Category Archives: Verkstan

Uppgradera och komplettera

Som jag nämnde så var arbetsbelysningen som satt på Lastman inte den bästa. Man märkte knappt att man slagit på belysningen trots mörker runt om. Nu har jag bytt ut de fyra lyktorna mot fyra LED-strålkastare. Nu blir man ju faktiskt bländad. Man förstår varför lastmaskiner från Kina inte riktigt kan jämföra sig med maskiner från övriga världen. Men trots detta så får man mer för pengarna om man är villig att åtgärda de brister som förekommer.

Man förstår att de försöker när man ser att kontakterna är vattentäta, men i övrigt är lamphus och genomföring in i hytten en motorväg för vatten och fukt att tränga in. Jag får väl försöka komma på någon bra tätning in i hytten också. Nu kommer maskinen stå under tak merparten av tiden, men det kan vara bra att täta innan det är för sent.

Jag kopplade in motorvärmaren och drog en extra kabel med styrning och temperaturgivare in i hytten för att kunna koppla in en kupévärmare när jag ändå var i farten. Det blev ganska trångt i kopplingsboxen med alla sladdar och styrdosor, men det fick ändå plats. Det fanns inget superbra ställe att sätta intaget för strömmen. Jag hade önskat att man var tvungen att rycka ut kabeln för att inte snubbla när man ska gå in i maskinen, men om man alltid har för vana att koppla in kabeln när man lämnar maskinen så ska det väl inte vara så svårt att koppla ur den rutinmässigt heller.

Nu kan jag slå på motorvärmare och kupévärmare från mobiltelefonen och se på temperaturen när det är dags för exempelvis snöröjning. När jag stod uppe och monterade de bakre arbetsljusen såg jag att det fanns fäste för en backkamera. Hmmmm. det kanske skulle vara något att kika närmare på?

Elda, städa och reparera

Idag har grannarna nere vid dammen och jag eldat upp all slånbärsris som vi samlat på oss under de senaste två åren. Det var riktigt kallt och grått när vi började. Det första försöket att tända misslyckades då vi var för ivriga att lägga på mer ris än vad den relativt lilla elden vi gjort upp kvävdes. Efter lite tålamod tog elden sig ordentligt och vi kunde mata på hög efter hög och se dem gå upp i rök. Jag räknade till totalt 8 stora högar som lyftes på med hjälp av “Bobby”. Vi började vid 10 och var klara runt tvåtiden, så det gick ganska snabbt.

Efter eldningen gick jag upp i Pelargonrummet en sväng och kunde konstatera att jag inte behövde göra någonting då alla plantor var lagom fuktiga, så jag gick istället ner och sopade rent i verkstan. Jag passade på att snida till ett handtag i ene till den lilla spade grannfrun uppmärksammade och kunde räddas från lågorna. Antagligen hade den följt med från grannens buskar. Spaden kommer att överlämnas till grannen som har barn i spad-ålder.

Koger för kryckor och småfix under veckan

Nu har jag ersatt skruvtvingen som fungerade som stopp för släden på gördsltransportören med en bult. Allt verkar fungera som det ska och såhär i efterhand undrar jag lite över varför jag inte kom på detta med automattömning redan från början. Jag hade lite idéer, men de skulle bli för komplicerade och involvera en extra motor eller ett komplicerat system av rörliga delar som i praktiken aldrig hade fungerat.

Grimar har utrustats med ett koger för min frus kryckor istället för gåstavarna som inte ger tillräckligt med stöd. Förhoppningsvis får min fru tid på människoverkstan inom en snar framtid, men fram tills dess får vi försöka lösa problemen på bästa sätt.

Den “gummimatta” som följde med Grimar var nog mer ämnad för flip-flop skor än isbroddsförsedda kängor. För att skydda det durkplåtsbeklädda golvet mot slitage och ge lite bättre skydd klippte jag till en ny gummimatta som förhoppningsvis håller bättre.

Det börjar bli hög tid att börja samla vatten i tankarna för att kunna möta våren. Det vattenfilter som jag använt hann jag inte få bort innan isen sprängde plastbehållaren. Den var tidigare fast monterad på IBC-tankarna, men nu har jag satt dit snabbkopplingar för att enklare kunna demontera och montera beroende på säsong eller ej.

Det växer så att det knakar uppe i pelargonrummet just nu. Jag såg att det börjat växa lite mossa, vilket tyder på att jorden är lite sur i kombination med hög fuktighet i jorden och låg omgivande temperatur. Eftersom jag inte vill höja temperaturen för mycket så att plantorna blir rangliga har jag istället strösslat lite äggskal på jorden. Jag inbillar mig att det är bättre att jorden är åt det fuktigare hållet när man inte har möjlighet att övervaka plantorna 24 timmar om dygnet.

