Category Archives: Från smedjan

Bygger bort alla olyckor

Vart efter jag gör en avåkning som jag inte kan lösa annat än att ta mina ben och gå till olycksplatsen för att föra bilen in på banan gör jag en notering i huvudet och tar det som nästa förbättringsåtgärd påp banan. Fasta föremål som man kan köra in i avlägsnas eller skyddas så att man inte kommer i full fart och krossar en bärarm eller någon annan del på bilen. Hopp som är för svåra att bemästra på ett elegant sätt görs lite snällare för att man inte var och varannan gång ska behöva gå och vända på bilen för att man hamnat upp och ner. Vissa saker kan man naturligtvis inte bygga bort. Hastighetsbegränsningar och fartkameror är inte riktigt lösningen i det här fallet. Träning och sunt förnuft samt förbättringar får kanske räcka. Ett av hoppen har jag fått göra om tre gånger innan det blev tillräckligt förlåtande vid landningen, och det går säkert att göra lite till. Det ligger en hel del sten begravd i marken som jag har varit tvungen att avlägsna. Det är nog det som tar överlägset längst tid, men jag börjar bli ganska skicklig på att hantera Grävis och Lastman för att utföra uppdraget.

Det är sällan som jag dokumenterar mina misslyckade projekt, men det här projektet är inte riktigt över än. Jag hade en idé om att jag skulle kunna använda Lastman till att förbereda alla hål till det kommande arbetet med att bygga hagar ute på ängen. Ett fyrkantrör kapades till och gjordes spetsigt i ena änden med hjälp av vinkelslipen, släggan och svetsen. Fästet för att hålla jordpiken på plats blev dessvärre för klen. De ville sig inte bättre än att fästet deformerades. Jag får använda grövre material och lite förstärkningsflänsar till jordpik 2.0, som förhoppningsvis ska hålla för lite tuffare tag.

Trädgårdsdammen hade självfyllt så pass mycket efter förra regnet så att jag kunde starta upp pumpen, dessvärre var det lite för lite vatten när jag började pumpa. Det är ju en viss tröghet i flödet och det räcker inte riktigt när övre och nedre magasinet är fyllda till bredden för att det ska fungera ordentligt. Jag tror att det nedre magasinet är lite för litet. Men det brukar räcka med en kubikmeter vatten som jag kan hämta i stora dammen för att det ska fungera igen.

Mina habaneroplantor har börjat ge frukt. Snart kan jag laga ceviche med egen frukt tillräckligt högt upp på scoville-skalan.

Jäkla svin!

Hela veckan har jag hållit på att fixa i ordning RC-banans sträckning från Sonnenshein-hoppet* upp till skogspartiet. Jag har lagt ut stockar för att avgränsa banan från ruffen och fyllt på med stenmjöl. Tanken är att stockarna ska sticka upp så pass mycket att man ser var banan går, men man ska inte fastna med bilen om man råkar köra på. Det blir lätt så om kanterna är för höga. Det blir lika viktigt att fylla på med material utanför stockarna som innanför, annars kommer man inte in på banan igen om man skulle få för sig att åka utanför.

Det är nätt och jämnt att jag kommer in med Lastman på banan, och på vissa ställen var jag tvungen att ta det från två håll. Det är lite vanskligt att köra med full skopa med fullt rattutslag i lutning, speciellt om man måste lyfta skopan högt. På vissa ställen fick jag flytta på stockarna för att komma fram. Förhoppningsvis kommer jag inte behöva köra ut så mycket mer material till otillgängliga delar av banan.

Igår kunde jag sprida ut att material jämnt på banan med kratta och spade. Det tar på magmusklerna en hel del kan jag intyga. Det hade varit idealiskt om jag hade kunnat packa materialet redan igår, men klockan tyckte annorlunda.

Idag när jag kom upp till banan hade grisarna varit framme och bökat runt, så det var bara att beväpna sig med gott mod och gå en vända med krattan igen. Efter krattningen körde jag två vändor med välten över banan. Förhoppningsvis blir det så pass hårt att grisarna hellre väljer annat att böka i.

