Och jag som sa att jag inte skulle behöva borra, slå ner stolpar, gjuta och sätta upp tråd på ett bra tag. Ack så fel jag hade! Nu när standarden höjts ska det sättas grövre stolpar med tråd istället för band. Jag fick ett ryck i morse vid åttasnåret som varade ända fram till klockan fem på eftermiddagen. – En vanlig arbetsdag helt enkelt. Jag började med att ta loss alla band och sedan skruva av alla isolatorer och stödstolpar i hörnorna. Sedan borrade jag det ena hålet efter det andra. Nu är alla hål för hörnstolpar, grindstolpar och foderstationesstolpar borrade och klara för gjutning. Vissa hål gick förvånansvärt smidigt, medan andra bjöd på motstånd i vanlig ordning.
Eftersom foderstationerna ska var 2 meter höga och stolparna är 2,5m långa så var jag tvungen att fixera höjden med en tvärslå så att de inte går i botten på de drygt 70cm djupa hålen när jag gjuter. JAg får slänga ner något armeringsjärn eller liknande så att inte betongklumpen knäcks när hästarna lutar sig mot foderstationen. Jag vill helst inte sätta några stöttor på utsidan som jag gjort på alla andra stationer för att undvika utstickande delar vid snöplogningen. Vid efterkontroll ser det ut som att alla stolpar är lodräta i alla riktningar, så imorgon kan jag ge mig i kast med gjutningsarbetet.
En liten tröst i allt arbete som behöver göras är att tomaterna växer och chilifrukterna frodas helt på egen hand. Jag tycker dock att tomaterna är lite sena i mognaden, men å andra sida så ser det ut att bli en rejäl skörd.
Under veckan har det varit lite trögt på projektfronten. Efter att ha använt hönsnät och stenar för att täppa igen det bottenlösa hålet kunde jag gjuta fast den sista stolpen till ängshagarna. Nu verkar det som att det kommer finnas en fortsättning på ängshagarna, men jag vill nog avsluta det jag påbörjat innan jag börjar dela av och förändra landskapet i dem. Min fru har inspirerats av någonting som går under namnet eller begreppet “Paddock Paradise”. Det går ut på att man skapar rum med gångar emellan och försöker stimulera hästens behov genom att den får gå för att ta sig från punkt A till punkt B, eller från hö till vatten. Om jag förstår saken så försöker man dela in hagen i olika rum med olika aktiviteter i varje. Vi får se hur det blir att kombinera estetik, praktik och behov med varandra. Jag är än så länge motvilligt positiv och ser det lite mer som en långsiktig plan. Nu vill jag i alla fall få en avgränsning och ett slut på detta långlivade ängshageprojekt.
Varje dag har jag oroligt inspekterat sparrisplantorna som haft en tuff vår. Speciellt den bakre raden där jag ett tag trodde att alla plantor dött. Idag kunde jag äntligen andas ut då den sista av mina 14 plantor visat livstecken genom att skjuta upp ett skott genom jorden. Igår plockade jag för första gången i år ihop en sallad av det som odlingarna för tillfället har att bjuda på. Tomaten som jag för tillfället följer blir synligt större varje dag, och nästan alla plantor har börjat utveckla tomater från de blommor som blommat ut. Krassen har börjat blomma sporadiskt och vissa rosor blommar för fullt.
Efter att jag gjort fodertrågen här om dagen fick jag en beställning på ytterligare två. Det är kul när det man gör uppskattas av både fåglar och fruar. Med stiftpistol går det ganska snabbt att bygga ihop. Det som tar lite tid är ändorna som kräver lite sågning och kantfräsning. Ändorna är förstärkta med spikar för att om möjligt hålla fler än en säsong. Det börjar “redan” bli dags att måla och renovera hönsgården på sina håll. Allt tärs av väder och vind och kräver sitt underhåll.
