Knivigt värre

Jag har skänkt lite kärlek till flistuggen under veckan. Den har gradvis blivit sämre i takt med att knivarna blivit slöa och tagit stryk. Även matningsröret för tjockare grenar svetsades ihop. Det är inte så lätt med TIG-svets när det man svetsar inte är helt kliniskt rent. Även om det ser ut som stryk, så lyckades jag foga samman den tunna plåten igen. Det tog ett tag innan jag kom på hur jag skulle plocka ut knivarna utan att behöva demontera hela maskinen. När knivarna väl var riktade och slipade kom nästa utmaning. Den små sprintarna som håller knivaxlarna på plats var relativt enkla att slå ut, men att få de tillbaka när man inte kommer åt krävde lite uppfinningsrikedom. Med hjälp av en svetstråd och ett rör som hade samma dimension som sprintarna gick det förvånansvärt lätt att få knivarna på plats igen.

För första gången i år var jag tvungen att pumpa över vatten från en av reservtankarna till de tre huvudtankarna. Jag pumpade över en kubik som beräknades kunna hålla fram till att det kommande regnet skulle fylla på mer vatten. Redan nästa dag var tankarna fyllda till två tredjedelar, så nu räcker vattnet ett tag till.

Igår röjde jag upp lite i skogshagen och passade på att bygga ett insektshotell vid RC-banan. Jag varvade stockar och ris i en pyramidformad trave. Jag bryr mig inte om att borra några hål. Jag tycker att mellanrummet mellan stockarna får räcka. Det finns ju fullt med hål i alla andra insektshotell som vi har. Jag passade på att trimma bort lite slånbärsbuskar i ängshagarna så att de om möjligt kan flytta någon annanstans.

På kvällen kom det lite gäster på kräftskiva och naturligtvis skulle vi köra lite RC-bil. Det var ganska skitigt och jag spolade bara av hjul och karosser. Idag har jag spenderat närmare två timmar åt att rengöra, smörja och underhålla bilarna. Det är ändå ganska rofyllt att pyssla om bilarna.

På eftermiddagen åkte jag upp till skogshagen och började flisa grenar och kvistar. När knivarna är vassa går det ganska enkelt. Jag nöjde mig med en skopa flis som hamnade hos ankorna och kalkonerna. Nästa skopa ska in till gässen, och därefter ska jag på försök använda materialet som underlag till RC-banan.

Idag blir det gåsbröst och lite av vad trädgården har att erbjuda till middag.

Bara ett träd till

Efter att jag blandat fröna med surdegen och satt den på jäsning en sista gång gick jag ut till RC-banan och skapade ett “konstverk” av de stenar som jag samlat in igår. Tre nätkorgar på behörigt avstånd från körbanan fyllda med stenar kommer att se prydligt ut när det blir grönskan behagar att infinna sig. Jag kanske får hjälpa till med lite jord ovanpå leran för att främja gräs framför tistlar, ryssgubbar, nässlor och gråbo.

En stor del av dagen har jag tröttat ut musklerna i skogshagen där man ser det ena trädet efter det andra som behöver fällas efter att man trott att man redan tagit ner alla döda träd. Det gick åt tre tankningar innan jag kände mig nöjd och kunde börja forsla bort stockarna. Fyra kärror med stockar fick jag ut innan orken började ta slut på riktigt. De sista större stockarna som lyckligtvis låg i “lastmaskinsterräng” hämtade jag med Lastman. Nu börjar det bli lite mycket stockar, och det börjar bli svårt att stapla och samtidigt få plats. Jag såg ett smart sätt att hålla stockarna på plats och gjorde ett försök. Det kräver i och för sig en lastmaskin till hjälp, men eftersom jag ändå har en så är det inga problem.

