Det känns inte som att jag gjort så mycket, men när jag börjar fundera lite så har jag varit igång sedan 7 i morse. Efter fodringen knådade jag till en deg som fick stå och jäsa under tiden som jag tömde skottkärror på gödsel och vägde upp hö. Under gräddningen körde jag in två stycken balar med hö till hö-hörnan inne i maskinhallen. Sedan plockade jag ut ankfärs och tomater ur frysen till kvällens tacos. Och ordnade lite med disken.
Resten av dagen har jag ägnat mig åt att kapa och klyva ved. När sista stocken var avverkad passade jag på att samla ihop spån att använda som strö till gäss och ankor. För att effektivisera det löpande bandet placerade jag vedklyven på några pallar som får fungera som tillfälligt bord. Det blir så mycket enklare när man inte behöver flytta veden allt för långt mellan stationerna. Jag körde in ytterligare tre stycken gafflar med stockar för att kunna fortsätta imorgon. Nu har jag fyllt två av fyra sektioner, så jag hoppas på att kunna bli klar imorgon med vedhanteringen för den här gången.
Idag har jag fått byta handskar ett flertal gånger. Tur att jag har så många par arbetshandskar! På morgonen efter fodringen började jag plocka ut alla saker från Ankeborg och Gåseborg. Det är hög tid att mocka ut bädden och ersätta med ny torv. Både gäss och ankor var lite svårövertygade om att gå ut idag av någon anledning. Jag passade även på att byta vatten i ankornas plaskdamm. Det gick smidigt att tömma dammen med bottenventilen, och nytt vatten fylldes på. Det dröjde inte länge förrän ankorna passade på att bada i färskt vatten. Innan jag mockade ut hos fåglarna passade jag på att pumpa över lite regnvatten från insamlingstankarna när jag ändå hade pallgaffeln på Lastman. Det tog en stund, så jag passade även på att göra rent betongplattan och flytta undan lite stolpar så att ny torv kan få plats.
Efter att jag gjort klart allt högprioriterat kunde jag spendera lite tid med att förbereda för lite punktbelysning uppe vid RC-banan. Man kan tycka vad man vill om att lägga ner så mycket tid på RC-banan, men det är ett sätt för mig att återhämta mig på.
Eftersom inga hästar springer över RC-banan så gräver jag ner kablarna rätt ytligt på cirka 20 centimeter djup. Jag hann kanske inte så långt som jag hade önskat, men väl en bit på väg. Jag fick upp stolpen vid “Fiskelandet” och satte upp kopplingsdosor på strategiska platser utefter ridbanans staket. En kopplingsdosa placerade jag i höjs med konstinstallationen “Skrot på pinne” och en borta vid “Lavendel-kurvan”. Då kan jag både lysa upp hela banans längd samtidigt som jag kan skapa lite stämning utefter vägen.
Väl inne i värmen, bort från vätan, påbörjade jag kvällens pizza. Jag tog även hand om surdegen och fröblandningen som jag förberedde igår. Nu väntar jag på att degarna ska jäsa innan jag kan fortsätta och så småningom avsluta dagens alla projekt.
Efter morgonfodringen fortsatte jag en stund utomhus för att sätta upp de två belysningsstolparna som jag förberett fästena till igår. Det gick ganska smidigt och snabbt att koppla in alla sladdar för att kunna tända ridbana och RC-bana individuellt. Dessvärre hann det bli för ljust innan jag kunde se hur det blev. Istället fick jag beta av andra saker på min lista.
Visserligen är det ganska lerigt ute, men de som grävde ner kablarna i marken har inte gjort ett bra jobb. Uppe på ridvolten har de fyllt dikena med allt annat än bärande material. Jag har sett att de inte lagt de stenar som de fått upp tillbaka in i dikena. Istället har de tagit material från banan och fyllt igen med. Det är rent av farligt för en häst att springa på banan som det är nu. Det var kanske just av den anledningen som jag lurades till att anlita någon som kan. Det här blir definitivt ett backjobb för herr grävmaskinist!
För att i alla fall fixa till RC-banan som inte heller bar där de hade grävt, slängde jag ner en massa stora stenar som villigt slukades av geggamojan. Ovanpå fick jag lägga ett lager 0-32 och sedan padda. Till våren får jag kanske lägga på ett lager med 0-8 för att göra banan bättre. Just nu är det svårt att göra så mycket definitivt arbete på banan.
