Category Archives: Skogshage

Förbereder inför våren

Vintern har satt sina spår, och det börjar bli hög tid att reparera det som vintern ställt till med. Hönsgården drabbades ju av snö precis som resten av alla ytor. Dessvärre var jag inte tillräckligt alert för att få bort snön på nättaket i tid, vilket resulterade i att stolpar och reglar började luta in mot gården. PÅ ett ställe hade det gått så långt att en regel hade knäckts. Med hjälp av trädfällarbenet kunde jag räta upp stolparna och förstärka där det hade knäckts. Som extra förstärkning satte jag en permanent stötta vid stolpen där det hade knäckts. Även nättaket var jag tvungen att laga med ståltråd. Nu behöver det inte bli bråttom att först göra i ordning hönsgården när hönsen flyttar ner från växthuset för att ge plats åt alla plantor.

När jag var klar med hönshuset fick jag uppgiften att öppna upp i Linus hage upp mot den övre skogshagen för att ge mer plats. I leran på ena kortsidan av maskinhallen såg jag några större spår som jag tror kan vara vargspår. Min fru kunde inte med säkerhet avfärda det som något annat. Vi får väl se om vi kan hippa några fler tecken på varg framöver. Jag är mer orolig för våra hästar som har börjat få smak för tryckimpregnerat virke. Vissa stolpar finns det inte mycket kvar av och frågan är om det är tråden somm håller upp vissa stolpar eller tvärt om.

Jag passade på att fylla stenmjöl mellan gatstenen i det blivande orangeriet. Jag var lite orolig att det skulle komma in is mellan stenarna och få dem att lossna från cementblandningen i botten, men stenarna satt som gjutet i underlaget. Om några veckor är det dags att fortsätta med bygget. Först ska jag kalka muren och sedan kan jag resa stommen. Det blir spännande att se om allt passar ihop fortfarande. Nu har ju takstolarna legat uppe på loftet och torkat över vintern.

Man ser tydligt hur pelargonerna växer. Mellan varje rad är det från ett och tre dygn i tidsskillnad. När bladen täcker hela krukan och börjar växa in till grannen är det dags för omplantering in i den sista krukan före utplantering. Ett av habanero-fröna har grott, och ett till visar tecken på att sticka ut en grodd när som helst.

Ikväll hamnar delar av förra årets skörd på matbordet. Det blir fyllda paprikor i tomatsås med ris och yoghurt.

Första veckan på året avklarad

Det är fruktansvärt kallt att arbeta ute just nu – tycker jag i alla fall! Temperaturen till trots gick jag ut på en liten fotosafari innan jag gav mig i kast med att utföra lite lättare arbete. De skyltar jag fått från min fru att pryda vedsektionerna så att man vet var man ska ta ifrån behövde någon form av hållare. Med lite avklippta bitar från armeringsnät som jag sparat från tidigare projekt bockade jag till några profiler som jag kunde pressa in i överblivna träbitar som sedan kunde fästas på skyltarna med skruv. Nu kan jag flytta skyltarna i takt med att sektionerna av ved i lagret töms och fylls på samtidigt som vem som helst kan hämta ved där det är som torrast.

I vanlig ordning så tenderar problem att uppstå när det är som mest olämpligt. Den här gången var det en punktering på fyrhjulingen som behövde åtgärdas. Det är inte lätt att vid minus 15 grader att försöka plugga igen hålet i däcket, men efter en stunds svärande och kämpande var ändå lagningen på plats och jag kunde fylla i luft. Det börjar bli dags att byta däck så mönstret nästan helt är utslitet.

Det brukar aldrig vara goda nyheter när man får ett telefonsamtal från sin fru som befinner sig på gården. Jag hade precis kommit in efter att ha tömt gödselkärrorna för att inte ha några fler förpliktelser utomhus och börjat förbereda ledighetens sista måltid när det ringde. “Du måste komma ner och hjälpa. Två av stolparna i hagen är uppätna och en av eltrådarna har gått av!” Det var bara att ta på sig värmevästen, täckjackan, handskarna, mössan och arbetsbyxorna igen för att utföra vad som förhoppningsvis blir dagens sista goda gärning.

