Category Archives: Vedlagret

Högtryck

Gårdagens surdegar blev till två olika bröd. Det ena ett ljusare matbröd och det andra ett mörkare, fylld av nötter och olika frön. Jag pendlade lite mellan vedklyvning och bakning fram till att bröden var klara. Då var även den sista stubben kluven och staplad. Nu har jag plats för ett stort träd till innan vedlagret inför nästa eldningssäsong är fullproppat. Det känns skönt att slippa tänka på ved när man måste plocka in möbler, pumpar och fnula med allt annat som kräver ens uppmärksamhet inför vintern.

Även om vårstressen är mer utdragen än höstens vinterförberedelser så upplever jag den inte lika betungande. Pumpar ska ut, frön ska sås, möbler ska tas ut, potatis ska sättas och träd ska beskäras, bland mycket annat. Den största hjälpen för mig är nog ljuset som bjuder på längre dagar och behagligare utomhusmiljö. Idag satte jag upp solskyddsgardinerna i pergolan utanför växthuset och placerade ut möblerna. Gardinerna är lite skrynkliga, men ett regn kommer att få dem släta igen.

Idag fick jag erfara att inte ha för högt vattentryck i ledningarna. Det är visserligen bra när kranarna levererar, men alla kopplingar måste palla trycket. Båda pumparnas tryck har fått kopplingar att separera. I gårdsbrunnen hade slangklämman mellan pumpen och PEM-slangarna släppt. Det kostade mig 1000 liter vatten. Den andra pumpen hade pytsat ut kanske 500 liter innan min fru ringde mig och sa att en av kopplingarna i växthuset sprutade vatten. Lyckligtvis har jag kopplat på så att jag kan stänga av pumpen på distans, så min fru slapp stappla sig fram med kryckor och ett nyopererat knä för att stänga av vattnet. Nu har jag ställt ner trycket, och hoppas på att slippa fler överraskningar.

Igår fick jag en försiktig fråga om jag kunde tänka mig att göra det lite enklare att vända Tuk-Tuken och fyrhjulingen uppe vid det övre växthuset. Jag plockade bort en liten tall och schaktade bort en kulle för att göra platsen mer fordonsvänlig. Sågis, Grävis, Lastman och Packman höll mig sällskap under arbetets gång. – Jag styrde och de utförde. För tio år sedan hade jag stått i några dagar för att utföra samma sak som gick på drygt två timmar. Samtidigt som maskiner många gånger underlättar ett arbete så skapar de känslan av att ingenting är omöjligt och med det så blir idéer mer eller mindre till måsten.

Locket på

Uppe med tuppen blandade jag ihop två surdegar. Den ena ska jag ha till mitt frö- och nötbröd, och den andra till vanlig “konsumtionslimpa”. När degen var klar och disken urplockad ur diskmaskinen gick jag ut för att justera brunnslocket till hålet där den andra pumpen ska vara. Jag råkade ploga lite vårdslöst i vintras och hakade i brunnslocket som flyttade sig en halv decimeter samtidigt som jag flög fram över ratten när det tog tvärstopp. Eftersom det är asfaltkross som ligger som vägmaterial var jag tvungen att plocka fram Grävis som motvilligt vaknade ur sin vinterdvala. Efter lite grävande runt om brunnen kunde jag flytta locket på plats och släta till ytan runt om.

Efter att ha jämnat till och paddat runt brunnen kunde jag installera den nya pumpen. Alla kranar hade klarat vintern så jag kunde fortsätta med lite annat rutinarbete som att väga upp hö och vattna i orangeriet. Medan jag satte ett batteri för RC-bilen på laddning passade jag på att flytta veden från förra helgen upp till vedlagret och klöv en kärra till som så att jag har något enkelt att börja med imorgon.

Det var som vanligt kul att komma upp till RC-banan och få köra av sig lite. Det finns inte längre några sträckor som känns ofärdiga samtidigt som banan bjuder på en hel del variation och flyt. Inte för att jag tror på det själv, men banan känns mer eller mindre klar. Det blir säkert några planteringar och “landscaping” runt banan i år.

