Category Archives: Odling

Fodertråg och stolpvatten

Efter att jag gjort fodertrågen här om dagen fick jag en beställning på ytterligare två. Det är kul när det man gör uppskattas av både fåglar och fruar. Med stiftpistol går det ganska snabbt att bygga ihop. Det som tar lite tid är ändorna som kräver lite sågning och kantfräsning. Ändorna är förstärkta med spikar för att om möjligt hålla fler än en säsong. Det börjar “redan” bli dags att måla och renovera hönsgården på sina håll. Allt tärs av väder och vind och kräver sitt underhåll.

Tomatplantorna känns friskare och mer stabila än tidigare år. Jag vet inte om det har med det nya bevattningssystemet, eller det faktum att jag bytt jord i alla odlingslådor. Den tomat som jag hittade igår har vuxit till nästan dubbel storlek på ett dygn och fler tomater ligger i startgroparna. Om några veckor kommer jag kunna njuta av egna tomater, och finna det otänkbart att köpa i affären. Målet är att få så mycket tomater så att det räcker hela året till nästa skörd. Tomaterna brukar ta slut i maj. Vi får se hur det går.

För att kunna slå ner stolparna i de förborrade och spettade hålen uppe i skogen tog jag hjälp av vatten. Jag fyllde alla 44 hål med vatten innan jag skred till verket och började slå ner stolpe för stolpe. Vissa stolpar var en riktig utmaning att driva ner i marken. Inte för att det gick trögt, men för att det lutade så förbaskat mycket. Tur att jag har balanssinnet kvar i blodet från min tid då jag cyklade enhjuling! De sista fem stolparna var riktigt motigt att slå ner då energin började sina.

Att slå ner stolpar i marken är en utmaning på flera sätt. Först ska hålet borras eller spettas. När man väl borrat ett hål, oavsett om man stött på sten eller ej så ska stolpen ner i marken. När stolpen väl är nere i marken ser man om man lyckats. Inte allt för sällan så är det en sten som pressar stolpen åt ena eller andra hållet, och allt ser snett och vint ut. Med hjälp av kilar, vinsch och och slägga kan man justera stolparna så att man inte störs allt för mycket av sneda stolpar. En av få anledningar till att flytta till Skåne där nästa allt i marken är jord utan stora stenar. Har man slagit ner över 180 stolpar så kan ju merparten vara raka kan man tycka. I slutänden så är det nog bara jag som bryr mig om hur det ser ut.

Stolpe in

I morse bakade jag två bröd. Ett rostbröd och ett fullkornsbröd på surdeg med en massa solrosfrön och hela vetekorn som hade fått stå i blöt under natten. Medan degen gjorde sitt, först i jäsbunken och senare i ugnen passade jag på att gå en runda i trädgården för att inspektera. Tomatplantorna behöver tjuvas och bindas upp vartefter att de växer. Nu är det nästan dagligen som jag behöver justera uppbindningssnöret. En och annan blomma har blivit till tomat och chilifrukter kommer i mängder som det ser ut. Jag var uppe och kollade till mina stackars sparrisplantor som inte alls har levererat så mycket jag hade hoppats på i år. Vissa kikade upp ur jorden, men stannade sedan helt av. Nu börjar även de plantor som jag befarat vara döda skjuta upp. några skott ur marken. Senare i sommar när plantorna tagit sig, ska jag nog plantera om och förbättra dräneringen och jorden en aning. Som det är nu så är jorden väldigt blöt. Det kan bero på lövtäckningen som jag kanske inte tog bort i tid, men det skadar inte att förbättra förutsättningarna till nästa år.

Efter att jag var helt klar med bakningen passade jag på att rensa ogräs från den nedre delen av terrassodlingen där det fortfarande fanns lök kvar sedan förra året. Även den här jorden behöver förbättras. Den är alldeles för kompakt även om den av ogräset att döma är näringsrik, vilket nässlor och tistlar vittnar om. Av allt ogräs som vi har är nog ryssgubbarna de värsta. Pålrötterna sitter djupt ner i marken och är nästa omöjliga att få upp hela. Kirskålen sprider sig, men där är rötterna mer ytliga och fås ganska lätt upp med grepen. Jag ser detta år som ett förlorat år för odling i den nedre delen av terrassodlingen. Jag tror att jag ska satsa på ärtor, bönor, morötter och zucchini, och kanske odla lök nere i odlingsgropen istället. Ärtorna vill nog ha lite mer sol, och löken verkar inte ha något emot att växa i skugga, bara det finns fukt i jorden.