Efter att jag fixat till RC-banan hjälpligt gick jag in i orangeriet för att se över växterna. De lavendelsticklingar som jag satte förra veckan har redan börjat utveckla rötter och de chiliplantor som jag trodde hade drunknat i vatten har åter börjat växa.
Eftersom det regnat så långe det hittills varit mörkt ute har jag inte kunnat använda min vanliga drönare till att ta bilder på hur det blev med belysningen. Den tål inte vatten! Däremot klarar den lite större drönaren av lite lättare regn. Jag fick ge mig till tåls med att ladda upp alla nödvändiga batterier innan jag gjorde en snabb tur- och retur upp till RC-banan för att ta några flygbilder.
Nu ser man tydligt att det behöver förstärkas mer lite ljus i vissa kurvor för att få en perfekt kvällsbelysning över hela RC-banan. Jag är rätt nöjd redan nu, men man kan alltid fintrimma lite till för att få det perfekt. Fortsättning följer!
Under förmiddagen efter att jag fodrat hästarna gick jag ut i verkstan för att förbereda belysningsstolparna med eldragning. Jag räknade ganska snart ut att det inte skulle vara någon bra idé att stå fem meter upp i luften för att koppla in elen till strålkastarna. Efter att allt var kopplat provade jag att tända alla lampor. Även felsökning blir jobbigare högt över marken.
Efter att ha provat lite olika taktiker innefattande stegar och lastmaskin insåg jag att detta egentligen var ett tvåmansjobb. Om man ställer sig uppe i skopan för att passa in stolpen på pinnbultarna uppstår nästa problem. Hur ska man på ett säkert sätt få bultarna på plats utan att riskera en krasch? Efter lite funderande hittade jag en lösning som jag kunde prova ut nere vid verkstan.
Det blev så pass bra att stegen bara behövdes för att klättra upp för att säkra stolpen. Allt annat arbete kunde göras med fast mark under fötterna.
Väl uppe vid banan upptäckte jag att man slarvat med djupet. När man ändå anlitar ett proffs på markarbeten för att det ska bli korrekt utfört så kan man ju tycka att de borde veta bättre! Det är kanske extra viktigt i lös sand att hästen inte snubblar på ytligt dragna rör? Jag får ringa och klaga. Nu blir det deras problem att koppla in eller förlänga rör om det behövs!
Med hjälp av ett lod kunde jag placera stolpguiden rakt ovanför. Sedan var det ganska enkelt att lyfta stolpen på plats. Efter att alla fyra bultar var säkrade kunde jag koppla loss säkerhetskedjan och sedan loda in stolparna. Efter att elkablarna i stolparna var klara blev det lite bråttom att fixa strömbrytaren i växthuset innan det blev allt för mörkt. Nu kan man styra elen till ridvolten med både knapp och app.
Nu är själva ridvolten belyst. Nu återstår bara att sätta lite fler spottar runt RC-banan. Där kommer jag att gräva själv! Det blir nog bäst så!
Idag har jag haft lite mer energi än vad jag haft tidigare i veckan. Jag ska villigt erkänna att det kändes lite motigt att gå upp 06:45 för att fodra och ta ut hästarna. En halvtimme senare satt jag inne i värmen med en espresso för att planera resten av dagen. Dagens stora åtaganden var att ploga, få ordning på Grimar – Tuk-Tuken, och ett eluttag till en av belysningsstolparna på ridbanan. Allt annat som fanns på listan kan jag betrakta som bonus. Grimar hade fått punktering, så det passade bra att byta till vinterhjulen. Jag passade även på att ladda upp samtliga batterier till samma nivå individuellt. Det är lite vanskligt att serieladda batterier i längden, och emellanåt behöver man kontrollera att inte ett batteri drar ner spänningen för de andra batterierna.
Jag har gått och funderat ett tag på hur jag ska göra med “byttorna” i stallet som är allt annat än o-kletiga undertill. De står direkt på betonggolvet i vatten och torv som letar sig ut från boxen genom springan mellan golvet och boxväggen. Varken golvet eller byttorna har en chans att torka upp. En liten platå av impregnerade stolpar och överblivna reglar fick bli lösningen på problemet. Nu får vi se om det blir bättre, eller om anordningen bara främjar ordningen i stallet.