Eftersom jag blev av med min förra jordstamp när jag var lite mer aktiv i den lokala RC-klubben, och jag har inte haft hjärta att kräva tillbaks den tillverkade jag en ny. För att få lite extra hållbarhet i själva infästningen placerade jag en metallbit mot skaftet så att bulten inte spräcker fibrerna i träet. Än så länge så funkar det.n Man skulle haft en skog med lite hårdare trä i träden för att kunna tillverka bättre skaft till sina redskap. Stampen fungerade utmärkt som träningsredskap för mag- och armmuskler utöver att den kunde platta till där välten inte fungerar.

Nu väntar jag på lite torrare väder så att banan blir tillräckligt hård att köra på. Jag har förvisso lite kvar att göra på banan, men det vore trevligt om man kunde köra en provrunda på den förbättrade banan.

*) Sonnenshein-hoppet: Den förra ägaren till gården hade en ovana att gräva ner en massa miljöfarligt avfall runt om i skogen. Det mesta är bortplockat efter vitesförelägg, men här och var hittar vi sådant som inte ska grävas ner i marken. När jag började med RC-banan, och bökade runt i marken, grävde jag fram en gammal knycklig plåtskylt. På skylten stod det Sonnenshein batterier, och mycket riktigt låg det även några gamla bilbatterier på samma plats. Platsen har fått det passande namnet Sonnenshein-hoppet efter skylten.

Ordning, sådd och fint

Veckan som varit har skiftat i väder. Ena stunden sol och andra störtregn. Det är bra för grönskan och vattenmagasinet som nästan sinade innan det vände. Nu kommer jag nog ändå få ta vatten från dammen och fylla på under växthuset som inte fylls på i samma takt som tankarna bakom maskinhallen.

Jag har fyllt på med lite sådd av morötter, isbergssallat, dill, rädisor rucola, zucchini och rödbetor där det funnits kala jordplättar i trädgården. Egentligen är det väl lite sent, men jag tror att det hinner komma upp så att man kan få njuta lite senare i sommar och höst.

Igår gjorde jag klart inne i maskinhallen med pallställaget. Det är sannerligen inte lätt att få pallarna på plats. I början kör man inte tillräckligt nära så att bakre delen av pallen inte vilar på den bakre balken. Det är väl en träningssak som allt annat. Vikplogen verkar man inte riktigt tänkt till beträffande konstruktionen när den ska hakas av eller på lastmaskinen. Bakkanten går i backen så att man inte lyckas komma under med redskapsfästet. Jag tillverkade ett stödben som man kan använda sig av när plogen inte används.

Det sista jag hann med igår var att hänga upp alla verktygstavlor och göra ett en tavla för spikgubbarna. De har ännu ingen given plats, så det får tills vidare vara inomhus. Idag började jag dagen med att tillverka några hängare för alla oljelampor som hängt på mindre fina krokar. Nu kanske de kan börja användas vid högtidliga stunder.

Resten av dagen har nästan uteslutande använts till att göra klart uppe i lilla Spanien. Först bort med ogräs, sedan på med hö, och till sist uppbindning och stödpinnar till alla paprikaplantor. Förra året var jag lite sent ute med att ge stöd, men nu är jag ute i god tid innan det blir ett problem.

Reparationer och pallställage

På förmiddagen spenderade jag en stund i verkstan för att först reparera en gammal domkraft till en Lotus Europa som står här på gården i ett garage. Ägaren kommer några gånger per år och mekar. I bästa fall åker han till besiktningen och kanske tar en sväng. Jag brukar hjälpa när jag kan. Den här gången var det själva kroken till veven som behövde tillverkas. Jag passade på att byta skaft till hötjugan som jag räddat från den eviga vilan.

Det ser ut som att det kommer bli en hel del paprika i år igen. Många av buskarna har redan 3-4 frukter och flera blommor, så det bådar gott. Äntligen har det kommit lite regn, så nu kan jag andas ut i några dagar till.

På eftermiddagen har jag börjat att bygga pallställage – del 1. Jag var tvungen att jämna till marken innan jag kunde placera ut betongplattorna som ställningen ska stå på. Hörnan har hela tiden präglats av en hög av bråte blandat med pallar som haft antingen halm-pellets eller spån-pellets och någon pall med annat som sedan ska användas i djurhållningen. Nu kanske vi äntligen får lite ordning i denna oordningens skamfläck. JAg fick användning av både Grävis och Lastman.