När jag kände mig klar med att rensa ogräs tog jag gummislägga och skulle slå ner stolpar i hagen. Millimeter för millimeter gick stolparna sakta ner i marken. I den takten skulle jag förmodligen behöva stå i flera dagar, och ändå inte bli klar. Jag hämtade till slut Lastman och gjorde ett försök att få ner stolparna genom att “slå” med tvärstaget på lastarmen istället. Det visade sig vara riktigt effektivt. Tidigare har jag försökt trycka ner stolparna, men det har bara resulterat i att maskinen lyft i framkant och fått stolparna att vika sig. Efter lite övning gick det riktigt bra, och de stolpar som jag tidigare försökt slå ner med släggan, fick jag ner på några få slag med lastmaskinen. Nu har jag slagit ner alla stolpar som jag kommer åt med lastmaskinen. Resten av stolparna som står uppe i skogen får jag väl banka ner för hand – millimeter för millimeter.

Tech- eller täckodling

Egentligen hade jag tänkt slå ner stolpar i hagen, men det slumpade sig så väl att någon, förmodligen min son lånat gummisläggan. Nåja- det finns ju annat som man kan göra också. De buskar och träd som vi planterade förra året skyddade jag med en gallerbur för att freda dem från hungriga harar under våren då de gärna äter allt som inte är täckt med snö. Jag passade på att rensa bort ogräset som fått växa ohämmat i sina skyddsburar.

Ibland kan man kombinera ordning med odling. Hö-hörnan samlar på sig en hel del hö-boss som inte går att ge till hästarna. Under hösten körs det mesta upp till komposten, men från vintern och våren kan det vara smart att spara det fram till att man kan använda det till att hålla ogräs borta. Eftersom vattnet kommer mellan hö-lagret och jorden eftersom jag använder fuktslang så är det inte så mycket som hinner förmultna. Hönsen brukar vara ganska bra på att sprätta runt och finfördela det hela så att man kan vända ner det i jorden till nästa odlingscykel.

Eftersom jag hade lite tid över, och min fru efterlyste nya utfodringstråg till hönsen passade jag på att använda lite gamla fasadbrädor till ändamålet. De kommer väl med tiden att vittra sönder,men de kommer säkert att fungera i några år.

Som avslutning på dagen innan det är dags att laga middag till midsommargästerna tog jag hand om gamla synder och plockade undan i verkstan och samlade ihop verktyg och pinaler från de senaste dagarnas fixande. Jag hann även med att blanda deg till mitt fröbröd och förbereda morgondagens rostbrödsbakning.

Ogräs och avgränsningar

Under den gångna veckan har jag ägnat lite tid åt att rensa ogräs i vitlökslandet. Först tistlar, sedan maskros och nässlor. Därefter har jag efter bästa förmåga tagit bort kvickrot och vad jag tror är revfingerört. Idag la jag stockar runt odlingen där det saknades för att enklare kunna hålla tydliga gränser mellan odling och vildmark. Gör man lite varje dag är man snart ikapp med ogräsbekämpningen.

Jag blev också klar med att spetta hål för alla stolpar i den delen av sommarhagen som går genom skogen, så nu återstår bara att ta gummisläggan samt trappstegen och banka ner alla stolpar. Jag räknar med att hinna med de flesta nu till midsommarhelgen. Det ska bli skönt att kunna börja skruva i isolatorer och äntligen få ett slut på detta evighetsprojekt som snart fyller ett helt år.

Det har gått sådär med sparrisodlingen, som kom av sig ordentligt efter en lovande start. Många av plantorna håller fortfarande på att kämpa sig upp genom jordskorpan. Jag tror att det varit lite för fuktigt under lövtäcket som jag la dit förra hösten. Det i kombination med att det hela tiden rasar ner jord från slänten gör att det aldrig torkar upp ordentligt. Nu tog jag tag i en del av problemet genom att bygga en stödmur – vilket jag egentligen borde gjort redan från början, men kanske inte hade tid eller ork att genomföra. När jag bygger stödmurar av stockar, brukar jag numera använda mig av armeringsjärn som jag förankrar både vertikalt och horisontellt så att inte stockarna rullar när jorden trycker på. Det har visat sig vara tillräckligt för att hålla stockarna på plats tills de multnar bort efter ett tiotal år – om jag har tur. Jag ska ju ha något att ägna mig åt när jag blir äldre också!

