Egentligen borde min energi vara på topp, men det är hela tiden småsaker som hindrar mig från att njuta och göra sådant som faller mig in under min lediga tid. Listan med stående punkter verkar aldrig ta slut. – Plocka ur diskmaskinerna, tömma kattlådan, mata hästarna, väga upp hö, plocka undan, dammsug, ta ut sopor, planera och laga mat, baka bröd och städa verkstan eller HQ försvinner lika fort som de dyker upp igen för att kunna vara en del av just min lista. Jag antar att det är en del av ansvaret att vara vuxen och kampen att försöka vara ikapp med livet som gör sig påmint. Rensa kylskåp, klippa rosenbuskar eller köra torrsopor till tippen fanns inte med i mitt avtal med vuxenlivet i alla fall.
Nu när alla buskar är trimmade, all oönskad växtlighet är tuktad och avlägsnad, finns det i alla fall ro till att skriva några rader om vad jag gjort de senaste två dagarna.
Igår bakade jag lite rostbröd och spenderade några timmar åt att flytta växter från Pelargonrummet till orangeriet. Sedan beskar jag rosen vid lilla Stonehenge och passade även på att räta upp stolparna så att de inte lutar på ett osymmetriskt sätt. Därefter avslutade jag nedre delen av stödmuren ner till eldningsgropen. Nu ser det lite bättre ut. Jag funderar på om jag ska fylla upp med jord och sätta en massa tulpanlökar där som kan komma upp och blomma till nästa år.
Idag har jag kört tre vändor till tippen med sopor. De första två var egna som inte tömts sedan förra hösten och den tredje var sonens ackumulerade berg. Det är lite skrämmande hur mycket förpackningsmaterial som används nu för tiden. Antingen är allt mycket känsligare för transport nu för tiden, eller så måste tillverkarna skydda sig mot transportörernas ovarsamma behandling.
Efter de dryga tre timmarna fanns det tid över till att plocka bort lite fläderbuskar och annan växtlighet som min fru pekat ut. Det går ganska fort att kapa, men det är en helt annan sak att sedan köra bort allt ris. Som tur är har vi en egen skog så jag slipper köra till tippen och trängas med alla andra som står och velar mellan “Energiåtervinning”, “Metall”, “Trä”, “Kompost”, “Trädgårdsavfall” och “Förpackningsmaterial”. -Åtminstone inte av den anledningen.
Jag blev lite nedstämd när jag gick förbi vattenmagasinet och kunde konstatera att jag råkat ut för samma sak som förra veckan. Jag brydde mig inte ens om att öppna brunnslocket för att se om slangen hoppat ur slangklämman igen. Istället gick jag in och tyckte synd om mig över en kopp espresso. Det känns så otacksamt att man hela tiden måste underhålla och reparera istället för att skapa. Det är en balansgång mellan patina och förfall. Efter att ha kommit överens med mig själv om att ägna dagen åt underhåll blev det lättare att gå ut för att ta tag i alla bekymmer.
Jag började med att rensa bort ogräs runt sparrisplantorna. Efter någon timme på knä med spade, ogräsjärn och handkratta var det “skaftkrattans” tur. Det var bara det att jag glömt den vid hästarna när jag la in markarmering i höstas, och sedan har hästarna trampat eller bitit av skaftet. Skaftet blev lite kortare, men det var fortfarande tillräckligt långt för att tjäna sitt syfte. Jag tippade på några kärror med hästgödsel för att förbättra strukturen i jorden till nästa år. I år bryts det ner, och nästa år kan jag vända ner det i jorden. Nu fungerar det mer som täckmaterial. När sparrisen kommit upp kan jag lägga på lite överblivet hö för att kanske slippa rensa ogräs och lämna mer näring åt sparrisen.
Med mina ögon inställda på underhåll såg jag vid lunchfordringen att den lilla haspen på stalldörren har börjat glappa. Vi brukar ställa upp en vädringsspringa så fort vädret tillåter det. Passande nog kunde jag använda bitar av krattskaftet för att tighta till hålet istället för att göra ett nytt.
För att inte gå miste om tomater i år gick jag upp i förodlingsrummet och sådde favoriterna från förra året. Jag tillät mig att bredså i bunkar istället för i individuella behållare. Det blir kanske inte lika mycket kontroll på vattningen, men det är lite mindre jobb totalt sett. Det blev två olika busktomater, en bifftomat och en vanlig tomat. I år försöker jag igen med koriander från egna frön. Den här gången tänkte jag göra som med basilikan – sätta i växthuset i en stor balja som vattnas automatiskt. Förra året kom regnet vid helt fel tidpunkter om man frågar mig.