Jag ser en hel del stabila vårtecken! Bina blir mer och mer aktiva samtidigt som vårblommor dyker upp här och där. Snart har man glömt vinterns bistra grepp om tillvaron och tycker att sommaren är det som är det normala. Om jag är tillräckligt vaken så ska jag banne mig hinna plocka in alla pumpar till nästa vinter så att jag hinner njuta ännu mer av nästa vår, eller så använder jag sommaren till att isolera alla känsliga pumpar så att brunnslocket ständigt kan ligga där det ligger.

Träd och tråd

Klockan 06:37 kunde jag konstatera att hästarna fick stanna inne i stallet för att äta sitt morgonmål. Kvällens och nattens intensiva blåst hade gjort vad den kunde med tvillingträden som jag lät vara orörda när jag fällde en massa döda träd under granbarkborreangreppet för några år sedan. Vid tillfället levde det en ekorre i grenverket så jag lät dem stå med risk för att de en vacker dag skulle välta. Jag hade fel – det var uppenbarligen ingen vacker dag när det skedde.

När hästarna väl fått mat och jag gjort i ordning kvällens och morgondagens byttor med diverse pellets och vitaminer gick jag ut och inspekterade förödelsen. Naturligtvis hade träden fallit över fler än ett staket. Flera stolpar och samtliga trådar hade gått av. Stolparna mest för att hästarna gnagt sönder dem i nederkant. När sågkedjan var slipad skred jag till verket och började befria stammarna från alla grenar. På sätt och vis är jag glad att det inte fanns en massa barr som annars gör arbetet ännu svårare. Jag brukar alltid börja från roten och gå mot toppen, och då står jag på vänster sida om stammen. Nu var det inte möjligt att göra på det högra trädet, så jag fick gå från toppen till roten, vilket för arbetet lite mer besvärligt. En annan faktor att ta hänsyn till är att ett träd ofta vilar på grenar, och sågar man av en gren kan trädet rulla mot en och klämma fast foten eller benet. Jag spände fast ett spännband mellan träden så att jag inte skulle behöva ringa efter hjälp så tidigt på morgonen.

När väl kvistningen var avklarad kunde jag såga upp stubbar i vedklabbslängd efter den mall som är lagom lång för att få plast i kaminen. Först hade jag tänkt att köra in med lastmaskinen och köra ut stockar, men jag insåg att jag ändå skulle behöva såga upp allt vid ett senare tillfälle. Då var det mycket bättre att göra det på en gång.

Efter att alla fyra lass med stubbar hittat in till maskinhallen vid vedklyven kunde jag börja laga staketet. Jag passade på att byta några hårt åtgångna stolpar när jag ändå var i farten. Det är egentligen nu som man ska passa på. Tjälen har gått ur marken och allt är mjukt och lerigt. Mitt i sommaren är leran visserligen stenhård, men jag gillar ju när det är varmt, istället för idag – blåsigt, regnigt och kallt! På totalt 37 ställen behövde jag skarva tråden innan jag kunde slå på elen och flytta hästarna till sina vanliga hagar. Då hade närmare 9 timmar i aprilväder förflutit. Hästarna fick mellanlanda i småhagarna redan på förmiddagen, så lunchen avnjöts där istället för i stallet. Väl tillbaka i sina ordinarie hagar väntade de ivrigt på nästa utfodring.

När alla verktyg, maskiner och pinaler hittat tillbaka till sina platser i verkstan tyckte jag att det var lite fel att inte börja klyva lite ved, nu när allt var serverat och klart.

Man blir lite tveksam när stubben som man ska klyva är fyra gånger så stor som vad man tror att vedklyven ska klara av. Trots sin ringa storlek så bemästrade vedklyven stubbe efter stubbe på samma sätt som jag kämpat under dagen med att ta hand om två träd som till en början såg omöjliga ut att få bort. Efter att ha fyllt fyrhjuligssläpet med ved och några kassar med husbehovs-ved för några veckor framåt så började orken efter 11 timmars kroppsarbete säga ifrån. Nu återstår det bara att få middagen på bordet som jag lyckligtvis var förutseende nog att förbereda redan igår! Det blir ceviche och lite rester från påsmiddagen! – En stark rätt som matchar dagen insats.

