Category Archives: Verkstan

Mer skrot på pinne – fast inne

Inspirerad av mina senaste alster där jag sätter upp skrot på pinnar gjorde jag även miniatyrer att ha inomhus. Allt skrot har jag hittat här på gården när jag grävt och samlat på mig. Skrotbitarna har legat på fönsterbrädan i läshörnan utan att ha fått någon större uppmärksamhet. Nu får de en mer framträdande position.

Igår hämtade jag planskopan som behövde en plattform att stå på när den inte används. Jag hade dessvärre inte säkrat den bakre balken på pallstället, så det bar sig inte bättre än att balken hoppade av och skopan brakade rätt ner på Grävis. Som tur var är Grävis både tålig och förlåtande, så efter att bärgat skopan och säkrat alla bärande balkar kunde jag placera skopan ovanför Grävis när den inte används.

Min fru som har problem med knäna brukar sitta på en snurrstol när vi kör RC-bilar. Men i och med att man sitter på en stol så ser man inte lika bra som om man står upp. Eftersom jag inte vill springa och vända hennes bil stup i ett byggde jag idag en liten platå så att hon kommer upp i samma ögonhöjd som jag har. Nu finns det verkligen ingenting att skylla på när det går dåligt! Vi försöker köra en gång om dagen tillsammans och idag behövde jag faktiskt inte springa lika mycket som tidigare. Snart kanske det kan bli riktig tävling uppe på banan, men om hon vinner så beror det endast på att hon kan sitta medan jag får stå!

Pinnskrot och hagbygge

Efter gårdagens “snilleblixt” att smycka RC-banan med skrot ville min fru ha samma sak i trädgården. Jag är inte sen att lyda, så jag gjorde snabbt fem nya verk med “pinnskrot”. Insektshotell får bli imorgon, eller någon annan dag. Jag har kommit på att man kan byta ut konstverken efter humör och säsong om man nu skulle vilja det. Ett plogskär, en fjäder, ett travershjul, en tand till en skopa och en fälg-ring får till en början fungera som tankemassage.

Helt plötsligt när jag höll på att borra hål för 80-stolparna i ängshagen tyckte jag att det inte riktigt fungerade. Det visade sig efter en stunds felsökning vara skäret som hade lossnat och försvunnit. Vilken “tur” att hela verkstan är full med allt man behöver för att tillverka en ny. Det gick i alla fall fortare än att åka till Uppsala bara för att inse att det inte fanns på lager, och behövde beställas med någon veckas leveranstid. Någon timme senare kunde jag fortsätta med borrandet.

Det var betydligt enklare att bolla hål med mindre diameter, och det var endast ett fåtal som jag behövde borra om och flytta utefter den tänkta staketlinjen. Jag kom på att jag kunde hälla vatten i hålet för att få upp all jord/lera utan att behöva gräva med händerna som ändå inte får plats i hålen. Istället för att den finfördelade torra leran glider av borren och ner i hålet igen så klistrar den fast i borret och kommer upp ordentligt. Totalt 14 hål hann jag med och ytterligare fem av hörnstolparna fick sällskap av betong. Imorgon kan jag säkert borra några fler hål för att sakta närma mig slutet av den första av fyra nya hagar.

Ängshagar, bekvämlighet och skrotkonst

Det går sakta framåt med ängshagarna. Det är så mycket sten i marken så att jag har behövt gräva istället för att borra på vissa ställen. Idealet är att komma ner cirka 80 centimeter för att få det riktigt stadigt. Det hjälper en hel del att lasta i betong i botten, men det går åt mer när man gräver än borrar. Tidigare har jag köpt färdigblandad betong, men nu tar jag en cementsäck och blandar direkt i skopan. Sedan öser jag ner i hålet runt stolpen och tillför vatten i hålet. Det fungerar kanonbra istället för att hälla i blöt betong i hålen.

