Just nu känns det lite jobbigt. Först jobbar man hela dagen och sedan när man kommer hem så är det alltid någonting som behöver fixas innan man kan ägna sig åt det man vill. Allt från stängsel som behöver lagas till vatten som tar slut. En liten tröst är väl att man då och då kan skänka några minuter åt att fotografera. Nu börjar dimman komma på morgonen, och nya landskap träder fram. Även när det regnar är ljuset fortfarande ganska tacksamt beroende på vilket motiv man väljer.
Min fru byter ut en häst mellan sig och sin hästkompanjon varje gång hovslagaren är här. Eftersom sommarhagen är ny för hästen som byttes ut så var det tydligen inte alldeles självklart var gränsen gick. Trådarna smälter i visst ljus in med omgivningen. Detta har nu hänt två gånger under veckan. JAg hoppas att jag inte ska behöva laga staketet varje dag.
Igår hade vattnet under växthuset tagit slut och jag var tvungen att ägna kvällen åt vattenrockad mellan tankarna. Idag hade hästen gått genom stängslet igen och trehjulingen hade slutat fungera. Tur i oturen så var det bara säkringen som hade gått. Jag har ännu inte undersök varför, men förhoppningsvis händer det inte igen.
Efter mina måsten gick jag upp med sockervatten till bina och kunde konstatera att de fortfarande lever. Det ena samhället verkar vara starkare och har hunnit påbörja sin sjunde kaka, medan det andra bara är på sex kakor. Just nu är det inte mycket aktivitet beroende på utebliven värme, men förhoppningsvis kan de få några veckor till innan det blir dags för invintring.
Jag passade på att plocka tomater och chili. Det blev ännu fler tomater denna gång än förra, och då har jag inte plockat alla. Det kommer nog bli minst två skördar till i samma storlek innan vi kan summera den här skördesäsongen. Chilin mognar i sakta mak, men jag är inte direkt orolig att frukterna inte ska hinna mogna eftersom de kommer att flyttas ut i orangeriet när temperaturen kryper ner mot nollan nattetid.
