Idag blev jag klar med mitt fröbröd inför den första krävande arbetsveckan. Mer mentalt än fysiskt, men ändå! Brödet ser riktigt bra ut, så jag får hoppas att kommande vecka blir minst lika bra!
Bara ett sista träd, bara en sista gren, bara en sista tankning!…. När man röjer i en skogshage ser man det ena risiga trädet efter det andra – speciellt om man har cellulosahungriga hästar. Efter att jag borrat det sista hålet tyckte jag att jag skulle fälla alla halvfallna träd och rensa upp lite i skogshagen innan jag sätter nya stolpar som annars riskerar att träffas och skadas av ett fallande träd. Just nu ser det ut som ett slagfält med kvistar och stockar huller om buller. Jag hann inte klart innan muskler och rygg började säga ifrån, men jag pressade mig i alla fall igenom 5 tankar med soppa innan det kändes som att jag kommit någon vart. På sluttampen fick min hjälm en rejäl smäll innan trädstocken landade på ena axeln. Det lät mer än vad det kändes i hjälmen, men axeln fick sig en ordentlig smäll. Tur att hjälmen fick ta första smällen. Det var ett redan lutande lövträd (utan löv) som jag välte med handkraft. Jag räknade inte med att det skulle knäckas halvvägs upp och ramla “bakåt”. Nu vet jag till nästa gång att ha respekt även för döda träd!
Efter skogsarbetet körde min fru och jag lite RC-bilar. För min fru blev det cirka två varv innan det var dags för ett permanent depåstopp. Den här gången var det stötdämparfästet som inte längre ville vara med. Jag antar att det lätt blir så när man kör in i fasta hinder med full kraft. Nu har vi bestämt att hon själv ska bygga nästa bil. I mina tankar kanske det gör att hon kör lite försiktigare, men jag vet ju hur det är. Några varv lugnt, men med takt att “hornen” växer, så kör man allt vårdslösare.
Efter körningen fick jag hjälp av grannen att få sektionen till gavelporten på maskinhallen på plats. Det gick som smort förutom att vi hade problem med att få loss spännbandet som kilade fast sig i gångjärnet. Efter att min granne kommit på att vi kunde använda domkraft för att lyfta lite på porten utan att den skulle hakas av var det en smal sak att få sektionen på plats.
Efter att porten var fungerande igen åkte min fru och jag upp till hagen med “bytta” och vatten. Just nu håller jag på med matlagningen och väntar på att såsen ska “mogna”. Det är en tillfredsställelse att kunna plocka egna tomater, och när man glömt att vitlöken tagit slut så är det inte värre än att öppna dörren och ta några steg för att fylla på i köket.
