Eftersom jag vill ha ett hyfsat rakt och symmetriskt staket kan jag inte flytta stolphålen längs staketlinjen mer än kanske fem centimeter hit eller dit. Då är det extra irriterande när man stöter på en sten som man måste gräva upp för att plocka bort. Man vet aldrig hur stora stenarna är, och man hoppas in i det sista att den inte är större än borrhålet. Idag stötte jag på några riktigt stora bumlingar som skulle passa bra in i exempelvis en stödmur. Jag flyttade i alla fall bort stenarna och lägger platsen på minnet tills jag kanske får användning av dem vid ett senare tillfälle. Ett av de tio hålen var ett sådant där som bara tog två tre minuter att borra. – Ibland har man tur! Eftersom jag ska ha 2,5 meter mellan varje stolpe, och stolparna är lika långa så kan jag använda dem för att mäta avståndet mellan hålen, och behöver inte mäta fel.
När alla stolpar är lodräta och i rak linje känns det lite som att man kommer lyckas få till ett riktigt snyggt och bra staket. Efter att alla stöttor skruvats fast blandade jag till en skopa med cement och 0-8 som jag sedan fyllde och blandade med vatten i ett par hål. Uppskattningsvis så behöver jag blanda till ytterligare tre skopor, men det får vänta till imorgon. Eventuellt hinner jag åka och införskaffa plankor så att jag även har något att göra under kommande vecka.
Jag fick ett infall och testade att sätta upp lite uppladdningsbara strålkastare som räcker i några timmar för att se om det skulle vara möjligt att köra RC-bil även efter mörkrets inbrott. Tanken är att vi ändå ska sätta upp strålkastare som ska lysa upp ridvolten när den fått ordentligt staket. Då kanske man kan köra lite RC även på kvällen fram tills kylan vinner över mörkret på hösten, eller när det hinner bli tillräckligt varmt under vårkvällarna då mörkret fortfarande infaller lite för tidigt i förhållande till vad man vill hinna med efter att man kommer hem på vardagarna.
Under veckan har jag börjat borra stolphål till staketet runt volten. Naturligtvis bjöds det på utmaningar med stenbumlingar i marken. På sätt och vis är det bra om man ändå tänkt gjuta fast stolparna, men det tar ju så mycket längre tid än om man bara hade behövt borra utan att spetta, bända och gräva för att avlägsna stenar som är större än vad hålets öppning är. Med mina mobila och uppladdningsbara strålkastare utrustade med magnetfäste har jag inte direkt någon ursäkt att inte jobba lite efter jobbet.
Nu har jag hunnit borra hål för 14 stolpar och nu återstår bara 10 stycken innan jag kan säga att jag är nästan klar. Jag borrar hål som är minst 60 centimeter djupa och placera dem på 2,5 meters avstånd från varandra i en rät linje mellan hörnstolparna. Då borde det se ganska prydligt ut när det blir klart.
Eftersom det är hästhelg i helgen, kommer jag kunna spendera ganska mycket tid till att färdigställa staketet runt volten utan att behöva känna att jag är saknad. Inte ens middag eller lunch behöver jag bekymra mig om då AD från min frus jobb är här och sköter marktjänsten. Hon tycker att det är lika kul som jag tycker att det är skönt att slippa.
Idag har jag mestadels ägnat mig åt avkopplande aktiviteter. För den sakens skull har de inte varit utan fysisk eller mental ansträngning. Först hjälpte jag hästtränarens son med att rikta en putter som blivit krökt när han snubblade över golfbagen. Olyckligt nog hade fästet till huvudet krökts så det behövde värmas och sedan försiktigt böjas tillbaka. Efter lite klurande använde jag laserpasset till att kontrollera att jag inte krökte tillbaka för mycket. Eftersom själva skaftet också var lite krökt inväntar jag instruktioner om vilken vinkel som skaftet ska limmas på huvudet. Nästa vecka då klubban kommer tillbaka till mig efter inspektion kan jag göra det sista finliret. Betalning för jobbet får väl bli någon procent av prispengarna från första internationella mästerskapen som pojken spelar hem.
Efter verkstadsarbetet gick jag upp till RC-banan för att sätta upp ett staket i första kurvan. Titt som tätt råkar man ta kurvan för brett och hamnar i ett träd eller sten om man har lite otur utöver att man inte kan köra. Jag försöker hela tiden återanvända material och samtidigt skapa lite vägkantskonst om det är möjligt. Eftersom jag fått lite impregnerade stumpar över från hagarna använde jag dem till att bygga ett staket som jag sedan skruvade fast en PEM-slang i däckhöjd så att man inte hakar i så lätt om man råkar stryka längs kanten. De olika längderna på stumparna blev ett ganska trevligt mönster, och av någon anledning tyckte jag att det skulle vara kul att sätta lite konst på någon eller fler av de längsta pålarna.