Efter att jag blivit klar med skogsarbetet och min fru med utfordring av alla fjäderfän körde vi lite RC-bil. Hon börjar bli riktigt farlig och vissa stunder är det hon som kör bättre än jag. Det börjar lossna och nu är det riktigt kul. Inte alls så många utflykter för att vända på bilar som tidigare. Vi kan till och med ha diskussioner om hur vissa delar av banan skulle kunna bli bättre. Oftast tycker jag att det behöver göras en insats medan vin fru tycker att det istället är en bra utmaning att banan är lite svår och oförutsägbar på sina håll.

Efter körningen gjorde jag den första tomatskörden. I år verkar det bli riktigt mycket. Förhoppningsvis kommer det att räcka ända fram till nästa gång jag plockar den första tomaten. Bifftomaterna kommer att i vanlig ordning skållas, krossas, kokas och frysas in. Körsbärstomaterna kommer jag att torka och sedan göra en pasta på, som också hamnar i frysen.

Med fokus på RC-banan

Just nu är jag inne i en period då det är roligt att utveckla och jobba med detaljer på RC-banan. Kanske för att vi fått tid till att köra igen. Varje gång min fru och jag är uppe och kör försöker jag notera var de flesta avåkningarna sker och vad det beror på. Oftast saknar man en referenspunkt för att kunna avgöra var bilen befinner sig på banan. Sedan finns det ställen som behöver “säkras” så att man inte skadar bilen. Sonnensheinkurvan brukar vara en populär avåkningsplats där man riskerar att åka in i en stor sten. Med gamla hagstolpar byggde jag en barriär som styr in bilen i hasselbusken istället för stenen. Min fru passade genast på att testa staketet.

Nästa sak att förbättra var att göra en bättre avgränsning upp mot den senaste ombyggnationen istället för den stock som ständigt ramlar ner när man kör oförsiktigt. Jag fäste några hästskor på staketet för att kunna ge backen det passande namnet Hästskobacken.

En annan “farlig” sten är på väg upp i Hästskobacken. Om man råkar skära kurvan för tvärt åker man av och kraschar rätt in i stenen eller hamnar på rygg. För att inte behöva slå ner en stolpe var trettionde centimeter sätter jag distanser mellan PEM-slangarna så att det ser snyggt och prydligt ut. Det ger dessutom stadga så att man inte kan kila fast däcken mellan rören. Eftersom van vill kunna se bilen kan jag inte använda mig av hagstolpar.

Som en sista säkerhetsåtgärd i Hästskobacken placerade jag stockar i ytterkurvan som jag förankrade med armeringsjärn. Nu ser man tydligt när man är i mitten av banan och kan fräsa på i fullt ös…nästan.

Jag provar en ny typ av barriär i en annan populär avåkningskurva. Vi får se om det hjälper eller stjälper. Slipper man springa en gång så är det värt besväret.

Jag försöker hela tiden förbättra området utanför själva banan för att skapa en känsla av ordning. Det ska inte bara vara kul att köra bil, det ska även vara en njutning och skapa lugn. Just nu håller jag på med att göra området utanför kurvan vid Fiskdammen. Imorgon ska jag göra något kul med stenarna som legat utspridda på ytan.

En rolig detalj är att Sonnensheinkurvan är den sista biten av banan som träffas av solstrålar innan solen går ner bakom träden. Vem hade trott att skylten som jag grävde fram på platsen skulle ge namn åt kurvan samtidigt som placeringen av den var helt rätt.

Bara en sista tankning

Idag blev jag klar med mitt fröbröd inför den första krävande arbetsveckan. Mer mentalt än fysiskt, men ändå! Brödet ser riktigt bra ut, så jag får hoppas att kommande vecka blir minst lika bra!

