Category Archives: Verkstan

Försöker göra något för mig själv

För en utomstående så kanske min tillvaro ter sig som idyllisk, men frågan är vem som skulle vilja lägga ner lita mycket jobb för att nå den där “perfekta” tillvaron. Att komma hem varje kväll och först behöva ta hand om det nödvändiga innan man kan göra något som man planerat tär på krafterna ibland. Varje eftermiddag funderar man på vad man ska äta till middag, och vad det finns tid till att spendera i köket. Jag älskar att laga mat, speciellt med sådant jag plockar från egen odling, men det är inte riktigt samma sak om det inte riktigt finns tid.

Mycket tid och ork går åt till att renovera skogshagen. Stolpar ska gjutas och bytas ut, stockar ska forslas bort och grenar ska tas om hand. Jag vet att jag kommer att bli klar, men det känns ganska tungt just nu. Varje timme spenderad i hagen i vackert väder skulle ha kunnat spenderas bättre på något roligare. Kanske skulle man ha kunnat rensa ogräs, städat huset, bakat bröd, eller något annat meningsfullt. Jag vet att jag kommer att komma ur denna svacka, men vägen dit kan kännas lite jobbig emellanåt.

Jag försöker emellanåt ta en paus och skapa något som förenklar eller förgyller tillvaron, som en hållare för att kunna bära upp RC-bilar och kontroller till RC-banan under vår dagliga körning, eller skapa trivsel utefter banan. Min fru som ser att jag inte mår toppen brukar påminna mig om att – “allt du ser här på gården är något som du har skapat”. Det hjälper till – alla dagar i veckan!

Bara ett träd till

Efter att jag blandat fröna med surdegen och satt den på jäsning en sista gång gick jag ut till RC-banan och skapade ett “konstverk” av de stenar som jag samlat in igår. Tre nätkorgar på behörigt avstånd från körbanan fyllda med stenar kommer att se prydligt ut när det blir grönskan behagar att infinna sig. Jag kanske får hjälpa till med lite jord ovanpå leran för att främja gräs framför tistlar, ryssgubbar, nässlor och gråbo.

En stor del av dagen har jag tröttat ut musklerna i skogshagen där man ser det ena trädet efter det andra som behöver fällas efter att man trott att man redan tagit ner alla döda träd. Det gick åt tre tankningar innan jag kände mig nöjd och kunde börja forsla bort stockarna. Fyra kärror med stockar fick jag ut innan orken började ta slut på riktigt. De sista större stockarna som lyckligtvis låg i “lastmaskinsterräng” hämtade jag med Lastman. Nu börjar det bli lite mycket stockar, och det börjar bli svårt att stapla och samtidigt få plats. Jag såg ett smart sätt att hålla stockarna på plats och gjorde ett försök. Det kräver i och för sig en lastmaskin till hjälp, men eftersom jag ändå har en så är det inga problem.

Efter att jag blivit klar med skogsarbetet och min fru med utfordring av alla fjäderfän körde vi lite RC-bil. Hon börjar bli riktigt farlig och vissa stunder är det hon som kör bättre än jag. Det börjar lossna och nu är det riktigt kul. Inte alls så många utflykter för att vända på bilar som tidigare. Vi kan till och med ha diskussioner om hur vissa delar av banan skulle kunna bli bättre. Oftast tycker jag att det behöver göras en insats medan vin fru tycker att det istället är en bra utmaning att banan är lite svår och oförutsägbar på sina håll.

Efter körningen gjorde jag den första tomatskörden. I år verkar det bli riktigt mycket. Förhoppningsvis kommer det att räcka ända fram till nästa gång jag plockar den första tomaten. Bifftomaterna kommer att i vanlig ordning skållas, krossas, kokas och frysas in. Körsbärstomaterna kommer jag att torka och sedan göra en pasta på, som också hamnar i frysen.

Handik….nej funktionsvariationsanpassning

Idag var jag uppe och kollade till bina för första gången på 14 dagar och passade på att ge lite sockerlag för att hjälpa till inför invintringen. De flesta ogräsblommorna har blommat ut och snart är det bara ljung kvar. De bygger vaxkakor för fullt, och det ser riktigt bra ut i en lekmans ögon. De verkar ha fattat hur man bygger i alla fall.

Innan jag begav mig ut för att borra fler hål i skogshagen gjorde jag ett litet verktygs-kit med alla de nycklar som behövs till Grävis för att kunna byta från skopa till borraggregat och fixera borradaptern till borraggregatet – allt samlat i en knippa. Just nu är det mer tur än undantag om man ska kunna borra ett hål utan att stöta på sten. Än så länge håller sprintarna, men det är bara en tidsfråga innan jag behöver sätta i nya. Totalt 12 hål är borrade och det återstår kanske 5-6 till innan jag kan börja med gjutningsarbetet. Mitt i hål nummer 9 kom min frus hästkompanjon och behövde hjälp med bromsarna på sin maratonvagn. Efter någon timme kunde jag återuppta arbetet i skogen.