Jag vet inte vad det var som fick mig att komma på att göra en dödskalle-holk med två separata bostäder i. Förmodligen var det väl mitt sinne för funktion i kombination med estetik som slog in. Backen heter numera dödskallebacken – något som finns i alla samhällen där det finns barn och pulkor.
Precis när jag var klar med staketet i dödskallebacken fick jag meddelande om att kärrorna i stallet behövde tömmas. Eftersom jag använder gödsel till att förbättra jorden till nästa års odling kändes det inte så betungande.
En sak som jag gått och funderat över ett tag, är hur jag ska kunna få banan att bli mer så att den ser färdig och välskött ut. Det som hela tiden har gjort att det ser lite taffligt ut är att longervolten som hela RC-banan är byggd runt inte ser så värst trevlig ut. Stolparna är lite sneda och tråden ser lite provisorisk ut. Med ett riktigt staket runt volten tror jag att det skulle kunna se både trevligt och bra ut. Om jag dessutom sneddar av i hörnen får RC-banan mer plats och hästarna kan inte ställa sig i ett hörn heller. Efter att ha placerat ut hörnstolparna och kryssmätt kunde jag konstatera att longervolten inte varit så fyrkantig tidigare. Nu blir det faktiskt mer plats åt att bredda RC-banan på sina håll. Förhoppningsvis kommer jag kunna börja borra hål i veckan som kommer, och kanske gjuta nästa helg. Förmodligen är det lite optimistisk, men man måste ju ha siktet inställt på något.
Jag har upptäckt att jag egentligen inte har några fritidsproblem. Och det beror inte på att jag planerat och organiserat allt så perfekt – utan för att jag helt enkelt inte har någon fri tid. All tid är redan uppbokad, om än på osynliga kalendrar.
Det kan vara hinken med hönsmat som väntar troget i hallen, katten som stolt dragit in en gåva från naturen, eller trehjulingen som bestämt sig för att ta semester från laddningen. Lägg till lite hästar, ankor, vattenbyten och kvällsmörker, och vips är dagen slut.
Mina egna små projekt – tomater som borde plockas, idéer som borde testas i verkstan – de får ofta maka på sig. Friheten byts mot “måsten”, och ibland känns det som att min egentid är lika svår att hitta som en brödlåda som faktiskt är stängd.
Men mitt i allt detta finns också värmen, gemenskapen och känslan av att livet är rikt, även om det ibland är schemalagt till bristningsgränsen. Och kanske är det just konsten att hitta glimtar av frihet i det ofria som gör vardagen levbar – att kunna le åt paradoxen att man kan vara både sysselsatt till bristningsgränsen och samtidigt längta efter att få “göra ingenting”.
Jag har i alla fall hunnit med den näst sista tomatskörden och tagit hand om dem efter bästa förmåga. Den här gången blev det lika mycket som de föregående tre skördarna. Först skållar jag jag tomaterna i cirka 5 minuter. Sedan får de svalna innan jag kan klämma ut fruktköttet och koka i några timmar på svag värme för att få den där goda smaken. Därefter fyller jag halvliterslådor som sedan placeras i frysen för senare användning.
När så äntligen fredagen kommer kan jag börja planera för helgens aktiviteter. Konstigt nog är mitt huvud tomt på idéer. En sak som jag ändå stört mig på är alla små slånbärsbuskar som börjar växa utanför den bortre sommarhagen. Det kanske lossnar om jag börjar med att göra något smått och enkelt?
Eftersom det är hästhelg, och en av min frus arbetskollegor sköter all matlagning har jag helt plötsligt blivit överflödig. Det är verkligen skönt! Är det så här en riktig helg känns?
Idag har jag kunnat spendera tid uppe vid RC-banan för att jämna till underlaget. Nu är det inte så många tillfällen kvar att köra på innan det blir för mörkt eller kallt. Lite glädjande är att min fru är den som drar. Vag lever länge på citat som – “Ska vi köra idag?” – “Idag var banan bra!” – “Nu börjar jag bli farlig!” – “Fan vilken bra bana vi har.” – “Idag var det riktigt kul att köra!”