En ny upplevelse

För ett tag sedan när min son kom förbi och vi skulle hjälpas åt att såga upp lite stockar hade han med ett verktyg som skulle underlätta hanteringen av stockarna. Eftersom jag stod och gjorde den enkla uppgiften och kapade med motorsågen fäste jag ingen större notis vid verktyget. Idag när jag skulle lyfta upp stockarna på sågbocken fick jag syn på verktyget och tänkte. Nåja – jag gör väl ett försök! Till min stora förvåning så blev det lekande lätt att bolla runt med stockarna. Och väl uppe på sågbocken kändes det som att man hade fått en tredje hand. Tydligen så heter verktyget sappie, eller draghake. Jag förstår inte hur jag kunnat undgå detta verktyg i över ett halvt sekel.

Jag kom på att jag kunde trava veden redan på kärran utan att det tog speciellt mycket längre tid, och i slutänden sparade jag fyra extra vändor med fyrhjulingen, samt att det var lättare att ta en famn med ved när det redan var staplat.

Nu är vedlagret ganska fyllt. Det skulle säkert kunna få plats med mycket mer om jag skulle höja räckena lite till, eller på något annat sätt hindra vedträna från att rinna ut på golvet. Vi får se om jag hittar på något finurligt, eller om jag ska nöja mig såhär.

Mer ved

Det känns inte som att jag gjort så mycket, men när jag börjar fundera lite så har jag varit igång sedan 7 i morse. Efter fodringen knådade jag till en deg som fick stå och jäsa under tiden som jag tömde skottkärror på gödsel och vägde upp hö. Under gräddningen körde jag in två stycken balar med hö till hö-hörnan inne i maskinhallen. Sedan plockade jag ut ankfärs och tomater ur frysen till kvällens tacos. Och ordnade lite med disken.

Resten av dagen har jag ägnat mig åt att kapa och klyva ved. När sista stocken var avverkad passade jag på att samla ihop spån att använda som strö till gäss och ankor. För att effektivisera det löpande bandet placerade jag vedklyven på några pallar som får fungera som tillfälligt bord. Det blir så mycket enklare när man inte behöver flytta veden allt för långt mellan stationerna. Jag körde in ytterligare tre stycken gafflar med stockar för att kunna fortsätta imorgon. Nu har jag fyllt två av fyra sektioner, så jag hoppas på att kunna bli klar imorgon med vedhanteringen för den här gången.

En annan dag

Efter några dagars intensivt besökande hit och dit är man rätt mentalt utmattad, så det är skönt att kunna koppla av med lite sysslor i ensamhet.

Efter morgonfordringen inväntade jag att klockan skulle slå så mycket att jag kunde åka iväg och bunkra upp med akrylatbensin och fylla på med varor till skafferi och kylskåp för att klara några dagar utan att behöva förflytta sig från gården.

Väl hemma igen sågade jag upp och klöv ved inne i maskinhallen. Eftersom jag inte ännu har funnit tid till att klyva ved på sommaren eller hösten, får jag ta in stockarna under tak när det inte är allt för blött ute, och göra det till ved när de torkat upp. De är nog ganska torra inuti, men på ytan är de fortfarande fuktiga.

En sektion inne i vedlagret räcker i fem till sex veckor beroende på hur mycket vi har lust att elda, så för en säsong ska de fyra sektionerna räcka om de är fyllda, under förutsättning att inte någon annan närstående granne som är ännu mindre framåtblickande än jag går och “nallar”. Jag har inte något annat utöver de vanliga sysslorna som att se till så att hästarna och alla andra på gården har något att äta på min agenda, så det finns hopp om att kunna fylla vedförrådet under de närmaste dagarna och kanske komma ikapp och ägna mig åt mer årstidstraditionella sysslor – vad det nu är.

Vedklyvning, förvaring och knådning

Idag har jag koncentrerat mig på att få undan alla kubbar som kapades förra helgen och har kluvits till lagom stora klabbar. Eftersom vädret var till favör för att lämna tillbaka vedklyven jag fick låna av grannen passade jag på att transportera tillbaka den innan jag tog mig an arbetet med att flytta veden till vedlagret. Jag har inte lyckats fylla alla sektioner ännu, men det kommer att räcka fram till att vi inte längre vill elda med ved, och lagret tarvar efter att fyllas på igen.

