Category Archives: RC-bilarna

Busväder och mallsticka

Det var inte speciellt mysigt att gå ut med hästarna i morse. Det skulle snöa och regna hela dagen var det utlovat så hästtäckena behövde plockas fram. Allt tar lite längre tid när man måste anpassa sig efter kyla och nederbörd. Det var inga problem att stanna kvar en stund i stallet för att mäta upp hästarnas byttor för några veckor framåt.

När stallrutinerna var klara hängde jag upp äggförsäljningsskylten vi vägen och laddade äggkylen med några kartonger innehållande nyputsade ägg.

Frågan var lite vad jag skulle göra av den resterande delen av dagen. Den hade ju trots allt bara börjat! Förs en sväng upp till Pelargonrummet för att vattna och kontrollera tillväxten där och sedan ner till orangeriet för att göra samma sak med övervintringsplantorna.

Eftersom de två extra IBC-tankarna som samlar vatten utanför stallet och maskinhallen var fyllda passade jag på att köra upp lite vatten till växthusmagasinet. Medan den första tanken stod och självtömde gick jag ner till verkstan för att ta tag i den nya formen till karossen för de nya RC-bilarna. Jag brukar passa på när jag får en ny kaross, innan den är tillskuren, att göra en avgjutning som jag sedan kan vakkumforma nya karosser när originalet ger upp.

Att bara hälla gips i karossen utan sidostöd brukar resultera i att väggarna buktar utåt. Genom att använda en mallsticka mätte jag ett antal signifikanta punkter på karossens utsida. Sedan kunde jag rita upp hålet som skulle sågas upp. Jag kunde ha offrat en kaross och klippt bort plastflänsen för att följa utsidan med en penna för att markera, men jag ville pröva en ny metod som snickare och framför allt båtbyggare brukar använda när de ska såga till komplicerade former. Det blev inte “sugpassform”, men tillräckligt bra för ändamålet. Vill man vara noggrannare får man ta fler mätpunkter.

Första försöket att blanda till gipset funkade inget vidare. Jag tror att jag hade för lite vatten i kombination med att jag väntade för länge, och det var lite sent att dryga ut med vatten vid det tillfället. Nästa gång tog jag lite mindre gips och slängde in lite ståltråd för att armera och få nästa omgång att fästa. Dessvärre blev det en liten rand mellan lagerna. Vi får se om det går att få till det med en gipsslurry. Annars får jag ta vanligt spackel när allt torkat ordentligt. Det är inte hela världen om det inte blir perfekt slätt, men det är lite irriterande när det gick så bra i övrigt.

Två vill inte starta och en vill inte sluta

Den här helgen har varit ovanligt lugn med tanke på att jag inte riktigt kan tycka att vädret har varit fel för det ena eller det andra. Igår regnade det en större del av dagen, men det påverkade inte så mycket eftersom första halvan spenderades i HQ och andra vid köksbordet tillsammans med svärfar och hans dotter som tillika är min fru. Vi satt och monterade ihop våra radiostyrda bilar. Även om det ibland går smärtsamt många gånger långsammare än om jag själv skulle ha byggt i min egen takt så är det rätt trevligt. Att tolka anvisningar kan ibland tolkas på flera sätt, och det är först när man hittar en kvarglömd skruv som man inser att man gjort fel och får göra om, och göra rätt. Min fru ligger för tillfället lite före mig, men det beror nog mest på att jag behöver hjälpa både svärfar och henne med tolkningar av anvisningar. Det är lite som att vara handledare i en kurs där jag själv får lära mig att ha tålamod.

