Än så länge trivs chiliplantorna ute i orangeriet. Några har till och med börjat blomma och utveckla frukter trots att jag försöker hålla temperaturen strax över tio grader, men det är svårt att hålla den så låg under soliga dagar med plusgrader utanför.
Förra söndagen skulle jag lyxa till det med flamberad pepparanka. Trots att jag hade stängt av fläkten så bar det sig inte bättre än att det började brinna inne i kåpan. Det var ingen stor brand, men tillräckligt för att delar skulle smälta och gå sönder. En ny fläkt skulle behöva ersätta den gamla… Min fru och jag har försökt övertala mig om att vi ska skaffa en riktig spis, en sådan där som man kan hitta ute på en stor gård. Jag har väl tyckt att det varit lite onödigt eftersom vi redan har två ugnar och en hyfsat bra gashäll, och dessutom skulle det innebära en hel del arbete med att få plats med en större spis.
Igår kom i alla fall spisen och jag har ägnat första helgdagen åt att göra plats och flytta lådor.
Först tog jag ut ugnarna och lådorna under gashällen. Efter att ha kapat bänkskivan kunde jag få bort underskåpet till gashällen och flytta det till där ugnarna tidigare stått. Efter lite mätande kunde jag konstatera att gasanslutningen och den ventil som måste sitta inne i huset skulle sticka ut för mycket för att spisen skulle kunna stå mot väggen. Med vinkelslip utrustad med stensåg, hammare och mejsel kunde jag försänka allt som stack ut in i murstocken.
Tillsammans med grannen, grannens som och min son lyckades vi till slut få den på plats.
Det är alltid lite “spännande” när man ska tända lågorna för första gången. Tänk om det inte funkar, eller att det säger “poff”!
Jag slutar aldrig att förvånas över hur många verktyg som behövs för att utföra – i tanken – relativt enkla saker.
Nu behöver jag ordna lite lösningar så att det fungerar praktiskt när man står och steker…eller vad man nu gör vid spisen. Sedan behöver jag sätta tillbaka sockeln, så att benen på skåpen försvinner.
Fortsättning följer!
