Category Archives: Skogshage

Långsamt ökande tempo

Sedan förra fredagen tycker jag att jag mest hållit på med bänkskivorna. Det tar tid att slipa och mellan varven fylla i kvisthål med lim och sågdamm. Temperaturen har väl heller inte varit så inbjudande att stå utomhus heller. Det är först idag som det varit en behaglig temperatur utomhus.

I tisdags hade ett träd ramlat i en av hagarna och lagt sig över staketet, så jag fick rycka ut. Jag har inte tidigare observerat att hästarna även varit på de gjutna stolparna, vilket absolut inte är bra. Efter lite resonerande med mig själv kom jag fram till att ett billigt och bra sätt att skydda stolparna borde vara att linda en ståltråd i spiralform runt stolpen. Jag har bara lindat en stolpe för att först höra med hästexperten på gården om det är säkert, eller om jag måste tänka om, innan jag fortsätter med resterande stolpar.

Igår kom äntligen den efterlängtade kvarnen, och idag har jag malt mitt första mjöl. Inte helt oväntat så kan man nörda in sig på olika sädesslag och metoder även här. Jag blev lite förvånad att mjölet var så brungult och kunde efter en stunds letande på nätet hitta en förklaring. Det mjöl man köper i affären som är fullkornsmjöl är först malt och siktat. Sedan har man satt till vissa fraktioner av det som är malt för att förlänga hållbarheten. Ja – det fanns naturligtvis också olika uppfattning om vad som var bra och dåligt när det kommer till mjöl, och hur det tillverkas. En första deg är hur som helst blandad. Jag har då använt 33% råg, 66% vete och blandat i skållat helt råg, lite sirap och salt tillsammans med surdegsstarten jag gjorde igår. Imorgon ska jag blanda i solrosfrön och stretcha degen några gånger innan jag gräddar den till ett relativt kompakt bröd, perfekt att skiva tunt och lägga ost emellan.

Idag har jag sått alla tomater. Två olika körsbärstomater, en bifftomat och en svart tomat. Alla förutom ena sortens körsbärstomat har jag odlat tidigare. Jag flyttade ut alla plantor förutom sellerin och purjolöken från kuvösen för att kunna höja temperaturen. För en gångs skull känns det som att jag har hur mycket plats som helst. Med tanke på att jag kommer flytta ut en hel del plantor ut till orangeriet lagom till att tomatplantorna börjar ta lite mer plats, så är jag övertygad om att allt kommer att få plats – även i år.

Efter en inspektion i trädgården fick jag för mig att det var dags att installera pumparna. Sagt och gjort. Nu är pumpen under växthuset installerad, liksom den i brunnen bakom maskinhallen. Nu börjar det bli svårt att hålla sig borta från att rensa ogräs, men jag får nog vänta ett litet tag till. Jag får väl passa på att göra annat under tiden. Jag har ju två hagar kvar och en hel del inomhus att bli klar med också.

Lite irriterat

Just nu känner jag mig lite irriterad och lättretlig. Jag vet inte riktigt vad det är. Hela helgen har kantats av besök samtidigt som huset är lite upp och ner. Sedan behöver man varje gång man ska in i arbetsrummet eller ner i källaren plocka bort och sedan sätta dit nätdörrarna för att katterna inte ska springa runt och gömma sig. Idag körde jag undan lite skräp som hade samlats på altanen. Man får verkligen ligga i om man ska försöka hålla undan lite.

Igår lagade jag fajitas och gjorde vad jag trodde skulle räcka till både 3D-pizza till idag och en eller två lunchlådor. Jag hade inte riktigt räknat med att vi skulle få några hungriga middagsgäster på besök. Nåja – det blev i alla fall gott, liksom rostbrödet som konsumerats igår och idag av både oss själva och våra till synes omättliga besökare.

Idag hade katterna blivit så pass stöddiga så jag tog tillfället i akt och satte upp uttaget i arbetsrummet, som var den sista pusselbiten för att kunna flytta nätverksutrustningen från Nirvana ner i källaren. Nu är det nästa kusligt tyst uppe i Nirvana! Det är alltid lite spännande att flytta på nätverksutrustning när man har så mycket som man styr i hemmet och på gården. Bortsett från några småsaker gick allt bra.

På eftermiddagen kom det ett meddelande från en av stalltjejerna som lät hälsa att en av stolparna i haven hade gått sönder – eller snarare ätits upp. Jag trodde det skulle bli svårare än det verkligen gjorde att få upp den gamla stolpen för att slå ner en ny, men det gick ändå ganska smidigt.

