Category Archives: Växthus

Dagar försvinner

Just nu känner jag inte att jag hinner med alla mina projekt. Varken att skriva om eller arbeta på dem. Jag hinner börja med något som sedan avbryts för nästa sak att göra. I veckan har jag dock hunnit med att isolera de sista två hörnen på orangeriet och måla taket och väggarna invändigt en första grundmålning. Resten av tiden har gått åt till plantera lite blommor och pyssla om plantorna runt om i trädgården. Jag har inte hunnit rensa ogräs eller trimma gräskanter som planerat, men det kanske kan vänta några dagar till. Jag har försett bikupan med citrongräsolja som eventuellt lockar till sig en svärm som letar efter bostad. Vi får se om det fungerar. En kvarglömd och misshandlad tomatplanta från Pelargonrummet har jag satt i intensivvård. Det är alltid intressant att se hur illa medfaren en planta kan vara och ändå återhämta sig. Den har redan börjat visa tecken på återhämtning, men det är för tidigt att säga något om den kommer klara sig. Om några dagar får jag troligtvis anledning att återkomma med en rapport. Gurkfröna som jag sådde förra veckan har börjat gro, och imorgon ska de planteras i sina kärl.

Sent igår fick jag ett SMS från “takpannemannen”. Han undrade om jag hade lust att hämta lite saker från ladan/boden vi plockade taktegel ifrån för några veckor sedan. – Det finns gamla verktyg, redskap, lådor, skruvar, muttrar och allt man behöver! Efter lite funderande och övervägande om jag skulle saka bort en dag på detta vann nyfikenheten över förnuftet. Jag hann sy ihop mina byxor som spruckit i en av sömmarna innan jag åkte iväg på sak-letar-jakt. Det är onödigt att skaffa nya byxor för en sådan sak om man har nål och tråd och fick 5-a i syslöjd! Efter dagens skörd som bringade hem en hel del inredningsdetaljer till trädgården och en massa användbart skrot, kommer det bli en vända till för att hämta lite plank och brädor som annars kommer att eldas upp. Det vore synd att låta långsamtvuxet virke gå upp i rök tycker jag.

Jobbigt att bo i paradiset

I förrgår var det en och annan pelargon som hade nafsats på av något djur och i natt har någon ätit upp näst in till alla kronärtskockor. Det känns lite surt att offra månader av skötsel bara för att få se sitt verk försvinna. Nåja, det finns ju fler saker att glädjas åt. Plantorna i växthusen får i alla fall vara ifred, och nu börjar de sakta att utvecklas efter att de hamnat i ny miljö.

Igår ordnade jag med alla bevattningsslangar. Jag fick justera några ventiler som börjat läcka sedan förra året. Nu kan jag stänga dörrarna till växthusen för att sedan öppna när det är dags att skörda. Riktigt så kanske det inte är, men nu kan jag i alla fall slappna av och njuta lite av trädgården samtidigt som jag rensar ogräs och planerar vidare. Jag fick hjälp från grannen att häkta på dörren till orangeriet, så nu går det att öppna och stänga!

Idag har jag isolerat två hörnor i orangeriet. Det är många vinklar och vrån att täcka in, och nästan hela dagen gick åt till detta. Nu kan jag börja måla lite invändigt och sedan börja inreda. De återstående två hörnen räknar jag med att kunna ta i veckan, likaså målning utvändigt. Sedan är det klart!

Hinner inte samla mig

Just nu är det så mycket jag skulle vilja ha undanstökat så jag har lite svårt att njuta av vädret. Först kompletterade jag jorden inne i växthuset med jord från stora komposthögen som jag sakta göder med växtmaterial uppe i skogen. Jorden är fortfarande “tung”, men den funkar säkert bra till tomater, paprika och aubergine som ogräs. Den ogräs som växte i lådorna gick till hönsen, som snabbt började krafsa och sprida ut grönskan i hönsgården.

Det blir tre olika tomatsorter och fyra olika paprikasorter, samt miniaubergine. Jag har även tänkt att driva upp växthusgurka, men har inte riktigt haft sinnesnärvaron att förkultivera. Gurka växer ju ganska snabbt, så om jag sår lite frön i helgen kanske jag får njuta av gurka senare i sommar.