Bara ett sista träd, bara en sista gren, bara en sista tankning!…. När man röjer i en skogshage ser man det ena risiga trädet efter det andra – speciellt om man har cellulosahungriga hästar. Efter att jag borrat det sista hålet tyckte jag att jag skulle fälla alla halvfallna träd och rensa upp lite i skogshagen innan jag sätter nya stolpar som annars riskerar att träffas och skadas av ett fallande träd. Just nu ser det ut som ett slagfält med kvistar och stockar huller om buller. Jag hann inte klart innan muskler och rygg började säga ifrån, men jag pressade mig i alla fall igenom 5 tankar med soppa innan det kändes som att jag kommit någon vart. På sluttampen fick min hjälm en rejäl smäll innan trädstocken landade på ena axeln. Det lät mer än vad det kändes i hjälmen, men axeln fick sig en ordentlig smäll. Tur att hjälmen fick ta första smällen. Det var ett redan lutande lövträd (utan löv) som jag välte med handkraft. Jag räknade inte med att det skulle knäckas halvvägs upp och ramla “bakåt”. Nu vet jag till nästa gång att ha respekt även för döda träd!

Efter skogsarbetet körde min fru och jag lite RC-bilar. För min fru blev det cirka två varv innan det var dags för ett permanent depåstopp. Den här gången var det stötdämparfästet som inte längre ville vara med. Jag antar att det lätt blir så när man kör in i fasta hinder med full kraft. Nu har vi bestämt att hon själv ska bygga nästa bil. I mina tankar kanske det gör att hon kör lite försiktigare, men jag vet ju hur det är. Några varv lugnt, men med takt att “hornen” växer, så kör man allt vårdslösare.

Efter körningen fick jag hjälp av grannen att få sektionen till gavelporten på maskinhallen på plats. Det gick som smort förutom att vi hade problem med att få loss spännbandet som kilade fast sig i gångjärnet. Efter att min granne kommit på att vi kunde använda domkraft för att lyfta lite på porten utan att den skulle hakas av var det en smal sak att få sektionen på plats.

Efter att porten var fungerande igen åkte min fru och jag upp till hagen med “bytta” och vatten. Just nu håller jag på med matlagningen och väntar på att såsen ska “mogna”. Det är en tillfredsställelse att kunna plocka egna tomater, och när man glömt att vitlöken tagit slut så är det inte värre än att öppna dörren och ta några steg för att fylla på i köket.

Skrotat och skållat

Nu är det inte långt kvar innan semestern är till ända och gamla rutiner dominerar framför lättjans inslagna väg. Det innebär att jag redan nu behöver förbereda för mitt fröbröd. Den här gången lade jag med lite mandlar utöver vetekorn och solroskärnor. Först skållar jag fröna tillsammans med lite salt och det kli som blir när jag mal mjölet som jag ska använda i degen. Sedan tar jag min surdegsstart och blandar med mjöl, sirap, det skållade kliet och vatten. Sedan får allt stå i närmare ett dygn innan det är dags att blanda ihop degen med fröna. Om jag inte hade haft i salt skulle jag kunna blanda ihop allt på en gång. Det går säkert att ha i saltet redan från början, men jäsningen kommer inte igång lika fort då. Imorgon är det tid för gräddningen.

Det har inte blivit så mycket körning av RC-bilar i år, men säsongen är inte över än. Vi har tillsammans kört två gånger, och jag har kört ytterligare en gång. Den här gången slutade det med att min fru kraschade på slutet, så jag fick tillbringa någon timme med att byta ut delar. Jag har hotat med att jag ska samla på alla skrotdelar och göra ett monument av delarna när jag har tillräckligt mycket. Nu har jag inte så mycket reservdelar kvar till våra amerikanska bilar, och nya delar har jag inte lust att köpa. Nästa säsong siktar vi på att köra europeiskt för att främja hemmamarknaden.

Jag körde över paddan till grannen som håller på med grunden till sitt garage efter att jag städat i verkstan och blivit klar med allt annat som jag pysslat med idag. Det var egentligen tänkt att vi skulle försöka haka på den avhakade sektionen till gavelporten på maskinhallen, men då hans son var på annat håll beslöt vi oss för att göra det imorgon istället. Det kan vara bra att vara fler på en sådan operation.

