Category Archives: Hinderskjul

Känner mig som en nybörjare

Att efter så många månvarv åter hålla en manuell kamera i sin hand är lite ovant men samtidigt roligt och utmanande. Med en fast brännvidd och manuella inställning på bländare tid och fokus har fotograferingen helt plötsligt blivit rolig igen. När helst det har funnits möjlighet har jag tagit med kameran. Dokumentationen till bloggen kommer precis som tidigare mestadels tas med mobiltelefon och drönare.

Nu har jag färdigställt hinderskjulet och inrett med bomhållare. Till helgen kommer det att bli slakt av diverse fjäderfän och två slakttrattar har vuxit fram av vad som tidigare varit trafikkoner och rostiga rundstänger. Exakt hur de kommer att användas och varför man behöver två har jag i nuläget inget svar på, men jag antar att det underlättar. Imorgon ska jag passa på att dokumentera lite. Jag misstänker att jag kommer få vara med så att bland annat fjädrar inte sprids för vinden.

Kontemplation och annat tempo

De senaste dagarna har ägnats åt att få ordning på fördelning av sysslor och framtidsplanering. Vi har allt mer glidit åt var sitt håll med olika parallella viljor och önskemål, vilket resulterat i att många uppgifter mer känts som tvång än att man går saker av glädje. Jag kan många gånger mala på och hamna i min egen bubbla, vilket i och för sig är effektivt när man vill ha saker gjorda, men till vilken nytta? Nu tror jag att vi ändå är inne på rätt spår där vi planerar tillsammans vad vi vill göra och hur vi vill utföra saker. Vi fördelar tillsammans och utför det vi kan tillsammans. Faktum är att jag fått tillbaka lite av den glöd som länge känts som bortblåst. Igår passade vi på att åka ut på en liten fotoutflykt runt i närområdet. Jag använde min drönare och min fru dammade av sin kamera som inte använts på bra länge. Nu har jag fått tillbaka lite av mitt fotointresse och har bestämt mig för att ta steget in i den digitala välden med en kamera istället för mobiltelefon och drönare. Drönaren och mobiltelefonen i all ära, men att få stå där och komponera bilden genom en sökare med fasta brännvidder är något speciellt. Jag fick för några år sedan ett antal objektiv som hade varit min morfars genom mina föräldrar som jag hade tänkt skulle komma till användning. Det är synd att sälja eller låta dem vara oanvända. Ett nytt begagnat kamerahus är beställt, och jag väntar med spänning på leverans. Idag var jag ute i skogen och fällde några träd. Det är många döda träd kvar, men om man tar några träd åt gången så behöver det inte bli så jobbigt. Efter att jag hjälp till med att skörda, beskära och binda upp växter i växthuset åkte jag iväg för att skaffa lite T-profiler till bom-konsolerna till hinderskjulet. Jag hann med att såga och göra iordning delarna som ska svetsat ihop. Imorgon ska jag ta en dag ledigt från semestern och förvärvsarbeta så förmodligen blir jag först klar med hinderskjulet i övermorgon.

En ny ordning och nya tag

Nu har jag äntligen öppnat upp grinden och kan förhoppningsvis undanröja alla hinder för att skapa en välordnad tillvaro. Med lite mer struktur här på gården kan vi skapa en ordning som består. Det är naturligtvis en ständig kamp att upprätthålla den nya ordningen, men nu finns det i alla fall förutsättningar att lyckas. Naturligtvis måste jag vara lyhörd för vad som fungerar rent praktiskt och hjälpa till att skapa de rätta förutsättningarna. Ibland kan man bli lite frustrerad och råkar skruva i skruvar på fel ställen för att sedan ångra det bittert efteråt när allt bara rasar. Nu ska skjulet kunna stå i några decennier bara man underhåller med lite färg och massor med kärlek.