H för habanero

Efter att ha införskaffat mat, jord och lite annat inne i Uppsala satte jag igång att modifiera gödseltransportören enligt mina funderingar från tidigare i veckan. Efter att ha gjort ett antal justeringar verkade allt fungera som jag tänkt. De två första försöken resulterade i att brytvinkeln blev för liten eller att kärran inte tippades tillräckligt mycket. En skruvtving fungerar som stopp fram till att jag konstruerat något mer permanent. Jag vill först göra en längre utvärdering innan jag gör en permanent lösning.

Efter att jag testat gödseltransportören i skarpt läge och gjort en lyckad tömning gick jag upp i Pelargonrummet och planterade om alla paprikaplantor, och rotsellerin delades upp i individuella krukor. Just nu ser rotsellerin ganska ledsna ut men så var det förra gången också, så jag är inte så orolig. Koriandern och basilikan delades upp och trottades ner i varsin kruka. Jag kunde inte låta bli att så några habanerofrön – nu när det finns plats på värmemattan.

Snart slutar jag att räkna plantor!

Varje kväll fortsätter jag med att flytta plantor från sina grokapslar ut i krukor för att hamna i en mindre fuktig miljö. Hittills på den knappa månaden som jag började med årets förkultivering så har jag drivit upp 87 paprika/chiliplantor, 76 röda pelargoner, 38 vita pelargoner, oräkneligt antal koriander och basilika, 2 stycken lakritsrot, 50 kronärtskockor och 36 stycken rotselleri. Nu har de första karaktärsbladen på pelargonerna börjat komma fram och i helgen kommer jag förmodligen plantera om alla paprikaplantor i större krukor med mer näringsriktig jord. Då kommer jag att flytta ut de flesta plantorna ut ur kuvösen. Jag kommer också behöva plantera om rotsellerin. Där kommer jag inte att behålla alla plantor – det blir alldeles för många att sedan äta upp!

Under veckan har gödselhissen fått lite kärlek. Stödhjulet framtill bytte jag ut helt och hållet då bäst-före-datum verkar ha passerats. Den här gången bytte jag mot ett solitt hjul. Även släden hade några kullager som behövde bytas, och när jag trodde att jag var klar så behövde rampens ben skruvas fast. Jag har gått och klurat lite på hur jag ska få skottkärran att automatiskt tömmas istället för att jag ska behöva använda en stötta när jag tippar den över kanten. Nu tror jag att jag har en lösning, men jag behöver göra lite modifieringar. Om inte Pelargonrummet slukar all min tid i helgen kanske jag hinner med att modifiera konstruktionen.

Batteriövervakning och växtutrymme

Veckan har rullat på lika bra som Grimar. Nu har jag kopplat in en trådlös voltmeter tillsammans med en brytare som jag kan styra automatiskt när Grimar är inkopplad med laddströmsklabeln och exempelvis solpanelerna genererar energi samtidigt som batterispänningen sjunkit till förutbestämd nivå. Jag har inte programmerat detta ännu, då jag först vill se hur snabbt batteriet laddas respektive dräneras. Jag har ännu inte kopplat in någon AI, utan förlitar mig än så länge på egna slutsatser och erfarenheter. Någon måtta får det vara!

Jag har successivt flyttat ut och planterat om plantor som blivit för stora för de små sojakopparna. Varje dag har jag kommit upp och mötts av hjärtblad som klistrat fast mot plastskivan jag lagt över kopphållarna för att det gått för fort för att hinna med att både förvärvsarbeta och utöva hobbyverksamhet på ett och samma dygn. Idag vakuumformade jag lock som ska råda bot på detta lilla I-landsproblem. Avokadoplantorna som jag fick som groddar av ena stalltjejen förra året har jag planterat om i större krukor. Hoppas att de kommer trivas i sina nya utrymmen.

Killswitch, piggar och barnkammare

Under den gångna veckan har jag spenderat lite tid ute i verkstan och uppe i HQ. På måndag och tisdag reparerade jag landningsstället till drönaren och monterade fast stag som extra förstärkning. Sedan tyckte jag att det skulle vara bra att snabbt kunna nödstoppa motorerna genom att bara flippa en brytare på fjärrkontrollen. För att jag inte av misstag ska komma åt nödbrytaren monterade jag fast ett lock som man får vika upp för att kunna komma åt. Eftersom vi fått isgata sedan snön började smälta och sedan återfrysa igen, har jag vässat broddarna för att få ordentligt grepp. De är inte gjorda för att gå på annat än snö och is, och inte vill jag ta av mig broddarna bara för att gå in i verkstan eller stallet, även om betonggolvet sliter. Nu när jag ändå har en ordentlig bandslip gick det ganska enkelt att få skärpa igen.