I det övre växthuset blir det också tomater och olika paprikasorter. Där blir det lite mer betonat på ådant som ska konserveras för senare konsumtion.

Det ser alltid lika förtvivlat hopplöst ut när man precis har planterat ut sina plantor, och man undrar varje gång om det ska bli något. En liten tröst är att vissa plantor redan börjat utveckla frukter, så något kommer det väl bli i år också.

Igår utlovades det regn, så jag fick ägna kvällen åt att färga kitt och kitta takfönsternas nerderkant för att undvika att vatten tog sig in i träkonstruktionen. Normalt när man förbereder sig för regn så brukar det inte komma något, men den här gången kom det ändå lite vatten, och mitt jobb var inte onödigt. Vid en inspektion idag ser det ut som att kittet hållit tätt. Småfåglarna har än så länge hållit sig borta.

Imorgon hoppas jag på att få dörren på plats till orangeriet. Jag har bytt panel på nedre delen av dörren och målat den först brun, och sedan svartbrun för att matcha det redan inoljade träet på orangeriet. Det som återstår sedan är att täcka för och isolera hörnorna innan det blir inflyttningsklart.

Inte så mycket orangeri

Under den gångna veckan har det inte hänt så mycket på orangerifronten. Det har mest handlat om att få allt i ordning till hästhelgen som avslutades för några timmar sedan. Det ska städas i stallet,sättas upp skuggardiner i pergolan, sättas upp hagar och städas i maskinhallen bland mycket annat. Igår hämtade jag en altandörr till orangeriet, så det blev inte så mycket annat än att jag hann plocka bort alla höns-attiraljer och gräva om inne i lilla Spanien. Det var snustorrt, och det hade varit fruktansvärt jobbigt att vända jorden för hand.

Idag fortsatte jag uppe i lilla Spanien med att tvätta och fukta jorden så att plantorna jag ska plantera kommer trivas. Eftersom det går åt en hel del vatten så hämtade jag vatten från dammen, istället för att ta regnvatten. Det gick åt närmare en och en halv kubik till att först högtryckstvätta bort allt hönsdamm, och sedan få jorden lagom fuktig för planetringen i nästa vecka.

På eftermiddagen började jag att plantera första omgången plantor, som stått och härdat under en veckas tid. Alla pelargoner, kronärtskockor och rotselleri hittade ner i jorden. Det tog drygt tre timmar att plantera närmare 300 plantor i krukor, lådor och på friland. Just nu ser kronärtskockorna ganska ledsna och taniga ut, men jag hoppas på att de tar sig. Vissa av de röda pelargonernas knoppar har har redan börjat öppna sig och nu är det en bara en tidsfråga innan det slår ut i blom längs altanen, nere vid stallet, utanför hönshuset, utanför ankhuset och i de krukor jag placerat ut. Jag tog mig lite tid att laga krattskaftet med ett skaft från egen skog.

Sent på eftermiddagen gjorde jag dörröppningen lite större för att kunna passa in den begagnade altandörren jag hämtade igår. Istället för att kapa av dörrkarmen i ovankant och nederkant valde jag att sänka tröskeln eftersom det fanns en bra marginal ner till marken utanför. I nästa vecka ska jag försöka få tid att fixera dörrkarmen, sätta upp dörren och sedan måla den svart så att den matchar resten av färgschemat på orangeriet. Jag ska hinna bereda jorden inne i lilla Italien och plantera tomat, paprika, basilika, koriander, lakritsrot, padrones och aubergine som fortfarande finns kvar uppe i pelargonrummet.

Bakslag

Under veckan så har vädret varit aprilbetonat. Det kom ändå inte så pass mycket snö så att jag behövde koppla på plogen. Kvällen före snön var det blåsigt och kallt, men torrt. Så pass torrt att jag kunde stryka på första lagret kalk på grunden till orangeriet. Kalken fäste bra och skiftade ganska snart från gråbeiget till vitt.

