Gårdagen spenderades mestadels åt till att laga mat och förbereda middagen till 12 personer. Två olika bröd bakade jag. Det ena till vanlig hushållskonsumtion och det andra till att rosta som ingrediens till förrätten som var en laxtoast på en bädd av ruccola med wasabidressing. Laxen var toppad med pepparrotsmajonäs och balsamvinägerkräm. När brödet var färdiggräddat satte jag temperaturen i den stora ugnen på drygt 100 grader för att tillreda lammfiolen insmord med timjan, rosmarin, salt, peppar, kondenserad, soltorkad tomatpasta och paprikapasta tillsammans med några deciliter vin i ett foliepaket. Där stod den från klockan 10:30 till 17:00. Under tiden hade jag förberett delad spetspaprika som jag rostade i den andra ugnen på hög värme. När de fått lagom färg smetade jag på en arrabiata, lite vitlök, gröna hackade oliver och parmesan. Paprikahalvorna rullade jag ihop och ställde undan för senare slutgräddning. Jag gillar när man får små rätter i rätten istället för att hela måltiden blir en mix av några olika råvaror. En liten skål med gulbetor strösslade med lite hacka lök och ingefära tillsammans med smulad fetaost och en “habanerokrona” på toppen blev bra tillbehör till lammfiolen, grönkålschips och potatisgratängen. Efterrätten bestod av chokladkaka med grädde, men den behövde jag inte bidra med.
Såhär dagen efter påskafton skulle man ju tycka att man inte orkade göra någonting, men jag har snarare varit lite rastlös hela dagen. Vädret är inte det bästa just nu, så aktiviteterna utomhus blir något begränsade. Jag fick en oväntad paus i mitt annars bitvis höga tempo och planterade om några plantor i orangeriet som hamnat lite på undantag. Jorden som de stått i har blivit alldeles för kompakt så rötterna får antingen för mycket vatten eller ingenting alls.
Egentligen skulle jag ha rensat ut i växthuset redan när jag plockade de sista tomaterna, men det var inte riktigt väder för det då heller. Med andningsmask och sekatör plockade jag bort plantor från alla 8 odlingskärl. Det blev en hel skopa full med kompostmaterial som jag körde upp till den stora högen som nästa år kommer vara perfekt som odlingsjord.
Ibland ser man inte det uppenbara. En sådan här ruskig dag borde man ju sitta i HQ och experimentera lite med elektronik. Problemet är bara att det känns som att man egentligen borde göra någonting annat, och det förtar lite av glädjen. Det tog dock inte speciellt länge innan jag kom till ro och kunde konstruera spänningsboostern till min nixie-klocka. Jag hade väl inte riktigt räknat med att jag skulle lyckas på första försöket. VIsserligen går jag efter ett färdigt kopplingsschema som jag säkert gått igenom och fått grepp om ett otal gånger, men det brukar alltid vara någon komponent som man vänder fel eller missar. Nu kan jag med 12 volt driva alla nixie-siffror med 140. Nu har jag alla delar i kedjan klar. – Från mikrokontrollen till chippet som omvandlar en signal från tre ledare till 4 ledare som sedan skickar signalen vidare till det sista chippet som sedan ansvara för att tända rätt siffra i nixieröret. På experimentkortet blir det snabbt ganska rörigt, men efter att ha ritat upp schemat i datorn och börjat designa kretskortet så blir det ordning på alla komponenter. Jag får bara hoppas på att jag ritar som jag byggt. Imorgon, om nu inte vädret blir bättre kanske jag kommer så långt att jag blir så pass färdig att kan beställa ett kretskort!