Igår – första dagen på året, var det ganska segt. Vi satt uppe länge och hade trevligt och jag kom inte i säng förrän 4:30 tror jag. Det hade kommit några centimeter snö under natten så jag tog mig ändå an uppgiften att ploga gården och sedan tömma gördselkärran. Sedan var det bara att lata sig resten av dagen som gällde. Jag tog hand om resterna av lammköttet och potatisen från nyårsmiddagen och gjorde om det till chilikött med potatissallad till dagen-efter-mat. Jag testade att laga majonnäs av ett gåsägg. Det blev mycket mer än vad jag behövde och jag fick problem med att få plats med den i halvlitersmåttet jag använde för mixningen.
Idag har jag heller inte fått så mycket gjort, men det är helt OK att kunna lata sig emellanåt och bara tänka på det nödvändigaste som att laga bröd, mat och hålla på i köket.
Imorgon kanske jag pillar mig i naveln. Vi får se!
Idag har jag tagit det ganska lugnt. Först laddade jag diskmaskinen och mig själv med en espresso innan jag gick ut för att ploga bort den halva decimetern snö som kommit under natten och morgonen. Det är lika bra att få bort snön, även om det inte är mycket, innan regnet kommer och gör om allt till is. Efter att ha plogat gården tog jag en sväng upp till sonen och röjde bort lite snö för att kanske i framtiden få hjälp när jag själv behöver det. Väl hemma igen fyllde jag på med lite mer ved inför kommande mysbrasor.
Som med många av de beställningsjobb man får så sker det gradvisa förändringar. Istället för att ha ben på tvättstället så ändrar vi till att hänga upp bänkskivan med handfatet istället. Personligen föredrar jag en upphängd konstruktion. Det blir lättare att både bygga och senare att hålla rent. Två stag och två vinklar är det som behövs för att hålla skivan på plats. Efter någon timme eller två i smedjan så hade jag bankat till och svärtat alla detaljer som kommer att behövas.
Jag gillar funktion framför krusiduller. Jag satsar framför allt på funktionellt smide. Det går både snabbare och är betydligt enklare än att hålla på med en massa “snirkelkrokar” och “smidarglädje”, dessutom så tycker jag oftast att det inte passar in. Det blir lite pretentiöst – ungefär som fenorna på en amerikanare från 50-talet – den blir vare sig snabbare eller snyggare.
Är det inte det ena som går på tok så är det det andra! Nu börjar jag tröttna på att laga jordborren. Den här gången är det nog förresten kört. Hela skruven knycklades ihop. Det är precis som att jordborren fungerar bäst där den egentligen inte behövs, för att det går lika bra att bara trycka ner stolparna i marken. Jag har väl kommit närmare hälften av stängselbygget, men det känns som att jag bara börjat.
Vi har fullt upp med att hinna äta alla grönsaker som bara växer och växer. Vissa exemplar har verkligen passat på att växa till sig. Däremot går det lite sämre med tomaterna i år. Jag tycker inte att de utvecklas så bra som förra året, men säsongen är väl inte helt över, så vi får se hur slutresultatet blir.
Idag har jag byggt en batteribunker så att jag kan ladda RC-bilarnas batterier men lugn i sinnet. Man ska inte ladda LiPo-batterier utan uppsikt. Har man otur så kan de fatta eld, och då brinner det ordentligt. Det är en enorm mängd energi som frigörs på kort tid. Jag har i möjligaste mån försökt ladda batterierna på golvet, men ibland lockas man att ta genvägar och hoppas på att ingenting ska gå fel. Med lite eldfast tegel och några L-profiler byggde jag en eldfast hylla som garanterar att ingenting runt omkring börjar brinna. Skulle det gå på tok kommer bara batteriet som laddas att brinna upp. Jag passade på att skruva upp laddaren på väggen så att den inte behöver stå på bordet och ta plats. Jag gillar ju ordning och reda!
