Category Archives: Smart hem

21 kubik säkrade

Det har i princip regnat hela dagen och nu är alla IBC-tankar fyllda med vatten. Det känns skönt att växterna i växthusen kommer att få så mycket vatten de behöver utan att snåla. Idag har jag förlagt mina aktiviteter inomhus och spenderat den mesta delen av min tid uppe i HQ och i verkstan.

Jag tog äntligen tag i sorteringen av alla ytmonterade komponenter. Det blir snabbt en massa remsor med komponenter i plastpåsar som man sedan har svårt att hitta eller identifiera. Man köper ju gärna 100 stycken i remsa för att ha några i reserv. Jag investerade i ett antal lådor som man kan haka i varandra för att även kunna hålla reda på dessa. Nu har jag en bra överblick över mitt lager av de vanligaste komponenterna jag brukar behöva för mina små elektronikprojekt.

På eftermiddagen kapslade jag in två stycken bevattningsventiler i en skyddad låda som jag kan mata med 12V. Nu när jag flyttat ut det mesta från orangeriet är det lätt att glömma bort de växter som faktiskt är kvar. Egentligen behöver jag bara en bevattningsventil för det, men till nästa vår kommer jag behöva två olika bevattningskanaler. Med de “bra-att-ha-grejor” i min VVS-låda kunde jag bygga ihop en kompakt låda med ventiler och elektronisk styrning. Efter provtryckning kunde jag konstatera att allt höll allt tätt. Det är lite vanskligt att kaplsa vatten med elektronik i en annars vattentät låda, men jag tror att det ska gå bra. Lådan matas inte med 230V AC, så det ska inte behöva vara någon risk för liv eller hälsa om någonting inuti skulle börja läcka och kortsluta elektroniken. Nu återstår att programmera och koppla in bevattningen – men det får bli nästa vecka. Jag känner att jag fått en bra avgränsning på mina projekt för den här veckan.

Så var den helgen över

Idag var jag igång ganska tidigt. Först krattade jag ridbanan inför den andra dagens ridövningar, därefter kunde jag förbereda Bell Pepper Church för plantering av paprika-, några jalapeños- och lite padronesplantor som ivrigt väntat på att få komma ur sina krukor.

Jag märker att jag har mycket bättre kontroll över Grävis, och kan planera grävarbetet mycket bättre än i början av min grävmaskinistkarriär. Tidigare var det lite på måfå var man skulle börja gräva, och var man skulle lägga upp massorna. Nu blir det lite mer metodiskt och planerat. Ju mer man kan göra med grävskopan desto skonsammare för ryggen när man ska finjustera med kratta och spade. Man underskattar lätt hur mycket jord som varje skopa flyttar, och man känner inte om jorden är tung. Det som ganska enkelt går att karva ut med skopan kan vara svårt att ens få ner spaden i.

Efter att bäddarna var hyfsat definierade kunde jag ta en lite paus med lagad lunch. Det är så enkelt när andra fixar!

Eftersom det är lite problem med bevattning med fuktslang när man har lite längre slingor byggde jag om så att jag istället har tre zoner och en dimmbevattning. När slangarna blir för långa sjunker trycket för mycket i slutet av slangen, vilket resulterar i ojämn bevattning. Jag hoppas att jag kan få lite jämnare bevattning i år. Jag har bevisligen fått paprikor tidigare år, men nu hoppas jag på ännu bättre kontroll på bevattningen och följaktligen bättre skörd.

När jag utökat och lagt till bevattningsventilerna till det smarta hemmet och testat systemet lät jag varje zon mata på med vatten i 20 minuter för att få den snustorra jorden att bli planteringsvänlig. Den nya pumpen levererar lite mer vatten än tidigare, så det kanske blev lite väl blött.

Nu återstår bara att täcka odlingen med lite halm för att bevara fukt och hålla ogräs borta sedan kan jag plantera ut gurkplantor när de inte längre trivs i sina krukor. I år ska jag försöka ge lite bättre stöd till paprikaplantorna som säkert skulle fålla sig upprätta på egen hand om de inte skulle envisas med att leverera så många och tunga “broilerfrukter”!

Cheng istället för Chong

Idag hade vi vägföreningsmöte så förmiddagen gick åt till att förbereda eftersom det hölls hemma hos oss. Mitt i allt stök gick strömmen under någon minut. Oavsett om det hade varit långvarigt eller ej så ville inte belysningen i köket komma igång igen. Ganska snart konstaterade jag att den smarta kontrollern i kontakten hade gett upp. Just de som man är dimbara har en tendens att gå sönder just vid strömavbrott. Som tur var hade jag en vanlig manuell kontakt jag kunde byta till. Gästerna kunde således se hur skitiga köksluckor vi har.

