Just nu har jag hamnat i ett läge då jag varken orkar eller hinner ta mig an något större på kvällarna när jag kommer hem. Visserligen får jag de nödvändiga rutinuppdragen utförda som att diska, laga mat, baka bröd, mata bin och hjälpa till med utfodring av hästar. Orken tynar liksom bort i takt med att dagarna blir kortare och min uppmärksamhet måste riktas mot att hjälpa andra som saknar ork eller förmåga.
Liksom förra helgen kommer mycket fokus behöva läggas på att ta hand om skörd och vinterförberedelser. Får jag bara bort mina egenskapade måsten, som ibland känns som att de får komma i andra hand, så kommer nog den ostrukturerade känslan jag har för tillfället att försvinna.
Idag har det varit helt galet med olika sylsslor i kombination med viljor. -Både mina och andras. Jag har försökt koncentrera mig på att ta hand om skörden samtidigt som vi haft besök av svärfar tillsammans med bihang för att skruva ihop lite RC-bil. Samtidigt har jag bakat bröd, successivt hållit undan i köket, och gjort allt det där andra som jag i huvudet hade planerat så bra, utan att ta i beräkningen att jag kanske borde vara lite trevlig och ungås. Nu försöker jag skriva några rader i bloggen, men inser att bilderna bättre kommer kunna förmedla det jag vill ha sagt.
Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.
Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.
Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.
Lika snabbt som dagarna försvinner tycks växling från vardag till helg, och åter vardag ske. Det är inte mycket man hinner med när man kommer hem från jobbet. Nu till helgen utlovas det soligt, så det blir väl att passa på med att skrota utomhus från morgon till kväll. Planen är att få ut lite bärlager på vägen ut i ängshagarna som mer och mer övergår i lera med allt djupare spår efter tuk-tuken.
Jag har börjat förbereda bikuporna inför vintern. Den här gången tänkte jag att det skulle gå bättre än för två år sedan. Då hade de förmodligen för lite mat, och bottenventilationen gjorde nog att det blev för kallt. Nu har jag skapat inlägg som jag kan plocka bort till våren igen. I nästa vecka ska jag byta ut sockervatten mot foderdeg så att de inte behöver jobba så hårt med avdunstningen som tar energi och kan skapa fuktproblem. Jag välkomnar helgen med förhoppning om att jag ska kunna beta av mycket av det som måste göras inför vintern.
Efter att ha gjort det allra nödvändigaste som att tömma och fylla diskmaskiner samt att gå ut med torrsopor, hushållssopor och PET-falskor kunde jag inte låta bli att ta en bild med drönare för att se hur longervoltens staket ter sig mot RC-banan, Nu ser det faktiskt ganska prydligt ut – även från luften!
Nu kan jag ägna lite tid åt att göra banmarketingar lite tydligare med avgränsningar som kreativiteten kommer fram till. Jag byggde en refug av lite impregnerat virke som blivit över och fyllde med takpannekross. Nästa steg blir att sätta banmarkeringar från Dödskallebacken fram till refugen. oCh från refugen till insektshotellet.
Efter att jag byggt klart refugen tyckte jag att det var lämpligt att testa banan för att se om staketet skulle störa sikten när man körde på den bortre raksträckan eller från lavendelkurvan till Sonnenchein-hoppet. Faktum var att jag inte alls tänkte på att det var ett nytt staket, och den nyetablerade refugen lade jag aldrig märke till. Det måste betyda att både staket och refug är perfekta.
På eftermiddagen kom svärfar förbi och vi kunde äntligen sätta oss ner, min fru, svärfar och jag, för att skruva ihop lite nya RC-bilar. Det tar lite längre tid än om jag skulle skruvat själv, men det är rätt så trevligt att kunna göra någonting gemensamt över generations- och könsgränser.
Nu när fåglarna har fått mat har jag påbörjat den vanliga matlagningen. Idag blir det korvgryta av veckans snabblagade middag tillsammans med tomater, paprika, chili, vitlök och selleri från egen odling.