Idag har jag spenderat lite tid uppe vid banan och gett den lite kärlek med paddan. Efter ett tag blir banan ganska gropig, och det är lätt att tappa markkontakt. Nu har jag jämnat till alla raksträckor så att man kan dra på lite. Underlaget blir bara bättre och bättre. Gruskornen från 0-8 blandas med leran och och blir slitstarkt och stabilt. Det är mycket jobb, men det känns helt okej att lägga ner lite tid på något som uppskattas av fler än mig.
Efter att jag gett hästarna mat och släppt ut gässen tog jag tag i en av surdegarna som legat utanför verkstan. Tidigare i somras plockade jag ner delar av staketet för att komma åt och schakta bort stenar och jord som rasat ner vid kortsidan på ridbanan. Jag har hela tiden ursäktat mig med att jag varit tvungen att införskaffa en planka för att ersätta en trasig, så de har liksom blivit liggande. Det känns lite onödigt att bege sig till brädgården bara för att införskaffa en planka. Nu kunde jag inte hålla mig längre och klöv en bredare planka till rätt dimension. Jag hann nästan helt klart innan den första av blygsamma två skurar uppenbarade sig. Jag härdade ut och fick samtliga plankor på plats. Efter det flyttade jag ner allt i frysen till en av frysboxarna i garaget så att jag kunde börja avfrosta frysen uppe i huset.
Under tiden att det regnade passade jag på att bygga en uppsamlingslåda för alla kluttar som dagligen rensas från kattlådan. Eftersom påsen inte blir full på en tömning blir den ofta liggande på golvet och stör mitt ordningssinne. Lådan fungerar också som en bra trappa när katterna ska gå ut ur lådan.
Efter att jag byggt klart skitlådan tömde jag ut det vatten som handdukar och bunkar lyckats fånga upp av avfrostningsvattnet. Det översta facket hade helt täppts igen av is, så jag lät frysen stå ett tag till. Eftersom det hade hunnit torka upp passade jag på att klippa gräset. Den nya klipparen är sannerligen en riktig klippa! På ungefär 45 minuter hade jag klippt hela tomten, runt maskinhallen, utanför stallet och vid dammen. Tidigare har det tagit närmare två timmar att klippa. Dessvärre tar det fortfarande lika lång tid att trimma gräskanter som förr. Men jag har lärt mig att bara klippa så långt som en tank räcker, annars knäcker jag ryggen på mig. Jag hann iallafall trimma runt hela ridbana, vid Lilla Stonehenge och under svinstaketet längs framsidan. Under kommande vecka, om vädret och tiden tillåter, trimmar jag diken, slänter, vägen upp till växthuset, utanför fåglar och uppe vid RC-banan.
Ett tecken på att verkstan är behövd, är att den då och då behöver städas. Oftast är det lite bråttom så man hinner inte alltid plocka undan. Att det blir spå och skräp som hamnar på golvet är ofrånkomligt. Det tar ändå någon lite tid att blåsa bort damm från alla maskiner och bordsytor innan man kan sopa ihop allt och lägga i soptunnan. Nu är jag nästan klar med allt jag hade tänkt göra i helgen. – Jag väntar fortfarande på att frysen ska tina upp helt. Hur som helst tycker min klocka att jag inte behöver göra något mer idag.
Igår när jag kom hem planerade jag vad jag skulle göra i helgen. Majoriteten av mina punkter bestod av att städa, plocka undan eller flytta något. Jag började redan på fredagskvällen att plocka undan sådant som annars skulle vara i vägen när man städar i huset. I morse efter att jag gett hästarna mat städade jag stallet. Först plockade jag ut alla lösa föremål och gallerna över rännan och brunnen. Sedan rensade jag rännan och brunnen innan jag gick loss med högtryckstvätten både inne i boxarna och utanför. Allt som fick att spola av och rengöras tog jag tag i som sista åtgärd innan jag kunde ta in allt igen. Om jag hade hästar som intresse hade jag nog rengjort lite oftare än vad som sker nu, men framför allt hållit undan lite mer…kanske.
Eftersom de IBC-tankar jag placerat ut på strategiska platser var fyllda tömde jag över den ena till växthuset och den andra till huvudmagasinet bakom maskinhallen. Med lite kopplingar och slangar använder jag samma pump som annars används till att tömma tankarna på vatten till att fylla dem. Med facit i hand hade jag kanske inte behövt hämta vatten från grannens damm till växthuset, men man vet ju aldrig hur det ska bli med nederbörden nuförtiden. Det är på gränsen att Lastman klarar av att lyfta det dryga tonnet vatten som finns i tanken. Hydrauliken klarar nog av det, men man känner att bakdelen nästan lättar när man åker över ett gupp, och man får var ganska restriktiv när man svänger så att man inte välter.
