Klockan 06:37 kunde jag konstatera att hästarna fick stanna inne i stallet för att äta sitt morgonmål. Kvällens och nattens intensiva blåst hade gjort vad den kunde med tvillingträden som jag lät vara orörda när jag fällde en massa döda träd under granbarkborreangreppet för några år sedan. Vid tillfället levde det en ekorre i grenverket så jag lät dem stå med risk för att de en vacker dag skulle välta. Jag hade fel – det var uppenbarligen ingen vacker dag när det skedde.
När hästarna väl fått mat och jag gjort i ordning kvällens och morgondagens byttor med diverse pellets och vitaminer gick jag ut och inspekterade förödelsen. Naturligtvis hade träden fallit över fler än ett staket. Flera stolpar och samtliga trådar hade gått av. Stolparna mest för att hästarna gnagt sönder dem i nederkant. När sågkedjan var slipad skred jag till verket och började befria stammarna från alla grenar. På sätt och vis är jag glad att det inte fanns en massa barr som annars gör arbetet ännu svårare. Jag brukar alltid börja från roten och gå mot toppen, och då står jag på vänster sida om stammen. Nu var det inte möjligt att göra på det högra trädet, så jag fick gå från toppen till roten, vilket för arbetet lite mer besvärligt. En annan faktor att ta hänsyn till är att ett träd ofta vilar på grenar, och sågar man av en gren kan trädet rulla mot en och klämma fast foten eller benet. Jag spände fast ett spännband mellan träden så att jag inte skulle behöva ringa efter hjälp så tidigt på morgonen.
När väl kvistningen var avklarad kunde jag såga upp stubbar i vedklabbslängd efter den mall som är lagom lång för att få plast i kaminen. Först hade jag tänkt att köra in med lastmaskinen och köra ut stockar, men jag insåg att jag ändå skulle behöva såga upp allt vid ett senare tillfälle. Då var det mycket bättre att göra det på en gång.
Efter att alla fyra lass med stubbar hittat in till maskinhallen vid vedklyven kunde jag börja laga staketet. Jag passade på att byta några hårt åtgångna stolpar när jag ändå var i farten. Det är egentligen nu som man ska passa på. Tjälen har gått ur marken och allt är mjukt och lerigt. Mitt i sommaren är leran visserligen stenhård, men jag gillar ju när det är varmt, istället för idag – blåsigt, regnigt och kallt! På totalt 37 ställen behövde jag skarva tråden innan jag kunde slå på elen och flytta hästarna till sina vanliga hagar. Då hade närmare 9 timmar i aprilväder förflutit. Hästarna fick mellanlanda i småhagarna redan på förmiddagen, så lunchen avnjöts där istället för i stallet. Väl tillbaka i sina ordinarie hagar väntade de ivrigt på nästa utfodring.
När alla verktyg, maskiner och pinaler hittat tillbaka till sina platser i verkstan tyckte jag att det var lite fel att inte börja klyva lite ved, nu när allt var serverat och klart.
Man blir lite tveksam när stubben som man ska klyva är fyra gånger så stor som vad man tror att vedklyven ska klara av. Trots sin ringa storlek så bemästrade vedklyven stubbe efter stubbe på samma sätt som jag kämpat under dagen med att ta hand om två träd som till en början såg omöjliga ut att få bort. Efter att ha fyllt fyrhjuligssläpet med ved och några kassar med husbehovs-ved för några veckor framåt så började orken efter 11 timmars kroppsarbete säga ifrån. Nu återstår det bara att få middagen på bordet som jag lyckligtvis var förutseende nog att förbereda redan igår! Det blir ceviche och lite rester från påsmiddagen! – En stark rätt som matchar dagen insats.