Det kostar på ibland att leva den romantiska drömmen ute på landet! Men vad skulle man annars ägna sig åt? Gå på restaurang, klaga över den dåliga plogningen och äta chips framför teven?

Fint väder under veckorna

Förra veckan avslutades med att röja lite slån mellan skogshagen och grannarnas åker. Det blev totalt 4 välfyllda släpkärror med ris som fraktades bort för att vid ett senare tillfälle eldas upp. Just nu är vädret lite lynnigt med snö och skitväder som kommer lagom till helgerna, medan det under veckodagarna är sol under dagarna. Nu till helgen hotas det med snö, alternativt regn och blåst, så det blir väl till att i bästa fall vistas uppe i Pelargonrummet. Ett fyrtiotal pelargoner har redan planterats om i större kruka, och femtiotalet paprikaplantor har börjat skjuta i höjden och behöver flyttas till större krukor. Bleksellerin är pytteliten och syns knappt när den kommer upp. Jag ska gå igenom mina fröpåsar och se vad som ska sås näst på tur.

Sommaren är bättre än vintern

Igår kväll började det blåsa ganska kraftigt. Idag fick jag röja undan träd. Jag fick laga tiotalet trådar efter vad som såg ut som resterna av ett riktigt lyckat ungdomsparty. Även om jag fick hjälp av grannen Ö att röja undan så fick jag stå någon timme med iskalla händer och pannlampa för att skarva ihop de trådar som gått av. Den övre hagen med bandstaket hade klarat sig bättre med enstaka mindre träd som fallit. Tur var väl det eftersom band är betydligt krångligare att skarva.

Uppe i pelargonrummet händer det saker. 7 pelargoner och 3 paprikor har börjat gro. Varje morgon och kväll går jag ronden och duschar med sprayflaskan och varannan dag öppnar jag soyakopparna för att övervaka groningsprocessen och fuktigheten. Sellerifröna har inte visat några livstecken ännu, men de tar lite tid på sig enligt fröpåsen, och det är väl bara att ge sig till tåls.

I helgen, om vädret tillåter, så ska grannen Ö och jag försöka fälla några större bjässar som blivit angripna av granbarkborre. Vi får hoppas på att den utlovade snön och blåsten uteblir, eller åtminstone inte blir så dramatisk.

Arbetsförbud

I söndags blev det inget skrivande på bloggen. I vanlig ordning satte jag mig ner och planerade dagen och hade listan full med saker jag skulle göra. Om jag bara hade prioriterat lite annorlunda så skulle jag kanske hunnit med lite mer än att göra iordning vägen till den nya odlingsplätten. Efter tio minuters grävande bar det sig inte bättre än att jag välte med grävaren i slänten och landade i sparrisodlingen. Aj, aj….jag sträckte en muskel i ryggen, man det var inte värre än att jag kunde fortsätta att arbeta. Efter att ha hämtat 4-hjulingen och vinschat upp maskinen kunde jag fortsätta. Den här gången såg jag till att marken bar ordentligt innan jag långsamt tog mig framåt. Det kunde ju ha blivit mycket värre om jag klämt mig. Efter några timmar körde jag ner Grävis till maskinhallen för att sedan gå upp till huset för att ta en kortare paus, men någonting kändes inte riktigt bra. Jag kände mig lite illamående och trodde att det berodde på att jag inte druckit ordentligt. Jag skulle fylla ett glas med Cola, men fick för mig att jag först skulle ta och byta kläder så att jag kunde lägga mig på soffan resten av dagen. Jag la mig ner och kända att jag behövde tömma blåsan. Jag fick en smärre chock när jag såg vad som kom ut. Blod! Riktigt mycket som såg ut som portvin. Resten av dagen och natten tillbringade jag på akuten och fick komma hem nästa dag med vila som ordination. Två tre dagar hemma med lättare promenader och kortare stunder framför datorn, men ingenting mer. Jag börjar redan få myror i brallan, men känner samtidigt att det kan vara bra att inte överanstränga sig.

Jag passade på att ta några bilder uppifrån på vägen som jag förberett och stenformationen som placerades ut i lördags. Gissa om det kliar i fingrarna att göra iordning odlingsbäddar och rabatter, nu när grovarbetet är utfört. Om två veckor när jag kanske kan börja har kanske vintern satt stopp för vidare arbete. Jag hinner nog inte sätta ner några lökar eller buskar på framsidan.