Eftersom grannen J och hennes sambo hela tiden ställer upp för oss, så var det väl inte mer än rätt att jag satte upp ett eluttag till fårens vattentråg. Det är besvärligt med att hela tiden hålla isfritt på vintern. Hästarna får ju hö flera gånger om dagen, och då kan man lika gärna fylla på med vatten, men fåren får hö mer sällan, och då känns det lite tröttsamt att behöva kolla att vattnet är isfritt. Själva baljan matas med 24 volt växelström och den transformator som tillhör baljan behöver sitta lite skyddat även om den är vädertätad, så den fick hamna innanför hinderskjulet. 24-voltskabeln var lagad och skarvad ett antal gånger, så jag bytte ut hela kabeln mot en ny. Jag vill inte att jordfelsbrytaren ska lösa ut titt som tätt och göra så att orangeriet blir utan ström till luftvärmepumpen.
Hönsen behöver lite stödvärme när det blir riktigt kallt. Framför allt vill man inte att vattnet ska frysa. Under dagen blir det några plusgrader, men på natten kryper det ner runt noll. Det är rätt bra med tanke på att det är minus 8, 9 grader utanför. Jag placerade en värmelampa ovanför sittpinnarna, en extra nere nära marken och en ovanför vattentråget – det bör räcka.
Min fru har länge velat att jag smalnar av dörren in till foderkammaren. Den har varit en centimeter för bred för att gå att stänga. Den har varit väldigt lågt prioriterad tidigare, men nu när det är jag som varje morgon måste öppna dörren och haka fast den med ett band för att inte gå upp så blir jag påmind om problemet. Nu saknas det bara en låskista och ett handtag.
Min misstanke om vad som utlöste jordfelsbrytaren till jordkällaren stämde. Det var inte bara en mus, utan tre som letat sig in i centralen. Jordfelsbrytaren gjorde väl sitt, men ett mushjärta klarar den tydligen inte.
Medan jag fixade plogbladet där gummilisten hade slitits ut satte jag en deg och bakade ett rostbröd. Nu när frun är tillbaka i huset känns det meningsfullt att baka den typen av bröd. Jag har sällan tid eller tålamod att vänta på att brödet ska rostas.
Eftersom det större delen av dagen är nollgradigt är det hög tid att byta till vinterdäck på bilar och kärror. Jag försöker alltid att spola av alla däck inför förvaringen. Inte för att däcken tar skada, men det är så mycket trevligare att plocka fram ett rent däck nästa gång det ska skiftas.
Jag kom över ett brandsäkert dokumentskåp som jag tänkt använda till alla LiPo-batterier för drönare och bilar. Kruxet är att skåpet är ganska tungt, och ska helst stå i rumstemperatur. Tills jag får några biffiga karlar till mitt förfogande har jag ställt det inne i verkstan. Det väger mellan 150 och 200 kilo, så det går liksom inte att ta under armen och kånka runt på. Med domkraften lyckades jag höja upp skåpet så pass mycket att jag sedan orkade tippa upp det på pallgaffeln.
Under hela dagen har jag jonglerat med vattentankarna. Tå och en halv hittade ner under växthuset och resten har jag pumpat över till vattenmagasinet. Det är på gränsen att det fryser nu och jag vill inte stå mitt i vintern med iskuber som inte går att flytta på. När jag ändå städade upp bakom maskinhallen tog jag in en pall med torvbalar till stallet. Det är ett elända att försöka slå isär frusen torv, så det här kommer underlätta några månader framöver.
I måndags placerade jag den nya badbaljan inne hos ankorna och fyllde upp med regnvatten som vi för tillfället har hur mycket som helst av samtidigt som båda växthusen är nedstängda och inte behöver något. Resten av veckan fram till lördag förlöpte mestadels i soffan efter att ha kommit hem från arbetet.
På lördagen var det fågelslakt. Hela dagen var riktigt ruggig med en regndimma som aldrig ville ge sig. Jag stod i sista ledet och förpackade samt malde färs. Lår och vissa bröstfiléer vakuumförpackade jag i så kallade mörningspåsar. De ska se till så att fukt kommer ut, samtidigt som bakterier inte får fäste under de dygn som de hänger i kylskåpet och mörar till sig. Vi har tidigare gjort försök med att hänga hela fåglar, men jag tycker inte riktigt att det blir bra. Första året gick det ganska bra men förra året hann det mesta få en liten unken lukt, som inte retar aptiten i rätt riktning. Jag är en av de första på plats som får plocka fram allt som behövs. Skållningsbad, paraffinbad, plockmaskin, slakttratt och allt annats som behövs för ett snabbt och barmhärtigt avslut. Det brukar också vara jag som får städa undan då alla andra går upp i huset och umgås. Min dotter stod vid min sida och plockade undan så pass mycket att vi kunde lämna det som var kvar till nästa dag.