Efter att mötet var över gick jag upp i pelargonrummet för att plantera om lite plantor. Åtta av tio padrones hade kommit upp, och två var på gång. Det är 100 procents grobarhet på egna frön!

Då vädret var som det var bestämde jag mig för att försöka felsöka IoT-modulerna som vid det här laget har blivit tre till antalet. Eftersom jag hörde ett tydligt brummande när den var inkopplad misstänkte jag att det var en av kondensatorerna som inte längre ville vara med. Jag kunde ganska snart konstatera att den inte längre gjorde vad den skulle efter att jag lött bort den och testat den. Istället för 330 uF så kunde jag utläsa någon enstaka och förlustfaktorn var på närmare 1.7, när den kanske borde ligga på runt 0.07, vilket betyder att den förmodligen “torkat” ut. Nu hade jag delvis tur att jag hittade problemet ganska snabbt, men jag hade nog inte för ett halvår sedan ens vågat mig på en gissning om vad problemet var. Efter att ha bytt fyra kondensatorer tillverkade av Chong till Cheng så fungerar belysningen ute i hallen, i köket, över matbordet och soffbordet som det ska igen. Nästa gång ska jag vara beredd med några kondensatorer från Nichicon eller annan tillverkare med bra rykte. De kostar några kronor mer, men som med allt – det kostar på att ligga på topp!

Bara en sista grej kvar

Igår kändes allt hopplöst. Först visade det sig att strålkastaren där jag tänkt sätta elaggregatet bara hade två ledare och skyddsjord. Jag kunde ju om jag varit lite kreativ använt skyddsjorden som en ledare för elaggregatet, men så gör man bara inte. Det blev istället en 80 meter lång matarkabel från första belysningsmasten till början av elstaketet som befann sig diagonalt tvärs över ridbanan. Den andra besvikelsen var att elaggregatet som vi beställt inte fungerade. Jag spenderade nog närmare en timme med instruktionsbok och mätinstrument för att konstatera att aggregatet var dött. Jag förberedde i alla fall med fjärrstyrning av ett kommande, fungerande aggregat, och hängde upp varningsskyltar på strategiska platser. Hästarna har ännu inte listat ut att det inte är el i stängslet, men det är väl bara en tidsfråga. Igår råkade en av hästarna springa in i tråden – som gick av(morrrrrr), så nu vet i alla fall en av hästarna att elen inte är påslagen.

I princip så har hela dagen gått åt till att dra matarkabel och förbinda alla sektioner med varandra. Jag hittade ett gammalt elstängselaggregat som var gjort för bilbatteri. Sedan dess har jag både samlat på mig 12-volts-adaptrar och lite mer kunskap, så jag kunde använda det istället för det beställda som inte fungerade. En viktig sak är jordningen. Jag har alltid försökt varit noggrann med att slå ner tillräckligt många spett i marken sedan jag hade problem i början av min elstängselkarriär. Nu har vi bara problem med trådar som går av- vare sig det är av fallande träd eller hästar som inte vet var gränsen går. Jag använde den “värdelösa” stolpdrivaren som inte fungerar för ens 60mm-stolp till att driva ner tre stycken meterlånga armeringsjärn i marken. Jag hade tillverkat en adapter… och det fungerade! Äntligen något som är enkelt! Jag borrade och gängade varje spett och anslöt jordkabeln med tre kabelskor, och täppte över spetten så att man kan klippa gräset utan att någonting ska skadas. Efter kontroll med mitt mätinstrument kan jag konstatera att det är bra skjuts i staketet – även på den mest avlägsna platsen på staketet. Nu har jag inget riktigt mätverktyg, men relativt till vad som kommer ut precis vid aggregatet, runt 4,3 volt som mitt instrument snappar upp då pulsen är så kort, så är 4,2 volt ganska bra.

Jag kommer inte sakna att borra hål, slå ner stolpar, skruva upp grindar, foderstationer eller isolatorer. Jag kommer heller inte att sakna att dra tråd eller matarkabel. Möjligtvis kommer mina ben att få abstinens av alla steg längs staketet. Det har gått åt 1,8 km tråd – vilket motsvarar 600 meter staket. Denna sträcka har jag säkert gått av och an säkert 20 gånger för att inte överdriva. Vissa dagar jag gått längre, och andra dagar har jag suttit på Grävis. Nu återstår bara en sak – att städa undan och peka på staketet och säga – “Det har jag också byggt”!

Är det klart nu månne?

