Category Archives: Foderstation

4 januari, 2026
Diverse, Foderstation, Skogshage, Smarta lösningar

Spanska ryttare

Så var det dags igen! Nu var det den andra hästen som gnagt sig igenom foderstationen. Tur att de inte är rymningsbenägna. Jag vet inte om det var igår kväll eller på morgonen det skedde eftersom jag upptäckte det lagom till lunchfodringen. Eftersom det var ljust ute och relativt uthärdlig väderlek bytte jag ut två spjälor. – Den som jag lagade i förrgår, men som hade blivit tuggad på igen, och den som senast utsatts för sabotage. Som tur var gick det ganska snabbt att få bort de franska träskruvarna och sätta upp de nya stolparna.

För att kanske få hästarna att intressera sig för något annat att tugga på när begäret infaller så tillverkade jag några “spanska ryttare” av överblivna stolpar. Jag tänker mig att formen ska göra att de inte trampas ner, samtidigt som de kan bearbeta från olika vinklar. Vi får se om det fungerar i längden, eller om de vill ha något mer stationärt att tugga på. Om det beror på tristess eller någon ämnesbrist är oklart. Båda hästar var i alla fall framme och tog några tuggor av skapelserna. Man kan säga att de fattade galoppen!

När det kommer så pass mycket snö som det har gjort lägger sig snön som ett täcke på nättaken inne hos fjäderfänas gårdar, och skakar man inte av snön i tid så hinner det smälta fast och skapar ännu mer problem. Varken nättak eller övrig konstruktion orkar till slut hålla emot för tyngden. Till min lycka hittade jag ett redskap igår som jag hade glömt bort att jag tillverkat. Skonsamt för nätet och relativt lätt att hantera trots sin längd som borgar för att operatören ska klara sig undan den värsta snön.

Precis som igår hade jag inte skrivit upp någonting på min lista för att ta det lite lugnt. Såhär i efterhand när jag fyllt på med allt jag faktiskt gjort, – som bakning, fodring, diskmaskinerna, maten, skottning, in med ved, uppvägning av hönät, fodring ut med sopor, vattning i orangeriet, matplanering och dammsugning, så kan jag konstatera att det inte funkar så bra att inte skriva listor ur det hänseendet. Imorgon väntar ännu ett oskrivet blad.

3 januari, 2026
Foderstation, Gårdsterapi, Lastman, Skogshage

Gnagare i hagen

Efter att på nyårsafton nästan överansträngt mig både mentalt och fysiskt har jag tagit det lugnt i några dagar och försökt göra så lite som möjligt. Jag antar att jag haft för stora förväntningar på mina egna prestationer och många gånger är det jag själv som håller i piskan för att bli klar med det som jag vill, och ibland kanske det blir lite för mycket. Jag var helt orkeslös och hade varken aptit eller törst. Det ändes ändå som en baksmälla morgonen därpå. Även om min sedvanliga lista varit tom har jag ändå hunnit med att fixa en hel del saker som att ta in ved, ploga, diska, laga mat, utfordra hästar, väga upp hö, bära vatten, fixa kattmat, gått upp till hönsen med matrester, ta ner snö från växthus- och orangeritaken, tömt skottkärror på gödsel och lite till. Igår kväll hade en av hästarna gnagt sönder sin foderstation. Det är verkligen otacksamt att det måste ske mitt i smällkalla vintern! Jag spjälade upp den söndergnagade ribban med två halva stolpdelar för att göra en tillfällig lagning innan jag kan byta ut spjälan mot en ny.

Vid lunchtid idag var det inte mycket kvar av min lagning. Tydligen är det inte bara god mat som jag lagar! – Även det jag bygger är tydligen aptitligt!

Hela dagen idag har gått åt till att röja undan snö. Både hos oss och hos sonen. Jag fick använda skopa för att få bort så mycket som möjligt innan jag satte på vikplogen och snyggade till hjälpligt. Nu har de lovat ännu mer snö, men vi får se hur mycket det blir. Man kan hur som helst inte vänta för länge med att röja, för då blir det riktigt jobbigt att få bort allt.

Precis när jag var klar med snöröjningen var det nödläge i hagen igen. En gren hade hamnat över häststaketet och brutit av den övre tråden. Fram med motorsågen, pulsa i snön, befria tråden från grenen, laga tråden och sedan hoppas på att inget annat oförutsett skulle hända resten av dagen.

Hittills har ingenting hänt, och jag håller tummarna för att det så förblir.

6 november, 2022
Diverse, Foderstation, Frökuvös, Skogshage, Trädgård, Växthus

Lerigt idag igen

Då jag visste att det skulle börja regna på eftermiddagen passade jag på att dra om elstaketet. Allt gick förvånansvärt smidigt och jag hade nog klarat mig helt utan regn om jag inte hade fått bakläxa på springan under fronten. Enligt min åsikt kunde inga hovar eller tåkappor fastna därunder, men tydligen är det skillnad på allt som ligger naturligt i hagen och det som man bygger. Nåja…jag hittade några grövre plankor så jag slapp att åka iväg till brädgården i alla fall. Jag försökte först med stockar, men det blev inget bra, så jag fick krypa till korset och göra det ordentligt istället. Hästarna är lite reserverade och vågar knappt gå nära. Jag försökte locka med ett äpple som jag la på marken utanför, men det var alldeles för farligt. Det dröjde inte många minuter innan två ankor var framme och hade en fetmåltid framför hästarna på andra sidan foderfronten. Senare vid eftermiddagsfordringen satte vi krokar på bommarna och fäste hönäten däri. Efter en lång stunds tvekan kom Garm fram. Det är väl en tidsfråga innan hästarna svälter sig smala och kan ta sig ut mellan spjälorna.

