28-19 mellan tomater och paprika

Idag har jag förberett lite mer inför vintern då det börjar krypa ner under nollan i växthuset. Samtliga chiliplantor, avokado, kaktusar och gräs har letat sig in i orangeriet. Rocoton kommer nog på stanna i orangeriet permanent, då den verkar vara mer en klängväxt än en buske, liksom hettan från frukterna som klänger sig kvar i munnen långt efter att man tagit en första bit. Utan att klippa ner den kommer det bli svårt att flytta den till våren, och varför flytta på den egentligen? Det skulle vara för att få plats att ha kräftskiva, men vi får väl skaffa ett lite smalare bord i så fall, eller möjligtvis ha den inne i växthuset nästa år. Jag satte upp armeringsmattor mot solsidan av orangeriet.

På eftermiddagen kom svärfar för att fortsätta med att skruva ihop sin RC-bil tillsammans med sin dotter och mig. Vi har riktigt trevlig när vi sitter och skruvar. Jag får lära mig att ta det lite lugnt och visa hur saker ska sitta ihop. Det är nästan som att leda en ABF-kurs i ett ämne som man själv kan utan och innan. Man skapar en förståelse för att andra inte förstår sådant som är självklart för en själv, precis som man själv är nybörjare i många andra ämnen som man inte behärskar.

Efter skruvandet fortsatte jag med att ta hand om paprika och tomater. Den paprika som jag torkat med skalen på fick bli till paprikapulver. Paprikan ska vara så torr så att det låter som plastbitar lär man rör runt i det man torkat. De paprikabitar som jag brände bort skalet fån igår och som hade torkat under natten var tillräckligt torra för fortsatt behandling. Jag brukar skålla den torkade tomaten och paprikan som jag ska göra pasta av innan jag sätter det i mixern tillsammans med olja. Om jag bara skulle ta tomaterna eller paprikan torr, så skulle oljan inte emulgera tillsammans med fruktköttet, och resultatet skulle bli grynigt, istället för smetigt. Jag fryser sedan in smeten i små burkar som jag sedan använder som smaksättare till grytor och såser. I år fick jag ihop 19 smakbomber a paprika och 28 av tomat.

Foderdeg och pizzadeg

Jag hade redan innan jag gick upp bestämt mig för att börja tidigt – oavsett vädret. Om gässen kunde vara ute så kunde jag. Eftersom binas överlevnad är lite av en prioritet tillverkade jag hållare för foderdegen, som i princip är en sockerdeg. När det är lite kallare så har bina svårt att dunsta bort vattnet i sockerlagen om temperaturen är för låg. Det kan medföra att det blir fuktigt i kupan, vilket i sin tur kan bidra med oönskade problem. Därför har jag övergått till att mata bina med foderdeg som en sista förberedelse inför vintern. Sockermassan har ganska hög viskositet, men skulle jag bara lägga den i botten av kupan skulle den rinna ut. Eftersom jag har en topplistkupa i ganska unikt utförande, så finns det inte så många färdiga lösningar att köpa. Istället får jag efter eget huvud försöka komma fram till vad som kan funka för mig och mina bin. Nu kan jag fylla på med deg utan att behöva släppa ut allt för mycket värme från den varma sidan av kupan. Det dröjde inte många minuter innan bina uppskattade den nya uppfinningen.

Efter att jag tillgodosett binas behov började jag med att förbereda middagen. De körsbärstomater som jag skållade igår tog jag ut ur kylen och satte på spisen tillsammans med lite av de sista örterna för säsongen samt lite salt och vitlök. Därefter gjorde jag i ordning pizzadegen som jag ställde i kylen för jäsning till kvällen.

Arbetet i köket fortgick med att fermentera grön paprika och chili i saltlag. Den röda chilin fick ligga någon timme i saltlag för att sedan hamna i kallröken. Jag tänkte att jag skulle fermentera de gröna tomaterna nästa helg så att jag kan avsluta årets skörd.

På sena eftermiddagen fick jag göra en paus i mitt “nödvändiga” för att ta hand om fodring och skadedjurssäkring av diverse plantor.

Eftersom det fortfarande fanns en hel del mogna paprikor kvar i skottkärran från förra helgen så tog jag hand om de sista genom att bränna av skalet och sedan antingen torka eller strimla och frysa allt. Det kommer bli användbart till höstens och vinterns alla grytor. Tomaterna som stått och puttrat på spisen hela dagen blev till en riktigt bra pizzasås. Nu ska jag bara frysa in det som jag inte använder till kvällens pizza.

