Category Archives: Lastman

Inflyttningsfest och omplantering

Idag flyttade jag ut paprika- och chiliplantorna till orangeriet för fortsatt tillväxt. Det var hög tid att göra en omplantering. Flertalet paprikaplantor hade utvecklat luftrötter, vilket är ett tecken på att de vuxit ur sina krukor. Förhoppningsvis kommer ljus och temperatur fungera lika bra som i pelargonrummet. Fördelen är att jag har tillgång till vatten på ett helt annat sätt. Jag slipper att kånka upp med vatten två trappor för att växterna behöver det. En annan fördel är att växterna vänjer sig vid det naturliga ljset utan att jag behöver spendera pengar på el eller värme.

Jag tillverkade några odlingskärl för löken som ska bli nästa års sättlök av en gamma hängränna. Tanken är att jag ska kunna hälla ut min förodling på lämplig plats i trädgården när temperaturen tillåter. Vi får se om mitt experiment fungerar.

Slottsparken och odlingsgropen fick ett litet ansiktslyft. Slottsparken genom att en första omgång ogräs rensades bort och gropen befriades från löv. Allt kördes upp till komposthögen.

På eftermiddagen fanns det lite tid över till att hägna in kullen i sommarhagen som förhoppningsvis ska täckas av en massa solrosor. I och med att vi har får i hagen, och senare hästar är det lika bra att skydda odlingen från okritiskt betande. Jag trodde inte att jag skulle hinna helt klart, men jorden var på min sida idag. Det tog knappt en timme att borra de tio hålen för stolparna med “Borris”, och sedan var det en enkel match för lastman att trycka ner dem i marken. Hyfsat rakt blev det också!

Kurvdosering och jordförbättring

Idag har jag försökt dra ner lite på tempot och skärmat av saker som jag egentligen känner måste vara åtgärdat för att jag ska känna mig lite lugnare. Ibland måste man bara göra något man brinner för istället för att städa verkstan, rensa ogräs i slottsparken eller byta söndergnagda stolpar i hagen.

Leran som jag har sparat på hög sedan förra året börjar blir lite mer medgörlig och formbar utan att man behöver ta allt eller inget. Jag har en idé om att kunna använda leran till att blanda ut det lösa materialet på RC-banan för att få en perfekt och mer eller mindre underhållsfri vägbana. De gropar som jag fyllde med lera i dödskallebacken håller väldigt bra, så någonting finns där att utforska.

Eftersom första kurvan efter “Sonnenschein-hoppet” är lite flack och gör det svårt att bedöma var i kurvan man befinner sig i djupled gör en dosering att man ser var man befinner sig. Dessutom gör det att man behöver svänga mindre och sträckan känns mer som en raksträcka.

Med Lastman, Grävis, Packman, handverktyg och envishet fick jag till slut fason på kurvan. Även den sista kurvan före målsnöret på banan fick också en omgång med lerinpackning.

På eftermiddagen fick jag lite ångest över att jag inte hunnit förbereda potatislandet. Jag bestämde mig för att förbättra jorden så att jag kanske kan få ännu bättre potatisskörd i år. Först schaktade jag bort det övre jordlagret och bytte ut mot kompostjord. När Grävis är utrustad med “räfsan” är det en ganska enkel uppgift att luckra upp gammal jord med ny. En och annan större sten som jag missat med mina tidigare verktyg kommer villigt upp till ytan. Även om den nya jorden är bättre än den tidigare så är den fortfarande lite kompakt, men efter en säsong med potatis kommer den nog bli perfekt för morötter eller rotselleri.