Idag har det varit soligt ute. Man får verkligen en försmak av våren när man inte behöver ha jacka på sig bara för att man ska ta sig från punkt A till punkt B. Efter att hästarna tagits ut på morgonen gick jag ner en sväng till HQ för att skriva lite kod till en voltmeter som jag kommer att få användning för i jobbet. Jag vet att man inte ska blanda ihop jobb med fritidsaktiviteter, men just denna gång kunde jag kombinera nytta med nöje, och då är det helt okej. Efter det gick jag upp till bikuporna för att kolla status. Jodå – det är full aktivitet. Jag dristade mig till att plocka bort isoleringen till ventilationen så att fukten kan kan vädras ut. Nu ser det dessutom ut som att det inte kommer bli så bistert på nätterna några dygn framåt så jag tror inte att det kommer bli något problem.

Resten av dagen har jag fnulat lite med alla pumpar som vi har utplacerade på gården. Eftersom hösten och vintern åberopade min uppmärksamhet på annat håll hann jag inte plocka in allt i tid. Det resulterade i att två pumpar gått sönder. För att underlätta med vattningen i orangeriet dammade jag av en gammal trotjänare. Problemet med den verkar vara att trycksensorn inte fungerar, så den står och pumpar konstant även när trycket i ledningarna är rätt. Jag vet inte om jag ska försöka laga den, eller om det blir att jag köper en ny och knyter ett snöre runt fingret för att komma ihåg att ta in den före vinterns ankomst i framtiden.

Mer ljus

Idag spenderade jag större delen av förmiddagen åt att ta hand om torv och spånpelletsleveransen som kom i förrgår. Det var lite mer torv än vad vi tidigare tagit hem, och det fick inte riktigt plats på betongplattan bakom maskinhallen. När vi lät gjuta plattan rekommenderades vi att inte gå hela vägen ut längs maskinhallsväggen, men nu i efterhand skulle jag lyssnat på vad min bättre hälft tyckte och propsat på att vi skulle ha gjutit en platta hela vägen. Tanken var väl att vi skulle bygga ett tak över, och då kanske man inte vill gå hela vägen ut. Vi kan ju utöka plattan framöver. Det finns få saker som jag irriterar mig så mycket på som balplast i vatten. Det är mer eller mindre ofrånkomligt att änden på balplasten fladdrar loss i vinden, och sedan kör man över den när man tar in en bal utan att märka det. Det är säkert inte bra att det ligger och skräpar på gården när det finns så mycket plast i våra hav.

Vissa saker åtgärdar man inte förrän man själv ser nyttan med det. När jag går ut på morgonen för att ta ut hästarna går jag först och öppnar grindarna för att slippa hålla på att krångla med en hungrig häst nära elstängslet. Sedan tar jag med mig grimmorna till stallet. Här dyker första problemet upp. Upp med mobiltelefonen för att kunna hitta på den kolsvarta väggen. Sedan vid fem ska hästarna ha olika hönät som skiljs åt med en rosa “plupp” utöver det halva kilot extra hö i ena nätet. Antingen får man treva och leta med händerna, eller plocka fram mobilen och lysa med ficklampan. De lampor som jag tänkt använda uppe vid RC-banan, men som var lite för klena ryser förvånansvärt starkt konkurrensen från kraftigare strålkastare uteblir.

Det här var väl ändå sista gången för i år som jag gör något med RC-banan? En sista strålkastare med mycket lumen per watt lyser numera upp det sista mörka partiet på banan, och jag känner mig ganska nöjd. Det är klart att man skulle kunna punktbelysa på fler ställen, men belyser jag ett parti mer än andra så blir resten relativt sett mörkare. Det ska ju ändå kännas att man kör i mörker. Möjligtvis att man skulle kunna utrusta bilarna med små strålkastare eller kanske reflextejp för att bättre se positioneringen på banan.

Självklart var jag tvungen att provköra, och nu känner jag att det finns tillräckligt ljus för att obehindrat köra varv efter varv, efter varv, efter varv, utan att köra av eller lätta på gasen. – Riktigt kul faktiskt! Man glömmer lätt bort att det är mörkt, kallt och fuktigt för en stund, men man blir påmind när man ska rengöra bilen.

