Egentligen skulle jag bara kika på hur man satte upp den nya spiskåpan och sedan ägna minimal tid åt några projekt så här sista dagen på året. Det var ju enkelt. En list upp på väggen och sedan bara att koppla in ventilation och el, så varför inte sätta upp kåpan så att man kan börja det nya året med något annat? Det visade sig att det inte var så “bara”. Den nya spiskåpan är lite större än den förra, och ventilationshålet krockade med kåpan. Jag fick först plocka bort utgångsröret från skorstenen och sedan ta fram vinkelslipen för att modifiera utloppet så att det skulle komma högre upp. Det luktade gatukök när jag slipade, och det var sannerligen inte lätt att få det hela rent. Först försökte jag svetsa med TIG-svetsen, men skyddsgasen tog slut, så jag fick försöka svetsa med pinnsvets i tunnplåt. Det blev tätt och funktionellt, men fruktansvärt fult. Som tur är så kommer den inte att synas när allt är monterat och klart. När väl kåpan var på plats uppstod nästa problem. Den del av spiskåpan som ska dölja ventilationsröret var alldeles för hög, så jag var tvungen att ta fram vinkelslipen ytterligare en gång. När allt äntligen var på plats var det bara all skyddsplast som skulle pillas bort.
Äntligen är den nya kåpan på plats – och jag kan laga mat utan att hela huset fylls av os!
Idag gräddade jag bröden på den deg jag knådade igår och placerade i kylskåpet. Efter att ha druckit lite kaffe och planerat dagen var brödet färdiggräddat, och jag kunde börja beta av dagens lista. Jag har alltid ett antal “om-jag-orkar-och-hinner-punkter” som flyttas till nästa dag om de finns kvar efter dagens slut. När väl någonting hamnat på pränt är det mer eller mindre ganska säkert att jag kommer slutföra punkten för att kunna samla på överstrykningar.
Efter att ha städat i verkstan och plockat undan i HQ kunde jag börja med vad som blivit lite av en surdeg som ständigt gör sig påmind varje gång man har ärenden in i maskinhallen. Eftersom jag inte har tid på vare sig våren eller sommaren att kapa och klyva ved, så började jag förra året med att köra in stockar i maskinhallen skyddat mot väder och vind.
Det tog lite drygt två timmar att kapa och klyva ett 20-tal stockar. Det går så mycket smidigare när man kan använda Lastman för att transportera bort det man kluvit. Det blev totalt tre skopor med kluven ved som nästan fyllde en sektion inne i vedlagret. När jag var klar med alla planerade aktiviteter för dagen och fyllt på med ved i huset kunde jag konstatera att en av de två limpor jag bakat spårlöst försvunnit. Det var tydligen ett gott betyg från de tre förövarna som belåtna satt och eldade ved.
Idag har jag tagit det ganska lugnt. Först laddade jag diskmaskinen och mig själv med en espresso innan jag gick ut för att ploga bort den halva decimetern snö som kommit under natten och morgonen. Det är lika bra att få bort snön, även om det inte är mycket, innan regnet kommer och gör om allt till is. Efter att ha plogat gården tog jag en sväng upp till sonen och röjde bort lite snö för att kanske i framtiden få hjälp när jag själv behöver det. Väl hemma igen fyllde jag på med lite mer ved inför kommande mysbrasor.
Som med många av de beställningsjobb man får så sker det gradvisa förändringar. Istället för att ha ben på tvättstället så ändrar vi till att hänga upp bänkskivan med handfatet istället. Personligen föredrar jag en upphängd konstruktion. Det blir lättare att både bygga och senare att hålla rent. Två stag och två vinklar är det som behövs för att hålla skivan på plats. Efter någon timme eller två i smedjan så hade jag bankat till och svärtat alla detaljer som kommer att behövas.