Efter att jag förberett potatislandet för King Edward, Amandine och mandelpotatis kunde jag inte låta bli att testa RC-banan. Det tar alltid några varv innan man känner sig bekväm med en nyhet, oavsett hur liten den är. Man blir lite hämmad av att man måste fundera över hur det har blivit bättre eller sämre. Efter några varv hade jag dock glömt bort doseringen samtidigt som jag kände att jag behövde sakta ner inför nästa kurva och hopp. Jag ser det som ett kvitto på att doseringen var rätt men också en påminnelse om att banan kan bli ännu bättre. – Skönt att jag kan spendera mer tid åt något som kan lämna mindre inspirerande saker bakom mig.

Får inte ro till att skriva

Just nu är jag inne i en fas då jag har mer att göra än att skriva om. Det är inte det att jag känner att jag har för mycket att göra – snarare spenderar jag mer tid till att göra än att skriva. Helt plötsligt tar dagen slut och då trumfar matlagning över bloggskrivande. Som tur är så har jag mobiltelefonen med mig så att jag kan dokumentera brödbakning, vattenjonglering, omplanteringar, småfix och växhusstädning samtidigt som jag kan dokumentera aprilvädret som bjuder på solsken, regn och snö.

Högtryck

Gårdagens surdegar blev till två olika bröd. Det ena ett ljusare matbröd och det andra ett mörkare, fylld av nötter och olika frön. Jag pendlade lite mellan vedklyvning och bakning fram till att bröden var klara. Då var även den sista stubben kluven och staplad. Nu har jag plats för ett stort träd till innan vedlagret inför nästa eldningssäsong är fullproppat. Det känns skönt att slippa tänka på ved när man måste plocka in möbler, pumpar och fnula med allt annat som kräver ens uppmärksamhet inför vintern.

Även om vårstressen är mer utdragen än höstens vinterförberedelser så upplever jag den inte lika betungande. Pumpar ska ut, frön ska sås, möbler ska tas ut, potatis ska sättas och träd ska beskäras, bland mycket annat. Den största hjälpen för mig är nog ljuset som bjuder på längre dagar och behagligare utomhusmiljö. Idag satte jag upp solskyddsgardinerna i pergolan utanför växthuset och placerade ut möblerna. Gardinerna är lite skrynkliga, men ett regn kommer att få dem släta igen.

Idag fick jag erfara att inte ha för högt vattentryck i ledningarna. Det är visserligen bra när kranarna levererar, men alla kopplingar måste palla trycket. Båda pumparnas tryck har fått kopplingar att separera. I gårdsbrunnen hade slangklämman mellan pumpen och PEM-slangarna släppt. Det kostade mig 1000 liter vatten. Den andra pumpen hade pytsat ut kanske 500 liter innan min fru ringde mig och sa att en av kopplingarna i växthuset sprutade vatten. Lyckligtvis har jag kopplat på så att jag kan stänga av pumpen på distans, så min fru slapp stappla sig fram med kryckor och ett nyopererat knä för att stänga av vattnet. Nu har jag ställt ner trycket, och hoppas på att slippa fler överraskningar.

Igår fick jag en försiktig fråga om jag kunde tänka mig att göra det lite enklare att vända Tuk-Tuken och fyrhjulingen uppe vid det övre växthuset. Jag plockade bort en liten tall och schaktade bort en kulle för att göra platsen mer fordonsvänlig. Sågis, Grävis, Lastman och Packman höll mig sällskap under arbetets gång. – Jag styrde och de utförde. För tio år sedan hade jag stått i några dagar för att utföra samma sak som gick på drygt två timmar. Samtidigt som maskiner många gånger underlättar ett arbete så skapar de känslan av att ingenting är omöjligt och med det så blir idéer mer eller mindre till måsten.