Tomatplantorna känns friskare och mer stabila än tidigare år. Jag vet inte om det har med det nya bevattningssystemet, eller det faktum att jag bytt jord i alla odlingslådor. Den tomat som jag hittade igår har vuxit till nästan dubbel storlek på ett dygn och fler tomater ligger i startgroparna. Om några veckor kommer jag kunna njuta av egna tomater, och finna det otänkbart att köpa i affären. Målet är att få så mycket tomater så att det räcker hela året till nästa skörd. Tomaterna brukar ta slut i maj. Vi får se hur det går.
För att kunna slå ner stolparna i de förborrade och spettade hålen uppe i skogen tog jag hjälp av vatten. Jag fyllde alla 44 hål med vatten innan jag skred till verket och började slå ner stolpe för stolpe. Vissa stolpar var en riktig utmaning att driva ner i marken. Inte för att det gick trögt, men för att det lutade så förbaskat mycket. Tur att jag har balanssinnet kvar i blodet från min tid då jag cyklade enhjuling! De sista fem stolparna var riktigt motigt att slå ner då energin började sina.
Att slå ner stolpar i marken är en utmaning på flera sätt. Först ska hålet borras eller spettas. När man väl borrat ett hål, oavsett om man stött på sten eller ej så ska stolpen ner i marken. När stolpen väl är nere i marken ser man om man lyckats. Inte allt för sällan så är det en sten som pressar stolpen åt ena eller andra hållet, och allt ser snett och vint ut. Med hjälp av kilar, vinsch och och slägga kan man justera stolparna så att man inte störs allt för mycket av sneda stolpar. En av få anledningar till att flytta till Skåne där nästa allt i marken är jord utan stora stenar. Har man slagit ner över 180 stolpar så kan ju merparten vara raka kan man tycka. I slutänden så är det nog bara jag som bryr mig om hur det ser ut.
Egentligen hade jag tänkt slå ner stolpar i hagen, men det slumpade sig så väl att någon, förmodligen min son lånat gummisläggan. Nåja- det finns ju annat som man kan göra också. De buskar och träd som vi planterade förra året skyddade jag med en gallerbur för att freda dem från hungriga harar under våren då de gärna äter allt som inte är täckt med snö. Jag passade på att rensa bort ogräset som fått växa ohämmat i sina skyddsburar.
Ibland kan man kombinera ordning med odling. Hö-hörnan samlar på sig en hel del hö-boss som inte går att ge till hästarna. Under hösten körs det mesta upp till komposten, men från vintern och våren kan det vara smart att spara det fram till att man kan använda det till att hålla ogräs borta. Eftersom vattnet kommer mellan hö-lagret och jorden eftersom jag använder fuktslang så är det inte så mycket som hinner förmultna. Hönsen brukar vara ganska bra på att sprätta runt och finfördela det hela så att man kan vända ner det i jorden till nästa odlingscykel.
Eftersom jag hade lite tid över, och min fru efterlyste nya utfodringstråg till hönsen passade jag på att använda lite gamla fasadbrädor till ändamålet. De kommer väl med tiden att vittra sönder,men de kommer säkert att fungera i några år.
Som avslutning på dagen innan det är dags att laga middag till midsommargästerna tog jag hand om gamla synder och plockade undan i verkstan och samlade ihop verktyg och pinaler från de senaste dagarnas fixande. Jag hann även med att blanda deg till mitt fröbröd och förbereda morgondagens rostbrödsbakning.
På förmiddagen – efter att jag gett hästarna hö och vatten gick jag upp till stora växthuset där jag odlar paprika, gurka och tydligen en och annan tomatplanta som gömt sig bland allt ogräs. Jag tror att jag rensade bort närmare tio stycken men sparade tre som hade placerat sig på ett lägligt avstånd mellan gurkplantorna som börjat sträcka sig upp mot klättervänligt galler. Vi får se om det är bifftomat, eller körsbärstomat. Av växtsättet att döma så tippar jag på det senare. Det blev en hel tunna med grönt som hamnade hos hönsen som ivrigt började krafsa och äta. På något vis känns det rätt bra när det som inte jag vill ha, gör någon annan lycklig.