På morgonen idag tog jag det lite lugnt fram till klockan 9. Sedan skickade jag ett meddelande till min granne och frågade om jag kunde låna hans Bobcat med grävaggregat då jag behövde gräva en grop för alla fjädrar som vi plockat under lördagen. Min grävmaskin lyckas inte gräva så djupt som jag vill, och det går mycket fortare med en större maskin. Jag började plocka undan resten av attiraljerna från slakten och det dröjde inte länge förrän jag hörde en maskin komma in på gården. “Men jag kunde ju ha kommit och hämtat.” sa jag till grannen. “Ja, men jag tänkte att jag kunde hjälpa till lite. Var vill du ha gropen?”. “Nä men jag kan nog gräva själv, du ska inte behöva…och dessutom hade jag tänkt flytta på lite betongfundament till belysningen uppe vid RC-banan.”. Efter att gropen var grävd, och innan jag hunnit reflektera över vad värdefullt det är med hjälpsamma grannar, hade han flyttat fram fundamenten och övertygat mig om att vi skulle gräva ner dem i marknivå. Jag är så tacksam att själv få lite mer hjälp än jag förväntat mig.
Efter att jag lagt ner fjädrarna i gropen fyllde jag igen och plattade till marken med Lastman. Det gick ganska snabbt så jag fick tid över till att jämna till groparna uppe vid RC-banan. När jag ändå skulle köra in hö och hade pallgaffeln på plats bestämde jag mig för att placera ut, och gräva ner betongfundamenten som ska vara basplattor för de fackverksmaster jag tänker använda till belysningen för longeringsvolten och RC-banan. Jag har tröttnat lite på entreprenörer som väntar en vecka med att lämna offert och sedan inte hör av sig på en månad, så nu tar jag det i egna händer och gör jobbet själv istället. Det börjar ändå bli lite för kallt på kvällarna att stå och köra RC-bil. Min förhoppning hade varit att kunna köra några kvällar fram till vintern, men i och med att belysningen inte kunde komma upp i tid, så har jag helt plötsligt tid fram till våren att få det klart. Nu ska jag försöka hitta några master och gräva kabeldiken fram till växthuset, så det finns lite att pyssla med på kvällarna.
Eftersom jag visste att jag skulle ha fullt upp från morgon till kväll, passade jag på att börja med att skörda. Efter att de sista körsbärstomaterna som var värda att ta vara på var plockade gav jag mig i kast med att tvätta skottkärrorna som normalt används till stallet. Först tänkte jag att det var lite hybris att ta en hel skottkärra för potatisen, men det visade sig vara bra beräknat. Efter att jag plockat potatis för mos, kok och ugn gick jag upp i växthuset för att plocka paprika. Jag lämnade faktiskt några gröna i hopp om att de ska hinna mogna. Hur som helst passar det bäst att de får sitta på kvisten tills man vill använda dem. Då blir det som färskast. Imorgon ska jag försöka ta hand om skörden.
Efter skörden åkte jag upp till platsen som ska bli vindskydd för gästfåren. Det fanns några slånbärsrötter och ris som behövde tas bort, och som jag vid ett svagt ögon blick var villig att gräva bort. Jag ser det lite som en investering. J kommer säkert kunna hjälpa min fru med någonting då jag inte kan. Dessutom är det en fröjd att hjälpa någon som inte räds för att hålla i en cirkelsåg eller spetta och slå ner stolpar i marken. Jag blev faktiskt riktigt imponerad över de stolpar som hon fått ner i marken – spikrakt och lodrätt! När jag plockat bort rötterna anslöt J, och vi borrade de resterande hålen för att kunna få vindskyddet säkrat i marken. Vi får se om Bäbo blir ett passande namn, och om min flru kan bränna en skylt i samma anda som till Kackelbo och resten av byggnaderna på gården.
Efter att jag hjälpt till med håltagningen anslöt J:s pappa som förproducerat väggarna till vindskyddet – tänk vad bra att omge sig med hjälpsamma människor! När vi väl jämnat av marken med 0-32 där vindskyddet ska stå, tog jag tag i vägen längs med ängshagen. Efter att ha grävt bort den värsta geggamojan kunde jag jämna till och fylla på med bärlager. Det kommer förmodligen behövas lite till material innan det blir perfekt, men nu behöver man i alla fall inte fastna när man ska utfordra hästarna.
Nu hinner man knappt komma hem förrän mörkret lägger sig. Jag har dock under veckan hunnit med en hel del. Taktiken har varit att göra någonting litet varje dag.
