Enligt planen så skördade jag lite paprika för att göra paprikapulver av. Eftersom köket är upptaget och vi har gäster som bor på nedervåningen där jag brukar torka den del av skörden som ska konserveras på det sättet, och det brukar medföra både ljud och lukt har jag förpassat mig själv ut i verkstan istället. Ingen blir gladare än hönsen över den paprikan som blir över.
Efter att jag startat torken åkte jag iväg till återvinningscentralen för att lämpa av metall och annat bråte som jag har för lite fantasi att göra något vettigt av. Dessvärre ville de inte ta emot min tunna med odefinierbar svart oljebaserad sörja, så jag fick vända hem igen med en tunna kvar på flaket. Jag är lite fundersam över hur man tänker på kommunen när man vet vem som kan ta hand om avfallet, men kan inte tänka sig att ombesörja förmedlingen. Mitt skrot som de förmodligen kan göra pengar på är okej, och mina skattepengar, men när det kommer till att ge service åt sina medborgare tar det stopp. Det är ju inte ens min tunna från början, eller jo, jag har ju köpt den när jag köpte gården. Fortsättning följer förmodligen…
Efter äventyret på tippen kände jag att jag behövde ta hand om det vattenfyllda fönstret i orangeriet. Eftersom det är tredje fönstret som vattenfylls tänkte jag att jag skulle lösa problemet permanent genom att borra hål i botten. Det är ju knappast någon gas kvar mellan rutorna, så det kan ju inte skada att borra några hål i botten mellan rutorna.
PÅ eftermiddagen hjälpte jag som utlovat AD med hennes bil. Det var ett antal mindre problem att lösa där det sista överlägset tog längst tid att lösa.
Andra lösta problem under dagen har varit att ordna med gödselkärretömning, batteritorsk på fyrhjulingen och andra småsaker som betyder mer för andra än för mig.
Just nu skriver jag i bloggen och njuter av ett glas bubbel för att fira att AD:s bildörr går att öppna även från utsidan.