Med en ny gräsklippare följer nya utmaningar! Min fru som blir arg om jag klipper gräset har problem med knäna. Den nya klipparen var lite svår att ta sig upp i då det inte fans några naturliga saker att ta tag i för att komma upp på den. Först provade vi med ett band att hålla sig i, men det var ändå ganska besvärligt. Spakarna som man styr med känns inte riktigt stabila att hålla sig i, så jag fick försöka komma på ett sätt att montera någon form av handtag eller stolpe att hålla sig i för att kunna komma upp i stolen. Med det “skrot” som jag har samlat på mig lyckades jag till slut komma fram till en stabil lösning. Nu ska jag bara hitta en färg som matchar klipparen.

Renovering av skogshagar

Idag har jag börjat med renoveringen av skogshagarna. Det blir nog ett lite mer omfattande projekt än jag hade räknat med. Det är ganska många “hörnstolpar” som behöver gjutas, och en hel del stolpar behöver bytas ut helt. Det gamla bandet och isolatorerna kommer bytas mot ringisolatorer och tråd. Det är så mycket enklare att jobba med – både att sätta upp och renovera. Att borra i skogen kan vara en utmaning. Dels är det svårt att komma fram, men sedan är det mycket sten i marken. Jag körde av stiften som håller borrstålet fast i aggregatet och den konstruktion som jag så stolt kom fram till visade sig ha vissa brister, så jag fick ta ner adaptern till verkstan för att förbättra konstruktionen.

Istället för korta stift som fastnar har jag istället borrat två hål i ett block som jag svetsat fast i fästet. Istället för stift kan jag nu använda rundstång av stål, eller för den delen bultar som jag fixerar med stoppskruvar, när olyckan är framme och stängerna skjuvas av så kan jag enkelt mata på med en ny bit som håller allt på plats. Vi får se om det fungerar som jag tänkt mig. Från början var det bultar som man skurvade in, men efter ett tag nöts gängorna och det är svårt att skruva ur de trasiga bultarna och sedan i med de nya. Nu hoppas jag på att jag ska slippa den typen av problem.

Elektronikverkstad

Idag har jag spenderat större delen av dagen i elektronikverkstan för att om möjligt komma vidare med Nixie-Dynamis. Vädret har varit förlåtande mot inomhusaktiviteter. Då passar det bra att knåpa lite med elektronik. All elektronik i projektet bygger på analoga komponenter och jag får tänka flera gånger för att förstå hur kretsen fungerar trots att jag redan i designstadiet har bekantat mig med alla olika kuntioner. Jag har just nu bara hållit på med spänningsmatningen som består av en transformator som plockar ner spänningen från 230v till 30v, och sedan en serie av kondensatorer och dioder som höjer upp spänningen till 170v likspänning som rören vill ha för att vara glada. I slutänden hade jag ändå tänkt fel och fick justera flera gånger innan jag träffade rätt.

Eftersom jag bygger allt på experimentkort kan jag flytta komponenter om och när det blir fel. Det tar ändå ganska lång tid att felsöka, och till en början vet man inte vad som kan vara fel innan man resonerat med sig själv och kontrollmätt ordentligt. Till slut fick jag det hela att fungera och nu kan jag reglera stapeln med ett tillfälligt vridmotstånd tills jag blir klar med själva styrdelen. Den ska via högtalarkabel och en spänningsregulator skicka rätt styrsignal till elektronröret så att staplarna kan gå i takt med musiken. Förhoppnings kommer detta fungera på första försöket – men osvuret är bäst!

Vila från projekt och blogg

Förra veckan var jag iväg några dagar till mina föräldrars landställe för att umgås och koppla bort allt som har med att bygga eller laga. Jag tog med mig kameran och fiskespöet väntade på mig när jag kom dit. Jag träffade några av mina kusiner samt alla mostrar som jag inte sett på ett tag. Två hela dagar gjorde susen. Två gånger var jag ute och fiskade, och jag nöjde mig när jag dragit upp en gädda. Dels för att bevisa för mig själv att jag fortfarande kan och dels för att man inte orkar äta så mycket gädda.

Väl hemma igen har tempot varierat, men det har varit folk här hela tiden. Min dotter, hennes sambo och deras katter kom och stannade över helgen. För att våra och deras katter inte skulle ryka ihop var jag tvungen att bygga en ny nätdörr med gångjärn och lås mellan källarvåningen och entréplan. Katterna delade sedan på förmånen att få vistas utomhus.