Är det klart nu månne?

På förmiddagen – efter att jag gett hästarna hö och vatten gick jag upp till stora växthuset där jag odlar paprika, gurka och tydligen en och annan tomatplanta som gömt sig bland allt ogräs. Jag tror att jag rensade bort närmare tio stycken men sparade tre som hade placerat sig på ett lägligt avstånd mellan gurkplantorna som börjat sträcka sig upp mot klättervänligt galler. Vi får se om det är bifftomat, eller körsbärstomat. Av växtsättet att döma så tippar jag på det senare. Det blev en hel tunna med grönt som hamnade hos hönsen som ivrigt började krafsa och äta. På något vis känns det rätt bra när det som inte jag vill ha, gör någon annan lycklig.

Resten av dagen har jag spenderat till att slutföra sovrummet. Jag har byggt den specialanpassade lådhurtsen som ska stå bakom sänggaveln. Då sängen står på hjul tyckte jag att det var lämpligt att även lådhurtsarna skulle kunna flyttas runt lika enkelt. Ovanpå lådhurtsen placerade jag tre lampor för att skapa lite mysfaktor i rummet, som för övrigt är ganska mörkt. Det krävs en hel del ljuskällor för att man ska kunna orientera sig kvällstid. För att inte behöva gå runt i hela rummet för att släcka och tända kan jag styra från knappsatsen innanför dörren eller från mobiltelefonen om det ska vara tänt eller släckt i rummet. Vi får se vad min fru tycker.

Min fru har ju varit borta under helgen. Anledningen var att hämta saker från svärfars landställe som ska övergå i andras ägor. Resultatet var ett måttligt fyllt släp med möbler och annat “bra-att-ha”. Bland annat ytterligare trädgårdsmöblemang. Tills vidare får det vila under eken tills vi hittar ett bättre ställe. Hon fick också med sig en sten som hennes anfader huggit ut. Den har i alla fall tillfälligt, passande nog, placerats vid Lilla Stonehenge.

Intensiv vecka

I en veckas tid har jag tänkt att jag ska hinna med att skriva lite i bloggen på kvällen, men antingen har det inte funnits tid, eller så har jag inte kunnat dra mig undan för en stunds skrivande. Om jag inte skulle ha en almanacka, så skulle jag kunna mäta tiden i hur mycket paprikorna växer. Tomatplantorna band jag upp i måndags. Den här gången använde jag sisalsnöre istället för jute, då det är starkare. Jag var lite orolig att snöret som är ganska styvt skulle vara svårt att hantera, men det visade sig tvärt om. Det var mycket enklare att vira snöret runt tomatplantorna än jag hade väntat mig, och knutarna är både lätta att låsa och öppna.

Jag har försökt att trimma lite gräs och rensa i trädgården varje dag för att hinna få fint till hästhelgen som precis är avslutad. Jag vill inte i onödan köra med trimmern när tränare och ryttare ropar och lyssnar på varandra. Gropen blev jag i och för sig klar med igår, men jag passade på när alla satt och åt lunch.

Jag byggde avtagbara sidor på fyrhjulingssläpet för att få plats med mer växtmaterial utan att det behöver ramla av när man sladdar i kurvorna.

I onsdags hade en gran ramlat mellan hagarna, och jag kom hem ganska sent på kvällen så det fick vänta till morgonen efter. Jag var tvungen att laga staketet på fem ställen, vilket innebär 10 lagningar. Jag börjar få in snitsen, och hittills har ingen skarv gått sönder eller slutat leda ström.

På kvällen tog jag mig tid att bygga ett litet insektshotell med utsikt över ridbanan. Eftersom rödfärgen var slut använde jag olja istället. Visserligen är allt redan impregnerat, men de får en liten annan lyster som tilltalar ögat, och förhoppningsvis insekterna.

På fredagen gick all tid åt till att städa inne i huset. Det var både ångtvättning och dammsugning. Köket tar alltid lite längre tid än man skulle önska. Alla skåpluckor i högblank svart ska ångas av och sedan torkas med duk för att få bort fettfläckar och göra allt spegelblankt. Det är ändå skönt när man är klar och kan börja skita ner igen.

Lördagen gick åt till att rensa ännu mer ogräs och middagslagning. Det var ganska blåsigt, och det kändes med som oktober än juni. Vändningen kom idag då jag kunde börja morgonen med att gå runt och njuta lite av trädgården. Svag vind, sol och värme avnjöts i kryddträdgården med en kopp espresso samtidigt som jag planerade resten av dagen.