Resten av dagen har jag spenderat till att slutföra sovrummet. Jag har byggt den specialanpassade lådhurtsen som ska stå bakom sänggaveln. Då sängen står på hjul tyckte jag att det var lämpligt att även lådhurtsarna skulle kunna flyttas runt lika enkelt. Ovanpå lådhurtsen placerade jag tre lampor för att skapa lite mysfaktor i rummet, som för övrigt är ganska mörkt. Det krävs en hel del ljuskällor för att man ska kunna orientera sig kvällstid. För att inte behöva gå runt i hela rummet för att släcka och tända kan jag styra från knappsatsen innanför dörren eller från mobiltelefonen om det ska vara tänt eller släckt i rummet. Vi får se vad min fru tycker.
Min fru har ju varit borta under helgen. Anledningen var att hämta saker från svärfars landställe som ska övergå i andras ägor. Resultatet var ett måttligt fyllt släp med möbler och annat “bra-att-ha”. Bland annat ytterligare trädgårdsmöblemang. Tills vidare får det vila under eken tills vi hittar ett bättre ställe. Hon fick också med sig en sten som hennes anfader huggit ut. Den har i alla fall tillfälligt, passande nog, placerats vid Lilla Stonehenge.
I en veckas tid har jag tänkt att jag ska hinna med att skriva lite i bloggen på kvällen, men antingen har det inte funnits tid, eller så har jag inte kunnat dra mig undan för en stunds skrivande. Om jag inte skulle ha en almanacka, så skulle jag kunna mäta tiden i hur mycket paprikorna växer. Tomatplantorna band jag upp i måndags. Den här gången använde jag sisalsnöre istället för jute, då det är starkare. Jag var lite orolig att snöret som är ganska styvt skulle vara svårt att hantera, men det visade sig tvärt om. Det var mycket enklare att vira snöret runt tomatplantorna än jag hade väntat mig, och knutarna är både lätta att låsa och öppna.
Jag har försökt att trimma lite gräs och rensa i trädgården varje dag för att hinna få fint till hästhelgen som precis är avslutad. Jag vill inte i onödan köra med trimmern när tränare och ryttare ropar och lyssnar på varandra. Gropen blev jag i och för sig klar med igår, men jag passade på när alla satt och åt lunch.
Jag byggde avtagbara sidor på fyrhjulingssläpet för att få plats med mer växtmaterial utan att det behöver ramla av när man sladdar i kurvorna.
I onsdags hade en gran ramlat mellan hagarna, och jag kom hem ganska sent på kvällen så det fick vänta till morgonen efter. Jag var tvungen att laga staketet på fem ställen, vilket innebär 10 lagningar. Jag börjar få in snitsen, och hittills har ingen skarv gått sönder eller slutat leda ström.
På kvällen tog jag mig tid att bygga ett litet insektshotell med utsikt över ridbanan. Eftersom rödfärgen var slut använde jag olja istället. Visserligen är allt redan impregnerat, men de får en liten annan lyster som tilltalar ögat, och förhoppningsvis insekterna.
På fredagen gick all tid åt till att städa inne i huset. Det var både ångtvättning och dammsugning. Köket tar alltid lite längre tid än man skulle önska. Alla skåpluckor i högblank svart ska ångas av och sedan torkas med duk för att få bort fettfläckar och göra allt spegelblankt. Det är ändå skönt när man är klar och kan börja skita ner igen.
Lördagen gick åt till att rensa ännu mer ogräs och middagslagning. Det var ganska blåsigt, och det kändes med som oktober än juni. Vändningen kom idag då jag kunde börja morgonen med att gå runt och njuta lite av trädgården. Svag vind, sol och värme avnjöts i kryddträdgården med en kopp espresso samtidigt som jag planerade resten av dagen.
Efter att ha skrotat runt och gjort lite av varje under dagen rensade jag även RC-banan från ogräs och körde någon halvtimme. Jag behövde gå och vända bilen någon enstaka gång och det kändes som att jag körde senast igår. Efter bilkörandet började hästmänniskorna droppa av en och en, och jag kunde ta itu med hinderskjulet där ena väggen har börjat bågna på grund av den höga belastningen av alla bommar. Först var jag tvungen att höja upp den nedre regeln och sätta stöd under, sedan satte jag ett stag mellan den övre regeln och en av takbjälkarna. Jag tog “trädfällarstången” till hjälp för att räta upp väggen. Nu blev det lite bättre. Inte helt perfekt, men det bör i alla fall inte bli värre.
