Handik….nej funktionsvariationsanpassning

Idag var jag uppe och kollade till bina för första gången på 14 dagar och passade på att ge lite sockerlag för att hjälpa till inför invintringen. De flesta ogräsblommorna har blommat ut och snart är det bara ljung kvar. De bygger vaxkakor för fullt, och det ser riktigt bra ut i en lekmans ögon. De verkar ha fattat hur man bygger i alla fall.

Innan jag begav mig ut för att borra fler hål i skogshagen gjorde jag ett litet verktygs-kit med alla de nycklar som behövs till Grävis för att kunna byta från skopa till borraggregat och fixera borradaptern till borraggregatet – allt samlat i en knippa. Just nu är det mer tur än undantag om man ska kunna borra ett hål utan att stöta på sten. Än så länge håller sprintarna, men det är bara en tidsfråga innan jag behöver sätta i nya. Totalt 12 hål är borrade och det återstår kanske 5-6 till innan jag kan börja med gjutningsarbetet. Mitt i hål nummer 9 kom min frus hästkompanjon och behövde hjälp med bromsarna på sin maratonvagn. Efter någon timme kunde jag återuppta arbetet i skogen.

Med en ny gräsklippare följer nya utmaningar! Min fru som blir arg om jag klipper gräset har problem med knäna. Den nya klipparen var lite svår att ta sig upp i då det inte fans några naturliga saker att ta tag i för att komma upp på den. Först provade vi med ett band att hålla sig i, men det var ändå ganska besvärligt. Spakarna som man styr med känns inte riktigt stabila att hålla sig i, så jag fick försöka komma på ett sätt att montera någon form av handtag eller stolpe att hålla sig i för att kunna komma upp i stolen. Med det “skrot” som jag har samlat på mig lyckades jag till slut komma fram till en stabil lösning. Nu ska jag bara hitta en färg som matchar klipparen.