Jag gillar funktion framför krusiduller. Jag satsar framför allt på funktionellt smide. Det går både snabbare och är betydligt enklare än att hålla på med en massa “snirkelkrokar” och “smidarglädje”, dessutom så tycker jag oftast att det inte passar in. Det blir lite pretentiöst – ungefär som fenorna på en amerikanare från 50-talet – den blir vare sig snabbare eller snyggare.
Det är verkligen tungt just nu. Man kommer hem och har noll med energi över. Det blir inte lättare av att verkstan fungerat som tillfällig förvaringsplats åt skräp och köksdelar som ska till sonen blandat med sågspån, slipdamm, papperstussar och verktyg. I måndags tick gasreglaget till trehjulingen sönder, så den har stått och tagit upp plats i väntan på ett nytt handtag. Jag försökte under veckan att börja på tvättstället till det nya badrummet, men jag kom bara till att kapa upp två plankor som ska utgöra själva skivan, samt såga ut hålet för var tvättskålen ska vila. Nej – i det här huset kan ingenting få vara helfabrikat. Det ska alltid vara någonting som ska sätta vår egen prägel på inredningsdetaljerna. Min fru kom hem en dag med en stor kopparkittel som jag fått uppdraget att omvandla till handfat. Jag har väl fått nästan helt fria händer – bara det blir bra. Vi får se! Igår tänkte jag att jag inte längre stod ut med eländet i verkstan så jag fick som pappa göra upp med oredan som jag själv knappt varit pappa till, men jag är kanske inte helt ensam om att bli förvånad över att bli pappa. Imorgon blir det i alla fall ljusare igen.
Idag var det lättare att att först fixa gasreglaget till trehjulingen och sedan fortsätta med tvättstället. Nu saknas lite stag, håltagningar, fastsättningar och finish innan jag jan koppla in, för att sedan kunna koppla av igen. Min fru ska också få tycka till lite innan jag fortsätter.
Idag har jag suttit och latat mig framför datorn för att försöka komma i mål med tidtagningsmodulen för RC-banan. Sakta men säkert har jag implementerat den ena funktionen efter den andra med hjälp av AI. Vissa funktioner som man vill få in går snabbt och smärtfritt, medan andra måste man bryta ner i mindre delar så att det inte blir för komplicerat. Just nu håller jag på med displayen för tidtagningen. Jag har försökt få en så tydlig display med den mest relevanta informationen lätt att se och uppfatta. Man har ju inte många tiondelar på sig att flytta blicken från bilen ner på en liten display. Vid varje varv så får man upp information om tid för varvet, om det är rekord eller bottenrekord, eller om man kört bättre eller sämre än föregående varv. Eftersom det skulle bli för tidsödande att köra eller använda hela systemet med mållinje-moduler och transpondrar, triggar jag varv med hjälp av knappar. Ett litet orange streck som fyller en cirkel visar föraren visuellt hur man ligger till. När cirkeln är fylld har den bästa varvtiden passerat. Samtidigt kan man snabbt se hur många sekunder som gått i mitten av “urtavlan”. En yttre svart cirkel fylls i takt med att sekunderna passerat, och precis som på en vanlig klocka är ett varv en minut. Antalet körda varv kar man till höger nedanför urtavlan, och sedan har man aktuell tid i tiondelar, sekunder och minuter högst upp till höger, med föregående och bästa varvtid nedanför. Lite design har jag också lyckats få till. Jag är förvånad över hur bra det går, och hur mycket man kan resonera och hjälp från AI:n. Det är ändå skönt att jag hela tiden får påminna och rätta AI:n. Att AI, skulle ta över herraväldet inom överskådlig framtid är knappast troligt, men någon som är tillräckligt motiverad skulle kanske med hjälp av AI kunna göra det.
Naturligtvis har jag inte latat mig ! Jag har tömt diskmaskinen och laddat med ny smutsdisk, jag har hjälpt min son med lite el-jobb, vattnat växter i orangeriet, dammsugit, tagit ut sopor och tomglas, plockat morötter, skrivit i bloggen, och nu ska jag laga mat.