Varken orkar eller hinner

Just nu har jag hamnat i ett läge då jag varken orkar eller hinner ta mig an något större på kvällarna när jag kommer hem. Visserligen får jag de nödvändiga rutinuppdragen utförda som att diska, laga mat, baka bröd, mata bin och hjälpa till med utfodring av hästar. Orken tynar liksom bort i takt med att dagarna blir kortare och min uppmärksamhet måste riktas mot att hjälpa andra som saknar ork eller förmåga.

Liksom förra helgen kommer mycket fokus behöva läggas på att ta hand om skörd och vinterförberedelser. Får jag bara bort mina egenskapade måsten, som ibland känns som att de får komma i andra hand, så kommer nog den ostrukturerade känslan jag har för tillfället att försvinna.

Bilder istället för ord

Idag har det varit helt galet med olika sylsslor i kombination med viljor. -Både mina och andras. Jag har försökt koncentrera mig på att ta hand om skörden samtidigt som vi haft besök av svärfar tillsammans med bihang för att skruva ihop lite RC-bil. Samtidigt har jag bakat bröd, successivt hållit undan i köket, och gjort allt det där andra som jag i huvudet hade planerat så bra, utan att ta i beräkningen att jag kanske borde vara lite trevlig och ungås. Nu försöker jag skriva några rader i bloggen, men inser att bilderna bättre kommer kunna förmedla det jag vill ha sagt.

Skörd, bä-bo och vägarbete

Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.

Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.

Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.

Bisysslor

Lika snabbt som dagarna försvinner tycks växling från vardag till helg, och åter vardag ske. Det är inte mycket man hinner med när man kommer hem från jobbet. Nu till helgen utlovas det soligt, så det blir väl att passa på med att skrota utomhus från morgon till kväll. Planen är att få ut lite bärlager på vägen ut i ängshagarna som mer och mer övergår i lera med allt djupare spår efter tuk-tuken.

Jag har börjat förbereda bikuporna inför vintern. Den här gången tänkte jag att det skulle gå bättre än för två år sedan. Då hade de förmodligen för lite mat, och bottenventilationen gjorde nog att det blev för kallt. Nu har jag skapat inlägg som jag kan plocka bort till våren igen. I nästa vecka ska jag byta ut sockervatten mot foderdeg så att de inte behöver jobba så hårt med avdunstningen som tar energi och kan skapa fuktproblem. Jag välkomnar helgen med förhoppning om att jag ska kunna beta av mycket av det som måste göras inför vintern.

Kunde inte låta bli

Efter att ha gjort det allra nödvändigaste som att tömma och fylla diskmaskiner samt att gå ut med torrsopor, hushållssopor och PET-falskor kunde jag inte låta bli att ta en bild med drönare för att se hur longervoltens staket ter sig mot RC-banan, Nu ser det faktiskt ganska prydligt ut – även från luften!

Nu kan jag ägna lite tid åt att göra banmarketingar lite tydligare med avgränsningar som kreativiteten kommer fram till. Jag byggde en refug av lite impregnerat virke som blivit över och fyllde med takpannekross. Nästa steg blir att sätta banmarkeringar från Dödskallebacken fram till refugen. oCh från refugen till insektshotellet.

Efter att jag byggt klart refugen tyckte jag att det var lämpligt att testa banan för att se om staketet skulle störa sikten när man körde på den bortre raksträckan eller från lavendelkurvan till Sonnenchein-hoppet. Faktum var att jag inte alls tänkte på att det var ett nytt staket, och den nyetablerade refugen lade jag aldrig märke till. Det måste betyda att både staket och refug är perfekta.

På eftermiddagen kom svärfar förbi och vi kunde äntligen sätta oss ner, min fru, svärfar och jag, för att skruva ihop lite nya RC-bilar. Det tar lite längre tid än om jag skulle skruvat själv, men det är rätt så trevligt att kunna göra någonting gemensamt över generations- och könsgränser.

Nu när fåglarna har fått mat har jag påbörjat den vanliga matlagningen. Idag blir det korvgryta av veckans snabblagade middag tillsammans med tomater, paprika, chili, vitlök och selleri från egen odling.

Finlir

Det är alltid det där sista som tar lite längre tid än vad man räknat med. Skjuter man på det och tänker att man ska göra det en annan gång så är det inte säkert att det blir av. Nu har jag grävt ner en grund sarg mellan ridbana och det som är utanför så att det blir lättare att få till den där perfekta gränsen som gör att allt ser prydligt ut. I tanken går det ganska fort att utföra det arbete man tänkt, men i praktiken så tar det mycket längre tid.