Helt utan förvarning, men inte helt oväntat, så går borren sönder igen! Den här gången fläktes röret upp och lossnade från spiralen. Jag var tvungen att byta ut fem centimeter av röret längst ner och ersätta med en solid järnstång istället. Nu ska väl borren hålla ett tag till. När stöter på stenar som knappt går att få loss från den torkade leran så blir man både svettig och arg. Idag hann jag borra de fyra hål uppe i skogen och gjuta alla hörnstolpar som belastas mer än de som ligger i linje med varandra.
Stolparna uppe i skogen tog lite längre tid att gjuta så jag inte kunde komma fram med betongen i lastmaskinsskopan, utan var tvungen att köra skytteltrafik med fyrhjulingen mellan den öppna ängen och skogen. Den sista stolpen hade jag inte några stöttor till så jag fick improvisera med det som skogen hade att erbjuda.
Vart efter jag gör en avåkning som jag inte kan lösa annat än att ta mina ben och gå till olycksplatsen för att föra bilen in på banan gör jag en notering i huvudet och tar det som nästa förbättringsåtgärd påp banan. Fasta föremål som man kan köra in i avlägsnas eller skyddas så att man inte kommer i full fart och krossar en bärarm eller någon annan del på bilen. Hopp som är för svåra att bemästra på ett elegant sätt görs lite snällare för att man inte var och varannan gång ska behöva gå och vända på bilen för att man hamnat upp och ner. Vissa saker kan man naturligtvis inte bygga bort. Hastighetsbegränsningar och fartkameror är inte riktigt lösningen i det här fallet. Träning och sunt förnuft samt förbättringar får kanske räcka. Ett av hoppen har jag fått göra om tre gånger innan det blev tillräckligt förlåtande vid landningen, och det går säkert att göra lite till. Det ligger en hel del sten begravd i marken som jag har varit tvungen att avlägsna. Det är nog det som tar överlägset längst tid, men jag börjar bli ganska skicklig på att hantera Grävis och Lastman för att utföra uppdraget.
Det är sällan som jag dokumenterar mina misslyckade projekt, men det här projektet är inte riktigt över än. Jag hade en idé om att jag skulle kunna använda Lastman till att förbereda alla hål till det kommande arbetet med att bygga hagar ute på ängen. Ett fyrkantrör kapades till och gjordes spetsigt i ena änden med hjälp av vinkelslipen, släggan och svetsen. Fästet för att hålla jordpiken på plats blev dessvärre för klen. De ville sig inte bättre än att fästet deformerades. Jag får använda grövre material och lite förstärkningsflänsar till jordpik 2.0, som förhoppningsvis ska hålla för lite tuffare tag.
Trädgårdsdammen hade självfyllt så pass mycket efter förra regnet så att jag kunde starta upp pumpen, dessvärre var det lite för lite vatten när jag började pumpa. Det är ju en viss tröghet i flödet och det räcker inte riktigt när övre och nedre magasinet är fyllda till bredden för att det ska fungera ordentligt. Jag tror att det nedre magasinet är lite för litet. Men det brukar räcka med en kubikmeter vatten som jag kan hämta i stora dammen för att det ska fungera igen.
Mina habaneroplantor har börjat ge frukt. Snart kan jag laga ceviche med egen frukt tillräckligt högt upp på scoville-skalan.
Hela veckan har jag hållit på att fixa i ordning RC-banans sträckning från Sonnenshein-hoppet* upp till skogspartiet. Jag har lagt ut stockar för att avgränsa banan från ruffen och fyllt på med stenmjöl. Tanken är att stockarna ska sticka upp så pass mycket att man ser var banan går, men man ska inte fastna med bilen om man råkar köra på. Det blir lätt så om kanterna är för höga. Det blir lika viktigt att fylla på med material utanför stockarna som innanför, annars kommer man inte in på banan igen om man skulle få för sig att åka utanför.