Resten av veckan har jag gjort i ordning plasttrågen som ska underlätta hanteringen av sojakopparna som jag de senaste två åren använt med lyckat resultat när jag grott och drivit upp plantor till de första hjärtbladen innan det blivit dags att flytta till en större kruka. Fördelen med individuella celler som går att flytta är just att de går att flytta till en miljö som passar bättre när plantan väl börjar gro. Jag upplever att när man just gror frön så är hjärtbladen extra känsliga mot den fukt som fröna vill ha. Nu behöver jag inte sätta lock på varje planta för att vattna när det behövs, och sedan kan jag täcka för med ett plastlock för att behålla fukten längre. Samtidigt som man sparar en massa tid på att inte behöva lyfta på 200 lock så förtar man kanske lite av pysslet som skänker ro och skingrar tankarna från stress och bekymmer. Jag får väl satsa på fler plantor om jag får för lite att göra helt enkelt. Nu har jag börjat värma upp Pelargonrummet och ganska snart kommer jag att så kronärtskocka, rotselleri och naturligtvis pelargoner!

Flyghinder

När jag bestämde mig för att byta styrsystem till Daidalos kunde jag konstatera att motorerna inte var numrerade på samma sätt som jag hade haft motorerna tidigare. I min okunskap tyckte jag att det inte skulle spela någon större roll bara varannan motor snurrade motsols och varannan medsols. Det visade sig vara fel. En drönare vrider sig till höger genom att lägga högre varvtal på motorer som snurrar medsols än de som snurrar motsols och vise versa för att vrida sig till vänster. Det kanske inte är ett jätteproblem då man kan invertera spakarna på radion…om man inte ska förlita sig på kompass och GPS. Då kompenserar styrsystemet fel och drönaren börjar att snurra så fort den lyfter från marken. Med all denna lärdom i bagaget har jag suttit hela dagen uppe i HQ och lött om och flyttat på motorerna så att de ska matcha styrsystemets önskemål. Jag har i princip fått plocka isär och bygga upp hela drönaren på nytt. Utöver att jag flyttat runt motorer så har jag även fått felsöka både servon och kamera som av någon anledning inte längre vill fungera. Nu inväntar jag morgondagen och hoppas på att jag kan få ordning på allt.

Bitande kyla

Det var lite för kallt för att kunna testa drönaren. Det var inte det att jag tyckte det var för kallt, utan det var drönaren som tyckte att det var osäkert att flyga med tanke på att sensorerna behöver en viss värme för att fungera som de ska. Jag passade istället på att städa i verkstan. Jag kund konstatera att merparten av all oreda hade skapats av min avkomma. Som på beställning bara en kvart efter att jag var klar kom verkstan till användning då gödseltransportörens ena hake som håller skottkärran på plats gick av när jag skulle tömma mockningen från stallet. Inte långt därefter dök den skyldige till all oreda i verkstan upp och såg lika förvånad ut som jag förundrad. Hur kan det vara möjligt att jag hann före med städningen av verkstan även denna gång?

Snöbekämpning

I morse var jag så trött att jag för en gångs skull ville sova lite längre. Men tji fick jag! Det hade snöat en hel del inatt och just idag skulle vi få en leverans med hö. Jag vill helst ha plogat så att jag kan lägga ut ribbor som höbalarna kan vila på. Förvisso är de inplastade, men det är aldrig bra om de badar i vatten när snön smälter. Dessutom är det mycket lättare att plocka upp balarna från marken om de höjs upp en bit. Det första som jag var tvungen att ta itu med innan jag kunde ploga var att räta ut bladet som hade vikt sig under gårdagens omilda behandling. Det blir lätt så när man föser snön åt fel håll samtidigt som det blir för tungt. Det är inte första gången som det händer, och receptet är att fästa en laststropp i gödselcontainern och dra några drag på lågväxeln.

När jag var klar med snöplogningen var det hög tid att ta bort snö från växthustaket. Just nu är det inga problem, men när det börjar smälta blir det otroligt tungt. Förra året stod jag med sopborste och kom ihåg hur jobbigt det var att nå, så jag konstruerade ett specialverktyg för att kunna skära loss snön från taket och låta den glida ner för en bana av plast. Några lattor, en stör och en plastpåse samt lite snickrande , och sedan var det dags att prova anordningen. Den fungerade perfekt förutom att stören skulle varit någon meter längre för bekväm hantering. Irriterande nog så kapade jag av två meter på stören redan innan jag testade. Det finns ju fler störar i skogen att hämta om jag vill.

På eftermiddagen fortsatte jag med konstruktionen till drönarens kaross. Eftersom jag kommer placera GPS-pucken på ett stativ vill jag göra karossen lite mer vridstyv för att säkerställa att GPS:en inte svajar allt för mycket. Vi får se om det mönster som jag skrivit ut kommer vara tillräckligt, eller om jag måste tänka om. Nu får fortsatt arbete med Daidalos vänta till imorgon då jag planerar att fortsätta.