Från hö till högspänning

Idag började jag dagen med att tända eld i brasan och sedan bar det ut i -22 för att ta ut hästarna. När väl fodringen var klar och jag kom upp till huset knådade jag ihop en deg till rostbröd. Efter att diskmaskinen var tömd kunde jag gå ner till HQ för att löda klart det första kretskortet. Varje halvtimme gick jag upp för att vända på degen. Efter två vändor la jag i degen i formen och värmde upp ugnen, och efter den tredje vändan placerade jag brödet i ugnen och gick ner för att koppla in och testa det första kortet.

JAAAAA! Det fungerade!

Jag hade kunnat titta på glöden resten av dagen om jag inte hade en massa andra saker att göra. Jag blev avbruten av larmet som talade om att brödet skulle ut ur ugnen. När brödet kommit ut ur ugnen kunde jag löda ihop det andra kretskortet som jag precis hann koppla in och testa lagom till att det var dags för lunchfodringen.

Gässen passar på att dricka lite vatten när hästarna få påfyllning och de är ganska flitiga att nalla hö från näten som hänger på väggen till Gåseborg.

Idag var det hög tid att rensa ut inne hos ankor, kalkoner och gäss. Normalt brukar det vara ett stinkande jobb, men den här gången var allt fruset. Jag vet inte om jag föredrar att använda gasmask eller hacka och spett. Frun och svärdottern hjälpte också till, även om jag jag föredrar att arbeta ensam om jag måste utföra någon gårdssyssla. Visserligen blir inte arbetet så betungande när man har sällskap, men det blir inte lika effektivt alla gånger när man ska dividera om hur man ska organisera arbetet. Jag är inte riktigt van vid att vara en lagspelare.

Då och då behöver jag städa verkstan, och den här gången var det riktigt rörigt och dammigt. Även om jag är pappa, så var jag sannerligen inte pappa till detta elände. Ibland får jag för mig att om jag lämnar ett verktyg framme så är det fritt fram för alla andra att hjälpa till med fortsatt stök. Det är ingen som verkar plocka undan efter mig i alla fall!