Det är nätt och jämnt att jag kommer in med Lastman på banan, och på vissa ställen var jag tvungen att ta det från två håll. Det är lite vanskligt att köra med full skopa med fullt rattutslag i lutning, speciellt om man måste lyfta skopan högt. På vissa ställen fick jag flytta på stockarna för att komma fram. Förhoppningsvis kommer jag inte behöva köra ut så mycket mer material till otillgängliga delar av banan.
Igår kunde jag sprida ut att material jämnt på banan med kratta och spade. Det tar på magmusklerna en hel del kan jag intyga. Det hade varit idealiskt om jag hade kunnat packa materialet redan igår, men klockan tyckte annorlunda.
Idag när jag kom upp till banan hade grisarna varit framme och bökat runt, så det var bara att beväpna sig med gott mod och gå en vända med krattan igen. Efter krattningen körde jag två vändor med välten över banan. Förhoppningsvis blir det så pass hårt att grisarna hellre väljer annat att böka i.
Eftersom jag blev av med min förra jordstamp när jag var lite mer aktiv i den lokala RC-klubben, och jag har inte haft hjärta att kräva tillbaks den tillverkade jag en ny. För att få lite extra hållbarhet i själva infästningen placerade jag en metallbit mot skaftet så att bulten inte spräcker fibrerna i träet. Än så länge så funkar det.n Man skulle haft en skog med lite hårdare trä i träden för att kunna tillverka bättre skaft till sina redskap. Stampen fungerade utmärkt som träningsredskap för mag- och armmuskler utöver att den kunde platta till där välten inte fungerar.
Nu väntar jag på lite torrare väder så att banan blir tillräckligt hård att köra på. Jag har förvisso lite kvar att göra på banan, men det vore trevligt om man kunde köra en provrunda på den förbättrade banan.
*) Sonnenshein-hoppet: Den förra ägaren till gården hade en ovana att gräva ner en massa miljöfarligt avfall runt om i skogen. Det mesta är bortplockat efter vitesförelägg, men här och var hittar vi sådant som inte ska grävas ner i marken. När jag började med RC-banan, och bökade runt i marken, grävde jag fram en gammal knycklig plåtskylt. På skylten stod det Sonnenshein batterier, och mycket riktigt låg det även några gamla bilbatterier på samma plats. Platsen har fått det passande namnet Sonnenshein-hoppet efter skylten.
Veckan som varit har skiftat i väder. Ena stunden sol och andra störtregn. Det är bra för grönskan och vattenmagasinet som nästan sinade innan det vände. Nu kommer jag nog ändå få ta vatten från dammen och fylla på under växthuset som inte fylls på i samma takt som tankarna bakom maskinhallen.
Jag har fyllt på med lite sådd av morötter, isbergssallat, dill, rädisor rucola, zucchini och rödbetor där det funnits kala jordplättar i trädgården. Egentligen är det väl lite sent, men jag tror att det hinner komma upp så att man kan få njuta lite senare i sommar och höst.
Igår gjorde jag klart inne i maskinhallen med pallställaget. Det är sannerligen inte lätt att få pallarna på plats. I början kör man inte tillräckligt nära så att bakre delen av pallen inte vilar på den bakre balken. Det är väl en träningssak som allt annat. Vikplogen verkar man inte riktigt tänkt till beträffande konstruktionen när den ska hakas av eller på lastmaskinen. Bakkanten går i backen så att man inte lyckas komma under med redskapsfästet. Jag tillverkade ett stödben som man kan använda sig av när plogen inte används.
Det sista jag hann med igår var att hänga upp alla verktygstavlor och göra ett en tavla för spikgubbarna. De har ännu ingen given plats, så det får tills vidare vara inomhus. Idag började jag dagen med att tillverka några hängare för alla oljelampor som hängt på mindre fina krokar. Nu kanske de kan börja användas vid högtidliga stunder.
Resten av dagen har nästan uteslutande använts till att göra klart uppe i lilla Spanien. Först bort med ogräs, sedan på med hö, och till sist uppbindning och stödpinnar till alla paprikaplantor. Förra året var jag lite sent ute med att ge stöd, men nu är jag ute i god tid innan det blir ett problem.