Påskafton och elektronik

Gårdagen spenderades mestadels åt till att laga mat och förbereda middagen till 12 personer. Två olika bröd bakade jag. Det ena till vanlig hushållskonsumtion och det andra till att rosta som ingrediens till förrätten som var en laxtoast på en bädd av ruccola med wasabidressing. Laxen var toppad med pepparrotsmajonäs och balsamvinägerkräm. När brödet var färdiggräddat satte jag temperaturen i den stora ugnen på drygt 100 grader för att tillreda lammfiolen insmord med timjan, rosmarin, salt, peppar, kondenserad, soltorkad tomatpasta och paprikapasta tillsammans med några deciliter vin i ett foliepaket. Där stod den från klockan 10:30 till 17:00. Under tiden hade jag förberett delad spetspaprika som jag rostade i den andra ugnen på hög värme. När de fått lagom färg smetade jag på en arrabiata, lite vitlök, gröna hackade oliver och parmesan. Paprikahalvorna rullade jag ihop och ställde undan för senare slutgräddning. Jag gillar när man får små rätter i rätten istället för att hela måltiden blir en mix av några olika råvaror. En liten skål med gulbetor strösslade med lite hacka lök och ingefära tillsammans med smulad fetaost och en “habanerokrona” på toppen blev bra tillbehör till lammfiolen, grönkålschips och potatisgratängen. Efterrätten bestod av chokladkaka med grädde, men den behövde jag inte bidra med.

Såhär dagen efter påskafton skulle man ju tycka att man inte orkade göra någonting, men jag har snarare varit lite rastlös hela dagen. Vädret är inte det bästa just nu, så aktiviteterna utomhus blir något begränsade. Jag fick en oväntad paus i mitt annars bitvis höga tempo och planterade om några plantor i orangeriet som hamnat lite på undantag. Jorden som de stått i har blivit alldeles för kompakt så rötterna får antingen för mycket vatten eller ingenting alls.

Egentligen skulle jag ha rensat ut i växthuset redan när jag plockade de sista tomaterna, men det var inte riktigt väder för det då heller. Med andningsmask och sekatör plockade jag bort plantor från alla 8 odlingskärl. Det blev en hel skopa full med kompostmaterial som jag körde upp till den stora högen som nästa år kommer vara perfekt som odlingsjord.

Ibland ser man inte det uppenbara. En sådan här ruskig dag borde man ju sitta i HQ och experimentera lite med elektronik. Problemet är bara att det känns som att man egentligen borde göra någonting annat, och det förtar lite av glädjen. Det tog dock inte speciellt länge innan jag kom till ro och kunde konstruera spänningsboostern till min nixie-klocka. Jag hade väl inte riktigt räknat med att jag skulle lyckas på första försöket. VIsserligen går jag efter ett färdigt kopplingsschema som jag säkert gått igenom och fått grepp om ett otal gånger, men det brukar alltid vara någon komponent som man vänder fel eller missar. Nu kan jag med 12 volt driva alla nixie-siffror med 140. Nu har jag alla delar i kedjan klar. – Från mikrokontrollen till chippet som omvandlar en signal från tre ledare till 4 ledare som sedan skickar signalen vidare till det sista chippet som sedan ansvara för att tända rätt siffra i nixieröret. På experimentkortet blir det snabbt ganska rörigt, men efter att ha ritat upp schemat i datorn och börjat designa kretskortet så blir det ordning på alla komponenter. Jag får bara hoppas på att jag ritar som jag byggt. Imorgon, om nu inte vädret blir bättre kanske jag kommer så långt att jag blir så pass färdig att kan beställa ett kretskort!

Vaknade tidigt

Jag tror att det vilar en förbannelse över mina sömnrutiner. Eftersom jag varje morgon måste mata hästarna vid 06:30 försöker jag då och då gå och lägga mig någon timme tidigare på kvällen. Igår var en sådan dag. Idag är en sådan där annan dag då jag vaknar lite för sen för att ligga kvar i sängen, men för tidigt att egentligen stiga upp. Köket och alla inomhusrutiner som jag normalt gör efter att jag tagit ut hästarna var avklarade redan innan jag stack näsan utanför dörren så det fanns ingen anledning att gå upp till huset igen. När jag ändå hade lastman framme när jag tömde gödselkärrorna i stallet passade jag på att åka upp till gropen för att se hur lerhögen kändes. Lera är perfekt att fylla svackor i RC-banan har jag kommit på. Leran får dock inte vara för blöt eller torr om man ska kunna forma den. Det är ett ganska tungt arbete så jag fyllde bara ut två irriterande svackor i dödskallebacken. Det finns fler dagar och det är onödigt att ta ut sig allt för mycket i början av det halvår som kräver lite mer muskelarbete.