Mikropaus i alla måsten

Trots mörker och sysslor som man själv inte alltid väljer faller ljuset och lyckan på en. Trots en gedigen göromålslista i bagaget tog jag en liten paus i alla måsten och passade på att njuta lite. Visserligen var jag tvungen att först dränera vatten på RC-banan, men den här gången var jag utrustad med en batteridriven dräneringspump, så det var inte så betungande som att tidigare använt skyffel.

Pumpen fungerar över förväntan och dränerar bort mer vatten än vad jag trodde att den skulle klara av. Nu räcker det med att använda sopkvasten för att få bort det sista vattnet från banan.

Inte en enda gång behövde jag lämna förarpodiet för att vända eller hämta en felkörd bil utanför banan. Antingen är det banan som har blivit bra, eller jag som blivit duktig på att köra. Annars brukar det alltid vara en eller ett par gånger man får springa.

Lagom till att jag var klar med rengöringen av bilen hjälpte jag min fru med alla djur. De skulle ha vatten, hö, krubba, frön och annat foder. Jag körde in en halmbal till maskinhallen och tog ner en av IBC-tankarna från upplaget uppe vid gropen ner till verkstan för att göra om till ankdamm.

Efter alla nödvändiga göromål åkte vi hem till svärfar för att skruva lite RC-bilar. Nu har vi kommit så pass långt att vi börjat montera på delarna på chassiet. Svärfars gumma sitter och stickar samtidigt som vi skruvar. Ibland gör vi fel och får skruva om beroende på feltolkning av monteringsanvisningar, men för det mesta har vi bara trevligt.

Väl hemma igen förvandlade jag IBC-tanken till en badbalja med ramp. De plastbaljor som vi haft tidigare har spruckit då plasten varit för spröd. En IBC-tank har betydligt segare plast än vad en badbalja ämnad till bebisar på sommaren har. Nu hoppas jag på att baljan blir tillräckligt djup och att avståndet mellan ribborna på rampen blir tillräckligt glest så att den värsta leran på ankfötterna ska trilla av så att vattnet i baljan inte bli till en lerpöl i första taget, samtidigt som de ska kunna komma upp utan att fastna. Jag tänker mig att rampen upp ska göra att den värsta leran hinner lämna fötterna innan de hoppar i baljan. Egentligen skulle jag vilja göra en mycket större och djupare damm, men jag har prioriterat annat än så länge. Kanske att jag utökar ankgården till nästa år och bygger en permanent damm. Di får se om ork, inspiration och vilja är med mig.

Och min lista som jag skrev igår? – JA, den har blivit ännu längre nu!

28-19 mellan tomater och paprika

Idag har jag förberett lite mer inför vintern då det börjar krypa ner under nollan i växthuset. Samtliga chiliplantor, avokado, kaktusar och gräs har letat sig in i orangeriet. Rocoton kommer nog på stanna i orangeriet permanent, då den verkar vara mer en klängväxt än en buske, liksom hettan från frukterna som klänger sig kvar i munnen långt efter att man tagit en första bit. Utan att klippa ner den kommer det bli svårt att flytta den till våren, och varför flytta på den egentligen? Det skulle vara för att få plats att ha kräftskiva, men vi får väl skaffa ett lite smalare bord i så fall, eller möjligtvis ha den inne i växthuset nästa år. Jag satte upp armeringsmattor mot solsidan av orangeriet.

På eftermiddagen kom svärfar för att fortsätta med att skruva ihop sin RC-bil tillsammans med sin dotter och mig. Vi har riktigt trevlig när vi sitter och skruvar. Jag får lära mig att ta det lite lugnt och visa hur saker ska sitta ihop. Det är nästan som att leda en ABF-kurs i ett ämne som man själv kan utan och innan. Man skapar en förståelse för att andra inte förstår sådant som är självklart för en själv, precis som man själv är nybörjare i många andra ämnen som man inte behärskar.