Surdeg och rostbröd

Jag är inte alls nöjd med att hästarna gnager på stolparna mer än vad man själv gjorde på blyertspennorna i skolan när man var liten. Nu på vintern är det dessutom extra svårt att ta upp och slå in nya stolpar. Det är faktiskt lite tröstlöst om jag ska vara ärlig. Till slut känns det som att det inte är någon idé att göra ett ordentligt jobb. Nu har jag tillfälligt lagat stolparna med vinkeljärn som jag fäster i nedre delen av den avgnagda stolpen för att kunna skarva på med en ny.

Jag har börjat intressera mig för att baka bröd igen efter två decenniers uppehåll. Jag har väl hittat det där enkla rutinbrödet för att täcka basbehovet av rostbröd. Tidigare har det varit min fru som bakat bröd i öppen form, men nu har jag tagit det steget längre och bakar i en form för Pain de mie, eller på engelska kallat Pullman loaf. – En låda med lock som gör brödet fyrkantigt helt enkelt. Jag har även börjat med en surdegskultur på råg och vatten. Varje surdeg ska ha ett namn, och min får heta Rågge. När väl surdegsstarten blivit aktiv ska jag börja mata den med vetemjöl istället för råg, och då får vi se om det blir namnädring för att bättre spegla innehållet. Jag ska försöka göra en lite fastare deg som används mer i ljusare och mindre syrligare bröd när väl surdegen tagit form. Jag gillar inte riktigt när brödet är allt för syrligt. Vi får se hur långt jag kommer med mitt surdegsprojekt. Jag gillar ju när det går undan och när man ser att det händer något. Surdeg är lite tvärt om, men brödet är gott.

Borra i sten

Helt utan förvarning, men inte helt oväntat, så går borren sönder igen! Den här gången fläktes röret upp och lossnade från spiralen. Jag var tvungen att byta ut fem centimeter av röret längst ner och ersätta med en solid järnstång istället. Nu ska väl borren hålla ett tag till. När stöter på stenar som knappt går att få loss från den torkade leran så blir man både svettig och arg. Idag hann jag borra de fyra hål uppe i skogen och gjuta alla hörnstolpar som belastas mer än de som ligger i linje med varandra.

Stolparna uppe i skogen tog lite längre tid att gjuta så jag inte kunde komma fram med betongen i lastmaskinsskopan, utan var tvungen att köra skytteltrafik med fyrhjulingen mellan den öppna ängen och skogen. Den sista stolpen hade jag inte några stöttor till så jag fick improvisera med det som skogen hade att erbjuda.

Hinner inte skriva

I princip varje dag vid 18:00 masar vi oss upp till RC-banan och kör så det ryker. Nu börjar det bli riktigt kul! Min fru har fått en ny och bättre bil, nu när hon kan köra utan att välta stup i ett. Jag målade två nya karosser. Jag fick en beställning på rosa, så det fick bli en som går från vitt till knallrosa med kolfiber på vissa detaljer. Min blev orange med svart och kolfiberdetaljer. Jag är fortfarande den som dominerar på banan, men min fru ger en ordentlig match emellanåt.

Vissa förbättringar har gjorts på staketen så att man inte fastnar mellan rören. Både jag och min fru kilar annars lite nu och då fast framhjulet när man tar kurvorna för snävt, och då är det bara att gå dit och lirka loss bilarna, vilket gör att man får ett avbrott i körupplevelsen.

Arbetet ute på ängen går sakta framåt. Titt som tätt behöver jag laga borren som får mycket stryk av alla stenar i marken. Vid ett tillfälle vred jag av borren. Som tur är så har man verktyg att laga verktygen med!

Idag har jag fortsatt att stolpa hagar och kommit fram till skogsdelen. Alla “hörn” är nu markerade och en rak väg mellan stolparna har frilagts där det behövts. Jag försöker i möjligaste mån dra hagen så att jag slipper fälla träd. Jag behövde plocka bort en rotvälta som låg strategiskt mitt i ett av de tänkta hörnen. Imorgon ska jag borra ordentliga hål och gjuta alla hörnstolpar. Jag har kommit på att jag kan använda Lastman till att trycka ner stolparna, men det kommer bli problem uppe i skogen där jag inte får plats med maskinen. Jag får väl ta gummisläggan till hjälp istället.

De kronärtskockor som fick vara i fred vid utplanteringen börjar växa till sig och snart är det dags att skörda och njuta. Den första skörden tomater blev lite mindre än förra året, men än är det inte över. Nu har jag fryst in 9 lådor med tomatkross och torkat en hel del körsbärstomater som kommer bli till en tomatpasta när jag har tillräckligt mycket. Jag torkade en omgång padrones som hade hunnit bli röda. Jag tänkte mala ner till pulver och hoppas på att det blir lagom starkt som man kan ha i olika kryddblandningar.