När jag ändå var uppe vid RC-banan blev jag påmind om sträckan mot Sonnensheinkurvan som alltid varit lätt att missbedöma avståndet i djupled. Att sätta en tydlig vägg istället för en planka hjälper en att bedöma avståndet, och man slipper dessutom springa ut i slånbärsriset när man åker av. Jag tog tillvara på några gamla plankor som jag sparat när jag byggde om staketet till volten. Det saknas bara lite rödfärg på så blir det nog bra.

Den gamla hagen i anslutning till RC-banan har knappt använts sedan den byggdes. Det var hög tid att renovera eller ta ner. Valet föll på det senare. Jag bytte bara ut de stolpar som används till svinstaketet för att skona RC-banan.

Efter allt arbete uppe vid banan tog jag tag i den mobila hönsgården. Jag svetsade fast vinkeljärn för att kunna fästa hjulen stadigare i ramen. Med hammarlack blir det säkert bra. När jag ändå hade svetsen framme tillverkade jag en liten hållare av en gammal mutter och ett fyrkantjärn för mässingsull som jag håller lödspetsen ren och fin med. HQ fick också ett litet lyft med LED-belysning under hyllorna. Vi får se om jag målar mässingsullshållaren imorgon eller om den får vara som den är.

Vatten och elände

Eftersom vädret ville dra mig ut ur huset gick jag gladeligen med på det. Ankorna behövde nytt vatten i sin plaskdamm som egentligen är lite för liten enligt mitt tycke. Dessvärre går inte Lukas och gässen ihop när de går ute fritt på gården, och då har gässen förtur med allt vad det innebär i form av fria bad i stora och lilla dammen. Min fru vill att vi utökar Ankeborg, men hennes förväntningar överstiger min förmåga en aning. Just nu går jag och funderar på hur jag ska kunna behålla träden samtidigt som gården ska ha nät både uppåt och åt sidorna. Till slut brukar vi kunna komma fram till en gemensam lösning som oftast blir bra i slutänden.

Efter att ha pytsat ut 300 liter vatten i ankbaljan körde jag upp resterande 700 liter till växthuset. Det är lika bra att fylla på vattenmagasinet redan nu. När jag var färdig med all vattenjonglering gick jag runt och letade lite efter ett lagom litet projekt att kanske börja med idag. Först gick jag upp till RC-banan och kunde konstatera att det inte fanns så mycket som behövde göras. En och annan gren plockade jag bort från banan, så nu kan jag nog öppna för säsongen. Bina är flitiga och samlar pollen och förhoppningsvis nektar. De har fortfarande en hel del fodermassa kvar. Däremot är jag lite orolig för det ena samhället som inte verkar vilja komma igång. Det har sedan starten förra året varit svagare än det andra fast de fått samma förutsättningar. Vi får se hur det utvecklas framöver.

På väg tillbaka från bikuporna blev jag påmind om att hönstraktorn behöver lite uppmärksamhet efter att den kollapsat under vintern. Tidigare har vi alltid tagit in den i maskinhallen, men då bördan under hösten och vintern gjorde att jag inte riktigt mäktade med alla förebyggande åtgärder så blev det som det blev. Från början var det väl heller inte meningen att den skulle få ett tak annat än nät, så den är konstruerad efter det. Dammplasten var nog fylld med lika mycket vatten som jag tidigare pytsat in till ankorna och jag tog hjälp av den batteridrivna länspumpen som jag annars använder till RC-banan när svackorna blir fyllda med regnvatten.