Det är alltid det där sista som tar lite längre tid än vad man räknat med. Skjuter man på det och tänker att man ska göra det en annan gång så är det inte säkert att det blir av. Nu har jag grävt ner en grund sarg mellan ridbana och det som är utanför så att det blir lättare att få till den där perfekta gränsen som gör att allt ser prydligt ut. I tanken går det ganska fort att utföra det arbete man tänkt, men i praktiken så tar det mycket längre tid.
För att underlätta och göra kapningen av stolparna säker letade jag fram jiggen jag tillverkade när jag skulle kapa stolpar på den stora ridbanan. Det är annars lite läskigt att stå med sågbladet i hals-höjd, alternativt stå och balansera på staketet eller en stege. Nu kunde jag ställa mig på den nedersta ribban och låta jiggen styra sågen. Efter att alla stolpar var kapade tog jag fram kantfräsen och fasade stolpändor för att få den där färdiga looken.
Nu när volten har fått en tydlig gräns mellan innanför och utanför så var jag tvungen att rensa bort ogräs så gott det gick. Vad skulle annars vara vitsen med sargen? Utrustad med grep, kratta, spade och räfsa arbetade jag mig metodiskt genom hela banans ytterkant. Det är helt uppenbart att jag behöver tillverka någon slags ogräsräfsa eller kratta som jag kan dra efter fyrhjulingen för att hålla ogräset borta.
Nu hinner man knappt komma hem förrän mörkret lägger sig. Jag har dock under veckan hunnit med en hel del. Taktiken har varit att göra någonting litet varje dag.
På måndagen hjälpte jag J med att gjuta stolpar till hennes fårhage som hon ska ha hos oss. Det är perfekt för oss som inte riktigt har tid med flerdjur, men samtidigt vill kunna hålla ogräset kort. Tanken är att fåren ska hålla till i dungen mellan ängshagarna under vintern, och på våren ska kunna gå i ängshagarna, för att senare under sommaren beta i andra hagar som inte tillhör oss. J är en av stalltjejerna tillika granne och fårägare.
Tisdag, onsdag och torsdag ägnades åt till att färdigställa skogshagen och sätta upp grindar. Det är ganska många moment när man tänker efter, men vips så är man klar och undrar vad som egentligen var så besvärligt.
Idag kunde jag hämta och sätta upp staketribborna till longeringsvolten. Efter att ha markerat och satt upp den övre ribban kunde jag med en mall enkelt få allt på exakt avstånd från varandra. Nu ska det läggas en bräda i nederkant för att göra en snygg övergång mellan gräs och sand samt kapa stolparna till samma längd ovanför den översta ribban. Jag känner mig ganska nöjd med att ha bytt ut staketet på lite mindre än två veckor från beslut att göra det till att det blivit gjort. Nu väntar jag bara på att få hjälp med att sätta upp belysningsstolpar och gräva fram el. Även om jag förmodligen skulle kunna göra det själv, så kan det vara skönt att få ett proffs som gör arbetet. Då vet jag att det blir lika bra som om jag själv skulle ha gjort det, fast mycket snabbare när väl grävmaskinist och elektriker behagar att sätta igång.
Nu ska jag börja laga plankstek med mos och grönsaker från egen odling och bearnaise på egna ägg.
Solen får allt svårare att lösa upp morgondimman. Det är lite kyligt, men med långkalsonger och underställ är det rätt skönt att vara ute.
Redan vid tiotiden var jag klar med gjutningsarbetet och fortsatte med att sätta upp isolatorer i skogshagen. Det arbetet har gått lite i stå de senaste veckorna, men nu tänkte jag bli klar under veckan. Isolatorerna räckte till en isolator per stolpe, så jag behöver fixa fler innan jag kan fortsätta. Jag byggde om min mätpinne så att den även kan användas som jigg när man ska göra tafsar till trådspännarna.