På eftermiddagen efter att jag flyttat undan lite andra saker på gården gav jag mig i kast med att städa inomhus. Som alltid börjar jag med kökets kronjuvel – spisen. Det märks när jag jag inte riktigt hinner med och har för många “måsten” och “roligt” på agendan. Det syns tydligt på hur det ser ut mellan brännarna. Ju mer gojs, desto mindre tid och ork har jag haft över till att torka av efter matlagningen. Här kan jag i ärlighetens namn inte skylla på någon annan.
Mitt i städningen blir jag avbruten av min klocka som själv verkar bestämma när jag uppnår mina aktivitetsmål för dagen. Jag ler lite inombords – eftersom klockan justerar mina mål efter vad som är normalt så betyder det egentligen ingenting. Imorgon kommer den att vid samma tid uppmana mig till att göra det där lilla extra för att nå de nya målen som fastställdes baserat på vad jag kan prestera.
I måndags blev det inte så mycket aktivitet när jag kom hem. Under natten till måndag kände jag att någonting inte stod rätt till i kroppen. Jag låg mer eller mindre vaken från 3 på natten till klockan 6 på morgonen med smärtor i bröstet. Var det magknip eller något annat? Det blir väl bättre när jag börjar röra på mig. Till en början kändes allt bra, men när jag hade suttit en stund i bilen på väg till jobbet kände jag att vänsterarmen kändes tung och lite bortdomnad. Jag tog det säkra före det osäkra och åkte in till akuten, där jag skickades in till hjärtmottagningen. Efter blodprover och EKG blev jag friskförklarad och kunde åka därifrån. Vad det var är för mig lite oklart, men det kan ha varit någon muskelbristning, eller bara en kraftig muskelvärk från mitt arbete i hagen med spättning och klubbning av stolpar som gjorde sig påmind, eller så var det något jag hade ätit. Efter att ha vilat både måndag och tisdag kom jag hem och fick reda på att pumpen under växthuset jobbade frenetiskt. Det brukar betyda att vattnet tagit slut, men den här gången var det så att sektion 1 av bevattningssystemet hade låst sig i öppet läge, vilket hade resulterat i att tre av mina tomatlådor var dränkta med vatten med resultatet att vattnet tagit slut. Eftersom vattnet i vårt regnvattenmagasin också håller på att sina åkte jag ner till grannarna vid dammen och fyllde på två IBC-tankar som jag slangade över till magasinet under växthuset.
Idag har jag placerat ut extra tankar vid stallbyggnaden och på andra sidan av maskinhallen för att säkra vattenförsörjningen för den här säsongen. Jag ersatte stuprören med flexibla rör så att det blir lättare att få till det när man ska leda in vattnet i tankarna. Idag har det regnat ordentligt – tack och lov.
När man behöver lösa akuta saker blir rutiner som att laga mat lidande. Med pannlampa i mörkret har jag samlat ihop grönsaker till kvällens middag. I helgen är jag gräsänkling, och då ska jag försöka få en hel del gjort.
För en utomstående så kanske min tillvaro ter sig som idyllisk, men frågan är vem som skulle vilja lägga ner lita mycket jobb för att nå den där “perfekta” tillvaron. Att komma hem varje kväll och först behöva ta hand om det nödvändiga innan man kan göra något som man planerat tär på krafterna ibland. Varje eftermiddag funderar man på vad man ska äta till middag, och vad det finns tid till att spendera i köket. Jag älskar att laga mat, speciellt med sådant jag plockar från egen odling, men det är inte riktigt samma sak om det inte riktigt finns tid.
Mycket tid och ork går åt till att renovera skogshagen. Stolpar ska gjutas och bytas ut, stockar ska forslas bort och grenar ska tas om hand. Jag vet att jag kommer att bli klar, men det känns ganska tungt just nu. Varje timme spenderad i hagen i vackert väder skulle ha kunnat spenderas bättre på något roligare. Kanske skulle man ha kunnat rensa ogräs, städat huset, bakat bröd, eller något annat meningsfullt. Jag vet att jag kommer att komma ur denna svacka, men vägen dit kan kännas lite jobbig emellanåt.