Efter att ha baxat ner åbäket till verkstan började det mödosamma arbetet med att frigöra dammplast och nät från taket. Ett antal skruvar, märlor, buntband och ståltråd avlägsnades innan jag kunde befria konstruktionen för att kunna komma åt takkonstruktionen som består av armeringsjärn.

Med vinkelslip kapade jag alla svetsar och kunde rikta om dem och svetsa ihop allt igen som det var. Jag tänker att om den hållit i närmare 7 svåra år så ska jag väl inte behöva förändra konstruktionen. Vi var bara lite slarviga och hann inte få in den i maskinhallen innan det var för sent. Jag var dock tvungen att sätta en förstärkning i mitten eftersom reglarna blivit böjda av tyngden från det snöfyllda taket innan det brakade ihop. Det enklaste hade varit att sätta en vajer vid takfoten, men då hade det blivit knöligt som människa att röra sig fritt om man behöver gå in och nå den bakre delen av buren. Hönsen får helt enkelt hoppa över plankan om de vill ta sig till andra sidan spelplanen.

När jag ändå plockat bort en hel del som gjort det omöjligt att på egen hand dra fast hjulen när det börjar bli vingligt för att bultar släpper, tänkte jag att jag skulle passa på att förbättra infästningen så att det blir lite mer stabilt. – Då håller det säkert i 7 år till.

Sådd, avlopp och nixie

Jag kom på att jag inte sått någon padrones ännu, så jag satte 10 frön av det och 10 frön av något annat som jag faktiskt inte vet vad det är för frön. Jag skulle gissa på att det är chili, men man kan inte så noga veta när man märkt fröna med ett frågetecken.

Enstaka jalapeño har kommit upp med sina hjärtblad. Paprikan är på gång, men det dröjer nog några dagar till. Eftersom jag hade missat att dra upp värmen de första dagarna så blir groningsprocessen lite längre än normalt. Någon vecka hit eller dit brukar inte spela någon roll när man står där med fulla skottkärror och undrar vad man ska göra av alla frukter. I år tänkte jag satsa på att fermentera lite mer chili än förra året och kanske göra lite heta såser.

Eftersom det varit några dagar med plusgrader så smälter snön i rasande takt. Det brukar innebära att stelfruset byts mot lera. Utanför stalldörrarna omvandlas allt tolv till en sörja som blir till jord om man inte avlägsnar den. Först krattade jag bort så mycket jag kunde innan jag gick på med högtryckstvätten som fick gå varm idag. Det tog närmare tre timmar att rensa avloppet från fastfruset guck. När väl proppen släppte tömdes avloppsbrunnen i stallet på nolltid. Innan proppen släppte var jag tvungen att köra ut allt spolvatten med skottkärra. Jag passade på att spola rent golvet från torv när jag ändå höll på med vatten. Det är något speciellt när man kan spola av golvet i stallet och se allt försvinna ner i rännan. Även min fru och svärdotter passade på att kratta upp gåskluttar mellan Gåseborg och Ankeborg där de tenderar att vistas när marken är snötäckt.

Jag fick lite tid över att spendera uppe i HQ. Först öppnade jag rörförstärkaren som jag lödde ihop som byggsats. Den har på senare tid raspat och brusat en hel del. Jag lyckades identifiera några dåliga lödningar vilket löste problemet. Jag testade även nixie-rören och kunde konstatera att jag tidigare gjort fel när jag kopplat in dem. Utan strömbegränsningsmotstånd fick jag inte alla rör att lysa samtidigt. Det ena röret slukade all energi och lät resterande få svälta. Med lite experimenterande och studerande av databladet lyckades jag hitta ett motstånd som passade. Nu funderar jag på om jag ska bygga min egen strömförsörjning, eller om jag ska använda den som jag köpte färdig att leverera de 170 volt som behövs för att driva rören. Om jag ändå ska tillverka ett nytt kretskort är det mer tillfredsställande att ha designat allt från grunden själv. Jag har inte speciellt bråttom eftersom jag började för över fem år sedan med projektet. Även jag kan tydligen låta vissa saker få ligga och mogna!