Handik….nej funktionsvariationsanpassning

Idag var jag uppe och kollade till bina för första gången på 14 dagar och passade på att ge lite sockerlag för att hjälpa till inför invintringen. De flesta ogräsblommorna har blommat ut och snart är det bara ljung kvar. De bygger vaxkakor för fullt, och det ser riktigt bra ut i en lekmans ögon. De verkar ha fattat hur man bygger i alla fall.

Innan jag begav mig ut för att borra fler hål i skogshagen gjorde jag ett litet verktygs-kit med alla de nycklar som behövs till Grävis för att kunna byta från skopa till borraggregat och fixera borradaptern till borraggregatet – allt samlat i en knippa. Just nu är det mer tur än undantag om man ska kunna borra ett hål utan att stöta på sten. Än så länge håller sprintarna, men det är bara en tidsfråga innan jag behöver sätta i nya. Totalt 12 hål är borrade och det återstår kanske 5-6 till innan jag kan börja med gjutningsarbetet. Mitt i hål nummer 9 kom min frus hästkompanjon och behövde hjälp med bromsarna på sin maratonvagn. Efter någon timme kunde jag återuppta arbetet i skogen.

Med en ny gräsklippare följer nya utmaningar! Min fru som blir arg om jag klipper gräset har problem med knäna. Den nya klipparen var lite svår att ta sig upp i då det inte fans några naturliga saker att ta tag i för att komma upp på den. Först provade vi med ett band att hålla sig i, men det var ändå ganska besvärligt. Spakarna som man styr med känns inte riktigt stabila att hålla sig i, så jag fick försöka komma på ett sätt att montera någon form av handtag eller stolpe att hålla sig i för att kunna komma upp i stolen. Med det “skrot” som jag har samlat på mig lyckades jag till slut komma fram till en stabil lösning. Nu ska jag bara hitta en färg som matchar klipparen.

Renovering av skogshagar

Idag har jag börjat med renoveringen av skogshagarna. Det blir nog ett lite mer omfattande projekt än jag hade räknat med. Det är ganska många “hörnstolpar” som behöver gjutas, och en hel del stolpar behöver bytas ut helt. Det gamla bandet och isolatorerna kommer bytas mot ringisolatorer och tråd. Det är så mycket enklare att jobba med – både att sätta upp och renovera. Att borra i skogen kan vara en utmaning. Dels är det svårt att komma fram, men sedan är det mycket sten i marken. Jag körde av stiften som håller borrstålet fast i aggregatet och den konstruktion som jag så stolt kom fram till visade sig ha vissa brister, så jag fick ta ner adaptern till verkstan för att förbättra konstruktionen.

Istället för korta stift som fastnar har jag istället borrat två hål i ett block som jag svetsat fast i fästet. Istället för stift kan jag nu använda rundstång av stål, eller för den delen bultar som jag fixerar med stoppskruvar, när olyckan är framme och stängerna skjuvas av så kan jag enkelt mata på med en ny bit som håller allt på plats. Vi får se om det fungerar som jag tänkt mig. Från början var det bultar som man skurvade in, men efter ett tag nöts gängorna och det är svårt att skruva ur de trasiga bultarna och sedan i med de nya. Nu hoppas jag på att jag ska slippa den typen av problem.

Elektronikverkstad

Idag har jag spenderat större delen av dagen i elektronikverkstan för att om möjligt komma vidare med Nixie-Dynamis. Vädret har varit förlåtande mot inomhusaktiviteter. Då passar det bra att knåpa lite med elektronik. All elektronik i projektet bygger på analoga komponenter och jag får tänka flera gånger för att förstå hur kretsen fungerar trots att jag redan i designstadiet har bekantat mig med alla olika kuntioner. Jag har just nu bara hållit på med spänningsmatningen som består av en transformator som plockar ner spänningen från 230v till 30v, och sedan en serie av kondensatorer och dioder som höjer upp spänningen till 170v likspänning som rören vill ha för att vara glada. I slutänden hade jag ändå tänkt fel och fick justera flera gånger innan jag träffade rätt.