Jag rensade uppe vid RC-banan för att ha ambitionen att ta upp körningen igen. Min fru och jag har hunnit köra en gång de senaste dagarna, annars har vi haft gäster på besök. Verkstan städades på lördagen efter att jag ramat in skyltarna till de olika fågelhusen som min fru bränt. Jag passade på att få en av mina sopsorteringslådor uppmärkt när ändå brännpennan var framme. Jag har mer och mer kunnat hämta ingredienser från växthus och trädgård till matlagningen. Igår började jag rensa upp i skogshagarna. Jag fick fälla ett tiotal döda träd. Jag tänkte att det kan vara bra att röja upp innan man byter uttjänta stolpar till staketet. Hästarna är ju kvar i sommarhagarna ett par månader till så jag kan ta det ganska lugnt.

Går inte sysslolös

Nu har jag matat bina med sockerlösning var och varannan dag. Bina är så pass snälla att jag känner mig trygg med att göra underhåll utan bidräkt och handskar. En gåspenna är perfekt att bota undan bina när man ska placera en ny burk på ställningen. De håller på för fullt med att bygga sina första vaxkakor i båda kuporna, så någonting verkar jag ha gjort rätt – även om man säkert inte kan göra så mycket fel.

Åkgräsklipparen verkar har gett upp, både motormässigt och “klippaggregatmässigt”. Jag vet inte hur många gånger jag fått laga både det ena och det andra, och nu är det motorn som inte vill. Jag har plockat alla lågt hängande frukter som att byta tändstift, bytt bränslefilter, rengjort luftfilter och blåst rent förgasaren efter bästa förmåga. Jag tycker inte att det finns så mycket mer jag kan göra. Oljan ser bra ut. Jag har till och med bytt ut bensinen om det skulle vara den som trilskas. Idag kröp jag till korset och plockade fram gamla hederliga klippon som startade snällt efter två tre ryck i snöret. Jag har nog inte använt den på 13 år, och jag kände mig som 40 igen. Vi får se hur vi gör med åkgräsklipparen. Vi har ju pratat om att byta ut den, men jag vill ha en robotgräskilppare, och min fru en spakstyrd klippare som vänder på en femöring.

Jag fick en uppmaning att flytta på harven som vi sporadiskt använt till att harva ridbanan med, men som de senaste åren stått ute på ängen och gjort sig mer eller mindre osynlig bland all växtlighet – samma äng som numera är en hage. Det kanske inte är så bra om en häst råkar trassla in sig och göra sig illa på harven. Även det lilla stenröset som blivit när vi anlade ridbanan är ett potentiellt farligt element i en hage. Förmodligen kommer jag att få hägna in kullen, men kanske kan jag göra något fint av den. Jag tänker mig en en kulle full med solrosor på sommaren, inhägnat bakom ett trästaket – “Sunflower hill” – kanske ett välkommet inslag i “Paddock Paradise”. Jag jämnade i alla fall till marken runt röset, och jorden lade jag ovanpå, så nu är det mer en kulle än ett stenröse. Imorgon ska jag jämna till det hela, men det får jag göra men spade och hacka. Lastmaskinen når inte upp riktigt, och det är för brant och läskigt att köra upp på kullen med full skopa. I vanlig ordning när man gräver och schaktar på ägorna så dyker det upp en massa plast och bråte som man helst inte vill se – det andra grävt ner, gräver jag upp istället!

Allt förberett för isolatorer

Igår blev det lite av varje. Jag hann med att göra två saker som kommer underlätta tillvaron framöver. Det ena var att göra en hållare, eller ett koger för trimmertråd och det andra kommer jag till lite längre fram i texten. Eftersom trimmertråden naturligt försöker hålla sig böjd och samtidig är rätt taggig kom jag på att jag kunde ta ett rör som jag tejpade fast på röjsågen där den minst är i vägen. Tidigare har jag haft trimmertråden i ena benfickan, men där har den inte alltid behagat att finna sig till ro. Alltid har det varit någon tråd som jobbat sig ut i det fria. Ibland hittar man gamla trådar som ligger där man gått och trimmat. Trådarna höll sig kvar i kogret hela turen, även när det blev lite glesare vartefter att jag behövde byta till ny tråd på trimmern. En riktigt lyckad lösning. Nu har jag röjt allt gräs längs staketet på ängshagarna, så nästa steg är att skruva upp isolatorer. för att slutligen kunna spänna upp tråden.

Den andra saken som jag gjorde för att underlätta tillvaron var en centretingsguide för svarvämnen. Det är alltid ett himla meck med att få svarvämnet centrerat så att det inte vobblar när man ska svarva. Det kan gå åtskilliga minuter till att mäta med mätklocka och knacka änet centrerat innan man kan börja svarva. Nu tar det under en minut innan man kan byta till rätt verktyg och börja svarva.

