i år som jag gör något med RC-banan? En sista strålkastare med mycket lumen per watt lyser numera upp det sista mörka partiet på banan, och jag känner mig ganska nöjd. Det är klart att man skulle kunna punktbelysa på fler ställen, men belyser jag ett parti mer än andra så blir resten relativt sett mörkare. Det ska ju ändå kännas att man kör i mörker. Möjligtvis att man skulle kunna utrusta bilarna med små strålkastare eller kanske reflextejp för att bättre se positioneringen på banan.
Självklart var jag tvungen att provköra, och nu känner jag att det finns tillräckligt ljus för att obehindrat köra varv efter varv, efter varv, efter varv, utan att köra av eller lätta på gasen. – Riktigt kul faktiskt! Man glömmer lätt bort att det är mörkt, kallt och fuktigt för en stund, men man blir påmind när man ska rengöra bilen.
Trots mörker och sysslor som man själv inte alltid väljer faller ljuset och lyckan på en. Trots en gedigen göromålslista i bagaget tog jag en liten paus i alla måsten och passade på att njuta lite. Visserligen var jag tvungen att först dränera vatten på RC-banan, men den här gången var jag utrustad med en batteridriven dräneringspump, så det var inte så betungande som att tidigare använt skyffel.
Pumpen fungerar över förväntan och dränerar bort mer vatten än vad jag trodde att den skulle klara av. Nu räcker det med att använda sopkvasten för att få bort det sista vattnet från banan.
Inte en enda gång behövde jag lämna förarpodiet för att vända eller hämta en felkörd bil utanför banan. Antingen är det banan som har blivit bra, eller jag som blivit duktig på att köra. Annars brukar det alltid vara en eller ett par gånger man får springa.
Lagom till att jag var klar med rengöringen av bilen hjälpte jag min fru med alla djur. De skulle ha vatten, hö, krubba, frön och annat foder. Jag körde in en halmbal till maskinhallen och tog ner en av IBC-tankarna från upplaget uppe vid gropen ner till verkstan för att göra om till ankdamm.
Efter alla nödvändiga göromål åkte vi hem till svärfar för att skruva lite RC-bilar. Nu har vi kommit så pass långt att vi börjat montera på delarna på chassiet. Svärfars gumma sitter och stickar samtidigt som vi skruvar. Ibland gör vi fel och får skruva om beroende på feltolkning av monteringsanvisningar, men för det mesta har vi bara trevligt.
Väl hemma igen förvandlade jag IBC-tanken till en badbalja med ramp. De plastbaljor som vi haft tidigare har spruckit då plasten varit för spröd. En IBC-tank har betydligt segare plast än vad en badbalja ämnad till bebisar på sommaren har. Nu hoppas jag på att baljan blir tillräckligt djup och att avståndet mellan ribborna på rampen blir tillräckligt glest så att den värsta leran på ankfötterna ska trilla av så att vattnet i baljan inte bli till en lerpöl i första taget, samtidigt som de ska kunna komma upp utan att fastna. Jag tänker mig att rampen upp ska göra att den värsta leran hinner lämna fötterna innan de hoppar i baljan. Egentligen skulle jag vilja göra en mycket större och djupare damm, men jag har prioriterat annat än så länge. Kanske att jag utökar ankgården till nästa år och bygger en permanent damm. Di får se om ork, inspiration och vilja är med mig.
Och min lista som jag skrev igår? – JA, den har blivit ännu längre nu!
Idag har jag förberett lite mer inför vintern då det börjar krypa ner under nollan i växthuset. Samtliga chiliplantor, avokado, kaktusar och gräs har letat sig in i orangeriet. Rocoton kommer nog på stanna i orangeriet permanent, då den verkar vara mer en klängväxt än en buske, liksom hettan från frukterna som klänger sig kvar i munnen långt efter att man tagit en första bit. Utan att klippa ner den kommer det bli svårt att flytta den till våren, och varför flytta på den egentligen? Det skulle vara för att få plats att ha kräftskiva, men vi får väl skaffa ett lite smalare bord i så fall, eller möjligtvis ha den inne i växthuset nästa år. Jag satte upp armeringsmattor mot solsidan av orangeriet.
På eftermiddagen kom svärfar för att fortsätta med att skruva ihop sin RC-bil tillsammans med sin dotter och mig. Vi har riktigt trevlig när vi sitter och skruvar. Jag får lära mig att ta det lite lugnt och visa hur saker ska sitta ihop. Det är nästan som att leda en ABF-kurs i ett ämne som man själv kan utan och innan. Man skapar en förståelse för att andra inte förstår sådant som är självklart för en själv, precis som man själv är nybörjare i många andra ämnen som man inte behärskar.
Efter skruvandet fortsatte jag med att ta hand om paprika och tomater. Den paprika som jag torkat med skalen på fick bli till paprikapulver. Paprikan ska vara så torr så att det låter som plastbitar lär man rör runt i det man torkat. De paprikabitar som jag brände bort skalet fån igår och som hade torkat under natten var tillräckligt torra för fortsatt behandling. Jag brukar skålla den torkade tomaten och paprikan som jag ska göra pasta av innan jag sätter det i mixern tillsammans med olja. Om jag bara skulle ta tomaterna eller paprikan torr, så skulle oljan inte emulgera tillsammans med fruktköttet, och resultatet skulle bli grynigt, istället för smetigt. Jag fryser sedan in smeten i små burkar som jag sedan använder som smaksättare till grytor och såser. I år fick jag ihop 19 smakbomber a paprika och 28 av tomat.