På förmiddagen – efter att jag gett hästarna hö och vatten gick jag upp till stora växthuset där jag odlar paprika, gurka och tydligen en och annan tomatplanta som gömt sig bland allt ogräs. Jag tror att jag rensade bort närmare tio stycken men sparade tre som hade placerat sig på ett lägligt avstånd mellan gurkplantorna som börjat sträcka sig upp mot klättervänligt galler. Vi får se om det är bifftomat, eller körsbärstomat. Av växtsättet att döma så tippar jag på det senare. Det blev en hel tunna med grönt som hamnade hos hönsen som ivrigt började krafsa och äta. På något vis känns det rätt bra när det som inte jag vill ha, gör någon annan lycklig.

Resten av dagen har jag spenderat till att slutföra sovrummet. Jag har byggt den specialanpassade lådhurtsen som ska stå bakom sänggaveln. Då sängen står på hjul tyckte jag att det var lämpligt att även lådhurtsarna skulle kunna flyttas runt lika enkelt. Ovanpå lådhurtsen placerade jag tre lampor för att skapa lite mysfaktor i rummet, som för övrigt är ganska mörkt. Det krävs en hel del ljuskällor för att man ska kunna orientera sig kvällstid. För att inte behöva gå runt i hela rummet för att släcka och tända kan jag styra från knappsatsen innanför dörren eller från mobiltelefonen om det ska vara tänt eller släckt i rummet. Vi får se vad min fru tycker.

Min fru har ju varit borta under helgen. Anledningen var att hämta saker från svärfars landställe som ska övergå i andras ägor. Resultatet var ett måttligt fyllt släp med möbler och annat “bra-att-ha”. Bland annat ytterligare trädgårdsmöblemang. Tills vidare får det vila under eken tills vi hittar ett bättre ställe. Hon fick också med sig en sten som hennes anfader huggit ut. Den har i alla fall tillfälligt, passande nog, placerats vid Lilla Stonehenge.

Första skörden

Igår kunde vi för första gången skörda sparris så att det räckte som sidorätt till middagen. Det har varit en lång väntan på utdelning. Det var en intensiv smak, och en konsistens som man bara kan drömma om. Nu kommer det ta emot att köpa sparris i affären. Myntan växer som ogräs och vi får jobba hårt med att laga och dricka mojitos om vi vill hålla jämna steg med växtkraften. Referensplantan i växthuset är mer eller mindre återställd nu.

I veckan så har jag spenderat en del tid åt att få till klimatet i det stora växthuset. Jag har installerat en ny fläkt och ersatt den gamla termometern med en som jag hoppas ska vara mer pålitlig. Den förra kunde helt plötsligt sluta leverera information, och det kan vara förödande om temperaturen stiger utan att luckor och fläkt vet om att de ska jobba.

Idag har jag mest hållit till i och runt lilla växthuset. Äntligen har jag fått automatbevattning ordnad till basilikan och de kärl som ska hålla sallad och rädisor som jag har en förmåga att glömma bort.

Jag satte upp en slangvinda i växthuset. Just nu funkar det att linda upp slangen manuellt vid vattenutkastet, men när tomatplantorna växer till sig brukar det bli lite besvärligt. Ett I-landsproblem, men jag bor i ett sådant land, och jag ser det som ett problem. För att inte störa ordningen i övrigt satte jag fart tillförselslangen med clips som jag tillverkade av rostfri svetstråd.

För att hitta en plats för alla krasseplantor som jag drivit upp kom jag på att jag kunde använda ridbanans åskådarbänk som plattform för fem blomlådor. Efter att ha använt såg och spikpistol hade jag fem ramar som jag kunde olja in och klä med duk för att täppa till glappet mellan betongfundamentet och ramen. Efter att jag fyllt på med jord insåg jag att jag behövde trimma gräset för att det skulle se bra ut. Jag passade på att byta ut jorden i blomlådorna nere vid stallet när jag ändå hade fyrhjulingen framme. Den gamla jorden hamnade på den nya komposthögen och gräsklippet gick till hönsen.

Lite irriterat

Just nu känner jag mig lite irriterad och lättretlig. Jag vet inte riktigt vad det är. Hela helgen har kantats av besök samtidigt som huset är lite upp och ner. Sedan behöver man varje gång man ska in i arbetsrummet eller ner i källaren plocka bort och sedan sätta dit nätdörrarna för att katterna inte ska springa runt och gömma sig. Idag körde jag undan lite skräp som hade samlats på altanen. Man får verkligen ligga i om man ska försöka hålla undan lite.

Igår lagade jag fajitas och gjorde vad jag trodde skulle räcka till både 3D-pizza till idag och en eller två lunchlådor. Jag hade inte riktigt räknat med att vi skulle få några hungriga middagsgäster på besök. Nåja – det blev i alla fall gott, liksom rostbrödet som konsumerats igår och idag av både oss själva och våra till synes omättliga besökare.