Jag kan konstatera att mer och mer kan plockas från trädgården in i köket. Basilikan växer och måste toppas lite då och då. Det blir till pesto med lite nötter vitlök och olivolja. Tortellini har blivit en ny favorit istället för potatis eller ris som tillbehör till kyckling eller kött. Gurka gallrar jag var och varannan dag. Vissa hamnar i en sallad och andra i salt och ättikslag. Rädisorna är saftiga och goda. Jordgubbarna börjar så snart mogna, även om de än så länge är få till antalet. Den första paprikan har mognat och hamnade genast i en sallad med ruccola och vad trädgården hade att erbjuda.

Sparrisen som inte tagit sig så bra som väntat, har äntligen börjat växa till sig. Nu vågar jag inte skörda någonting då jag fått höra att man ska låta sparrisen få återhämta sig från midsommar och framåt. Vissa plantor behövde lite stöd, så jag tog lite kraftigare metalltråd som jag böjde till stöd så att vinden inte knäcker, eller välter plantorna.

Som avslutning på dagens verkstadsbesök gick jag igenom alla borrstål och slipade de som hade blivit slöa. Om det blir en “skäggkant” på kratern biter inte borrstålet ordentligt och då måste man slipa. På bilden ovan kan man tydligt se skillnaden mellan den högra nedre kratern och den under det slipade borrstålet.

Semester

I måndags grävde jag ner matarkablar där det behövdes vid ängshagarna. Jag hade inte behövt säkert inte behövt kompaktera med markvibratorn men nu ligger i alla fall kabeln på plats, och allt är förberett för att skruva upp isolatorer och koppla in elen. Det känns som att en milstolpe har tillryggalagts.

I tisdags kom en rulle med trimmertråd jag beställt, då den gamla tagit slut. Det är alltid ett jälja meck med att kapa till tråd i rätt längd, och nu gjorde jag slag i saken och tillverkade en “trimmertråds-dispenser” så att jag kan få exakt rätt längs på varje tråd jag kapar.

I onsdags ringde grannen som skulle ta in hö, men hade fått problem då balbanan hade havererat. En axel till ett av kugghjulen hade gått av. Lösningen blev att under tiden som balbanan reparerades så förvarades höbalarna inne i maskinhallen. Naturligtvis spenderade vi åtskilliga timmar inpå natten med att svarva en ny axel för att få fart på balbanan igen. Nästa dag som jag kom hem var hörbalarna borttransporterade från maskinhallen – en lyckad insats med andra ord.

I dagarna tre efter att jag hjälpt min kära granne med att laga axeln till balbanan har jag spenderat tid åt att sortera svarvstål och vändskär. Det hade varit så mycket enklare om jag inte hade behövt leta efter allt som behövdes för att utföra ett relativt enkelt svarvuppdrag. Jag har inte bara byggt lådfack och sorterat – En hel del tid har gått åt till att förbättra logistiken runt svarven. Jag byggde en hylla ovanför svarven så att det känns mer naturligt att lägga saker där än att lägga dem på bordet bland alla svarvspån som tenderar att gömma det man behöver. Vi får se om min insats kommer bibehålla ordningen, eller om ytterligare insatser krävs. Jag har inte bara mitt eget ordningssinne att ta hänsyn till. Jag har ju även en sons ordningssinne att bemästra.

Tech- eller täckodling

Egentligen hade jag tänkt slå ner stolpar i hagen, men det slumpade sig så väl att någon, förmodligen min son lånat gummisläggan. Nåja- det finns ju annat som man kan göra också. De buskar och träd som vi planterade förra året skyddade jag med en gallerbur för att freda dem från hungriga harar under våren då de gärna äter allt som inte är täckt med snö. Jag passade på att rensa bort ogräset som fått växa ohämmat i sina skyddsburar.

Ibland kan man kombinera ordning med odling. Hö-hörnan samlar på sig en hel del hö-boss som inte går att ge till hästarna. Under hösten körs det mesta upp till komposten, men från vintern och våren kan det vara smart att spara det fram till att man kan använda det till att hålla ogräs borta. Eftersom vattnet kommer mellan hö-lagret och jorden eftersom jag använder fuktslang så är det inte så mycket som hinner förmultna. Hönsen brukar vara ganska bra på att sprätta runt och finfördela det hela så att man kan vända ner det i jorden till nästa odlingscykel.

Eftersom jag hade lite tid över, och min fru efterlyste nya utfodringstråg till hönsen passade jag på att använda lite gamla fasadbrädor till ändamålet. De kommer väl med tiden att vittra sönder,men de kommer säkert att fungera i några år.

Som avslutning på dagen innan det är dags att laga middag till midsommargästerna tog jag hand om gamla synder och plockade undan i verkstan och samlade ihop verktyg och pinaler från de senaste dagarnas fixande. Jag hann även med att blanda deg till mitt fröbröd och förbereda morgondagens rostbrödsbakning.