Förbereder inför våren

Vintern har satt sina spår, och det börjar bli hög tid att reparera det som vintern ställt till med. Hönsgården drabbades ju av snö precis som resten av alla ytor. Dessvärre var jag inte tillräckligt alert för att få bort snön på nättaket i tid, vilket resulterade i att stolpar och reglar började luta in mot gården. PÅ ett ställe hade det gått så långt att en regel hade knäckts. Med hjälp av trädfällarbenet kunde jag räta upp stolparna och förstärka där det hade knäckts. Som extra förstärkning satte jag en permanent stötta vid stolpen där det hade knäckts. Även nättaket var jag tvungen att laga med ståltråd. Nu behöver det inte bli bråttom att först göra i ordning hönsgården när hönsen flyttar ner från växthuset för att ge plats åt alla plantor.

När jag var klar med hönshuset fick jag uppgiften att öppna upp i Linus hage upp mot den övre skogshagen för att ge mer plats. I leran på ena kortsidan av maskinhallen såg jag några större spår som jag tror kan vara vargspår. Min fru kunde inte med säkerhet avfärda det som något annat. Vi får väl se om vi kan hippa några fler tecken på varg framöver. Jag är mer orolig för våra hästar som har börjat få smak för tryckimpregnerat virke. Vissa stolpar finns det inte mycket kvar av och frågan är om det är tråden somm håller upp vissa stolpar eller tvärt om.

Jag passade på att fylla stenmjöl mellan gatstenen i det blivande orangeriet. Jag var lite orolig att det skulle komma in is mellan stenarna och få dem att lossna från cementblandningen i botten, men stenarna satt som gjutet i underlaget. Om några veckor är det dags att fortsätta med bygget. Först ska jag kalka muren och sedan kan jag resa stommen. Det blir spännande att se om allt passar ihop fortfarande. Nu har ju takstolarna legat uppe på loftet och torkat över vintern.

Man ser tydligt hur pelargonerna växer. Mellan varje rad är det från ett och tre dygn i tidsskillnad. När bladen täcker hela krukan och börjar växa in till grannen är det dags för omplantering in i den sista krukan före utplantering. Ett av habanero-fröna har grott, och ett till visar tecken på att sticka ut en grodd när som helst.

Ikväll hamnar delar av förra årets skörd på matbordet. Det blir fyllda paprikor i tomatsås med ris och yoghurt.

Första veckan på året avklarad

Det är fruktansvärt kallt att arbeta ute just nu – tycker jag i alla fall! Temperaturen till trots gick jag ut på en liten fotosafari innan jag gav mig i kast med att utföra lite lättare arbete. De skyltar jag fått från min fru att pryda vedsektionerna så att man vet var man ska ta ifrån behövde någon form av hållare. Med lite avklippta bitar från armeringsnät som jag sparat från tidigare projekt bockade jag till några profiler som jag kunde pressa in i överblivna träbitar som sedan kunde fästas på skyltarna med skruv. Nu kan jag flytta skyltarna i takt med att sektionerna av ved i lagret töms och fylls på samtidigt som vem som helst kan hämta ved där det är som torrast.

I vanlig ordning så tenderar problem att uppstå när det är som mest olämpligt. Den här gången var det en punktering på fyrhjulingen som behövde åtgärdas. Det är inte lätt att vid minus 15 grader att försöka plugga igen hålet i däcket, men efter en stunds svärande och kämpande var ändå lagningen på plats och jag kunde fylla i luft. Det börjar bli dags att byta däck så mönstret nästan helt är utslitet.

Det brukar aldrig vara goda nyheter när man får ett telefonsamtal från sin fru som befinner sig på gården. Jag hade precis kommit in efter att ha tömt gödselkärrorna för att inte ha några fler förpliktelser utomhus och börjat förbereda ledighetens sista måltid när det ringde. “Du måste komma ner och hjälpa. Två av stolparna i hagen är uppätna och en av eltrådarna har gått av!” Det var bara att ta på sig värmevästen, täckjackan, handskarna, mössan och arbetsbyxorna igen för att utföra vad som förhoppningsvis blir dagens sista goda gärning.

Det kostar på ibland att leva den romantiska drömmen ute på landet! Men vad skulle man annars ägna sig åt? Gå på restaurang, klaga över den dåliga plogningen och äta chips framför teven?