Vintern har skapat en del kaos i odlingsgropen. Staket har ramlat över jordgubbarna och pyramiden som ger stöd åt humlen har vält. Pyramiden plockades ner och störarna fick nya spetsar som oljades in. Jag passade på att måla på med rödfärg på det som är ovan mark för att ge konstruktionen några år till innan jag åter igen behöver underhålla eller byta ut. Jag fick klura lite innan jag kom på hur jag skulle slå ner störarna i marken. Det går ju inte att stå två meter upp och försöka slå ner dem. Tidigare har jag använt skruvtvinagar som jag först fäst i störarna och sedan slagit på, men tvingarna mår inte så bra av det. En kedja, ett lås och några kilar fungerade över förväntan. Det blir visserligen lite märken i störarna, men det blir det med skruvtvingar också.
Det havererade staketet lagade jag med de gamla sittpinnarna från den mobila hönsträdgården. Efter att ha kapat upp, spetsat till och oljat in kunde jag befria jordgubbsplantorna. Nu ska det bara rensas bort lite ogräs.
Nästa sak att ta hand om var att höja upp krubborna vid foderstationerna. De har hamnat alldeles för lågt sedan jag höjde upp och satte markarmering på insidan. De har inte använts sedan hästarna står inne nattetid, men snart tillåter temperaturen att de gör det. Då blir det mycket enklare med morgonrutinerna. Jag har till och med blivit lovad sovmorgon när de kommer ut i sommarhagarna i maj. Förmodligen kommer jag ändå att vara uppe med tuppen, men jag måste inte! – Och det är mycket värt!
Även om det förpliktar en hel del att ha gård med djur och odlingar så finns det ändå tid till ljusglimtar, som förstärks när man känner att man är värd det. Jag gick upp till RC-banan med ett fulladdat batteri för att köra varv efter varv och bara njuta! Skulle den där kurvan kunna bli bättre? Eller saknas det någonting på den där raksträckan? Skulle man kanske lätta upp det där skogspartiet för att göra det lite luftigare? Vilka växter skulle jag kunna plantera för att skapa harmoni? Tankarna flyger fram precis som bilen! Plötsligt tar batteriet slut och jag känner att jag är laddad med energi igen. På väg ner från banan passerar jag bina som är riktigt aktiva. Dessvärre överlevde inte den ena kupan vintern. Som det ser ut så har de haft påhälsning av en mus eller råtta som ätit sig mätt. Det samhället har i och för sig varit svagare än det andra från dag ett, men jag får väl vara lite försiktigare med våröppningen i framtiden.
Som avslutning på dagens underhållning gjorde jag ett skydd till snurrstolen som min fru brukar sitta på när vi kör RC-bil. Än så länge får jag njuta av ensamkörning, men vilken vecka som helst så fungerar benen så pass bra att de kan bära min parkamrat fram till podiet uppe vi banan.
Egentligen hade jag tänkt ägna dagen uteslutande åt trädgårdsarbete, men vädergudarna hade andra planer. Jag hann i alla fall plantera ut de sista krasseplantorna i diverse lådor och krukor. Sellerin och purjolöken hittade också ner i jorden. Sellerin fick jag vara lite kreativ beträffande plats. Det blir så många fler exemplar när man särar på dem efter att de vuxit i klunga. Vissa hamnade nere i odlingsgropen, medan andra hamnade i kryddträdgården där det fanns plats. Jag tror på konceptet att blanda och sticka ner växter och grönsaker lite utspritt. Allt behöver inte ligga på samma plats i trädgården. Det blir lite mer att leta mat istället för att bara hämta. Purjolöken är ganska tanig, men det brukar den vara. Den kan dessutom stå i flera år och växa till sig ungefär som gräslök. Purjolöken sådde jag mest för att fylla ut de kala fläckar i odlingslådan där jag har purjolök sedan tidigare.