Efter att ha skrotat runt och gjort lite av varje under dagen rensade jag även RC-banan från ogräs och körde någon halvtimme. Jag behövde gå och vända bilen någon enstaka gång och det kändes som att jag körde senast igår. Efter bilkörandet började hästmänniskorna droppa av en och en, och jag kunde ta itu med hinderskjulet där ena väggen har börjat bågna på grund av den höga belastningen av alla bommar. Först var jag tvungen att höja upp den nedre regeln och sätta stöd under, sedan satte jag ett stag mellan den övre regeln och en av takbjälkarna. Jag tog “trädfällarstången” till hjälp för att räta upp väggen. Nu blev det lite bättre. Inte helt perfekt, men det bör i alla fall inte bli värre.

Varje gång min fru stannar utanför huset med Tuk-Tuken blir gropen vid framhjulet bara större och större. Dels bromsar man, men sedan vrids styret för att lättare sitta av. Jag hoppas på att råda bot på det med en trädgårdsplatta under. Nu gäller det bara att träffa rätt.

Få aktiviteter

Igår fick jag ner ett tjugotal stolpar i marken. På vissa ställen fick jag göra flera provborrningar innan jag hittade en plats som inte hade större stenar än själva hålet. Borren var både effektiv och slitstark. Det enda som jag fick justera på min adapter var att svetsa på muttrar istället för den korta gängan i röret som började glappa lite. Bultarna som håller fast borren i aggregatets axel är tänkta att skjuvas av ifall borren fastnar i sten, istället för att själva borrskruven förstörs. Det händer lite då och då att det sker, och varje gång får man först plocka bort borren från axeln och peta ut metallskrotet, sätta tillbaka borren ingen och skruva in bultarna en bit till in i spåret på axeln. Det kan vara lite trixigt att lyfta upp aggregatet och sedan passa in den igen. Det brukar ju varken gå att med handkraft flytta vare sig maskin eller borr som brukar sitta fast i marken. Nu har jag borrat så mycket som går i skogen för den här gången, resten av stolphålen måste spettas för hand då jag inte vågar åka längre in med Borris. Jag vill ju inte välta igen.

Igår och idag har jag bidragit lite till att piffa till uteplatserna med lite kuddar och solskydd, så nu börjar tiden då man tar ut kuddar på morgonen och in dem på kvällen eller när det börjar regna.

Det finns få saker som är så tillfredsställande som att gå runt och se när växterna sätter blommor som senare blir den frukt man får skörda.

Idag har jag mer eller mindre tillbringat hela dagen i verkstan för att råda bot på den “oordning” som brukar bidra till att man köper nytt istället för att använda det som man redan har. Huvudfokus var att få ordning på skåpet med alla fästelement som skruv, spik, kablar, buntband, slangar, vajer, slangklämmor, fjädrar, brickor, mutter, bult, ståltråd, tejp, haspar, öglor, kedjor och mycket….mycket annat.

Plantering, svarvning och svetsning

Egentligen hade jag tänkt ägna dagen uteslutande åt trädgårdsarbete, men vädergudarna hade andra planer. Jag hann i alla fall plantera ut de sista krasseplantorna i diverse lådor och krukor. Sellerin och purjolöken hittade också ner i jorden. Sellerin fick jag vara lite kreativ beträffande plats. Det blir så många fler exemplar när man särar på dem efter att de vuxit i klunga. Vissa hamnade nere i odlingsgropen, medan andra hamnade i kryddträdgården där det fanns plats. Jag tror på konceptet att blanda och sticka ner växter och grönsaker lite utspritt. Allt behöver inte ligga på samma plats i trädgården. Det blir lite mer att leta mat istället för att bara hämta. Purjolöken är ganska tanig, men det brukar den vara. Den kan dessutom stå i flera år och växa till sig ungefär som gräslök. Purjolöken sådde jag mest för att fylla ut de kala fläckar i odlingslådan där jag har purjolök sedan tidigare.