Ute och inne

Idag har det varit strålande sol. Det hade varit perfekt om det inte hade varit så att jag först behövde fixa lastmaskinen innan jag satte igång med plogningen. Efter att ha hissat lastmaskinen upp och ner och försökt lirka in sprinten så lyckades jag till slut få den på plats. Jag var beredd på att behöva använda våld för att slå in den, men alla tre hål stod i exakt rätt läge för att med handkraft kunna trycka in den. Därefter fick jag kapa en bult i rätt längd och skruva in den med en låsbricka mellan bulten och sprinten. Nu sitter den åtdragen med bultpistol, så det borde hålla. Efter att ha tryckt in nytt fett i sprinten kunde jag börja ploga.

Efter plogningen tog jag med mig de verktyg jag trodde mig behöva för att montera Nixie-Dynamis där de är tänkta att sitta. Det tog närmare tre timmar att montera. Jag fick plocka bort både elektrostathögtalare och baselement för att kunna montera in elektroniklådan och koppla in alla sladdar.

Om jag skulle göra någonting annorlunda så skulle det vara att placera elektroniken utanför själva högtalarlådan för att göra det både snyggare och mer praktiskt. Det visade sig att när jag skruvat ihop allt, så hade jag råkat vrida ner den ena mätarens känslighet, så det blev knappt något utslag alls. En annan sak skulle kanske vara att plocka signalen från mellanregister och diskant istället för från basen, men det är en smaksak om man vill att den ska lysa när det finns mycket energi i basområdet. Man får väl vila ögonen på rörförstärkaren som visar sina ljusstaplar baserat på just mellanregister och diskant.

Den jobbiga vintern

Under veckan har jag mest hållit på med att ta hand om sådant som vintern och kylan ställer till med. På tisdagen plogade jag ridbanan så att den han användas till att träna fårvallning på. Det ät alltid en utmaning att ploga när det är mycket snö. Antingen orkar inte maskinen, eller så står man och slirar på stället. Det tog en hel kväll att röja hela planen. I onsdags fick jag försöka rensa avloppet i stallet från den is som sakta men säkert bildats under vintern. Jag fick bort så pass mycket att själva brunnen kunde tömmas, men det är fortfarande en ispropp i avloppet. Naturligtvis hamnade en hel del vatten på golvet och ändrade aggregationsform till is inom några minuter. Jag fick gå ut med en varning om ishalkan till alla som vistas i stallet. På torsdag hade jag fått tag i salt, och idag hade det mesta smält och dunstat. I vanlig ordning får man hacka loss gödsel från skopan innan man tömmer den i gödselcontainern.

Idag när jag skulle köra in hö och halm upptäckte jag att något hängde och dinglade under lastmaskinen. Det visade sig vara en sprint som håller karossen fast i chassiet. Jag försökte med domkraft, spett, vinsch och tålamod få den på plats igen, men det var för svårt att få den på plats. Man måste nog vara två för att kunna göra det. Det är ingen katastrof och jag kan fortfarande köra eftersom det finns en till sprint som håller allt på plats, men tills jag fixat det kan jag inte göra några större operationer med Lastman.

Jag var uppe en sväng i Pelargonrummet för att dra igång värmen och inventera vad som behöver göras för att kunna sätta igång i helgen med att så de första fröna. Jag behöver sopa, byta ett batteri till temperaturgivaren och torka av bänkar. Dessvärre hade det fastnat en fladdermus i ett av alla flugpapper jag satt upp. Imorgon ska jag upp igen för att dra igång odlingssäsongen för 2026.