Fint väder under veckorna

Förra veckan avslutades med att röja lite slån mellan skogshagen och grannarnas åker. Det blev totalt 4 välfyllda släpkärror med ris som fraktades bort för att vid ett senare tillfälle eldas upp. Just nu är vädret lite lynnigt med snö och skitväder som kommer lagom till helgerna, medan det under veckodagarna är sol under dagarna. Nu till helgen hotas det med snö, alternativt regn och blåst, så det blir väl till att i bästa fall vistas uppe i Pelargonrummet. Ett fyrtiotal pelargoner har redan planterats om i större kruka, och femtiotalet paprikaplantor har börjat skjuta i höjden och behöver flyttas till större krukor. Bleksellerin är pytteliten och syns knappt när den kommer upp. Jag ska gå igenom mina fröpåsar och se vad som ska sås näst på tur.

Sommaren är bättre än vintern

Igår kväll började det blåsa ganska kraftigt. Idag fick jag röja undan träd. Jag fick laga tiotalet trådar efter vad som såg ut som resterna av ett riktigt lyckat ungdomsparty. Även om jag fick hjälp av grannen Ö att röja undan så fick jag stå någon timme med iskalla händer och pannlampa för att skarva ihop de trådar som gått av. Den övre hagen med bandstaket hade klarat sig bättre med enstaka mindre träd som fallit. Tur var väl det eftersom band är betydligt krångligare att skarva.

Uppe i pelargonrummet händer det saker. 7 pelargoner och 3 paprikor har börjat gro. Varje morgon och kväll går jag ronden och duschar med sprayflaskan och varannan dag öppnar jag soyakopparna för att övervaka groningsprocessen och fuktigheten. Sellerifröna har inte visat några livstecken ännu, men de tar lite tid på sig enligt fröpåsen, och det är väl bara att ge sig till tåls.

I helgen, om vädret tillåter, så ska grannen Ö och jag försöka fälla några större bjässar som blivit angripna av granbarkborre. Vi får hoppas på att den utlovade snön och blåsten uteblir, eller åtminstone inte blir så dramatisk.

Arbetsförbud

I söndags blev det inget skrivande på bloggen. I vanlig ordning satte jag mig ner och planerade dagen och hade listan full med saker jag skulle göra. Om jag bara hade prioriterat lite annorlunda så skulle jag kanske hunnit med lite mer än att göra iordning vägen till den nya odlingsplätten. Efter tio minuters grävande bar det sig inte bättre än att jag välte med grävaren i slänten och landade i sparrisodlingen. Aj, aj….jag sträckte en muskel i ryggen, man det var inte värre än att jag kunde fortsätta att arbeta. Efter att ha hämtat 4-hjulingen och vinschat upp maskinen kunde jag fortsätta. Den här gången såg jag till att marken bar ordentligt innan jag långsamt tog mig framåt. Det kunde ju ha blivit mycket värre om jag klämt mig. Efter några timmar körde jag ner Grävis till maskinhallen för att sedan gå upp till huset för att ta en kortare paus, men någonting kändes inte riktigt bra. Jag kände mig lite illamående och trodde att det berodde på att jag inte druckit ordentligt. Jag skulle fylla ett glas med Cola, men fick för mig att jag först skulle ta och byta kläder så att jag kunde lägga mig på soffan resten av dagen. Jag la mig ner och kända att jag behövde tömma blåsan. Jag fick en smärre chock när jag såg vad som kom ut. Blod! Riktigt mycket som såg ut som portvin. Resten av dagen och natten tillbringade jag på akuten och fick komma hem nästa dag med vila som ordination. Två tre dagar hemma med lättare promenader och kortare stunder framför datorn, men ingenting mer. Jag börjar redan få myror i brallan, men känner samtidigt att det kan vara bra att inte överanstränga sig.

Jag passade på att ta några bilder uppifrån på vägen som jag förberett och stenformationen som placerades ut i lördags. Gissa om det kliar i fingrarna att göra iordning odlingsbäddar och rabatter, nu när grovarbetet är utfört. Om två veckor när jag kanske kan börja har kanske vintern satt stopp för vidare arbete. Jag hinner nog inte sätta ner några lökar eller buskar på framsidan.

Vi har tagit in hjälp för att schakta bort lera från hagarna och fylla på med SJ-mak och asfaltkross för att undvika allt kladd när man tar in hästarna på kvällen. Det ska bli så skönt när det är klart. Även på höst, vår och vinter ska det vara lite ordnat på gården tycker jag. Leran i hagen kommer väl till pass som rosjord om den blandas upp med lite vanlig jord och hästgödsel.

Jag var uppe en sväng i växthuset för att se om hönsen börjat använda sittpinnarna. Jodå där stod en tupp och vakade över flocken.