Eftersom jag bygger allt på experimentkort kan jag flytta komponenter om och när det blir fel. Det tar ändå ganska lång tid att felsöka, och till en början vet man inte vad som kan vara fel innan man resonerat med sig själv och kontrollmätt ordentligt. Till slut fick jag det hela att fungera och nu kan jag reglera stapeln med ett tillfälligt vridmotstånd tills jag blir klar med själva styrdelen. Den ska via högtalarkabel och en spänningsregulator skicka rätt styrsignal till elektronröret så att staplarna kan gå i takt med musiken. Förhoppnings kommer detta fungera på första försöket – men osvuret är bäst!

Vila från projekt och blogg

Förra veckan var jag iväg några dagar till mina föräldrars landställe för att umgås och koppla bort allt som har med att bygga eller laga. Jag tog med mig kameran och fiskespöet väntade på mig när jag kom dit. Jag träffade några av mina kusiner samt alla mostrar som jag inte sett på ett tag. Två hela dagar gjorde susen. Två gånger var jag ute och fiskade, och jag nöjde mig när jag dragit upp en gädda. Dels för att bevisa för mig själv att jag fortfarande kan och dels för att man inte orkar äta så mycket gädda.

Väl hemma igen har tempot varierat, men det har varit folk här hela tiden. Min dotter, hennes sambo och deras katter kom och stannade över helgen. För att våra och deras katter inte skulle ryka ihop var jag tvungen att bygga en ny nätdörr med gångjärn och lås mellan källarvåningen och entréplan. Katterna delade sedan på förmånen att få vistas utomhus.

Jag rensade uppe vid RC-banan för att ha ambitionen att ta upp körningen igen. Min fru och jag har hunnit köra en gång de senaste dagarna, annars har vi haft gäster på besök. Verkstan städades på lördagen efter att jag ramat in skyltarna till de olika fågelhusen som min fru bränt. Jag passade på att få en av mina sopsorteringslådor uppmärkt när ändå brännpennan var framme. Jag har mer och mer kunnat hämta ingredienser från växthus och trädgård till matlagningen. Igår började jag rensa upp i skogshagarna. Jag fick fälla ett tiotal döda träd. Jag tänkte att det kan vara bra att röja upp innan man byter uttjänta stolpar till staketet. Hästarna är ju kvar i sommarhagarna ett par månader till så jag kan ta det ganska lugnt.

Vatten och gräs

Förutom att jag såg spegelbilden av en häger i trädgårdsdammen har det inte hänt så mycket här på gården. Jag fick igång gräsklipparen igen efter en noggrannare rengöring av förgasaren med ultraljudstvätt. Tydligen hade någon kanal kleggat igen trots allt. Gräsklipparen går förvisso inte helt rent och jämt, men gräset blev i alla fall klippt.

När man får lite tid över och det inte riktigt finns någonting som måste göras kan man ta tag i sådant man tänkt att man ska ta itu med en dag då det inte finns något annat att göra. De två gamla brandslangsvindorna som legat i maskinhallen i väntan på bättre dagar kom äntligen till användning. Den ena vindan var monterad i ett skåp, och den andra hade nog varit monterad i ett annat skåp. För att kunna fästa upp vindorna på valda platser var jag tvungen att göra några fästen. Det tog ett tag innan jag kom på hur jag skulle göra. Jag var tvungen att ta isär hela mackapären för att kunna sätta in ny slang och få det nya fästet på plats. Den ena vindan placerades i hönsgården för att slippa kånka på vatten i kannor, och den andra hamnade inne i pumprummet om man vill fylla dunkar snabbt med färskvatten istället för regnvatten som vi har ett tappställe vid hönshuset för. Tuk-tuken uppgraderades med en elektrisk pump så att man kan slanga över vatten till alla vattenstationer som vi tidigare använt kannor till. Vi får se om jag ska försöka få tag i en större tank istället för de tre som är ihopkopplade nu. Problemet är att slangar inte riktigt är dimensionerade för pumpen och uttagen på dunkarna är ganska trånga, så pumpen får inte riktigt så mycket vatten som den behöver.