Varje gång min fru stannar utanför huset med Tuk-Tuken blir gropen vid framhjulet bara större och större. Dels bromsar man, men sedan vrids styret för att lättare sitta av. Jag hoppas på att råda bot på det med en trädgårdsplatta under. Nu gäller det bara att träffa rätt.
Igår kunde vi för första gången skörda sparris så att det räckte som sidorätt till middagen. Det har varit en lång väntan på utdelning. Det var en intensiv smak, och en konsistens som man bara kan drömma om. Nu kommer det ta emot att köpa sparris i affären. Myntan växer som ogräs och vi får jobba hårt med att laga och dricka mojitos om vi vill hålla jämna steg med växtkraften. Referensplantan i växthuset är mer eller mindre återställd nu.
I veckan så har jag spenderat en del tid åt att få till klimatet i det stora växthuset. Jag har installerat en ny fläkt och ersatt den gamla termometern med en som jag hoppas ska vara mer pålitlig. Den förra kunde helt plötsligt sluta leverera information, och det kan vara förödande om temperaturen stiger utan att luckor och fläkt vet om att de ska jobba.
Idag har jag mest hållit till i och runt lilla växthuset. Äntligen har jag fått automatbevattning ordnad till basilikan och de kärl som ska hålla sallad och rädisor som jag har en förmåga att glömma bort.
Jag satte upp en slangvinda i växthuset. Just nu funkar det att linda upp slangen manuellt vid vattenutkastet, men när tomatplantorna växer till sig brukar det bli lite besvärligt. Ett I-landsproblem, men jag bor i ett sådant land, och jag ser det som ett problem. För att inte störa ordningen i övrigt satte jag fart tillförselslangen med clips som jag tillverkade av rostfri svetstråd.
För att hitta en plats för alla krasseplantor som jag drivit upp kom jag på att jag kunde använda ridbanans åskådarbänk som plattform för fem blomlådor. Efter att ha använt såg och spikpistol hade jag fem ramar som jag kunde olja in och klä med duk för att täppa till glappet mellan betongfundamentet och ramen. Efter att jag fyllt på med jord insåg jag att jag behövde trimma gräset för att det skulle se bra ut. Jag passade på att byta ut jorden i blomlådorna nere vid stallet när jag ändå hade fyrhjulingen framme. Den gamla jorden hamnade på den nya komposthögen och gräsklippet gick till hönsen.
Det är skönt att få plantera allt som man drivit upp sedan i vintras. Just nu hinner jag inte med att vattna allt manuellt. Alltid är det någon planta som får för mycket eller för lite vatten. När de hamnar i jorden blir det en helt annan buffert med vatten och näring än i en liten trång kruka.
Jag brukar ibland följa upp hur vissa plantor mår och utvecklas över tid för att lära mig mer om hur växter fungerar. Jag hade en paprikaplanta som såg extra hängig ut när den kom ner i jorden. Bara under den tiden som jag var uppe i växthuset och planterade resterande 63 paprikaplantor och 12 gurkor kunde jag se en märkbar förbättring. I skrivande stund är den nästa helt återställd och imorgon är plantan förmodligen helt återställd igen.
Efter att jag planterat all paprika, och insåg att det redan har utvecklats frukt, passade jag på att fylla alla utekrukor med jord samtidigt som jag bättrade på nästa säsongs kompost med halm och gödsel från alla havremoppar som är på besök denna helg. Hela två skopor med jord gick det åt! Vilken dag som helst kan krassen planteras ut efter sin mellanlandning i växthuset.
Jag passade på att plantera om alla avokadoplantor och alla chiliplantor som övervintrat i orangeriet. Vissa plantor behövde en större kruka och vissa behövde bara ny jord. Chiliplantorna visar tydliga tecken på både undernäring och trångboddhet. Förhoppningsvis tar de fart igen när de fått en boost av min superjord!
