Igår kändes allt hopplöst. Först visade det sig att strålkastaren där jag tänkt sätta elaggregatet bara hade två ledare och skyddsjord. Jag kunde ju om jag varit lite kreativ använt skyddsjorden som en ledare för elaggregatet, men så gör man bara inte. Det blev istället en 80 meter lång matarkabel från första belysningsmasten till början av elstaketet som befann sig diagonalt tvärs över ridbanan. Den andra besvikelsen var att elaggregatet som vi beställt inte fungerade. Jag spenderade nog närmare en timme med instruktionsbok och mätinstrument för att konstatera att aggregatet var dött. Jag förberedde i alla fall med fjärrstyrning av ett kommande, fungerande aggregat, och hängde upp varningsskyltar på strategiska platser. Hästarna har ännu inte listat ut att det inte är el i stängslet, men det är väl bara en tidsfråga. Igår råkade en av hästarna springa in i tråden – som gick av(morrrrrr), så nu vet i alla fall en av hästarna att elen inte är påslagen.
I princip så har hela dagen gått åt till att dra matarkabel och förbinda alla sektioner med varandra. Jag hittade ett gammalt elstängselaggregat som var gjort för bilbatteri. Sedan dess har jag både samlat på mig 12-volts-adaptrar och lite mer kunskap, så jag kunde använda det istället för det beställda som inte fungerade. En viktig sak är jordningen. Jag har alltid försökt varit noggrann med att slå ner tillräckligt många spett i marken sedan jag hade problem i början av min elstängselkarriär. Nu har vi bara problem med trådar som går av- vare sig det är av fallande träd eller hästar som inte vet var gränsen går. Jag använde den “värdelösa” stolpdrivaren som inte fungerar för ens 60mm-stolp till att driva ner tre stycken meterlånga armeringsjärn i marken. Jag hade tillverkat en adapter… och det fungerade! Äntligen något som är enkelt! Jag borrade och gängade varje spett och anslöt jordkabeln med tre kabelskor, och täppte över spetten så att man kan klippa gräset utan att någonting ska skadas. Efter kontroll med mitt mätinstrument kan jag konstatera att det är bra skjuts i staketet – även på den mest avlägsna platsen på staketet. Nu har jag inget riktigt mätverktyg, men relativt till vad som kommer ut precis vid aggregatet, runt 4,3 volt som mitt instrument snappar upp då pulsen är så kort, så är 4,2 volt ganska bra.
Jag kommer inte sakna att borra hål, slå ner stolpar, skruva upp grindar, foderstationer eller isolatorer. Jag kommer heller inte att sakna att dra tråd eller matarkabel. Möjligtvis kommer mina ben att få abstinens av alla steg längs staketet. Det har gått åt 1,8 km tråd – vilket motsvarar 600 meter staket. Denna sträcka har jag säkert gått av och an säkert 20 gånger för att inte överdriva. Vissa dagar jag gått längre, och andra dagar har jag suttit på Grävis. Nu återstår bara en sak – att städa undan och peka på staketet och säga – “Det har jag också byggt”!