När regnet kom gick jag ner i verkstan och tillverkade en adapter till de nya, kraftigare jordborrarna som kom här om dagen. De är tänkta att köras i lite kraftigare maskiner och istället för 25 millimeter i innerdiameter så är dessa hela 50 millimeter. Det borgar för att de inte ska vridas av eller knycklas sönder så fort man stöter på en sten. Jag är inte helt överens med svetsen just nu, men förhoppningsvis är det fulare än bra. Skulle det gå sönder så får jag väl komma på en bättre design den dagen det sker. Det är alltid lite vanskligt att borra hål i ett rör eller en axel. Hålet tenderar att hamna lite fel, och inte precis i mitten. För att råda bot på det placerade jag fästet till borren i skruvstädet och kontrollerade att pelarborrens borr löpte fritt genom båda hålen, sedan satte jag in min adapter där den skulle sitta och kunde borra ett hål rakt igenom från centrum till centrum. Efter att jag provat den nya borren och min adapter kunde jag konstatera att jag borren utan problem gnagade sig ner i den hårda gårdsplanen där alla de tidigare borrarna gått bet. Imorgon ska jag ut och borra några hål i skogen för hagen. VI får de om det går bra….eller åt skogen!
Idag har jag ägnat mig lite åt att få fason på trädgården. Slottsparken är i stort behov av att rensas från ogräs så att de planterade växterna ska kunna utvecklas som vi vill. Jag hann med att trimma lite runt entrén till slottsparken och samla ihop en skottkärra med ogräs innan det var dags att bege sig iväg på 60-årskalas.
När vi kom hem fortsatte jag med att trimma runt gräsmattan och slänten ut mot vägen och avslutade nere i konungarnas dal. Det blir så mycket mer städat när man krattar lite också. Man behöver inte kratta bort allt, men kvistar och större växter som man mejat ner kan gärna få läggas på komposten. Jag är naturligtvis inte klar, men jag har i alla fall kommit en bit, och det finns gott hopp om att få ordning på allt lagom till semestern. Det känns lite som semester redan när man kan låta täckjackan hänga kvar i garderoben när man går ut och fodrar en sista gång för dagen.
Idag krattade jag löv och kvistar i gropen och körde upp till komposthögen som växer sig allt större. Solen behagade att gömma sig bakom molnen så det såg ut som att det inte skulle bli någon stomresning på orangeriet. Trots vädret kopplade jag in dammpumpen, vilket är ett av alla vårtecken.
På eftermiddagen började jag med förberedelserna för att resa stommen till orangeriet. Först plockade jag ner tre våder med takpannor. Lastman gjorde det hela enklare och säkrare. Jag kommer ihåg hur kämpigt det var med att bära upp takpannorna på både ankhuset och hönshuset. Jag kunde konstatera att jag kommer behöva lägga nytt tak på hela friggeboden. Byggherren som upprättat boden ansåg tydligen att det dög med plastfilm, korkmatta och gud vet vad, som underlagspapp. Nåja, det har ju hållit fram tills nu, även om det var lite murket på vissa ställen.
Eftersom min son kom på besök passade jag på att be om hjälp med att resa stommen till orangeriet. För lastman var det en enkel match att transportera upp takstolarna till husgrunden. Naturligtvis passade det på att blåsa som värst när vi stod där på varsin trappstege och skulle passa in bitarna. Jag upptäckte att jag inte tänkt helt klart i höstas när jag tillverkade byggsatsen, eller så har jag glömt bort vad jag skulle fortsätta med. Hur som helst kunde vi inte montera upp takstol nummer två där dörren ska vara. Jag måste först tillverka överliggaren till dörrposten innan jag kan få takstolen på plats. För att få lite stabilitet i konstruktionen så la vi dit överliggaren lite provisoriskt. Det är ingen idé att kila fast den permanent för då blir det problem med att passa in den sista takstolen. Det blir någonting att fnula på i veckan. Det och gaveln som ännu inte är tillverkad.
Idag har arbetet med utplantering fortsatt, och nu är Pelargonrummet tömt på plantor. Blå bolltistel planterades uppe på stora kullen vid Lilla Stonehenge liksom några marktäckare som jag inte mins namnet på. Pelargonerna planterades ut i alla blomlådor. Det kanske var lite vågat att göra det utan att först vänja dem vid det nya klimatet, men pelargoner är lite som ogräs – de överlever. Nere i gropen planterade jag selleri och jordgubbar. Paprikaplantorna flyttades till växthuset i väntan på att Lilla Spanien är tömt på höns och odlingsbäddar blir färdigställda under kommande vecka. Alla chiliplantor från både hus och Pelargonrummet flyttades också ut till växthuset i väntan på varmare nätter.