Koger för kryckor och småfix under veckan

Nu har jag ersatt skruvtvingen som fungerade som stopp för släden på gördsltransportören med en bult. Allt verkar fungera som det ska och såhär i efterhand undrar jag lite över varför jag inte kom på detta med automattömning redan från början. Jag hade lite idéer, men de skulle bli för komplicerade och involvera en extra motor eller ett komplicerat system av rörliga delar som i praktiken aldrig hade fungerat.

Grimar har utrustats med ett koger för min frus kryckor istället för gåstavarna som inte ger tillräckligt med stöd. Förhoppningsvis får min fru tid på människoverkstan inom en snar framtid, men fram tills dess får vi försöka lösa problemen på bästa sätt.

Den “gummimatta” som följde med Grimar var nog mer ämnad för flip-flop skor än isbroddsförsedda kängor. För att skydda det durkplåtsbeklädda golvet mot slitage och ge lite bättre skydd klippte jag till en ny gummimatta som förhoppningsvis håller bättre.

Det börjar bli hög tid att börja samla vatten i tankarna för att kunna möta våren. Det vattenfilter som jag använt hann jag inte få bort innan isen sprängde plastbehållaren. Den var tidigare fast monterad på IBC-tankarna, men nu har jag satt dit snabbkopplingar för att enklare kunna demontera och montera beroende på säsong eller ej.

Det växer så att det knakar uppe i pelargonrummet just nu. Jag såg att det börjat växa lite mossa, vilket tyder på att jorden är lite sur i kombination med hög fuktighet i jorden och låg omgivande temperatur. Eftersom jag inte vill höja temperaturen för mycket så att plantorna blir rangliga har jag istället strösslat lite äggskal på jorden. Jag inbillar mig att det är bättre att jorden är åt det fuktigare hållet när man inte har möjlighet att övervaka plantorna 24 timmar om dygnet.

H för habanero

Efter att ha införskaffat mat, jord och lite annat inne i Uppsala satte jag igång att modifiera gödseltransportören enligt mina funderingar från tidigare i veckan. Efter att ha gjort ett antal justeringar verkade allt fungera som jag tänkt. De två första försöken resulterade i att brytvinkeln blev för liten eller att kärran inte tippades tillräckligt mycket. En skruvtving fungerar som stopp fram till att jag konstruerat något mer permanent. Jag vill först göra en längre utvärdering innan jag gör en permanent lösning.

Efter att jag testat gödseltransportören i skarpt läge och gjort en lyckad tömning gick jag upp i Pelargonrummet och planterade om alla paprikaplantor, och rotsellerin delades upp i individuella krukor. Just nu ser rotsellerin ganska ledsna ut men så var det förra gången också, så jag är inte så orolig. Koriandern och basilikan delades upp och trottades ner i varsin kruka. Jag kunde inte låta bli att så några habanerofrön – nu när det finns plats på värmemattan.

Snart slutar jag att räkna plantor!

Varje kväll fortsätter jag med att flytta plantor från sina grokapslar ut i krukor för att hamna i en mindre fuktig miljö. Hittills på den knappa månaden som jag började med årets förkultivering så har jag drivit upp 87 paprika/chiliplantor, 76 röda pelargoner, 38 vita pelargoner, oräkneligt antal koriander och basilika, 2 stycken lakritsrot, 50 kronärtskockor och 36 stycken rotselleri. Nu har de första karaktärsbladen på pelargonerna börjat komma fram och i helgen kommer jag förmodligen plantera om alla paprikaplantor i större krukor med mer näringsriktig jord. Då kommer jag att flytta ut de flesta plantorna ut ur kuvösen. Jag kommer också behöva plantera om rotsellerin. Där kommer jag inte att behålla alla plantor – det blir alldeles för många att sedan äta upp!

Under veckan har gödselhissen fått lite kärlek. Stödhjulet framtill bytte jag ut helt och hållet då bäst-före-datum verkar ha passerats. Den här gången bytte jag mot ett solitt hjul. Även släden hade några kullager som behövde bytas, och när jag trodde att jag var klar så behövde rampens ben skruvas fast. Jag har gått och klurat lite på hur jag ska få skottkärran att automatiskt tömmas istället för att jag ska behöva använda en stötta när jag tippar den över kanten. Nu tror jag att jag har en lösning, men jag behöver göra lite modifieringar. Om inte Pelargonrummet slukar all min tid i helgen kanske jag hinner med att modifiera konstruktionen.