På förmiddagen spenderade jag en stund i verkstan för att först reparera en gammal domkraft till en Lotus Europa som står här på gården i ett garage. Ägaren kommer några gånger per år och mekar. I bästa fall åker han till besiktningen och kanske tar en sväng. Jag brukar hjälpa när jag kan. Den här gången var det själva kroken till veven som behövde tillverkas. Jag passade på att byta skaft till hötjugan som jag räddat från den eviga vilan.
Det ser ut som att det kommer bli en hel del paprika i år igen. Många av buskarna har redan 3-4 frukter och flera blommor, så det bådar gott. Äntligen har det kommit lite regn, så nu kan jag andas ut i några dagar till.
På eftermiddagen har jag börjat att bygga pallställage – del 1. Jag var tvungen att jämna till marken innan jag kunde placera ut betongplattorna som ställningen ska stå på. Hörnan har hela tiden präglats av en hög av bråte blandat med pallar som haft antingen halm-pellets eller spån-pellets och någon pall med annat som sedan ska användas i djurhållningen. Nu kanske vi äntligen får lite ordning i denna oordningens skamfläck. JAg fick användning av både Grävis och Lastman.
Nu har jag ersatt skruvtvingen som fungerade som stopp för släden på gördsltransportören med en bult. Allt verkar fungera som det ska och såhär i efterhand undrar jag lite över varför jag inte kom på detta med automattömning redan från början. Jag hade lite idéer, men de skulle bli för komplicerade och involvera en extra motor eller ett komplicerat system av rörliga delar som i praktiken aldrig hade fungerat.
Grimar har utrustats med ett koger för min frus kryckor istället för gåstavarna som inte ger tillräckligt med stöd. Förhoppningsvis får min fru tid på människoverkstan inom en snar framtid, men fram tills dess får vi försöka lösa problemen på bästa sätt.
Den “gummimatta” som följde med Grimar var nog mer ämnad för flip-flop skor än isbroddsförsedda kängor. För att skydda det durkplåtsbeklädda golvet mot slitage och ge lite bättre skydd klippte jag till en ny gummimatta som förhoppningsvis håller bättre.
Det börjar bli hög tid att börja samla vatten i tankarna för att kunna möta våren. Det vattenfilter som jag använt hann jag inte få bort innan isen sprängde plastbehållaren. Den var tidigare fast monterad på IBC-tankarna, men nu har jag satt dit snabbkopplingar för att enklare kunna demontera och montera beroende på säsong eller ej.
Det växer så att det knakar uppe i pelargonrummet just nu. Jag såg att det börjat växa lite mossa, vilket tyder på att jorden är lite sur i kombination med hög fuktighet i jorden och låg omgivande temperatur. Eftersom jag inte vill höja temperaturen för mycket så att plantorna blir rangliga har jag istället strösslat lite äggskal på jorden. Jag inbillar mig att det är bättre att jorden är åt det fuktigare hållet när man inte har möjlighet att övervaka plantorna 24 timmar om dygnet.
Efter att ha införskaffat mat, jord och lite annat inne i Uppsala satte jag igång att modifiera gödseltransportören enligt mina funderingar från tidigare i veckan. Efter att ha gjort ett antal justeringar verkade allt fungera som jag tänkt. De två första försöken resulterade i att brytvinkeln blev för liten eller att kärran inte tippades tillräckligt mycket. En skruvtving fungerar som stopp fram till att jag konstruerat något mer permanent. Jag vill först göra en längre utvärdering innan jag gör en permanent lösning.
Efter att jag testat gödseltransportören i skarpt läge och gjort en lyckad tömning gick jag upp i Pelargonrummet och planterade om alla paprikaplantor, och rotsellerin delades upp i individuella krukor. Just nu ser rotsellerin ganska ledsna ut men så var det förra gången också, så jag är inte så orolig. Koriandern och basilikan delades upp och trottades ner i varsin kruka. Jag kunde inte låta bli att så några habanerofrön – nu när det finns plats på värmemattan.