Vi har tagit in hjälp för att schakta bort lera från hagarna och fylla på med SJ-mak och asfaltkross för att undvika allt kladd när man tar in hästarna på kvällen. Det ska bli så skönt när det är klart. Även på höst, vår och vinter ska det vara lite ordnat på gården tycker jag. Leran i hagen kommer väl till pass som rosjord om den blandas upp med lite vanlig jord och hästgödsel.

Jag var uppe en sväng i växthuset för att se om hönsen börjat använda sittpinnarna. Jodå där stod en tupp och vakade över flocken.

Livets cirkel

I veckan flyttade hönsen från vaktelgård och traktor upp till Lilla Spanien för att få ett drägligare klimat inför vintern. Än så länge är det varmt för årstiden, men det blåser och regnar en hel del. De verkar i alla fall trivas i djungeln och har det mycket bättre än frigående “Guldfåglar”. Idag hann jag med att sätta upp två sittpinnar som förmodligen kommer att utforskas först imorgon när det blivit tillräckligt ljust. De får nöja sig med att ligga på marken och sova.

Imorgon får jag hjälp att sprida ut grus på baksidan av maskinhallen. Jag ska passa på att diskutera lösningar på leran inne i hagarna. Just nu riskerar man att fastna eller halka varje gång hästarna ska in i stallet.

Jag såg att det fortfarande fanns lite tomater att skörda. Både röda och gröna, så resten av helgen är räddad. Efter att tomatplantorna tagits ut ska jag passa på att göra rent och förbereda inne i Lilla Italien. Slottsparken bör väl rensas från slangar och vissna pumpaplantor, och löven uppe vid vitlöken och sparrisen ska täckas med granris för att skydda mot vinden och skapa ytterligare isolering mot kylan i vinter. Eventuellt hinner jag kapa lite ved som kanske hinner torka till våden då nuvarande upparbetad ved tar slut.

Lerigt idag igen

Då jag visste att det skulle börja regna på eftermiddagen passade jag på att dra om elstaketet. Allt gick förvånansvärt smidigt och jag hade nog klarat mig helt utan regn om jag inte hade fått bakläxa på springan under fronten. Enligt min åsikt kunde inga hovar eller tåkappor fastna därunder, men tydligen är det skillnad på allt som ligger naturligt i hagen och det som man bygger. Nåja…jag hittade några grövre plankor så jag slapp att åka iväg till brädgården i alla fall. Jag försökte först med stockar, men det blev inget bra, så jag fick krypa till korset och göra det ordentligt istället. Hästarna är lite reserverade och vågar knappt gå nära. Jag försökte locka med ett äpple som jag la på marken utanför, men det var alldeles för farligt. Det dröjde inte många minuter innan två ankor var framme och hade en fetmåltid framför hästarna på andra sidan foderfronten. Senare vid eftermiddagsfordringen satte vi krokar på bommarna och fäste hönäten däri. Efter en lång stunds tvekan kom Garm fram. Det är väl en tidsfråga innan hästarna svälter sig smala och kan ta sig ut mellan spjälorna.

Jag passade på att ta in slangar från stora växthuset som nu är tömt på paprika och ska ge plats åt hönsen som har fått gå ute fram till nu. Även bordet, stolarna och parasollet som stod utanför lilla växthuset har hittat in till vinterförvaringen nu. Det som återstår före vintern är att ta in pumpar och rensa ut inne i lilla växthuset. Efter det kan jag börja fundera på hur jag ska förbereda odlingsrummet till nästa säsong. Om jag hinner kanske jag gör ett försök att övervintra pelargonerna i frökuvösen, men det sker i mån av tid, inspiration och ork.

Lerigt

Jag klarade mig inte helt ifrån regn, och därmed inte heller leran som kletar fast på byxor, skor och allt man kommer i kontakt med. Nu är i alla fall foderstationen klar så långt att elstaketet kan justeras. Borris fick ännu en gång arbeta för att göra det möjligt att förankra stagen som gör konstruktionen stabil. Jag slog ner en stolpe som förankrades i staget som sedan begraves i betong. Jag fick justera måttet från planerat 30 cm till 32 för att få det att gå jämnt upp, så att alla spalterna blev lika stora….och heller inte allt för stora. Jag fick godkänt i alla fall.