Jag passade på att ta in slangar från stora växthuset som nu är tömt på paprika och ska ge plats åt hönsen som har fått gå ute fram till nu. Även bordet, stolarna och parasollet som stod utanför lilla växthuset har hittat in till vinterförvaringen nu. Det som återstår före vintern är att ta in pumpar och rensa ut inne i lilla växthuset. Efter det kan jag börja fundera på hur jag ska förbereda odlingsrummet till nästa säsong. Om jag hinner kanske jag gör ett försök att övervintra pelargonerna i frökuvösen, men det sker i mån av tid, inspiration och ork.

5 november, 2022
Foderstation, M10, Matkonservering

Lerigt

Jag klarade mig inte helt ifrån regn, och därmed inte heller leran som kletar fast på byxor, skor och allt man kommer i kontakt med. Nu är i alla fall foderstationen klar så långt att elstaketet kan justeras. Borris fick ännu en gång arbeta för att göra det möjligt att förankra stagen som gör konstruktionen stabil. Jag slog ner en stolpe som förankrades i staget som sedan begraves i betong. Jag fick justera måttet från planerat 30 cm till 32 för att få det att gå jämnt upp, så att alla spalterna blev lika stora….och heller inte allt för stora. Jag fick godkänt i alla fall.

På eftermiddagen kom mina föräldrar på besök och vi passade på att skörda de sista paprikorna, några tomater och lite tomatillo. Efter att ha försökt prångla iväg lite av skörden blev det ändå en hel del över för mig att ta hand om. Just nu står en gryta med mixad grön paprika, vitlök, salt, olja och chili på spisen. Först ska beskan kokas bort innan den fryses in som tillbehör till framtida matlagning. Såsen/röran kommer även funkar bra som tillbehör till en bit kött – vi får se vad jag hittar på med det.

4 november, 2022
Daidalos, Drönare, Foderstation, Skogshage

Startskottet för ett nytt projekt

Nu har jag äntligen börjat skruva på ett nytt projekt som jag gått och ruvat på i någon månads tid, och igår kom de första delarna som ivrigt packades upp och började skruvas ihop på köksbänken. Det handlar om en större drönare som ska orka lyfta lite mer än den i jämförelse pluttiga drönare som jag har för fotografering idag. Drönare kommer mäta cirka 130 centimeter i diameter med åtta motorer som vardera klarar att lyfta närmare 5 kilo vardera. Jag samlar ihop komponenter, begagnade och nya efter de kriterier som jag själv satt. Det är inte alltid lätt och utmaningarna är ganska många. Delar ska passa ihop med varandra och allt ska hålla för påfrestningarna. Jag hade lite tur som hittade en helt ny ram som passade mina ändamål på en konkursauktion och kom undan med en bråkdel av vad det skulle ha kostat att köpa materialet, eller för den del själva byggsatsen. Jag väntar på styrsystemet, motorer, fartreglage och propellrar som väntas komma om någon månad. Precis som i övrig fordonsindustri är det även komponentbrist i drönarvärlden. Kamera och bildöverföringssystem har jag också lyckats få tag i begagnat av någon som behövt uppgradera eller tröttnat. Drönaren får namnet Daidalos efter att ha diskuterat lämpliga namn med “K” som har koll på vem som kan flyga i den grekiska mytologin. Min första tanke var Ikaros, men det var kanske inte så bra val.

På eftermiddagen hann jag göra lite på “matfronten”. Imorgon ska jag skruva fast de vertikala stolparna där hästarna ska kunna sticka ut huvudet för att dricka och äta. Det är en hel vetenskap om på vilken höjd och hur tätt saker bör vara så att inte hovar fastnar eller huvuden slås i, och mycket av tiden går åt till att resonera med byggherren om vad som är lämpligt ur byggtekniska och estetiska perspektiv. Jag kommer nog behöva stadga upp lite mer även om stolparna är ganska kraftiga så är inte konstruktionen så stum som jag skulle önska. Upp med ribborna, borra några hål, sätt upp några stag och dra om eltråden så är det nog så pass klart att man kan gå torrskodd när man utfodrar hästarna.

30 oktober, 2022
Diverse, Drönare, Foderstation, Gårdsterapi, Grävarbete

Tillbaka till det normala igen

Nu när dagarnas ljusa timmar förskjutits till det sämre för den som gillar att arbeta utomhus på eftermiddagen, hinner man inte med så mycket om man sätter spadan i backen klockan tre. Förmiddagen gick åt till att flyga drönare på hemligt uppdrag åt svärfar och sedan ägnade jag mig allt för mycket åt att försöka få liv i fyrhjulingen utan framgång. Startmotorn behöver bytas ut och det hjälper dessvärre inte att vare sig byta eller modifiera kolborstarna för att få liv i den igen. Allt blir så mycket mer besvärligt både för min fru som ska bära vatten och för mig som behöver flytta material och verktyg till olika ställen på gården.

Nu har jag börjat göra iordning foderstationerna till hästarna så att man slipper gå in i de leriga hagarna för att hänga upp hönät och fylla på med vatten i hinkarna. Nu ska man kunna göra det från den “torra” sidan av staketet. För en gångs skull var det enkelt att borra de två stycken meterdjupa hålen med Borris. Inga stenar i vägen och relativt mjukt material gjorde att jag på knappt en timme kunde förbereda för gjutningsarbetet. Den sista stolpen kunde lodas in och gjutas innan mörkret hade tvingat oss att använda pannlampor.