Idag har jag förberett inför våren med att installera pumpar och byta ut ventiler som inte klarade förra vintern. Jag klarade mig hela sommaren på endast två olika bevattningszoner, men nu hade jag tänkt att odla lite olika godsaker i växthuset som vill ha lite olika mängd vatten, och då kan det vara bra att styra det med fyra olika bevattningszoner. Jag såg att potatisen hade börjat komma upp i krukorna, så de fick lite vatten när jag ändå hade lyxen med rinnande vatten i växthuset.

På eftermiddagen tog jag hand om de lattor som jag förberedde reda för två år sedan och hade för avsikt att beklä utsidan av ankgården på samma sätt som jag gjort med hönsgården. Jag har ett antal gånger fått gå ut med häftpistolen och märla fast nät som släppt. Dessvärre räckte inte lattorna hela vägen. Det saknas närmare tio stycken. Vi får se om det dröjer lika länge till nästa gång jag har lite att göra.

Det börjar bli hög tid att måla både ankgård och hönsgård, men det får bli lite varmare innan jag börjar slabba med färg. Tomatplantorna har börjat sätta sina första karaktärsblad och nu återstår blott fem av de 45 frön som jag sått, sedan är jag i hamn med försådden.

Hyfsat produktiv

Idag sken solen igen efter att det snöade igår. Dessvärre var det ganska blåsigt och den halva minusgraden kändes som minus tre. Jag masade mig ut i växthuset för att titta till mina lavendelsticklingar. De flesta ser ut att ha klarat sig inpackade i halm. Eftersom det kändes som riktig vår inne i växthuset förberedde jag jordbäddarna med aska och äggskal. Jag kommer att vända ner lite annat organiskt material senare i vår när jag får plats ordentligt att arbeta. Just nu står det en massa stolar och bord som man hela tiden får flytta på när man ska komma åt. Jag passade på att plantera lite potatis som förhoppningsvis kan ge lite skörd till midsommar. Jag satte ner knölarna i individuella krukor och lade halm runt krukorna och snö ovanpå som ger lite fukt när den börjar smälta.

Eftermiddagen har jag ägnat åt att lägga nytt golv i hö-hörnan där de lösa skivorna som vilat på pallar hade gjort sitt under de tio år som de varit i bruk. Det började bli lite farligt att röra sig, och risken var överhängande att man skulle snava. Efter att jag avlägsnat skivorna och pallarna började arbetet med att schakta bort allt gammalt hö som letat sig ner genom springorna. Grävis var det självklara valet för den uppgiften. Lastman fick köra tre vändor upp till komposthögen och hämta nya pallar som underlag till brädgolvet. Nu håller det förhoppningsvis i minst femton-tjugo år till.

Inte så mycket att göra

Dagen började ganska trögt utan inplanerade göromål. Kanske man skulle i alla fall sätta in rutan i glashuset som varit trasigt sedan i somras? Det gick förvånansvärt enkelt. Efter det rullade dagen på med en fotosession uppe bland hönsen och sedan lite omplantering av de aubergineplantor som vuxit rejält på bara två dygn.

Efter att jag suttit en stund och kollat igenom de bilder jag fotograferat under dagen fastnade jag för en med hönan som gömmer huvudet under vingen för att komma åt och putsa. Efter det kände jag att jag inte hade så mycket mer att ta tag i och började bli lite rastlös när min fru kom som räddaren i nöden och föreslog att jag skulle köra bort lite hö-boss som räfsats ihop utanför hagarna. När jag ändå skitade ner Grimar passade jag på att rensa vid hönäten utanför ankhuset och inne i maskinhallen vid hö-hörnan, samt lite granrester utanför stallet. Jag körde totalt tre lass upp till gropen där jag tänkt blanda till en näringsrik kompastjord av det jag samlat ihop det senaste året av jord, gödsel och annat organiskt material.

Vid fyra gick jag in och satte mig i soffan och kunde konstatera att det fortfarande skulle vara ljust drygt en timme till. Varför inte ta en sväng med Silver!? Nu är ju vägarna relativt snö- och isfria. Jag behöver ju inte ta i så att jag får blodsmak i munnen, bara sådär lagom – så att det känns som att man gjort något.