När jag ändå hade Lastman framme passade jag på att köra upp lite bark och två kärror med gödsel upp till komposthögen som börjar bli till riktigt luftig matjord. Från att ha varit mer eller mindre lera i höstas har jordhögen börjat få struktur. Det bådar gott för kommande odlingssäsong. Månne jag lyckas med potatisen i år.

När tid har funnits, har jag knådat och vänt på surdegen jag satte igår på köpt surdegsstarter eftersom jag inte kan vänta. Förhoppningsvis ska det kunna bli ett luftigt och gott bröd av degen. Imorgon är den nog klar för att gräddas till bröd. Ikväll ska jag placera degen i en jäsform och sedan ska den in i kylskåpet för en sista jäsning. Att baka surdegsbröd är sannerligen ett projekt och passar bra att få utrymme i en blogg som i övrigt mest handlar om att bygga.

Överlevnad

Just nu handlar det mest att ta sig fram till våren då hoppet återvänder.Jag ägnar mig mest åt inomhusaktiviteter som matlagning och stillasittande. Om det inte hade varit för att sonen behövde fylla på sitt vedförråd hade jag förmodligen haft rätt så tråkigt idag. Det gick snabbt att kapa upp 50-talet stockar när jag skötte motorsågen och sonen matade på. Grannen lånade dessutom ut sin vedklyv som säkert är 5 gånger snabbare att jobba med är den jag har i min ägo. Vi körde upp fyra skopor med ved, så nu borde vintern gå att genomlida lite behagligare. När vi var nöjda satte jag mig framför teven en stund, men kunde inte låta bli att tillbringa ytterligare 45 minuter tillsammans med vedklyven. Nu har jag någon timmes klyvande kvar och sedan är även mitt förråd fyllt.

Baka, kapa, klyva och stapla.

Idag gräddade jag bröden på den deg jag knådade igår och placerade i kylskåpet. Efter att ha druckit lite kaffe och planerat dagen var brödet färdiggräddat, och jag kunde börja beta av dagens lista. Jag har alltid ett antal “om-jag-orkar-och-hinner-punkter” som flyttas till nästa dag om de finns kvar efter dagens slut. När väl någonting hamnat på pränt är det mer eller mindre ganska säkert att jag kommer slutföra punkten för att kunna samla på överstrykningar.

Efter att ha städat i verkstan och plockat undan i HQ kunde jag börja med vad som blivit lite av en surdeg som ständigt gör sig påmind varje gång man har ärenden in i maskinhallen. Eftersom jag inte har tid på vare sig våren eller sommaren att kapa och klyva ved, så började jag förra året med att köra in stockar i maskinhallen skyddat mot väder och vind.

Det tog lite drygt två timmar att kapa och klyva ett 20-tal stockar. Det går så mycket smidigare när man kan använda Lastman för att transportera bort det man kluvit. Det blev totalt tre skopor med kluven ved som nästan fyllde en sektion inne i vedlagret. När jag var klar med alla planerade aktiviteter för dagen och fyllt på med ved i huset kunde jag konstatera att en av de två limpor jag bakat spårlöst försvunnit. Det var tydligen ett gott betyg från de tre förövarna som belåtna satt och eldade ved.

Anka, sås och vedklyvning

Igår avslutades dagen med att ta hand om fermenteringen av habaneron och paprikan som stått i ca 14 dagar. Jag passade på att göra en ny sats med gröna padrones. Antingen så blir det bara en pickling med hela frukter, eller så gör jag en grön sås. Vi får se – jag har ju ca 14 dagar på mig att bestämma hur det ska bli. Eftersom vi hade besök till middagen igår blev det ankbröst med ris, sås och diverse geléer som tillbehör. Även en sallad av de sista färska tomaterna tillsammans med gurka, lök och fermenteringsspad som dressing blev det.

Idag har det varit ganska lugnt. Jag har städat lite i huset och efter att jag handlat klöv jag lite ved. Därefter tog jag in alla stolar från eldgropen och satte lite salt i röken. Det är alltid gott att kunna krydda matlagningen med lite röksmak emellanåt.