Naturligtvis finns det även utrymme att pyssla med RC-banan. Min fru klagade på att man inte kunde ställa ifrån sig kontrollen utan att riskera att den ramlade, så varför inte göra några hållare utplacerade längs räcket? En hållare för hennes kryckor och en egen parkeringsplats för Tuk-Tuken i nära anslutning till banan. Allt för att främja hobbyn. Jag satte upp en trafikspegel för att kunna se i vilken riktning bilen står i när man kört in i något när man åker under bron.

Idag fick jag för mig att jag skulle göra någonting för att “smycka” RC-banan. Jag har länge funderat på hur jag ska “presentera” allt skrot jag hittat när jag byggt banan. Jag hart lagt det på hög i väntan på snilleblixten som kom idag. Jag svetsade fast armeringsjärn så att jag kunde sätta upp skrotet på stolpar. När jag var klar med konsten fick jag idén att jag skulle bygga ett insektshotell i samma stil. Min fru sa direkt att det är ju sånt som du ska göra nere i trädgården, men jag är inte övertygad om att det skulle göra sig lika bra där som uppe vid RC-banan där det finns en koppling till “skrotet”.

Fönsterbyte, RC-verkstad och borrning

Var och varannan gång när man kört uppe på banan med RC-bilarna så behöver man göra underhåll eller reparationer. Halva utrymmet under trappan upp till loftet i verkstan blev en bra plats att samla verktyg andra saker man behöver ha nära till hands. Jag tillverkade ett verktyg nytt av gamla udda verktyg för att kunna dra loss hjulbultarna istället för de fåniga som brukar följa med när man köper en bil. Magnettallriken som tidigare har kunnat sitta fast på verktygstavlan av metall fick en liten speciallösning av en gammal uttjänt sågklinga. Alla kaross-clips som man annars lägger på bordet och tappar bort fick en liten egen liten hållare. Alla oljor fick en egen förvaringsplats och alla hjul som behöver limmas och servas fick hållare. Det finns också plats att ställa undan bilen, eller bilarna om man behöver serva fler, fick en avställningsplats för att ge utrymme på bordet om det skulle behövas.

Jag passade på att byta ut det vattenfyllda fönstret i orangeriet när det ändå skulle vara uppehåll. Jag hittade var det läckte in vatten. Det visade sig att det kommit in från sidan. Det blir till att kitta alla fönster före vintern som det ser ut. På eftermiddagen borrade jag lite hål för stolpar i hagen och senare gjorde min fru, min dotter och jag ett besök uppe vid RC-banan. Vi har som regel att den som kör ut, eller inte kan komma vidare får lämna över kontrollen till den som för tillfället vänder på bilar. Antingen kör man försiktigt och länge eller vårdslöst och kort. Men man kan också göra som jag – köra fort och länge!

BAYGON, stolphål och RC

Efter att jag kört RC-bil uppe på banan en timme så fortsatte jag att borra hål för stolpar, men det går trögt framåt. Jag borrade fyra hål och sedan gav jag upp för dagen. Det är bara där staketet kommer att byta riktning som vi sätter lite grövre stolpar men det är en liten tröst när hagarna inte är fyrkantiga. Efter borrningen fick jag lite långtråkigt och tog hand om den första skörden av padrones som jag gör en variant av den mytomspunna såsen “Baygon”. Istället för spansk peppar använder jag padrones som jag först sotar och skalar. Efter det får de gå två timmar i kallröken innan de mixas tillsammans med vitlök, salt och olja. Därefter får de puttra på spisen en timme innan det är klart. Gott till kött.

Som avslutning på dagen före middagsbestyren var dottern, frun och jag uppe och körde RC-bilar. Än så länge är det jag som är kung på banan, men det är väl bara en tidsfråga innan jag blir omkörd av någon annan.