Vidare har jag sått lite solrosor där jag befarar att det annars blir lite kalt och gräsmattan har dressats med jord där det är gropigt. Det har gått åt ganska mycket jord för att jämna till marken mellan ridbanan och tomten så att man ska kunna köra med gräsklippare utan att fastna.
Vissa av sparrisarna växer snabbare än kalkonerna som på sikt kommer att bli ett bekymmer när det kommer till inkvarteringsfrågan. Jag skulle tro att det blir för trångt hos ankorna, gässen är för elaka och hönsen har för liten lucka. Vaktelgården är inget alternativ i det långa loppet då det är lite litet och saknar ordnat boende. Jag har redan förberett mig på att det kan bli en ny byggnad i sommar. Orangeriet vill både jag och min fru ha byggt – frågan är bara om det blir tid till det i sommar.
Igår började jag lägga en slingrande gång av de tegelstenar jag hittade när jag röjde slånbär. Dagen blev lite uppstyckad när jag skulle ta instruktioner inför kommande vecka då jag är häst- och fågeldräng. Min fru ska åka till Norge för att titta på andras hästar. Vidare planerade vi hastigt att fira Valborg tillsammans med grannarna nere vid dammen. Det blev ingen brasa, men väl en liten eld nere i gropen som bränsle till Muurikkan.
Idag började jag med att byta ut vidjor till de ställningar som jag har till bönorna. En ny ställning till ärtorna byggdes i en av odlingslådorna. Jag satte bönor och ärtor. Bönorna hade jag samlat in förra året, så vi får se om de kommer upp. Den yta som var kvar i odlingslådorna där jag satte brytbönorna sådde jag vintermorot. När jag var klar i gropen gick jag en “snabbis” upp till Pelargonrummet för att kontrollera att alla plantor hade det bra. Sedan fortsatte jag med gången och placerade fjärilsbadet som en avslutning när stenarna tog slut. Jag har flyttat en hel del jord från högen på gräsmattan, men jag kom på att jag skulle göra en liten avgränsning mellan den “fetare” och magrare jorden. Inspirerad av vad man allt som ofta ser utefter vägarna där man burar in stenar för att bilda murar, påbörjade jag en egen lite mindre mur av de tegelpannor som gömt sig i högarna och de olika nät som blivit över vid diverse andra projekt. När jag får på “locket” kommer det nog att se prydligt ut. Vi får se!
Denna vecka har varit intensiv med en effektiv helg som avslut. På måndagen tog jag mig tid att serva Grävis med ny hydraulolja och infettning av alla leder. Det kändes som att det blev en helt ny maskin som inte tvekade att göra piruetter. Jag har länge känt att med ökad temperatur på oljan så har verknigsgraden sjunkit, framför allt på drivningen av banden. Efter att i veckan ha kört lite, kan jag konstatera att det blivit bättre, men inte fullt så bra som jag hade hoppats på.
På tisdagen började jag att förbereda odlingsterrassen för att kunna sätta lökar och fortsatte i hela tre kvällar med denna aktivitet. Jag försökte vara snart och gjorde en piggbräda som skulle göra hål i jorden på rätt djup, men det är lite för mycket sten i jorden för att det ska vara enkelt. Prädan fick istället fungera som avståndsmall i de fåror jag gjorde med spaden på känn istället.
Jag fick avbryta mitt arbete när kalkonerna skulle flyttas ner i stallet och behövde värmelampor in i buren som ursprungligen var gjord för höns och hade heltäckande plåttak. Jag bytte ut en del av taket mot putsnät för att kunna placera värmelamporna ovanpå.
I lördags började jag att luckra upp jorden uppe vid odlingsplatån för att börja sätta potatis, men konstaterade att min uppmärksamhet behövdes mer uppe i Pelargonrummet där paprikan behövdes planteras om, tomaterna behövde individuella krukor och pelargonerna behövde toppas. Jag fick i alla fall ner mandelpotatisen i jorden, eller ska jag säga den hårda leran. Nästa vecka behöver jag plantera om basilikan, koriandern och sallaten som börjar får trångt. Jag “knyckte” några basilikablad i veckan för att ha på pizzan.
Hönsen uppe i växthuset trivs inte riktigt i samma temperatur som paprika, så vi fick sätta upp nätdörrar i båda änder av växthuset för att få ökad genomströmning av luften. Jag fortsatte sedan med att koppla in vattenpumpar och fylla på trädgårdsdammen med vatten från den stora dammen och avslutade dagen med att tillsammans med min fru frysa in förra helgens slaktade ankor. En sparade vi och gjorde middag på den till oss, svärfar och svärdottern som kom på besök.