På måndagen hjälpte jag J med att gjuta stolpar till hennes fårhage som hon ska ha hos oss. Det är perfekt för oss som inte riktigt har tid med flerdjur, men samtidigt vill kunna hålla ogräset kort. Tanken är att fåren ska hålla till i dungen mellan ängshagarna under vintern, och på våren ska kunna gå i ängshagarna, för att senare under sommaren beta i andra hagar som inte tillhör oss. J är en av stalltjejerna tillika granne och fårägare.
Tisdag, onsdag och torsdag ägnades åt till att färdigställa skogshagen och sätta upp grindar. Det är ganska många moment när man tänker efter, men vips så är man klar och undrar vad som egentligen var så besvärligt.
Idag kunde jag hämta och sätta upp staketribborna till longeringsvolten. Efter att ha markerat och satt upp den övre ribban kunde jag med en mall enkelt få allt på exakt avstånd från varandra. Nu ska det läggas en bräda i nederkant för att göra en snygg övergång mellan gräs och sand samt kapa stolparna till samma längd ovanför den översta ribban. Jag känner mig ganska nöjd med att ha bytt ut staketet på lite mindre än två veckor från beslut att göra det till att det blivit gjort. Nu väntar jag bara på att få hjälp med att sätta upp belysningsstolpar och gräva fram el. Även om jag förmodligen skulle kunna göra det själv, så kan det vara skönt att få ett proffs som gör arbetet. Då vet jag att det blir lika bra som om jag själv skulle ha gjort det, fast mycket snabbare när väl grävmaskinist och elektriker behagar att sätta igång.
Nu ska jag börja laga plankstek med mos och grönsaker från egen odling och bearnaise på egna ägg.
Efter att jag gett hästarna mat och släppt ut gässen tog jag tag i en av surdegarna som legat utanför verkstan. Tidigare i somras plockade jag ner delar av staketet för att komma åt och schakta bort stenar och jord som rasat ner vid kortsidan på ridbanan. Jag har hela tiden ursäktat mig med att jag varit tvungen att införskaffa en planka för att ersätta en trasig, så de har liksom blivit liggande. Det känns lite onödigt att bege sig till brädgården bara för att införskaffa en planka. Nu kunde jag inte hålla mig längre och klöv en bredare planka till rätt dimension. Jag hann nästan helt klart innan den första av blygsamma två skurar uppenbarade sig. Jag härdade ut och fick samtliga plankor på plats. Efter det flyttade jag ner allt i frysen till en av frysboxarna i garaget så att jag kunde börja avfrosta frysen uppe i huset.
Under tiden att det regnade passade jag på att bygga en uppsamlingslåda för alla kluttar som dagligen rensas från kattlådan. Eftersom påsen inte blir full på en tömning blir den ofta liggande på golvet och stör mitt ordningssinne. Lådan fungerar också som en bra trappa när katterna ska gå ut ur lådan.
Efter att jag byggt klart skitlådan tömde jag ut det vatten som handdukar och bunkar lyckats fånga upp av avfrostningsvattnet. Det översta facket hade helt täppts igen av is, så jag lät frysen stå ett tag till. Eftersom det hade hunnit torka upp passade jag på att klippa gräset. Den nya klipparen är sannerligen en riktig klippa! På ungefär 45 minuter hade jag klippt hela tomten, runt maskinhallen, utanför stallet och vid dammen. Tidigare har det tagit närmare två timmar att klippa. Dessvärre tar det fortfarande lika lång tid att trimma gräskanter som förr. Men jag har lärt mig att bara klippa så långt som en tank räcker, annars knäcker jag ryggen på mig. Jag hann iallafall trimma runt hela ridbana, vid Lilla Stonehenge och under svinstaketet längs framsidan. Under kommande vecka, om vädret och tiden tillåter, trimmar jag diken, slänter, vägen upp till växthuset, utanför fåglar och uppe vid RC-banan.
Ett tecken på att verkstan är behövd, är att den då och då behöver städas. Oftast är det lite bråttom så man hinner inte alltid plocka undan. Att det blir spå och skräp som hamnar på golvet är ofrånkomligt. Det tar ändå någon lite tid att blåsa bort damm från alla maskiner och bordsytor innan man kan sopa ihop allt och lägga i soptunnan. Nu är jag nästan klar med allt jag hade tänkt göra i helgen. – Jag väntar fortfarande på att frysen ska tina upp helt. Hur som helst tycker min klocka att jag inte behöver göra något mer idag.