Stolpning av ängshagarna

Nu har jag börjat att borra hål till alla hörnstolpar till hagarna som ska vara ute på ängen. Detta är semesterns “tråkiga” arbete, likt röjningen i skogen. Marken är väldigt stenig, vilket gör att man får ta fram spettet och försöka lirka bort stenarna som hindrar borren att gräva sig ner i marken. Vissa hål kan ta upp till en timme att borra medan andra går på 5 minuter om man har tur. Jag har dessutom tagit det lite lugnt för att inte skärma av mig allt för mycket från min omgivning. Jag kan ju hålla på i timtal och sedan vara ganska osocial för att kunna vila upp mig inför nästa pass. Men det är jättesvårt att inte arbeta fysiskt när man är ledig.

Idag tog jag en paus från borrandet och har njutit av trädgårdsarbete. Jag har rensat en hel del ogräs och trimmat bort lite ogräs. Jag såg att några av de kronärtskockorna som klarat sig undan trädgårdsmarodören i våras har börjat blomma. Vi får se hur stora blommor det blir, och framför allt hur många. Annars så har jag fullt med paprika, habanero, tomat, gurka och aubergine att ära istället.

Igår regnade det kraftigt en stund under dagen så jag passade på att jämna till och packa banan efter den ökade användningen av den i år jämfört med tidigare. Nu har jag kunnat locka upp min fru nästa dagligen att köra, med villkoret att jag går och vänder bilarna när det händer avåkningar. Det blir en hel del service på bilarna också. Ett problem jag haft är att gruskorn letar sig in mellan mittdiffen och bottenplattan, vilket gör att höljet svarvas ner på nolltid. Hu har jag istället svarvat till ett metallskydd som förhindrar detta. Hittills har det fungerat bra. Jag flyttade alla redskap upp till förarpaviljongen för att skapa lite mer harmoni nere på banan. En annan sak som jag börjat med nu när banan i övrigt är körklar, är att sätta upp lite “kuriosa” längs vägkanterna. Det finns ett ställe alla hälsat på med bilen, och det är en av de lägsta punkterna på banan där dräneringsvattnet hamnar när det regnar mycket. Där tyckte jag att det var passande att sätta upp fiskekortsskylten som vi haft uppe på loftet sedan vi blev lyckliga ägare till gården, och därmed även skylten.

Bästa förändringen på länge

Idag har jag färdigställt förarpodiet. Det blev så bara att jag skulle vilja påstå att det är en av de bästa förändringarna som hänt på banan! Jag oljade in alla plankor och vände på dem för att sedan skruva fast och måla ovansidan. Nu ska det hålla i många år framöver! När kanterna snörslagits och sågats började det se riktigt bra ut.

För att känna sig säker byggde jag ett räcke av hagstolpar och och hittevirke som överliggare. Det tidigare pitstop som jag använt flitigt har monterats ned tillfälligt för att flyttas närmare förarplatån, och för att inte skymma sikten i skogspartiet. Som kvitto på hur bra det blev testkörde min fru och jag banan med varsin bil. Hon sittandes på en snurrstol och jag, om jag ska vara ärlig, mest springandes runt och vända hennes bil, vilket förde tankarna mot att kanske göra en trappa både upp och ner från podiet. Av den körning som jag ändå fick göra kunde jag konstatera att man såg hela banan mycket bättre än tidigare. Tänk vad någon meter hit och dit kan förändra körförutsättningarna så radikalt!

Banans sista skamfläck

Jag har länge funderat på hur jag ska förändra raksträckan som är längst bort från förarpositionen. Det är alltid kul med ett stort, men snällt hopp som man klarar av varje gång. En ganska flack och lång landningsramp är snällt för bilarna. För att fylla upp använde jag det sista mexiteglet från haciendan som numera är vår kryddträdgård. Som stödmur använde jag gamla stolpar från förra gången vi byggde om skogshagen. Ovanpå allt tegel som för övrigt var fem fulla skopor, tippade jag lerjord på som jag jämnade till och “paddade” ordentligt. Det gick förvånansvärt bra att köra paddan upp och ner för sluttningarna, även om jag fick trycka på lite för att den skulle gå framåt. Ovan på jordlagret lade jag två skopor 0-8 som jag sedan paddade för att få en hård yta. Lite regn på och kanske lite påfyllnad efter lite körning kommer göra att hoppet blir hållbart i längden. Jag tog några gamla PEM-rör och tillverkade räcken så att man inte råkar hoppa snett och far in i en av stolparna till longervolten. Det är fortfarande möjligt, men med lite omdöme ska man väl kunna klara sig från frontalkrockar med stolpar.