Efter skruvandet fortsatte jag med att ta hand om paprika och tomater. Den paprika som jag torkat med skalen på fick bli till paprikapulver. Paprikan ska vara så torr så att det låter som plastbitar lär man rör runt i det man torkat. De paprikabitar som jag brände bort skalet fån igår och som hade torkat under natten var tillräckligt torra för fortsatt behandling. Jag brukar skålla den torkade tomaten och paprikan som jag ska göra pasta av innan jag sätter det i mixern tillsammans med olja. Om jag bara skulle ta tomaterna eller paprikan torr, så skulle oljan inte emulgera tillsammans med fruktköttet, och resultatet skulle bli grynigt, istället för smetigt. Jag fryser sedan in smeten i små burkar som jag sedan använder som smaksättare till grytor och såser. I år fick jag ihop 19 smakbomber a paprika och 28 av tomat.

Kunde inte låta bli

Efter att ha gjort det allra nödvändigaste som att tömma och fylla diskmaskiner samt att gå ut med torrsopor, hushållssopor och PET-falskor kunde jag inte låta bli att ta en bild med drönare för att se hur longervoltens staket ter sig mot RC-banan, Nu ser det faktiskt ganska prydligt ut – även från luften!

Nu kan jag ägna lite tid åt att göra banmarketingar lite tydligare med avgränsningar som kreativiteten kommer fram till. Jag byggde en refug av lite impregnerat virke som blivit över och fyllde med takpannekross. Nästa steg blir att sätta banmarkeringar från Dödskallebacken fram till refugen. oCh från refugen till insektshotellet.

Efter att jag byggt klart refugen tyckte jag att det var lämpligt att testa banan för att se om staketet skulle störa sikten när man körde på den bortre raksträckan eller från lavendelkurvan till Sonnenchein-hoppet. Faktum var att jag inte alls tänkte på att det var ett nytt staket, och den nyetablerade refugen lade jag aldrig märke till. Det måste betyda att både staket och refug är perfekta.

På eftermiddagen kom svärfar förbi och vi kunde äntligen sätta oss ner, min fru, svärfar och jag, för att skruva ihop lite nya RC-bilar. Det tar lite längre tid än om jag skulle skruvat själv, men det är rätt så trevligt att kunna göra någonting gemensamt över generations- och könsgränser.

Nu när fåglarna har fått mat har jag påbörjat den vanliga matlagningen. Idag blir det korvgryta av veckans snabblagade middag tillsammans med tomater, paprika, chili, vitlök och selleri från egen odling.

Försöker göra något för mig själv

För en utomstående så kanske min tillvaro ter sig som idyllisk, men frågan är vem som skulle vilja lägga ner lita mycket jobb för att nå den där “perfekta” tillvaron. Att komma hem varje kväll och först behöva ta hand om det nödvändiga innan man kan göra något som man planerat tär på krafterna ibland. Varje eftermiddag funderar man på vad man ska äta till middag, och vad det finns tid till att spendera i köket. Jag älskar att laga mat, speciellt med sådant jag plockar från egen odling, men det är inte riktigt samma sak om det inte riktigt finns tid.

Mycket tid och ork går åt till att renovera skogshagen. Stolpar ska gjutas och bytas ut, stockar ska forslas bort och grenar ska tas om hand. Jag vet att jag kommer att bli klar, men det känns ganska tungt just nu. Varje timme spenderad i hagen i vackert väder skulle ha kunnat spenderas bättre på något roligare. Kanske skulle man ha kunnat rensa ogräs, städat huset, bakat bröd, eller något annat meningsfullt. Jag vet att jag kommer att komma ur denna svacka, men vägen dit kan kännas lite jobbig emellanåt.

Jag försöker emellanåt ta en paus och skapa något som förenklar eller förgyller tillvaron, som en hållare för att kunna bära upp RC-bilar och kontroller till RC-banan under vår dagliga körning, eller skapa trivsel utefter banan. Min fru som ser att jag inte mår toppen brukar påminna mig om att – “allt du ser här på gården är något som du har skapat”. Det hjälper till – alla dagar i veckan!