Killswitch, piggar och barnkammare

Under den gångna veckan har jag spenderat lite tid ute i verkstan och uppe i HQ. På måndag och tisdag reparerade jag landningsstället till drönaren och monterade fast stag som extra förstärkning. Sedan tyckte jag att det skulle vara bra att snabbt kunna nödstoppa motorerna genom att bara flippa en brytare på fjärrkontrollen. För att jag inte av misstag ska komma åt nödbrytaren monterade jag fast ett lock som man får vika upp för att kunna komma åt. Eftersom vi fått isgata sedan snön började smälta och sedan återfrysa igen, har jag vässat broddarna för att få ordentligt grepp. De är inte gjorda för att gå på annat än snö och is, och inte vill jag ta av mig broddarna bara för att gå in i verkstan eller stallet, även om betonggolvet sliter. Nu när jag ändå har en ordentlig bandslip gick det ganska enkelt att få skärpa igen.

Resten av veckan har jag gjort i ordning plasttrågen som ska underlätta hanteringen av sojakopparna som jag de senaste två åren använt med lyckat resultat när jag grott och drivit upp plantor till de första hjärtbladen innan det blivit dags att flytta till en större kruka. Fördelen med individuella celler som går att flytta är just att de går att flytta till en miljö som passar bättre när plantan väl börjar gro. Jag upplever att när man just gror frön så är hjärtbladen extra känsliga mot den fukt som fröna vill ha. Nu behöver jag inte sätta lock på varje planta för att vattna när det behövs, och sedan kan jag täcka för med ett plastlock för att behålla fukten längre. Samtidigt som man sparar en massa tid på att inte behöva lyfta på 200 lock så förtar man kanske lite av pysslet som skänker ro och skingrar tankarna från stress och bekymmer. Jag får väl satsa på fler plantor om jag får för lite att göra helt enkelt. Nu har jag börjat värma upp Pelargonrummet och ganska snart kommer jag att så kronärtskocka, rotselleri och naturligtvis pelargoner!

Bitande kyla

Det var lite för kallt för att kunna testa drönaren. Det var inte det att jag tyckte det var för kallt, utan det var drönaren som tyckte att det var osäkert att flyga med tanke på att sensorerna behöver en viss värme för att fungera som de ska. Jag passade istället på att städa i verkstan. Jag kund konstatera att merparten av all oreda hade skapats av min avkomma. Som på beställning bara en kvart efter att jag var klar kom verkstan till användning då gödseltransportörens ena hake som håller skottkärran på plats gick av när jag skulle tömma mockningen från stallet. Inte långt därefter dök den skyldige till all oreda i verkstan upp och såg lika förvånad ut som jag förundrad. Hur kan det vara möjligt att jag hann före med städningen av verkstan även denna gång?

Skönhetsrådet får sammanträda

Idag färdigställde jag klätterställningen till den nyplanterade klätterrosen som enligt etiketten blir 5 meter hög. För några dagar sedan högg jag ner tre gängliga tallar och barkade av dem i väntan på att jag skulle komma på hur jag skulle konstruera monumentet. Idag kom jag på att jag kunde använda hästskor och rundjärn för att svetsa beslag till rosenpelaren. Allt tjärades från topp till tå med början i toppen när hela ställningen kunde ligga ner på marken. Efter lite besvär kunde jag få konstruktionen på plats och tjära in resten. Nu får vi se om rosen behagar att börja klättra, eller om det bara kommer att bli ett galet monument som förbipasserande kommer att ha åsikter om.

Det har regnat lite av och till så inspirationen över vad man ska göra har varit lite si så där. I förrgår rensade jag ut bikupan på de resterande yngel. och honungsmagasin som nu var tömda och smälte ner alla vaxkakor. Det blev inte speciellt mycket, men det kommer säkert till användning. Jag har redan märkt att bivax ger ganska bra grepp då det kletar fast i det mesta.

Igår tog jag, efter ett inspirerande telefonsamtal med K, 28 sticklingar vardera av de två olika sorternas lavendel vi har. Efter en sväng upp i pelargonrummet var 54 krukor fyllda med jord och vatten. Nu får vi se hur många av sticklingarna som överlever och kan placeras ut på årets fokuspunkt – Lilla Stonhengen.