Idag hade katterna blivit så pass stöddiga så jag tog tillfället i akt och satte upp uttaget i arbetsrummet, som var den sista pusselbiten för att kunna flytta nätverksutrustningen från Nirvana ner i källaren. Nu är det nästa kusligt tyst uppe i Nirvana! Det är alltid lite spännande att flytta på nätverksutrustning när man har så mycket som man styr i hemmet och på gården. Bortsett från några småsaker gick allt bra.

På eftermiddagen kom det ett meddelande från en av stalltjejerna som lät hälsa att en av stolparna i haven hade gått sönder – eller snarare ätits upp. Jag trodde det skulle bli svårare än det verkligen gjorde att få upp den gamla stolpen för att slå ner en ny, men det gick ändå ganska smidigt.

Återtar Nirvana

Jag hade anledning att åka upp till komposthögen med en skopa gödsel, och då passerade jag RC-banan. Jag kunde konstatera att skicket är så pass bra att man skulle kunna köra utan att behöva göra några större insatser. Svinstaketet har tydligen skött sin uppgift.

På eftermiddagen skulle jag dra kabel från källaren upp till Nirvana och fick då anledning att flytta ut alla kartonger med kläder ock smink som flyttade in där under målningen av sovrummet intill. Ett lugn spred sig i sinnet när jag var klar.

Eftersom jag inte hittade dragfjädern tog jag en lite styvare kabel som jag kunde skjuta genom rören som leder från Nirvana ner till källaren där jag ska placera sådant som annars väsnas uppe i Nirvana när man vill koppla av med lite musik. De första tre försöken misslyckades innan jag kom på att smörja eltejpen med teflonspray. Även om jag bara behöver tre kablar drog jag upp fyra för att ha en i reserv. Nu återstår det att sätta upp kabelkanaler och uttag innan jag kan börja flytta om utrustningen.

Degen som jäst till sig under helgen har blivit till bröd. Rostbrödet blir nog lite kompakt, men det andra ser lovande ut. Än så länge har jag inte knäckt koden för att förstå hur surdeg fungerar. Men övning ger färdighet och jag ämnar att baka även nästkommande helg.

Nätverksdragning

Även denna helg ägnas en del åt bakning. Igår bakade jag en rostbrödslimpa och startade upp två surdegar. En med Blanca och en med Rågge. I morse blandade jag i fullkornsvetemjöl i Rågge och ett 00-mjöl i Blanca. Tanken är att jag ska laga ett rostbröd av Blanca och ett lite rustikare matbröd av Rågge. Imorgon ska jag grädda surdegsbröden och hoppas på att de inte ska fastna i jäskorgen som förra gången.

Idag har större delen av dagen gått åt till att dra nätverks- och högtalarkabel kors och tvärs genom huset. När badrummet på övervåningen byggdes lät jag installeras kabelkanaler från Nirvana ner till källaren där jag tänkt placera router och diverse annan elektronik som stått uppe i Nirvana och surrat. Fibern i huset kommer in på entréplanet så jag behöver dra en kabel ner till “centralen”. Ju mer kabel som kan användas för att koppla ihop nätverket när man har ett i huvudsak WiFi-baserat nätverk, desto stabilare blir det. I badrummet som håller på att renoverats ska de installeras en högtalare som matas med musik som kan streamas från källaren där router och datorn för hemautomationen ska vara. När jag borrade hålet snett igenom två betongväggar i källaren hade jag två centimeter till godo på vad jag tyckte var tilltaget i längd på borr. Jag missade med 5 centimeter enligt mina beräkningar på utgångshålet, men jag är glad att det ändå gick så smärtfritt som det gjorde. Imorgon kan jag häfta fast kablar och montera uttag där det behövs. Tänk vad mycket som “behövs” för att ett hem ska bli smart.

Inte så mycket gjort

Idag har jag inte fått så mycket gjort, men man ska väl kunna ha sådana dagar också. Jag kom inte igång fören på eftermiddagen då jag åkte och hämtade spiskåpan som anlänt. Jag passade på att handla lite mat när jag ändå var på rull.

När jag kom hem fortsatte jag med VR-tavlan som ska kunna ladda batterier och lysa upp på väggen. Varför inte göra ett “levande konstverk av något som annars ligger framme och skapar oreda 99 procent av tiden.

Det är mycket som ska få plats utan att synas, och det är svårt att beräkna vilket urtymme man behöver för laddstation, transformator till LED-slingan och styrning av ljus och laddare. Till slut lyckades jag få plats med allt i en liten låda som göms i nedre delen av tavlan. Sedan ska man även kunna styra färg och ljusstyrka på LED-listen samt aktivera laddstationen från mobiltelefonen.