Bara ett träd till

Efter att jag blandat fröna med surdegen och satt den på jäsning en sista gång gick jag ut till RC-banan och skapade ett “konstverk” av de stenar som jag samlat in igår. Tre nätkorgar på behörigt avstånd från körbanan fyllda med stenar kommer att se prydligt ut när det blir grönskan behagar att infinna sig. Jag kanske får hjälpa till med lite jord ovanpå leran för att främja gräs framför tistlar, ryssgubbar, nässlor och gråbo.

En stor del av dagen har jag tröttat ut musklerna i skogshagen där man ser det ena trädet efter det andra som behöver fällas efter att man trott att man redan tagit ner alla döda träd. Det gick åt tre tankningar innan jag kände mig nöjd och kunde börja forsla bort stockarna. Fyra kärror med stockar fick jag ut innan orken började ta slut på riktigt. De sista större stockarna som lyckligtvis låg i “lastmaskinsterräng” hämtade jag med Lastman. Nu börjar det bli lite mycket stockar, och det börjar bli svårt att stapla och samtidigt få plats. Jag såg ett smart sätt att hålla stockarna på plats och gjorde ett försök. Det kräver i och för sig en lastmaskin till hjälp, men eftersom jag ändå har en så är det inga problem.

Efter att jag blivit klar med skogsarbetet och min fru med utfordring av alla fjäderfän körde vi lite RC-bil. Hon börjar bli riktigt farlig och vissa stunder är det hon som kör bättre än jag. Det börjar lossna och nu är det riktigt kul. Inte alls så många utflykter för att vända på bilar som tidigare. Vi kan till och med ha diskussioner om hur vissa delar av banan skulle kunna bli bättre. Oftast tycker jag att det behöver göras en insats medan vin fru tycker att det istället är en bra utmaning att banan är lite svår och oförutsägbar på sina håll.

Efter körningen gjorde jag den första tomatskörden. I år verkar det bli riktigt mycket. Förhoppningsvis kommer det att räcka ända fram till nästa gång jag plockar den första tomaten. Bifftomaterna kommer att i vanlig ordning skållas, krossas, kokas och frysas in. Körsbärstomaterna kommer jag att torka och sedan göra en pasta på, som också hamnar i frysen.

Intensiv vecka

I en veckas tid har jag tänkt att jag ska hinna med att skriva lite i bloggen på kvällen, men antingen har det inte funnits tid, eller så har jag inte kunnat dra mig undan för en stunds skrivande. Om jag inte skulle ha en almanacka, så skulle jag kunna mäta tiden i hur mycket paprikorna växer. Tomatplantorna band jag upp i måndags. Den här gången använde jag sisalsnöre istället för jute, då det är starkare. Jag var lite orolig att snöret som är ganska styvt skulle vara svårt att hantera, men det visade sig tvärt om. Det var mycket enklare att vira snöret runt tomatplantorna än jag hade väntat mig, och knutarna är både lätta att låsa och öppna.

Jag har försökt att trimma lite gräs och rensa i trädgården varje dag för att hinna få fint till hästhelgen som precis är avslutad. Jag vill inte i onödan köra med trimmern när tränare och ryttare ropar och lyssnar på varandra. Gropen blev jag i och för sig klar med igår, men jag passade på när alla satt och åt lunch.

Jag byggde avtagbara sidor på fyrhjulingssläpet för att få plats med mer växtmaterial utan att det behöver ramla av när man sladdar i kurvorna.

I onsdags hade en gran ramlat mellan hagarna, och jag kom hem ganska sent på kvällen så det fick vänta till morgonen efter. Jag var tvungen att laga staketet på fem ställen, vilket innebär 10 lagningar. Jag börjar få in snitsen, och hittills har ingen skarv gått sönder eller slutat leda ström.

På kvällen tog jag mig tid att bygga ett litet insektshotell med utsikt över ridbanan. Eftersom rödfärgen var slut använde jag olja istället. Visserligen är allt redan impregnerat, men de får en liten annan lyster som tilltalar ögat, och förhoppningsvis insekterna.

