Efter att på nyårsafton nästan överansträngt mig både mentalt och fysiskt har jag tagit det lugnt i några dagar och försökt göra så lite som möjligt. Jag antar att jag haft för stora förväntningar på mina egna prestationer och många gånger är det jag själv som håller i piskan för att bli klar med det som jag vill, och ibland kanske det blir lite för mycket. Jag var helt orkeslös och hade varken aptit eller törst. Det ändes ändå som en baksmälla morgonen därpå. Även om min sedvanliga lista varit tom har jag ändå hunnit med att fixa en hel del saker som att ta in ved, ploga, diska, laga mat, utfordra hästar, väga upp hö, bära vatten, fixa kattmat, gått upp till hönsen med matrester, ta ner snö från växthus- och orangeritaken, tömt skottkärror på gödsel och lite till. Igår kväll hade en av hästarna gnagt sönder sin foderstation. Det är verkligen otacksamt att det måste ske mitt i smällkalla vintern! Jag spjälade upp den söndergnagade ribban med två halva stolpdelar för att göra en tillfällig lagning innan jag kan byta ut spjälan mot en ny.
Vid lunchtid idag var det inte mycket kvar av min lagning. Tydligen är det inte bara god mat som jag lagar! – Även det jag bygger är tydligen aptitligt!
Hela dagen idag har gått åt till att röja undan snö. Både hos oss och hos sonen. Jag fick använda skopa för att få bort så mycket som möjligt innan jag satte på vikplogen och snyggade till hjälpligt. Nu har de lovat ännu mer snö, men vi får se hur mycket det blir. Man kan hur som helst inte vänta för länge med att röja, för då blir det riktigt jobbigt att få bort allt.
Precis när jag var klar med snöröjningen var det nödläge i hagen igen. En gren hade hamnat över häststaketet och brutit av den övre tråden. Fram med motorsågen, pulsa i snön, befria tråden från grenen, laga tråden och sedan hoppas på att inget annat oförutsett skulle hända resten av dagen.
Hittills har ingenting hänt, och jag håller tummarna för att det så förblir.