Nu blir det betydligt mörkare på kvällen och allt mer jobbigt att gå utanför dörren. Detta till trots så har jag ändå lyckats åstadkomma lite i helgen. Igår hann jag väl städa verkstan, laga dammsugaren och utföra några uppdrag utanför min egen planering. På kvällen hade vi ett dussintal middagsgäster i ett åldersspann från ensiffrigt till tvåsiffrigt. Några kom redan vid tretiden för att hinna köra lite radiostyrd bil innan det blev mörkt. Det slutade med att det var jag och en besökande pappa som körde slut på alla batterier när fruar och barn hade fått nog och gick för att utfodra djuren istället.
De sista gick hem på den här sidan dygnet, så jag har varit lite seg hela dagen. Jag började med att ta hand om all diskad disk och lägga in en ny laddning innan jag tog på mig lager på lager med kläder för att trotsa utomhusklimatet. Det är en ständig kamp att hålla ordning och reda. Inte bara köket och verkstan behöver uppmärksamhet. Idag rensade jag bort det sista utanför verkstadsporten så att jag senare i vinter ska kunna ploga. Jag har sparat lite skrot som jag hoppas på att kunna använda som konst om några år. Det får tills vidare stå i ett litet stilleben ovanpå den gamla lyktan som gradvis vittrat sönder. Jag har gått och övervakat röken där jag lagt in lite salt och hämtat in ved som börjar bli aktuellt igen. Jag har också passat på att plocka lite kottar som ska bli till tändkottar när de torkat.
Dagens planerade uppgift har varit att göra om hyllorna vi har i köksfönsterna. De har tidigare bara varit glashyllor som vilat på två brädor på varsin sida om glasskivorna. Det har gjort att man inte kan ställa några tyngre saker på mitten utan att riskera en katastrof med glasskärvor och hyllvärmare huller om buller där man inte vill ha det.
Just nu lagar jag köttsoppa på gårdagens osso buco. Till det blir det hembakt bröd. JAg var tvungen att hämta en rotselleri för att få den rätta “köttsoppesmaken”.
I morse kände jag att jag var ikapp med alla måsten och var ikapp med det mesta som legat och väntat på att få bli utfört. “Rosentipin” vid Lilla Stonehenge har länge behövt justeras, men jag har inte haft ro att göra något åt det. Idag tog jag fram en stege och lyckades justera så att den står hyfsat rakt. Jag kunde konstatera att rosen trivs och klättrar. Om inte vintern blir allt för hård så kommer den att växa hela vägen upp till toppen nästa år. Lavendeln och all timjan har tagit sig ordentligt och jag ser fram emot nästa års blomning. JA – det börjar arta sig. När min fru vaknade undrade hon vad jag planerat idag, och jag, dum som jag var sa att jag var klar med allt. Vad bra! Vi skulle behöva hägna in alla buskar på gräsmattan. Någon timme senare var 9 buskar skyddade från vintern och vårens knoppätande harar.
Efter min tunga uppgift gick jag upp till RC-banan och kikade runt lite. Jag passade på att ösa bort lite vattenpölar om ifall att vi skulle få tid och lust att köra senare på eftermiddagen. På vägen tillbaka kollade jag till rotsellerin, som i alla fall blivit knytnävsstora.
En sak på min lista har varit att undersöka varför en av belysningsstolparna på ridbanan inte vill lysa. Först var det väldigt svårt att öppna strömbrytardosan då en av skruvarna gick av när jag skulle skruva upp. Väl öppnad kunde jag ganska snart konstatera vad som var fel. Trots IP-klassning motsvarande utomhusbruk hade det krupit in fukt, men att döma av skruvplintarna var det lite mer än fukt som krupit in. Tillfälligt så har jag kopplat förbi brytaren, så nu lyser stolpen så fort man slår på huvudbrytaren. Det är dock sällan man inte vill tända alla fyra stolpar samtidigt så det är inget akut problem.