Eftersom jag inte kunde fortsätta och göra klart hagen rensade jag bort lite ogräs som börjat ta över i longervolten. Det går ganska snabbt att räfsa upp ogräset med Grävis och ogräsräfsan. Det är dock värre att ta hand om allt ogräs. Eftersom sanden är ganska fuktig måste man skaka alla tuvor så att man får någon sand kvar på banan. Jag trodde att jag skulle klara av det med en fintandad grep, men jag fick använda händerna till att skaka varje tuva ren från sand. Det var så mycket ogräs så att första skopan lyckades jag fylla redan innan jag kom in på banan. Efter tre hela skopor och några timmar senare fick det räcka med min insats.
Nu börjar banan se riktigt städad ut, men det kommer bli ännu bättre när staketet är helt klart. Då kommer man tydligare se gränserna, och det blir lättare att hålla ogräs och gräs i schack. Det saknas lite banmarkeringar, och vissa skulle kunna göras snyggare, men det behöver inte ske i år.
Nu ska jag torka lite paprika och padrones så att jag har lite krydda till höstens och vinterns grytor.
Eftersom jag vill ha ett hyfsat rakt och symmetriskt staket kan jag inte flytta stolphålen längs staketlinjen mer än kanske fem centimeter hit eller dit. Då är det extra irriterande när man stöter på en sten som man måste gräva upp för att plocka bort. Man vet aldrig hur stora stenarna är, och man hoppas in i det sista att den inte är större än borrhålet. Idag stötte jag på några riktigt stora bumlingar som skulle passa bra in i exempelvis en stödmur. Jag flyttade i alla fall bort stenarna och lägger platsen på minnet tills jag kanske får användning av dem vid ett senare tillfälle. Ett av de tio hålen var ett sådant där som bara tog två tre minuter att borra. – Ibland har man tur! Eftersom jag ska ha 2,5 meter mellan varje stolpe, och stolparna är lika långa så kan jag använda dem för att mäta avståndet mellan hålen, och behöver inte mäta fel.
När alla stolpar är lodräta och i rak linje känns det lite som att man kommer lyckas få till ett riktigt snyggt och bra staket. Efter att alla stöttor skruvats fast blandade jag till en skopa med cement och 0-8 som jag sedan fyllde och blandade med vatten i ett par hål. Uppskattningsvis så behöver jag blanda till ytterligare tre skopor, men det får vänta till imorgon. Eventuellt hinner jag åka och införskaffa plankor så att jag även har något att göra under kommande vecka.
Jag fick ett infall och testade att sätta upp lite uppladdningsbara strålkastare som räcker i några timmar för att se om det skulle vara möjligt att köra RC-bil även efter mörkrets inbrott. Tanken är att vi ändå ska sätta upp strålkastare som ska lysa upp ridvolten när den fått ordentligt staket. Då kanske man kan köra lite RC även på kvällen fram tills kylan vinner över mörkret på hösten, eller när det hinner bli tillräckligt varmt under vårkvällarna då mörkret fortfarande infaller lite för tidigt i förhållande till vad man vill hinna med efter att man kommer hem på vardagarna.
Under veckan har jag börjat borra stolphål till staketet runt volten. Naturligtvis bjöds det på utmaningar med stenbumlingar i marken. På sätt och vis är det bra om man ändå tänkt gjuta fast stolparna, men det tar ju så mycket längre tid än om man bara hade behövt borra utan att spetta, bända och gräva för att avlägsna stenar som är större än vad hålets öppning är. Med mina mobila och uppladdningsbara strålkastare utrustade med magnetfäste har jag inte direkt någon ursäkt att inte jobba lite efter jobbet.
Nu har jag hunnit borra hål för 14 stolpar och nu återstår bara 10 stycken innan jag kan säga att jag är nästan klar. Jag borrar hål som är minst 60 centimeter djupa och placera dem på 2,5 meters avstånd från varandra i en rät linje mellan hörnstolparna. Då borde det se ganska prydligt ut när det blir klart.
Eftersom det är hästhelg i helgen, kommer jag kunna spendera ganska mycket tid till att färdigställa staketet runt volten utan att behöva känna att jag är saknad. Inte ens middag eller lunch behöver jag bekymra mig om då AD från min frus jobb är här och sköter marktjänsten. Hon tycker att det är lika kul som jag tycker att det är skönt att slippa.