Jag försöker emellanåt ta en paus och skapa något som förenklar eller förgyller tillvaron, som en hållare för att kunna bära upp RC-bilar och kontroller till RC-banan under vår dagliga körning, eller skapa trivsel utefter banan. Min fru som ser att jag inte mår toppen brukar påminna mig om att – “allt du ser här på gården är något som du har skapat”. Det hjälper till – alla dagar i veckan!
Den här helgen har jag försökt balansera alla måsten mot sådant som jag tycker är rogivande. På fredagen tog jag hand om den andra tomatskörden av körsbärstomater och bifftomater. Körsbörstomaterna torkar jag och bifftomaterna blir sås. Nu blev det 15 lådor med tomatsås och 5 hyllplan med torkade tomater. Efter att jag tagit hand om tomaterna som jag skållade och kokade i fredags och paketerade på lördag morgon gick jag ut i skogen och försökte kombinera nytta med nöje. Det finns ett parti på banan som är ganska tuff för bilarna när de skrapar mot stenarna som kryper upp från underlaget. Nu tänkte jag att jag skulle försöka med flis som underlag på sträckan i fråga. Det kommer säkert att blanda sig med underlaget och bli till jord vad det lider, men det är ändå värt ett försök. Nu ska jag bara “rama” in själva vägsträckan med något.
Eftersom vi var bortbjudna på middag avrundade jag mitt nyttonöje för dagen med att plocka lite svamp som jag sett utefter skogshagen när jag samlat in grenar till flisningen.
Idag har jag i huvudsak varit uppe vid RC-banan och skapat lite trevnad i form utav en odlingsbänk vid den bortre kurvan. Planen är att ta sticklingar av lavendel och sätta ner i jorden, eller varför inte morötter eller potatis? Det kan bli ett fint inslag utefter banan. Jag använde gamla hagstolpar och stockar som jag samlat på mig när jag renoverat och röjt i skogshagen. Det känns inte som slöseri när man kan återanvända material till någonting som hade varit rätt onödigt med tanke på hur världen ser ut i övrigt med allt slit och släng. Nu målade jag med slipersolja istället för faluröd. Jag tänkte att det skulle framhäva lavendeln bättre än med rödfärg. Insidan klädde jag med dammpast så att det förhoppningsvis håller i några år.
Nu saknas det bara ett snyggt staket till löslongeringsvolten så att det kan se lite ordnat ut. MEn först ska skogshagen göras färdig innan jag ger mig i kast med den saken.
I övrigt har jag hunnit med att skörda lite potatis, väga in stolpar som ska gjutas, göra en ramp till gåsungarna i Annexet och putsa ängshagen.
Just nu känns det lite jobbigt. Först jobbar man hela dagen och sedan när man kommer hem så är det alltid någonting som behöver fixas innan man kan ägna sig åt det man vill. Allt från stängsel som behöver lagas till vatten som tar slut. En liten tröst är väl att man då och då kan skänka några minuter åt att fotografera. Nu börjar dimman komma på morgonen, och nya landskap träder fram. Även när det regnar är ljuset fortfarande ganska tacksamt beroende på vilket motiv man väljer.
Min fru byter ut en häst mellan sig och sin hästkompanjon varje gång hovslagaren är här. Eftersom sommarhagen är ny för hästen som byttes ut så var det tydligen inte alldeles självklart var gränsen gick. Trådarna smälter i visst ljus in med omgivningen. Detta har nu hänt två gånger under veckan. JAg hoppas att jag inte ska behöva laga staketet varje dag.
Igår hade vattnet under växthuset tagit slut och jag var tvungen att ägna kvällen åt vattenrockad mellan tankarna. Idag hade hästen gått genom stängslet igen och trehjulingen hade slutat fungera. Tur i oturen så var det bara säkringen som hade gått. Jag har ännu inte undersök varför, men förhoppningsvis händer det inte igen.
Efter mina måsten gick jag upp med sockervatten till bina och kunde konstatera att de fortfarande lever. Det ena samhället verkar vara starkare och har hunnit påbörja sin sjunde kaka, medan det andra bara är på sex kakor. Just nu är det inte mycket aktivitet beroende på utebliven värme, men förhoppningsvis kan de få några veckor till innan det blir dags för invintring.
Jag passade på att plocka tomater och chili. Det blev ännu fler tomater denna gång än förra, och då har jag inte plockat alla. Det kommer nog bli minst två skördar till i samma storlek innan vi kan summera den här skördesäsongen. Chilin mognar i sakta mak, men jag är inte direkt orolig att frukterna inte ska hinna mogna eftersom de kommer att flyttas ut i orangeriet när temperaturen kryper ner mot nollan nattetid.