Gräsklippare och stolpskor

Idag har det varit varmt! Jag var tvungen att avbryta mitt arbete vid hinderskjulet flera gånger för att dricka vatten och vila musklerna. Jag satsade på stolpskor som ska skruvas ner i marken. Det låter enkelt, men stenar och torr lera bjuder på motstånd. Ja förborrade med en kraftig slaghammare för att underlätta arbetet, men det hindrar inte att man får ökad puls och vräker ur sig svordomar. Efter tre av fem stolpskor vilade jag upp mig med att påbörja bygget av robotgräsklipparen som ska kunna klippa utan guidekabel och samtidigt ha en precision på någon centimeter. Klipparen är en open-source-byggsats med knapphändiga instruktioner på tyska. Nu får jag lära mig både tyska och hur en robotgräsklippare fungerar. GPS brukar ha en noggrannhet på tre meter, men genom att ha en basstation som hela tiden korrigerar positioneringen via radiosignal så kan man få den noggrannhet som behövs för att få en fin gräsmatta samtidigs som rabatter och grusgångar får vara ifred. Jag hoppas på att jag ska kunna bygga ihop gräsklipparen på några dagar, men det kan lika gärna stanna av och bli ett långtidsprojekt. Efter att jag skruvat ihop själva basen hade temperaturen sjunkit och jag kunde gå ut för att skruva ner de sista två stolpskorna. Imorgon blir det ett besök hos brädgården för att införskaffa material till stommen på hinderskjulet.

Rapsfält och plana ytor

Idag känns det som att allt är toppen! En sväng förbi dammen skänker glädje i att de Kerstin och Örjan med alla sina dunbollar som fortfarande ploppar upp som korkar efter sina försök att bli riktiga doppingar. En sväng in i växthuset och man får en föraning om hur stor skörden kommer att bli genom att se alla blommor som lika gärna skulle kunnat gömma sig i ett rapsfält. Gurkorna har börjat ta form och bladverket klättrar sakta uppför spaljén. Djungelgurkan är ivrigast att nå taknocken och har klättrat halvvägs uppför tredje och sista sektionen. En sväng ut på “Slånbärsudden” avslöjar att det börjar bli dags att beväpna sig med svampkorg, kniv och borste.

När “tjänstebalansen” mellan grannar är sådan att alla känner man får igen mer än vad man ger blir man glad i sinnet. Efter att ha planat ut ytan där hinderskjulet ska stå fick jag ett antal skopor 0-32 av samma granne som lånat ut sin fantastiska maskin för att fylla ut ojämnheter. Sista lagret blev ett lager makadam från eget förråd. Nu ska det grävas gropar för plintarna, vägas in och gjutas.  Därefter kan jag börja snickra, vilket jag tycker är det roligaste av hela projektet.

Rökning och bökning

För tillfället spenderas den mesta tiden till att hålla jämna steg med gårdsunderhåll. Är det inte ängen som ska snaggas så är det kanter eller gräs som ska klippas. Jag har inget emot att göra det, men det blir inte så mycket intressant att förmedla genom bilder och som om man bygger ett ankhus eller en finurlig mojäng som gör gårdslivet enklare. Idag drog jag igång röken med ett nytt rökaggregat som verkar göra sin uppgift väl. Den förra som jag själv svetsade ihop hade ett ganska litet magasin för rökflis, och lufttillförseln hade jag lite problem med. Efter att ha övervägt att införskaffa material till en ny, slutade det med att jag beställde en färdig rökgenerator på nätet. Just nu röks det flingsalt med libsticka som har blivit lite av en favorit i kryddhyllan.

I min jakt på att få den där gården utan en massa saker som stör lugnet för ögonen har tiden kommit till att få till ett bo för allt hindermaterial som har en tendens att ligga utspritt i kanterna på ridbanan. Grannen vid dammen har tjatat på mig att få låna ut sin “Bobcat” till mig som tack för att han har fått dumpa stenar och fyllnadsmassor uppe i vår skog. Idag bestämde jag mig för att gå över och utkräva min rätt. Efter att jag fått en kort instruktion om alla spakar och reglage var det dags att sätta skopan i marken och bereda plats för skjulet. Jag blev klar med grovgörat och imorgon väntar finliret med att få allt riktigt jämnt och plant.