För att underlätta och göra kapningen av stolparna säker letade jag fram jiggen jag tillverkade när jag skulle kapa stolpar på den stora ridbanan. Det är annars lite läskigt att stå med sågbladet i hals-höjd, alternativt stå och balansera på staketet eller en stege. Nu kunde jag ställa mig på den nedersta ribban och låta jiggen styra sågen. Efter att alla stolpar var kapade tog jag fram kantfräsen och fasade stolpändor för att få den där färdiga looken.

Nu när volten har fått en tydlig gräns mellan innanför och utanför så var jag tvungen att rensa bort ogräs så gott det gick. Vad skulle annars vara vitsen med sargen? Utrustad med grep, kratta, spade och räfsa arbetade jag mig metodiskt genom hela banans ytterkant. Det är helt uppenbart att jag behöver tillverka någon slags ogräsräfsa eller kratta som jag kan dra efter fyrhjulingen för att hålla ogräset borta.

Ljus i mörkret

Nu hinner man knappt komma hem förrän mörkret lägger sig. Jag har dock under veckan hunnit med en hel del. Taktiken har varit att göra någonting litet varje dag.

På måndagen hjälpte jag J med att gjuta stolpar till hennes fårhage som hon ska ha hos oss. Det är perfekt för oss som inte riktigt har tid med flerdjur, men samtidigt vill kunna hålla ogräset kort. Tanken är att fåren ska hålla till i dungen mellan ängshagarna under vintern, och på våren ska kunna gå i ängshagarna, för att senare under sommaren beta i andra hagar som inte tillhör oss. J är en av stalltjejerna tillika granne och fårägare.

Tisdag, onsdag och torsdag ägnades åt till att färdigställa skogshagen och sätta upp grindar. Det är ganska många moment när man tänker efter, men vips så är man klar och undrar vad som egentligen var så besvärligt.

Idag kunde jag hämta och sätta upp staketribborna till longeringsvolten. Efter att ha markerat och satt upp den övre ribban kunde jag med en mall enkelt få allt på exakt avstånd från varandra. Nu ska det läggas en bräda i nederkant för att göra en snygg övergång mellan gräs och sand samt kapa stolparna till samma längd ovanför den översta ribban. Jag känner mig ganska nöjd med att ha bytt ut staketet på lite mindre än två veckor från beslut att göra det till att det blivit gjort. Nu väntar jag bara på att få hjälp med att sätta upp belysningsstolpar och gräva fram el. Även om jag förmodligen skulle kunna göra det själv, så kan det vara skönt att få ett proffs som gör arbetet. Då vet jag att det blir lika bra som om jag själv skulle ha gjort det, fast mycket snabbare när väl grävmaskinist och elektriker behagar att sätta igång.

Nu ska jag börja laga plankstek med mos och grönsaker från egen odling och bearnaise på egna ägg.

Gjutning och ogräsbekämpning

Solen får allt svårare att lösa upp morgondimman. Det är lite kyligt, men med långkalsonger och underställ är det rätt skönt att vara ute.

Redan vid tiotiden var jag klar med gjutningsarbetet och fortsatte med att sätta upp isolatorer i skogshagen. Det arbetet har gått lite i stå de senaste veckorna, men nu tänkte jag bli klar under veckan. Isolatorerna räckte till en isolator per stolpe, så jag behöver fixa fler innan jag kan fortsätta. Jag byggde om min mätpinne så att den även kan användas som jigg när man ska göra tafsar till trådspännarna.

Eftersom jag inte kunde fortsätta och göra klart hagen rensade jag bort lite ogräs som börjat ta över i longervolten. Det går ganska snabbt att räfsa upp ogräset med Grävis och ogräsräfsan. Det är dock värre att ta hand om allt ogräs. Eftersom sanden är ganska fuktig måste man skaka alla tuvor så att man får någon sand kvar på banan. Jag trodde att jag skulle klara av det med en fintandad grep, men jag fick använda händerna till att skaka varje tuva ren från sand. Det var så mycket ogräs så att första skopan lyckades jag fylla redan innan jag kom in på banan. Efter tre hela skopor och några timmar senare fick det räcka med min insats.

Nu börjar banan se riktigt städad ut, men det kommer bli ännu bättre när staketet är helt klart. Då kommer man tydligare se gränserna, och det blir lättare att hålla ogräs och gräs i schack. Det saknas lite banmarkeringar, och vissa skulle kunna göras snyggare, men det behöver inte ske i år.

Nu ska jag torka lite paprika och padrones så att jag har lite krydda till höstens och vinterns grytor.