Sent på eftermiddagen frågade min fru om vi inte skulle köra lite RC-bil. Eftersom jag redan förberett banan tidigare under dagen så var jag inte sen att sätta batterier på laddning. Svågerns son som gärna kommer och övernattar lite då och då fick också köra lite. Man inser inte hur roligt det är förrän man står där och rattar bilen runt banan. Det är verkligen en lyx att ha en egen RC-bana, även om det är mycket jobb med underhåll och byggnationer.
Det regnade som utlovat av meteorologerna på förmiddagen så jag började att städa i verkstan – igen! Efter att ha sopat golvet och plockat undan saker som inte låg på sin plats tog jag tag i att få lite ordning även vid lilla verkstadsbordet under trappan bredvid RC-bordet. Jag placerade redan i våras en massa verktyg på bordet som skulle sättas upp på väggen, men där har det stannat upp samtidigt som platsen använts – mest av min son som har mer kreativitet än ordningssinne.
Med hjälp av spikpistolen kunde jag snabbt göra ett antal lådor som jag skruvade fast på väggen. Även en låda för alla olika slippapperstussar som man inte vet vad man ska göra med när man städar. Mestadels hamnar de i papperskorgen fast de går att använda. Jag gjorde ett nytt sågstöd med en klämma så att skruvtvingen som använts till det förra stödet kan användas till bättre saker. Även en liten konservburk målades och sattes upp för pennor och andra långsmala föremål. Jag har väl inga större förhoppningar om att det kommer vara den ordning som jag vill ha, men nu finns det i alla fall förutsättningar till det.
På eftermiddagen då det slutade att regna gick jag upp till RC-banan för att slutföra bygget av svinstaketet. Det första jag konstaterade att jag behövde göra var att få bort lite slånbärsbuskar som annars skulle korsa eltrådarna. Det är väl synd att inte först ta hand om bären och försöka mig på att göra slånbärsgelé. Enligt de recept jag hittat så ska man även ha äpplen i, så det var ganska passande att det stod ett vildäppelträd precis bredvid.
Nästa hinder på min väg att kunna slutföra mitt projekt att freda RC-banan från bökande svin, var att vi inte hade några trådspännare kvar. Efter lite klurande och tester kunde jag tillverka 6 stycken trådspännare av lite spikband och bultar. Det blev tillräckligt bra för att hålla trådarna tillräckligt spända. Jag får försöka komma på ett bättre sätt att låsa anordningen till nästa version.
Relativt tidigt började jag gårdagen med att plocka lite vildäpplen och rönnbär för att fylla på vinterskafferiet med lite olika smaksättare. Vildäppelgelé, vildäppelmos, rönnbärsgelé, rönnbärskapris och rönnbärssalt är det jag tänkt mig att försöka med.
Både rönnbär och kapris är riktiga “vuxensmaker”, så vi får hoppas att kombinationen blir bra. Först tvättade och rensade jag alla rönnbär. och sedan förvällde jag några med salt och andra i vatten med ännu mer salt. Jag har lagt ett lager med bär på torkning så att jag senare kan göra ett rönnbärssalt. Rönnbärskaprisen hoppas jag ska bli något mindre bitter än vad den var när jag smakade på bären efter förvällningen. Vi får se om saltet kan hjälpa att dra ur beskan lite. Den sista omgången rönnbär fick bli rönnbärsgelé. JAg lyckades inte få en klarröd färg, men det smakar i alla fall rönnbär. Vildäpplena saftade jag ur och gjorde äppelmos på fruktköttet.
Habanero, chili och paprika lade jag i en 2-procentig saltlösning för fermentering. Jag tillverkade en liten sil som ska trycka ner det som ska fermenteras. Man vill inte att det ska komma ovanför vattenytan, då finns risk att det möglar. Fermenteringen kommer att ta lite drygt en vecka så om det jäst klart nästa söndag så ska jag mixa ihop min egen starka sås.