För att ge hoppet lite extra finish målade jag sidan med faluröd färg. Nu känns det som att varje del av banan är klar och så bra som jag vill ha den. Men precis som med gårdar blir man heller aldrig klar med RC-banor.

Efter en hel dags väntan fick så äntligen svärsonen provköra banan. Det nya hoppet fick godkänt. Jag gjorde sällskap efter en stund och än så länge är jag snabbare runt, men det är väl bara en tidsfråga innan man får mer motstånd än vad man klarar av!

Nu går det fort

Nu börjar växterna jag drivit upp leverera. Min fru och jag har redan tjuvsmakat av varsin körsbärstomat. Miniauberginen har massor med frukter, basilikan sträcker sig 60 centimeter ovan jord, spetspakrikan har börjat rodna och de svarta tomaterna har börjat växa till sig. Ärtor, bönor och gurka har börjat blomma, kronärtskockorna som finns kavar efter “vårmarodörerna” har börjat växa till sig. Vitlöken börjar bli klar för att plockas upp och torkas för att sedan flätas, och potatisen är snart klar att skördas.

Eftersom det regnat en större del av dagen passade det bra att städa verkstan och bygga lite på RC-banan. Daidalos har en längre tid stått uppe i HQ bakom stolen, vilket gjort att det känts lite trångt. Jag gjorde en hållare och hängde den på väggen i trappan upp till HQ istället. Där får den sällskap av min 1:5-RC-bil som är “onödigt” stor.

Jag rensade bort lite grenar från alla granar runt RC-banan för att göra det möjligt att med fyrhuling och släp kunna ta sig till banans mest avlägsna delar utan att behöva köra på den. Jag doserade kurvan efter tunneln och breddade vissa delar något, vilket gjorde att man får mer flyt i körningen. Man behöver fortfarande sakta ner, men det är betydligt enklare att ta sig runt helskinnad. Nu går det fort!

Underhåll idag, underhållning imorgon

Idag på förmiddagen fick jag igång motorn på markvibratorn som jag vann på auktion för någon vecka sedan. Jag har i princip gått igenom hela motorn från förgasare till bränsleslangar bara för att inse att motorn behöver choke i några minuter innan den går som den ska. På tomgång går den hur länge som helst, men efter 10-15 sekunder med gaspådrag dör motorn. Både grannen A och jag har försökt lista ut vad det är för fel, men inte blivit kloka på varför motorn lägger av. Idag lyckades jag efter en hel del experimenterande komma fram till att motorn behöver choke tills motorn blivit tillräckligt varm. Alla plana delar av banan fick sig en omgång. Det är perfekt att packa när det har regnat.

Jag kan bli sjukt störd av oordning, och har länge tänkt att jag måste göra något åt alla redskap som jag använder när jag underhåller RC-banan. Man ställer allt prydligt i ena stunden mot ett träd för att i nästa se att allt ligger som plockepinn på marken. Jag gjorde en enkel hållare av en stolpe och en impregnerad plankstump. En fransk träskruv fixerade plankan i tippen av stolpen och sedan såg det mycket bättre ut.

Jordstampens fäste till skaftet var alldeles för klen. Själva hållaren/röret var väl okej, men det relativt korta röret gjorde att skaftet bröts av när man inte träffade helt platt mot underlaget. Nu har jag svetsat på fyra stycken plattjärn där jag kan skruva fast ett skaft av hickory. Skaftet är ett av alla fynd jag gjorde i rivningshuset tidigare i somras. Nu tror jag så pass mycket på konstruktionen att jag målade hela metallplattan med ASEA-grön slitstark färg, då känns den förhoppningsvis lättare än om den hade målats svart.