När regnet kom gick jag ner i verkstan och tillverkade en adapter till de nya, kraftigare jordborrarna som kom här om dagen. De är tänkta att köras i lite kraftigare maskiner och istället för 25 millimeter i innerdiameter så är dessa hela 50 millimeter. Det borgar för att de inte ska vridas av eller knycklas sönder så fort man stöter på en sten. Jag är inte helt överens med svetsen just nu, men förhoppningsvis är det fulare än bra. Skulle det gå sönder så får jag väl komma på en bättre design den dagen det sker. Det är alltid lite vanskligt att borra hål i ett rör eller en axel. Hålet tenderar att hamna lite fel, och inte precis i mitten. För att råda bot på det placerade jag fästet till borren i skruvstädet och kontrollerade att pelarborrens borr löpte fritt genom båda hålen, sedan satte jag in min adapter där den skulle sitta och kunde borra ett hål rakt igenom från centrum till centrum. Efter att jag provat den nya borren och min adapter kunde jag konstatera att jag borren utan problem gnagade sig ner i den hårda gårdsplanen där alla de tidigare borrarna gått bet. Imorgon ska jag ut och borra några hål i skogen för hagen. VI får de om det går bra….eller åt skogen!

Nu blommar purpurapeln!

Det är skönt att få plantera allt som man drivit upp sedan i vintras. Just nu hinner jag inte med att vattna allt manuellt. Alltid är det någon planta som får för mycket eller för lite vatten. När de hamnar i jorden blir det en helt annan buffert med vatten och näring än i en liten trång kruka.

Jag brukar ibland följa upp hur vissa plantor mår och utvecklas över tid för att lära mig mer om hur växter fungerar. Jag hade en paprikaplanta som såg extra hängig ut när den kom ner i jorden. Bara under den tiden som jag var uppe i växthuset och planterade resterande 63 paprikaplantor och 12 gurkor kunde jag se en märkbar förbättring. I skrivande stund är den nästa helt återställd och imorgon är plantan förmodligen helt återställd igen.

Efter att jag planterat all paprika, och insåg att det redan har utvecklats frukt, passade jag på att fylla alla utekrukor med jord samtidigt som jag bättrade på nästa säsongs kompost med halm och gödsel från alla havremoppar som är på besök denna helg. Hela två skopor med jord gick det åt! Vilken dag som helst kan krassen planteras ut efter sin mellanlandning i växthuset.

Jag passade på att plantera om alla avokadoplantor och alla chiliplantor som övervintrat i orangeriet. Vissa plantor behövde en större kruka och vissa behövde bara ny jord. Chiliplantorna visar tydliga tecken på både undernäring och trångboddhet. Förhoppningsvis tar de fart igen när de fått en boost av min superjord!

Nu är hela växthuset som en stor mellanlandningsplats för alla plantor som antingen ska omplaceras hos någon annan, orangeriet, eller ut i det fria. Jag känner ändå att jag har läget under kontroll.

Det är tur att vi människor inte behöver lika många skor som hästarna!

Intrimning, baljväxtert och zucchini

Det var en kylig morgon inne i verkstan när jag började med att tillverka ett sminkbord av en gammal skiva. Eftersom skivan var för lång var jag tvungen att kapa den. Innanmätet visade sig bestå av papper och luft, vilket jag anade, så jag var tvungen att komma på ett bra sätt att täppa till håligheten på. Jag sågade till en trälist med “sugpassning” och limmade fast den. Sedan kunde jag fästa en list utanpå. Ju gör jag ett försök att fräscha upp ytan med lite slipersolja. Vi får se om jag blir tvungen att hitta på något annat. Det kanske bara blir kladdigt. Tanken är ju att min fru ska kunna bli bli fin utan kladd när hon väl använder bordet.

På eftermiddagen när det blev lite varmare i luften bytte jag jord i alla blomlådor. Jorden är riktigt fin nu. Jag hoppas på att blommorna kommer att trivas. Jag passade på att trycka ner lite brytbönor, ärtor och zucchini i jorden. Dillfrön hittade också ner i jorden.

Efter lite egen övertygning plockade jag fram trimmern för första gången denna säsong. Jag trimmade bara lite lätt runt huset och vid lilla Stonehenge. Lagom till att sommaren ger upp är väl trädgården i tipp-topp!

Jag flyttade ut resterande plantor från pelargonrummet till växthuset för att om möjligt planteras ut imorgon. Vinden var inte nådig, och selleriplantorna gillade inte den korta vandringen från verkstan till växthuset.

I väntan på att sista ekipaget skulle lämna banan för dagen, och jag kunde kratta banan, passade jag på att njuta av vädret. Nu är allt preparerat och klart inför morgondagen.