Idag fortsatte jag med att färdigställa potatislandet uppe på odlingsplatån och satte två kilo Connect och tre kilo Octa. Connect passar till mos och Octa är en fast potatis som förmodligen hamnar i en potatissallad.
Det händer en hel del i marken just nu. Sparrisen har äntligen börjat titta upp! Om än bara en än så länge, men det inger ju hopp om att förra årets möda har gett resultat. Ogräs bekämpas så fort jag hinner med och diverse vårblommor har börjat titta upp. Vitlöksskörden kommer bli stor som det ser ut, och morötterna är sådda nere i gropen. Jag hann med som sista aktivitet att städa ut och sopa rent verkstan hjälpligt efter månader av oordning och nedskräpning.
Jag har alltid uppskattat att äta frukost utomhus, annars är jag ganska dålig på att äta frukost på morgonen. Det brukar räcka med en kopp kaffe som jag står mig på fram till lunch eller middag beroende på veckodag. Om man har ett klockslag att förhålla sig till blir det enklare att samlas på morgonen och kanske samtidigt planera dagen tillsammans. Nu har jag tillverkat en bordsskiva att lägga ovanpå eldstaden och en permanent krans som kan användas för avlastning när man eldar och grillar.
Den nedre delen av trädgårdsdammen har länge läckt ut vatten och dammpumpen går torr efter bara några dagar trots ihållande regn. Det var dax att gräva bort den gamla mattan och passa på att gräva dammen lite djupare samtidigt som plasten går högre upp på kanten. Nu är vattenspegeln på den nedre dammen lika stor som den övre och mängden vatten som den kan hålla är också större än tidigare. Nu ska plasten skäras till och kanterna göras iordning. Vi sparade några liljor och andra växter som var värda att sparas.
Det ser lovande ut inne i växthuset med tomater som växer i klasar och tomatillo som börjat ta form. Vi har smakat den första bifftomat som hamnat på frukostmackan tillsammans med örtsalt.
Det har varit varmt den senaste veckan, och jag har inte riktigt hunnit med att uppdatera bloggen. Referenspaprikan har ökat i storlek cirka 4 gånger sedan jag uppmärksammade den första gången. Jag har tappat räkningen på hur många paprikor och tomater som bildats, men det är en hel del. Gurkan har börjat få frukter, så det finns hopp om att det blir en lyckad odlingssäsong. Chiliplantorna har redan börjat leverera hetta till köket och pelargonerna fungerar som fluorescerande ögonmagneter när man kommer upp till huset.
De svenska jordgubbarna har börjat mogna, liksom körsbärstomaterna. Fänkålen och rotsellerin växer till sig liksom potatisblasten. Till och med purjolöken har visat tecken på att bli lite mer krallig. I Slottsparken växer sig pumporna och de växter som planterades för ett tag sedan har börjat etablera sig. Broccolin och brysselkålen verkar ha klarat sig från angrepp.
Just nu trivs jag med att gå runt och bara titta, men det finns fler måsten och bör som står på dagordningen. Jag får överlåta njutningen till dotterns katter när jag inte har tid att förundras över vad jag odlat fram.
Förra helgen var det dags att hjälpa grannen med årets bärgning av hö. Det var säkert över 30 grader och det var minst sagt svettigt. Vi fick ihop 799 balar som kommer räcka vinterns utfodring av alla får.
Jag gjorde en liten bur till alla kottar som annars härjar vilt nere i Konungarnas dal och stör ordningen i odlingslådor och på marken. Jag tog lite rester från nätet som används till höns- och ankgården. Kottarna doppade i stearin får sedan hjälpa oss att tända kaminen i huset när det blir kallt igen.
Jag har börjat göra iordning RC-banan som är i stort behov av reparation och upprustning. Nu har jag ägnat tre kvällar åt att klippa, kratta, gräva och jämna till. Det känns lite hopplöst när svinen bökar till det. Vissa delar av banan räcker det med om jag krattar, medan andra behöver mer handpåläggning. Min fru föreslog att jag skulle hägna in banan, men det kräver en hel del jobb. Kanske det inte är så dumt med tanke på att jag varje år verkar få lägga ner mer tid på att göra iordning efter svinen än vad det skulle ta i anspråk att hägna in. Vi får se hur jag gör. Imorgon hoppas jag på att kunna slutföra så att jag kan köra lite när jag inte har något annat att göra.