På eftermiddagen kom mina föräldrar på besök och vi passade på att skörda de sista paprikorna, några tomater och lite tomatillo. Efter att ha försökt prångla iväg lite av skörden blev det ändå en hel del över för mig att ta hand om. Just nu står en gryta med mixad grön paprika, vitlök, salt, olja och chili på spisen. Först ska beskan kokas bort innan den fryses in som tillbehör till framtida matlagning. Såsen/röran kommer även funkar bra som tillbehör till en bit kött – vi får se vad jag hittar på med det.

Startskottet för ett nytt projekt

Nu har jag äntligen börjat skruva på ett nytt projekt som jag gått och ruvat på i någon månads tid, och igår kom de första delarna som ivrigt packades upp och började skruvas ihop på köksbänken. Det handlar om en större drönare som ska orka lyfta lite mer än den i jämförelse pluttiga drönare som jag har för fotografering idag. Drönare kommer mäta cirka 130 centimeter i diameter med åtta motorer som vardera klarar att lyfta närmare 5 kilo vardera. Jag samlar ihop komponenter, begagnade och nya efter de kriterier som jag själv satt. Det är inte alltid lätt och utmaningarna är ganska många. Delar ska passa ihop med varandra och allt ska hålla för påfrestningarna. Jag hade lite tur som hittade en helt ny ram som passade mina ändamål på en konkursauktion och kom undan med en bråkdel av vad det skulle ha kostat att köpa materialet, eller för den del själva byggsatsen. Jag väntar på styrsystemet, motorer, fartreglage och propellrar som väntas komma om någon månad. Precis som i övrig fordonsindustri är det även komponentbrist i drönarvärlden. Kamera och bildöverföringssystem har jag också lyckats få tag i begagnat av någon som behövt uppgradera eller tröttnat. Drönaren får namnet Daidalos efter att ha diskuterat lämpliga namn med “K” som har koll på vem som kan flyga i den grekiska mytologin. Min första tanke var Ikaros, men det var kanske inte så bra val.

På eftermiddagen hann jag göra lite på “matfronten”. Imorgon ska jag skruva fast de vertikala stolparna där hästarna ska kunna sticka ut huvudet för att dricka och äta. Det är en hel vetenskap om på vilken höjd och hur tätt saker bör vara så att inte hovar fastnar eller huvuden slås i, och mycket av tiden går åt till att resonera med byggherren om vad som är lämpligt ur byggtekniska och estetiska perspektiv. Jag kommer nog behöva stadga upp lite mer även om stolparna är ganska kraftiga så är inte konstruktionen så stum som jag skulle önska. Upp med ribborna, borra några hål, sätt upp några stag och dra om eltråden så är det nog så pass klart att man kan gå torrskodd när man utfodrar hästarna.

Tillbaka till det normala igen

Nu när dagarnas ljusa timmar förskjutits till det sämre för den som gillar att arbeta utomhus på eftermiddagen, hinner man inte med så mycket om man sätter spadan i backen klockan tre. Förmiddagen gick åt till att flyga drönare på hemligt uppdrag åt svärfar och sedan ägnade jag mig allt för mycket åt att försöka få liv i fyrhjulingen utan framgång. Startmotorn behöver bytas ut och det hjälper dessvärre inte att vare sig byta eller modifiera kolborstarna för att få liv i den igen. Allt blir så mycket mer besvärligt både för min fru som ska bära vatten och för mig som behöver flytta material och verktyg till olika ställen på gården.

Nu har jag börjat göra iordning foderstationerna till hästarna så att man slipper gå in i de leriga hagarna för att hänga upp hönät och fylla på med vatten i hinkarna. Nu ska man kunna göra det från den “torra” sidan av staketet. För en gångs skull var det enkelt att borra de två stycken meterdjupa hålen med Borris. Inga stenar i vägen och relativt mjukt material gjorde att jag på knappt en timme kunde förbereda för gjutningsarbetet. Den sista stolpen kunde lodas in och gjutas innan mörkret hade tvingat oss att använda pannlampor.