Jag skördare även en hel del tomater. Både körsbärstomater och vanliga tomater blev det en hel del av. Körsbärstomaterna kommer jag torka, lägga i olja med kryddor och sedan frysa in i portioner, men just nu är torken fylld med annat som först behöver plats. De lite större tomaterna gjorde jag sås på. Det blev inte mycket, men det räcker till tre middagar innehållande tomatsås, så jag antar att jag får vara nöjd med det.
Gårdagen avslutades med att laga middag åt ordinarie hushållet och tre närbesläktade gäster. Det blev fajitas med helbakade tortillas.
Idag har jag flyttat garderober för att göra plats åt ett nytt badrum på övervåningen. Tanken är att vi först ska få en till toalett så att vi kan renovera badrummet på nedervåningen. Vi har ju bara en toalett. Efter att gjort klart garderobsrockaden ägnade jag mig lite åt att få in en termometer i orangeriet så att jag kan övervaka temperaturen. Alla frostkänsliga plantor fick flytta ut från växthuset och in i värmen. Nu kanske det blir lite i varmaste laget, men jag tror att det kommer gå bra i alla fall.
Jag har länge gått och irriterat mig över att sakerna i besticklådan kryper under de avdelare som är till för att hålla ordning gärna släpper taget och skapar kaos med osthyvlar som letar sig in till barbesticken där de inte har något att göra. Jag använde de ribbor som fungerat som mellanlägg i hagstolpebuntarna och sågade till en ram som förhoppningsvis gör jobbet både bättre och billigare än tidigare lösning.
En sista kraftansträngning i köket gjordes för att ta hand om den röda paprikan och de chilifrukter som inte hamnade i fermenteringen. Just nu står det en stor kastrull med uppskuren paprika på spisen och ska kokas mjuka innan de mixas och reduceras till en sås som ska frysas in i portioner till framtida matlagning.
Till middag idag blir det gårdagens rester i ny skepnad. Jag lagar en “3D-pizza” av tortillabröd varvat med “fajitasfyllning” och ost. Gud vad skönt det ska bli att få jobba vid ett skrivbord imorgon!
Tomatskörden är kanske inte lika bra som tidigare, men ingen ska anklaga hönsen för att inte ha gjort sitt jobb beträffande gödsling av paprikaplantorna. Än så länge har jag väl kommit upp i halva skörden för förra året beträffande tomaterna. Det får väl bli fler rätter med paprika som huvudingrediens kommande höst och vinter. Nästa år ska jag sätta in ny jord i lilla Italien så att balansen återställs.
Jag har jobbat lite på ett nytta konstverk där jag använt skrot som jag hittat på våran mark när jag grävt. Först hade jag tänkt att hänga upp två olika tavlor, men sedan så kom jag på att jag kunde rama in tavlorna i en ram med belysning. För att ge konstverket en extra dimension har jag programmerat en enkortsdator att spela upp ett lämpligt ljudspår om man skulle få för sig att känna på detaljerna.
Jag har fortsatt att borra hål för alla stolpar i ängshagen, och nu har jag kommit fram till skogsbrynet. Vissa hål borrar man på några minuter, medan andra kan ta närmare en timme, eller inte gå att borra alls. Det är rätt frustrerande att inte kunna planera hur många stolpar man ska sätta upp vid varje tillfälle.
Min fru blir allt bättre på att köra RC-bil, och ibland är det hon som är drivande att vi ska köra. Vi försöker att få tid varje dag, men ibland är det svårt att få till det nu när dagarna blir allt kortare. Emellanåt lurar hon med någon av våra besökare som ganska snabbt inser att det krävs en hel del träning för att ta sig runt utan att köra av eller välta. Det brukar sluta med att jag har ett antal bilar att rengöra och reparera efter våra körningar. Så länge som jag inte behöver känna stress över något annat som behöver uträttas är det okej för min del.