Nu är hela växthuset som en stor mellanlandningsplats för alla plantor som antingen ska omplaceras hos någon annan, orangeriet, eller ut i det fria. Jag känner ändå att jag har läget under kontroll.
Det är tur att vi människor inte behöver lika många skor som hästarna!
Efter att jag förra veckan var tvungen att nödplantera tomaterna var jag tvungen att under måndag och tisdag ägna mig huvudsakligen åt att tillverka alla bevattningsbrunnar som ska leda vattnet direkt ner till rötterna. Efter att ha installerat alla munstycken och brunnar kunde jag koppla in alla slangar och ventiler så att jag kan styra bevattningen mer eller mindre automatiskt. Jag tror och hoppas den här lösningen ska vara bättre än att gräva ner en fuktslang som levererar mycket vatten i början av slangen och sedan sjunka gradvis ju längre slang man har.
I onsdags bestämde jag mig för att dra in vatten i orangeriet från pumpen under växthuset. Jag fick först borra genom cirka 30 centimeter betong för att sedan dra PEM-röret kortaste vägen. Jag hade för mig att jag hade lite byglar kvar för att hålla slangen på plats, men efter att ha letat längre än det skulle ta att tillverka egna skred jag till verket och gjorde det senare. Av ett gammalt stålband som tidigare använts till att hålla något på en pall på plats böjde jag till och borrade 6 byglar som kunde hålla slangen på plats. Det blev nästan. för att inte säga lika bra, som om det varit någon rörmokare som gjort det.
Eftersom det är hästhelg passade jag på att baka lite bröd. Det kommer alltid att gå åt till frukostar och middagar. Jag gjorde två bröd med eget malet mjöl och på surdegsbas – ett rostbröd och en vanlig limpa, samt ett bröd med vanligt vetemjöl och jäst. Jag fick lite tid över till att koppla in högtalare i det nyrenoverade badrummet. Nu ska jag bara göra en musiklista med “skvalmusik”.
Idag har jag mest förberett inför helgen med diverse göromål som hör hästhelger till. Kratta bana, städa undan, skruva upp hasp, flytta äggkläckare, köra in hö, flytta madrass och lite annat smått och gott. Det har dock inte hindrat mig från att göra ett och annat för mig själv. Mattkniven som jag för det mesta har i en av mina fickor fick en ansiktslyftning med RAL5010.
Hela veckan har varit grå, kall och solfri, men nu ser det ändå ut att kunna vända!
Idag har jag kommit lite längre än vad jag tänkt mig, men det kan inte hjälpas. Egentligen tänkte jag få bevattningen på plats under nästa vecka, men det gick så pass bra att få till bäddarna så jag beslutade mig för att löpa linan ut och plocka fram vatten- och fuktslangar. Det blev tre lite bredare bäddar, istället för fem som jag haft tidigare. Jag ska odla gurka längst ut åt solsidan. Dels för att gurka gillar sol och värma, men också för att de ger lite skugga åt alla paprikaplantor. Nu har jag startat upp bevattningen så att det kan fukta till sig lagom till att jag planterar. Rätt som det var var jag klar med mitt pendlande mellan spis och växthus.
På sena eftermiddagen tänkte jag vara smart och förbereda utplanteringen i nästa vecka och flyttade ner alla plantor till orangeriet för att om möjligt få lite mer luftigt och ljust. Dessvärre hade tomatplantorna blivit så långa och ranka, så att några bröts. Efter att ha kontrollerat hur långt purpur-apeln kommit i sin blomning fattade jag beslutet att få ner alla tomatplantor i jorden. Jag har haft som riktmärke att när purpur-apeln blommar – då är det dags att plantera i växthuset. Redan det kan vara lite tidigt, men det har ju funkat fram tills nu i alla fall.
Nu måste jag få bevattningen helt klar i det nedre växthuset också. Annars får jag gå och vattna manuellt. Som vanligt ser allt lite visset och tanigt ut när man planterar tomater. Som tur är brukar tomater klara av det mesta och mår bara bra av att planteras djupt. Vi får se om en vecka när purpur-aplen slår ut i full blom. Var det för tidigt i år?