Grimar bekänner färg

I veckan så kom det en hel del snö under kort tid och jag trodde att jag skulle komma hem till en besviken fru som fastnat med den Grimar i snön, men det hade tydligen inte varit några problem att ta sig fram. Inte ens under plogningen då snövallar skulle forceras var det några större problem att ta sig fram. Ett riktigt bra beslut som kommer spara mycket bränsle och vara i princip gratis att köra under halva året då vi producerar mer el än vi använder. Traktorn däremot börjar sjunga på sista versen. Nu väntar jag bara på att ersättaren vi beställt ska levereras. Den kommer nog lagom till att snön försvunnit och nästa år blir det förmodligen snöfritt. Nu har vi ändå användning för en riktig lastmaskin som kan underlätta mycket arbete på gården.

Varje kväll i veckan har jag omplacerat frön som blivit plantor ut i större krukor. Det handlar om mellan fem och femton varje gång, så just nu går det lite tid åt det. När krukorna väl står på sina platse behöver jag bara fylla på med vatten någon gång då och då. Rotsellerin får stå kvar ett ag till i sina koppar tills de blivit lite kraftigare. Just nu är de så taniga och gängliga så att det räcker med att jag andas på dem så viker de sig. Om det beror på andedräkten ska vara osagt. Den första plantan av lakritsrot har omvandlats från frö till växt och en till är på väg. Fröna gror långsamt och ojämnt, så jag är nöjd att jag i alla fall lyckas få ett frö att gro. Jag har inte räknat det totala antalet plantor, men det har ökat från många till jättemånga, och fler kommer det att bli. Det är ungefär fyra fulla kartor kvar med pelargoner att gro och en med lite andra frön. I mars kommer jag att börja så lite andra frösorter och i april börjar jag med tomaterna.

Snö och vakuum

Enligt prognosen den senaste veckan så skulle det inte kommit någon snö. Man kan samtidigt som man läser väderleksprognosen titta ut och konstatera att man inte kan lita på vädermänniskorna. Inatt hade det kommit lika mycket till som jag plogade bort igår, och nu har det kommit några centimeter till sedan jag ställde undan traktorn. Vi fick i alla fall några timmars sol och jag passade på att spätta bort all skarsnö runt växthuset. Jag inbillar mig att snön kan göra skada på rutorna under ogynnsamma väderomslag. Jag fick få varligt fram med spade och ishacka. Det tog någon dryg timme att rensa bort snön.

På eftermiddagen fortsatte jag med karossen till Daidalos. Jag blev inte helt nöjd. Jag försökte efterlikna slitage genom att måla svart i alla kanter, men jag tycker det ser lite kladdigt ut på vissa ställen. Jag kanske lyckas bättre nästa gång jag får för mig att ge Daidalos en ny skepnad. Nu är allt klart för intrimning så nu hoppas jag att väderleksprognosen stämmer för morgondagen. Det har lovats solsken och svag vind. Det är kanske i kallaste laget med -14 grader, men en provlyftning ska jag väl kunna göra.

Grått och uppehåll

Idag har jag fortsatt med alla förberedelser inför vintern. Vissa saker måste göras, och annat är bra om det blir gjort. Att plocka in alla vattenpumpar är väl en sak som måste göras, att plocka in utemöbler och rensa slån är sådant som är bra om det blir gjort. Det kan kännas jobbigt att ta in möblerna, men det är ju faktiskt jobbigare att bygga nya. Det är jobbigt att ta in alla pumpar, men det är jobbigare, dyrare och tar längre tid att införskaffa nya.

Även om det är fuktigt och lerigt så har det i alla fall varit uppehåll idag. Det är väl sista helgen som jag kan sätta vitlök innan det blir för kallt. Jag slutade räkna vid 100, men om jag tar och räknar på den uppmätta ytan och fördelar klyftorna på 20 centimeters avstånd från varandra så har jag satt 320 stycken. Min bättre hälft var lite orolig att all lök skulle gå åt till planteringen men jag kan försäkra om att det finns några kilo kvar till matlagning från årets skörd. Nu ska allt bara täckas med löv, men det kan vänta till nästa helg. Efter mörkrets inbrott gick jag ut och skördade lite selleriblad som jag sedan satte i torken. Tillsammans med lite salt blir det en bra krydda till matlagningen. Jag fick ändå lite energi trots höst och mörker och det känns skönt att jag fått någonting gjort i helgen.