På fredagen gick all tid åt till att städa inne i huset. Det var både ångtvättning och dammsugning. Köket tar alltid lite längre tid än man skulle önska. Alla skåpluckor i högblank svart ska ångas av och sedan torkas med duk för att få bort fettfläckar och göra allt spegelblankt. Det är ändå skönt när man är klar och kan börja skita ner igen.

Lördagen gick åt till att rensa ännu mer ogräs och middagslagning. Det var ganska blåsigt, och det kändes med som oktober än juni. Vändningen kom idag då jag kunde börja morgonen med att gå runt och njuta lite av trädgården. Svag vind, sol och värme avnjöts i kryddträdgården med en kopp espresso samtidigt som jag planerade resten av dagen.

Efter att ha skrotat runt och gjort lite av varje under dagen rensade jag även RC-banan från ogräs och körde någon halvtimme. Jag behövde gå och vända bilen någon enstaka gång och det kändes som att jag körde senast igår. Efter bilkörandet började hästmänniskorna droppa av en och en, och jag kunde ta itu med hinderskjulet där ena väggen har börjat bågna på grund av den höga belastningen av alla bommar. Först var jag tvungen att höja upp den nedre regeln och sätta stöd under, sedan satte jag ett stag mellan den övre regeln och en av takbjälkarna. Jag tog “trädfällarstången” till hjälp för att räta upp väggen. Nu blev det lite bättre. Inte helt perfekt, men det bör i alla fall inte bli värre.

Varje gång min fru stannar utanför huset med Tuk-Tuken blir gropen vid framhjulet bara större och större. Dels bromsar man, men sedan vrids styret för att lättare sitta av. Jag hoppas på att råda bot på det med en trädgårdsplatta under. Nu gäller det bara att träffa rätt.

Lat och lite bekväm

Idag har jag suttit och latat mig framför datorn för att försöka komma i mål med tidtagningsmodulen för RC-banan. Sakta men säkert har jag implementerat den ena funktionen efter den andra med hjälp av AI. Vissa funktioner som man vill få in går snabbt och smärtfritt, medan andra måste man bryta ner i mindre delar så att det inte blir för komplicerat. Just nu håller jag på med displayen för tidtagningen. Jag har försökt få en så tydlig display med den mest relevanta informationen lätt att se och uppfatta. Man har ju inte många tiondelar på sig att flytta blicken från bilen ner på en liten display. Vid varje varv så får man upp information om tid för varvet, om det är rekord eller bottenrekord, eller om man kört bättre eller sämre än föregående varv. Eftersom det skulle bli för tidsödande att köra eller använda hela systemet med mållinje-moduler och transpondrar, triggar jag varv med hjälp av knappar. Ett litet orange streck som fyller en cirkel visar föraren visuellt hur man ligger till. När cirkeln är fylld har den bästa varvtiden passerat. Samtidigt kan man snabbt se hur många sekunder som gått i mitten av “urtavlan”. En yttre svart cirkel fylls i takt med att sekunderna passerat, och precis som på en vanlig klocka är ett varv en minut. Antalet körda varv kar man till höger nedanför urtavlan, och sedan har man aktuell tid i tiondelar, sekunder och minuter högst upp till höger, med föregående och bästa varvtid nedanför. Lite design har jag också lyckats få till. Jag är förvånad över hur bra det går, och hur mycket man kan resonera och hjälp från AI:n. Det är ändå skönt att jag hela tiden får påminna och rätta AI:n. Att AI, skulle ta över herraväldet inom överskådlig framtid är knappast troligt, men någon som är tillräckligt motiverad skulle kanske med hjälp av AI kunna göra det.

Naturligtvis har jag inte latat mig ! Jag har tömt diskmaskinen och laddat med ny smutsdisk, jag har hjälpt min son med lite el-jobb, vattnat växter i orangeriet, dammsugit, tagit ut sopor och tomglas, plockat morötter, skrivit i bloggen, och nu ska jag laga mat.